Att vilja kräva svar på vad invandringen kostar oss i skattemedel, om Sverige går med vinst eller ej av att vi tar emot invandrare och flyktingar är tydligen väldigt viktiga frågor att få svar på. Så viktiga att SDs framgångar ofta skylls på att de ”vågar” ta i dessa funderingar. Denna ständiga fokus på att invandringen måste vara lönsam bottnar i en rätt vidrig människosyn, den är dessutom en av de viktigaste komponenterna för att öht kunna driva en politik där människor ställs mot människor. Jag har fått många kommentarer på bloggen som omber mig att ”bevisa” att Sverige tjänar på invandringen, och kan jag inte det borde jag bara vara tyst. Jag tänker inte bevisa en sådan sak, för jag bryr mig inte. Jag tänker inte bevisa att vi vinner på invandringen i ekonomi för det är en omöjlighet att göra en rättvis bedömning. Det är dessutom irrelevant för människors rätt att slippa krig, slippa svält, slippa död och tortyr. Jag vägrar gå med på att bara de som kommer hit och klarar av att arbeta heltid skall ha rätten att bo här, ha rätten till ett drägligt liv och rätten att ses som en människa.

När invandringens pris kommer på tal kommer också ofta argumentet att det inte är så konstigt om människor blir rasister när en inte ”får” diskutera vad det kan tänkas kosta med invandring samtidigt som människor blir dåligt behandlade av invandrare. Det ses som en fullt legitim orsak att vara misstänksam mot och rent av hata alla invandrare om en tex blivit bestulen på en cykel, fått okvädningsord riktade mot sig eller i vissa mer allvarliga fall blivit misshandlad eller rånad av någon med utländsk härkomst. Det intressanta i detta är ju att det dels enbart ses som ok om det rör just invandrare och dessutom väldigt specifika invandrargrupper.

Jag testade en gång att på test prata om vita svenskar så som många vita svenskar talar om vissa invandrargrupper. Drog upp exempel på där vita svenskar behandlat mig dåligt och avslutade med ett kraftfull ”jamen är det så konstigt att jag är rasist mot vita svenskar efter detta eller?”. Fick jag förståelse? Var det en självklar kosekvens av både misshandel, stölder och sexuella övergrepp utförda av vita svenskar? Nej givetvis inte. Så kunde jag ju inte säga, jag kunde ju inte dra alla över en kam, jag kan ju inte misstro alla för vad några få gjort. Å passar det inte kan jag ju faktiskt bara flytta härifrån.

Det är många som gärna skickar runt ett gammalt klipp ifrån en F! konferens där några tjejer sjunger en sång om att mörda ”snubbar, gubbar”. Manshat! vrålas det, och upprörda män hånar texten, hånar F! och pratar om hur feminsiter klumpar ihop och hatar alla män. Nu råkar texten vara en reaktion till en våldtäkt, där en tjej våldtas, lämnas i ett dike, tror hon ska få hjälp av en man som närmar sig men blir istället våldtagen igen. Att efter detta hata män som utför sexuellt våld kan jag tycka är rätt rimligt, oresonligt manshat vrålar istället dessa män, ofta samma som tycker det är helt naturligt att hata invandrare pga en stulen cykel. Det finns helt enkelt väldigt dubbla måttstockar kring vilka som är ok att hata och av vilka orsaker.

Att en blir rasist har väldigt lite att göra med vad som stämmer i fråga om invandringens kostnad eller ej, det har rätt ofta tom väldigt lite att göra med vad invandrare har eller inte har gjort mot en. Det har desto mer att göra med människosyn och hur en hanterar samhället. För om vi ska se till vilka värderingar som går hand i hand med rasism är det inte medmänsklighet och empati. Istället är det konservativa värderingar där kvinnan ses som mannens ägodel att göra vad han behagar med, där fattiga bara har sig själva att skylla, där ”sköt dig själv och skit i andra” till stor del är ledordet. Ibland utökas ”sköt dig själv” till att innefatta infödda svenskar inom de svenska landsgränserna. Det har också till väldigt stor del att göra med en upplevd oro kring samhällets utveckling där en eller ett fåtal grupper får agera syndabockar för att frustrationen och rädslan behöver riktas mot någon och detta någon blir väldigt sällan de som faktiskt har makt.

Idag riktas skulden för vår sviktande trygghet på invandrare (speciellt muslimer) och feminister. Att skylla på invandringen är enkelt, att lösa problemen blir då också enkla (stoppa invandringen) och det inger en trygghet att förhålla sig till i en annars kaotisk samtid. Att få veta om invandringen är en plus eller minusaffär för Sverige är enkla svar att förhålla sig till och därför blir det mycket fokus på just det. Det är helt enkelt enklare att debattera siffror i diagram än att se till människorna bakom dessa siffror och vad det gör med deras livssituation att tex kallas önskvärd för att en inte kan jobba på grund av en skada från kriget en lämnat. Det ställer invandrare mot invandrare när lönsamhet blir måttstock på ens rätt att stanna i landet. Det är starkt bidragande till att vissa med utländsk bakgrund viftar med sitt svenska pass och bedyrar sin kärlek till landet medan andra går med i SD för att de säger sig fått nog av att ses ner på pga ”slöddret”.

Att fortsätta spä på denna usla människosyn genom att försöka bevisa att invandringen lönar sig är kontraproduktivt, vi kommer inte att komma till rätta med rasismen eller den fascismvåg som sprider sig genom att ständigt låta dem sätta agendan. Vi måste alla (ja, jag med) bli bättre på att ta oron på allvar men låta argument, lösningar och även problemformuleringarna andas den människosyn vi vill stå för, genom att tala om vad som faktiskt är problemen och hur vi kan lösa dem utan att dra in invandringen i sig (för det är inte däri felen ligger).

Sist men inte minst: Vi ska inte ”våga ta debatten” om invandringen, för där finns ingen debatt att ta.