Månadsarkiv: oktober 2014

Rasism/Antirasism

”Allt är rasism nu för tiden” – Juledition

13 kommentarer

Det lackar mot jul och knappt hinner någon säga ”Julgran” innan facebook flödar av ”BEVARA PEPPARKAKORNA!” eller ”BEHÅLL N*DOCKAN I KALLES JUL” inlägg, bilder och fb grupper. Egentligen har jag ju redan besvarat dessa grejer i mitt tidigare inlägg på ämnet, men eftersom en hel del av upprördheten baseras på en stor portion historielöshet så tänkte jag att det kan vara lämpligt med en mer avgränsad julversion med lite tillhörande historia. Fast främst skriver jag detta bara för att jag är så obeskrivligt less på hela ”vi måste ju bevara traditioooonerna” snacket. I synnerhet som de som förespråkar traditionernas bevarande sällan har någon som helst koll på hur de uppkom och varför de firas.

Först ut har vi denna bild som redan börjat spridas runt på facebook:

peppar

Nej, jag skämtar inte. Det pågår på fullt allvar redan en kampanj om att försvara pepparkakans ”självklara” plats i luciatågen. Jag undrar mer spontant vad pepparkakan hade där att göra från första början? Hade inte en lussebulle varit lite mer logiskt? Nåväl. Som alltid i dessa frågor är det traditionernas bevarande som det slås på stora trumman för. Så vad sägs om att tala lite om vad Lucia egentligen handlar om? För att inte tala om hur traditionen faktiskt såg ut från start? *plockar fram historieberättarrösten*

”Året var 1008 och Olof Skötkonung var den första regent att kristnas i Sverige och hålla fast vid sin tro. Kristendomen hade nu på allvar kommit till Sverige. (Även om Sverige inte fanns ännu men det är detaljer). Ca 700 år tidigare, år 304 påstods en ungkvinna vid namn Lucia ha dött martyrdöden på grund av sin kristna tro. Hon blev snabbt ett kristet helgon med helgondag 13 december. Nästan tusen år efter Olofs kröning förenades Lucia och kristendomen i en svensk tradition många kom att älska. ”

Från detta kom då till sist den Lucia vi känner till, men det tog riktigt lång tid. 1746 finns de första beskrivningarna av något som kan anses påminna om vår form av Lucia. Den Lucian var något som förekom i rika familjer och bestod av en kvinna med ljus i håret som bjöd på fika på morgonen. I ”lägre” klasser bestod firandet i en form av fastebrytande där det skulle ätas så mycket mat som möjligt under festlig stämning. Runt mitten av 1800-talet spreds traditionen med en lucia som bjöd på fika till universiteten och blev en form av studentspex där manliga elever gick runt och lussade och försökte få ”betalt” i form av mat eller alkohol som sedan intogs på en fest på kvällen. (Ja som ni märker, ännu inga pepparkakor) Tidigt 1900 började Lucia få lite mer genomslag. Hon kom själv, alternativt med 1-2 tärnor och i vissa fall någon tomte för att återanknyta till den hedniska tron att Lucianatten var full av oknytt. Ungefär såhär kunde det se ut, Lucia på en privatskola 1906:

n1_09295

1927 höll Svenska dagbladet den första tävlingen där en Lucia röstades fram, efter detta spreds traditionen snabbt då fler tidningar hakade på och ville ha sin egna Lucia. Genomgående för alla var dock att Lucias enda följe var Tärnorna. Nån gång runt 50 taletfick Stjärngossarna följa med på ett hörn. Stjärngossarna var tidigare en helt egen tradition och hörde till julspex där de skulle föreställa de 3 vise männen. När Lucia ökade i popularitet började spexet med stjärngossar falla i glömska och nån klipsk person kom på iden att låta Stjärngossarna slå följe med Lucia. Ungefär i samma veva som Lucia nådde universiteten snappades de också upp av kyrkan och tomtarna försvann för stunden. I samband med första Luciaröstningen firades också Lucia på skansen för första gången, för att visa på lokala sedvänjor då Lucia fram tills då i princip bara firades i västra Sverige. Jaha, så det var sagan om Lucia. Bild och fakta från nordiska museet: http://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/lucia

Oj vänta! Jag glömde nästan, pepparkakorna! Ja de kom troligen in i tågen nån gång runt 50-60 talet och har i alla tider varit förknippade med de mer informella icke traditionella tågen för barn. Det har förekommit 2 fall som media mig veteligen uppmärksammat där pepparkakorna tagits bort från tåg i skola/förskola, samt ett fall i en kyrka där prästen ville ha ett traditionellt ”äkta” Luciatåg, där pepparkakor och tomtar inte hör hemma. Pepparkakan i tågen är således inte särskilt hotade och den riktiga traditionsivraren bör inte ens vilja ha dem med. Att göra en hönsfarm av en fjäder i denna fråga handlar mer om att rasister vill skapa en hetsig stämning om att invandrare sabbar våra traditioner än något faktiskt hot mot dem, eller ens en koll på vad som är traditionsenligt.

Sen har vi den andra hjärtefrågan kring jul, den svarta dockan i Kalle Anka. Jag har skrivit om detta klipp tidigare så har egentligen bara en sak att säga om det: Svenska Disney bestämde inte detta! SVT bestämde inte detta! De var Amerikanska Disney som gjorde klippningen, på grund av associationerna i en amerikansk kontext. Detta har således inget att göra med nån svensk PK-maffia. Så vida inte denna maffia även lyckats infiltrera USA, och då är frågan hur svensk den är?  En må dessutom ha ett ganska enkelt, eventuellt tråkigt och troligen sorglöst liv om något av det värsta som skett i ens dagar är att Disney klipper två sekunder i en film….

Källa: http://www.svt.se/kultur/film/disney-censurerar-i-kalle-ankas-jul

Åh, en sista sak, jag vet att mintkyssar som brukar ses som traditionellt julgodis i vissa delar av landet tydligen kallats för något annat innehållandes n-ordet. Där kan jag bara säga att det är precis lika illa att använda det andra namnet för mintkyssar som att använda ett visst ålderdomligt namn för chokladbollar. Nej, det finns inte ens något att diskutera. Allt som finns att säga om det går att läsa här:

https://vardagsrasismen.wordpress.com/2014/04/24/debatten-som-inte-borde-existera/

Samhälle

Romantiken dödar kärleken

3 kommentarer

Romantik. Från barnsben lär vi oss att romantik är något viktigt, vackert, något att sträva efter, ja ofta utmålat som det viktigaste som existerar i livet. Eller är det kärleken som är viktigast? Ofta är romantik och kärlek samma sak, utan romantiken dör kärleken. Det finns rätt tydligt uppsatta ramar om vad romantik verkligen är. I tidningar, filmer, serier, reklam, musik, ja överallt reproduceras ständigt en bild av kärleken och romantiken i förening och vad detta innebär. Så vad säger alla dessa olika medier att romantik och kärlek är?

Jag googlade romance, det första som kommer upp är mängder av bilder på par i motljus på någon strand i solnedgången. Som den här:

690x380-Romance-Kissing

Romantik är solnedgångar, rosor, smycken, middagar i stearinljusets sken och inte allt för sällan storslagna gester, som att fria i TV eller påkostade dejter på annan ort med champagne och luftballongsresor. Vad romantik anses vara avspeglas också på tanken om vad kärlek är, de är som sagt rätt ofta synonymt med varandra. En man som älskar en kvinna ska göra si och så, en kvinna som älskar en man ska göra andra saker i romantikens (och kärlekens) namn. Bilden av romantik är till 99% något för män och kvinnor i heterorelationer, men jag vill påstå att den påverkar alla, oavsett kön, oavsett relationsform. Romantiken nästlar sig in, infiltrerar och förstör.

Romantiken utmålas inte bara som de där gesterna jag skrev om tidigare utan framförallt är kärlek och romantik en enda sak: ägande. Monorelationsnormen är hårt inbiten i synen på kärleksrelationer. Den som verkligen älskar någon anses bara kunna älska den personen, hen ska vilja ge hela sig till föremålet för sin kärlek, utan motkrav. Kärleken beskrivs som något självutplånande där en upphör att finnas för sig själv och istället finns bara för sin kärlek. I filmen ”The perfect man” beskrivs äkta kärlek såhär:

He could be anywhere in the world but he chooses to be with her because life is better with her by his side

Hur romantik och kärlek porträtteras är extremt könsbundet. Mannen är den som ständigt utmålas som någon som behöver förändra sig, i ledning av en kärleksfull kvinna, men också som beskyddaren och den som har koll på situationen. Kvinnan å andra sidan är den som i regel bli ”ägd”, som skall gå helt och fullt upp i relationen med mannen. För att ta musiken som exempel. När män skriver låtar om sin kärlek till kvinnor finns tre teman som återkommer absolut mest frekvent. Antingen om hur mannen vill bli en bättre man tack vare kvinnan, eller så vill alla andra män sno hans flickvän/han måste skydda henne från andra män och faror (aktuellt exempel låten ”Steal my girl), alternativt handlar det om hur mannen är galen av kärlek till kvinnan trots hennes fel och brister (ack så överseende av honom). När kvinnor sjunger om kärlek till män handlar det oftast om den där galna passionen som får en att göra galna saker, om fjärilar i magen och en framtid i rosa och sockervadd.

Hela tanken om himlastormande romantik och en kärlek som aldrig dör börjar redan i barndomen med Disneys klassiska filmer, barnböcker etc och fortsätter sedan in i tjejtidningar, ungdomsböcker som Twilight eller alla romantiska filmer som det finns så många av att de räcker en livstid. Så varför tycker jag att romantiken dödar kärleken? I min mening skapar den rådande bilden på romantik en högst orealistisk syn på vad kärlek och relationer är och hur de ser ut. Om en vill hoppa från partner till partner i ett ständigt letande efter det där magpirret och passionen är det ju såklart bara att göra det, men risken finns att en blir besviken om en ständigt hoppas på att nästa relation skall bli den där pirret och passionen alltid är på högsta nivån. För att inte tala om hur många kvinnor jag vet som pressar sig till sex för att de tror att relationen kommer dö eller det är något fel på dem när de inte längre vill ha sex 3ggr om dagen (minst). Eller männen jag mött som tror deras partner inte längre älskar dem för att de inte får ständig uppmärksamhet och bekräftelse (helst i form av sex). Synen på romantik och kärlek är också högst skadligt för de som lever i andra relationer är heterosexuella monogama relationer med sex. Framförallt på grund av hur andra former av relationer blir bemötta i samhället: med misstro, ifrågasättanden eller utfrysning och mobbing. Det kanske inte alls är så att någon som är otrogen gång på gång bara inte träffat ”den rätta” utan att personen helt enkelt inte ska leva i monogama förhållanden. Det finns så många former av relationer där kärleken kan blomstra men dagens samhälle och framförallt media tillåter bara en, den monogama heterorelationen. Sanningen är att media och popkulturen ljuger: Romantik är inte samma sak som kärlek, och kärlek är inte att äga en annan person.