Centerns förslag att sänka ingångslönerna på arbetsmarknaden har blivit en het potatis. Förslaget kommer mitt under avtalsförhandlingarna mellan fack och arbetsgivare och har inte tagits emot väl från fackens sida. Förslaget påstås vara ett medel för de grupper som ofta har lång arbetslöshet att komma in på arbetsmarknaden. Det finns inga konkreta siffror på hur mycket centern tycker att lönerna skall sänkas men 20-25% är en siffra som kommit upp. För en nyanställd servitör inom handels kan detta innebära en ingångslön på 12.000 innan skatt. För en heltidstjänst….

Centern hävdar bestämt att detta inte kommer påverka övrig arbetsmarknad utan bara vara en väg in för de som annars står utanför arbetsmarknaden. De grupper som nämns är unga utan utbildning samt invandrare. Det verkar som att förslaget innehåller två olika riktningar, antingen skall lönesänkningen gälla exakt alla som är arbetslösa om de varit arbetslösa ”en längre tid”, var tidsgränsen för lönesänkningen skall gå nämns däremot inte. Det andra förslaget är att detta skall gälla för de som aldrig haft ett tidigare arbete på svensk arbetsmarknad. Vilket alltså blir alla unga som får sitt första arbete och alla invandrare…

Vad Centern så strategiskt verkar ”glömma” är att fortsatt löneutveckling för en anställd beror på ingångslönen. En person som anställs med 20-25% lägre lön, kanske tom ännu lägre kommer inte att komma ikapp på arbetsmarknaden efter det. Detta betyder i realiteten att vi dels kommer skapa en andra klassens arbetskraft som från första början stämplas som så omöjliga på arbetsmarknaden att de inte förtjänar samma löner som alla andra (läs: Invandrarna). Dels skapar det en generation som aldrig kommer få en chans att komma ikapp på arbetsmarknaden (läs: de unga). Vilket om vi ska se riktigt långsiktigt om en sissodär 60 år ger oss en generation där en betydande del kommer ha svårt att leva på sin pension.

För de som redan är etablerade på arbetsmarknaden kommer båda förslagen riskera att påverka även deras löner negativt. Antingen i risken att de själva blir arbetslösa och inte får jobb innan de faller för gränsen om sänkt lön, detta kommer slå framförallt mot de som är 50+. Den andra vägen är att de som redan är etablerade på arbetsmarknaden helt enkelt hotas med att om de inte tar den lön de erbjuds kan arbetsgivaren bara anställa någon som får 25% lägre lön. Så börjar lönepressen nedåt. För i princip alla utom de som redan idag lyfter månadslöner på 100.000+. Det är enkelt att tycka att alla andra kan arbeta för allt mindre löner när en själv ensam tjänar som två medel-svenssonfamiljer ihop.

Förslaget är dessutom rasistisk i sin grund, oavsett vad DN försöker påstå, eftersom det utgår ifrån den förutfattade meningen att invandrare inte har utbildning som är relevant för svensk arbetsmarknad och därmed behöver lägre löner för att komma in. Att arbeta emot den strukturella diskrimineringen istället för att gynna den är ju klart mer krävande, men det är den enda vägen vi kan gå. DN försöker måla upp en bild där vi antingen dömer vissa människor till ett liv i utanförskap eller så dömer vi dem till ett liv med ständigt lägre löner än de som är ”rätt” i samhället.

Det finns många vägar vi kan välja att gå om vi bara vill. Utbildning parallellt med arbete är en väg om det är utbildningen som sviker. Ungdomsarbeten med kollektivavtal och praktik en annan väg. Att fokusera på sänkta löner handlar inte i grunden om att skapa fler arbeten och få människor ut i arbetslivet, primärt handlar det om att se till att arbetarna hålls på mattan så att de som sitter på produktionsmedlen kan tjäna ännu mer. Att invandrare och unga har hållits utanför arbetsmarknaden används som ett slagträ för att slå mot alla arbetare. Här vill jag faktiskt värna en svensk tradition: Låt facken fortsätta att förhandla fram rimliga lägstalöner utan att staten blandar sig i och pressar lönerna åt arbetsgivarna! Å ska vi ta en kapitalistisk vinkel på detta: Sänkta löner ger sänkt konsumtion, sänkt konsumtion leder till lägre vinster för företagen som är beroende av att vi konsumerar varor och tjänster. Sänkta vinster leder till färre arbeten. Vem vinner på denna utvecklingskedja? Absolut ingen. Inte ens Annie Lööf.