I politiska diskussioner är ett ord som ofta kommer upp just detta om tolkningsföreträde. Vem har tolkningsföreträde när, hur fungerar det? Ofta blir det heta debatter just om detta när åsikterna går isär, och debattörer känner sig överkörda. Här ger jag min syn på det hela, och det är långt ifrån ett oproblematiskt begrepp.
Kortfattat betyder tolkningsföreträde att personer tillhörande en förtryckt grupp har första tjing på att definiera hur det förtrycket ser ut, vad som är nedsättande mot denna grupp samt hur kampen skall föras. Personer som inte hör till gruppen får fortfarande ge sina tankar och åsikter men dessa har inte fullt samma betydelse och vikt som åsikterna från de inom gruppen. Exempel på detta är att om en muslim säger ”detta är nedsättande mot muslimer” så bör en som icke muslim lyssna och inte börja komma med en radda ifrågasättanden och tjaffs om varför det inte alls är nedsättande mot muslimer. Tolkningsföreträdet betyder att de som inte hör till gruppen inte har samma rätt att höras, synas eller säga sin åsikt. Något som ofta ses som oerhört provocerande för personerna i privilegierad position som är van att få delge sina åsikter i alla sammanhang.
Tolkningsföreträdet betyder dock inte att alla inom samma grupp kan, ska eller vill tycka exakt samma saker. Tvärt om. Blir det skilda åsikter inom en grupp är det ingen som har rätt, men den som ev känner sig kränkt/förtryckt skall absolut få sina känslor respekterade och beaktade. Om två personer från samma grupp inte tycker lika är det dock inte ok för någon som inte hör till gruppen att använda meningsskiljaktigheter som exempel på att den utanför gruppen har rätt. För att förtydliga tar jag ett exempel: Det finns rasifierade som tycker det är helt ok att säga n*boll, det finns rasifierade som tycker det är helt fel. Det är ok att rasifierade har olika åsikter i frågan däremot är det inte ok att som vit säga till en rasifierad att hens åsikter om n*bollar inte är rätt för andra rasifierade tycker annat.
Hela detta om ”jag har en vän som….” argumentet som används av personer i förtryckande position för att försvara sitt förtryck handlar just om tolkningsföreträde. Det spelar ingen som helst roll om din vän påstår sig vara ok med vissa begrepp, är andra inom gruppen inte det är det vad du ska lyssna på. Som inte tillhörande gruppen har du alltså ingen rätt att föra andras talan om vad som är ok eller inte oavsett hur påläst du tycker att du är i frågan. Vill en ändå delta i debatten kan det vara ok om en kan hänvisa sina tankar vidare till personer inom gruppen istället för att föra hela resonemangen själv och göra tankarna till sina egna.
Nu till problemet med begreppet: Ofta i debatter som blir lite mer heta på gröten slutar det nästan oundvikligen med att personer börjar slänga förutfattade meningar runt sig som vore det fågelfrö på ett bröllop. Istället för att lämna diskussionen när det blir ilsken stämning dras tolkningsföreträdet fram och personer som tillhör en förtryckt grupp börjar peka finger. Problemet är att fingret rätt ofta pekar på någon som faktiskt också hör till gruppen. Jag kan tex inte själv räkna alla de gånger folk bett mig sluta skriva om saker som rör rasifierade för jag ”som vit fattar inte hur det är”. Jag har oftast anonyma profilbilder på konton osv så folk vet inte hur jag ser ut, och jag har ett svenskt efternamn. Istället för att ens tänka tanken att _fråga_ dras istället slutsatsen ”hen tycker inte som jag, då är hen vit!”. Samma gäller i många andra sammanhang. Ibland känns det dock rent absurt när tex någon som själv erkänner sig vara vitpasserande anklagar mig som aldrig passerar för vit, för att vara just vit. För att de inte vet vem jag är.
Detta fingerpekande och att _andra_ tar sig rätten att peka ut vilken grupp olika personer tillhör baserat på att de inte tycker lika är den största nackdelen i hela tolkningsföreträdesdiskussionen. Att jag pekas ut som vit nu och då kan väl vara därhän, men jag har också sett transpersoner felkönas, personer få sin sexualitet osynliggjord osv osv allt för att någon blir arg när andra inte håller med.
Jag tycker det är viktigt att vara medveten om tolkningsföreträdet, men jag ser också en fara i när det polariseras och används som en härskarteknik där alla måste tycka samma, eller så exkluderas det från diskussionen eller tom den grupp de tillhör. Det är inte ok. Som jag ofta påpekar: Vi måste inte tycka samma saker, det är ok att ha olika åsikter! Tolkningsföreträdet är ett trubbigt verktyg och vi bör faktiskt vara mer försiktiga med hur det brukas i diskussioner. Att kränkas av andra inom sin egna grupp pga olika åsikter är inte begreppets syfte. Låt tolkningsföreträdet hamna rätt, dvs hos den utsatta gruppen, men i debatter _inom_ gruppen har ingen mer tolkningsrätt än någon annan. Innan du exkluderar någon från en grupp och pekar ut dem som motståndare som helst bör vara tyst, våga fråga om de kanske, måhända, faktiskt också hör till och har en lika stor rätt att höras i frågan. Låt inte begreppet tolkningsföreträde bli en härskarteknik som bara nyttjas i försökt att tysta andras röst.
Att åberopa tolkningsföreträde innebär heller inte att diskussionen är slut. Andra måste fortfarande kunna fråga och be om utveckling av resonemang utan att få höra att de inte har rätt att fråga för andra har tolkningsföreträde. Tolkningsföreträde betyder inte heller att en står fri från att få kritik för sina tankar, andra även utanför gruppen har rätt att ifrågasätta hur en kommit fram till sin åsikt, däremot har inte de utanför gruppen rätt att ogiltigförklara ens åsikt i frågan.
Tolkningsföreträde är helt enkelt ett komplext och som sagt trubbigt begrepp. Använd det med försiktighet och vet du med säkerhet att du inte hör till en viss grupp, var redo att backa i diskussionen och inse att din åsikt inte väger lika tungt som andras i fråga!
Vardagsrasismen 
Om någon svart person skulle tycka att Montenegro låter kränkande p g a ordet negro har använts om slavar, då bör man alltså inte säga Montenegro längre.
Jag kommer väldigt sent med min kommentar men hoppas på ett svar ändå. Låt säga att jag hamnar i en diskussion gällande n-ordet. Jag som är från mellanöstern (dvs icke-svart POC enligt vissa och vit enligt andra) är insatt i frågan och tillräckligt påläst för att kunna argumentera _mot_ användning av n-ordet bland icke-svarta. Jag tycker alltså att det _inte_ är okej för icke-svarta att använda ordet, men är neutral gällande huruvida ordet används svarta emellan (pga medveten om att jag inte har tolkningsföreträde).
Dock stöter jag ibland på motargument som lyder ungefär som följande: ”Du är inte svart, varför bryr du dig?” eller ”Du är inte svart, varför yttrar du dig om vad som får och inte får sägas när du inte har tolkningsföreträde?” av _andra icke-svarta_ som så gärna vill använda ordet.
De inser alltså inte att de själva inte har tolkningsföreträde och därför inte avgör om de och/eller andra icke-svarta bör använda ordet (egentligen gäller ju samma för mig också). Jag är noggrann med att tydliggöra att mina argument baseras på personliga åsikter, alltså används referenser som ”enligt mig” eller liknande nästan konstant. Däremot uppskattas mitt stöd och mina argument oftast av svarta personer (allt från vänner till främlingar online).
Mina frågor är:
Är det fel av mig att uttrycka just denna åsikt då det i grund och botten inte berör min etniska grupp eller mig personligen? Jag vill ändå stå för min åsikt och visa mitt stöd. Hur gör jag det utan att se ut som en culturally knowledgeable feminist wannabe med double-standards?
Är det dubbelmoraliskt av mig att argumentera emot de som inte delar åsikt med mig, med argumentet att de inte har tolkningsföreträde när jag själv inte har det?
Och sist men inte minst: Gäller principen av tolkningsföreträde olika för oss icke-svarta som är inblandade i diskussionen? (Båda sidor i diskussionen utgår ju från den förtryckta gruppens preferenser, eftersom vissa svarta anser att n-ordet _kan_ användas av icke-svarta, medan andra svarta anser att det _inte_ är okej. Dock kan detta användas som ursäkt av de icke-vita som _vill_ använda n-ordet för att få sina argument att låta mer ansenliga, när de i själva verket argumenterar mer för sin egna fördel jämfört med mig som endast motargumenterar för de svartas rättigheter.)
Tack för en väldigt bra förklaring!
Så om jag och en muslim diskuterar rasism mot muslimer så har han rätt oavsett vad fakta säger pga att jag är en atheist.
Om jag däremot går ut och hittar en muslim som håller med mig så har vi 2 muslimer med samma grad tolkningsföreträde så de tar ut varandra… Hittar jag en muslim till så vinner jag!
Tolkningsföreträde är bara ett sätt för kulturella marxister att stänga ner diskussion eftersom de aldrig har fakta på sin sida utan bara diverse sketna skam argument.
Om man kommer med fakta som de som faktan riktar sig mot känner sig kränkta av, spelar inte faktan någon roll då i så fall, hur väldokumenterad faktan är?
Jo, fakta spelar roll. Men även fakta kan tolkas på olika sätt och framföras på olika vis. Så det är inte alltid det är faktan i sig som upplevs kränkande utan de slutsatser som dras och den retorik som den presenteras med.
Generellt sett är väl ‘tolkningsföreträde’ ett attribut (och underbegrepp till ‘makt’) som tillfaller ett objekt via yttre omständigheter?
Några exempel:
* En diktator har ofta tolkningsföreträde i landets media och historieböcker genom yttre omständigheter i form av förtryck av andras verklighetsuppfattning.
* En försäkringstagare har tolkningsföreträde i frågan om förlorat värde vid stöld/rån/förlust genom tidigare avtal.
* En vit cis-man har (/hade?) tolkningsföreträde över språkbruk genom kulturellt arv.
* En spågumma kan ha tolkningsföreträde om en individs framtidsutsikter genom omgivningens trosuppfattning.
I så fall är tolkningsföreträde något som kan tas med hjälp av andra maktmedel, avtalas om eller mer/mindre frivilligt ärvas.
Förstår jag ordets vidare mening (d.v.s. utanför rasismdebatten) rätt? Jag frågar här eftersom den här sidan är andra sökträffen på ”tolkningsföreträde”, efter en kortfattad Wikipedia-artikel.
Tack!
I kontrakt, stadgar och avtal på olika vis kan det bestämmas vem som har tolkningsföreträde i en given sits. Ex har en organisations styrelse generellt tolkningsföreträde i stadgarna kring hur stadgarna skall tolkas. Så tolkningsföreträde kan ärvas/väljas till och ges på mer eller mindre schysta sätt.
I diskussion om förtryck handlar tolkningsföreträde som sagt till att ha rätten att själv definiera sina upplevelser. I andra sammanhang handlar det om en annan form av makt. Det är helt enkelt ett relativt stort begrepp som rymmer många olika saker 🙂
Jag håller med om vikten att verkligen lyssna på parten som känner sig kränkt… Och om det sedan leder till att en annan grupp känner sig kränkt måste man möta det med samma respekt *sneglar mot de kämpar som uttrycker sig onyanserat om sin motpart och skapar oönskade sidodebatter*.
Första halvan av texten finner jag förvirrande. Den likställer ordet ‘tolkningsföreträde’ med rättigheter den kränkta parten BORDE ha (men ju inte alltid har).
Du skriver:
”Kortfattat betyder tolkningsföreträde att personer tillhörande en förtryckt grupp har första tjing på att definiera hur det förtrycket ser ut”.
Detta beror ju helt på maktens och medborgarnas moral (som en yttre omständighet). Jag vill definiera ordet som ‘den part vars argument slutligen väger tyngst’.
Vad du använder som definition ser jag mer som etiska riktlinjer för en demokratisk samhällsdebatt. Riktlinjer som ger rätt part tolkningsföreträde.
Som exempel tjänar det inte mycket till om en kränkt grupp i ett förtryckande samhälle åberopar sitt Tolkningsföreträde som om det var en självklarhet. Det är förtryckarna som har tolkningsföreträde när det är förtryckare som väger parternas argument.
Absolut, tolkningsföreträde i den politiska diskussionen handlar just om hur det _borde_ vara. Vem som har rätt att beskriva förtrycket denne möter och vilka upplevelser denne känt sig kränkt av. Problemet är att det politiska tolkningsföreträdet krockar med förtryckets tolkningsföreträde där de med makt helt enkelt tar ett tolkningsföreträde som egentligen inte är deras att ta. Detta ger att en del av den politiska kampen idag (mer eller mindre lyckat) kämpar för att ge tillbaka rätten att beskriva sin verklighet till de som faktiskt upplever den.
Jag vill gärna utveckla det som Kurt C skrev.
Innebär att tillhöra en utsatt grupp att man har tolkningsföreträde i samtliga fall? Menar man att en människa som anses förtryckt inte kan ha fel eller utnyttja den makt som faktiskt följer med detta tolkningsföreträde?
Nu utgar jag fran ett scenario där i princip samtliga människor accepterat idén om tolkningsföreträde, och jag vill gärna komma med absurda exempel.
Säg att en kvinna blivit utsatt för sexuella övergrepp under uppväxten och far för sig att enda sättet för henne att komma över sitt trauma är att fa utsätta en ”vit medelalders man” för samma lidande, inte nödvändigtvis nagon som gjort henne nagonting personligen, det räcker med att mannen pa nagot sätt paminner eller representerar den man som gjort henne illa, och eftersom just ”vit medelalders man” av manga anses vara den mest priviligerade gruppen har de inte mycket att säga till om.
Säg att man vill förneka den här kvinnan rätten att valdföra sig pa en ”vit medelalders man”, och hon till svars säger att detta förhallningssätt är förtryckande. Har hon sk. absolut tolkninksföreträde i fragan eller finns det gränser?
Jag försöker inte göra mig lustig, men jag menar att det alltid finns en chans att människor hittar pa saker som är helt verklighetsfranvända och det jag undrar är, finns det nagon form av gyllende regel som reglerar hur langt man far ga?
Säg att en mörkhyad människa, eller en grupp mörkhyade människor för den delen tycker att vita människor ska sitta längst bak i bussen under 10 ars tid för att kompensera för hundratals ar av förtryck. Är enda sättet en vit människa kan ”protestera” mot detta att vänligt svara att ”min asikt är som sadan…” och om dessa mörkhyade personer vägrar lyssna och säger att detta allt annat än att ga med pa detta vore rasism, hur langt sträcker sig tolkningsföreträdet?
Mvh.
Nej att vara i en utsatt grupp ger inte TF i samtliga fall, alltid. Det gäller att kunna argumentera om sin sak också, att bara dra till med ”jag har TF” funkar inte. Olika personer inom samma grupp tycker olika saker, alla har TF till _sina_ erfarenheter men inte för gruppen som helhet. I diskussion mellan någon från en grupp och någon utanför har den inom gruppen TF avseende hur tex rasism kan ta dig uttryck, däremot har ingen TF i diskussion om hur rasism uppstår, eller konkret fakta. Att en person med afrikansk härkomst tex påstår att afrofobi inte existerar är inte en åsiktsfråga, det är fakta, personen har fel trots att hen ingår i gruppen diskussionen gäller.
”Som inte tillhörande gruppen har du alltså ingen rätt att föra andras talan om vad som är ok eller inte oavsett hur påläst du tycker att du är i frågan. ”
Så hamnar jag i diskussion med en taliban som anser att det kränker islam att kvinnor ska gå i skolan, då ska jag bara vara tyst?
Jodå, du kan argumentera mot sådant men i grund i vad DU tycker utifrån DINA värderingar. Dvs använd argument som ”Jag anser att”, ”Så som jag ser på det” eller ”Jag är van vid att…”. Ta inte tolkningsföreträde för muslimer genom att tex säga ”Du har fel i din syn på islam för min vän som är muslim säger att…” eller ”Om jag förstått den eller den rätt ska koranen tolkas såhär och inte som du tolkar den” etc. Så länge du utgår ifrån dig själv och din syn på rätt och fel är det lugnt, då kan du argumentera emot en islamists kvinnosyn så mycket du vill 🙂
Men vad händer om detta star mellan talibanen och Kurt C att bestämma hur det hela ska paverka kvinnors rätt eller icke rätt att ga i skolan? Om endast deras tva asikter väger in? Ska man da respektera talibanens asikt eftersom han är muslim och alltsa tillhör gruppen det hela gäller eller ska man lyssna pa Kurt C som tycker att kvinnor/flickor visst har rätt att ga i skola? Om det bara star mellan dem, vem far rätt att bestämma? Ska denne taliban fa föra sin talan över huvudet pa alla de kvinnor som eventuellt förnekas sina mänsliga rättigheter eller ska Kurt fa föra sin talan över huvudet pa dem fast de kanske inte alls tycker att de ska fa ga i skolan? Och om kvinnorna vill ga i skolan, borde inte den som är för detta fa företräde trots att personen ifraga inte tillhör gruppen?
Sedan kan man ifragasätta om man ska likställa att tillhöra en grupp man valt med att tillhöra en grupp man inte valt. Ingen väljer t.ex. sitt kön eller sin hudfärg och dessa tva grupper kan saledes inte i sig kopplas till nagot form av attribut. Däremot väljer man sin religion och hur man ska tolka denna religion, och man har möjligheten att tolka denna religion lite hur man vill. Samma med subkulturer. Att tillata en grupp människor att helt utan begränsning sätta upp regler för denna grupp och i synnerhet för de som star utanför gruppen tycker jag känns mycket farligt.
Jag kan t.ex. som enskild individ känna mig kränkt av i princip vad som helst, och sedan dra paraleller med min upplevda kränkning och min ”grupp” och därmed sätta upp regler som alla utanför gruppen maste rätta sig efter – eller anses fientliga pa nagot sätt. Även om andra i min grupp tycker att jag överdriver sa maste de som star utanför respektera just min upplevelse och därför är jag fri att ställa i princip vilka krav som helst eller sätta stämpel pa allt jag anser kränkande, även om min upplevelse baseras pa en skev verklighetsuppfattning.
Jag kan första personliga preferenser, t.ex. att inte vilja bli kallad nagonting uppenbart kränkande etc. Men tänk om jag upplever det kränkande att en människa utanför min grupp över huvud taget tittar pa mig alls, är da samtliga människor av den gruppen skyldiga att vika undan blicken sa fort nagon fran min grupp närmar sig? Jag menar om jag känner mig kränkt av deras blickar. Jag menar inte att nagon rastirrar, det tillhör allmänt hyfs att man inte gör det, men jag menar att över huvud taget möta blicken.
Om jag anser att vita cis-män ska sänka blicken vid asynen av en kvinna, och speciellt om det är en mörkhyad kvinna, och jag anser att allt annat är kränkande, kvinnoförnedrande och rasistiskt, har jag tolkningsföreträde? (under förutsättning att jag tillhör den utsatta gruppen)
Att vara muslim är inte bara tro, det är även kulturellt liksom Judar. Å vad gäller kvinnor och skolgång är ju poängen med TF att _fråga dem det berör_. Fråga kvinnorna vad de vill! Om kvinnorna vill gå i skolan är det Kurt som har mest rätt även om han inte hör till gruppen. Om varken talibanen eller Kurt vet vsd kvinnorna faktiskt önskar är båda ute och famlar, då får var och en snarare avgöra från deras argument vad som låter mest rimligt till nån får tummen ur och gör det enda vettiga: frågar de berörda.
Amen. På allt.
Intressant och nyanserat. Också intressant eftersom en diskussion ganska ofta berör olika maktordningar. Jag är arbetarklass och har oerhört många erfarenheter kring det, men jag är också en vit man. I olika sammanhang väger olika saker olika tungt – ofta så är det inte helt lätt att se vad som är det tunga – saker samverkar förstås. Jag har hört och läst om rasifierade som beskrivit ett bemötande de får – som är mycket likt det jag råkat ut för. Inte alltid lätt att veta vad som är rasism och vad som bara är vanligt “hederligt” förakt mot arbetarklassen…
Ja, det är en sak att tala strukturer, en helt annan att peka ut individer och tvinga dem att stå till svars för strukturerna. Det är väldigt kontraproduktivt att ex peka ut en vit man som alltid i maktposition för i fråga om ex ekonomi är han i underläge jämfört en rik kvinna om han själv lever på minimal inkomst. Diskussionerna blir intressantast när det sker med ömsesidig respekt såklart. Sen kan jag lugnt erkänna att jag tappar humöret ibland och få saker gör mig mer sne än personer i maktposition påstår sig bli förtryckta av dem de har makt över för att dessa säger ifrån.
Reblogged this on ladysandra.