Etikettarkiv: feminism

Fredagsintervjun: The trans experience

I dagens intervju samtalar jag med ”Skogsrå” aka ”thetransexperience” eller som hen egentligen heter: Pietro. Vi pratar om att vara ickebinär och känslan av att vara ”för mycket” på en gång. 

Hej! Standard start men… börja med en kort presentation av dig själv?! 

Jag heter Pietro och jag är 21 år gammal. Jag är egentligen från USA och har bott här i Sverige i sex år. Jag kom ut som transperson för fem år sedan och har kämpat för könsbekräftande vård sen dess. Jag är queer, poly, och ickebinär! Jag är också konstnär och har pluggat kultur på humanistiska.

Pietro Bild: Privat

Hur kom det sig att du hamnade i Sverige av alla länder? 

Min farsa är härifrån! Och vi var ganska tvungna på grund av ekonomin och hans home sickness (hemlängtan). 

Ok, då förstår jag hur ni landade här. Du är som jag förstått det rätt engagerad i kampen för samerna/svenska urfolk. Kan du berätta lite mer om det?

Absolut!! Som unge så berättade min farsa att vi var samer men jag litade inte på honom så mycket 😝. Men jag har bråkat mycket med lärare här för att vi skulle iallafall få lära oss om samisk historia oberoende, för jag vill vara intersektionell av mig. För ungefär ett år sedan, kring årets första norrsken, så pratade jag med min farmor om hennes mamma och det kom upp äntligen att vi ”levde som samer”. Och det var så skönt att få höra det. Hon har haft så himla svårt med att ens prata om hennes familj så jag tog åt mig allt hon sa och läste på ännu mer! Och jag har läst ganska mycket om våran historia och den förtrycket vi får uppleva varje dag, och jag själv har varit utsatt vilket är så himla synd.

Det är otroligt sorgligt att vi är inne på 2020 och rasismen mot samer fortfarande är utbredd! Hur har det varit att ”komma ut” som både same och queer?

Ett av Pietros konstverk. Bild: Privat

Wooof öh, tufft men givande! Gömde min trans identitet ganska länge, typ ett helt år, visste redan för 6 år sen att jag var transperson,men väntade så länge på grund av den smällen jag visste skulle komma. Förlorade många kompisar under tiden, förlorade familjemedlemmar, finns en del av familjen som jag kommer förmodligen aldrig komma ut till fortfarande. Har haft tur att hitta så många ickebinära som också har varit med om detta. Stödet är otroligt viktigt,och att veta att en inte är själv i världen. 

Att komma ut som same var annorlunda, på grund av att jag hade många i kompisgänget som är också samer, eller ickevita. Vilket var så otroligt skönt, för de blev så jävla glada, och har introducerat mig till så många coola människor. Det har tyvärr inte bara kommit bra med att acceptera att jag är same. Många i familjen har behandlat mig så otroligt illa på grund av att jag har sameflaggan hemma. 

Blandat sött och surt låter det som. Har du mött på de som tycker att du är ”för många ” saker samtidigt?

Absolut! En vill bara skratta ibland, för det är inte riktigt som att jag har valt att vara alla de här sakerna. Tro oftast att de tänker att jag har ”valt” den här livsstilen för att få uppmärksamhet medans jag försöker bara att inte bli trakasserad.

Känner igen det där. Vad är det bästa med att vara allt ihop på samma gång då?

Ingen är precis som mig. Det kan vara otroligt stärkande på ett sätt. Att ingen kan vara precis som jag, vi kan ha mycket gemensamt, men nånstans är vi annorlunda! Å det är otroligt vackert.

Vad är det svåraste med att kombinera alla kamper som du ändå är med i?

Åh ibland kan det vara mycket för mig psykiskt att få läsa om allt som sker runt om, det kan kännas överväldigande. Om hur samer förtrycks och hotas, om hur hbtq+ personer blir förtryckta, att se polisbrutalitet i USA bara fortsätta. Det kan vara skrämmande och mycket. Allt på en gång.

Hur gör du för att skydda dig själv och hämta ny kraft?

Jag gillar att dra till skogen, dricka te, hänga med kompisar, skapa massor och ta pauser från sociala medier då jag behöver. Skogen är mitt favorit ställe att slappna av och få kreativitet. Just ja, och jag älskar laga mat och baka! 

Sapmi trans/pride/anti rasism flagga.

Är din aktivism ett val eller något du ser som en nödvändighet?

Jag önskar att jag kunde få säga att det var ett val, och jag tro dels att jag har valt att vara politisk aktiv på detta sätt, men samtidigt… så känns det nödvändigt. 

Vissa tror ju att transexistensen ,speciellt som ickebinär, är ett val eftersom det kallas för könsidentitet. Att vi liksom kan kliva i och ur att vara trans och bara sluta identifiera oss på ett visst sätt så tar det slut. Dessa personer trycker ju också att transkampen blir ett val. Vad tänker du om det? 

Jag blir så förbannad, för det är inte att jag ”väljer att vara ickebinär”, jag är bara ickebinär, det är som att säga att en cis person väljer att vara cis och behöver inte rättigheter därför. Och jag som ickebinär förtjänar att bli tagen på allvar som alla andra.

Vad tycker du saknas i dagens mer breda feministiska rörelsen?

Ooooh…. Vi behöver verkligen börja med att utesluta TERFs mer. Det blir så normaliserat att feminism handlar om vita cis kvinnor, att det skapas otroligt otrygga rum för alla personer som inte passar i den ramen. Och det har blivit så normaliserat till den punkten att många som förtrycker icke cis, icke vita, samt personer med funktionsvariationer, fortfarande kan anses vara Woke Queens ™.

Vad är styrkan i den feministiska kampen idag som du ser det?

Att vi som ÄR intersektionella tar upp detta och kritiserar transfober. Samt stödjer samt backar varandra!

Vill du tillägga någon sista sak?

Beftia Sapmì! Håll ihop! 

Tack för denna intervju! 

Vill du läsa mer av Pietro eller se hens konst följ hen på Instagram som thetransexperience!

Jag är en manshatande manstillvänd feminist

Det var länge sedan jag skrev ett sånt här blogginlägg. För det mesta postar jag ju kortare enklare (i textmängd sett) analyser på Instagram. Denna gång kände jag inte för att begränsad av antalet tecken instagram tillåter (och numer även fbsidornas begränsning) utan vill kunna utveckla mina tankar lite mer fullt ut. Så here we go.

Ibland kan en få intrycket att feminismen när det kommer till hur vi ska förhålla oss till män består av två läger. Å ena sidan ”manshatarna” som gärna pratar om hur män är svin, grisar, oförbätterliga as som tex inte kan jobba med barn för de är farliga. Å sen å andra sidan de så kallat ”manstillvända” feministerna. De som funderar på hur feminismen skall locka fler män. Som gärna vill lyfta manliga förebilder och peppar manliga feminister såsom Atilla Yoldas eller Peter Rung.

Själv är jag, som så många gånger förr, den där gråskalan i mitten. Jag trivs där. Med att vara varken eller på så många sätt som möjligt. För att det ger en chans att vara en nagel i ögat på alla de som tror att det finns enkla svar och enkla indelningar i grupper. Jag är en sådan som å ena sidan frustrerat kan utropa ”Jag HATAR män!!” å då syfta på mansnormer och män som grupp. Inte enskilda individer. Å andra sidan är jag OCKSÅ en sån där dryg jävel som nu tänker komma och förklara varför jag anser det vara ett problem att utmåla män som enbart förövare och omöjliga problem att lösa.

Har ni hört begreppet ”De låga förväntningarnas rasism”? Det handlar i korta drag om att människor av välvilja ställer låga krav på personer från vissa folkgrupper för att de tror att personerna inte kan bättre. Tex att svarta unga män inte kan göra bra ifrån sig i skolan. Resultatet blir att det inte ställs rätt form av krav, samtidigt som individerna som drabbas ger upp på att försöka bevisa sig eftersom de ändå bara möts av nedlåtande klappar på huvudet och sämre betyg än de egentligen förtjänar. Detta skapar en ond spiral där svarta unga män cementeras i en roll av lågutbildad arbetarklass medan tex lärare fortsätter se på dem som ungdomar utan större aspirationer i livet. En självuppfyllande profetia så att säga.

På liknande sätt kan vi säga om synen på män som börjar få allt större fäste inom modern feminism. Män ska inte jobba i förskolan för de kan förgripa sig på barnen. Män ska inte vara ensam med sina egna barn för de kan förgripa sig på dem. Män ska inte vara ensamma med kvinnor för de kan förgripa sig på dem. Män slåss. Våldtar. Ser på porr i massor varenda vecka och absolut ingen porr utan våld utan alla kollar de på filmer där kvinnor kvävs, slås blodiga, fås att kräkas, får sina ansikten mulade i toaletter och tas i alla hål samtidigt samtidigt som andra män står i en ring och väntar på sin tur. Det finns absolut inga undantag och OM de finns är de så få att vi inte bör prata om dem.

Det jag undrar nu är vad detta gör med alla unga killar där ute eller för all del även vuxna män? Vad gör det att ständigt möta en bild som säger att dagens män frossar i våldsam BDSM eller rape porn, våldtar sina flickvänner, är inkapabla att förstå att sex inte ska göra ont eller ge blödande sår på sin partner, eller att de inte kan lämnas oövervakade för de är så farliga? Vad gör det att mötas av åsikten att det är bättre för barn att växa upp utan en manlig förebild för män är så kassa ändå?

Jag vill hävda att detta sätt att tänka är en patriarkal idé. Som sådan cementerar den machokultur och skadliga mansnomer som i förlängningen innebär våld mot kvinnor. Människan är flockdjur och de allra flesta vill bara passa in och slippa kämpa i sin vardag mot fördomar och mobbing. Om bilden av ”dagens norm-man” är att den mannen är ett våldsamt, empatistört, sexualsadistiskt as… Ja då är det också den bild framförallt unga killar kommer försöka leva upp till. För det är inte bara porren som säger att ”alla har analsex” tex utan numer säger även feminister det, personal från ungdomsmottagningar och kristna porrkritiska föreningar med stor genomslagskraft. Så den unga 16 åring som knappt sett porr (jo de finns men pga den spridda idén att alla unga killar set på porr som galningar är det få unga killar idag som erkänner att de inte ser på porr pga inte gillar innehållet) kommer ändå ha ett behov av att leva upp till den stereotypa bilden av en porrskadad ungdom. För ”alla andra” är ju sådana.

Jag jobbade som lägerledare en del för ca 16 år sedan. På lägren var ungefär hälften killar och åldern var 11-16 år. Vid flera tillfällen kom vi in på att prata porr och relationer. Vet ni en röd tråd i detta? I början av samtalen hade ALLA killarna haft sex. ALLA killarna hade sett mängder av porr. ALLA killarna visste minsann allt om analsex och gangbangs (jodå sånt var vanligt i porren för ca 20 år sedan med, det var ett jävla tjat om sånt hela högstadiet och gymnasiet för min del). Sen efter en stund när machoattityderna fått chilla och samtalet blivit mer ärligt visade det sig att den absoluta majoriteten av killarna inte alls hade haft sex. De hade inte alls sett speciellt mycket porr och flera visste inte ens att en tjej inte kan bli gravid av analsex.

Jag tror givetvis inte att detta urval av grabbar som idag är runt 25-30 års ålder visar hela sanningen. Men jag tror heller inte de var speciellt unika varken då eller nu. Å när feminister sprider vidare en bild av hur män/unga killar minsann ÄR där de snälla, icke porrskadade faktiskt schysta killarna får en etikett på sig av att vara unika undantag så tvingar vi faktiskt aktivt in unga män/killar i en roll som förövare.

Är det inte direkta motsatsen till vad vi önskar? Jag vet att det inte är det mest produktiva med mina utrop av manshat. Just för att det alienerar de män som vill, och kan, göra bättre. Samtidigt ska feminismen inte tappa sin spets och bli för mjuka. Det MÅSTE sättas press och krav på män att förbättras. Det räcker inte med att inte våldta för att räknas som en bra man, för att inte våldta är liksom lägsta möjliga nivå av ”schyst människa” vi kan ha.

Att hitta balansen mellan frustrationen över machokultur och sunkiga mansnormer å ena sidan och att inte alienera män från att utvecklas och bli bättre å andra sidan är inte lätt. Jag påstår verkligen inte det. Men vi behöver ha diskussionen om hur vi ska få till balansen. Jag är iaf helt säker på att vi inte har något att vinna på att måla upp en bild av norm-mannen som en farlig förövare omöjlig till förändring. Dels för att vi då själva stöttar den mansroll vi absolut inte vill se, och dels för att feminismen är meningslös om män ändå alltid kommer vara förövare utan potential till förändring. Å jag vill ju tro på förändring och att den börjar med oss själva här och nu. Inte med nästa generation eller generationen efter den. Utan med oss. Du och jag. Oavsett kön. Nu. Men då måste vi såklart också tro på varandras förmåga att ändra sig och den tilltron ser jag allt mer försvinna ur feminismen. Låt oss hitta tillbaka till den. För utan tro på en bättre framtid är feminismen förlorad.

Vardagsrasismen intervju: Saga Becker

Fredagsintervju med Saga Becker, känd från bland annat filmen ”Nånting måste gå sönder”. Vi pratar om flera djupa frågor men viss varning utfärdas kring att samtalet även inbegriper diskussion om sexuellt våld. Nu börjar vi!

Bokomslag, Leopard förlag.

Jag: Hej Saga. Vi börjar med att du beskriver dig själv lite. Vem är Saga? 

Saga: Oj, stor fråga… Jag är en drömmande konstnärssjäl, de flesta känner igen mig från guldbaggen  2015 då jag vann för bästa kvinnliga huvudroll och blev den första öppet transindentifierade personen att vinna det priset. Sedan dess har jag gjort en massa olika saker i det offentliga men identifierar mig mest nu som författare. Jobbar mycket med och brinner för frågor som rör identitet, sexualitet och psykisk ohälsa.

J: Jag vill börja vid din nya bok! Har just läst den och tyckte väldigt mycket om den. Blev dock nyfiken och ”måste” fråga, är det något av den som är självbiografi? 

S: Åh vad glad jag blir av att höra det! Efter mitt sommarprat 2015 var det flera förlag som kontaktade mig och ville att jag skulle skriva en självbiografi. Jag hade också då börjat föreläsa en del och är än idag ute och föreläser och delar ”min historia” och jag kände att jag var lite trött på mig själv och ville göra något annat så valde då att jobba med autofiktionen istället. Jag utgick mycket från mig själv, upplevelser, känslor och tankar och gick genom alla mina dagböcker osv. Jag ville skriva en fiktionaliserad verklighet som utgick från mig men att jag genom fiktionen kunde vara mer ärlig än om jag skulle skriva en självbiografi. Mycket av det i ”Våra Tungor Smakar Våld” (Sagas bok, min anm) kommer från mitt mest sårbara innersta och är det ärligaste jag någonsin skrivit, men den är fiktion. 

J: Okej, jag förstår! Det var verkligen en gripande berättelse! Både i boken och i ditt sommarprat så tar du upp sex som självskadebeteende. Det är något jag också har erfarenhet av bla genom flera år i prostitution. Vad är din upplevelse om kunskapen/attityderna kring detta problem från tex vård eller socialen?

S: Jag har själv dålig erfarenhet av just kontakt med vård och social i mitt eget fall för detta var något som jag hållt för mig själv, men möter många unga personer och personal inom skola och inom psykiatrin när jag är ute och föreläser och jag upplever att det fortfarande finns ganska stor okunskap och stor skam kring ämnet, att det är svårt att prata om.. Vi snackar ofta och förstår andra beroenden och vi behöver prata om att detta också är en form av beroende. Det känns som att skola och vård och privatpersoner vill hjälpa men det är svårt med att få fram verktygen att kunna hjälpa om du förstår?

J: Ja jag förstår precis. Jag delar den upplevelsen kring vården också tyvärr. Det finns ju en viss koppling mellan att vara trans och just sexuellt självskadande. Transpersoner börja sälja sex både oftare än övriga befolkningen och i yngre åldrar. Tror du detta delvis kan bidra till skammen och okunskapen runt sex som självskada?

S: Jag är född och uppvuxen i en liten småstad i Blekinge och jag märkte väl tidigt att det var farligt att vara annorlunda. Det fanns ett stort normaliserat homohat vilket gjorde att jag blev rädd att våga vara mig själv.  Jag började leva ut på internet och började utforska mig själv, min sexualitet och identitet med äldre män för de var lättast att träffa. Jag var 15 första gången jag sålde mig. Det var då mest pga nyfikenhet och det var så mycket skam kring allting som hade med sexualitet att göra som queer i en småstad.

Jag vågade inte komma ut som trans förens efter jag flyttat från min hemstad vid 19 års ålder.. 

Jag tänker att det är så många olika faktorer som spelar in men att inte finnas på samma villkor som alla andra gör att det kan bli mer destruktivt än för andra. Jag kunde ju inte prata om det jag var med om för att det var hemligt. När jag kom ur som trans var det väldigt viktigt för mig med just femininitet, att vara femme, att vara sexig och då blev sexismen och att bli utsatt också något bekräftande för mig och min identitet. 

J: Något som verkligen slog an en sträng hos mig både i din bok och i sommarpratet var beskrivningen av att längta efter att inte känna sig annorlunda. Det är ju ganska vanligt i den framväxande transexkluderande feminismen att anklaga oss transpersoner för att vilja cementera könsrollerna. Vad tänker du om denna oförståelse inför känslorna många av oss brottas med om att bara vilja ses som ”vem som helst” där anpassning till könsroller då hjälper både i omvärldens bemötande och känslorna inombords?

S: Jag tycker det är sorgligt.. Det är många personer i min omgivning som är genuint ledsna och skadas av hur klimatet ser ut nu.. Det är inte feminism om man skadar och förtrycker andra och det är läskigt vilka lögner och påhitt som nu sprids..

Många vill bara få finnas på sina egna villkor och jag begär inte att människor ska förstå men vi skulle ha en mycket finare värld om vi försökte inkludera och lyssna på varandra.

J: Jag är ju växlande ledsen och rejält förbannad över de strömningar som börjat få luft inom feminismen just kring transpersoner. Vad vill du säga till dem som tror att vi utgör en fara, antingen för feminismen som rörelse eller fysiskt för ciskvinnor?

S: Det har aldrig handlat om att ta bort någonting. Det handlar om att lägga till så alla får plats. För om vi ska skapa en framtid som tillhör oss alla så kan vi börja med att inkludera alla i feminismen. Vi är inget hot.. Vi är alla i det här tillsammans, kvinnor, män, ickebinära, cis, trans.. Vi blir alla förlorare i detta om vi fortsätter jämföra lidande och ställer grupper mot varandra.  

J: Så, hur ska vi börja just nu för att öka förståelsen och bearbeta det motståndet som finns? Vi som är trans och de som är allierade?

S: Det som varit viktigt i mitt liv är gemenskap och att vara en del av något större och att kunna känna igen sig i och spegla sig. Vi måste synas, höras och finnas. Våra historier och våra röster är lika viktiga och allmängiltiga som alla andras! Jag vet att många av oss bara vill få finnas och inte vill vara öppna och hela tiden kämpa och behöva möta världen, samhället och dess exkludering. Dessutom är det så att alla har en könsidentitet. Det är inte bara transpersoner som har en och det är svårt att vara människa och ta reda på vem man är vilken plats man får och ska ta i den här världen.. Vi borde visa mer förståelse och vara mer empatiska och öppna för nya känslor och människor. 

J: Om du fick önska en sak av den feministiska rörelsen framåt, vad skulle det vara?

S: Att inte glömma bort att vi är människor och att det är människors liv det handlar om. Vi sitter i samma båt. Vi är mänskliga och vi kommer alla göra fel, ingenting är svart eller vitt. Det handlar om nyanser. Vi måste lyssna på varandra och sluta ställa olika grupper mot varandra …

inkludering leder inte till exkludering .. Att vara dubbel inför saker är också okej.. jag brottas dagligen med mig själv i jättemånga olika frågor, men att man aldrig får sluta vara nyfiken och skaffa sig kunskap, vara källkritiskt men också lyssna på sina känslor. 

Det handlar också om att våga möta dig själv på riktigt, både de bra och de dåliga sidorna, reflektera och analysera sig själv och sina beteenden, lyssna på andra och stå upp för det man själv tror på, följa sina drömmar och reflektera över sina privilegium. 

J: Det där sista är nog det svåraste för de flesta av oss, men jag hoppas verkligen vi kan få med oss fler i en feminism som vill inkludera istället för att exkludera. Vill du tillägga något?

S: Det är det svåraste och det kräver aktivt arbete hela tiden, men jag vill att alla ska försöka vara de bästa versionerna av sig själva. Våga utforska och prova sig fram oavsett vad det gäller! 

J: Detta känns som en perfekt avslutning. Tusen tack för att du deltog i denna intervju! 

Saga Beckers nya roman ”Våra tungor smakar våld” kan du hitta där böcker finns, den finns också som ljudbok inläst av Saga själv på bla Storytel. 

Kulturen i ett SDs Sverige?

OBS: Texten innehåller beskrivningar av sexuellt våld.

”Ööööh ta tjejträt direkt, slösa inte slag på nått annat!! Ameh varför lyssnar du inte? TACK så jäkla mycket för att du sabbade spelet nu! TA TJEJTRÄT!!” Sådär lät det dag ut och dag in när det skulle spelas brännboll i skolan under mellanstadiet. Tjejträt det var det platta brännbollsträt som ansågs vara enklare att träffa med men som också gav bollar som var lättare att fånga. Tjejträt, det sämre alternativet för alla visste ju att tjejer var sämre på brännboll.

”Vafan vilken brudfotboll ni spelar, som några riktiga kärringar!!” Jag mins såväl gapet från både pappor och tränare under fotbollsturneringarna. Att tjejer spelade fotboll på planen bredvid spelade ingen roll. Tjejer= sämre fotbollsspelare, ja kanske bara sämre rent generellt?

”Ryck upp dig då, var inte en sån jäkla fitta!!” Killarnas röster i korridoren i högstadiet och gymnasiet. Var någon nere skulle de sluta vara så mesiga, kvinnliga och ta saker ”som en man”. Jag mins hur grabbarna redan vid 14-15-16 års ålder började håna varandra om någon visade hänsyn och respekt för sin flickvän. ”Pussywhipped” ”toffel”… begrepp de snappat upp från föräldrar och TV. De visste redan då att riktiga män de är såna som gör precis vad de vill oavsett vad deras partner tycker om saken. Knulla andra? Inga problem. Skita i saker en lovat? Äh vem bryr sig. Tjejer med sina känslor, det är DET som är problemet.

Jag mins hur det kvinnliga könet, påstått kvinnliga egenskaper eller bara tjejer rent generellt ständigt användes för att beskriva det som var sämre. Inte bara av jämnåriga killar utan av pappor, lärare, vuxna runt om. Ingen verkade haja till eller bry sig om hur tjejer ständigt stämplades som mindre värda. Jag mins såklart hur detta påverkade synen på tjejer som alltid lite sämre, killarna som alltid lite bättre.

Jag mins också mannen i 50 års åldern som demonstrativt vände sig mot mig och mina vänner när vi sprang förbi honom på en liten stig genom en skogsdunge. Vi var på väg till ett barndisco på en camping. Ca 12 år gamla. Han ville försäkra sig om att vi såg hur han drog sig i kuken. Jag råkade möta hans blick och han flinade…

Jag mins alla otaliga gånger män blivit aggressiva eller arga när jag avvisat deras intresse på krogen. Alla händer som tagit sig friheter, som viftats bort med att det ingår i ”spelet”. Vars regler en skriver under på bara av att vistats i en bar…

Jag mins hur killarna i skolan upprört pratade om vikten av att tjejer skulle vara tjejiga, dvs sexiga och tillåta dem att ta på deras kroppar. Tjejer som sa ifrån eller inte ansträngde sig för att vinna deras intresse var bara äckliga, okvinnliga, flator eller alla tre samtidigt. Dessa tjejer förtjänade att straffas. Genom hån, slag eller sexuellt våld.

Jag mins hur en av killarna i klassen en måndag skröt om att han fått till det på en fest. Han var kung för han hade knullat, många high fives delades ut. Tjejen å andra sidan var en hora, madrassen som låg runt med alla det visste ju vem som helst. De dubbla budskapen verkade inte störa någon. Jag mins när jag skulle ta studenten och det spreds rykten om att jag låg med lärare för att få bättre betyg. Att jag hade anmält en lärare för sexuellt övergrepp var beviset. Jag anmälde nog egentligen bara för att jävlas.. Polisen la ju ner allt så uppenbarligen gjorde han inget fel. Alltså måste skammen vara min att bära. Främmande killar jag aldrig pratat med kom fram för att tala om att jag inte förtjänade att ta studenten.

Jag mins även hur snacket gick efter att en tjej våldtagits av en arbetare på ett tivoli. Hon hade ju velat, det märkets ju. Åkte hon inte upp gratisbiljetterna han gett henne efteråt? Jo precis, så hur kan hon ha blivit våldtagen?

Jag mins leken med grannarnas pojkar några år äldre än mig själv. Vi skulle spela in en film. Den äldre brodern skulle spela livräddare som drog upp mig ur vatten. I en scen skulle jag ligga på hans mage medan han simmade ”ryggsim” in till ”land”. Hela tiden kände jag något som gned och tryckte mot mitt underliv. Jag kunde inte riktigt förstå vad det var. Inte fören vi var färdiga och han ställde sig upp och snabbt stoppade tillbaka sin snopp i gylfen. Då förstod jag plötsligt varför det varit så viktigt att hans lillebror inte var med i rummet. Jag var ca 10, han ca 17.

Fast mest mins jag nog känslan när min barndom försvann. När jag stod inlåst i en stuga. Trevande händer över min kropp. Hur min anal penetrerades och han som gjorde det beordrade sina vänner att se på. Verkligen SE att kuken var inne. Hur han hånade dem att inte vara fjollor eller fittor. Att de skulle våga göra samma sak. Jag mins orden efteråt. ”Berättar du för någon är du död. Fattar du? Jag dödar dig!”. Jag var 7:

Allt detta hände i den svenska idyllen. Medelklassens ideal. Villa vovve och Volvo. Svenska vita killar, barn i ”helt vanliga” familjer, elever på helt vanliga svenska skolor. Med svenska flaggor på skolavslutningen, dans runt midsommarstång och Kalle på Julafton. Kättbullar med brunsås, lingonplockning och gröna ängar. Där ingen ville se kopplingen mellan killarnas gap om tjejers sämre värde och det faktum att vi utsattes för sexuellt våld.

De som var inblandade då är gifta och har barn idag. De som skröt om sina sexuella erövringar, håna tjejer för sina och tyckte att en hård hand mellan benen bara var något tjejer skulle stå ut med är samma män som idag högljutt gapar om att sexuella övergrepp de förekom minsann inte förr och en kass kvinnosyn är ”importerad”. De som var inblandade då är de som idag pratar om vikten av att bevara de svenska värderingarna. Att återföra Sverige till en tid som försvunnit. Att skydda kvinnorna från övergrepp genom att lära ut de fina svenska traditionerna som tydligen försvann för ca 10 år sedan.

Å jag bara frågar, hur skall det hjälpa någon alls när denna utopi var det Sverige jag växte upp i?

Bara i fantasin är kön en enkel binär konstruktion.

Den 24e juli skrev bloggaren Hanna Bolander en debattartikel om att kön, eller snarare könsidentitet och könsmarkörer, är en fråga om socialisering och långt ifrån en binär uppdelning. Detta fick Psykologen Magnus Wårhag att gå i taket. Att Magnus verkar tillhöra de psykologer som tycker att ständig uppdatering kring senaste rönen om psykologi är onödigt blir snabbt sorgligt tydligt. Han spaltar upp sitt debattsvar i ett antal påståenden som skall ”bevisa” att Hanna är helt ute och cyklar och att transpersoners existens bara beror på att svenskar skulle vara sådär lite extra lättkränkta och sugna på att hitta på något nytt att få vara PK kring. För min egen sinnesfrids skull tänker jag härmed besvara Magnus påståenden.

  1. Nej, uppfostran har en liten del i att pojkar utvecklas till män och flickor till kvinnor. Den genetiska påverkan är naturligtvis mycket stor. Det bevisas bland annat av att Sverige, där invånarna är som mest jämställda, drar de sig mer än någon annanstans sig till yrken som förknippas med deras biologiska kön.

 

Slutsatsen här är rent BS. Det stämmer att svenskar har en i västvärlden osedvanligt könssegregerad arbetsmarknad. Det stämmer också att uppfostran inte har så enormt stor påverkan på hur barn blir som vuxna. Magnus blandar dock ihop korten totalt. First off:  Uppfostran från föräldrarna har en relativt låg inverkan på det vuxna slutresultatet. Det är bevisat i flertal rapporter, här kan du läsa en intervju med en av de första forskarna att ifrågasätta föräldrars inverkan på sina barn. Att OMGIVNINGEN påverkar finns det däremot ingen tvekan om. Det vill säga socialiseringen som sker när barnet möter andra i sin omgivning såsom lärare, vänner, vännernas familj osv. Vänner är faktiskt en rejält stor bit i hur barn växer upp att bli som vuxna. Att svenskar har en könssegregerad arbetsmarknad är något som kallas för ”the backfire effekt”. När samhället är oroligt och allt cirkulerar kring överlevnad finns inte tid över att fundera så mycket kring vem som gör vad. Det finns helt enkelt en större förståelse för att folk gör vad de kan för att överleva och försörja sin familj. Även om det innebär kvinnor i ”mans”yrken. När samhället blir mer stabilt och jämlikheten ökar upplevs en backlash kring könsrollerna som plötsligt blir viktigare. Dels finns det tid att reflektera över dem, dels upplevs det som ”otryggt” att inte veta vad som förväntas av en om en skulle börja gå emot de könsroller som finns. Därför skapas en trygghet i att välja arbete och utbildning ”enligt kön” när valet inte längre måste ske för strikt överlevnad. Det finns dock inga som helst belägg för att detta har det minsta med biologiska mekanismer att göra. Det är helt enkelt inte sant att kvinnor är ”programmerade” biologiskt till att torka bajs, plåstra om sår eller hålla handen på en döende person. Faktum är att rätt få av de så kallade ”mansjobben” är det minsta naturliga för människan och därmed rätt svåra att skylla på ”biologi”.

 

2. Och nej, det finns verkligen inte fler än två kön. I fantasin och leken kan det naturligtvis finnas hur många som helst. Bolander visar här på hur postmodernisterna bedrar sig själva genom att skapa en egen ”verklighet” i språket istället för att låta språket beskriva verkligheten. Det är typiskt för det försvar som personer som har svårt att ta en plats i samhället ägnar sig åt.

 

Här visar Magnus på den retorik som gärna används av framförallt snubbar som tycker att deras sätt att se på omgivningen är den enda korrekta och att de som hyser en annan uppfattning än honom helt enkelt är förvirrade, oförmögna att fixa verkligheten etc. Jag skulle vilja påstå att Magnus sysslar med projicering här, för att han inte klarar av att verkligheten är mer komplex än han önskar. Jag nöjer mig med att hänvisa till denna artikel som går igenom forskningsläget kring kön av idag och tydligt visar att kön är något helt annat än ett binärt ”antingen är du man eller kvinna” .

66f49d1bc6947b8f6af5ff6227d1fc7e

3. Återigen nej, män och kvinnor är olika fysiskt och psykologiskt. De fysiska skillnaderna behöver knappast någon fö

rklaring, däremot de psykologiska. Män och kvinnor skiljer sig på gruppnivå tydligt åt vad gäller intelligens och personlighetsdrag. En enkel sökning på internet ger massvis med information för den intresserade.

 

Tydligt alltså? Om det nu är så tydligt, hur kommer det sig då att det bland biologer, psykologer och andra med expertis inom just hjärnans funktion, intelligens och psyke inte alls finns någon konsensus om att det är någon ”tydlig” skillnad mellan könen? Tvärt om är konsensus att skillnaden är minimal och att det är betydligt större skillnader INOM grupperna ”Män” och ”kvinnor” än vad det är mellan dem. Något vi kan läsa om tex här.

4. Nej, man har inte rätt att bli kallad det man vill. Könsidentitet och identitet överhuvudtaget uppstår i interaktion med omgivningen. Ingen kan till exempel kräva att bli respekterad eller omtyckt bara för att den själv vill det utan att visa prov på beteenden som andra uppskattar, lika lite som en kvinna kan kräva att bli betraktad som en man och omvänt.

 

Okej Magnus. Det är tydligt att du aldrig behövt reflektera kring ditt eget kön, din egen tillhörighet eller något annat som rör din egen innersta kärna av vem du är. Det är ett privilegium som kommer av att vara en vit cisman i dagens samhälle. Du är helt enkelt självklar, du är normen, du är mallen för alla hjältar i filmer, du är den som finns representerad precis över allt. Du är den som aldrig anses sticka ut eller provocera bara genom att finnas till. Så är inte livet för många av oss andra. Vi har helt enkelt inget annat val än att reflektera och fundera över våra identiteter, vilka vi vill vara och hur vi vill ses av vår omgivning. Var glad över att du slipper dessa funderingar, men använd inte den makten till att vara en komplett jävla rövhatt. Ja du råkar vara en vit man, men NEJ det ger dig inte rätt att hur som helst sprida ovetenskaplig dynga och tro att den bara skall accepteras som sanning.

images

Läs på för fan! Ta helst en rejäl paus från att vara psykolog och återkom inte till yrket innan du läst in dig ordentligt på dagens moderna forskning, alla nya rön kring sexualitet, kön och transpersoners hälsa. För innan dess är du livsfarlig som psykolog.
Magnus debattartikel kan du läsa här.

Att ”förklara” hur det känns att vara trans… 

När transpersoner eller att vara trans kommer på tal är det tämligen snabbt någon som vill ogiltigförklara transpersoners upplevelser genom att fråga hur det egentligen känns att vara trans. När det sen inte kommer något entydigt svar på frågan slås det fast att trans bara är en fix ide och hittepå som beror på att någon är missnöjd med könsrollerna. Därefter brukar debatten falla ner i allmän transfobi, påhopp och motsägelsefulla märkligheter. (Ex att personerna själva tydligt kan säga att de ÄR sitt tilldelade kön och absolut inte det motsatta, men inte själva sätta ord på varför det är så. Samtidigt som de ändå inte kan acceptera at transpersoner kan känna att de ÄR sitt kön, utan att riktigt få ord på varför.)

Nåväl, för att få till en rimlig debatt om transpersoners rättigheter måste alla först av allt ha klart för sig vad en transperson ”är”, det finns nämligen flera olika sätt att vara trans på. Det sätt de flesta vet om är transexuella, dvs de som ex är födda med snopp men är kvinnor. Sen finns det personer som är intergender (ex jag själv), det betyder att vi ser oss som mellan könen, dvs varken man eller kvinna. Sen finns de dem som är genderfluid vilket betyder att de flyter mellan könen och kan variera sitt sätt att klä sig och uttrycka sig beroende på hur de känner sig för dagen. Sen har vi de som är agender/non gender, dvs de har inget kön alls. Å sen finns det de som definierar sig som queer/genderqueer vilket i princip betyder att de är lite av allt samtidigt men inte bekväm med ett mer fast fack. Många av de som är utanför de traditionella tvåkönsnormerna gillar att tilltalas med pronomet hen just för att de inte är varken man eller kvinna eller båda. Sen finns det ytterligare varianter på trans men dessa är de vanligaste och som de flesta transpersoner faller inom. Könsidentitet, dvs vårt psykiska kön, består helt enkelt av ett rejält spektrum. Det ärär även därför könsroller blir så skadliga då de så starkt kopplas ihop med vilket kön vi förväntas vara.

Det framförs ofta argument om att kön enbart sitter i våra könsorgan, att en man är en man så länge han har snopp, görs den om till en snippa blir han en hon men någon med snopp är alltid man och det finns bara två kön. Det anses att kön inte kan sitta i hjärnan och att påstå något sådant skulle vara att cementera könsrollerna. Transpersoner anklagas gärna för att agera bromsklossar i feminismen eftersom det förhindrar ett entydigt prat om män vs kvinnor. Det krävs helt enkelt ett perspektiv till som många inte  vill behöva blanda in. Dessa påståenden är dock allt igenom felaktiga.

Först kan vi ta det rent medicinskt: Könsorganen är inte det enda som bestämmer vad för fysiskt kön en person har, även hormonnivåer och framförallt kromosomer spelar in i att könsbestämma någon rent fysiskt. Forskningen idag är rätt enad om att det finns mer än 2 fysiska kön, det talas tom om så många som 22 olika kön om varje kombination av könsorgan och könskromosomvariation räknas som ett kön. En person med snippa kan ha manliga könskromosomer, är personen verkligen entydigt kvinna? Är det rätt att säga att den personen är en kvinna enbart pga hur könsorganet ser ut när kroppens kromosomer ger signaler i puberteten att producera testosteron, bygga muskler, få mörkare röst osv, ja en manlig pubertet helt enkelt och personen själv ser sig som man? För mig är svaret själklart att den personen är en man för det är hur han definierar sig, och i det fallet har han dessutom biologin på sin sida.
Nu är dock inte kromosomer, hormoner och könsorgan det enda som spelar in, även psyket har sin roll. Hur psyket spelar in vet ingen exakt, det är lika svårförklarligt som vår sexualitet. Faktum är dock att transindivider finns även bland djur som inte alls har samma form av sociala könsmönster som människor. Transpersoner har funnits i alla tider i exakt alla kulturer så det talar också emot att det bara är någon form av fix ide. Att det bara skulle handla om att mixa i könsrollerna är inte heller sant. Det finns ex transmän som fortfarande gillar att sminka sig och ha klänning, men skulle de behålla dessa preferenser öppet skulle de inte ses som ”riktiga” transpersoner och de skulle vägras att få den vård de behöver. Samhället tvingar transpersoner att välja ”sida” för att få en chans till vård ex hormoner eller operation. Även vi som inte är entydigt man eller kvinna tvingas ofta välja bort saker som kodas som det kön vi tilldelades vid födseln. Någon född med snippa ex som är non gender kommer fortsätta att ses som just kvinna om hen söker vård om hen fortfarande ex sminkar sig eller går i högklackade skor. Det finns en myt och ett missförstånd just att det är de olika könsrollerna som lockar och att den som vill könskorrigera sig därför helt måste förkasta könsrollen från sitt tilldelade kön till förmån för könsrollen för sitt faktiskta kön.

Att erkänna trans som något medfött som sitter i psyket är inget som motsätter att samtidigt jobba för att krossa könsrollerna i den mån det går. Även i en jämställd utopi där alla får vara precis som de vill utan att sättas i fack kommer det att finnas transpersoner. Skillnaden mot nu är bara att de kommer slippa löpa gatlopp hela sina liv för rätten att vara sig själva. Precis som det inte går att fullt förstå varför det finns olika smak i musik, varför vi inte alla gillar exakt samma mat eller varför vi har olika klädsmak går det inte att fullt ut förstå varför vissa inte kan identifiera sig med det kön de tilldelades som nyfödda. Frågan är ju om det verkligen måste få en förklaring, kan det inte bara respekteras för hur det faktiskt ser ut? I varje skolklass, i varje förskolegrupp finns minst ett barn med ett könsöverskridande beteende, minst ett barn som skulle må bäst av att slippa få höra att könsorganet definierar hens kön. Kanske är det barnet ditt, kanske är det ditt barns bästa vän. Oavsett förtjänar dessa barn all respekt och att inte ständigt få sina känslor och behov ifrågasatta.

Öppet brev till Åsa Linderborg

Hej Åsa!
Du skickar många frågor till dina kollegor i din senaste krönika. Gott så, att du vill ha svar. Jag har dock några frågor tillbaka till dig (hur dina kollegor resonerat kan jag ju rimligen inte svara på). Anyhow, here it goes:
Du är inte ensam om att skriva krönikor och/eller debattartiklar om hur rasister har rätt att delta och delge sin rasism bara de kan betala för en monter på bokmässan. Ni är många som slår er för bröstet och hojtar om att ni minsann står upp för yttrandefriheten, demokratiska värden och allas rätt till en åsikt. Liksom ni gärna orerar om att det är dags att ”ta debatten”. 
Nu undrar jag lite när NI seriöst tänker börja ta den där beryktade debatten? För av vad jag ser i era texter verkar det liksom kostant som  _någon annan_ skall ta den där debatten. Någon som berörs lite mer direkt av rasismen som sprids kanske? Medan ni själva är fullt upptagna med att ta den tydligen viktigare debatten om hur ”nyvänstern” inte tar debatten….

 
Du kan inte förstå hur Nya tider kopplas till nazism när de inte uttryckligen skriver nazistiska saker i tidningen. Detta visar på just den naivitet kritiker till bokmässans agerande syftar till. Nya tider sprider förintelseförnekelse. Huvudpersonen bakom nya tider (Vavra Suk) har både uttryckt att förintelsen inte skett och att media i sitt spridande av förintelsen som ett faktum blir tydligt styrda av judarna. Nya tider samarbetar också med tex Megafonerna. En uttryckligen nazistisk gruppering som bla hetsat sina följare att tysta reportrar vars journalistik de inte gillar. Du skriver vidare att fascismen inte alls knackar på dörren för att vi ännu inte är en militärstat, har fri press och organisationsfrihet. Har du helt missat högt uppsatta SD politikers löften till sina medlemmar/fan base om att ”rensa ut” i media och tysta den fria nyhetsrapporteringen liknande det som skett i Polen? Liksom de vill förhindra organisationsfrihet genom att bla förbjuda grupperingar som är till för att bevara kulturen inom vissa invandrargrupper. Det skall tex inte vara okej att bilda en Bosnisk/Svensk förening. Jag antar att du bara helt enkelt missat att rätten att bilda parti ligger under samma rätt som att bilda valfri förening? Det är alltså inte alls så långt bort att även vilja förbjuda partier för att de står för något som SD med svans inte gillar… 


Jag som utsätts för rasism pga min bruna hy vill inte alls stå framför rasister på bokmässan och ”ta debatten” om min rätt att existera. Lika lite som jag gissar på att du frivilligt skulle ställa dig vid båset till nån extrem kvinnohatare och börja försvara varför du som kvinna skall få synas i media. Det är helt enkelt jäkligt obehagligt, och faktiskt ovärdigt en demokrati, att tvinga fram situationer där människor skall behöva debattera sin egen rätt att existera samtidigt som de som inte drabbas direkt står på sidan om och suckar om en påstådd ”nyvänster” som tror att det går att lösa problemem med att exkludera de som står för antidemokratiska åsikter. 
Nej kära Åsa. Vad sägs om att du, istället för att gnälla i krönika efter krönika faktiskt promenerar upp till Nya Tiders monter på bokmässan och tar en seriös debatt om varför det inte finns lägre stående folkgrupper, varför förintelsen visst har skett och varför deras artiklar är RASISTISKA och inte främlingsfientliga. Ja helt enkelt tar den där viktiga debatten med rasister så vi som faktiskt direkt utsätts för deras propaganda och åsikter slipper. Jag ser fram emot en krönika om hur det gick, med bildbevis. 

Lycka till!
MvH/ Paula D, Juni 2017

BDSM, porr och lite vanligt hederligt knullande.  

Så var vi där igen. I svårigheten att hålla flera saker i huvudet på samma gång. I det mänskliga behovet av att förenkla verkligheten så att den blir svart/vit och bekvämt rutigt istället för ett myller av färger och former.Denna gånger gäller det debatten om BDSM och porr. Eller ja denna gången får det att låta som nått nytt när diskussionen pågått länge..
 
Idag skrev en känd svensk feminist att BDSM är lika illa som pedofili och att den som tänder på förnedring och smärta behöver vård. Personen själv har bara för några år sedan försvarat den sexuella praktik hon nu finner lämplig att pissa på. Tongångarna hörs dock från fler än henne. BDSM är hemskt, all porr är hemskt, allt sex som inte är mjukt vanligt och helst samkönat är ”problematiskt”. På ena sidan står dessa feminister som verkar avsky allt vad sex heter, på andra sidan står de (män) som slår fullständigt bakut minsta lilla porr eller sex får kritik. 

Låt oss börja med BDSM debacklet…. Det har sagts förr och behöver tydligen upprepas: BDSM är långt långt mer än smärta och förnedring. Det finns så många nyanser, varianter och behov bland de som utövar att det är helt omöjligt att ens ringa in på ett vettigt sätt. Att då ständigt utmåla BDSM som bara våld och förnedring är förminskande mot alla oss som ingår i BDSM scenen. Att likställa BDSM med dominanta män som skiter i gränser och bara vill ha makt är oerhört förolämpande. BDSM scenen har sina problem absolut och de bör diskuteras nyanserat men på det stora hela är det inte mer problem bland BDSM utövare än ”vanilj” folket. 

Givetvis skall sex inte stå fri från granskning kring normer och skadliga beteenden  men det bör då gälla allt sex. För det kvittar om sexet på ytan är fritt från dominans och smisk ifall dialog och samtycke genom akten saknas. Det hela handlar om att lära sig själv och andra att rannsaka sitt sexualliv och verkligen fundera på om en har det sex en faktiskt mår bra av att ha och tänder på. Eller om en bör göra något annat. Kanske kommer en fram till att sex inte är något en ens gillar att ha oavsett form, kanske att sexet är för snällt, eller för hårt, för lite bonde eller för mycket smisk. Inget är fel så länge en hela tiden gör sig själv medveten om vad en faktiskt gillar och inte ställer upp på något bara för någon annans skull. 

Att koppla samman BDSM med våldtäkter av barn eller djur är f.ö så respektlöst att jag inte kommer på vettiga ord för det. Samtycke spelar roll, en gigantiskt stor avgörande roll. Att smiska, kitteltortera eller binda någon som njuter av det är inte fel. Att göra det mot någon som inte vill är ett övergrepp. Att tvinga någon att inte få smisk, bandage eller vad de nu tänder på mest kan beroende på kontext faktiskt också användas som medel i ett psykiskt övergrepp. Om en älskar BDSM och den andra hatar det är det ingen bra sexuell matchning. Då får en gå vidare eller inte leva monogamt. Ingen skall någonsin tvingas leva med ett sexliv de mår dåligt av. Således ska en å ena sidan aldrig kräva av sin partner att gå med på sex den personen inte gillar, men en ska heller aldrig kräva att ens partner skall trycka ner stora delar av sin sexualitet. I diskussioner om relationer idag är normen både att alla ska leva monogamt och att en ska ha sex. Då ställer det höga krav på sexuell matchning. Antingen får en helt enkelt leta till en hittar någon där preferenserna passar ihop, eller helt enkelt arbeta bort ifrån normen att monogami är det ena rätta. Att det går att ha fantastiska kärleksfulla relationer men att det sexuella tillfredsställs på annat håll där alla parter kan få ha sex på sina villkor. 

Om samtycke plötsligt kvittar inom BDSM för att någon som inte är part i sexet tycker det ”känns” fel kan detta rimligen appliceras på allt sex, för det finns alltid någon som tycker en viss form av sex känns fel. Istället för att förminska vikten av ett aktivt samtycke vid sex bör fokus ligga just där, att allt sex ska ske genom ömsesidigt aktivt samtycke i en fortlöpande dialog både före, under och efter sex (med eller utan ord). Först då kan vi börja nå en jämställd sexuell relation, oavsett formen på sexet. Först då kan vi börja bryta normer och tvingande sociala koder om hur vi bör arrangera våra sexliv så att alla kan få det sex de själva trivs bäst med, vare sig det innebär att aldrig ha sex till att bindas upp och tas i en orgie. 

När det kommer till porr så är porrindustrin något vi absolut inte får sluta kritisera. Industrin är smutsig, den skadar människor, precis som vilken mångmiljon industri som helst. Den lättillgängliga porren på nätet leder också till problem i samhället i stort där konsumenter kräver allt grövre saker för att fortsätta tända på porren och där vissa blir ”porrimpotenta” och helt enkelt slutar tända på vanligt sex eftersom det aldrig kan leva upp till det fejkade i porren. Porr i sig måste dock inte nödvändigtvis vara dåligt. Sexuella avbildningar i syfte att få tittaren kåt har existerat så länge människan haft förmågan till bild och skriftspråk. Problemet ligger i mängden konsumtion, framställningen och i vissa fall samhällets kontext. 

Det finns feministisk porr, tecknad porr där inga människor kan komma till skada osv osv. Problemet är att den genomsnittliga brukaren av porr faktiskt skiter i hur det hela framställts och vad filmer på mainstream sajter taggade med ord som ”crying” och ”rape” har för inverkan på unga tittare som inte får stöd av vuxna med att förstå vad de ser. Nyligen filmade ett gäng unga killar när de våldtog en sovande tjej och sände detta live på Facebook. De filmade för att de helt enkelt inte förstod att de gjorde något fel. Vilket kanske inte är så konstigt när varenda porrsajt av lite större popularitet har filmer på folk som  har sex med till synes sovande tjejer. Filmer där detta utmålas som coolt och åtråvärt. Jag kan inte säga att dessa killar kollat på porr och agerat från det, allt jag säger är att det inte skulle förvåna mig det minsta. 

Vill vi ha en vettig porrkonsumtion gäller det att attackera mainstream porren där filmandet sker Industriellt. Lyfta vettiga alternativ och framförallt utbilda yngre i vad de faktiskt ser på när de tittar på porr. Att bara förbjuda hjälper inte, att bara låtsas som att all form av sexuella preferenser per automatik är fritt från problem funkar inte heller. Vi måste kunna diskutera sex, hur sex beskrivs, porr och porrkonsumtion utan att antingen hamna i totalt fördömande ala ”allt heterosex är våldtäkt och BDSM är alltid misshandel” eller total frihet från ifrågasättande av typen ”den som är emot porr är en torrboll som behöver knulla mer”. Vi måste helt enkelt kunna skilja på det strukturella (rättsväsende som ex friar från våldtäktsanklagelser pga fördomar om BDSM) och det privata (två vuxna som ger aktivt samtycke och njuter av akten) för att få en fruktsam diskussion och möjlighet att göra samhället lite bättre. 

Trump

​De sa: Ge honom en chans han kanske är förnuftig när han börjar bestämma.

 

De sa: Alla överdriver i presidentkampanjer. Han kommer tona ner sig när han blir president. 
De sa: Det är överdrivet att påstå att Trumps väljare röstat på en fascist. Sluta med alarmismen! 
De sa: Demonisera inte Trump, vänta och se hur han blir som president innan ni dömer.
De sa: Obama gjorde nästan inget av vad han sa att han skulle göra och USA är fortfarande i krig med bombningar varje dag Obama varit president. Ge Trump en chans för så mycket värre än så kan det inte bli. 
De sa: Äh inte ens Trump är så dum att han verkligen tror på att bygga en mur mot Mexico eller stoppa alla muslimer från att resa till USA. Ni behöver inte vara oroade. 

Nu har Trump varit president i en vecka. Han har gett order om att muren skall byggas och finnansieras bla med kraftigt höjd skatt på mexikansk importvaror. Han har stoppat visumtillstånd från en lång rad länder med en muslimsk majoritetsbefolkning. Han har gjort så att människor med svenska, brittiska, norska, tyska eller tom amerikanska medborgarskap inte kommer in i USA för att de är födda i ett land vars befolkning inte längre får amerikanska visum. Han har gått ut med order om att statligt anställda som sysslar med bla klimatforskning inte får kommunicera sina resultat utåt innan hans administration godkänt vad som kommer sägas.  Han har inskränkt möjligheten till abort både i USA och internationellt. Han har gett order om att det varje vecka skall publiceras en lista på brott gjorda av personer med invandrarbakgrund. Utan att ställa det i jämförelse med brott gjorda av infödda (vita) amerikaner. Hans stab har ombetts oficiellt ljuga om vad som sker, attackerat journalister och bett pressen ”hålla käften och bara lyssna”. 
De säger: Låt oss prata med SD, vi kan få dem att komma till sans. 
Jag säger: Trump är en fascist, SD är fascister, och är det något vi kan lita på så är det att fascister gör vad de säger att de ska göra. Lyssna lika mycket på vad de säger att de vill, som på lögnerna som visar hur de önskar saker var. Sluta ursäkta fascisters argumentation, de överdriver inte för klick eller drama. De säger precis vad de tänker göra.

There is no easy answers to human behaviours.

The ”immigrant critical” and so called ”Sweden friendly” have 3 main issues right now that they try to get into every debate they have. As usual they think the answers is easy and that ayone who says otherveis is stupid. This is standard procedure for those who vote for The Sweden Democrats but in these issues a lot of people across the political landscape believe in easy answers. When we talk about human beings and our behaviours there´s never an easy answer. Human interaction is not an easy subject to analyse. I will give my thoughts on these 3 issues: 1. Make all immigrants that commitet a crime to leave Sweden. 2. Do not allow seperate bath times for women/transpeople and men in public bath houses. 3. Do not allow married minors to live with their husbands.

  1. Make all immigrants who commited crimes in Sweden to leave the country.

det_svarta_fc3a5ret

The debate about how immigrants who commits crimes should be banned från Sweden started around christmas. In part started by the journalist Joakim Lamotte who wrote an (mildy put)undifferentiated text on his Facebook wall about 4 young men from northern Africa who cant get banned from Sweden since there is no proof on what country is their original one. Lamotte and a lot of his follower base thought that it doesnt matter if we dont know what country someone is from, they schould get banned anyway. Just send the ”garbage” away and be done with it. If they end up tortured, killed or left of in a country they have no connection with is nothing to take in consideration. Out they go and thats the only thing thats matter.

It´s a short road to easy answers when emotions run high after 4 guys has made an horrific rape, to ask for the guys to be bannes from Sweden no matter the consequences is not hard to do. On the other hand, we are supposed to be an justice safe country (inser ironic laugh) and that means it doesnt work to just kick people out of the contry when we dont know where they came from, or when we know where they from and that they will be tortured or killed if we send them back. In Swedish law we already have room to bann people from Sweden if they commits heavy crimes like rape or murder, if they dont have a swedish citizenship. However, this is restricted by the international human rights which means its not ok to send people to a country where they will be tortured or killed.

To start to overlook the human rights is easy when it comes to people who has done so heavy crimes that people think they have lost their human worth. The problem is that if we start to neglect the human rights or ignore them completley in some matters is it not hard to start to neglect them in other issues too. When we start to ignore the human right to seek asylum and escape from war we are on a dangerous path for all of us. The countrys who has gone furthest to reject the asylum rights is also those who has started to make big restrictions in things like freedom of speach by making demonstrations and protest illigal. Is that the road we want to walk down?

2. Dont allow seperate bathing times.

c3a4ventyrsbad.jpg

This issue has divided more than one feministic group but for most people it seems to have one easy answer: That seperated bathing times is a big step backwards in an society that works for equality and for the islamophobic bunch its an neon sign for the radical islamisation of western societies.

Separated bath-times is not a new invention. A lot of bath houses have had this for ages where 2-3 hours a week has been dedicated to women, and another 2-3 hours for men. There is also dedicated time for light exercise swimming and time where exercise swim is not allowed. No one protest about the exercise swiming times but a lot of people loses their minds when it comes to have seperate bath times based on gender. But, to be correct, the genderbased bath-times has not been a problem before it was labeled as a ”muslim comand”. I believe it was not viewed as an problem earlier bacause 1. people understood why mostly women found it nice to be able to take a swim without men present. 2. There has not been an racist aspekt of the discussion to the subject before. A lot of those who oppose seperated bath-times know the profit from it but just dont want any muslim woman to have an easier time in Sweden.

It is easy to see seperated bath-times as an step back in the equality process, on the other hand we hav´nt made an backward progress in all these years seperated bath-times has existed. We do not live in a perfect society, there are a lot of genderbased problems left and some of them includes men harrasing women or transpeople in public bath houses. No matter how wrong it seems at a first glance that women and transpeople are afraid to bath with men we cant solve it but telling them to suck it up and swim with men anyway. We must be able to work on this issue in more than one way at the same time. It must be possible for women and transpeople to swim without the fear of men and in the same time work so that men will stop harrasing others in the bath-houses.

In my opinion is seperated bath-times an temporary solution so enable women and transpeople who are not allowed, or dont dare to, bathe with men to still have an oportunity to go to the bath-house. This is not an soultion for these problems that can stick forever, but as long as we have an problem with men missbihaving in the bath-houses this is an solution to minimize the symtom of an unequal society.

3. Dont allow married minors to stay with their husbands.  

Äktenskap

With war and unsafe living around the globe the ammount of refugees coming to Sweden has rappidly increased. This also means that more minors (girls) that has been forced into child marriage comes to Sweden. Most of the time they arrive with their (often much older) husbands. Child marriages is nothing we ever should allowe, of course, but how we are supposed to act when married minors enter Sweden is not an easy question.

We know that a normalization process is the main thing when it comes to abusive relationships. Its the same way with child marriages. Those who get married as a child knows thats what is expected of her and her life. After a long time as a refugee, fleeing war and terror and everything else it means, her husband becomes the one she feels safe with. Even if the base of the marriage is forced and the relationships is abusive the normalization process can make the husband the only saftey the gilr has. As humans we can find security and support even in the most horrible situations if it get to become our normal, everyday life.

If the girl and her husband are allowed to live together after they arrive to Sweden we give the girl her security and an opportunity to have an eye on their relationship to see if theres abuse in it. Girls the age of 16-17 living with older partners in Sweden is not that unusual, but most of the times its not forced upon them. This still means that a minor living with an adult partner is not by default an abusive relationship. When it comes to child marriages the incitament for abusive relationships is greater so its an good idea to not let the couple be without supervision. If we force the couple apart the oportunity to see if theres an abusive relationship gets lost, while we increase the risk of the girl going back to her husband the day she turns 18.

To let minors live with their husbands can be a way to help the girl out of an bad relationship on her terms which has a much greater chans of success, instead of acting the way that feels most moraly correct to us.

 

frabz-Its-Complicated-6b785c.jpg

To summon it up: There is never any easy answers, and we do not win in the political and social fight by pretending that there is.