Etikettarkiv: antirasism

Vardagsrasismen Intervju

Fredagsintervjun: Araia Ghirmai Sebhatu

Lämna en kommentar

Araia Ghirmai Sebhatu kom jag i kontakt med första gången genom hans arbete med Black coffee och debatten som då uppstod kring separatism och en plats för de som drabbas av rasism att mötas, andas och organisera sig utan att ständigt behöva förklara vad rasism faktiskt innebär. Sen dess har jag främst följt Araia genom de stegutmaningar vi kör via fitbit 😉 I denna intervju pratar vi rasism, mat och kultur!

Araia. Foto: Privat

Vi börjar på liknande sätt som alla andra får börja. Nämligen såhär: Berätta lite om dig själv, vem är Araia?

Jag är en aktivist och folkbildare, brukar jag säga. Aktiverat mig kring antirasism under en längre tid och särskilt frågor som rör anti-svart rasism. 

Jag kom ju i kontakt med dig vid uppstarten av Black Coffee. Varför var det ett viktigt projekt för dig?

Black coffee var viktigt av flera anledningar. 

  • För att skapa ett kontinuerligt internt samtal mellan afrikaner i Sverige, afrikansvenskar.
  • För att aktivera och mobilisera afrikansvenskar i politik, kultur och nyheter. Öka vår synlighet helt enkelt. 
  • För att lyfta den afrikansvenska frågan i ovannämnda områden .
  • Slutligen (och det viktigaste) för att förändra vår situation. Egenmakt. 

Jag vet att det blev lite rabalder kring detta när det var helt nytt, vad har hänt sedan?

Uppmärksamheten från majoritetssamhället märktes av efter att vi bedrivit verksamhet i minst ett år. Det var i samband med att SSU hade bjudit in Rashi Musa, SUM:s ordförande, för ett separatistiskt samtal. Arrangemanget väckte ilska hos högern som ville kritisera vänstern och då bjöd SVT in till en debatt om separatism. Problemet var att SSU inte tidigare jobbat med separatism, utan blivit inspirerade av rörelser som Black Coffee. De ställde in arrangemanget i slutändan efter kritikstormen. Rashid som inte heller jobbat separatistiskt utan bara var inbjuden till arrangemanget kände inte heller att han ville föra den frågan vidare. Då kom jag in i bilden som då aktivt använt separatism som verktyg en längre tid i Black Coffee. Jag var med i debatt i SVT opinion och det hela föll platt och ja…resten är väl historia. 

Det finns onekligen många som har problem med separatism som verktyg för kamp. Vad har hänt med Black Coffee, är ni fortfarande aktiva?

Nej inte så som 2015-16 då vi hade träffar och så. Men forumet på facebook finns kvar. 

Åh, vad tråkigt! Men förstår att det blir svårt att driva i längden när du bollat så många olika saker. Du har ju haft podd också, vad handlade den om?

Ja just det, Mat och prat med Araia heter den. Just nu är den vilande. Podden består av två avdelningar. Avdelning ett är intervjuer med afrikansvenska konstnärer. Avdelning två heter “vänstern vad händer” där jag intervjuar politiskt aktiva inom den brada vänstern om vart vänstern är på väg och var den borde vara. 

Jag gillar din podd och hoppas såklart du ska orka ta upp den igen! Men… du får nog förklara hur mat kommer in i bilden här?

Maten kommer med eftersom jag 1. älskar mat och faktiskt gick kock/restauranglinjen på gymnasiet och 2 är sådan grundläggande beståndsdel i den kollektiva rikedom vi har som uppväxta tillsammans i exempelvis förorten osv. Samt 3 måltiden blir ett väldigt bra sätt att skapa en familjär och en personlig prägel på samtalet. (Och 4 det blir ett legit sätt för mig att be folk att ordna spännande mat åt mig!!)

Araia, Foto:Privat

Din utbildning inom restaurang hade jag ingen aning om, vad kul! Borde vi inte använda mat mer i det antirasistiska arbetet? Det är trots allt en sådan enormt källa till både glädje och information om olika kulturer.

Det tycker jag definitivt. Jag tror att vägen till hjärtat många gånger går genom magen!

Haha ja det tror jag också! Har du något favoritkök? 

Hmm måste ju säga det eritreanska köket. Men jag klarar inte att säga bara ett. Älskar turkisk mat som man haft nära till som uppvuxen i Västerort i Stockholm. Älskar också maten från Mellanöstern med det grillade, alla rörorna, brödet och dolma i alla tänkbara ljuvliga varianter! Å allt i det indiska köket! Mexianska köket såklart med bönorna, grönsakerna och osten..och majsbrödet! Chilenska köket med sina empanadas! De fantastiska grytorna från det Gambiska och Senegalesiska köken. Persiska maten med riset och sin ghorme sabzi! Älskar även det italienska köket och dör för pasta och pizza i alla tänkbara former. Kinesiska dumplings, stekt ris och ramen! Å sist men inte minst svensk husmanskost! Nu tog jag kanske hälften men detta var det jag spontant kom på!

Du låter som mig, en sann älskare av mat helt enkelt! Finns det någon mat som du tycker är underskattad? 

Den svenska husmanskosten är klart underskattad. Jag besöker olika restauranger med vänner en gång i månaden faktiskt. Vi är alla föräldrar så vi hinner med det genom att rotera ansvaret för att boka bord. Jag hade hand om det först och bokade in oss på Pelikan på Söder som bara har husmanskost av historiska skäl. De blev lite arga först men uppskattade maten sen! Hahaha.

För mig är husmanskost lite synonymt med mat gjort på inälvsdelar/slaktrester som andra kanske inte så gärna äter. Tex kokt tunga, oxsvanssoppa, pölsa och dyl. Vilken typ av husmans är det du tänker på? 

Nja jag är dålig på inälvsmat faktiskt. Tänker mer på mat som kött och potatis. Köttbullar, pannbiff, falukorv i alla former, Ungspannkaka. Köttfärslimpa! Det du nämner låter mer som julbord, haha! 

Haha nja julbord är väl mer köttbullar och revben.. och prinskorv? 

Ja kanske… Men oxtunga brukar man traditionellt servera på julbordet har jag fått lära mig. Men jag har aldrig haft det på julbord i det privata! 

Det är lite olika lokala traditioner kring det där. Jag är uppvuxen med tunga till jul men här i Småland har jag bara träffat andra från norrland som också haft det, andra har typ inte hört talas om tunga till jul. 

Ja Sverige har verkligen en stor variation, lätt att glömma bort. Finns mycket god mat som är lokalt för södra Sverige och jag gillar norra Sveriges brödtradition!

Finns det någon mat du saknar i Sverige?

Sverige har ju av naturliga skäl (klimatet) inte så mycket “to go” käk. Vi behöver mer mat som kan tas med enkelt å då menar jag inte snabbmat typ Max utan god bra mat du kan köpa i ett hål i en vägg. Luncherna är också väldigt stabbiga vilket jag antar också beror på klimatet. Korv och bröd har ju varit en klassiker men här i Stockholm verkar det på väg att dö ut. Det tycker jag är synd men Göteborg verkar hålla liv i korvmojen ännu. Vi behöver mer mat som man får med sig i rullat tidningspapper om du förstår vad jag menar. Samt mackor, grillade i olika varianter som är lätta att köpa och äta på språng. Så är väl kanske mest formatet jag är ute efter!

Ah. Samtidigt är ju sådan mat som gjort för att låta många olika kulturella kök få en plats i rampljuset! Hur ser du på svenskarnas historiskt koloniala approach till ny mat? Du vet den som kan sammanfatta med SDs “Du behöver inte ta hit kocken för att laga maten”… 

Ja det är väldigt historielöst att naivt att tro att Sveriges mat inte påverkats av andra infuenser. Men å andra sidan vet vi ju att SD inte direkt gillar fakta och historia. 

Om du fick önska en sak kopplat till mat och integration vad skulle det vara?

Att vi slutar fokusera på nation och istället pratar mer om folklighet!

Tusen tack för att du ville vara med i denna intervju! Den som vill och inte redan gör det kan följa Araia på instagram som araiaghirmaisebhatu 🙂 

Vardagsrasismen Intervju

Vardagsrasismen intervju: Ina Omma

Lämna en kommentar

Ny fredagsintervju här på Vardagarasismen! Denna gång har jag fått äran att prata med Ina. Ina hittade jag via hennes och hennes mans konto där de visar upp sin fantastiska samiska slöjd och kom därifrån till Inas egna konto som berör samisk kultur, rasism och samisk aktivism. Så det faller sig ganska naturligt att vi kom att prata om just det samiska arvet och hantverk. Enjoy!

Jag: Hej Ina! Vi börjar med att du får berätta lite om dig själv, vem är du? 

Ina: Ina är en 29 år gammal sydsame, bosatt i Skellefteå. Studerar sydsamiska på Umeå universitet och arbetar i verkstaden en gata bort med samisk slöjd (mjukslöjd). Just nu är det också väldigt mycket kring mitt Instagramkonto och jag ska snart hålla ett seminarium om samisk identitet! Det blir premiär för mig!

J: Åh vad spännande! Jag hittade ju till dig via den samiska slöjden då jag själv är väldigt intresserad av hantverk. Vilken slöjdform är din favorit? Dvs finns det något arbete du tycker är lite extra kul att sätta tänderna i?

I: Jag tycker att det är extra kul att få göra små detaljer med tennteåd, pärlor och ringar osv… Jag gjorde en superdekorerad sked-pung för ett tag sedan, det var roligt! Jag får nog säga tenntrådsbroderi trots allt, om jag måste välja.

Skedpung. Bild: Privat

J: Just tennbroderi i form av armband är väl bland det första många tänker på när de hör samiskt hantverk. Vad mer brukar vara sånt som anses defininiera samiskt hantverk?

I: Det samiska slöjdandet har sitt ursprung i bruksföremål och kläder men också smycken och annat som föremål som ska skydda eller föra med sig tur.  Det har gjorts försökt att kontrollera vad som ska få kallas samisk slöjd, bland annat genom ”duodji-märket”. Syftet är ju att skydda den samiska slöjden men det råder lite skilda meningar kring huruvida det fungerar eller inte. Men kort kan en säga att samisk slöjd ska vara tillverkad av samer! Såna armband med en fläta i tenntråd är något många är bekanta med. Det har nästan blivit som en symbol för- och ett väldigt bra exempel på hur samisk kultur exploateras! Dessa armband säljs nämligen världen över av alla möjliga. Tråd av tenn är samer ensamma om att ha använt på det här sättet och har inte återfunnits någon annanstans! Att andra än samer tillverkar och säljer dessa armband är alltså en form av exploatering av kulturen. En ska därför vara noga när en köper samisk slöjd att det är från en same som livnär sig på sin egen kultur! Sen är ju samisk slöjd enormt bred idag! Allt från återskapande av gamla föremål till supermodernt och innovativt nyskapande!

J: Jag har länge förknippat samisk slöjd med att vara användbara bruksföremål, men liksom extra vackra. Hantverk av alla de former är ju verkligen en kulturbärare! Jag lärde mig virka och sticka av min farmor i låg ålder. Hur började din bana?

I: En äldre släkting till mig introducerade mig till just tenntrådsbroderi. Riktigt när kommer jag inte ihåg, men jag var iallafall barn och jag tyckte det var svårt och det blev fult. Det var tungt att sy i skinnet och få det rakt kommer jag ihåg. Jag övergav det ganska snabbt. Sen har jag mer och mer som vuxen börjat plocka upp det igen och nu på sista åren är det något jag sitter med nästan dagligen, iallafall i långa perioder! Jag tänker ofta att det skulle ha varit roligt om hon levde så jag kunde få visa att det hon lärde mig som jag bara tyckte var tråkigt och jobbigt då betyder så mycket för mig idag!

Ina i ateljén. Bild: Privat

J: Vilka likheter kan du se mellan samiskt hantverk och annat etniskt präglat hantverk?

I:  Jag vet inte om det egentligen är unikt för just etniskt präglat hantverk, men min uppfattning är att teknikerna som används i tillvekandet ofta har ärvts från generation till generation sedan urminnes tider. Att varje liten detalj är genomtänkt och formad genom historien. Jag tycker att hantverken ofta går att jämföra och en kan se både det lika som med återkommande mönster och liknande symboler, men också det unika som hur föremålet anpassats efter traditioner och miljö!

J: Jag ser samma mönster inom folkmusiken. När jag träffat folkmusiken från andra länder har det relativt lätt gått att lära av varandra och infoga ny kunskap i det befintliga och ändå behålla den egna kulturens särprägel. Hur ser du på riskerna med KA (kulturell appropriering) och de som inte alls tycker det finns några problem med att ”låna” från andra kulturer?

I: Den samiska kulturen är ju precis som alla (så vitt jag vet) andra kulturer uppbyggd på traditioner! Det är traditioner som vuxit fram genom tusentals år och är vad som utgör det samiska kulturarvet. Samer har under århundraden förbjudits att utöva sin egen kultur, alltså sina traditioner. Samer förföljdes, torterades och mördades till följd av detta. Det har lämnat djupa spår som den samiska kulturen troligen aldrig kommer återhämta sig från. Förtrycket pågår fortfarande och det samiska folket håller fortfarande på att resa sig. Att andra än samer praktiserar samisk kultur (exempelvis bär kolt, ägnar sig åt samisk slöjd eller andra samiska traditioner) är därför kränkande. Att däremot ta del av samisk kultur genom att exempelvis bära samiska smycken, lyssna på samisk musik eller delta i samiska evenemang kan ju däremot utgöra ett stöd, förutsatt att personen har förståelsen och kunskap om vad det är den tar del av.

J: Hur skulle vi kunna använda hantverk som en väg att bygga broar mellan kulturer utan att det blir exploatering?

I: Jag tror på kunskap, utbildning och gemenskap! Slöjda tillsammans, visa och berätta! Lyssna och jämföra. Ett syfte med det kan ju vara att respektera och bevara de traditioner som finns! Jag kom att tänka på att jag har fått ett jättevacker tyg av en väninna som hon köpt i sitt hemland Burundi. Jag planerar att sy en kolt av den! Det blir ett sätt för mig att ta vara på den vackra gåvan med hjälp av min kulturs traditioner. En kan se på en del dräkter i Dalarna att de ibland är prydda med tenntrådsbroderi. Det har dock alltid varit en same som står bakom arbetet. Samer har ju funnits ”i krokarna” och därför syns det också ibland att folkens traditioner färgat av sig på varann. Vilka kulturer (exempelvis) syftade du på? 

J: Egentligen alla kulturer. Alla har ju sin historik av hantverk, byggteknik osv.

I: Precis! Jag upplever att när det handlar om CA är det ofta folk som inte har kunskap om ”sina egna” (eller andras) traditioner. Det handlar ofta enligt min erfarenhet om någon sorts ”rotlöshet” och exotifiering. Utan det hade CA nog varit ett betydligt mindre problem.

J: Ja det tror jag också. Med mer grundad respekt och kunskap om sitt eget arv ökar chansen för respekt även för andras kulturella arv.

I: Nu börjar jag bli lite trött, så säg till om jag blir otydlig… Men  jag tror väldigt få som förstår sin egen och andra folks traditioner och historia vill utsätta någon annan för exploatering. Botemedlet är alltså utbildning, utbildning, utbildning!

Ina. Bild: Privat.

J: Nästa sista frågan, sen får du sova. Har du någon speciell källa till inspiration?

I: Nej, faktiskt inte! Jag ”inspireras” bara från ingenstans. Jag har en lista på saker jag bara kommer på att jag ska göra. Den växer och växer och tar givetvis aldrig slut. Jag har aldrig varit bra på att följa instruktioner eller ett tema/stil…

Däremot kan jag ju känna och klämma på material och inspireras den vägen… Som med det vackra tyget från Burundi! 

Men jag har ingen särskild förebild eller så.

J: Jag kan känna igen mig i det, jag har ev lite mkt garner pga gillat dem men inte ännu hittat det rätta projektet för dem!

Om de som läser intervjun ska ta med sig bara en sak kring samiskt hantverk och/eller kultur vad ska det vara då?

I: Se till att det samiska hantverket tillverkas och handlas med på bra villkor och av samer! 

J: Tusen track för att jag fick göra denna intervju med dig!

Du som är intresserad av att veta mer om Ina och läsa hennes kloka och ibland provocerande inlägg om samer och rasismen mot samer kan följa henne på Instagram under namnet Ina.omma 🙂

Samhälle

Adoptera mera?

11 kommentarer

Av väldigt förklarliga skäl pratar vi för närvarande om miljön mer än vad vi gjort på länge. Trots att miljöhoten knappast är något nytt egentligen. Vi har bara kommit så långt mot stupet att det börjar bli omöjligt för gemene person att tänka ”någon annan kan fixa det där”. Undantaget en och annan SDare såklart. Många problemförmuleringar tillika lösningar har presenterats kring hur vi skall förändra den riktning vi är på väg i och förhindra att vi gör jorden obeboelig för majorieteten av människor. Majoriteten av lösningar fokuserar på micro komponenter och lägger det huvudsakliga ansvaret hos den enskilda individen istället för hos stater och storföretagare som de fakto står för de mesta utsläppen och de största möjligehterna att faktiskt göra något åt miljöföstörelsen. Ett av dessa individspår är att vi bör sluta skaffa barn. För att barn kommer innebära viss konsumtion och med det visst utsläpp. Att skaffa barn påstås tom vara det sämsta någon kan göra för miljön och alla som kämpar för miljön uppmanas därför att gå i första ledet och inte skaffa några barn öht. I kölvattnet av detta kommer såklart ”lösningen” att de som ändå gärna vill ha barn men ändå tänka på miljön bör adoptera. Adoption slängs fram som en enkel lösning, som om alla kunde adoptera och som om det finns en aldrig sinande ström av adopterbara barn som bara väntar på föräldrar. Inget av detta är sant. Inställningen är också enormt cynisk och omedvetet grovt rasistisk. Ja jag sa det, det ÄR en rasistisk tanke med att ”det går ju alltid att adoptera!”. Varför undrar ni? Låt mig förklara:

De absolut största delarna av riktigt giftiga utsläpp sker i länder med stor population fattiga människor. Länder som Indien, Pakistan, Srilanka, Peru, Chile osv. Länder som är huvudmål för dagens adoptionsmarknad och den typ av länder de flesta tänker på när de slänger ur sig adoption som en lösning på miljöproblemet. Dessa länder har stora utsläpp för att vi i väst kräver billiga varor. För att få fram dessa varor krävs låga löner, att skippa säkerhet och använda billigare men miljöfarligare ämnen vid tillverkning. Dessa typer av processer är förbjuna i väst, men tillåtet i en rad fattiga länder som är beroende av exporten och därför inte lagstadgar mot dessa vägar för produktion. Vi i väst utnyttjar alltså fattiga länder för att kunna flytta våra utsläpp till dessa länder och sen påstå att vi själva inte är en sådan stor del av problemet. När det kommer till att råka illa ut när miljöförstörningen får reella konsekvenser i form av död natur, naturkatastrofer osv så är det igen de fattiga länderna som drabbas värst. Det är dessa länder och dess befolkning som främst dör i jordbävningar, översvämningar och svår torka medan vi i väst klarar oss jämförelsevis bra. Det bidrar till att folk som de i SD svansen kan fortsätta hävda att klimatkrisen är påhitt för att vi inte sett de stora konsekvenserna av detta ännu.

Kombon av att jobba med farliga ämnen, leva i områden med högre risk för naturkatastrofer och ekonomisk utsatthet gör att många från väst tycker att föräldrar i dessa länder borde adoptera bort sina barn. Vissa blir förälralösa på grund av naturkatastroferna eller de farliga arbetena och där uppmuntras såklart också till adoption. Vad som sällan tas med i beaktande vid dessa situationer är att det kommer röra sig om äldre barn med ett bagage. Ett bagage som gör att det inte är lämpligt för vem som helst att ta hand om dessa barn. Någon som hade blivit en bra biologisk förälder till ett barn blir inte nödvändigtvis en bra förälder till ett adopterat (äldre) barn. Vi får också en situation där vi i väst skapat ohållbara liv för människor i andra länder och sedan pekar på just de omständigheterna för att kräva at få ta dera barn ifrån dem.

Kort och gott, vad som blir kontentan av argumentationen om att adoptera för miljön är att vi skall rädda den miljö vi skapat genom att adoptera barn till dem som haft allra minst med miljöförstörelsen att göra. Vi vill rädda miljön genom att utnyttja miljöförstörelsens största offer… Somliga påstår att miljöfrågan är den viktigaste av alla för utan att rädda miljön spelar saker som rasism och sexism ingen roll. Jag vill hävda motsatsen. Så länge vi tillåter rasism och sexism där vissa människors liv värderas lägre och deras utsatthet mest omvandlas till något för oss att dra nytta av så kommer miljön inte kunna räddas. För just nu ligger fokus på att vi i väst kommer drabbas i framtiden om miljön inte räddas, men faktum är ju att bruna och svarta människor redan drabbas. Varför räknas inte deras lidande? Varför kan vi inte rädda miljön för deras skull och inte bara av rädslan för att själv råka illa ut?

Att adoptera är inte lösningen på miljöproblematiken och vad det i praktiken skulle innebära är att västlänningar för att få visa sig goda krasst räknar med att bruna och svarta barn skall bli adopterbara för att deras föräldrar faller offer för ekonomsk ojämlikhet och förstörd miljö. Jag skrev tidigare att det var ett cyniskt sätt att se på det hela, men egentligen är det för milt uttryckt för den människosyn som krävs för att bygga ett helt politiskt resonemang på att kunna ha så många föräldralösa barn att det skall räcka till alla barnönskande i västvärlden. Vi behöver rädda miljön, men att ta barn från de svagaste är inte rätt väg.

Rasism/Antirasism

White fragility

1 kommentar

De sju stegen av vit känslighet (i brist på bättre svensk översättning av White fragility). Ämnet ”politisk känslighet” har legat och gnagt i hjärnan några dagar bla på grund av reaktionerna över att jag i en text skrev om ”whiteys till antirasister”. Något som främst syftar till ett BETEENDE inte hudfärg. Precis som ”snubbar” eller ”snubbigt” syftar till beteenden hos män, men inte alla män så syftar whiteys precis som ”becky” på ett beteende hos vita personer men inte alla vita personer. Anyhow. Fragility/känslighet kommer i flera former. Vit känslighet blir då en faktor i frågor som rör rasism och kampen mot rasism. Manlig känslighet blir istället något som påverkar i diskussioner om jämställdhet osv. Jag kommer skriva om det utifrån rasism.

Gemensamt för politisk känslighet är att den med makt i strukturen (i detta fallet vita) inte bara förväntar sig utan KRÄVER att den utsatta skall anpassa språk, beteenden, analys och kampmetoder efter de vita. Genom att helt enkelt slå fast att om de vita inte känner sig bekväma kommer de inte hjälpa till i kampen och då kommer rasismen inte försvinna. Ansvaret för att få stopp på rasism läggs på de som utsätts och som hotas med fortsatt förtryck om de drabbade inte dansar efter de vitas pipa.

Känsligheten kan ta sig flera olika uttryck men de absolut vanligaste är att helt enkelt gå till attack mot personen som anses stå för problemet. Att anklaga personen för att cementera rasismen genom att inte hålla sig väl med vita, eller för att stå för en dubbelmoral genom att agera rasistiskt själv mot vita. I mer extrema fall kan motståndet ta sig uttryck i att helt enkelt försöka få bort personen från olika plattformar för antirasistisk kamp med hänvisning till att denna sabbar kampen genom att inte vara snäll nog mot vita.

Så kallade ”vita tårar” är troligen den mest vanliga reaktionen från vita när personer som utsätts för rasism väljer att lämna diplomatin hemma och bara säga/skriva rakt ut hur de känner eller mår. Vita tårar innebär att den som agerat rasistiskt/känner samhörighet med någon som agerat rasistiskt helt enkelt utmålar sig som det faktiska offret i situationen. Den som reagerat på rasismen pekas ut som en värre förövare än den som agerat rasistiskt. Att outa rasism blir ett värre ”brott” än rasismen i sig. Syftet är att å ena sidan avdramatisera allvaret i rasismens skadeverkningar och att å andra sidan frånta sig själv/sin vän ansvar för situationen. Ansvaret för rasismen och dess effekter läggs igen på den som drabbats och vita får fritt agera rasistiskt eftersom de anses vara offer för en kraft utanför dem själva.

Gatekeeping är en annan variant där vita både med ord och handling visar att de anser sig veta bättre än de som drabbas av rasism hur motståndet skall organiseras och därför tex ser till att främst lyfta vita antirasister genom artiklar i media, samarbeten, föreläsningar, eller namndroppning på sina plattformar. Kolla in valfri vit feminist/antirasist med större sociala medier plattform i Sverige och ni kommer förstå vad jag menar. Det handlar inte om att dessa medvetet agerar rasistiskt utan att de helt enkelt väljer att pusha personer de känner igen sig mest i, vilket blir fräsmst andra vita antirasister/feminister.

Omedveten rasism är fortfarande rasism men svårare att komma åt eftersom den ”skyldige” inte själv är medveten om det hela och dessutom mest troligt anser sig själv vara en bra person som jobbar emot rasism. Att det förekommer är ett symtom på att rasism är något strukturellt som påverkar oss alla. När det kommer till känsligheten handlar det mycket om att rasismen (omedvetet) ligger i reaktionen på ett beteende.

Tex: När jag skriver om generella mönster inom machokultur eller hos män blir det givet män som eventuellt protesterar. Som tycker att jag är för generaliserande eller anklagar mig för sexism. Samtidigt som det jag skriver får medhåll och försvar av kvinnor. Samma kvinnor som kan försvara inlägg om snubbighet kan å andra sidan bli extremt upprörda om jag skriver på liknande sätt om vita. För att det då blir en kategorisering där de inkluderas i den ”negativa” grupperingen. Istället för att se likheterna i hur jag skriver om kön och hur jag skriver om ras så går de till attack och försöker avkräva mig att ansvara för deras känslor på ett helt annat sätt än jag förväntas ansvara för mäns känslor i feministiska texter. Dvs samma personer som kan försvara att jag inte alls är en bitter feministfitta mot män kan anklaga mig för att vara en aggressiv blatte när texterna plötsligt inte stryker dem medhårs.

Att agerandet sker omedvetet är ingen ursäkt. Bara en förklaring till varifrån det kommer. Självrannsakan gör ont och är inte enkelt. Att jag skriver om vit känslighet är för att uppmana till självrannsakan. Varför känns det jobbigt att kategoriseras? Är det ovana eller är det för att kategorin som skapas också pekas ut för något generellt negativt? Varför är det okej att använda halvt skämtsamma begrepp om negativa beteenden som främst män står för men inte att göra det samma om beteenden främst vita står för?

Fundera som sagt på varifrån reaktionerna kommer och varför det plötsligt görs skillnad på om män blir utpekade eller vita blir utpekade i en text på en feministisk sida om antirasism och klasspolitik….

(Slutligen. Varken Becky eller Whitey är nedsättande begrepp för vita. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Vill ni livea förtryck pga hudfärg kan vi mötas upp och ordna ett sådant live nån gång så får vi se om ni verkligen håller med om att dessa ord för beteenden är ”lika illa” som faktiskt rasism.)

Samhälle

Öppet brev till Åsa Linderborg

2 kommentarer

Hej Åsa!
Du skickar många frågor till dina kollegor i din senaste krönika. Gott så, att du vill ha svar. Jag har dock några frågor tillbaka till dig (hur dina kollegor resonerat kan jag ju rimligen inte svara på). Anyhow, here it goes:
Du är inte ensam om att skriva krönikor och/eller debattartiklar om hur rasister har rätt att delta och delge sin rasism bara de kan betala för en monter på bokmässan. Ni är många som slår er för bröstet och hojtar om att ni minsann står upp för yttrandefriheten, demokratiska värden och allas rätt till en åsikt. Liksom ni gärna orerar om att det är dags att ”ta debatten”. 
Nu undrar jag lite när NI seriöst tänker börja ta den där beryktade debatten? För av vad jag ser i era texter verkar det liksom kostant som  _någon annan_ skall ta den där debatten. Någon som berörs lite mer direkt av rasismen som sprids kanske? Medan ni själva är fullt upptagna med att ta den tydligen viktigare debatten om hur ”nyvänstern” inte tar debatten….

 
Du kan inte förstå hur Nya tider kopplas till nazism när de inte uttryckligen skriver nazistiska saker i tidningen. Detta visar på just den naivitet kritiker till bokmässans agerande syftar till. Nya tider sprider förintelseförnekelse. Huvudpersonen bakom nya tider (Vavra Suk) har både uttryckt att förintelsen inte skett och att media i sitt spridande av förintelsen som ett faktum blir tydligt styrda av judarna. Nya tider samarbetar också med tex Megafonerna. En uttryckligen nazistisk gruppering som bla hetsat sina följare att tysta reportrar vars journalistik de inte gillar. Du skriver vidare att fascismen inte alls knackar på dörren för att vi ännu inte är en militärstat, har fri press och organisationsfrihet. Har du helt missat högt uppsatta SD politikers löften till sina medlemmar/fan base om att ”rensa ut” i media och tysta den fria nyhetsrapporteringen liknande det som skett i Polen? Liksom de vill förhindra organisationsfrihet genom att bla förbjuda grupperingar som är till för att bevara kulturen inom vissa invandrargrupper. Det skall tex inte vara okej att bilda en Bosnisk/Svensk förening. Jag antar att du bara helt enkelt missat att rätten att bilda parti ligger under samma rätt som att bilda valfri förening? Det är alltså inte alls så långt bort att även vilja förbjuda partier för att de står för något som SD med svans inte gillar… 


Jag som utsätts för rasism pga min bruna hy vill inte alls stå framför rasister på bokmässan och ”ta debatten” om min rätt att existera. Lika lite som jag gissar på att du frivilligt skulle ställa dig vid båset till nån extrem kvinnohatare och börja försvara varför du som kvinna skall få synas i media. Det är helt enkelt jäkligt obehagligt, och faktiskt ovärdigt en demokrati, att tvinga fram situationer där människor skall behöva debattera sin egen rätt att existera samtidigt som de som inte drabbas direkt står på sidan om och suckar om en påstådd ”nyvänster” som tror att det går att lösa problemem med att exkludera de som står för antidemokratiska åsikter. 
Nej kära Åsa. Vad sägs om att du, istället för att gnälla i krönika efter krönika faktiskt promenerar upp till Nya Tiders monter på bokmässan och tar en seriös debatt om varför det inte finns lägre stående folkgrupper, varför förintelsen visst har skett och varför deras artiklar är RASISTISKA och inte främlingsfientliga. Ja helt enkelt tar den där viktiga debatten med rasister så vi som faktiskt direkt utsätts för deras propaganda och åsikter slipper. Jag ser fram emot en krönika om hur det gick, med bildbevis. 

Lycka till!
MvH/ Paula D, Juni 2017

Rasism/Antirasism

Terrorismen slog till igen, och nu då?

1 kommentar

JAG TAR AVSTÅND FRÅN TERRORISM! 
Så, då var den självklarheten sagd. Kan vi move on lite? Folk tycker vi ska prata om vad vi kan göra åt terrorism. Så låt oss prata. Men först vill jag bara här säga att nej jag kommer inte i detta inlägg länka några källor. För detta kommer från böcker jag inte orkar (ja jag är lat) kolla om det finns som e-book. Kör Google scholar eller kolla in adlibris efter böcker om kriminalvård baserad på forskning och förlita er inte på att all info finns sammanfattat en läkning bort. Det finns massor av texter och böcker om det jag kommer skriva nu, sortera det som fake eller leta själv upp info, valet är fritt.
Så. I spåren av gårdagens attentat. Vad kan egentligen göras? Jag kikade in lite på Lamottes Facebook för att se kommentarerna. Jag har också i den mån jag hunnit kollat på vad folk skriver till mig. Av de som inte bara håller med ser jag en röd tråd som kan sammanfattas med att många verkar tro att vägen bort från terrorism är:
* Sluta dalta med invandrare.

* Ha tuffare fängelser våra är ju som semester.

* Stäng gränserna, om inte helt så förbjud iaf män från att komma hit. 

* Fler poliser som ska vara brutala och ta till med hårdhandskarna mot ”packet”.

* Hårdare straff och fler utvisningar. 

* Sluta dalta med invandrare. 


Men vad säger egentligen forskning och undersökningar om denna väg? Jo den är entydig: hårda straff avskräcker inte. Tuffa fängelser leder till mer återfall och att folk går från mindre allvarliga brott till riktigt grova. Tuffare mer oempariska poliser leder till tuffare mer oempariska kriminella. De grova brotten ökar. Fler brottsoffer skapas. Utanförskap cementeras och dragningar till extrema rörelser lockar mer. Är det verkligen den vägen vi vill gå? För mig är svaret Hell No! 
I auktoritär högerns öron låter det såklart som överdrivet naivt blaj av typen ”Vi ska kramas till alla är snälla”. Vilket vi såklart inte ska men visste ni tex att husarrest och fotboja är mer avskräckande än fängelse? Att många kriminella upplever fängelse oavsett hur tufft det är att föredra framför husarrest eller fotboja? Det finns faktiskt öht ingen forskning som visar att fängelser har någon som helst effekt på mängden brott som sker. Den enda gången det egentligen är relevant med förvar i fängelse är med personer som helt uppenbart utgör en STOR fara för samhället pga avsaknad av empati. Sådana som redan idag sitter inne på obestämd tid i Sverige.  
När muslimer från en rad länder (både sunni och shiamuslimer) tillfrågades om sitt stöd till grupper som Daesh var ålder, kön, utbildning och fattigdom fyra tydligt starka komponenter i om stöd gavs. Unga män med låg utbildning och som levde i fattigdom hade hög grav av förståelse och sympati med Daesh. När de gavs utbildning om demokrati, vad Daesh faktiskt gjorde och stod för utöver sina egna tillrättalagda propaganda texter sjönk sympatierna kraftigt. Från en majoritet till en minoritet. 
Kriget mot terrorism kan inte ske med vapen. Vapen kanske stoppar ett attentat här och var pga dödar den som tänkte utföra det, men så länge samhället står kvar på samma punkt kommer det finnas nya unga arga män redo att ta dennes plats. Vi kan hugga huvuden av hydran i en evighet men först när vi dödar dens hjärta kommer huvudena sluta växa tillbaka. 


På sikt vinner vi kampen genom utbildning, stöd för att få demokratin att växa sig starkare runt om i världen. Genom att stå fast vid att detta är viktigt och inte tumma på det genom att ex låta Turkiets styre bli allt mer totalitär utan att säga ifrån. Feminismen är också en viktig komponent. Vi måste samarbeta över länders gränser för att lyfta kvinnors position i världen. Ge rätt till utbildning för _alla_ inte bara pojkar/rika. När folk ges möjlighet att lära sig läsa får de också en möjlighet att ta del av information bort från det deras ledare sprider. De kan skapa en mer nyanserad bild och hand i hand med detta följer demokratin. 
Människor med utbildning, en trygg bas i livet med mat, husrum och frihet från krig, en tro på framtiden och en känsla av att spela roll lockas inte av extremism. Människor som känner att samhället skiter i dem, som känner att livet rinner dem förbi och att allt går åt helvete däremot, de lockas av extremism. De lockas av samhörigheten, av att få utlopp för sin rädsla, frustration, ilska. Av att få höras och betyda något i någonting större än dem själva. Å därför blir de farliga. För att de känner att de har allt att vinna på våldet, men inget att förlora.


Skapar vi ett ännu hårdare samhälle där polisen är mer brutal, där fängelserna är hårdare och straffen längre skapar vi också ett samhälle där allt fler kommer hamna i en situation där de känner att de inte längre har något att förlora. Går vi den vägen skapar vi fler farliga män. Är det verkligen vad vi vill?

Samhälle

Några sista ord till Lotta Gröning

4 kommentarer

Hej igen Lotta! Tack för ditt svar på mitt öppna brev. Jag tänkte ta och bryta ner det du skrev bit för bit här, som en sista replik. Vi tar det från toppen och ner helt enkelt:

Hej Paula! Jag har med stort intresse läst ditt öppna brev till mig och även med viss förvåning. Om du ska vara trovärdig i din kritik bör första regeln vara att du läser min krönika ordentligt. Det är oseriöst att kritisera mig för något jag inte har sagt eller drivit. Men jag vet att ni i er krets använder er av en strategi där ni själva bestämmer vad er utsedda motståndare har sagt. Jag har inte krävt att SD ska släppas in i politiken. Jag skrev ” Jag är absolut ingen SD-anhängare men jag måste ändå ställa frågan till alla dessa offentliga gråterskor, lever vi på samma planet, delar vi samma verklighet? Vad är ert alternativ?”

Jag känner inte för någon lång utläggning i skriftspråkslära och retorik, men om någon spenderar en inte helt kort text med att besvara den retoriska frågan ”vad är ert alternativ?” (till att låta M samarbeta med SD och därmed släppa in dem i politiken på allvar) och där slutsatsen i texten blir att det inte finns något annat alternativ som är ”bra”. Ja då är det faktiskt, i praktiken, exakt samma sak som att säga SD bör släppas in i politiken. Men eftersom du verkar vara ute efter att finlira med semantiken för att hävda att den enda rimliga tolkningen av din text är felaktig så vill jag bara påpeka: Inte på ett enda ställe i min text står det att du _kräver_ att SD skall släppas in i politiken. Faktum är att jag inte ens skriver att du vill att de ska släppas in i politiken.

Ja Paula jag bor också i en liten håla, Jag bor i en kommun med knappt 5000 invånare som tog emot 900 asylsökande. Jag kan inte säga även fast kommunalrådet grät i radio att rasismen varit särskilt närvarande hos oss. Tvärtom ställer människor upp för de asylsökande. På landsbygden i små kommuner särskilt norrut välkomnas flyktingar ofta med öppna armar. Problemet blev när vi släppte in så många att kommunerna inte klarade sitt uppdrag och människorna som flytt krig och elände sattes i förvar och bröts ner. Jag har skrivit mycket om en ohuman asylpolitik. Om du tror att lösningen är att driva på kommunpolitikerna har du inte överhuvudtaget inte förstått Sveriges organisation när det gäller asylpolitiken. Det är Migrationsverket som bestämmer hur mycket folk som placeras i olika kommuner utifrån en upphandling där den som har billigast boende vinner.

Hmmm…. du startar med att anklaga mig för att inte ha läst din text ordentligt och lägga ord i din mun. Samtidigt är det ju exakt det du gör här? Det jag skrev om att bilda opinion och även lägga press på lokalpolitiken handlade inte enbart om asylinvandringen. Det handlade om _all_ politik. Du tar det så självklart att alla problem som människor upplever i sina liv beror på asylinvandringen och att det är den enda relevanta frågan att du utgår ifrån att jag inte kan ha syftat på något annat än det. Det säger en del om dig…. Jag nämnde landsbygden, lågavlönade yrken och oron bland de arbetande samtidigt som jag nämnde invandrare. Varför? Jo för att du i din text indirekt gör ett likhetstecken mellan lågavlönad=SD röstare. Landsbygd=SD röstare och helt tiger om alla de inom dessa områden som själva är invandrare och aldrig i livet skulle rösta på SD. Du debatterar som om dessa människor inte finns! Du frågar i slutet av din text om jag ens bryr mig om asylsökande. Givetvis gör jag det och just därför vägrar jag köpa en bild av samhället där deras existens osynliggörs eller bara visas upp i negativa artiklar där de utmålas som ett problem! Att du dessutom har mage att hävda att jag, som själv gång på gång hotats med allt från att mördas till grova våldtäkter skulle hota andra är beyond absurt. Jag har aldrig hotat någon och tänker inte göra det heller. Hot är inget jag någonsin står bakom, och det skulle du veta om du tagit dig tid att kolla upp vem jag är istället för tröttsam slentrian om den aggressiva bruna kvinnan. Jag tänker inte säga att du är rasist, men att reflexmässigt utmåla en rasifierad kvinna som aggressiv, hatisk och hotfull är rasism….

När det gäller kriminaliteten i förorterna har jag följt den också på nära håll. Du verkar mest ha suttit och slagit på nätet och ger en bild som passar ditt syfte.

Jag måste fråga dig har du någonsin funderat över varför väljare lägger sina röster på det som etablissemanget kallar för rasism, främlingsfientlighet och nationalism. Det finns en röd tråd som återkommer i nästan alla länder i väst. Det är folket mot etablissemanget.

Nej Lotta, jag har inte bara suttit och slagit på nätet. Men snyggt försök till att förminska min kunskap. Du fortsätter att lägga locket på om att invandrare är överrepressenterade som brottsoffer. Istället hoppar du till att köra en copy paste från din första text. Klart jag har funderat på varför vi har denna röda tråd av en framväxande fascism och rasism i samhället. Det finns flera delorsaker till detta bla:

  • Ekonomisk otrygghet när kapitalismen sviktar, vilket den gör med jämna mellanrum pga så fungerar det med kapitalism.
  • Snabbare nyhetsflöde pga internet där en falsk bild av exploderande nivåer av brott och framförallt grova brott skapas och ger en känsla av otrygghet. Detta trots att brottsnivåerna minskat sedan 90 talet.
  • Att media tagit en mer öppen opinionsbildande roll där rubriker och även innehåll byggs för att generera mest ”klick”. Detta medför paradoxalt nog att allt fler vänder sig till ”alternativa media” med tydliga agendor för att få sin information om samhället idag.

Vi kan nämligen se en annan röd tråd kring den växande rasismen och fascismen, nämligen den att dessa typer av rörelser _alltid_ vuxit i tider av oro. Vid ökade klassklyftor, krig eller ekonomisk nedgång har nationalism, högerextremism och rasism fått fäste. Det är trots allt så Daesh fått sympatier och Hitler kom till makten…. I Sverige har vi ingen ekonomisk kris, men vi _har_ ökande klyftor. Vi har vårdföretag som plockar ut hundratals miljoner i vinster samtidigt som sjukhus lägger ner för att landstinget inte har råd att driva dem. Vi har en uppgång i bostadspriser där allt fler hus passerar 10 miljoner i kostnad, samtidigt som allt fler inte ens kommer in på bostadsmarknaden. Om du faktiskt, på riktigt, ville förändra och mota SD i dörren varför nämner du inte med ett ord dessa saker? Varför ignorerar du helt den bit av min text där jag lyfter en del av allt _bra_ som gjorts politiskt och som faktiskt förtjänar att synas istället för bara ännu en rubrik om ”samhällsförfallet”. 

Du återkommer hela tiden till att det är folket mot etablissemanget. Media är en del av det. Att skriva för en av Sveriges största tidningar är att vara en del av det. DU är en del av etablissemanget. Precis som SD. Sluta försöka utmåla både dig och SD som om ni står utanför det hela.

Jag ställer samma fråga till dig som du ställt till mig; varför vill du hjälpa SD att lyckas? Begriper du inte att du är guld värt för dem? Du ger dem sin särställning du angriper och hatar du mobiliserar nättroll och utnämner människor inklusive jag till nazister. Sover du med gott samvete har du kontroll över din svans?

Denna sista del gör mig ärligt talat bara förbannad. Märker du inte själv hur hela din text bygger på att projicera på mig att jag gör vad du själv gång på gång gör dig skyldig till? Jag har ALDRIG kallat dig nazist, jag har ALDRIG mobiliserat nättroll, jag har INTE varit det minsta hatisk i min text. Jag utmålar inte alla SDs väljare som varken rasister eller nazister, men SD ÄR ett rasistiskt parti med nazistiska rötter som fortfarande hänger med. Varför vill du snacka bort det?

För bara 5 år sedan jobbade SD aktivt emot att svenskar skulle få adoptera utanför norra europa, motiverat med att barn från asien, afrika eller sydamerika var för ”kulturellt olika” för att passa in i ett svensk samhälle. SD vill införa olika regler för medborgarskap beroende på var en är född där den som är född utanför Sverige alltid skall kunna förlora sitt medborgarskap, även om denne inte har något annat medborgarskap än svenskt. SD pratar om människors nedärvda ”essens” som inte kan undertryckas utan att leda till problem och därför bör människor i mesta mån leva i samhällen som är etniskt och kulturellt homogent. Allt detta är rasism. Vet du ens vad det är för parti vars politik du försvarar som rumsren bara för att de fått väljare? För det verkar ärligt talat inte som så.

Slutligen vill jag bara göra klart att är det något jag är så enormt dödligt trött på så är det offentliga skribenter som i högsta grad är en del av det etablissemang de skriver hånfulla texter om som utmålar mista kritik som ”hat”. Sorry not sorry men kritik är inte hat, och i ett demokratiskt samhälle har vi rätt att ifrågasätta varandras åsikter. Att du inte gillade min gör mig varken hotfull, hatisk eller till ett troll. 

MvH/ Paula

Lottas svar i sin helhet hittar du här: http://forfuture.se/oppet-brev-till-paula-som-underhaller-vardagsrasismen/

Samhälle

Öppet brev till Lotta Gröning

15 kommentarer

Hej Lotta! Detta är ett öppet brev till dig som ett svar på frågan vad alternativet till att släppa in SD i politiken skulle vara. Eller ja…kanske är det inte så mycket ett direkt svar på frågan som allmänt filosoferande kring din text i största allmänhet. 

Först av allt, i din text är det helt enormt tydligt att det du räknar som marginaliserade väljare/grupper är vita normsvenskar. Eller du kanske inte är medveten om att det finns fullt med personer med utomnordisk härkomst även på landsbygden? Bland lågavlönad vårdpersonal? Bland industriarbetare? Faktum är ju till och med att många invandrargrupper hänvisas till just dessa typer av arbeten för att de räknas som ”lågkvalificerade” och vita svenskar vill själva syssla med något finare. Faktum är att många invandrargrupper hänvisas till landsbygden för där finns plats, boenden och kommuner som välkomnar tillskott i befolkningen så bygden skall överleva. Jag bor själv i en liten håla. Jag känner av medias ointresse, politikernas vända ryggar där bara storstäderna räknas. Men lösningen är inte att rösta på ännu ett högerparti med samma fokus på storstaden som alla andra, inte heller att hjälpa till att utmåla dem som rumsrena. Lösningen måste vara att driva på lokalpolitiker och bilda opinion. Fast det är ju jobbigare och mindre klickvänligt än att skylla allt på ”etablissemanget”. 
 
När du skriver som du gör blir det så uppenbart att du exkluderar alla de som SD inte bara är emot, utan fullkomligen hatar. Det du skriver exkluderar över 20% av befolkningen. Det är fler än SDs väljarskara, bara alla de invandrare SD vill kasta ut utgör lika många som de som röstar på SD. Varför skriver du inte krönika efter krönika om dessa exkluderade väljare? Det är trots allt den grupp som har absolut lägst valdeltagande…. Samtidigt är det dessa 20%+ som är de som främst oroas av de hot och våld du nämner. För det är de som främst bor i de mest våldsamma områdena i Sverige och därmed oftast utsätts för våld. De är de som får leva med att så gott som dagligen bespottas, hotas och hånas bara av att gå in på ett bibliotek eller vandra längs en gata. Det är mot dem afrofobi, invandringshat, transfobi,homofobi och rasistiska hatbrott riktas. Den form av brott mot enskild individ som ökat mest. Om detta talar SD inte ett dugg. De pratar om att invandrare är överrepresenterade i brott, aldrig om att de är ännu mer överrepresenterade som brottsoffer. De pratar fina ord om pensioner och svenska arbetares löner och rättigheter. Samtidigt som de aktivt röstar emot alla förslag som skulle ha gett deras väljare vad de önskat. Om detta håller du själv tyst. Detta är inte din första text med stöd till SD, du verkar också gilla att förknippas med bilder av svensk vacker natur ihop med dessa texter. Samma typ av bildspråk SD själv gillar att nyttja om det fina oförstörda svenska idyllen som invandrarna nu hotar att förstöra….och du vill hjälpa SD lyckas, varför?

Du pratar om etablissemanget. Men SD har nu i snart 8 år varit en högst aktiv del av etablissemanget. Att vara ett av Sveriges största partier gör nämligen att en tillhör toppskiktet. Varför tillåter du, ja tom driver på, att SD skall slippa ansvar för den politik de redan för, varför accepterar du bilden av SD som ounderdogs när de tillhör gräddan? Varför köper du så okritiskt deras bild av att vara maktlösa och utstötta när de i själva verket är bland de i Sverige med mest makt just nu? De styr det politiska samtalet, de bjuds in i debatter, föräldrar går så hårt åt skolpersonal om att de inte får lära ut ”PK propaganda” att skolor måste sätta upp regler för hur föräldrarna får kontakta dem. De hotar och pressar bibliotek att gå ifrån sina inköpsregler för att just de böcker de gillar ska behöva köpas in av vartenda bibliotek i hela Sverige. Det finns i princip inga som får synas och höras så mycket som SD och deras väljare men ändå väljer du att kalla dem marginaliserade? 

Ett alternativ till att normalisera SD ännu mer vore att sluta fokusera på SD och faktiskt lyfta den politik som förs UTAN SD. Varför inte skriva mer om den positiva effekten av gratis medicin till barn som hjälp framförallt ensamstående mammor enormt? Varför inte nämna att den mest vårdtunga och samtidigt fattigaste gruppen i vårt samhälle, äldre över 85, nu har gratis sjukvård? Varför inte prata om den politik som försökt genomföras som hade hjälpt dessa marginaliserade grupper men som röstats ner av högern (inkl SD)? Såsom krav på att offentliga upphandlingar måste ha kollektivavtal. Hårdare tag mot frakking. Utökade förmåner för pensionärer. Eller passar det inte in i din världsbild där SD bara är små missförstådda busiga pojkar och alla andra  (låt oss vara ärliga främst vänstern) som passiva mähän? 

SD är ett rasistiskt parti. Att rösta på dem är att rösta för rasism. Detta kan man likt du gör försöka bortförklara till dödens dagar men det ändrar inte fakta. Det är inte någon ”påstådd rasism” som du lite ironiskt skriver, det handlar om faktisk rasism. Du som har adopterat barn kanske borde fundera en vända till på alternativen själv. För den väg du vill vandra hand i hand med SD kommer skada ditt barn. För hur mycket du än ser hen som svensk, var medveten om att hen i SDs ögon aldrig kommer ha en självklar plats i detta land. Rasismen och politiken SD för är ditt barn inte skyddat emot bara för att du tycker det borde vara så. Hen är lika utsatta som vilken annan icke nordisk invandrare som helst. Det kanske du bör beakta när ”gråterskorna” försöker varna dig och alla andra för vad rasism i finrummen leder till. Jag lovar att gråta för och kämpa för även ditt barn, nu när du underskattar faran SD  utgör i vår framtid.

 
MvH/Paula, 11/3-2017

Lottas text finner du här: http://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/ni-som-nobbar-sd–vad-ar-alternativet/

Gästbloggsinlägg

Köp svenska tomater och va lite tacksam!

Lämna en kommentar

Det kom ett Mail till mig från Jenny som å sin väns vägnar ville dela med sig av hans upplevelser av att ses som ”den andra” här i Sverige. En berättelse om mellanförskapet, om att höra till fast ändå inte. Om att vara ”den andra” både här, och i föräldrarnas hemland. Den där känslan av att inte få höra till för att andra ska definiera vem man är: 

​”I somras berättade en vän för tredje gången på kort tid om hur han blivit utsatt för rasism och fördomar på Stockholms gator, bussar och mataffärer, bara för att hans föräldrar kom hit från Iran för nästan 30 år sedan. Någon hade skrikit ”You fucking Arab, you scumbag, you are the reason for all the shit in the world, burn in hell you fucking Arab” som cyklade förbi honom, en annan hade utan orsak sagt på engelska att han inte följde de svenska reglerna på bussen och ytterligare en hade sagt att han borde köpa svenska tomater för att visa tacksamhet. Då skrev jag i ilska en text och frågade om de någonsin tänkte på vad deras ord och handlingar innebär och hur de kunde hunsa en annan människa så respektlöst. Den blev kvar i datorn. När det nu finns en folkvald president i USA som vinner makt på människors rädslor och fördomar måste jag försöka hjälpa till att ge röst åt min vän för det behövs mer än någonsin. 

De där människorna på gatan, bussen och i affären verkade inte ens tänkt tanken att han är född och har bott i Sverige hela sitt liv och tvingats leva med de här grymma beteendena lika länge. För det är väl grymt när någon annan ännu en gång skapar en känsla som han har så svårt att sätta ord på att han skickade en rad ur en sångtext, för att uttrycka det. ”Här i Sverige är vi svartskallar, invandrare, utländsk- men i mitt ”hemland” blir jag kallad för svensk…” Att möten som det här gör att han inte kan svara på frågan om han är svensk eller inte. När det händer och det gör det regelbundet, kan han inte hitta ett sätt som känns ok att reagera på. Ska han ta emot kränkningarna och gå vidare (känns extremt fel), bli arg (känns ännu mer fel och kontraproduktivt) eller starta en diskussion (man ska inte behöva försvara sig för att man har ett annat ursprung). Kommentarerna i parenteserna är hans.

Allt det han berättat visar att andra har tagit sig friheten att bestämma vem han är i hela hans liv. Vilken typ av människa och var han hör hemma, som allt för ofta blir ingenstans. Han har nog hoppats att det skulle bli bättre men idag är det värre än någonsin. Fler och fler, som får mer makt kan inte längre se människor utan hot, terrorister och fundamentalister i alla som har eller ser ut att ha ett visst ursprung. Fördomarna ger min vän den isande smärtan och tärande ilskan i att aldrig bli helt accepterad. Och han är inte min enda vän som vittnat om liknande händelser. Soran Ismail bevisade hur mycket fördomar vi bär på och hur lite de stämmer överens med verkligheten i en tv-serie nyss. Att det påverkar och lurar oss blev glasklart i hans ärliga och självutlämnande utforskande. Den borde alla se och nu! Och tänk om de på cykeln, på bussen och i affären kan öppna upp tanken för att människan de möter kanske inte alls är som de först tänker nästa gång. Då skulle vi kanske äntligen och på allvar kunna få ett slut på ”all the shit in the world”. Även om det är mycket svårt att se det hända just nu.” 

Av: Jenny Jernberg


Kort om Jenny:  

Till yrket är hon kommunikatör och projektledare, delar ansvaret för en stiftelse inom välgörenhet men gör även uppdrag som frilans. 

Hon bor i Göteborg och 43 år 

Den här texten har hon skrivit som vän och medmänniska som har mycket svårt att acceptera orättvisor. 

Hon har både i yrket och som privatperson ägnat sig åt att försöka bidra till en positiv utveckling för integration. I höstas skrev hon ett reportage på temat om en annan vän som kom från Irak nyligen, som publicerades i Röda Korsets tidning Henry. 

Sverigedemokraterna

Hey SD svansen, låt oss prata om våldtäkt. 

2 kommentarer

​Hör upp lilla SD svansen och alla ”Sverigevänner”, vi behöver snacka lite om det här med Sverige som våldtäktslandet nr 1 och hur ni får ihop det med att samtidigt hävda att tjejer ljuger om våldtäkter och att siffran 2% av svenska kvinnor våldtas varje år är ”för hög”. 
Vi börjar med det här med falska anmälningar av våldtäkter. Det brukar uppges att 7-14% av alla anmälningar är falska, ibland florerar absurda siffror upp till 80%. Sanningen är att bara ca 1-1.5% av anmälningar är bevisbart falska anmälningar. Av dessa har en majoritet ingen utpekad förövare  (vilket är en huvudorsak till att de bedöms som falska). Den vanligaste falska anmälningen är en ung tjej som hävdar sig blivit våldtagen på en offentlig plats. I många fall finns misstanke om att annat brott begåtts som tjejen inte kan/vågar anmäla. Dvs offret HAR blivit utsatt för något, bara inte den våldtäkt hon anmäler. (1,2) BRÅ beräknar att det sker ca 112 våldtäkter varje dag. Majoriteten sker i ett förhållande men det är främst våldtäkter med ytligt eller helt okänd gärningsman som offren vågar anmäla eller ens erkänna att de skett. 
Vad gäller Sverige som landet med flest våldtäkter och att detta enbart skulle bero på att invandrare våldtar. I Sverige har ca 30% av befolkningen rötter utanför Sverige. Det vill säga är själva födda utanför Sverige eller har en eller två föräldrar födda utanför Sverige. Strax över hälften av dessa är män (ca 16% av befolkningen). Ca 7% av befolkningen är män med utomeuropeisk härkomst. Samtidigt uppskattas ungefär 25% av Sveriges kvinnor blivit våldtagna någon gång i sitt liv. De 7% utomeuropeiska manliga invandrarna  (inkl 1åriga pojkar) verkar ligga i rejält för att hinna med allt det. Alternativet är att européer och svenska vita män hjälper till rätt bra med att hålla statistiken uppe… 


Nå. Det åt sidan. 25% dvs 1 av 4 kvinnor har någon gång våldtagits. Det låter enormt högt eller hur? Det är mycket. Men inte högst i världen. I Indien är siffran nästan den dubbla. I Sydafrika uppges 1 av 3 kvinnor blivit våldtagna bara senaste 12 månaderna, andra siffror uppger att ca 3600 kvinnor våldtas i sydafrika _varje dag_ (4). I Kongo uppskattas mellan 80-90% av alla flickor och kvinnor över 13 ha blivit brutalt våldtagna. I USA har lite mer än var fjärde kvinna blivit våldtagen. Jag kan fortsätta. Sveriges statistik beror på en rad saker. Exempelvis att vi är ett av få länder som räknar ALL penetration utan tillstånd som våldtäkt. Oavsett kön på den som blir utsatt, oavsett vad det är som används för penetrationen. Vi har också exakt samma regler för våldtäkt i ett äktenskap som utanför det. Något många länder inte har där våld och våldtäkt inom en relation inte räknas som olagligt. Vi har dessutom en pågående diskussion om sexuellt våld där kvinnor idag tex är rätt medvetna om att det ÄR olagligt om någon tafsar på dem på en festival eller trycker upp ett finger mellan deras ben i kön till krogtoan. Saker som i många andra samhällen (och trots allt även här) fortfarande ses som sånt kvinnor får räkna med och stå ut med. (3) Vi har också ett system där varje enskild våldtäkt registreras för sig OCH per gärningsman. Dvs om jag våldtas 30 ggr av min partner ger det 30 anmälningar i statistiken. Om en person våldtas av 4 män ger det 4 anmälningar om gruppvåldtäkt i statistiken.  Det är helt enkelt vanskligt att jämföra statistik rakt över. Men ska vi nödvändigtvis göra det så är det snarare BRA att vår anmälningsbenägenhet och vida begrepp av sexuellt våld är vad den är. Vi sticker ut, men det är inte nödvändigtvis negativt. 
Så lilla SD svansen, hur vill ni ha det? Är Sverige drabbat av en ”våg” av våldtäkter eller ljuger kvinnor om sin utsatthet? Ni vet, ni kan inte få båda delarna. Om A får ni också acceptera att svenska män våldtar mer än ni vill tro att de gör. 
(1) http://www.expressen.se/gt/falska-valdtaktsanmalningar-ytterst-ovanliga/

(2) https://www.advokaten.se/Tidningsnummer/2008/Nr-4-2008-Argang-74/Felaktiga-forestallningar-om-falska-valdtaktsanmalningar-gor-att-de-mest-utsatta-kvinnorna-sviks/

(3) http://www.metro.se/artikel/här-är-sanningen-bakom-statistiken-för-våldtäktslandet-sverige-xr

(4) https://www.wits.ac.za/news/latest-news/general-news/2015/2015-06/rape-stats-poorly-reflect-reality.html