Etikettarkiv: mat

Fredagsintervjun: Araia Ghirmai Sebhatu

Araia Ghirmai Sebhatu kom jag i kontakt med första gången genom hans arbete med Black coffee och debatten som då uppstod kring separatism och en plats för de som drabbas av rasism att mötas, andas och organisera sig utan att ständigt behöva förklara vad rasism faktiskt innebär. Sen dess har jag främst följt Araia genom de stegutmaningar vi kör via fitbit 😉 I denna intervju pratar vi rasism, mat och kultur!

Araia. Foto: Privat

Vi börjar på liknande sätt som alla andra får börja. Nämligen såhär: Berätta lite om dig själv, vem är Araia?

Jag är en aktivist och folkbildare, brukar jag säga. Aktiverat mig kring antirasism under en längre tid och särskilt frågor som rör anti-svart rasism. 

Jag kom ju i kontakt med dig vid uppstarten av Black Coffee. Varför var det ett viktigt projekt för dig?

Black coffee var viktigt av flera anledningar. 

  • För att skapa ett kontinuerligt internt samtal mellan afrikaner i Sverige, afrikansvenskar.
  • För att aktivera och mobilisera afrikansvenskar i politik, kultur och nyheter. Öka vår synlighet helt enkelt. 
  • För att lyfta den afrikansvenska frågan i ovannämnda områden .
  • Slutligen (och det viktigaste) för att förändra vår situation. Egenmakt. 

Jag vet att det blev lite rabalder kring detta när det var helt nytt, vad har hänt sedan?

Uppmärksamheten från majoritetssamhället märktes av efter att vi bedrivit verksamhet i minst ett år. Det var i samband med att SSU hade bjudit in Rashi Musa, SUM:s ordförande, för ett separatistiskt samtal. Arrangemanget väckte ilska hos högern som ville kritisera vänstern och då bjöd SVT in till en debatt om separatism. Problemet var att SSU inte tidigare jobbat med separatism, utan blivit inspirerade av rörelser som Black Coffee. De ställde in arrangemanget i slutändan efter kritikstormen. Rashid som inte heller jobbat separatistiskt utan bara var inbjuden till arrangemanget kände inte heller att han ville föra den frågan vidare. Då kom jag in i bilden som då aktivt använt separatism som verktyg en längre tid i Black Coffee. Jag var med i debatt i SVT opinion och det hela föll platt och ja…resten är väl historia. 

Det finns onekligen många som har problem med separatism som verktyg för kamp. Vad har hänt med Black Coffee, är ni fortfarande aktiva?

Nej inte så som 2015-16 då vi hade träffar och så. Men forumet på facebook finns kvar. 

Åh, vad tråkigt! Men förstår att det blir svårt att driva i längden när du bollat så många olika saker. Du har ju haft podd också, vad handlade den om?

Ja just det, Mat och prat med Araia heter den. Just nu är den vilande. Podden består av två avdelningar. Avdelning ett är intervjuer med afrikansvenska konstnärer. Avdelning två heter “vänstern vad händer” där jag intervjuar politiskt aktiva inom den brada vänstern om vart vänstern är på väg och var den borde vara. 

Jag gillar din podd och hoppas såklart du ska orka ta upp den igen! Men… du får nog förklara hur mat kommer in i bilden här?

Maten kommer med eftersom jag 1. älskar mat och faktiskt gick kock/restauranglinjen på gymnasiet och 2 är sådan grundläggande beståndsdel i den kollektiva rikedom vi har som uppväxta tillsammans i exempelvis förorten osv. Samt 3 måltiden blir ett väldigt bra sätt att skapa en familjär och en personlig prägel på samtalet. (Och 4 det blir ett legit sätt för mig att be folk att ordna spännande mat åt mig!!)

Araia, Foto:Privat

Din utbildning inom restaurang hade jag ingen aning om, vad kul! Borde vi inte använda mat mer i det antirasistiska arbetet? Det är trots allt en sådan enormt källa till både glädje och information om olika kulturer.

Det tycker jag definitivt. Jag tror att vägen till hjärtat många gånger går genom magen!

Haha ja det tror jag också! Har du något favoritkök? 

Hmm måste ju säga det eritreanska köket. Men jag klarar inte att säga bara ett. Älskar turkisk mat som man haft nära till som uppvuxen i Västerort i Stockholm. Älskar också maten från Mellanöstern med det grillade, alla rörorna, brödet och dolma i alla tänkbara ljuvliga varianter! Å allt i det indiska köket! Mexianska köket såklart med bönorna, grönsakerna och osten..och majsbrödet! Chilenska köket med sina empanadas! De fantastiska grytorna från det Gambiska och Senegalesiska köken. Persiska maten med riset och sin ghorme sabzi! Älskar även det italienska köket och dör för pasta och pizza i alla tänkbara former. Kinesiska dumplings, stekt ris och ramen! Å sist men inte minst svensk husmanskost! Nu tog jag kanske hälften men detta var det jag spontant kom på!

Du låter som mig, en sann älskare av mat helt enkelt! Finns det någon mat som du tycker är underskattad? 

Den svenska husmanskosten är klart underskattad. Jag besöker olika restauranger med vänner en gång i månaden faktiskt. Vi är alla föräldrar så vi hinner med det genom att rotera ansvaret för att boka bord. Jag hade hand om det först och bokade in oss på Pelikan på Söder som bara har husmanskost av historiska skäl. De blev lite arga först men uppskattade maten sen! Hahaha.

För mig är husmanskost lite synonymt med mat gjort på inälvsdelar/slaktrester som andra kanske inte så gärna äter. Tex kokt tunga, oxsvanssoppa, pölsa och dyl. Vilken typ av husmans är det du tänker på? 

Nja jag är dålig på inälvsmat faktiskt. Tänker mer på mat som kött och potatis. Köttbullar, pannbiff, falukorv i alla former, Ungspannkaka. Köttfärslimpa! Det du nämner låter mer som julbord, haha! 

Haha nja julbord är väl mer köttbullar och revben.. och prinskorv? 

Ja kanske… Men oxtunga brukar man traditionellt servera på julbordet har jag fått lära mig. Men jag har aldrig haft det på julbord i det privata! 

Det är lite olika lokala traditioner kring det där. Jag är uppvuxen med tunga till jul men här i Småland har jag bara träffat andra från norrland som också haft det, andra har typ inte hört talas om tunga till jul. 

Ja Sverige har verkligen en stor variation, lätt att glömma bort. Finns mycket god mat som är lokalt för södra Sverige och jag gillar norra Sveriges brödtradition!

Finns det någon mat du saknar i Sverige?

Sverige har ju av naturliga skäl (klimatet) inte så mycket “to go” käk. Vi behöver mer mat som kan tas med enkelt å då menar jag inte snabbmat typ Max utan god bra mat du kan köpa i ett hål i en vägg. Luncherna är också väldigt stabbiga vilket jag antar också beror på klimatet. Korv och bröd har ju varit en klassiker men här i Stockholm verkar det på väg att dö ut. Det tycker jag är synd men Göteborg verkar hålla liv i korvmojen ännu. Vi behöver mer mat som man får med sig i rullat tidningspapper om du förstår vad jag menar. Samt mackor, grillade i olika varianter som är lätta att köpa och äta på språng. Så är väl kanske mest formatet jag är ute efter!

Ah. Samtidigt är ju sådan mat som gjort för att låta många olika kulturella kök få en plats i rampljuset! Hur ser du på svenskarnas historiskt koloniala approach till ny mat? Du vet den som kan sammanfatta med SDs “Du behöver inte ta hit kocken för att laga maten”… 

Ja det är väldigt historielöst att naivt att tro att Sveriges mat inte påverkats av andra infuenser. Men å andra sidan vet vi ju att SD inte direkt gillar fakta och historia. 

Om du fick önska en sak kopplat till mat och integration vad skulle det vara?

Att vi slutar fokusera på nation och istället pratar mer om folklighet!

Tusen tack för att du ville vara med i denna intervju! Den som vill och inte redan gör det kan följa Araia på instagram som araiaghirmaisebhatu 🙂 

Privilegiet att välja etiskt.

Har tidigare skrivit kort om konsumentmakt och tänkte nu skriva mer om privilegiet det är att kunna välja etiskt rätt produkter.

Den ekonomiska biten i det hela kommer jag inte skriva supermycket om, rättvisemärkta, ekologiska varor är dyra. Speciellt när det kommer till kläder och problemet med detta är inget nytt. Bland annat skriver Lisa på Temper magazine bra om det här.
Visst finns det många som kan göra mer för att deras ekonomi och tid tillåter men faktum är ju att klassklyftorna ökar just nu, allt fler blir fattiga och det är helt enkelt inte möjligt att lägga kravet på det etiska rätta valet på dessa individer.

Utäver privilegiet det innebär att ens ha utrymme i sitt liv att fundera på dessa frågor tillkommer ett annat privilegium och det är detta jag kommer tala mest om, nämligen: Hälsa.

Ok hur tänker jag nu undrar nog många direkt, vegetariskt är ju nyttigast och bra för hälsan eller?

Jodå. För de allra flesta är vego det nyttigaste ur näringssynpunkt. Vi överkonsumerar kött och normen är att äta mycket mycket mera kött än vad som är rimligt. Problemet är att, precis som Lisa är inne på, kött är enkelt, kött är normen och kött och animalier finns i nästan allt. Jag har också full förståelse för att en väldigt gärna vill övertala andra om hur bra det ät med vego, för djuren, naturen och också den egna hälsan. Nu till varför jag menar att det även är ett hälsoprivilegium: somliga kan bli djuka av vego. Jo det är faktiskt sant. Jag pratar nu främst om alla oss som kämpar mot ätstörningar.

Nu och då möter jag delade kampanjer som denna i sociala medier:

image

Eller denna:

image

Eller för all del denna (sälj grej med tjej aspekten i denna låter jag vara därhän just nu):

image

De två första är de jag egentligen har mest problem med. Att kämpa mot ätstörningar är inget litet projekt, för de flesta av oss är det en daglig kamp även efter vi anses ”friska” igen. Risken att falla tillbaka i fel mönster finns alltid där som ett mörkt moln.
När det är en seger att ens äta en hamburgare är det ett enormt motarbetande att mötas av hur hemskt det är att en åt den där jäkla burgaren. Att en borde valt något annat istället och ”tänkt till”. När varje dag fylls av ångets över att en öht äter är det liksom inte läge att dessutom få höra att en är ett empatilöst svin utan hjärna för att en väljer det enklaste (dvs nått med kött) bara för att öht övertala sig att äta.

Även utan skulbeläggandet i att göra fel etiska val är vego något som kräver att en noga läser sig in på mat, kollar innehåll, funderar ännu mer på vad som ska ätas, speciellt i början när en är ovan. Kan någon komma på något sämre för en som har problem med ätstörningar än att lägga ännu mer tid på vad som ska ätas? Jag kan det iaf inte.

Mer dåligt samvete över vad vi äter är det sista vi med matproblem behöver, om vi känner stolthet över att ha käkat en big mac för att vi annars troligen inte ätit öht är det liksom inte läge att snacka om empatiproblem för att en äter kött. Inte ens som raljerande skämt om köttätares argument mot vego. För att inte tala om att likställa köttätare med nazis (jodå det finns många inom vego rörelsen som gör det, det är inte ens speciellt ovanligt). Det går absolut att argumentera för att det är bättre att en själv mår fruktansvärt dåligt eller dör så länge djuren lämnas i fred, men även den tankebanan är priviligerad och frågan är om det är speciellt rimligt att kräva av andra? (Ja jag vet, ”är det rimligt att kräva att djuren ska dö då?” Nej egentligen inte, men vem har påstått att detta är en fråga med enkla svar?)

Så nästa gång ni får lust att dela en bild av djur i köttindustrin, propaganda om att de ”med lite hjärna/empati väljer veg” osv så fundera på om det kan finnas en liten möjlighet att någon av dina vänner (som jag hoppas du bryr dig om) kan ha problem med ätstörning och få ännu lite mer problem med maten pga dessa bilder och texter? Fråga dig sen om det är värt det eller om du kan informera på bättre sätt som inte baseras på skuldbelägganden.

Just ja. En sista sak. Dela aldrig någonsin bilder som dessa:

image

image

De är rakt av rasistiska. Så låt bli. Tack!