Har tidigare skrivit kort om konsumentmakt och tänkte nu skriva mer om privilegiet det är att kunna välja etiskt rätt produkter.

Den ekonomiska biten i det hela kommer jag inte skriva supermycket om, rättvisemärkta, ekologiska varor är dyra. Speciellt när det kommer till kläder och problemet med detta är inget nytt. Bland annat skriver Lisa på Temper magazine bra om det här.
Visst finns det många som kan göra mer för att deras ekonomi och tid tillåter men faktum är ju att klassklyftorna ökar just nu, allt fler blir fattiga och det är helt enkelt inte möjligt att lägga kravet på det etiska rätta valet på dessa individer.

Utäver privilegiet det innebär att ens ha utrymme i sitt liv att fundera på dessa frågor tillkommer ett annat privilegium och det är detta jag kommer tala mest om, nämligen: Hälsa.

Ok hur tänker jag nu undrar nog många direkt, vegetariskt är ju nyttigast och bra för hälsan eller?

Jodå. För de allra flesta är vego det nyttigaste ur näringssynpunkt. Vi överkonsumerar kött och normen är att äta mycket mycket mera kött än vad som är rimligt. Problemet är att, precis som Lisa är inne på, kött är enkelt, kött är normen och kött och animalier finns i nästan allt. Jag har också full förståelse för att en väldigt gärna vill övertala andra om hur bra det ät med vego, för djuren, naturen och också den egna hälsan. Nu till varför jag menar att det även är ett hälsoprivilegium: somliga kan bli djuka av vego. Jo det är faktiskt sant. Jag pratar nu främst om alla oss som kämpar mot ätstörningar.

Nu och då möter jag delade kampanjer som denna i sociala medier:

Eller denna:

Eller för all del denna (sälj grej med tjej aspekten i denna låter jag vara därhän just nu):

De två första är de jag egentligen har mest problem med. Att kämpa mot ätstörningar är inget litet projekt, för de flesta av oss är det en daglig kamp även efter vi anses ”friska” igen. Risken att falla tillbaka i fel mönster finns alltid där som ett mörkt moln.
När det är en seger att ens äta en hamburgare är det ett enormt motarbetande att mötas av hur hemskt det är att en åt den där jäkla burgaren. Att en borde valt något annat istället och ”tänkt till”. När varje dag fylls av ångets över att en öht äter är det liksom inte läge att dessutom få höra att en är ett empatilöst svin utan hjärna för att en väljer det enklaste (dvs nått med kött) bara för att öht övertala sig att äta.

Även utan skulbeläggandet i att göra fel etiska val är vego något som kräver att en noga läser sig in på mat, kollar innehåll, funderar ännu mer på vad som ska ätas, speciellt i början när en är ovan. Kan någon komma på något sämre för en som har problem med ätstörningar än att lägga ännu mer tid på vad som ska ätas? Jag kan det iaf inte.

Mer dåligt samvete över vad vi äter är det sista vi med matproblem behöver, om vi känner stolthet över att ha käkat en big mac för att vi annars troligen inte ätit öht är det liksom inte läge att snacka om empatiproblem för att en äter kött. Inte ens som raljerande skämt om köttätares argument mot vego. För att inte tala om att likställa köttätare med nazis (jodå det finns många inom vego rörelsen som gör det, det är inte ens speciellt ovanligt). Det går absolut att argumentera för att det är bättre att en själv mår fruktansvärt dåligt eller dör så länge djuren lämnas i fred, men även den tankebanan är priviligerad och frågan är om det är speciellt rimligt att kräva av andra? (Ja jag vet, ”är det rimligt att kräva att djuren ska dö då?” Nej egentligen inte, men vem har påstått att detta är en fråga med enkla svar?)

Så nästa gång ni får lust att dela en bild av djur i köttindustrin, propaganda om att de ”med lite hjärna/empati väljer veg” osv så fundera på om det kan finnas en liten möjlighet att någon av dina vänner (som jag hoppas du bryr dig om) kan ha problem med ätstörning och få ännu lite mer problem med maten pga dessa bilder och texter? Fråga dig sen om det är värt det eller om du kan informera på bättre sätt som inte baseras på skuldbelägganden.

Just ja. En sista sak. Dela aldrig någonsin bilder som dessa:

De är rakt av rasistiska. Så låt bli. Tack!