Etikettarkiv: antirasism

Släpp fokuset på andra kulturer

Kultur. Min kultur, din kultur, vår kultur, andras kultur. Kultur är ett ord som hörs jämt och ständigt i alla möjliga sammanhang. När en person med utländsk härkomst tycker något eller gör något som ges uppmärksamhet förklaras det gärna med hens kultur. En muslim som är för slöjbärande? Ja det hör till kulturen, hen är säkert lite hjärntvättad, klart hen tycker det är bra då! En muslim som vill avskaffa slöjan? Asså hen är ju uppvuxen med muslimsk kultur och har sett baksidan, klart hen vill motarbeta det då. Tillåta kvinnor att bada topless på badhus? Njae, tänkt på alla invandrare, vi måste visa lite hänsyn till de också. Det ingår ju inte i deras kultur att se nakna bröst.   Ja, det ovan är lite små exempel på hur diskussionen ofta går bland folk i gemen men även bland aktiva antirasister och feminister. Att de som inte är speciellt brydda av antirasism/feminism kan jag kanske förstå lätt faller in i grova generaliseringar men att antirasister gång på gång gör samma tabbe? Har vi verkligen inte kommit längre?   Alltså. En människans handlingar, åsikter och beteenden kan bara delvis förklaras med den uppväxt personen haft och den kultur denne vuxit upp i. Eftersom kultur inte är statiskt, åsikter inte är statiska och inte ens beteenden är statiska är det dock saker som går att påverka, forma om, ändras. Att då ständigt gå runt och prata om stora grupper människor utifrån hur ”de” uppfattar saker, vad de vill är både missvisande och faktiskt rätt rasistiskt oavsett vem som gör det.   Faktum är ju att även rasifierade är individer, vi vill inte alltid samma saker, vi ser inte samma problem eller har samma önskningar om hur samhället skall utformas. Därför går det inte att prata om hur vi visar respekt genom att säga att ”de” ju vill ha det på ett visst sätt. Vilka är de? Varför skulle just de vara så talande för precis alla rasifierade? Å framförallt: Har de ens blivit tillfrågade? Oavsett fråga ser jag vita som för rasifierades talan i antirasismens/feminismens namn, säger vad vi vill och hur vi upplever saker. Detta tolkningsföreträde försvaras generellt med ”jamen min kompis tycker si”. Den där kompisen som alla verkar ha, som alltid går att slänga fram lite passande när ens tolkningsföreträde ifrågasätts. Vad sägs om att bjuda in den där vännen istället att föra sin egen talan? Om hen är intresserad. Är hen inte det, lämna då den där vännen utanför diskussionen.   Både feminismen och antirasismen i Sverige (och till viss del världen)är väldigt vit och baserad i vita normer. Frågor rasifierade lyfter tas snabbt över av vita och plötsligt har vi massor av vita debattörer som talar om vad rasifierade  _egentligen_ tycker i olika frågor. Vips är vi igen sedda som en enda stor homogen grupp utelämnade på nåder till de vitas välvilja. Behovet inom det vita samhället att rädda rasifierade är stort, det lyser igenom i många sammanhand men jag tror ändå att det lyser igenom allra mest när vita inte klarar av att gå åt sidan och låta rasifierade styra sin egen kamp utan istället leker räddande riddare på vit springare. Sluta förminska oss från likvärdiga människor och individer till en enda stor homogen grupp som döljer alla de olika tankar, frågor och problem vi vill belysa. Vi är förmögna att föra vår egen talan, vita behöver inte ständigt göra det åt oss som vore vi små barn.   Jag tycker det är dags att alla, men framförallt antirasister och feminsiter, på allvar släpper fram rasifierade att definiera och föra sin egen kamp. Att sluta appropriera rasifierades kamp, vi klarar att dra ut ramarna för hur vi vill gå tillväga själva, jag lovar.  Sluta förklara hur ”vi” tänker och att förklara hur du  (tror) ”vår” kultur fungerar.  Varje människa är sin egen kultur. Ingen människas kultur är den andra lik. Se likheterna, se skillnaderna men framförallt: se och hör individerna.

Vi är många som är redo att göra våra röster hörda, bara vi får chansen. Så låt oss höras.

Exotifiering eller rasism, vad är vad och vem drabbar det?

Rasism och exotifiering, två begrepp som ofta används inom den antirasistiska rörelsen. Det sägs ofta (även av mig) att vita inte kan drabbas av rasism vilket jag står fast vid. Rasism är en samhällssanktionerad diskriminering som är strukturell och inget som sker bara på individnivå. För att kunna bygga på rasism krävs att det som görs/sägs är en del av den redan rådande strukturen. Det vill säga: Någon som är vit är en del av normen och därmed en del av maktstrukturen. Någon som är rasifierad är inte det utan alltid i en form av underläga gentemot någon som är vit. Om en rasifierad uttalar sig svepande om vita som varande si eller så är det en rasfördom, men det är inte rasism för det bygger inte på en struktur som säger att vita är lite mindre värda. Däremot när det är omvänt att vita uttalar sig svepande om rasifierade är det en del av den rasistiska strukturen och därmed rasism. Rasifierade kan även själva bygga på denna struktur genom så kallad internaliserad rasism men det skriver jag mer om någon annan dag.

 

Exotifiering däremot är snarare vad som brukar omnämnas ”positiv rasism”. Först av allt låt mig klargöra detta: Det finns ingen sådan sak som positiv rasism! Rasism är alltid alltid negativ, lika så är exotifiering inget positivt utan alltid negativt. Till skillnad från rasism är dock exotifiering något alla kan drabbas av. Ett vanligt exempel från vita som blir upprörda över att en påtalar att de aldrig utsatts för rasism är att påpeka hur snubbar i andra länder busvisslar, raggat och varit påflugna under semestrar pga att de varit vita och ofta ljushåriga. Detta, mina vänner, är inte rasism. Det är urtypen av exotifiering. Att tycka att någon är extra snygg, extra åtråvärd, mer spännande eller intressant etc är exotifiering. Att prata om att kvinnor från specifika afrikanska länder har så vackra läppar är exotifiering, att prata om hur personer från vissa kulturer lukar extra gott är exotifiering osv osv. Precis som med rasism handlar det om att degradera en människa till att inte få vara en individ med känslor utan istället bli en reklampelare för sin kultur. Skillnaden som sagt ligger i att alla kan exotifieras beroende på omgivningen. Som vit på semesterresa är det dock betydligt kortvarigare än det som drabbar rasifierade i en värld styrd av vithetsnormer.

 

Som sagt, att exotifiera något är inte en bra sak, oavsett hur snäll du själv tycker du är som ju bara visar uppskattning. För exotifiering har en fulare baksida, nämligen de represalier som följer när någon inte motsvarar förväntningarna som finns. Exempelvis: En populär exotifiering är att anse att svarta kvinnor är lite extra sexiga för att de har stora rumpor. Men faktum är ju att alla svarta inte alls har speciellt stora rumpor. I detta fallet blir det en dubbelbestraffning, dels att möta den ständiga exotifieringen och förväntningen att en minsann ska ha mer former än vita anses ha, och även besvikelsen och påståenden om att en inte är svart ”på riktigt” för att kroppen inte följer den exotifierande skönhetsmall de vita satt upp.
Liknande kan vita kvinnor uppleva som raggas på för vita är ju snygga och lättfotade, men om just denna kvinna inte vill ha sex, ja då blir besvikelsen stor och stämningen otrevlig. (Lägg märke till f.ö hur den mesta exotifiering drabbar kvinnor. Patriarkatet in action)

 

Så, för att sammanfatta det hela:

Rasism – Stereotypa beskrivningar av hur någon med ett visst utseende/ursprung/kultur tänker, beter sig och önskemål i livet. Sätter en viss kultur/utseende/ursprung som lite bättre, lite mer önskvärd än andra. Drabbar inte vita.

Exotifiering – Stereotypa bilder av hur personer från olika områden beter sig/ser ut och varför detta gör dem lite mer intressanta, spännande, exotiska. Kan drabba alla.

Nazismens hot finns alltid

Igår på uppdrag granskning undersöktes nynazisters åsikter, bruk av våld och organisering. Ett bra program på det stora hela även om rättsväsendets flathet kring dessa individer fick allt för litet utrymme. Samt faktumet att de lät programmet både starta och sluta med kommentarer om att vänstern också brukar våld. Vilket ju känns som väldigt viktigt att ha med när det tas upp det faktum att nazismen mobiliserar mest folk någonsin i vår historia…eller inte.

Reaktionerna efter programmet var ungefär som väntat. Mängder av människor som pratar om hur hemskt det är med nazister, vilken ”ögonöppnare” detta var, att de blir rädda för nazismen nu osv. Samt en och annan som försöker flika in om att vänstern är lika goda kålsupare.

Men helt ärliga nu. Vi har hört detta förut. Alla vet ju egentligen vad nazister går för. Det är ingen hemlighet att våld är en del av ideologin. Vi vet att de inte tvekar att misshandla, eller mörda, meningsmotståndare. Detta är inte det första program som görs angående nazistiska organisationer, hur de fungerar och deras våldsvurm. Vi har sett det förut. Reaktionerna har vi också sett förut. Ändå är vi kvar och stampar på samma punkt. Ett program görs, folk förfäras, men sedan då? Jo den stora massan går vidare i livet, de som verkligen lever undet nazismens hot kämpar vidare. Försöker få gemene människa att förstå vad som sker, att de är farliga. Tills nästa program kommer och folk förfasas igen.

Efter varje program tänds också hoppet. Är det denna gång allmänheten ska vakna? Är det nu som vi faktiskt ska få se verkliga förslag från regeringshåll på hur detta bekämpas? Kommer detta en gång för alla tas på allvar och inte glömmas bort vid nästa lets dance?

För faktum är ju, att för de som nazismen inte utgör ett verkligt hot för just nu är det lätt att glömma, men för alla oss andra finns hotet kvar, varje dag, året om, oavsett om det visas på TV. Så kan denna gång bli den gången då alla lyssnar, ser vad vi har att göra med, reser oss från TV soffan och går ut på gatorna och faktiskt på allvar motarbetar detta?

1:a maj i Jönköping demonstrerar Svenskarnas Parti med tillstånd från polisen. Kl 11.00 på Västra torget samlas en motdemo. De som kan bör ta sig dit, det är en bra start för att visa att detta program inte faller i glömska direkt. Sen går vi vidare och fortsätter kampen, tillsammans!

Nej tack IRM, vi behöver inte er ”antirasism”

Uppdatering 12/4-2015: Jag har omarbetat texten. Kontentan av vad som står är exakt samma som det som stått hela tiden. Skillnaden är att jag nu lagt till en hel rad med skärmdumpar för att ge exempel på just vad jag kritiserar. Vidare vill jag påpeka, då IRM/MrHenko påstår att denna text redigerats med stora ändringar 6 ggr att det är ren skär lögn. Det som tagits ifrån texten tidigare är 1. Ett påstående om Henriks föreläsningar som jag inte kunde styrka samt 2. Allmän reflektion om nyttan med IRM som jag tog bort eftersom det drog iväg och förstörde en röd tråd. Utöver detta har jag lagt till en disclaimer (den om varför jag skriver ”vita snubbar” i texten) samt redigerat språkliga missar. Ska vi verkligen räkna alla versioner av texten som blivit just pga språkliga missar etc så är texten ändrad över 20 ggr. Nåväl, rätt irrelevant.

Jag gör denna uppdatering med alla dessa bilder av en enda orsak: Jag är less på att IRM/Mrhenko försvara sig med att jag hittar på, att allt är ogrundat och felaktigt. Nu får ni bilderna istället så kan ni lättare göra en egen bedömning om huruvida ni ser detta som okej eller ej av påstådda antirasister. Jag kommer fortsätta skriva att detta gäller IRM som grupp av den enkla orsaken att ingen av de bakom IRM tagit avstånd från detta. Tvärt om har samtliga rusat till försvar. Jag har också fått kritik om att ”detta sker ju främst från privata kontot, det talar inte för IRM!” Eftersom MrHenko gillar att göra liknelser till SD så tänker jag göra det också: Sissodär 80% av allt material på IRM handlar om vad SD politiker gjort på sin fritid, uttalanden på deras privata FB konton, under anonyma nicknames på avpixlat etc. Så om vi nu ska hålla ”privata” konton utanför det hela får nog IRM kraftigt omvärdera sitt arbete. Slutligen, nedan finns bilder på MrHenkos uttalande om mig efter att vi bråkat i studion till SVT debatt. Han menar på att jag som varit med i P3 som ”alternativ makthavare” måste kunna ta kritik. Bör vi då inte rimligen kunna kräva exakt samma från honom, som suttit med i exakt samma program och dessutom har en många gånger större plattform än mig? Saker går åt båda håll så att säga.

Så, med det sagt, här följer den utbroderade texten med flertalet exempel och min fråga, ska vi inte kunna begära mer av företrädare för en av Sveriges mest kända ”antirasistiska” grupper?

För att vara tydlig, detta handlar (så vitt jag vet) om de vita snubbarna inom IRM, därför skriver jag som jag gör. Det finns två inom IRM som inte är vita (varav en tjej) och jag hoppas de har omdömet att inte bete sig så som vissa andra gjort. Dock har en del skett via IRMs FB sida eller twitter där det inte framgår vem det är som skriver så jag kan för all del ha fel.
Henrik från IRM besvarar delar av vad han anser vara fel i en kommentar nedan. Föga förvånande håller vi inte med varandra om vad som skett. Vad gäller twitterbilden: Om en inte vill ha med någon i en konversation är det en bra grej att avtagga personen från sina inlägg. Det går tydligt att se att så inte skett i svaren på bilden utan Chang Frick inkluderas i svaren också. Misstag eller med flit får var och en själv fundera på.

Sist: Anledningen till att jag skrev denna text, och uppdaterade den, är för att jag fått vittnesmål från flertalet rasifierade aktivister som vill men inte vågar säga ifrån för att de inte orkar med skitstormen som följer i att kritisera IRM öppet. Jag har tagit på mig att föra deras talan och ta skiten. Om andra har förtroende för IRM ändå är det upp till dem, jag säger inte vad någon ska tycka, alla gör som de vill

———————————————————————————-

Snubbarna bakom IRM har en hel del de behöver ta itu med för att kunna kallas antirasister. Det är svårt att riktigt veta ens var jag ska börja eftersom det finns så mycket att ta av så jag kommer i denna text bara ta ett fåtal exempel. Den som vill veta mer kan forska runt på egen hand.

Först av allt kan  vi ta den händelse som ligger närmast i tid. Efter sändningen av SVT debatt torsdagen den 9/4 valde MrHenko att gå på mig i studion för att ”konfrontera mig” angående den tidigare versionen av denna text. Jag ger er båda sidorna, min version som jag skrev samma natt när jag kommit hem, och MrHenkos som han skrev på sin FB nån dag senare.

debatt henko1 henko2

Ni får som sagt själva avgöra vad ni vill tro på.

På Twitter sker det mesta värt att kritisera. Först gammal bild av MrHenko skämatandes med en SDare. ”av misstag”.image image

 

Hur är någon då en bra allierad i kampen om en själv inte är direkt drabbad av rasism? Eller snarare, hur bör en inte göra? Jo såhär:
Att tex med härskartekniker och syrliga kommentarer ge sig på rasifierade som skriver om vithetsnormer och vitas privilegier är ingen vidare antirasism. Att dessa dessutom oftast är kvinnor lägger ännu ett lager av douch till det hela. Att inte kunna respektera separatistiska forum och ta sig rasifierat namn för att skriva på sidor där vita inte är tillåtna är ett annat grovt problematiskt och allt annat än antirasistiskt beteende. Att besvara kritik en får med överlägsenhet och härskartekniker är inte heller världens bästa agerande för att visa att en är seriöst med sin antirasism. IRM går helt enkelt in i diskussioner med rasifierade med utgångspunkten att de vet bäst, att kritiken som framförs är antingen obefogad eller överdriven. Språket som används är gärna högtravande och rena förolämpningar döljs bakom ”fina” ord för att hålla sin image som schysta. De vill gärna framstå som rationella och vettiga antirasister, men det IRM sysslar med är till största delen inte antirasism, det är en kartläggning av ”pöbeln” som inte fattat att SD är ett dåligt val att rösta på. Det absolut viktigaste som vit (man) inom den antirasistiska rörelsen behöver är lyhördhet, att kunna debattera på en saklig nivå och framförallt att kunna ta kritik. Rasismen drabbar rasifierade, inte vita. Det är mot oss rasismen är ett hot, inte mot vita. Då måste också vi vara de som definierar kampen, visar vilken väg vi vill gå. Att som vit gå in och försöka ta över, definiera hur saker skall göras och bete sig som ett svin vid ifrågasättanden och kritik är allt annat än antirasism. Alla inom IRM är inte vita, men flera är och det är ofta (som det verkar) dessa personer som tar en framträdande roll att skriva via deras kanaler i sociala forum.

Eftersom det efterfrågas mer konkreta exempel kommer det här:

* (vit)Person bakom IRM går in på sidan ”rummet” ett forum enbart för rasifierade och skriver kommentarer under namnet ”Ahmed” för att göra poänger om att inte använda separatism. Något som alltså har erkänts av personen i fråga men anses ”utagerat”.

* Flera rasifierade (även muslimer) ger kritik kring deras hanterande av hakkorsklottret i en moské, IRM vägrar ta till sig av kritiken, tar sig tolkningsföreträde och beter sig allmänt illa. Bilderna visar dels bilden som fick kritik, dels hur de agerade vid kritiken.
irmSkämt

För att läsa mer ur konversationen klicka på länken: http://twitter.com/vardagsrasismen/status/418849246373482497

* Letar upp rasifierade kvinnliga debattörer på bland annat på twitter och går på dem om hur ”fel” deras analyser är, använder härskartekniker och slutar inte gå på trots ombes att sluta. De har blivit blockade av flera olika rasifierade debattörer pga detta. Såhär såg det tex ut när en twitteraktivist ansågs ha fel åsikter. Lägg märke till liknelsen med SD, den dyker upp igen.

Sd2

* Får kritik från flertalet debattörer om varför n-ordet inte skall skrivas ut. Vägrar ta till sig och skriver istället såhär (samt fortsätter envist skriva ut n-ordet i sina texter) :

chokladboll chokladboll2

* Sist men inte minst, diskussionen som ledde till att jag blockade MrHenko eftersom jag inte accepterar att av en vit snubbe få SDs principprogram citerat med innebörden att jag skulle tycka som dem.
Börje Sd

Så länge personerna bakom IRM fortsätter bete sig på det sätt de gjort och gör mot både mig och många av mina rasifierade systrar och bröder kan jag inte se dem som en del i den antirasistiska kampen utan enbart som vita besserwissrar som vill visa att de iaf är mer pålästa än ”dumma” sverigedemokrater. Denna form av ”antirasism” är för vita, för rasifierade gör den bara saker värre. Detta är som sagt ett axplock, det finns mer att finna för den som vill. MrHenkos taktik som försvaras av övriga i IRM går alltså ut på att misskreditera aktivister vars åsikter han inte delar genom att likna dem vid SD, försöka vända det till att de är rasisterna eller på andra sätt är de med makten och de som bör vara tysta. Om detta känns okej så fortsätt för all del stödja IRM, om inte kanske ni får leta er vidare till andra, verkliga, antirasister att stötta.

Låt oss prata om kampen mot SD

Att hata på SD är ju tämligen förekommande inom dagens antirasism, vilket är fullt rimligt med tanke på deras politik. Problemet är att kampen mot SD, tro det eller ej, får alldeles för mkt fokus. Istället för att minnas att SD faktiskt bara är ett symtom på den rasistiska samhällsordning som råder görs SD gärna till den största delen av problemet. Det finns en attityd av att bara SD försvinner ur riksdagen igen kommer rasismen försvinna och problemet vara löst.

Rasism influerar hela samhället och upprättahålls främst av staten. Det är ur denna maktordning partier som SD får sitt syre. SD finns för att rasism är en levande del av samhället, rasismen finns inte pga SD. Således är inte den antirasistsika kampen något som bör fokusera på SD eller öppna rasister i huvudsak utan på den samhällsordning som skapar, och tillåter, dessa organisationer och partier.

Att kämpa mot ett parti som SD är simpelt, det är enkelt att ta ställning emot och det är lätt att förfasas åt och skratta åt SD och deras väljare. Det är en antirasism för de som vill visa sig engagerade men inte på allvar ta itu med rasismen i samhället. För att verkligen komma till roten med problemet krävs nämligen också självransakan och det är betydligt tuffare än att bara ta avstånd från ett parti.

Eftersom rasismen är en del av vår kultur är det något alla också formas in i, både som vit och rasifierad, vilket också betyder att alla göder rasismen på olika vis mer eller mindre medvetet. Att arbeta emot det kräver ständiga ställningstaganden, att läsa på, reflektera, granska sina egna ageranden osv. Det kräver helt enkelt ett arbete inte alla kan, vill eller orkar ta itu med dagligen. Som vit har en valet att helt enkelt strunta i det om det känns jobbigt och det är just vad många gör. De skriver nått ord ibland om hemska SD, eller om att nynazister marcherat men engagemanget stannar där. Rasifierade kommer aldrig undan ens på dagar där energin inte riktigt finns att strida, vår kamp kan inte stanna vid att hata SD, vi måste hata hela systemet som skapat SD.
Att fokusera sin antirasism på att skratta åt och förlöjliga SD väljare är att skratta åt hela den antirasistiska kampen. Dessutom är det allt för ofta grundat i klassförakt, vilket till stor del är grunden till rasism. Dvs istället för att motverka rasism göds den när SD väljarna som känner sig bortglömda och hånade blir ännu mer hånade och bekräftade i sin världsbild.

Vi behöver inte prata mer om rasismen inom SD egentligen, vi behöver prata mer om att de saknar lösningar, vi behöver ge faktiska alternativ och vi behöver SE SDs väljare på riktigt, inte bara skratta åt dem. Kort och gott: vi behöver motarbeta klassamhället och visa vad som faktiskt är sant och vad som är lögner när SD mfl sprider sin propaganda men framförallt behöver var och en titta på sig själv och fundera över hur de själva göder rasismen.

Rasifierad, vad betyder det?

Rasifierad är ett ord som jag använder ofta i mina texter vilket kanske redan märks 😉 Men vad betyder egentligen ordet?

Ordet i sig har använts länge men inte nått de större massorna riktigt, nu har det anammats i bredare utsträckning inom framförallt den feministiska intersektionella rörelsen. Ordet syftar helt enkelt till att beskriva sociala konstruktioner som placerar människor i fack. Ofta kommer det invändningar från (vita) personer att ordet har sådan negativ klang och för tankarna till rasbiologi. Detta är exakt vad meningen med ordet är! Det är inget ord tänkt att vara trevligt eller positivt laddat utan visa på just negativa, orimliga föreställningar om människor baserat på ”ras”.

 

Som de flesta av oss vet fanns det förr en väldigt utbredd syn på människan som bestående av olika biologiska raser, svarta, asiater, arier osv. I Sverige hade vi liksom flera andra länder ett rasbiologiskt institut. Där försökte forskarna finna tydliga biologiska skillnader i både fysik och psyke mellan personer från olika länder och koppla detta till en påstådd rasprofil. Idag är vetenskapen enad om att det inte finns raser bland människor men tanken om mänskligheten som uppdelad i ”raser” lever kvar. Numer pratas det om etniciteter och kulturer där kultur gärna görs till något statiskt, något medfött som vi aldrig kan ändra helt på. Detta medför fördomar och ideer om att personer från vissa länder eller kulturer skulle bete sig på ett visst vis, se ut på ett visst vis och framförallt: vara rejält olika de födda i ett västerländskt land. Det är detta som är rasifiering.

 

Rasifiering liksom ”vit” är rent sociala konstruktioner och därför inget statiskt. Det finns även vita som på grund av sin religion eller härkomst/kultur rasifieras, ett tydligt exempel på detta är Romer och resandefolk. Det finns även de som passerar som vit så länge ingen frågar om deras ursprung, dessa har del av en del vithetsprivilegium men inte alla då det alltid finns en risk att de ”avslöjas”. Detta gäller tex personer från östeuropeiska länder som Ryssland eller Polen.

 

Rasifiering finns i både det lilla och det stora. SD har gjort politik på att rasifiera stora delar av världens befolkning, Alliansen har också skapat politik på att rasifiera människor tex genom REVA som är rakt igenom modern sanktionerad rasprofilering. Så kallad vardagsrasism (det jag tagit mitt blogg/twitternamn ifrån) är också rasifiering, att tex påstå att någon från Afrika har rytmen i blodet eller att latinamerikaner är sensuella, eller att i princip alla som inte är vita är hetsiga i humöret är rasifiering. Rasifiering är alltså ett sätt att beskriva hur rasism målar upp bilder av andra människor som inte är ”vita”.

 

Och vem är det nu som räknas som ”vit”? Jo det med vit hy, som av omgivningen ses som en normperson och med detta får de privilegier det medför. Om du aldrig egentligen behövt fundera speciellt på din hudfärg för att ingen behandlat dig annorlunda på grund av den är du mest troligt vit.

Den vita offerkoftan

Funderat flera varv på hur jag på bästa sätt kan formulera denna text sedan jag bestämde mig för att skriva den. Den vita offerkoftan. Vad kan jag mena med det? Jo detta: Som rasifierad debatterandes rasism möter en ofta, och då menar jag verkligen ofta, vita personer som försöker lägga beslag på rasismfrågan och få det att handla om dem.

Jag har pratat med vänner som också är rasifierade som liksom jag upplevt hur de får sitta och trösta vita vänner som är ledsna över att andra drabbas av rasism. Jag tar det igen: Rasifierade får trösta vita personer som gråter över att andra människor upplever rasism.

Istället för att bekräfta att det suger för oss rasifierade att bemötas utifrån vår hud och inte vår person kräver de att tyckas synd om, tröstas, få en klapp på axeln och guldstjärna för att de fattat att rasism är något jobbigt att behöva möta. Ja det är säkert tungt att inse att någon en bryr sig om får uppleva kränkingar så gott som dagligen för att de fötts med ”fel” hud, men tro mig, det är tyngre att vara den utsatta.

Att som vit ta avstånd från rasifierade vänner för att det är ”för jobbigt” att se att de drabbas av rasism. Sorry men hur mycket mer kan en försöka få sympatier för något en inte är direkt drabbad av?

Jag kräver självklart inte att vita ska tycka synd om rasifierade, tvärt om är den formen av bemötande bara nedlåtande som jag ser det. Däremot vore det på sin plats att erkänna att rasism suger, aktivt arbeta för att ändra det och att stötta de som utsätts istället för att rikta strålkastarna mot sig själv.

 

Ett annat exempel på detta är hur debatten om rasism gång på gång hamnar i att prata om rasism mot vita. Slutsatsen brukar alltid vara att rasismen mot vita är det verkliga problemet, det som får alldeles för lite fokus, det som vi måste agera mot nu-helst redan igår. Den ”vanliga” rasismen är mest överdrivna fantasifoster i rasifierades hjärnor skapade för att slippa anstränga sig för att bli en fullgod del av samhället. För det första: Rasism mot vita existerar inte. Hela världen är vithetsfokuserad även i de delar där vita är i minoritet. Detta ger vita som grupp fördelar i fråga om samhällsmakt, pengar och politiskt inflytande. De blir mer lyssnade på, har lättare att få jobb, anses mer tillförlitliga, är normen. Däremot kan vita utsättas för rasfördomar (ras f.ö handlar inte om biologi utan socialt skapade föreställningar). Rasfördomar är dock inte alls samma sak som rasism, rasism är nämligen styrt av makt. Den utan samhällsmakt har inte möjligheten till verklig rasism. Däremot som sagt rasfördomar. Båda är fel men det ena är mer strukturellt än det andra.  För det andra: Det faktum att det finns dessa personer som bara måste flytta fokus tillbaka till den vita människan visar också hur vana de är vid att vara norm, vara de samtalet handlar om och de som styr. Det är också därför renodlade rum för rasifierade ofta kritiseras hårt av vita som inte får vara med. De tror sig ha rätt att vara med, säga sin åsikt och höras i alla sammanhang de känner för, men så ser inte verkligheten ut längre.

Ok, jag vet nu att det kommer sitta folk och läsa detta som ba ”Men DU är ju den verkliga rasisten som delar upp i vit och rasifierad, som pratar ras och hudfärg, DU skapar rasism! Kan vi inte bara se alla som lika värda oavsett hudfärg och sluta fokusera på olikheterna” Mitt svar på detta är: Nej. Vi kan inte sluta fokusera på olikheterna för det är olikheterna som är problemet. Nu menar jag givetvis inte olikheter som i olika kulturer, intressen, personligheter utan olikheter i hur vi bemöts utifrån hur vi ser ut. Att ignorera att dessa skillnader existerar, att vita behandlas olika från andra är att stoppa huvudet i sanden. Rasismen kommer inte försvinna bara för att vi slutar prata om den lika lite som långt framskriden cancer försvinner bara för att läkarna låssas att den redan är borta. Att belysa de vita privilegierna är ett måste för att kunna bryta ner dem, förändra och göra saker bättre. Det är framförallt ett måste för att göra vita personer medvetna om vilka privilegier de har enbart pga sin hud så att de själva, om de vill motarbeta rasism, kan använda detta för att lyfta rasifierade, bryta ner rasism och motarbeta dessa privilegier. Det är inte vita individers fel att de fötts med sin hudfärg i ett vitfokuserat samhälle, men alla (även rasiiferade) har ett ansvar att aktivt motarbeta rasismen. Gör vi inte det är vi en del av den, då stödjer vi förtrycket, och eftersom ingen orkar vara aktiv varje stund av sin vakna tid kommer ofrånkomligen alla vita förtrycka rasifierade mer än en gång i sitt liv.

 

Sist men inte minst: Att som vit gå in och berätta att en förstår hur det känns att drabbas av rasism för att en visslades efter på Kreta eller blev kallad jävla svenne av ett gäng invandrarkillar är höjden av vit offerkofta. Du som vit vet inte hur det är, så försök inte ens. Du kan absolut ha upplevt kränkande situationer men nej, det är inte samma sak. Jag som rasifierad vet ju inte ens hur andra rasifierade upplever rasism, hur det känns för dem så hur ska då någon som inte utsatts för rasism veta? Omöjligt. Så förminska inte rasifierades berättelser av rasism med att söka sympatier för dina egna, ej rasismorsakade, upplevelser. Förminska inte heller rasism genom att bara kalla det mobbing och skylla på dålig uppfostran. Rasism är strukturellt, rasism finns i polisens rasprofileringar, de bortrensade jobbansökningarna med ”konstiga” namn, i blickarna, glåporden, slagen, spottet i ansiktet, myndigheternas förutfattade meningar och lärares bemötanden. Så snart vi kan fokusera på det och inte alla vita känslor kanske det går att komma någon vart i antirasismen på allvar.

Worst of- Ett samlingsverk rasistiska uttalanden

Bloggarna AmraHamra och Glitterblaster har gjort varsin lista över rasistiska uttalanden de mött (se länkar längst ner). Här kommer mitt bidrag till detta. Tanken är att detta ska spridas och ge en bild av hur det faktiskt är att vara rasifierad i Sverige idag, att visa att rasismen inte är något som sker någon annan stans eller bara typ SD står för. Detta är vår verklighet, något som sker än idag. Om du gör en egen lista, hojta så jag kan lägga in länk i inlägget här.

 

”Going back to my roots, born in Africa” – Ett år äldre kille sjöng detta varje gång vi möttes i korridoren dvs ca 4-5 ggr om dagen, varje dag, i två års tid. Jag är inte ens från Afrika.

 

”Öh, yo, n*mamma!” – Mitt ”smeknamn” i mellanstadiet (åk 4-6). Inte en enda vuxen reagerade på detta.

 

”Smetar du in dig i bajs innan varje skoldag eller? För det ser så ut och du luktar lika illa!” – Sagt av kille i skolan i åk 6. Lärarens reaktion? ”Han är väll bara kär i dig”

 

” Jaha, vad tar du för droger då?” – Va? Inga alls. ”Det tror jag inte på, alla Colombianer knarkar, det vet ju vem som helst” – Fördomar om droger och allehanda ”skämt” om att folk vet vem de ska komma till om de vill ha kokain, fråga om jag hör till en kokainkartell osv har jag fått höra fler gånger än jag kan räkna. Det enda många vet om Colombia är att det är vanligt med kokainförsäljning.

 

”Det blir bättre sedan, att hon inte stavar så bra nu är ju inte märkligt hon är ju inte svensk trots allt” – Sagt av lärare till mina föräldrar som oroade sig över min stavning. I åk 6 slogs det fast att jag har dyslexi men det tog flera år av kamp för mina föräldrar att få skolan at inte vifta undan allt med ”hon är ju inte svensk”.

 

”Va? Är DET dina föräldrar? Varför är de inte mörka som du?” – För att jag är adopterad, mina föräldrar är vita för de är inte mina biologiska föräldrar.

 

”Nä, säg inte att du är gift med en n*? Stackars dig, då har du fått det tufft, de har ju sådant temperament!” – Sagt av total främling på stan till min man, inför våra barn.

 

” Det är schyst med er svartingar, ni är så mkt mer frigjorda än svenskar och har så goa rövar.” – Försök till ragg av snubbe på krogen. En av alla exempel på liknande repliker jag fått.

 

”Du har tur som sökte  jobb här ,hade jag inte velat ha hit någon som dig hade jag bara behövt säga Nej tack så hade du inte fått något jobb” – Pepptalk första dagen på ny anställning.

 

”Du är ju inte invandrare, du är ju adopterad så jag ser dig som svensk för du är inte som de där andra” – Att vara som ”de andra” brukar vanligen definieras med att jag inte bränner bilar…

 

” Asså, är det så dåligt stick härifrån då, dina föräldrar är ju iaf inte dina riktiga föräldrar så varför ska du vara här?” – Sagt av många, många ggr, oftast i samband med politiska diskussioner. Kombineras gärna med åsikten att jag borde visa lite tacksamhet.

 

” Åh är du från Colombia? Kan du inte dansa som Shakira för mig?” – Ok förutom droger är detta vad folk associerar mitt födelseland med. Jag kan inte dansa som Shakira och även om jag kunde har jag ingen som helst skyldighet att visa upp det för att underhålla nyfikna vita. Ibland är det även mer rakt på där personen helt enkelt utbrister ”Jaha Colombia!” och sen börjar sjunga på en Shakiralåt, vanligen Hips dont lie.

 

”Är inte du väldigt mörk för att vara sydamerikan? Är du blandras?” – Nej, jag är bergsindian. I övrigt har du inte ett skit med det hela att göra. Att kalla någon blandras är dessutom fel på så många nivåer. Bara låt bli med det.

 

”Du borde läsa svenska för invandrare så du kommer ikapp med svenskan” – Sagt av lärare i högstadiet samtidigt som jag hade MVG i svenska… Sattes även i en klass för elever med ”dålig språkbegåvning” under samma period. Tyvärr inte speciellt ovanligt att rasifierade elever erbjuds eller tvingas till stödundervisning i språk oavsett vad de har för betyg.

 

Här kan du läsa Glitterblasters lista: http://glitterblaster.wordpress.com/2014/04/01/worst-of-ett-samlingsverk-rasistiska-uttalanden/

 

Och här finns AmraHamras lista: http://amrahamra.wordpress.com/2014/04/01/worst-of-ett-samlingsverk-av-rasistiska-uttalanden/