Att hata på SD är ju tämligen förekommande inom dagens antirasism, vilket är fullt rimligt med tanke på deras politik. Problemet är att kampen mot SD, tro det eller ej, får alldeles för mkt fokus. Istället för att minnas att SD faktiskt bara är ett symtom på den rasistiska samhällsordning som råder görs SD gärna till den största delen av problemet. Det finns en attityd av att bara SD försvinner ur riksdagen igen kommer rasismen försvinna och problemet vara löst.

Rasism influerar hela samhället och upprättahålls främst av staten. Det är ur denna maktordning partier som SD får sitt syre. SD finns för att rasism är en levande del av samhället, rasismen finns inte pga SD. Således är inte den antirasistsika kampen något som bör fokusera på SD eller öppna rasister i huvudsak utan på den samhällsordning som skapar, och tillåter, dessa organisationer och partier.

Att kämpa mot ett parti som SD är simpelt, det är enkelt att ta ställning emot och det är lätt att förfasas åt och skratta åt SD och deras väljare. Det är en antirasism för de som vill visa sig engagerade men inte på allvar ta itu med rasismen i samhället. För att verkligen komma till roten med problemet krävs nämligen också självransakan och det är betydligt tuffare än att bara ta avstånd från ett parti.

Eftersom rasismen är en del av vår kultur är det något alla också formas in i, både som vit och rasifierad, vilket också betyder att alla göder rasismen på olika vis mer eller mindre medvetet. Att arbeta emot det kräver ständiga ställningstaganden, att läsa på, reflektera, granska sina egna ageranden osv. Det kräver helt enkelt ett arbete inte alla kan, vill eller orkar ta itu med dagligen. Som vit har en valet att helt enkelt strunta i det om det känns jobbigt och det är just vad många gör. De skriver nått ord ibland om hemska SD, eller om att nynazister marcherat men engagemanget stannar där. Rasifierade kommer aldrig undan ens på dagar där energin inte riktigt finns att strida, vår kamp kan inte stanna vid att hata SD, vi måste hata hela systemet som skapat SD.
Att fokusera sin antirasism på att skratta åt och förlöjliga SD väljare är att skratta åt hela den antirasistiska kampen. Dessutom är det allt för ofta grundat i klassförakt, vilket till stor del är grunden till rasism. Dvs istället för att motverka rasism göds den när SD väljarna som känner sig bortglömda och hånade blir ännu mer hånade och bekräftade i sin världsbild.

Vi behöver inte prata mer om rasismen inom SD egentligen, vi behöver prata mer om att de saknar lösningar, vi behöver ge faktiska alternativ och vi behöver SE SDs väljare på riktigt, inte bara skratta åt dem. Kort och gott: vi behöver motarbeta klassamhället och visa vad som faktiskt är sant och vad som är lögner när SD mfl sprider sin propaganda men framförallt behöver var och en titta på sig själv och fundera över hur de själva göder rasismen.