Etikettarkiv: rasifierad

Feminismen

Madonnan, horan och rasismen.

1 kommentar

Det finns en tydlig ram för hur kvinnor i samhället tillåts uttrycka sin sexualitet. Mycket av de föreställningar som råder baseras på tänket om madonnor och horor. Madonnor är den typ av kvinna som anses lämpad att gifta sig med, som inte klär sig för sexigt, som inte har för många sexpartners i livet (helst inte mer än 1) och på olika sätt lever upp till myten om den sedesamma kvinnan. Horan är den totala motsatsen och anses förkroppsliga allt det män påstås inte vilja ha hos en kvinna. Den ”perfekta kvinnan” anses vara ett mellanting, madonna i det vardagliga och hora i sängen. Denna syn på kvinnor som passande i antingen facket madonna eller facket hora är sällan något det talas helt öppet om i samhället ,men är närvarande normer ändå. I uttalanden som att någon bör tänka på sina kläder för att inte dra till sig ”fel sorts män”, ge ”fel intryck” eller dyl är ett sätt att cementera tänket om horor och madonnor. Sällan blir dock denna samhällsnorm så tydlig som i våldtäktsdomar.

Jag tänkte dock tala om rasismen som finns inbyggd i dessa föreställningar om kvinnlig sexualitet. Denna del talas det ännu mindre om men blir allt för uppenbar om en ser till hur vita och rasifierade kvinnor framställs i populärkultur. För att ta ett exempel som många nog kan känna igen, serien Game of thrones. Både i böckerna och i TV serien får vi gång på gång möta horan och madonnan. De vita kvinnorna är madonnorna, de som inte har sex frivilligt utan våldtas. Å de fåtal vita kvinnor som har sex friviligt och njuter av det blir straffade förr eller senare. Exempelvis Cercei som för det första är pervers då hon har sex med sin bror, men som även straffas i TV serien genom en våldtäkt. Vi har Daenerys som njuter av att ha sex med Drogo men straffas genom att både Drogo och hennes efterlängtade barn dör. De kvinnor som däremot ständigt porträttera som sexuella, promiskuösa eller bara rent allmänt ständigt i sexuell position är de rasifierade kvinnorna. Exempelvis alla kvinnorna i Khalasaret som dansar runt i bara bröst och kan tas av vilken man som vill (något som beskrivs rätt detaljerat i böckerna). Vi har även Shae vars sensuella mystik på grund av icke vitt ursprung ständigt poängteras i både böcker och serie.

Denna syn på vita kvinnor som madonnor och rasifierade kvinnor som horor är en rest från kolonialismen. När vita ”upptäckte” andra kontinenter och fann kvinnor som hade större sexuell frihet än de vita kvinnorna uppstod vissa krockar, inte bara på grund av kvinnornas sexualitet utan även de rasifierade männens. De rasifierade utmålades som djuriska, deras sexualitet som något som borde tyglas och de stämplades som ociviliserade. Denna sexualisering av rasifierades kroppar finns kvar, och det finns fortfarande en tro på rasifierade som mer sexuella och framförallt frigjorda i sin sexualitet.

Dessa tankar leder till att rasifierade ofta anses aldrig kunna vara annat än ”horor”,  oavsett hur de är klädda, oavsett hur de beter sig finns det ständigt en tvivel om att de inte egentligen är sexuella galningar. Ofta visar det sig i en form av fetishering av rasifierade personer. Vita som talar om hur de vill ha sex med nån från det eller det landet för att de ”hört” att personer därifrån är vilda i sängen. Samtidigt bibehålls en tanke om att vita kvinnor som lever ut sexuellt förtjänar att straffas, de anses inte behöva bemötas med samma respekt eller tas lika seriöst som ”madonnorna”. I slutändan skapar detta en dubbelbestraffning som ingen kan komma vinnande ifrån.

Rasismen som utmålar rasifierade som mer sexuellt frigjorda och vilda och därmed mer ”djuriska” bidrar till synen på rasifierade som lite mindre värda. Att vi inte kan betros med samma ansvar och ges samma respekt som vita. Den sexism som ofta drabbar vita kvinnor drabbar rasifierade kvinnor men med extra rasism på toppen (dock inte sagt att det ena är värre än det andra). När det talas om hur kvinnor sexualiseras i patriarkatet är det dock viktigt att tänka på att denna sexualisering skiljer sig mellan rasifierade och vita kvinnor. För många vita kvinnor handlar det om rätten att vara sexuellt utlevande, om rätten att klä sig för sin egna skull utan att stämplas och bemötas som en ”hora”. För rasifierade kan det däremot många gånger handla om att få vara sexig och sig själv utan att bedömas utifrån de vita rasistiska ramarna. Att helt få äga sin sexualitet utifrån sina egna förutsättningar och inte utifrån den vita normen.

Oavsett ursprung är dock tanken på den ”fallna kvinnan” (aka horan) och madonnan förlegade tankemönster. En kvinnas värde ligger inte i hennes sexualitet, alla är lika mycket värda oavsett antal sexpartners eller sexuella preferenser och att det år 2014 i världens mest jämställda land fortfarande lever kvar en madonna/hora uppdelning är inte annat än skandal.

Samhälle

Psykvården är till för vita

Lämna en kommentar

Har blivit utmanad av min bloggvän Glitterblaster att skriva om psykvården och behandlingen av rasifierade. Läs vad hon har att säga om ämnet här.

 

Jag har själv varit i kontakt med psykvården många gånger och oavsett vad jag bett om hjälp för har mina problem negligeras. Det intressanta är att orsaken till att de inte tagits seriösa varierat enormt beroende på om personen jag träffat vetat om att jag är adopterad (och alltså har vita föräldrar) eller ej.

 

Första kontakten hade jag i högstadiet, en kamratstödjare på skolan upptäckte att jag hade skurit mig i armarna och skickade mig till skolans kurator. Så fort han fick veta att mina föräldrar var vita var det som att alla problem var borta. Jag kunde ju bara prata med dem så löste sig allt! Att problemen bottnade i helt andra saker än mina föräldrars härkomst och att jag inte ens kunde sätta ord på exakt allt jag kände var inte så noga. Jag träffade honom 2 gånger och sedan avskrevs mitt behov av hjälp. Kort tid senare tyckte en annan lärare att jag åt för dåligt och att ”sådana som jag” borde ha större rumpa. Detta ledde till att jag stämplades som ätstörd och under ca 1 år konstant övervakades kring mina måltider både i skolan och hemma. Däremot fick jag ingen som helst samtalshjälp, att finna en orsak bakom att jag inte ville äta var det ingen som brydde sig om. Mest sköts det undan som ett försök från mig att vara svår och speciell.

 

Efter detta höll jag mig undan psykvården så mycket jag kunde, men så andra året på gymnasiet utsattes jag för ett sexuellt övergrepp av en lärare och fick akuttid hos BUP. Tid som sedan spenderades med att i gemensamt samtal med mina föräldrar utröna hur _de_ mådde av detta och i enskilda samtal med mig ta reda på hur mycket sex jag hade i övrigt, om jag hade ett KK och om det fanns något i mitt beteende som orsakat övergreppet. Behöver jag säga att jag inte gick på många möten där innan jag sa att jag inte behövde gå dit mer för jag mådde ”bra”? Att jag fortfarande, 10 år senare drömmer mardrömmar om detta tyder iof på motsatsen men det är så det får se ut antar jag när ingen är intresserad av att faktiskt lyssna.

 

Nåväl, i mitt sista försök att få hjälp gick jag till en läkare när min äldsta unge var ungefär 4 månader, jag sa att jag behövde psykvård, att jag mådde dåligt pga obearbetade trauman tidigare som gjorde att jag sov dåligt, var nedstämd och att jag oroade mig för att göra min dotter illa eftersom jag kände att mitt psykiska mående inte var vad det borde för att orka med en liten bebis på bästa sätt. Läkaren frågade lite om min livssituation i övrigt, uppväxt etc och igen, direkt hen fick höra att jag är adopterad och har svenska föräldrar försvann alla problem. Läkarens utlåtande till sist? ”Du är ju medveten om dina problem, läs en bok på ämnet så löser det sig”.

 

Under dessa år försökte jag nu och då prata med läkare om behovet av att få hjälp från andra, men icke. Antingen för att ”det är ju sådär ni är” där ”ni” alltså syftar till personer med mörk hud, eller så löser det faktum att jag är adopterad alla mina problem. Frågan är ju hur mycket som mina föräldrar ska fixa bara för att de valde att adoptera ett barn?

 

När jag sedan ser på mina vita vänner och bekanta ser bilden helt annorlunda ut.  Precis som Glitterblaster skriver om tas de på större allvar och framförallt har jag aldrig varit med om att deras föräldrar förväntas vara lösningen till alla deras problem. När det kommer till möjligheten att få utskrivet medicin upplever jag även att det går lättare, jag har rakt ut fått höra att läkare inte vill ge mig något för ”ni invandrare blir bara beroende”. Samtidigt finns också en ständigt misstänksamhet att en som rasifierad söker hjälp inte för att en mår dåligt utan för att en vill smita undan från att behöva jobba. För alla vet ju att ”invandrare” bara är lata bidragstager eller?

 

Att få vård i dagens Sverige där sjukdom oavsett sort ses som ett tecken på lathet och svaghet är svårt nog, men för oss med rasifierade kroppar tillkommer ytterligare en mur att komma igenom för att få den hjälp vi behöver. Är det märkligt att många av oss får svårt att bidra till samhället så som förväntas av oss när vi inte först kan få den hjälp som behövs för att vi ska må bra och faktiskt klara av att vara en aktiv del i samhället?

 

Jag skickar nu utmaningen vidare till AmraHamra och hoppas även fler bloggare hakar på detta!

Begrepp

Rasifierad, vad betyder det?

15 kommentarer

Rasifierad är ett ord som jag använder ofta i mina texter vilket kanske redan märks 😉 Men vad betyder egentligen ordet?

Ordet i sig har använts länge men inte nått de större massorna riktigt, nu har det anammats i bredare utsträckning inom framförallt den feministiska intersektionella rörelsen. Ordet syftar helt enkelt till att beskriva sociala konstruktioner som placerar människor i fack. Ofta kommer det invändningar från (vita) personer att ordet har sådan negativ klang och för tankarna till rasbiologi. Detta är exakt vad meningen med ordet är! Det är inget ord tänkt att vara trevligt eller positivt laddat utan visa på just negativa, orimliga föreställningar om människor baserat på ”ras”.

 

Som de flesta av oss vet fanns det förr en väldigt utbredd syn på människan som bestående av olika biologiska raser, svarta, asiater, arier osv. I Sverige hade vi liksom flera andra länder ett rasbiologiskt institut. Där försökte forskarna finna tydliga biologiska skillnader i både fysik och psyke mellan personer från olika länder och koppla detta till en påstådd rasprofil. Idag är vetenskapen enad om att det inte finns raser bland människor men tanken om mänskligheten som uppdelad i ”raser” lever kvar. Numer pratas det om etniciteter och kulturer där kultur gärna görs till något statiskt, något medfött som vi aldrig kan ändra helt på. Detta medför fördomar och ideer om att personer från vissa länder eller kulturer skulle bete sig på ett visst vis, se ut på ett visst vis och framförallt: vara rejält olika de födda i ett västerländskt land. Det är detta som är rasifiering.

 

Rasifiering liksom ”vit” är rent sociala konstruktioner och därför inget statiskt. Det finns även vita som på grund av sin religion eller härkomst/kultur rasifieras, ett tydligt exempel på detta är Romer och resandefolk. Det finns även de som passerar som vit så länge ingen frågar om deras ursprung, dessa har del av en del vithetsprivilegium men inte alla då det alltid finns en risk att de ”avslöjas”. Detta gäller tex personer från östeuropeiska länder som Ryssland eller Polen.

 

Rasifiering finns i både det lilla och det stora. SD har gjort politik på att rasifiera stora delar av världens befolkning, Alliansen har också skapat politik på att rasifiera människor tex genom REVA som är rakt igenom modern sanktionerad rasprofilering. Så kallad vardagsrasism (det jag tagit mitt blogg/twitternamn ifrån) är också rasifiering, att tex påstå att någon från Afrika har rytmen i blodet eller att latinamerikaner är sensuella, eller att i princip alla som inte är vita är hetsiga i humöret är rasifiering. Rasifiering är alltså ett sätt att beskriva hur rasism målar upp bilder av andra människor som inte är ”vita”.

 

Och vem är det nu som räknas som ”vit”? Jo det med vit hy, som av omgivningen ses som en normperson och med detta får de privilegier det medför. Om du aldrig egentligen behövt fundera speciellt på din hudfärg för att ingen behandlat dig annorlunda på grund av den är du mest troligt vit.