Etikettarkiv: diskussion

NMR och deras politik Del 2

Dags att beta av nästa del av NMRs partiprogram. Punkterna 4-6. Därefter återstår bara en bit av denna djupdykning i vad NMR egentligen står för. Utan vidare fördröjning:

Punkt 4:

Införa en stark stat med utpräglat folkstyre. Ansvarspositioner ska tilldelas efter kompetens och statens mål blir att främst arbeta för folkets väl och bevarande. Yttrandefriheten ska vara omfattande.

Detta kan låta ganska oförargerligt vid en första anblick. Det blir snabbt mindre trevligt när NMR går in mer på detalj hur de tänker. Först av allt låter de meddela att staten av idag med fokus på att upprätthålla lag och ordning, samla in skatt, sköta vård och omsorg osv är en förlegad syn på staten. I den av NMR önskade nationalsocialistiska staten skall absoluta prio för staten vara att ”se till att våra nordiska folk överlever och utvecklas”, ty enligt NMR finns det ingen mening med en stat som ser till att samhället är välmående om den renrasiga vita nordborn ”utrotas”. Vidare menar NMR att dagens demokratiska system egentligen bara är en täckmantel för den sionistiska konspirationen som vill byta ut det nordiska folken mot invandrade ”fientliga” raser. För att ”rädda” norden skall därför ett nationalsocialistisk styre vara auktoritärt men inte totalitärt. Riktigt hur det skall uppnås när det inte får finnas organisationer eller partier som får föra en fri politik. I NMRs Sverige/Norden får du bara ta del av den ”omfattande yttrandefriheten” och medborgarstyret om det du tycker och önskar går i exakt samma linje som det NMR tycker och önskar.

Vi kan väl lugnt säga att de flesta av oss har en väldigt annorlunda syn på vad demokrati och yttrandefrihet innebär jämfört NMR, men det är bara för att vi, enligt NMR, blivit hjärntvättade av judiska media och banker…. NMR menar därefter att dagens Svenska stat är ”brottslig och rent av sinnesjuk i sin natur”. Detta eftersom de fortsätter hävda att dagens stat har som mål att utrota det egna folket (läs: inte bryr sig om ifall morgondagens svenskar har vit eller bun hy). Staten, menar NMR, är inget självändamål utan endast ett medel för att säkra rasens överlevnad, således skulle en nationalsocialistisk stat vara raslojal och ta beslut efter vad som är bäst för den vita nordiska rasen, och inte vad som är bäst för en viss klass inom samhället.

I denna så kallade demokrati kommer enbart medborgare ha rösträtt och för att bli medborgare krävs att båda föräldrarna har nordiskt medborgarskap, eller att ena förälderna har nordiskt medborgarskap och den andra föräldern är av ”närbesläktad ras”. Det vill säga en vit svensk som får barn med en ungrare kan få medborgarskap för sitt barn, men inte en svensk som får barn med en japan. De som söker medborgarskap i vuxen ålder måste svära trohet till den nordiska staten samt vara av närbesläktad ras… Visst undantag kan göras för ”rasfrämmande” personer om de uppvisat en synnerligen stor lojalitet mot den nordiska staten. Dessa kommer då bli ”hedersmedborgare”. Om NMR anser att någons agerande går emot den nordiska statens bästa kan personen fråntas sitt medborgarskap igen. I detta agerande ingår saker såsom att förespråka tillbakagång till FN, propagera för öppnare gränser, vara HBTQIA person eller också ha lojalitet med något annat land än den nordiska staten.

Därefter skriver de följande: ”Vår inställning till begreppet demokrati är problematisk, detta först och främst på grund av att ordet demokrati har bivit synonymt med det nuvarande dekadenta, sionistkontrollerade systemet i västvärlden och allt vad det står för. Då blir demokrati symbolen för allt vi vill bekämpa”.

Ergo: NMR är ett antidemokratiskt parti. Utan tvekan. De fortsätter förklara att ordet demokrati bytt betydelse under årens lopp och att ingen som levde för 100 år sedan hade skrivit under på dagens betydelse av demokrati om de fått veta att ordet bla skulle innebära ”en massinvandring av rasfrämlingar” samt tillåta ”sexuellt avvikande att ha orgieliknande festivaler på våra gator och ett allmänt moraliskt förfall”. Att vara demokrat idag är alltså enligt NMR att medvetet eller omedvetet vara anhängare av ”den sionistiska självutnämnda elit som styr västvärlden och den folkmordspolitik de för”.

Jag kan här gladeligen meddela att om en stöttar folkmord på vita genom att vara för att hbtqia personer skall ha fullständiga mänskliga rättigheter, ja då är jag definitivt en folkmordsstöttare. Lite komik blir det ändå när NMR ondgör sig över samhällets förfall pga prideparader och samkönade äktenskap samtidigt som de avslutar sin rant om demokrati med att de önsar föra demokratin tillbaka till vad den var under antikens Aten. Ni vet perioden då framförallt de rika i Aten var kända för sin kultur av homosexuella relationer där äldre skulle ha sex med yngre av samma kön för att lära upp dem i erotikens konster?

Härefter gör programmet ett inte helt logiskt hopp till en diskussion om arv och att det är dumt om söner ärver sina pappors ekonomiska och sociala makt. Döttrar finns föga förvånande inte med i diskussionen. Det hela mynnar till sist ut i att kungahuset skall avskaffas och att staten skall kunna tillsätta positioner i privata företag om de anser att företagets ledning inte anställer kompetent personal som har den nordiska rasens bästa för sina ögon i alla lägen. Det huvudsakliga styret av norden skall ske genom en senat som inte är folkvald utan väljs utifrån ”kompetens” och deras lojalitet till den nordiska rasen. Därefter skall ett parlament väljas av folket, där valet är ett personval på lokal nivå. Politik skall föras av enskilda eller möjligen godkända intresseorganisationer. Om tillräckligt många namn kan samlas in till en namninsamling skall detta kunna leda till folkomröstningar i olika frågor, så länge frågorna fortsätter att ha den nordiska rasens överlevnad som prioritet. På mer kommunal nivå skall folket välja en borgmästare som sedan har den beslutsfattande rollen. Detta skall enligt NMR ge oss ledare som är mer benägna att ta ansvar för sina beslut.

Som sista underrubrik till punkt 4 går NMR in mer på vad de avser med yttrandefrihet. De börjar med att förklara att dagens yttrandefrihet innebär begränsingar som gett skilda lagar för ”priviligerade grupper (minoriteter) och förtrycka den egna befolkningen”. Som ett resultat av denna tankebana menar NMR att lagen om hets mot folkgrupp bara finns till för att förtrycka den vita rasen och försvåra eller omöjliggöra kritik av makten. NMR avslutar punkt fyra med att meddela att de kommer att: Ta bort lagen om hets mot folkgrupp, stifta lagar som förbjuder ”folkfientlig, subversiv propaganda och verskamhet” samt trygga yttrandefriheten, förenings-demonstrations- och religionsfriheten i norden. Något som låter bra, men klingar ganska illa med de där lagarna om folkfientlig propaganda som till stor del handlar om just inskränkning inte bara i yttrandefriheten utan även demontrations och föreningsfriheten. Till folkfientlig propaganda eller aktivitet räknas tex att tala positivt om invandring, vara för positivt inställd till något annat land. Förespråka FNs konvention om mänsliga rättigheter. Vara en intresseorganisation för ex Bosnisk, japansk eller somalisk kultur. And so on. Trots de vackra formuleringarna kvarstår fakta att i realiteten skulle vi inte få mycket till frihet över huvud taget.

Punkt 5:

Att vår massmedia ska ägas av medborgare i det nya Norden. Utländsk såväl som inhemsk media som agerar folkfientligt ska kunna förbjudas. Ett allt för koncenterat ägande måste motverkas.

Vad NMR räknar som folkfientligt har jag redan nämt ovan. Med deras mått skulle samtlig media förutom deras eget Nordfront och kanske Exponerat klara sig kvar. All övrig media vi idag är vana vid, inkl siter som Fria tider och avpixlat skulle förbjudas om de inte radikalt ändrar vad de skriver om och tex tar totalt avstånd från all invandring. Givetvis handlar denna punkten också om den påstådda sionistiska konspirationen. De skriver: ”Det är ett faktum att merparten av ”svensk” massmedia styrs av agendajudar, antingen genom familjeklaner som Bonnier eller via banker från USA”. I den vridna verklighet NMR lever i menar de att dagens media aktivt sprider lögner för att manipulera folket att tro att det är okej med invandring, och att syftet i längden är att utrota den vita nordbon. Därför måste ”folkfientlig” media förbjudas.

NMR vill därför i fem punkter motverka detta av media sanktionerade ”folkmord” genom att beslagta medier som de anser agerat folkfientligt, säkerställa att bara nordiska medborgare får äga medier i norden, se till att det skall gå att förbjuda nordisk media som i andra länder sprider material som talar negativt om de nationalsocialistiska norden genom att klassa dem som främmande agenter, sanera mediakåren (dvs sparka journalister som de anser fört fel politiska agenda i media, och möjligen tillåta dem återgå till sitt jobb efter en statlig prövning), inleda rättsprocesser mot de som varit särskilt aktiva i den folkfientliga propagandan.

Speciellt den sista punkten bör oroa alla med lite vett i skallen. NMR är tydliga med vad de vill göra med personer som de anser agerat särskilt folkfientligt: Avrättning eller koncentrationsläger. I denna punkt nöjer de sig dock med att säga att befolkningen kommer må bättre när dessa folkfientliga journalister ”isolerats” från resten av befolkningen… NMR vill dock ha en mediakår, men den skall till största delen ägas av staten och ”arbeta för folket” (läs, vidarebefodra de åsikter som går ihop med tanken på rasrenhet och stängda gränser). Media får avslöja korruption bland ledarna men i övrigt inte skriva något som kan uppfattas som fientligt mot befolkningen. Dvs media kommer inte få skriva något öht som inte är stöd för den nationalsocialistiska regimen eftersom NMR redan tidigt slagit fast att all politik som inte är deras politik är att anse som fientlig mot den nordiska befolkningen.

Punkt 6:

Skapa ett modernt samhälle i harmoni med naturens lagar. Våra djurskyddslagar ska vara framtagna med tonvikten på etik istället för profit. Naturen och dess resurser ska brukas med förnuft och framtiden i åtanke. Allemansrätten skall värnas.

På Nordfront hyllas ofta Hitler, inklusive det faktum att han var vegetarian. I punkt sex utvecklar NMR arvet som det ”gröna” tänket i nationalsocialismen påstås vila på. NMR vill föra en politik som skall minska den kapitalistiska tanken om konsumtion till varje pris. Bland annat genom hårdare miljölagar. Kärnan i NMRs miljöpolitik är dock återigen den vita rasens överlevnad. När det kommer till djurrätt vill NMR förbjuda all form av religiös slakt, såsom Kocher (som redan är förbjudet) och Halal (som redan måste följa svenska djurlagar). Dagens regler för kravframställd mat skall omvandlas till deras samhälles minimikrav för djurhållning och odling.

Punkt 6 andas en längtan tillbaka till almogesamhället, något som bla uttrycks i deras stävan efter vad de menar är ett ”naturligt leverne”. Detta går helt enkelt ut på att bygga om samhället till att få så många som möjligt att ha småskaliga bondgårdar där de i mesta mån är självförsörjande för familjens mat genom odlig och djurhållning. Städerna skall vara för den politiska eliten, industrier och militära toppskiktet. Inte en plats för den vanliga människan att bo i. Nordborna skall uppmuntras till att bo utspridd på landsbygden med närhet till natur och värnande av allemansrätten. Sådär härligt myspysigt och småputtrigt. Punkt 6 är en punkt de drar till med till stor del för att låta mjuka och vettiga. Ja…tills de kommer fram till att varje sant parti med ett äkta miljötänk måste vara moståndare till invandring eftersom biologisk mångfald även gäller för människor och de mänskliga raserna därmed måste hållas isär så att vi inte blir för blandade.

De avslutar med att likna människan och invandring till norden med invasiva djurarter som ställer till problem i den svenska naturen om den får hållas utan ingripande. Därför blir det för NMR logiskt att avsluta punkt 6 med att de vill ta krafttag mot främmande arter som hotar den svenska faunan samt bekämpa mångkuluren för att säkerställa biologisk mångfalld bland människor…

Med detta avslutas den andra delen av NMRs partiprogram. I den tredje och sista delen får vi veta hur NMR ser på arbetsmarknadspolitik, värnplikt och försvaret samt den nordiska rättsstaten.

Läs och sprid gärna vidare så fler kan sätta sig in i den politik NMR står för.

Liten grundkurs i lagarna runt sexköp.

Senaste dagarnas debatter har visat på en viss förvirring i vad lagen egentligen säger om sexköp, och framförallt vilka delar i lagen det är som påverkar sexsäljare negativt. Många skyller som bekant på den delen som förbjuder köp av sexuella tjänster. Att det är denna biten av brottsbalken som leder till allt stigma mot sexsäljare. Som jag påtalat tidigare är det är omöjlighet att sexköpslagen är orsaken till stigmat mot sexsäljare eftersom stigmat mot den som säljer sex är något vi haft sedan urminnes tider, ja i princip så länge som detta ”världens äldsta yrke” har existerat. Med andra ord är det helt andra strukturer som ligger bakom. Med det sagt är lagen givetvis inte helt oskyldig till att det finns ett stigma men jag vill påstå att det är andra passager i lagen som ligger bakom.

Sexualbrottslagen reglerar först vad som gäller kring våldtäkt, sexuellt utnyttjande, våldtäkt av barn etc för att sedan komma ner till själva biten som reglerar köp av sexuella tjänster. Den delen lyder:

Brottsbalken kap 6 11§ Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Lag (2011:517).

Ja som ni ser, endast den som betalar eller har någon annan som ger betalt gör sig skyldig till ett brott. Säljaren är oskyldig. Det finns heller inget varken i förarbete eller i lagen som anger att den som säljer sex skulle göra sig skyldig till att uppmuntra brott. Det finns helt enkelt inget stöd i lagen för att trakassera säljare för att de säljer sex. Att då avkriminalisera sexköpet gör varken till eller från, stigmat beror på annat. Jag vill påstå att det är kopplerilagen som bär den största skulden till trakasserier, stigmatisering och diskriminering av sexsäljare. Den lagen lyder såhär:

Brottsbalken kap 6 12§ Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år.

Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket.

Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst åtta år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2005:90).

Min fetmarkering. Just denna passage är viktig. När poliser outar sexsäljare för dennes grannar eller hyresvärd måste hyresvärden vräka säljaren eller på annat sätt trakassera säljaren för att denne inte skall använda sin lägenhet till att möta kunder. Om hyresvärden inte gör detta riskerar denne att dömas för koppleri. Detta gör att poliser använder outning av sexsäljare för hyresvärdar för att få säljarna vräkta i ett billigt försök att stoppa säljaren från att ha kunder. Istället för att sätta dit kunderna sätts säljaren dit med hjälp av kopplerilagen.

Denna lag gör också att säljare inte kan gå ihop och skydda varandra eftersom de då riskerar att dömas för koppleri. De kan inte använda samma lokal, ha koll på varandra genom att jobba i grupp och många vågar knappt ha kontakt med andra säljare alls av rädsla för att anklagas för koppleri. Här skapas en verklig otrygghet för säljarna! Att jobba ihop med andra är annars ett bra sätt att kunna kolla av potentiella kunder ihop, ha koll så att ens vän kommer tillbaka på utsatt tid etc. Säkerhetsåtgärder som omöjliggörs av dagens lagstiftning.

Denna del av lagen kan ändras utan att göra det lagligt att köpa sex. Samtidigt kan denna del av lagen förbli oförändrad även om sexsäljande görs lagligt, vilket lämnar säljarna i en nästan exakt lika dålig sits som innan. Det förvånar mig att så mycket fokus och krut läggs på att häva den del i lagen som påverkar säljarna minst, medan den del av lagen som möjliggör trakasserier och vräkningar av säljare hela tiden förbises och accepteras. En kopplerilag är samtidigt viktigt, för utan den står säljare helt utan skydd om de väljer att sälja sex i en bordell eller ha en hallick. Lagen skulle däremot behöva en rejäl omarbetning där det görs skillnad på att sälja sex i egen lägenhet, att gå samman flera säljare eller att ha en hallick osv. En lag som helt enkelt skyddar de som bör skyddas: Säljarna.

amnestyNär det kommer till Amnestys uttalande i dagarna är det också viktigt att minnas att de talar om både avkriminalisering av sexköp och säljande! Mycket av vad de skriver om avkriminaliseringen handlar om situationer där säljandet i sig är kriminellt. Det är ganska självklart att säljare stigmatiseras mer när de gör något olagligt. Problemet är att den retorik och de slutsatser som dras av att göra säljande lagligt appliceras nästan rakt av på att göra köp lagligt. Trots att detta är två helt olika saker.

Om vi ska göra det lagligt med sexköp finns det två vägar att gå. Avkriminalisering eller legalisering. OM det skulle bli aktuellt att ta bort sexköpslagen har båda dessa vägar för och nackdelar.

Avkriminalisering släpper säljande och köpande helt fritt. Staten har inga restriktioner eller direktiv för hur säljandet ska gå till. Detta har fördelen att säljare själva kan bestämma hur det vill göra. Det har samtidigt den stora, enorma, nackdelen att staten i princip saknar insyn. Vem som helst kan då starta bordell, hur dessa ska se ut, vilken standard som bör finnas, hur betalning ska ske etc får staten inte lägga sig i, det är upp till bordellägaren och de som säljer sex där. Denna modell ger en stor frihet till de privvade säljarna med god makt över sina liv. Däremot lämnar de övriga säljare, den där stora majoriteten, helt utan skydd. För även om det finns lagar mot misshandel, våldtäkter och trafficking ändå är dessa nästan omöjliga för polisen att agera efter. Ja, om vi låssas som att polisen ens vill agera när en säljare anmäler en våldtäkt…den generella synen är att en säljare inte kan våldtas, denne har ju tagit betalt för att ge sitt samtycke.

Utan minsta reglering bildas ofta en ond spiral där säljaren tvingas ta emot allt fler kunder till allt lägre priser eftersom dessa nu har gott om tid på sig att förhandla om pris, sätta press på säljaren eller helt enkelt gå till någon annan om den första inte ställer upp på vad köparen vill till ett pris denne går med på. Så länge vi har ett så pass ojämställt samhälle som vi har kommer det alltid finnas  de som inte har råd och möjlighet att säga nej. Säljarna med mer spelrum kommer därför hänvisa alla våldsamma, farliga köpare till de säljare som helt enkelt måste ta emot dem hen får.

Legalisering innebär att staten tillåter sexsäljande och köp, men sätter upp direktiv kring hur detta får gå till. Detta kan tex innebär strikta regler för hur en bordell får utformas och köpas, minimipriser för köp etc. Risken med legalisering är att staten sätter in sådana sanktioner mot säljarna att de stigmatiseras ännu värre, eller knappt kan klara sig hur många köpare de än får. Fördelen är att en rätt utformad legalisering kan ge mer trygghet till säljarna avseende vilka rättigheter de har i förhållande till andra säljare, bordeller, hallickar, stripklubbar osv, Trots möjligheten att göra en legalisering säkrare för säljarna förespråkar ändå de flesta avkriminalisering, trots att detta lämnar säljaren helt utan skyddsnät.

Som jag skrev i gårdagens inlägg leder en normalisering av sexköp också till en ökad efterfrågan. Någon måste fylla denna efterfrågan vilket ökar införseln av kvinnor (och barn), från andra länder. Trafficking ökar således, inte minskar, av att tillåta sexköp. Detta beror framförallt på att det faktiskt inte finns några som helt belägg för att stigmat skulle minska mot sexsäöjarna bara köparna har fri lejd. Tvärt om tyder allt på att stigmat kvarstår, vilket gör att personer i landet bara i undantagsfall kommer välja att sälja sex om de har andra alternativ. När efterfrågan går förbi utbudet skapas en marknad och ett behov av att ta in säljare utifrån.

maxresdefaultDe som vurmar för avkriminalisering tror att detta skulle få köparna att kolla upp vilka de köper sex av. Jag vill här ta tillfälle i akt och påpeka att det är enormt naivt. Faktum är att majoriteten av köpare högaktningsfullt skiter i vilket. De kunde inte bry sig mindre om varför personen säljer sex. De vill få vad de betalat för och om säljaren är i branschen via tvång är inget som köparen kommer lägga vikt vid. Det är därför trafficking kan öka även när köparna teoretiskt har större möjlighet att kolla upp att säljarna verkligen vill. Besides, rätt få säljare kommer medge inför en kund att de är tvingade att sälja. Kunden betalar för myten om den lyckliga horan och de som är offer för trafficking har allt att förlora på att kunden klagar om att hon beklagat sig om sin position i livet.

Jag vill också påpeka igen att organisationer som STRASS och Rose Allience som pratar om ”sexarbetare” i detta inkluderar inte bara de som säljer sex till kunder utan det inkluderar också glamourmodeller, webcam tjejer, telefonsexförsäljare, strippor och porrskådisar. Dessa personer har redan en situation där deras kunder inte agerar olagligt, de har också en helt annan position och makt än säljaren på gatan. Det bör säga sig själv att dessa har ett annat behov, och en annan agenda, än personerna som säljer sex på gatan för att ha råd med mat för dagen.

Att sälja sex är inte som vilket jobb som helst. De allra flesta som säljer sex far illa av det, även de som valt det själv. När personer som aktivt säljer sex blivit tillfrågade om de vill fortsätta svarar i snitt 90% nej, de vill ta sig ur men kan inte. De vill ha hjälp att lämna säljandet men vet inte hur. Många känner att de inte har någon annan utväg längre, många har börjat med droger eller alkohol för att klara av att sälja sex i längden, ett missbruk de nu måste finansiera. Detta är verkligheten i att sälja sex, oavsett hur mycket en liten minoritet högljudda aktivister försöker påstå annat. Jag kan inte och kommer aldrig kunna gå med på att det mest solidariska med de som säljer sex är att göra livet enklare för en liten minoritet som mår bra samtidigt som den stora majoriteten som far illa får det oförändrat eller sämre än de hade det.

Vad vi behöver är att krossa patriarkatet, inte gynna det genom att slå fast att män har rätt till sex. Horstigmat kommer vi inte förbi genom att låta män köpa sex som de önskar, det kommer vi förbi genom feministisk kamp för att påverka synen på kvinnor som haft många sexpartners. Vad gäller polisen, socialen och andra myndigheter gäller fortbildning. Redan idag finns direktiv kring hur tex socialen skall agera kring personer som säljer sex (hint: de får inte stigmatisera personen). Att dessa inte följs är en fråga om utbildning, inte om sexköpslagen.

Framförallt behöver vi verka för en ny kopplerilag, inte en ny sexköpslag.

Här kan ni läsa mer om myter kring avkriminalisering och legalisering av sexköp: http://www.prostitutionresearch.com

legalize-it

The R-Word

Igår skrev Jennifer Wegerup en krönika i Aftonbladet, med tesen att ordet rasist eller rasism överanvänds. För att föra fram sin poäng berättar hon om ett bråk i tvättstugan och hur arg hon blev av att kallas rasist. Tydligen något som verkligen satte spår eftersom det fortfarande gör henne upprörd flera år senare, så upprörd att hon måste skriva en krönika om det. Spontant tänker jag att om vita kunde bli lika upprörda över rasism, som de blir över att ordet enligt dem missbrukas, ja då kanske vi skulle kunna komma någon vart med att motarbeta rasismen i landet och världen. Nu är vi dock inte där, eftersom det värsta i världen tydligen är att kallas rasist, inte rasismen som drabbar folk runt om. Något som blir tydligt eftersom detta traumatiska minne av att kallas rasist i tvättstugan blev det första hon tänkte på när Adam Tensta försökte sig på att lyfta frågan om rasism och vilka som ges utrymme i media. (Denna text handlar dock inte om honom och jag kommer inte besvara en endaste kommentar om vad han sagt eller inte sagt för flera år sedan)

Samtidigt som Jennifer lite käckt använder sig av ”r-ordet” i sin text skriver hon ut n-ordet, i samma mening som hon slår fast att ordet är så kränkande att det ska begravas längst ner i historiens mörka arkiv. Hur vi ska kunna begrava ett ord som fortsätter användas i sin helhet för att påvisa hur hemskt det är förstår jag verkligen inte. Det är en vanlig logik hos vita ”anti”rasister att vi minsann måste säga n-ordet gång på gång för att folk ska förstå hur dåligt det är att använda. Genom detta tilltag lyckas nu Jennifer få ”rasist” att bli ett skällsord lika kränkande som n-ordet. Å andra sidan när hon skriver om vad rasist för henne ger för associationer är jag inte förvånad:

Jag minns fortfarande hur rasande jag blev. Inte främst för att hon menade sig ha rätt att bryta mot reglerna.

Utan för att hon ­miss­brukade ett av de allvarligaste ord som finns. Ett ord som smakar ­apartheid och förintelse, blod och död. Och för att hon utsåg mig till förövare, på grund av min etnicitet. Så rasisten var hon, inte jag.

Detta citat är lite kärnan i hela krönikan. Att kallas rasist är hemskt, för det är tydligen ett av de allvarligaste ord vi har. Kvinnan var rasisten, inte hon, eftersom hon drog till med ”Du är rasist” i ett tvättstugetjaffs. (Hur var det nu med att rasist är det värsta ord vi har?). Mina kommentarer till detta, i punktform för överskådlighet:

  1. Vi vet inte vad som sagts i diskussionen och därmed vet vi inte alls att denna kvinna tyckte sig ha rätt att bryta mot reglerna. Detta är enbart Jennifers (fortfarande sura) tolkning. Kvinnan kanske blandat ihop dag/tid och ärligt trodde hon hade tvättid? Kanske tyckte hon därmed att Jennifer var den som snodde tvättiden, inte hon? Kanske slägnde hon ur sig rasist i en diskussion som blev ilsk för att hon kände att Jennifer hade behandlad henne med mer respekt och vilja till dialog om de båda varit vita? Ingen vet. Troligen inte heller Jennifer för hennes text ger inget som helst intryck i att hon försökt förstå kvinnan i tvättstugan.
  2. Rasism är inte bara apartheid, förintelse, död och blod. Det är inte konstigt att vita upplever att ”allt är rasism” när de har så lite förståelse för vad rasism faktiskt innebär. Förintelse, blod osv är de slutgiltiga extrema utloppen för rasism som vi får när rasismen tillåts få för mycket utrymme. Vi har sett det gång på gång men vägen dit är inte bara blod och ond bråd död. Vägen dit går genom falsk neutralitet, genom ”goda intentioner”, genom förminskande av den vardagliga rasismen och det ständiga behovet av att peka ut annat som ”verklig rasism” för att slippa göra något åt den vardagliga rasismen. Rasism är strukturer, det är strukturell diskriminering som var för sig inte är ”en stor grej” men som tillsammans leder till en rejäl utsatthet där våld kan vara en ingrediens. Rasism är saker såsom sämre betyg i skolan för lika kunskap som vita, det är att få höra att en förtjänar ett MVG i svenska men får VG eftersom svenska inte är ens modersmål, det är att rensas bort i jobbsöken pga sitt namn, eller att se den misstänksamma blicken när intervjuaren för en sökt tjänst ser att en inte har vit hy. Det är att inte kunna få bostad i lite finare hyreslägenheter eller nekas köp i en bostadsrätt för att en inte är vit. Det är att hamna i sämre områden med sämre skolor för och med sämre förutsättningar att få det eftersträvansvärda medelklasslivet. Det är glåpord och påhopp, och en ständig oro över att nedvärderas och diskrimineras. Med allt detta i ens liv är det kanske inte så jävla konstigt att i en pressad situation inte veta om personen som en har en dispyt med skulle behandla en vit på samma sätt, och då ligger det nära till hans att häva ur sig ”du är rasist!”.
  3. Nej, hon var inte rasister. NEJ NEJ NEJ NEJ! Sett utifrån det jag skrev i punkt 2 så är det inte konstigt, det är inte rasistiskt och det är inte ens nödvändigtvis sagt i illvilja att kalla någon rasist i en pressad situation. Å det är en jävla dubbelmoral att först säga att rasism hör ihop med apartheid och förintelse för att sedan säga att någon annan är rasist mot vita européer, fast de aldrig utsatts för den rasism Jennifer menar är ”verklig rasism”.

Texten i sin helhet spelar SD troll och annat pack rakt i händerna. Det spär på fördomen att Sverige inte har problem med rasism ”på riktigt”, att rasifierade som lyfter rasismen bara är gnälliga kränkys som vill få kasta skit, och det spär på bilden av vita som oskyldiga väna små lamm. Det spär helt enkelt på en verklighet som inte finns.

Det är inget stort problem att folk kallas rasist fast de inte gjort något rasistiskt. Rasism däremot ÄR ett stort problem. Att fokusera på de som säger rasism i fel situationer är att deraila diskussionen och den antirasistiska kampen för att slippa ta itu med de verkliga problemen. Det är ett sätt att få blunda för segregation, klassklyftor och strukturell rasism. Framförallt är det ännu ett sätt för vita att agera gatekeepers i antirasismen och flytta fokus från de som utsätts för rasism tillbaka till de vita och hur synd det är om dem som kallas rasist på fel grunder.

För att vara riktig tydlig: Jennifers krönika är en del av den rasistiska strukturen som tystar och trycker ner rasifierade, och som sådan är den också en aktiv handling för att fortsätta upprätthålla de rasistiska strukturerna. Jag tänker inte gå så långt som att säga att detta gör det till en rasistisk handling, men det är inte långt ifrån. Detta är ett bra mycket större problem än att hon kallades för rasist i en tvättstuga för flera år sedan. Jag önskar hon kunde se vilken skada detta gör, men något säger mig att det är för mycket begärt.

I grund och botten handlar detta om vita ”anti”rasisters kränkthet över att rasifierade inte kan läsa i pannan på dem att de är ”goda”. Över den där avsaknaden av tacksamhet för att de ju försöker vara snälla, även om snällheten faktiskt inte gör ett skit för att förbättra något annat än deras egen självbild.

cat

Vad är egentligen feminism?

Gång på gång i samhällsdebatten pekas det finger kring vem som är feminist ”på riktigt” och vem som inte är det. Det finns lika många tankar om hur feminism ska se ut som det finns feminister. Plus en och annan åsikt om vad feminism är av antifeminister som gillar att kasta skit. Vad är feminism egentligen och vem är en ”sann” feminist?

Definitionen av feminism är faktiskt väldigt enkel och lämnar väldigt mycket utrymme till egna tankar om hur feminism skall se ut. För att vara feminist krävs nämligen bara att en håller med om följande två punkter:

* Män som grupp är överordnad kvinnor som grupp (aka patriarkatet) och att detta är ett problem

* Målet med den feministiska politiska kampen är att alla skall behandlas likvärdigt oavsett kön och ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter.

Punkt två håller de allra flesta faktiskt med om, det brukar vara punkt ett som många har problem med. Även om en håller med om båda punkterna finns det enormt mycket utrymme till egna tolkningar av hur feminismen ska vara. Jag som transaktivist, antirasist och vänsterfeminist ser klassfrågan, antirasismen och krossandet av tvåkönssystemet som lika viktig som frågan om män resp kvinnors makt. För mig är feminismens mål inte helt uppnådd om klassklyftorna finns kvar, om människor fortsätter utsättas för rasism eller transpersoner inte har en självklar plats i samhället. Andra anser att bara det är lika många kvinnor som män i botten resp toppen av samhället har vi jämställdhet mellan könen och feminismen är fixad, medan resten är egna frågor. Ytterligare andra menar på att om inte djuren också inkluderas och alla slutar använda animaliska produkter så är feminismen inget värt osv osv.

Min uppfattning är att när det diskuteras om vem som faktiskt är feminist eller ej så läggs fokus inte på huruvida personen som det debatteras med är erkänner och är emot patriarkatet utan huruvida personen har ”rätt” åsikter om hur jämställdhet skall uppnås. Det är givetvis viktigt att diskutera kring hur ett jämställd samhälle ska uppnås men att ha olika uppfattningar om detta är inte vad som gör någon till en äkta feminist eller ej. Jag kan för all del tycka att många höger feminister tappar en hel del i sin samhällsanalys som jag tycker är viktigt, å andra sidan tycker de samma om mig.

Att börja prata om vilka som är ”riktiga” feminister eller ej baserat på hur de anser att den feministiska kampen ska se ut är farligt. Dels skapar det en närmast religiös mentalitet där olika inriktningar skall slå sig för bröstet och påstå att just de har tolkat feminismen mest rätt. Det skapar även motsättningar mellan feminister som i grunden tycker väldigt lika men med små skillnader vilket splittrar kampen onödigt mycket. Jag har dessutom sett oroväckande tendenser att kasta andra feminister under bussen för att få poäng och status hos personer som faktiskt inte är feminister. Ni vet det där när någon pekar på tex en manshatande feminist och tar avstånd? Sånt skapar split, det skapar osämja och det leder enbart till att antifeminister kan sprida runt lögner och överdrifter om feminister som folk sen är så upptagna med att ta avstånd ifrån att de glömmer kampen för jämställdhet. Fanny som har bloggen arsinoes.se har skrivit många bra inlägg om vikten av sammanhållning mot makten (i synnerhet mellan kvinnor) och jag håller med om detta. Även om vi inte håller med om allt någon säger eller står för måste vi generellt bli bättre på att stötta och hålla ihop som feminister. Det går att kritisera varandras ståndpunkter och åsikter utan att kasta varandra till vargarna, starta drev eller påstå att någon annan inte är en sann feminist.

Jag hatar inte män, men jag tänker inte ta avstånd från de som gör det. Jag tycker klassklyftor är skit men jag tänker inte ta helt avstånd från feminister som tycker det är okej osv. Däremot kommer jag debattera emot, och ibland bli förbannad när feminister uttrycker åsikter som skadar. Alla har vi bagage som påverkar hur vi ser på samhället, bagage som påverkar hur vi ser på feminismen. Jag är av åsikten att feminism inte är en ideologi som kan stå för sig själv, den influeras alltid av vad personen har för övrig ideologi. Feminism i sig själv säger som sagt inte speciellt mycket om hur jämställdhet skall uppnås bara att det ska uppnås, den säger heller inget om när samhället kan anses vara verkligt jämställt. Det är därför vi har så enormt många feministiska inriktningar. Det är därför det blir så fel och irriterande varje gång en antifeminist ska debattera med utgångspunkten ”feminister tycker att”. Den feministiska rörelsen är så enormt bred att det inte går att ringa in någon form av ”sann” feminist, i synnerhet som ju alla givetvis anser att just deras form av feminism är den bästa.

Men! För att komplicera det hela lite: Att bara kalla sig feminist och påstå sig vara emot patriarkatet är inte nog för att faktiskt vara en feminist. För att verkligen vara en feminist krävs också arbete emot patriarkatet. Detta måste inte innebära att vara politiskt engagerad, debattera jämställdhet hela dagarna osv utan var och en gör vad de kan. I min mening är den lägsta nivån av ”feministande” som krävs för att vara en feminist att arbeta med sig själv. Att tex arbeta med sitt språkbruk, att fundera över vilka personer en lyfter och vilka en dömer hårdast. Att titta igenom sin skivsamling eller filmerna i bokhyllan och fundera på representationen. Ja små saker helt enkelt. För förändring startar med en själv och att arbeta med sig själv en ett bra steg på vägen mot jämställdhet. Att däremot säga ”jag är feminist” och sedan inte göra något på något vis för att förändra sig själv eller något annat är inte att vara feminist. Det är att sätta en etikett och tro att allt ska fixa sig av sig självt. Det är helt enkelt en skillnad på att kalla sig feminist och att göra feminism.

Nåväl, kontentan av det hela är att vi dels måste sluta missta olika feministiska inriktningar för mer eller mindre sann feminism. Att vi ska diskutera hur vi vill uppnå jämställdhet, men samtidigt stå upp för andra feminister om de utsätts för drev, hat och hot även när det är feminister vi inte håller med. För ju mer enade vi är i kampen att krossa patriarkatet ju farligare blir vi. Om vi pekar ut andra för att inte vara sanna feminister kan till slut fingret istället vändas mot oss. Det är viktigare att diskutera sakfrågan hur ska vi göra framför vem säger rätt saker.