Igår skrev Jennifer Wegerup en krönika i Aftonbladet, med tesen att ordet rasist eller rasism överanvänds. För att föra fram sin poäng berättar hon om ett bråk i tvättstugan och hur arg hon blev av att kallas rasist. Tydligen något som verkligen satte spår eftersom det fortfarande gör henne upprörd flera år senare, så upprörd att hon måste skriva en krönika om det. Spontant tänker jag att om vita kunde bli lika upprörda över rasism, som de blir över att ordet enligt dem missbrukas, ja då kanske vi skulle kunna komma någon vart med att motarbeta rasismen i landet och världen. Nu är vi dock inte där, eftersom det värsta i världen tydligen är att kallas rasist, inte rasismen som drabbar folk runt om. Något som blir tydligt eftersom detta traumatiska minne av att kallas rasist i tvättstugan blev det första hon tänkte på när Adam Tensta försökte sig på att lyfta frågan om rasism och vilka som ges utrymme i media. (Denna text handlar dock inte om honom och jag kommer inte besvara en endaste kommentar om vad han sagt eller inte sagt för flera år sedan)
Samtidigt som Jennifer lite käckt använder sig av ”r-ordet” i sin text skriver hon ut n-ordet, i samma mening som hon slår fast att ordet är så kränkande att det ska begravas längst ner i historiens mörka arkiv. Hur vi ska kunna begrava ett ord som fortsätter användas i sin helhet för att påvisa hur hemskt det är förstår jag verkligen inte. Det är en vanlig logik hos vita ”anti”rasister att vi minsann måste säga n-ordet gång på gång för att folk ska förstå hur dåligt det är att använda. Genom detta tilltag lyckas nu Jennifer få ”rasist” att bli ett skällsord lika kränkande som n-ordet. Å andra sidan när hon skriver om vad rasist för henne ger för associationer är jag inte förvånad:
Jag minns fortfarande hur rasande jag blev. Inte främst för att hon menade sig ha rätt att bryta mot reglerna.
Utan för att hon missbrukade ett av de allvarligaste ord som finns. Ett ord som smakar apartheid och förintelse, blod och död. Och för att hon utsåg mig till förövare, på grund av min etnicitet. Så rasisten var hon, inte jag.
Detta citat är lite kärnan i hela krönikan. Att kallas rasist är hemskt, för det är tydligen ett av de allvarligaste ord vi har. Kvinnan var rasisten, inte hon, eftersom hon drog till med ”Du är rasist” i ett tvättstugetjaffs. (Hur var det nu med att rasist är det värsta ord vi har?). Mina kommentarer till detta, i punktform för överskådlighet:
- Vi vet inte vad som sagts i diskussionen och därmed vet vi inte alls att denna kvinna tyckte sig ha rätt att bryta mot reglerna. Detta är enbart Jennifers (fortfarande sura) tolkning. Kvinnan kanske blandat ihop dag/tid och ärligt trodde hon hade tvättid? Kanske tyckte hon därmed att Jennifer var den som snodde tvättiden, inte hon? Kanske slägnde hon ur sig rasist i en diskussion som blev ilsk för att hon kände att Jennifer hade behandlad henne med mer respekt och vilja till dialog om de båda varit vita? Ingen vet. Troligen inte heller Jennifer för hennes text ger inget som helst intryck i att hon försökt förstå kvinnan i tvättstugan.
- Rasism är inte bara apartheid, förintelse, död och blod. Det är inte konstigt att vita upplever att ”allt är rasism” när de har så lite förståelse för vad rasism faktiskt innebär. Förintelse, blod osv är de slutgiltiga extrema utloppen för rasism som vi får när rasismen tillåts få för mycket utrymme. Vi har sett det gång på gång men vägen dit är inte bara blod och ond bråd död. Vägen dit går genom falsk neutralitet, genom ”goda intentioner”, genom förminskande av den vardagliga rasismen och det ständiga behovet av att peka ut annat som ”verklig rasism” för att slippa göra något åt den vardagliga rasismen. Rasism är strukturer, det är strukturell diskriminering som var för sig inte är ”en stor grej” men som tillsammans leder till en rejäl utsatthet där våld kan vara en ingrediens. Rasism är saker såsom sämre betyg i skolan för lika kunskap som vita, det är att få höra att en förtjänar ett MVG i svenska men får VG eftersom svenska inte är ens modersmål, det är att rensas bort i jobbsöken pga sitt namn, eller att se den misstänksamma blicken när intervjuaren för en sökt tjänst ser att en inte har vit hy. Det är att inte kunna få bostad i lite finare hyreslägenheter eller nekas köp i en bostadsrätt för att en inte är vit. Det är att hamna i sämre områden med sämre skolor för och med sämre förutsättningar att få det eftersträvansvärda medelklasslivet. Det är glåpord och påhopp, och en ständig oro över att nedvärderas och diskrimineras. Med allt detta i ens liv är det kanske inte så jävla konstigt att i en pressad situation inte veta om personen som en har en dispyt med skulle behandla en vit på samma sätt, och då ligger det nära till hans att häva ur sig ”du är rasist!”.
- Nej, hon var inte rasister. NEJ NEJ NEJ NEJ! Sett utifrån det jag skrev i punkt 2 så är det inte konstigt, det är inte rasistiskt och det är inte ens nödvändigtvis sagt i illvilja att kalla någon rasist i en pressad situation. Å det är en jävla dubbelmoral att först säga att rasism hör ihop med apartheid och förintelse för att sedan säga att någon annan är rasist mot vita européer, fast de aldrig utsatts för den rasism Jennifer menar är ”verklig rasism”.
Texten i sin helhet spelar SD troll och annat pack rakt i händerna. Det spär på fördomen att Sverige inte har problem med rasism ”på riktigt”, att rasifierade som lyfter rasismen bara är gnälliga kränkys som vill få kasta skit, och det spär på bilden av vita som oskyldiga väna små lamm. Det spär helt enkelt på en verklighet som inte finns.
Det är inget stort problem att folk kallas rasist fast de inte gjort något rasistiskt. Rasism däremot ÄR ett stort problem. Att fokusera på de som säger rasism i fel situationer är att deraila diskussionen och den antirasistiska kampen för att slippa ta itu med de verkliga problemen. Det är ett sätt att få blunda för segregation, klassklyftor och strukturell rasism. Framförallt är det ännu ett sätt för vita att agera gatekeepers i antirasismen och flytta fokus från de som utsätts för rasism tillbaka till de vita och hur synd det är om dem som kallas rasist på fel grunder.
För att vara riktig tydlig: Jennifers krönika är en del av den rasistiska strukturen som tystar och trycker ner rasifierade, och som sådan är den också en aktiv handling för att fortsätta upprätthålla de rasistiska strukturerna. Jag tänker inte gå så långt som att säga att detta gör det till en rasistisk handling, men det är inte långt ifrån. Detta är ett bra mycket större problem än att hon kallades för rasist i en tvättstuga för flera år sedan. Jag önskar hon kunde se vilken skada detta gör, men något säger mig att det är för mycket begärt.
I grund och botten handlar detta om vita ”anti”rasisters kränkthet över att rasifierade inte kan läsa i pannan på dem att de är ”goda”. Över den där avsaknaden av tacksamhet för att de ju försöker vara snälla, även om snällheten faktiskt inte gör ett skit för att förbättra något annat än deras egen självbild.
Vardagsrasismen 
Rätt meningslös krönika. Någon kvinna av icke-svenskt ursprung tog tvättid från Jennifer, och Jennifer tog tillbaka den tid hon rättmätigt bokat. Då betedde sig kvinnan som en odåga och slängde ur sig ”rasist” på svaga – eller snarare obefintliga – grunder. Och du undrar varför Jennifer blir förbannad på detta beteende.
1. Gjorde kvinnan något försök att förstå sig på Jennifer, att reda ut situationen genom att kolla upp vad som faktiskt var bokat? Vi vet inte, som du säger, men det är väldigt tveksamt. Det finns i de flesta bokningssystem bara en som kan vara bokad åt gången, så det var väl bara att kolla. Hade det gjorts så hade det nog upptäckts att det var Jennifers tvättid, sedan hade saken varit ur världen. Och har man tagit tvättid man inte bokat så tycker jag nog man får finna sig i att ens tvätt blir utkastad. Bråkade kvinnan efter det och slängde ur sig ”rasist” så tycker jag nog att det är förståeligt att Jennifer blir jävligt less.
Men hela ditt svar verkar gå ut på att Jennifer har total skyldighet att ha respekt och förståelse för kvinnan, medan kvinnan (och du) har inte samma skyldighet mot Jennifer. Det är så det låter. Ledsen, men respekt och förståelse går åt båda hållen.
2. Även om det ligger en del i det du skriver om att rasism inte enbart är de värsta utloppen i form av blod, död och förintelse, så kan det ändå vara så att det används alltför lättvindigt, om trams. Vissa häver ur sig denna grova anklagelse på svaga grunder. Sanningen är att det är svårt att avgöra om ett beslut som är till ens nackdel grundas på rasistiska fördomar, eller något annat, och mitt intryck är att en del tenderar att döma hellre än fria andra människor, när huvudregeln borde vara tvärtom, om man vill öka förståelsen människor emellan.
Även här, där det lätt hade kunnat redas ut att det var Jennifer som hade bokat tiden, och att den andra kvinnan således med orätt lagt beslag på tvättstugan och Jennifer hade visst fog för att vara sur och besvärad, så hävdes det ut.
Men återigen går det till mitt svar på 1. Jennifer skall ha total respekt och förståelse för kvinnan, men motsvarande avkrävs inte av kvinnan eller dig, för Jennifer.
3. Mot bakgrund av att det du skriver i 2 förutsätter en ensidig respekt så är det inte mycket till invändning, men visst, illvilligt kan det tolkas som dubbelmoral. Jag skulle dock inte tolka det så, eller åtminstone inte avsiktligt. Om det är dubbelmoral så är den i vart fall mindre grov än din och kvinnans enkelriktade krav på respekt och förståelse.
Att rasism är en väldigt allvarlig anklagelse är det ingen större tvekan om. Vare sig du vill det eller inte så för det tankarna till några av de grövsta brott mot mänskligheten som ägt rum. Är det konstigt att folk blir jävligt förbannade för att de används mot dem för ett tvättstugegräl. Och används ordet på det sättet så urvattnas ordet.
Men visst har du nog rätt i att rasism börjar i mindre grova uttryck. Dock inte i att vita människor blir rättmätigt irriterade över att någon annan tagit deras tvättid.
På lite annat område, du och många liknande personer tycks vilja utmåla Sverige som ett fruktansvärt rasistiskt land, och alla problem som människor utifrån – speciellt från fjärran länder med väldigt annorlunda kulturer – stöter på med att komma in i samhället verkar du vilja förklara med det. Förvisso har en del människor fördomar, såklart, det finns dock undersökningar som visar att Sverige är ett av de minst rasistiska länderna som existerar på jorden. Och det är som jag skrev ovan inte självklart att beslut som inte är till fördel för invandrare från Mellanöstern eller Afrika är grundat på rasism.
Om vissa grupper håller sig huvudsakligen i betongförorten, bland sina egna landsmän, så är det inte så konstigt att de inte lär sig bra svenska eller de sociala koder som gäller i det här samhället. Nej, det är inte (nödvändigtvis) deras fel, men det kan göra det svårt för andra att ta in dem i andra sammanhang i samhället, där kraven på anpassning är höga för alla. Tyvärr kan människans snabba sätt att sortera och kategorisera människor säkert göra att en del som faktiskt skulle klara av anpassningen sorteras bort, enbart för att det verkar säkrare att ta en etnisk svensk utan brytning eller förortssvenska. I en vid mening kan man förstås kalla även detta rasism, men det urvattnar enligt min mening begreppet, eftersom den som väljer så kanske faktiskt har en befogad statistisk anledning att välja så, snarare än en personlig preferens.
Det finns en rad orsaker och mänskliga faktorer – förutom rasism – som bibehåller ojämlika strukturer, exempelvis att invandrare dras till sina landsmän, och bygger organisationer och samhällen parallellt med huvudsamhället, och således aldrig lika fullt ut som etniska svenskar kommer in i det senare.
Undersökningar som denna kan vi se på.
http://fof.se/artikel/vissa-saker-ar-inte-forhandlingsbara
Det visar rätt bra att (etniska) svenskar i genomsnitt ligger bra till när det gäller värderingar och människosyn, jämfört med många från andra delar av världen. Föga förvånande, då vi uppenbart är ett av världens mest demokratiska länder, vilket är långt mer än man kan säga om många av de länder varifrån människor flytt hit. Ändå är vi de värsta rasisterna, och människor från Mellanöstern och Afrika de med fin människosyn, enligt multikulturalisterna.
Men som vita har vi enligt en hel del personer ärvt en skuld för kolonialismen, trots att Sverige aldrig deltagit i denna. Du ser, generaliseringar och fördomar finns åt flera håll.
Eller, jag tror inte du ser. Sådana som du brukar aldrig se hur kränkande generaliseringar och hur mycket kollektiv skuld en del tillämpar mot oss.
Detta säger jag inte för att förringa enskilda utomeuropeiska invandrares upplevelser, eller att jag påstår att vita rasister inte finns, men att konstant gnälla på svenskarna och anklaga oss för fördomsfullhet och rasism p.g.a. småsaker förefaller larvigt och föga konstruktivt.
P.S.
Jag tillhör inte SD, och har aldrig röstat på dem. Än mindre på något som Svenskarnas Parti.
Tror inte heller på att Aftonbladet-krönikören Jennifer har röstat på SD. Det är inte direkt så att Aftonbladet är SDs bästa vänner.
Rasismen är fasansfull. Så är det. Just därför är det hemskt att bli kallad rasist, är det konstigt? Idag har man sämre möjligheter i livet om man drabbas av denna rasism, i arbetslivet exempelvis. Men förstå att samhället kommit så pass långt idag, att en person som brännmärks som ”rasist”, även hen får sämre möjligheter i livet. Vänner tar avstånd, arbetsgivare tar avstånd. Man är brännmärkt för att ordet använts för lättvindigt. Ordet har använts utan att personen som blir märkt har det minsta lilla rasism i kroppen. Oskyldig. Om ni inte ser hur detta kan bli ett problem så… ja lycka till med samhällsdebatten utan grundläggande förståelse för individens utsatthet.
Så sjukt bra skrivet. Tack för att du orkar kämpa 👊
Ironin i att du inte förstår hur du rasifierar vita med hela det här inlägget…
Bra skrivet! (och jag snor uttrycket ”gnälliga kränkys”, det var för bra för att du skall få ha det för dig själv)
Bra skrivet!
TACK för att du sätter ord på allt det skaviga i nämnda krönika!