När transpersoner eller att vara trans kommer på tal är det tämligen snabbt någon som vill ogiltigförklara transpersoners upplevelser genom att fråga hur det egentligen känns att vara trans. När det sen inte kommer något entydigt svar på frågan slås det fast att trans bara är en fix ide och hittepå som beror på att någon är missnöjd med könsrollerna. Därefter brukar debatten falla ner i allmän transfobi, påhopp och motsägelsefulla märkligheter. (Ex att personerna själva tydligt kan säga att de ÄR sitt tilldelade kön och absolut inte det motsatta, men inte själva sätta ord på varför det är så. Samtidigt som de ändå inte kan acceptera at transpersoner kan känna att de ÄR sitt kön, utan att riktigt få ord på varför.)
Nåväl, för att få till en rimlig debatt om transpersoners rättigheter måste alla först av allt ha klart för sig vad en transperson ”är”, det finns nämligen flera olika sätt att vara trans på. Det sätt de flesta vet om är transexuella, dvs de som ex är födda med snopp men är kvinnor. Sen finns det personer som är intergender (ex jag själv), det betyder att vi ser oss som mellan könen, dvs varken man eller kvinna. Sen finns de dem som är genderfluid vilket betyder att de flyter mellan könen och kan variera sitt sätt att klä sig och uttrycka sig beroende på hur de känner sig för dagen. Sen har vi de som är agender/non gender, dvs de har inget kön alls. Å sen finns det de som definierar sig som queer/genderqueer vilket i princip betyder att de är lite av allt samtidigt men inte bekväm med ett mer fast fack. Många av de som är utanför de traditionella tvåkönsnormerna gillar att tilltalas med pronomet hen just för att de inte är varken man eller kvinna eller båda. Sen finns det ytterligare varianter på trans men dessa är de vanligaste och som de flesta transpersoner faller inom. Könsidentitet, dvs vårt psykiska kön, består helt enkelt av ett rejält spektrum. Det ärär även därför könsroller blir så skadliga då de så starkt kopplas ihop med vilket kön vi förväntas vara.
Det framförs ofta argument om att kön enbart sitter i våra könsorgan, att en man är en man så länge han har snopp, görs den om till en snippa blir han en hon men någon med snopp är alltid man och det finns bara två kön. Det anses att kön inte kan sitta i hjärnan och att påstå något sådant skulle vara att cementera könsrollerna. Transpersoner anklagas gärna för att agera bromsklossar i feminismen eftersom det förhindrar ett entydigt prat om män vs kvinnor. Det krävs helt enkelt ett perspektiv till som många inte vill behöva blanda in. Dessa påståenden är dock allt igenom felaktiga.
Först kan vi ta det rent medicinskt: Könsorganen är inte det enda som bestämmer vad för fysiskt kön en person har, även hormonnivåer och framförallt kromosomer spelar in i att könsbestämma någon rent fysiskt. Forskningen idag är rätt enad om att det finns mer än 2 fysiska kön, det talas tom om så många som 22 olika kön om varje kombination av könsorgan och könskromosomvariation räknas som ett kön. En person med snippa kan ha manliga könskromosomer, är personen verkligen entydigt kvinna? Är det rätt att säga att den personen är en kvinna enbart pga hur könsorganet ser ut när kroppens kromosomer ger signaler i puberteten att producera testosteron, bygga muskler, få mörkare röst osv, ja en manlig pubertet helt enkelt och personen själv ser sig som man? För mig är svaret själklart att den personen är en man för det är hur han definierar sig, och i det fallet har han dessutom biologin på sin sida.
Nu är dock inte kromosomer, hormoner och könsorgan det enda som spelar in, även psyket har sin roll. Hur psyket spelar in vet ingen exakt, det är lika svårförklarligt som vår sexualitet. Faktum är dock att transindivider finns även bland djur som inte alls har samma form av sociala könsmönster som människor. Transpersoner har funnits i alla tider i exakt alla kulturer så det talar också emot att det bara är någon form av fix ide. Att det bara skulle handla om att mixa i könsrollerna är inte heller sant. Det finns ex transmän som fortfarande gillar att sminka sig och ha klänning, men skulle de behålla dessa preferenser öppet skulle de inte ses som ”riktiga” transpersoner och de skulle vägras att få den vård de behöver. Samhället tvingar transpersoner att välja ”sida” för att få en chans till vård ex hormoner eller operation. Även vi som inte är entydigt man eller kvinna tvingas ofta välja bort saker som kodas som det kön vi tilldelades vid födseln. Någon född med snippa ex som är non gender kommer fortsätta att ses som just kvinna om hen söker vård om hen fortfarande ex sminkar sig eller går i högklackade skor. Det finns en myt och ett missförstånd just att det är de olika könsrollerna som lockar och att den som vill könskorrigera sig därför helt måste förkasta könsrollen från sitt tilldelade kön till förmån för könsrollen för sitt faktiskta kön.
Att erkänna trans som något medfött som sitter i psyket är inget som motsätter att samtidigt jobba för att krossa könsrollerna i den mån det går. Även i en jämställd utopi där alla får vara precis som de vill utan att sättas i fack kommer det att finnas transpersoner. Skillnaden mot nu är bara att de kommer slippa löpa gatlopp hela sina liv för rätten att vara sig själva. Precis som det inte går att fullt förstå varför det finns olika smak i musik, varför vi inte alla gillar exakt samma mat eller varför vi har olika klädsmak går det inte att fullt ut förstå varför vissa inte kan identifiera sig med det kön de tilldelades som nyfödda. Frågan är ju om det verkligen måste få en förklaring, kan det inte bara respekteras för hur det faktiskt ser ut? I varje skolklass, i varje förskolegrupp finns minst ett barn med ett könsöverskridande beteende, minst ett barn som skulle må bäst av att slippa få höra att könsorganet definierar hens kön. Kanske är det barnet ditt, kanske är det ditt barns bästa vän. Oavsett förtjänar dessa barn all respekt och att inte ständigt få sina känslor och behov ifrågasatta.
Vardagsrasismen 