Varnar redan nu för känsliga bilder i detta inlägg som kan vara triggande pga sexuella övergrepp.

 

I tidigare inlägg om hederskultur i västvärlden berörde jag mycket kort den så kallade våldtäktskulturen. I detta inlägg tänkte jag djupare gå in på vad våldtäktskultur är, dess mekanismer samt hur även kvinnor upprätthåller den

Först av allt lite historia: Våldtäkt har använts som ett maktmedel och även en form av krigsföring i alla tider och används så än idag. Våldtäkt är inte bara kränkande på grund av att någon nyttjar ens kropp på ett intimt sätt mot ens vilja utan även på grund av alla de föreställningar och myter som omgärdar våldtäkten. Det finns tajta ramar för hur ett riktigt våldtäktsoffer förväntas bete sig och den som inte följer detta misstänkliggörs direkt. Jag kommer tillbaka till detta längre fram.

Synen på sex som något män alltid har rätt till började komma i och med patriarkatets frammarsch ungefär samtidigt som människan blev bofast och tillgångar delades upp på ett nytt sätt. Kvinnans reproduktion och därmed även sexualitet blev en källa till makt och kontroll över fler än bara kvinnan. Synen på kvinnas sexualitet som något som måste skyddas till varje pris, även mot hennes egna önskningar hänger kvar. Dock gäller detta skyddet inte från mannen hon har en relation till. Det tog lång tid innan det faktiskt blev olagligt för en man att våldta sin fru, inte fören 1984 dömdes en man för första gången för våldtäkt på sin fru. I alla tider har män ursäktas från både otrohet och våldtäkter med behovet av att ha sex. Prostitution försvaras med att vissa män behöver kunna köpa sex av kvinnor annars kommer de våldta istället. Hela vårt samhälles syn på sex är som något män har rätt till och kvinnor ska ge som en gåva.

Denna syn på sex påverkar också synen på vilka som är ”våldtäktsbara”. Horan och madonnan. Enbart en madonna kan bli våldtagen ”på riktigt”, horor får alltid skylla sig själva. Detta synsätt är fortfarande normen vilket syns i våldtäktsrättegångar där den våldtagna kvinnans hela karaktär skall granskas. Har hon haft ett vidlyftigt sexliv innan kan hon ju omöjligt blivit våldtagen? Eller så kan mannen frias för att han inte förstod att offret inte ville för hon vill ju alltid annars. En horas nej är helt enkelt inget som någon behöver ta på speciellt stort allvar. Detta tas det vara på så pass att det inte spelar någon roll egentligen vad kvinnans liv har varit innan våldtäkten, att sprida ut att hon är en hora efteråt är ett utmärkt sätt att så tvivel och döma kvinnan som den som orsakade våldtäkten. Det är så effektivt att det tom fått samhällen att mobba ut flickor så unga som 12-13 år som våldtagits av 15-20 år äldre män.

Våldtäktskultur är dock mer än bara själva hanterandet av våldtäkter och offren för dessa. Det är något som smyger sig in i reklamer, skämt, tv program, musik och filmer. Något som är ständigt närvarande och ritar en karta i våra hjärnor över vad som är verkliga våldtäkter och vad som inte är det. Här följer några exempel:

 

 

Bilden ett är från en film och är ämnad att vara en realistisk inspelning av en våldtäkt. Bilden två är en reklambild för jeans.

 

 

Ena bilden här är en reklambild, den andra en stillbild från filmen Irreversible tagen strax innan kvinnan blir våldtagen och grovt misshandlad.

Två av dessa bilder är ämnade att få oss att vilja konsumera kläder, två är ämnade att få oss att bli känslomässigt engagerade i filmer, känna avsky, rädsla och ev lite äckel. Ändå är bildspråket lika, ljussättningarna påminner om varandra. Att anspela på våldtäkt och våld i största allmänhet är ett rätt vedertaget knep i reklamindustrin. Det är menat att kittla våra sinnen, få oss att rygga tillbaka och bli provocerade men samtidigt intresserade. Detta fungerar och därför fortsätter dessa bilder att tryckas upp på reklampelare och i kataloger. Problemet är att dessa bilder också påverkar hur vi ser på varandra, hur män ser på kvinnor, hur kvinnor ser på män och hur vi ser på sexualitet och vad som är tillåtet. Att ständigt matas med dessa bilder gör oss avtrubbade kring var gränserna för sexuellt våld går, vad som är ok att göra och vad vi bör acceptera att andra gör mot oss. Bilderna ovan är relativt subtila men det finns reklam som går ännu mer rakt på rödbetan. Som dessa:

Den första bilden har ett bra budskap men är rätt dåligt utformad för den kräver ändå att en stannar upp och läser hela bildtexten för att förstå innebörden av vad som står. Bild nr två är bara vidrig.

Vad har nu detta med hederskultur att göra kan man fråga sig, det är ju bara reklam? Ja, men det är reklam som glorifierar våld, som sätter kvinnor som passiva objekt det är ok att göra vad en vill med. I de bilder vi matas med så finns det också en ganska samstämmig syn på våldtäktsoffer och det är denna: Endast dåliga kvinnor våldtas. (Slänger in en disclaimer här: Jag vet att andra än kvinnor våldtas också men faktum är ändå att absoluta majoriteten är kvinnor och att nästan alla som våldtar är män, därför skriver jag på detta sättet just nu)

Vad som kännetecknar en dålig kvinna är helt enkelt någon som inte ”tagit hand om sig”. Hur ska då kvinnor ta hand om sig? Jo såhär:

* Aldrig vara full

* Aldrig gå ensam ute efter mörkrets inbrott

* Aldrig umgås ensam med någon de inte känner väl

* Aldrig umgås ensam med en man om de inte vill ha sex

* Inte ligga runt

* Inte få rykte om att ligga runt

* Inte vara för sexigt klädd

* Inte vara flirtig

* Inte vara en ”cocktease”

Samt ytterligare mer saker. Ganska kortfattat: Kvinnor bör leva liv som inbegriper deras fäder, bröder eller en äkta make vid sidan under alla dygnets minuter så att alla förstår att de inte är enkla byten. Skulle nu en kvinna våldtas på väg hem från krogen, eller efter en fest med ytliga bekanta, eller av sin partner när hon somnat naken bredvid honom i sängen. Ja då får hon helt enkelt skylla sig själv. Jag skrev lite om Steubenville som är ett tydligt exempel på när detta med hora madonna tänket går över styr och en ung tjej får betala priset. Såhär kunde det se ut på nätet efter våldtäkten uppmärksammats:

Detta är bara ett minimalt axplock av det hat mot flickan och de ursäkter för pojkarna som flödade. Även i svenska sociala medier var lägren delade och många som ansåg att tjejen bara hade sig själv att skylla. Det är detta som är våldtäktskultur. När unga killar kan ha sex gång på gång med en flicka för full för att göra motstånd och det anses att killarna bara gjorde vad alla män skulle ha gjort i en sådan sits.

På mörkskyggare avkrokar av svenska internetvärlden har begreppet ”överaskningssex” myntats som ett ord för att beskriva sådant som är våldtäkter men inte anses vara det. Tex att ha sex med en sovande partner och hålla fast henne om hon vaknar. Det är även en beskrivning för våldtäkter som anses ”fina”, och ett sätt att påskina att vita svenska män aldrig kan våldta på riktigt, de bara visar sin uppskattning.

Nu kan det kanske verka som att jag menar att detta med heders och våldtäktskultur bara är mäns fel men det gör jag inte. Kvinnor har en stor del i att själva upprätthålla detta. Det är tex väldigt vanligt att hora rykten om våldtäktsoffer sprids av andra kvinnor/tjejer. Att själv bygga på våldtäktskulturen på detta vis har egentligen enbart som syfte för den som gör det att lura sig själv att en våldtäkt inte kan ske för att denne är ”för smart” för att ta de där riskerna som dumma tjejer gör. Hela detta system är också en direkt orsak till att så få våldtäkter anmäls, stigmat runt är stort och alla offer vet att deras beteenden och karaktärer kommer ifrågasättas in i minsta detalj. För de kvinnor som själva bidragit till våldtäktskulturen genom att tala om hur riktiga offer beter sig etc kommer troligen inte heller våga anmäla av den enkla orsaken att de har fullt upp med att anklaga sig själva. Antingen för att de gjorde den där saken de ”visste” var en risk, eller för att de gjort ”alla rätt” och inte borde ha blivit våldtagen. Att prata om hur kvinnor ska bete sig för att inte våldtas är ett enkelt sätt att flytta undan ansvar från förövare och skapa självhat hos de som våldtas.

TV programmet trolljägarna tar upp ett fall med en ung tjej som  berättar om en våldtäkt hon varit med om. En vloggare kommer med ”bevis” på att våldtäkten inte skett och hatet som följer där tjejen önskas allt ont i världen, inkl nya våldtäkter blir så massivt att tjejen till sist försöker ta sitt liv. Vad var det då för bevis vloggaren hade? Jo bland annat att tjejen dagen efter postat en bild på instagram av en chokladboll…. Det är såhär det ser ut för den som vågar prata öppet om ett övergrepp. Detaljer skall gå under lupp, allt skall rannsakas för att se på vilket vis hon själv bidrog till övergreppet. Myter om hur offer beter sig florerar i massor.

Alltså, det finns inga rätt eller fel eller typiska sätt någon som våldtagits beter sig på, det är högst individuellt. Att försöka bete sig som vanligt och inte låssas om att något hänt är dock väldigt vanligt. Som sagt är det ett stort stigma att berätta om ett övergrepp så varför skulle alla som våldtagits då skylta med det genom att visa sina känslor helt öppet för alla att se?

Hederskulturen gör också gällande att en kvinnas ”oskuld” är det bästa hon har, det hon bör vörda och vaka och som även männen i hennes familj bör vaka på. Det är bidragande till det stora stigmat kring våldtäkt för en våldtagen kvinna ses som skadad och förbrukad för framtiden. Som någon som aldrig kan bli hel igen. Ofta när våldtäkt skall liknas vid andra brott väljer en att likna det vid saker som aldrig går att repa sig från, som att få kroppsdelar avhuggna, eller dödas. En våldtagen kvinna är inte en död kvinna, hon är inte förbrukad eller skadad för all framtid oförmögen att någonsin leva ett fungerande liv igen. Med stöd, kärlek, kanske terapi och tid kan ett offer för våldtäkt må bra igen. Ett övergrepp glöms inte bort men det går att leva med om en får chansen och slipper att ständigt mötas av förutfattade meningar om hur det är att vara ett offer för sexuella övergrepp. Jag vet personer som 10 år efter sexuella övergrepp fått höra att de inte kan ha våldtagits på riktigt för att de återhämtat sig, har barn och familj. Det fungerar inte så! Låt även offer för sexuella övergrepp få gå vidare i livet och inte för all framtid tvingas leva i ett psykologiskt helvete för att bevisa äktheten i övergreppet!

När oskulden glorifieras och våldtäkten blir ett kränkande inte bara av kvinnan utan för ev partner/framtida partner som inte fått ha ”sin” kvinna orörd bildas dessutom en sjuk idealisering av allt yngre kvinnor, eller i vissa fall tom barn. Ju yngre ju större garanti att de är orörda verkar tänket vara. Oskulds/ungdomsidealen är enorma inom reklam och modeindustrin. Ex:

Vi ska både vilja vara och vilja ha den unga flickan, samtidigt som vi innerst inne vet att tanken på sex med en person som inte ser äldre ut än 14 troligen inte är speciellt bra. Vuxna kvinnor jagar sin  ungdom genom smink, kläder och allehanda operationer för att ses som åtråvärda. Kvinnan ska vilja bli åtrådd men inte ge efter för vem som helst.

Utöver alla dessa bilder, fördomar och ursäkter vi matas med kring varför våldtäkter inte är våldtäkter eller varför de är rätt coola ändå sprids våldtäktsskämt. Här är ett exempel:

 

Det är lätt att slå undan med att ”jamen skämt är bara skämt” men skämt säger också mycket om vår samtid, våra värderingar och vad vi tycker är ok. För bara en 30 år sedan var det helt ok att dra grova rasistiska skämt, idag är det inte lika ok längre för vi vet att rasism skadar. Våldtäktsskämten hänger dock med i olika former. De allra vanligaste spelar på misstänkliggörande av offret. Dessa skämt påverkar hur vi ser på verkliga fall, hur vi samtalar om våldtäkt och hur vi agerar när någon blir våldtagen i vår närhet.

Det är så enkelt att säga sig hata våldtäktsmän, påstå sig vara emot våldtäkter i alla former och skandera att ”ett nej är ett nej”. Det är inte fullt lika enkelt att stå fast vid detta när det är bästa vännen, släktingen, brorsan, eller nån ur kompisgänget som är anmäld. Det är också lätt att slå undan detta med att det rör sig om enstaka galningar, att majoriteten faktiskt inte våldtar. Men är det sanningen?

Ungefär var tredje kvinna har utsatts för sexuellt våld. Alla känner minst en, oftast flera, kvinnor som utnyttjats sexuellt på något sätt. Ändå känner så gott som ingen en våldtäktsman. Märkligt va?

Många av de kvinnor som har våldtagits ser det inte som det själv  och männen gör det absolut inte för i en våldtäktskultur har ju mannen rätt till sex. Är det verkligen våldtäkt om kvinnan hånglat upp snubben på krogen, bjudit med honom hem och sen ångrar sig när de tumlar runt i sängen på väg att ta av kläderna? Är det våldtäkt om en man tjatar på sin fru tills hon ger upp, ligger tyst medan tårarna rinner och mannen gör sin grej? Är det våldtäkt om paret är mitt uppe i frivilligt sex, mannen plötsligt går över till analsex och inte slutar fast kvinnan säger stopp?

Läst såhär svarar de flesta ja, men i mer djupgående intervjuer och i verkliga domar är svaret: nej.

 

Lämnar er med lite frågor att fundera över ang detta ämne:

Visste ni att det är vanligt att offer för våldtäkt pressas att ta tillbaka anmälan av sin familj?

Visste ni att den vanligaste efterföljande reaktionen på en våldtäkt är att slänga sig i en dusch för att tvätta bort skammen det innebar att våldtas?

Visste ni att en av de vanligaste orsakerna till att ett offer mår dåligt av en våldtäkt utöver själva våldtäkten är omgivningens reaktioner?

Visste ni att det är vanligt att offren för våldtäkt inte kan bo kvar i sin stad utan tvingas flytta på grund av mobbing och utanförskap efter våldtäkten?

Visste ni att offren för våldtäkt ofta utsätts för våld om de anmäler för att tysta dem och få dem att tro att felet var deras eget?