Hej Malena, Hej Sanna och Hej Robert. 

Vi som skriver detta brev är alla personer som på olika sätt drabbas av rasism. Vi är dessutom alla personer som gärna dras fram när man vill visa upp att det går att integreras i det Svenska samhället. Vi är adopterade och får ofta agera alibis för vita svenskars rasism där vi förväntas hålla med i egenskap av ”inte riktiga invandrare”. Samtidigt som vi möter glåpord, påhopp och ibland även fysiskt våld när vi rör oss i samhället, för det står inte i våra pannor att vi kom till Sverige via adoption. 

Vi riktar oss till er då ni alla sagt er vara emot rasism och rasistiska stereotyper. För att ni hävdar att ni vill vara på vår sida. Ord som just nu klingar extremt falskt. 

Först av allt undrar vi hur ni, Robert och Sanna, tänkte med att reproducera rasism för att visa att rasism är fel? Det är som kring barn, de gör vad vi gör inte vad vi säger. Visar vi rasism genom nidbilder blir rasismen okej oavsett om poängen i slutet är att rasism är fel. Flera av oss bakom denna text har fått uppleva rasisistisk mobbing och trakasserier där populära sketcher och scener ur filmer eller böcker använts som inspiration och som maktmedel för att säga att vi varit för känsliga eller humorlösa när gliringar och hån gjort för ont.

Oscarsteatern: Varför fortsätter ni använda nästan enbart vita skådisar/musiker i era uppsättningar? I en revy om inkludering varför saknas just inkludering och en bredare representation? Det råder ingen brist på duktiga artister som inte är vita, så vari ligger egentligen problemet? Att det bara ”råkat” bli så är inte svar nog.

Robert, vad för vinst finns det för dig att klä ut dig till en stereotyp bild av arab i syfte att säga att alla araber inte är sådär? Vore det inte bättre att gestalta araber på helt andra sätt än stereotyperna föreskriver för att ge publiken en aha upplevelse mitt i skratten? Efter alla år av rasistiska nidbilder i den humor du förmedlar, ex kring samer, är det inte dags att gå vidare nu och bli lite modern? Att du kunnat slinka undan kritiken genom att ligga lågt och inte själv posta något om detta ursäktar inte din utklädnad till ”araben med kamelen”. Att ni alla som arbetar med revyn på Oscars kallar er antirasister är heller ingen ursäkt för detta beteende för du/ni reproducerar rasism, oavsett hur ”god” tanken bakom varit. 

Sanna, du som står upp mot mobbing, varför reflekterade du inte ens en gång över vad din bild kunde skicka för signaler när den delades helt utan bakgrundsinfo? Det är faktiskt din skyldighet att ge kontext till en rasistisk stereotyp, inte att läsaren ska behöva börja googla på vilken revy du är med i och vad bilden kan vara tagen ifrån. (Info som f.ö inte alls är så speciellt tydlig av det som finns på nätet). Varför skriver du om hur arg du blir över att människor pekar på att ditt _handlande_ är rasistiskt (inte att du är rasist) istället för att faktiskt försöka lyssna till kritiken? Vi var flera som backade dig när det drevades om din tröja. Personer som stöttade dig mot nätthatet som nu kallas epitet som sinnessjuka på din facebooksida. Borde inte någon som kämpar så mot mobbing försöka motarbeta det även om det drabbar någon som gett dig kritik? 

Slutligen riktat till Malena. På din Facebook är det lätt att få intrycket att riktig rasism, rasism värd att bekämpa enbart är rasism riktat mot flyktingar. Tror du det gör mindre ont för en adopterad från Korea att höra ”jävla guling, stick tillbaka där du kom ifrån!” än för en flykting? Tror du slagen känns mindre, lämnar färre blåmärken, mindre oro och rädsla eller mindre sår på själen för att ens föräldrar är vita svenskar och du själv adopterad? Rasism är rasism vare sig den riktas mot adopterade, personer som inte ses som svenskar men är födda i Sverige eller nyanlända invandrare och flyktingar. Den gör inte mindre skada vem av oss den än riktas mot. Att skriva att rasism mot östasiater ”kanske” är ett problem, något vi eventuellt får prata om ”i framtiden” är att förminska rasism mot vissa folkgrupper något enormt. Det visar också en stor oförstående över hur rasism fungerar för rasism är så mycket mer än SD och brända flyktingboenden. SD är inte ens problemet, de är symtomet. 

Till sist riktat mot er alla: Rasism är saker som man gör, inte bara något man är. Det går att göra rasism utan att vara rasist. Oscarsteaterns revy gör rasism. Det betyder inte att alla i revyn är rasister. Även med goda intentioner kan det slå fel. Det stora att göra då, om en verkligen är en antirasist, är att be om ursäkt. Läsa på lite mer om rasistiska nidbilders historia och tänka igenom sina handlingar en gång extra. Detta handlar egentligen om något större än er alla tre. Stereotyper med glimten i ögat är helt okej om det i övrigt finns en bred representation av andra gestaltningar. Så är inte fallet med rasistiska nidbilder. 9 av 10 gånger är dessa de enda som lyfts fram och då gör de skada, i vissa extrema fall till och med med en dödlig utgång. 

Självkritik är den svåraste delen av politisk aktivism oavsett vad den gäller, men det är enda vägen till en sann förändring. Vi förstår att det inte är lätt att få kritik när en menat väl men kanske är det just då kritiken egentligen är som mest befogad. Den som gör fel medvetet vet redan att det är fel, det är de omedvetna handlingarna som skadar som vi alla måste vara vaksam mot. När ens största försvarare dessutom är de en normalt tar avstånd från (läs SD svansen) känns det extra angeläget att fundera vad för budskap det är som kommit ut. Rasism börjar inte i brinnande byggnader och våld, det börjar i de små sakerna som en ”kåt geisha” och en arab med sin kamel…. 

Hälsningar: 

Paula (Colombia), Marie (Forna Jugoslavien), Yvonne (Sri-lanka), Katarina (Sydkorea), Markus (Sri-lanka), Lii (Sri-lanka), Bonnie (Chile), Freddy (Ecuador), Maria (Sydkorea), Tarik (Etiopien). 

(Länderna vi adopterats ifrån inom parentes)