Etikettarkiv: valår

Sverigedemokraterna

SD och valfilmerna

Lämna en kommentar

SD börjar ladda upp inför Valet 2018. De startar med två filmer från herr Åkesson till det svenska folket. Grundbudskapet? Att nästa val står mellan de som vill rädda Sverige (SD) och de som vill förstöra Sverige (alla andra riksdagspartier). Så vad är det som förstör Sverige enligt SD? Jo, invandringen såklart. 
Bilden som målas upp är en bild där terrorismen mot vita svenskar är vardag, där vita svenskar våldas, mördas, ja tom lämnas lemlästade på våra gator som en ny norm. Åkesson säger förvisso inte att det gäller vita svenskar rakt ut, men det sägs indirekt i valen av ord och i valet av bilder. Samtidigt försöker filmerna skapa en längtan och enatt nostalgi bakåt till en tid av rågblonda barn i solsken där våld och övergrepp inte existerade. Med godmodiga poliser som spatserar gatan fram och bjuds på bullar av folkhemmets trygga hemmafruar. En skarp kontrast med solsken och blå himmel mot det mörker som vi är nedsänkta i idag enligt SD.  

 

Några saker som sägs i filmerna, och som visar dels att SD vill skydda bara de vita svenskarna, dels att mycket saker de tar upp för att visa att de bryr sig om kvinnor tydligt handlar om VISSA kvinnor och i kombination med bilderna tydliggör att snacket om att SD inte är emot ”skötsamma invandrare” bara är BS. (Obs, inte 100% korrekta citat, men innebörden i det som sägs har inte ändrats). 

* ”Terrorismen har kommit till Sverige, svenskar lämnas lemlästade på våra gator”. 
Ett uttalande som dels pekar ut terrorism som något som kommer utifrån. Att terrorismen fanns i Sverige, av infödda vita svenskar, långt innan Åhléns och lastbilen tar inte SD med. Det passar inte deras agenda av att mura in Sverige till en egen liten bubbla genom att utmåla världen utanför som ond och farlig. Det ger också förlängningen att de ”riktiga” offren, de som räknas, är de vita offren. De fem som dog räknas inte bara som de enda offren för terror i Sverige, de får också stå mall för den påstått nya vardagen där svenskar på regelbunden basis tydligen mejas ner och dödas på våra gator och torg… Detta tydliggörs i valet av bilder där bilderna om terrorn i Sverige enbart utgörs av bilder från just terrordådet i Stockholm, men inga bilder av de NMR bomber som sprängde benen av en arbetare, eller bilder frånsom terrordådet i Trollhättan. 
* ”Kvinnor könsstympas och gifts bort mot sin vilja i Sverige idag”. 
Sett till övrig kontext av filmen blir det tydligt att SDs problem är att dessa saker ibland sker i Sverige (trots förbud mot båda delarna). Att det sker någon annan stans spelar ingen större roll. Att det är mindre risk att det skär här där det är förbjudet, än i länder där det är tillåtet spelar ingen roll heller. Problemet är bara att det trots allt sket här, och att det därför blivit något Sverige måste hantera. SD bryr sig inte om kvinnorna som utsätts. De bryr sig inte om att skydda dem. De vill bara stänga dem ute så att deras öden inte blir ett problem för Sverige. 
* ”Sverige befinner sig i ett allvarligt läge, vårt land är på väg att slitas isär”. 
SD målar upp en bild av hur de andra partierna, och media, målar upp en falsk bild av vad som sker i samhället. Att samhället faller sönder, allt fallerar och Sverige har aldrig haft en sådan samhällskris som vi har idag. För att lösa detta beskriver SD hur de vill göra medborgarskap till ett medborgarkontrakt för att bygga en starkare mdborgaranda. Ett medborgarkontrakt som diffust skall upprättas med de som ”vill bidra till Sverige”. För den med koll på SDs politik vet vi att detta ”kontrakt” SD vill ha skulle villkoras på ett sätt som är emot de mänskliga rättigheterna och som gör skillnad på medborgare pga ursprung. 
* ”I delar av vårt land pågår ett inbördeskrig”. 

Okej….nej jag orkar inte ens.
* ”Massinvandringen medför inget positivt till Sverige, det är bara en stor kostnad vi inte har rådmed med. Massinvandringen förstör vårt land och skapar motsättningar, segregation, brott och problem”. 
Massinvandring har SD alltid ansett att Sverige har. Idag, liksom förr när det kom i snitt 6000 personer per år. För SD är ALL invandrig massinvandring. I filmerna försöker SD hävda att konflikterna inte går mellan infödda svenskar och invandrare utan mellan de som förstör landet och de som bygger upp. Samtidigt som varje bild i filmerna tydligt understryker att invandrare förstör per default. 

Att invandrarna är de som ger barn droger, spränger bilar, slåss med polis, kostar pengar sompå tas ifrån sjukvård och omsorg för de godasom vita and so on. I alla bilder som lyfter offer för det påstådda enorma förfallet av Sverige som land är det vita som visas. Som gråter, som ”flyr” (flyttar), som skadats, som bara försöker gå över gatan. I alla bilder som visar personer som ”bryter ner det Svenska samhället” visas bilder på personer som inte läsas som vita. Personer som förutsätts vara invandrare. 

Filmerna utgör inte hets mot folkgrupp, men filmerna är sjukt jävla rasistiska. Samtidigt är de så dystopiskt mörka att det inte är lätt att hålla sig för skratt. För seriöst, hur dåligt mår egentligen dessa människor? Hur fixar de att gå vidare med dagen när allt de ser från de vaknar till de går och lägger sig är ett totalt förfall? Vilka ord ska SD ens kunna dra till med om Sverige faktiskt hamnade i krig? Eller om vi på riktigt skulle få ett land som kraschar ekonomiskt istället för ett land som ekonomiskt går bättre än alla andra jämförbara länder?
Dessa filmer gör det så smärtsamt tydligt att hela SDs politik bara bygger på en enda sak: rädslan för den ”främmande” människan. Det finns ingen annan grund i deras politik. Ingen annan drivkraft. För att då ses som ett alternativ att rösta på måste SD fortsätta pumpa ut bilden av invandringen som det stora hotet mot Sverige, om hur Sverige pga invandringen redan nu är ett land i förfall där allt är idel mörker. De måste få människor att bli rädda för invandrare, rädda för Sveriges utveckling, rädda för sin framtid och därefter påstå att just SD är de enda som vågar säga som det är och därmed är de enda som kommer ta denna skapade rädsla på allvar. SD VILL att det ska gåvara dåligt för Sverige, de VILL att ekonomin ska krascha och att folk ska må skit. De vill det så gärna att de måste hitta på och överdriva för att utmåla Sverige som ett riktigt dåligt land. De vill det för annars har de inget att komma med politiskt. 
SD gör en politisk motsvarighet till att först göra någon livrädd för spindlar. Sen hitta på att det finns en stor spindel bakom huvudet på personen och att de som hävdar att spindeln är påhittad är elaka lögnare. För att slutligen framstå som den sanna vännen i nöd när de hävdar att de tagit bort den fiktiva spindeln…SD ljuger ihop ett problem för att konstruera en rädsla bara de kan råda bot på eftersom de är de enda som ser problemet de själva hittat på. 

Sker det våldtäkter? Ja. Liksom det gjort i alla tider. Finns det en säkerställd ökning av våldtäkter? Nej. Det finns ännu inte bevis på att våldtäkter ökat i populationen. Det har gått upp i absoluta tal, men inte statistiskt säkert i fråga om våldtäkter per capita. Also: Om alla som våldtagits plötsligt skulle anmäla alla våldtäkter skulle statistiken skjuta i höjden med ca 1000%. Är det då ett problem? Nej. Anmälningarna är inte problemet, att våldtäkter sker är problemet och de sker oavsett ursprung på förövaren. Vi måste jobba mot ALLA våldtäkter och inte som SD bara bry sig om de som utförts av den ”mörka mannen” samtidigt som de utan problem hatar på och trycker ner kvinnor som pekar ut vita svenska män som förövare.  
Sker det bråk med poliser, våldsbrott, rån osv? Ja. Och det går lite upp och ner men över tid har det faktiskt sjunkit. När det kommer till dessa saker är dessutom klass den absolut starkaste kopplingen mellan grupptillhörighet och brott. Det är de med lågt ekonomiskt och socialt kapital som bränner bilar, slåss, säljer droger, rånar och snor saker. Så som det varit i alla tider. Men SD vill inte prata om klass, klass är enligt dem en påhittad faktor som inte alls skapar problem. Problemen skapas enligt SD av invandrare som skiter i svensk historia. As usual tycker SD illa om fakta och statistik som visar att kopplingen mellan invandring och brott är en dålig faktor att titta till. 

Rakt igenom dessa filmer går den röda tråden av Jimmie Åkesson som en landsfader. Mannen vi kan lita till. Mannen som vill oss väl. Som en pappa till oss alla, sträng men kärleksfull. Plötsligt känns filmerna inte lika komiska längre i allt överdrivet mörker. Likheterna med nazisternas bilder och språkbruk blir alltdet för närvarande för att bara skratta bort. Det läskiga är egentligen inte att Jimmie vill lansera sig som landsfader och landets räddare, det läskiga är vetskapen om att väljare går på det och att personkulten runt Jimmie har sektliknande proportioner. Om SD får makt innebär det att vi får ett parti som styr landet med rädsla som medel. Ur rädsla som grund kan vi aldrig skapa trygghet, bara mer rädsla. Om SD får ta makten blir Sverige ett land skapt för otrygghet, då kan vi verkligen prata om ett mörker som lägger sig…. 

(Samtliga bilder i detta inlägg är fråndet SDs nya valfilmer).

Samhälle

Vad vill partierna med jämställdheten i valet?

Lämna en kommentar

Inför valet tänkte jag att det kanske kan passa med en liten samanställning av vad sittande riksdagspartier, + F! som blivit ett parti att räkna med, har för politik i fråga om rasism och jämställdhet. Detta är bara korta sammanfattningar, för mer fullständig insikt är det tvunget att gå in på partiernas egna sidor och läsa själva.

Sverigedemokraterna (SD): SD är ett värdekonservativt parti som trycket mycket på vad de ser som kristna värderingar. De kallar sig även för särartsfeminister. Detta betyder att de anser att kvinnor och mäns könsroller främst beror på genetisk betingning att önska olika saker i livet. SD vill avskaffa genusperspektivet i skolan, de vill minska eller helt avskaffa anslag för forskning med genusperspektiv. De vill sänka gränsen för fri abort till v 12. De vill avskaffa de öronmärkta dagarna i föräldraförsäkringen och bygga ut möjligheten att stanna hemma med barn längre genom vårdnadsbidrag. De vill även förbjuda kvinnor att bära någon form av religiöshuvudbonad i synnerhet om den har muslimsk anknytning (burqa/hijab) då de ser det som ett religiöst förtryck. SD vill även häva den könsneutrala äktenskapslagen och förbjuda samkönade par och ensamstående att adoptera eller få hjälp med insemination.

Kristdemokraterna (KD): KD är ett ju ett kristet högerkonservativt parti vilket märks i deras politik. KD var enda parti som fortsatt att motsätta sig bortplockandet av steriliseringskrav vid könskorrigering. KDs jämställdhetspolitik är liksom Ms rätt luddig. Mycket verkar hänga på att öka valfriheten i fråga om arbetsgivare inom vård och skola (dvs öka privatiseringen av dessa sektorer) men är utöver det mest luddighet om ökad kunskapsnivå hos politiker (hur?), jämnare fördelat uttag av föräldradagar (hur?) och jämnare lönesättning (hur?).

Moderaterna (M): Sin vana trogen satsar M allt krut på att låta arbete vara nyckeln till framgång. M satsade hårt på RUT som menades vara ett steg mot mer jämställdhet, dels för att fler kvinnor kunde bli egenföretagare, dels för att de hem som köpte städhjälp kunde kosta på sig mer tid tillsammans och mindre tjafs om hushållssysslor. I praktiken betyder det bara att vissa kvinnor fått mer jämställdhet för att andra kvinnor tar över deras sysslor.

M går till val på arbetslinjen liksom förra valet. Jämställdhet skall uppnås med fler i arbete. I övrigt är det mycket luddigt från M där det mesta beskrivs i floskler om allas lika värde och fler i arbete men väldigt lite konkret.

Folkpartiet (Fp): Ett marginaliserat parti som mest hakar på M när det verkligen gäller. Däremot när det kommer till vad de vill har de tydligare uttalade önskemål än M. Fp vill införa en tredje öronmärkt månad i föräldraförsäkringen för båda föräldrarna för att förmå fler män att stanna hemma med barn längre. De vill även trycka på ett mer uttalat jämställdhetstänk inom skola och förskola samt (som jag uppfattat det) förbud mot att vissa flickor inte tillåts delta i sexualkunskap och gymnastik. Folkpartiet vill även sätta hårdare press på EU att erkänna hbtq+ personers rättigheter samt var med och drev igenom att tvånget att sterilisera sig för att genomgå könskorrigering togs bort.

Centerpartiet (C): C går till val på att de vill införa samtyckeslagstiftning i sexualbrottsmål, att de vill göra föräldraförsäkringen tydligare och även se över hur reglerna påverkar uttaget av dagar, de vill sätta press internationellt på kvinnors rätt till säkra aborter och preventivmedel, och liksom KD vill de skapa mer jämställdhet genom att öppna upp ytterligare för privatisering inom offentlig sektor. Dock har C en punkt jag inte sett andra partier ha och det är införandet av en graviditetspeng för egenföretagare så att de skall ha lättare att skydda sin inkomst vid graviditet om de inte kan fortsätta arbeta heltid inom sitt företag. De har en betydligt med tydlig och välutvecklad politik inom jämställdhetsfrågor än övriga Allians partier.

Miljöpartiet (Mp): Mp är ett parti som varit noga med jämställdheten från start, de har hela tiden lobbat för delat ledarskap mellan könen och har därför två språkrör. (I dessa tider vore dock ytterligare ett språkrör på sin plats, alt öppna upp för icke binära personer på någon av de två språkrörsplatserna) I valet trycket Mp på en samtyckeslagstiftning vid sexualbrott, de vill öronmärka fler pappadagar för ett jämnare uttag av föräldraledighet, de vill även satsa på högre löner inom offentlig verksamhet vilket gynnar kvinnor och satsa på kollektivtrafiken då fler kvinnor än män reser kollektivt.

Feministiskt initiativ (F!): Hela F!s politik handlar om jämställdhet på olika vis, det är vad hela partiet handlar om och inte bara fristående delar som hos andra. Några av F!s förslag är delad föräldraförsäkring, press på EU om rätt till säker abort inom alla EU länder, en hopslagning av de sociala skyddsnäten med en lagstadgad mininivå för alla (en form av medborgarlön) som ger en säker inkomst vilket gynnar de fattigaste där kvinnor är överrepresenterade.

Socialdemokraterna (S): S vill driva frågor om rätten till heltid, något de talat om i 13 år men tyvärr inte gjort så mycket verklighet av. De vill även att jämställdhetsarbete inom skolan/förskola skall vara kontinuerligt och inte tillåtas drivas som tidsbegränsade projekt. S öppnar även upp för möjligheten om lagstadgad kvotering inom bolagstyrelser om det inte jämnar ut sig på egen hand. Liksom M satsar S också på att lyfta arbete som vägen till jämställdhet. S har satt som mål att Sverige skall ha lägst arbetslöshet i EU om 6 år och för att nå det målet krävs en högre sysselsättning hos kvinnor och då blir rätten till heltid en viktig fråga. S vill även införa en lag mot sexistisk reklam.

Vänsterpartiet (V): V för en politik som till stor del påminner om F!. V vill individualisera föräldraförsäkringen (dvs dela den 50-50 mellan föräldrarna), de vill också införa en samtyckeslag. V vill även höja understödsbidraget för ensamstående föräldrar och stärka bostadsbidraget vilket också gynnar ensamstående föräldrar där kvinnor är överrepresenterade. De vill även satsa på ökad kunskap om kvinnors sjukdomar inom vården för att tex få fler kvinnors arbetsskador erkända, ökad kunskap om genus och jämställdhet i skolan och ökad kunskap om relationsvåld inom socialkontorens verksamheter. De vill även förbättra skolans sexual och samlevnadsundervisning och göra feministiskt självförsvar till obligatorisk i högstadiet och som möjligt tillval i gymnasiet.

 

Ja som sagt är detta bara ett litet skrap på ytan som ändå ger en fingervisning om vad för politik de olika partierna vill föra i fråga om jämställdhet.

Samhälle

Låt oss tala om demokrati

2 kommentarer

Bevarandet av demokratin och yttrandefriheten debatteras frekvent just nu, till stor del på grund av alla de demonstrationer som möter SD vid varje torgmöte men även de motdemos som hållits mot tex SvP, på grund av att nazister attackerat vänsteraktivister och antinazistiska demonstrationer etc. Det är helt enkelt en het fråga, men många verkar ha missat lite vad det här med en demokrati och yttrandefrihet faktiskt är och vad de därmed försöker försvara med näbbar och klor.

I Sverige har vi representativ demokrati, det betyder att vi väljer representanter som vi tror kommer lyfta de frågor vi vill och driva den politik vi önskar oss. För att välja dessa representanter har vi fria val där vi får rösta på vem vi vill från vilket parti vi vill. Demokratin innebär också att staten inte får gå in och förbjuda någon från att starta parti, det är därför vi exempelvis har ett neonazistisk parti (SvP) som ställer upp i kommunvalen. Att valen sköts genom anonyma röster, att staten inte får gå in och med hot eller våld styra röstningen eller enbart tillåta vissa utvalda partier att rösta på är lite av grundpelarna i demokratin. Det hela handlar främst om vad staten har för skyldigheter gentemot individen.

Yttrandefrihet är en del ur demokratin och reglerar enbart vad staten får eller inte får göra mot privata aktörer. Staten får tex inte gå in och stänga av hemsidor de tycker har fel budskap, de får inte förbjuda partier eller organisationer att hålla tal bara för att de talar emot regeringen osv. Yttrandefriheten har däremot inget att göra kring vad som sker mellan privatpersoner. Det betyder tex att det varken är ett hot mot demokratin eller ett brott mot yttrandefriheten om en moderator på ett privat forum plockar bort inlägg hen inte anser hör till forumets ämnen. Det är heller inget hot mot demokratin att jag förhandsmodererar kommentarer till bloggen 😉

Vidare finns det inskränkningar i yttrandefriheten som reglerar att vi får säga nästan vad som helst, men inte allt. Lagen om hets mot folkgrupp är exempelvis en av inskränkningarna i yttrandefriheten. Det vill säga du får tycka bäst du vill att homosexuella är skadliga för samhället och borde skjutas omgående (även om det är synnerligen korkat), men går du ut och säger det under ett torgmöte är det straffbart. Lika så har vi tryckfrihetsförordningen som säger att du har rätt att ge ut texter och böcker, trycka tidningar osv utan att staten får ingripa, så länge du inte genom texterna försöker uppmana till brott eller hetsa mot en folkgrupp. Vad som faller under det senare är däremot rätt luddigt och tja, det ska väldigt mycket till för att passera gränsen för vad som är ok där.

När det kommer till rätten att hålla offentliga politiska möten, ex demonstrationer får alltså inte staten gå in och förbjuda detta, de ska även se till att mötena kan bli av. Vad som däremot är fullständigt tillåtet är att hålla motdemonstration. Det är varje invånares demokratiska rätt att göra sin röst hörd kring budskap de inte delar. Vad de inte får göra är att bruka våld för att tysta motståndare, eller hot om våld i samma syfte. Att överrösta möten är lite av en gråzon, i vissa fall bedöms det som störning av mötesordning, i andra fall som ok ifall mötet ändå genomfördes. Så det finns inga klara regler för exakt hur mycket oljud som får göras.

Det är alltså en demokratisk rättighet att hålla torgmöten och att gå dit för att lyssna, men det är även en demokratisk rättighet att gå dit för att visa sitt missnöje. Att försöka få det till att handla om hot mot demokrati och yttrandefrihet att det hålls aktioner mot ex SD och SvP är således en grov misstolkning av demokratibegreppet och vad yttrandefrihetslagen har för syfte.

Att förorda att de som inte gillar vissa politiska budskap skall stanna hemma eller vara tysta för att ”alla tycker som de vill” är däremot ett steg närmare en diktatur. Om alla ska få tycka som de vill gäller det ju givetvis även för de som vill visa sitt missnöje. Det är en nog så vacker tanke att felcitera Voltaire (”Jag delar inte din åsikt..” etc etc) men det är ytterst priviligierat synsätt. Visst kan jag dö för demokratin, men inte för att folk skall få stå på gatorna och aggitera att jag inte borde existera. En vän till mig skrev häromdagen ”Din yttrandefrihet slutar där mina mänskliga rättigheter tar vid” och det håller jag med om. Jag har en mänsklig rättighet att finnas, att leva, att känna mig trygg fri från förföljelse. De som vill argumentera emot detta får göra det, men de kommer aldrig få göra det ostört.

I valet mellan min egen och andra förtryckta gruppers existens och nazisters rätt att föra ut sin politik ostört väljer jag alla gånger alternativ ett. Makthavare försökte tala Hitler och NSDAP till rätta, motargumentera och visa på deras bristande resonemang, ”ta debatten”. Vi vet hur det slutade, ska vi göra om samma misstag?

Kålsuparteorier och snack om att ”verkliga demokrater” tillåter alla att föra ut sin propaganda ostört är vad som kommer leda oss raka spåret ner i mörkret, vi ser redan vilken värdeförskjutning som skett i samhället till nazismens fördel. För 20 år sedan blev en lärare på ett universitet avstängt för att hon lät en nazist tala inför vuxna elever. Det blev folkstorm och ansågs både oansvarigt och oetiskt att utsätta sina elever för en nazist åsikt då det oundvikligen blev att elever i klassen fick sin existensrätt ifrågasatt. I dagarna slog skolverket fast att i demokratins namn ska SvP tillåtas ha bokbord och tala på skolor ”som vilket parti som helst”. Att de utgör ett hot mot många elever i skolorna är sekundärt. Nazismen har våldet inbyggt i sig, att bruka våld är en del av utövandet av nazism, men vi som drabbas skall bara tysta ta emot detta i demokratins namn? I dag slutar de mänskliga rättigheterna där yttrandefriheten tar vid, ska vi bara tysta köpa det? För mig är svaret nej, vad är det för dig?

Sverigedemokraterna

SDs politik i praktiken

2 kommentarer

Ok, jag går emot mig själv lite här och skriver om SD igen, egentligen vill jag fokusera mer på annat men tja, det är valår, SD syns tamefan överallt och det finns ett visst behov av att ändå belysa vad dessa nissar står för. Jag har ju tidigare gått igenom delar av deras principprogram, men vad de säger sig stå för är en sak, vad driver de för politik i verkligheten?

Många som står tveksamma till kritiken mot SD vill gärna se i deras valmanifest, principprogram och dyl exempel på varför SD skulle vara rasister/fascister/hbtq-fientliga osv. Saken är den att SD är smartare än många SD motståndare ger dem cred för. Mycket står väldigt inlindat, eller är helt utelämnat ifrån deras hemsida, och deras rätta färger syns först om en granskar den politik de faktiskt för i form av motioner inom kommun och riksdag. Valda exempel här är för att visa att SD är mer än ett parti som är emot invandrare, SD är ett parti som för en politik som är negativ för alla förutom vita cis-män med en lön en bra bit över normen.

SD och kvinno/jämställdhetsfrågor:

SD har på sistone börjat lägga an en ”feministisk” profil genom att kalla sig särartsfeminister. Det betyder i kort att de anser att kvinnor och män är skapta olika, att det inte kommer att gå att få en jämn fördelning av uttag för VAB/föräldraledighet, jämn fördelning av kön inom olika yrken osv ”för vi vill olika saker”. På grund av denna syn vill de ta bort all form av stöd till forskning med genusperspektiv, de vill ta bort kravet om genusmedvetenhet ur grundskola/förskola, de vill även slopa alla incitament till jämnare fördelning av föräldraledighet.  Utöver detta vill de sänka gränsen för fri abort, i kombination med att göra det svårare att få tag i p-medel då de vill slopa subventioneringen av p-medel för unga.

Att kunna bestämma över sin reproduktion i mesta möjliga mån är en frihet och rättighet som Sverige varit ledande inom, och detta vill SD istället backa i. Detta ses som ett led i SDs ”pepp” att svenska kvinnor ska föda fler barn för att fylla upp behovet av befolkningsökning när antalet invandrare skall minskas. Istället för att kvinnor ska få ses som sina egna individer med en egen vilja ses de av SD som levande kuvöser. En syn de delar med SvP och nazityskland…

SD och HBTQ

Liksom SD försöker sig på en feministisk profil försöker de också kalla sig för det enda rätta valet för HBTQ personer. Vilket rimmar väldigt illa med den politik de faktiskt för. SD var emot att transpersoner som gör en könskorrigering skulle slippa tvångssteriliseras, förutom SD var det bara KD som var emot detta. SD-politiker har även uttalat sig för att återinföra detta tvång. Representanter för SD har flertalet gånger uttalat sig negativt om Prideparaden, och om hbtq-personer. De vill avskaffa både rätten för samkönade par att gifta sig och rätten att adoptera. De är emot införande av ett tredje juridiskt kön, något de ser som ett ”särintresse” och SDare har många gånger uttalat sig om transpersoner som ”onaturliga”.

I fjol la SD en motion till riksdagen om att de enda flyktingar som skall anses ha asylskäl är de som faller under Genevekonventionen och där är förföljelse på grund av sexualitet eller könsidentitet inte inräknat. Detta betyder alltså att de tycker att HBTQ personer som riskerar förföljelse och kanske tom döden i sitt hemland inte har skäl till asyl i Sverige. Den enda orsak de egentligen kan framföra till varför HBTQ personer borde vara för SD är att de är emot muslimer som de anser är de verkliga homofoberna i samhället.

SD som arbetarparti:

Det som gjort SD framgångsrika och det som gett dem mest röster från andra än rena rasister är deras retorik som hämtats från den socialistiska kulturen. De pratar om folkhem, arbetarkamp och om den lilla människan. Att de ska ta strid för alla som inte sitter i Stockholm med makt och pengar, att de ska ta strid för landsbygden.

I den faktiska politiken däremot har tongångarna varit något helt annat. SD har röstat med alliansen i 9 av 10 frågor, de har röstat för enorma skattesänkningar, röstat för nedskärningar och istället för att lägga krutet på den där arbetarkampen de lovat har de varit med och skapat en otryggare arbetsmarknad. I kommunerna lägger de mer energi på att försöka stoppa asylboenden och moskébyggen än att faktiskt lyssna på vad invånarna är intresserade av. Å de där pengarna som skulle gå till SDs arbete i landsbygden har istället skickats till huvudorganisationen i Stockholm, så mycket för ”hela Sveriges parti”.

Så. Även om det är lätt att göra, stirra er inte blinda på vad SD skriver, gå efter vad de faktiskt gör. Fråga sedan samma till övriga partier, vad har de gjort under den mandatperiod som snart är över? Ord är bara ord, det är handlingen som räknas.

 

(För närvarande saknas källor i denna text då jag pga tidsbrist inte hinner med att lägga in det. Källor kommer senare men tills dess kan ni tex googla på ”SD motioner” så finns en del att läsa)

Sverigedemokraterna

SD är ju inte rasister!!……eller?

13 kommentarer

Ofta, och då menar jag verkligen ofta, påstås det att SD svartmålas när de kallas rasistiska eller fascistiska, att de ju faktiskt är ett helt vanligt parti som bara råkar vara kritisk mot invandring. Tänkte här gå igenom deras så kallade princip program och visa lite närmare vad som tyder på mer eller mindre öppen rasism trots snygga formuleringar.

Först av allt bara: Rasism handlar inte bara om tanken att det finns mänskliga raser som skiljer sig från varandra. Rasism handlar idag främst om tanken om kulturer som statiska och så vitt skilda att det inte går att förena olika kulturer. Ha detta i åtanke när vi nu dyker ner i SDs principprogram. På grund av omfattningen kommer jag tyvärr inte kunna skriva om precis alla delar utan väljer de mest relevanta. Eventuellt kan jag om önskan finns skriva om fler delar längre fram.

Så, det första som möter mig när jag börjar läsa principprogrammet är punkten ”Sverigedemokraterna och demokratin”. Kortfattat består texten av en rejäl portion omskrivning av historien (som att det aldrig funnits svenska livegna bönder) och sedan fastslås att det helt enkelt är rätt dåligt med många kulturer i ett land för då fungerar inte demokratin. Här är en talande passage i texten:

Den moderna demokratin har vuxit fram i intim symbios med nationalstaten. Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.

Det vill säga: För att demokrati ska fungera måste vi alltså bestämma vilka som är svenskar, inte bara utifrån vad passen säger utan också hur de passar in i en luddig odefinierad ”kultur”. Dessa är de som ska få ha något att säga till om i Sverige. Som jag ser det finns det två sätt SD kan få igenom detta på: Bedöma rösträtt utifrån vilka som faller inom en uppsatt ram för svenskhet vilket rimligen gör att även vita infödda svenskar vars familj bott i landet i många generationer kan förlora sin rösträtt, eller så helt enkelt förbjuda folk utifrån att komma hit. Möjligen en kombination av båda. Sett till motioner och uttalanden SD gjort under sin tid i riksdagen verkar det luta åt att göra en mall och alla som lever upp till den mallen får rösta. Sen kan den som vill givetvis fundera lite på det demokratiska i att ens rösträtt hänger på huruvida en anammar rätt åsikter, rätt intressen och rätt ”kultur”. I senare kapitel (Sverigedemokraterna och nationen) definierar SD hur någon ej infödd svensk kan bli svensk, och en infödd svensk kan upphöra att vara svensk på detta vis:

Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation. På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.

Under rasbiologitiden kunde en person anses vara rasförädare och med detta tappa sina privilegier som tillhörande ”rätt” (läs den ariska) rasen. Detta är i princip samma tänk. Om en infödd vit svensk ”förråder” landet genom att bli lika eller mer lojalt med ett annat land, anammar en annan kultur eller ”identitet” (vad fan det nu är) upphör deras rätt att fortsätta ses som svenskar.

 

 

Nästa punkt i principprogrammet jag fastnar i är ´”Sverigedemokraterna och människan”. Här går det att tex läsa dessa bevingade ord:

Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. (Min fetmarkering)

Enligt SD skulle det alltså finnas nedärvda, specifika ”essenser”  knutna till vissa grupper av människor. För att förklara detta närmare fortsätter texten såhär:

 För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle.Vi kan också konstatera att historiska försök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats, ibland med katastrofala följder som i till exempel före detta Jugoslavien, och att sådana försök därför bör undvikas då de är förenade med stora risker.

Det intressanta i detta är ju att det faktiskt aldrig någonsin funnits ett samhälle med en homogen kultur, religion och språklig tradition som överlevt speciellt länge alls. Sverige har aldrig varit kulturellt homogent. Vidare är ”nationens gränser” ganska dåligt mått på hur stor solidaritet människor kan känna. Sverige är tex ett förhållandevis pyttigt land sett till befolkningsmängd. Så var går gränsen för hur många människor en kan känna sympati med? Att folk befinner sig inom samma lands gränser och har gjort i hundratals år är liksom ingen garanti för att det blir samma kultur, samma språk, samma religion, för sådant krävs totalitära och ofta våldsamma direktiv från makten där kring inte sällan blir ett resultat och ja…vi kan fråga oss igen: Var är det demokratiska i det? (Att SD hävdar att ”nationen” skulle vara något naturligt och fast är f.ö rätt skrattretande. Att människor drar upp statiska nationsgränser och vill förhindra in och utvandring ur dessa är ganska nya påfund sett till hur länge vi funnits)

Jag läser vidare, och kommer nu till den pikanta punkten ”Sverigedemokraterna och mångkulturalismen”. Jag har i denna text valt att byta ut ordet kultur/mångkultur mot ras och rasblandning. Tycker det talar rätt bra för sig själv då:

Sverigedemokraternas syn på ras och dess betydelse för samhällets och nationens fortlevnad medför naturligtvis att vi blir starka motståndare till rasblandning som politisk idé och samhällssystem.

I vår tolkning är begreppet rasblandning synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella raser, sakna en överordnad majoritetsras och att aktivt arbeta för att rasgrupper skall bevara sin ursprungliga rasprägel och identitet. Huruvida slutmålet med de rasblandande strävandena är att skapa ett samhälle där alla nationella raser upplöses och sammanblandas till en ny gemensam rasmix eller om det är att särkulturellt samhälle där en mängd vitt skilda nationella raser existerar parallellt inom samma stat, är för oss ovidkommande. Vår uppfattning är att bägge dessa scenarion kommer att leda till ett försämrat samhällsklimat med ökad rotlöshet, segregation, motsättningar, otrygghet och minskad välfärd som följd.

SD fortsätter sedan med att beskriva hur de vill driva fram en assimileringspolitik av typen ”ta seden dit en kommer” med målet att alla som invandrar skall avsäga sig sin tidigare nation och kultur och helt anamma den svenska kulturen. Eller som de så snyggt avslutar det:

Kärnan i assimilationstanken är att slå fast att den svenska staten inte är ett kulturellt vakuum och att den svenska nationenskultur i kraft av sin historia, med undantag endast för de nationella minoriteterna, är överordnad andra nationers kulturer inom den svenska statens område.

Hur detta går ihop med att de även vill avskaffa samernas rätt att bedriva renskötsel, ta bort hemspråksundervisning för minoritetsspråk osv vet jag inte, men SDs politik är sällan speciellt logisk.

 

Ok, jag hag nu benat igenom valda delar från nästan halva SDs princip program och än så länge, oavsett punkt kommer vi tillbaka till följande: det är invandringen som är hotet, invandringen är problemet, fixar vi det fixar sig allt annat också. Vilket får sägas går hand i hand med hur de debatterar sin politik, de motioner de lämnar och de debattartiklar de skriver. Nåväl, jag betar av lite till. Nästa del i texten blir ”Sverigedemokraterna och invandringen”. Vet egentligen inte vad som kan sägas om detta som inte de flesta redan förstått. De påstår att tidigare invandrings”vågor” bestått av folk från närliggande kulturer eller individer som assimilerats och därför har det aldrig funnits verkliga problem förr. Vilket iof inte hindrat föreningar att startas både på 16-17 och 1800-talet med målet att ”bevara Sverige för svenskar!”. Idag däremot är det inte annat än problem. SD skriver såhär:

Trots att problem inte har saknats har denna historiska invandring i flera fall haft en positiv nettoinverkan på samhället Tendensen i modern tid har varit en oerhört omfattande invandring från avlägsna länder och kulturkretsar. Trots att det inte saknas exempel på enskilda individer som på ett positivt sätt anpassat sig och bidragit till det svenska samhället under senare tid, så är ändå den sammanlagda nettoeffekten av massinvandringen från avlägsna länder starkt negativt, såväl ekonomiskt som socialt.

Det verkligt intressanta i denna text är i min mening att de beskriver invandrare som bidrar till samhället (och rimligen alltså inte begår brottsliga handlingar) som ”enskilda individer” men menar att invandrare som total grupp medför bara negativa konsekvenser, vilket är aningen märkligt med tanke på att ca 85% av alla som invandrar hit aldrig ens kommer ha med polisen att göra. Ja om de inte själva söker upp dem för att de utsatts för ett brott såklart. 85%  är alltså ”enskilda individer”, ca 15% är ”invandringen som helhet”. (Källa BRÅ)

 

Självklart tar det inte slut här. I nästa andetag beskriver SD sin syn på asylinvandring. Enbart små grupper skall beviljas asyl och enbart så länge orsaken till asylsökningen finns kvar.

Sverigedemokraterna värnar om asylrätten, men vill samtidigt betona att rätten att söka asyl inte är detsamma som rätten att bli beviljad asyl. Flyktinginvandringen bör vara begränsad till en mindre mängd flyktingar som uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention och som endast beviljas tillfälliga uppehållstillstånd under den period som de livshotande konsekvenserna av den konflikt eller naturkatastrof man har flytt ifrån varar.

Detta borde åtminstone teoretiskt innebära att någon som beviljas asyl här som 4 åring, växer upp, skaffar familj och barn här plötsligt kan bli av med sitt uppehållstillstånd efter säg 30 år för att kriget hen flydde ifrån tagit slut. Hur detta skall bidra till assimilering vet jag inte heller för varför skall asylinvandrare assimilera sig, lära sig språk och kultur när de vet att i samma sekund de bedöms kunna återvända slutar deras uppehållstillstånd att gälla?

Texten återkommer också till att invandring är ett hot mot nationen på grund av detta med kultur. Även om SD alltså påstår att de förstår att kultur inte är statiskt, och trots att de själva tror att assimilering är möjligt (dvs det går att avsäga sig sin kultur) vidhåller de märkligt nog att blandning av kulturer är så farligt att det måste motarbetas till varje pris. I min mening åsikter som motsäger varandra rätt bra.

 

Så, den sista delen jag tänker ta utdrag ifrån är ”Sverigedemokraterna och religion”.

SD börjar med att slå fast att de är religiöst obundna och tror på religionsfrihet. Den där biten går ju verkligen att ifrågasätta. Speciell som texten bland annat innehåller detta:

Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intim sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten.

De bekänner sig inte som kristna, de bara råkar tycka att kristendomen skall ha en särställning och dessutom genomsyra staten som inte ska vara neutral. Texten avslutas med en känga till islam:

Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad.

Att SD ser islam som ett speciellt hot är ingen nyhet för de flesta. Nu är principprogrammet lite mer kortfattat än om en går in och läser specifikt vad de tycker om andra delar. När det kommer till Islam handlar det inte bara om att begränsa invandringen, utan även om förslag såsom förbud mot alla religiösa huvudbonader (framförallt kvinnors slöjor), förbud att bygga moskéer, förbud mot böneutrop, förbud att be på arbetstid etc etc.

 

För att avrunda: SD sin vana trogen utmålar alltså invandrare och invandring som det enskilt största problemet vi har i detta land. Oavsett vad de skriver om återkommer lösningen till att vi måste bevara en stark nationsidentitet och detta kan bara göras med en kraftigt begränsad invandring och en tydligt reglerad assimileringspolitik. Utöver detta beskrivs kultur både som en statisk essens inom människan för att förklara varför det är dåligt med in/utvandring, men ändå är det en lösning att avsäga sig sin kultur för att passa i ett nytt land.

Om vi som jag visade i ett av citaten byter ut kultur mot ras i SDs texter får vi plötsligt ett dokument som hämtat från rasbiologiska institutet på 40-talet. SD har inte gjort upp med sin rasistiska historia, de har tagit på sig kostym och ändrat om i retoriken men faktum är att samma ”vi och dom” tänk, samma uppdelning i folk och folk och ja, samma rasism, finns kvar än idag.