Etikettarkiv: demokrati

Sverigedemokraterna

Vilka får utrymme i offentliga rum?

6 kommentarer

Efter gårdagens demonstration mot den rasistiska propagandan i SLs tunnelbanestatios på Östermalm där flera demonstranter avslutade demon med att riva ner SDs propaganda har gårdagskvällen och dagen varit full av åsikter om huruvida det var rätt att riva ner propagandan, och huruvida SD kommer gynnas av detta eller ej.

När det kommer till propagandarivningen har liberaler haft riktigt party i att få hetsa om yttrandefrihet, demokratiska värden, att ta kampen ”på rätt sätt” och såklart favoriten ”Det är faktiskt olagligt!!” . Nå, i det sista har de rätt ,det är olagligt att riva ner reklam. Detta är dock rätt ointressant för lagar är inte perfekta, demokratier är inte perfekta. Det som är viktigare än huruvida det är lagligt eller ej är huruvida det är moraliskt riktigt att låta propagandan sitta uppe när den faktiskt skadar människor? För vissa är svaret ja, att följa lagen är det mest moraliskt riktiga, för andra är svaret nej, det moraliskt rätta är att riva ner propagandan så att alla skall känna sig välkomna i tunnelbanan. Jag är av den senare åsikten.

Många propagerar för att reklamen bara borde ha anmälts istället, att vi måste lita på myndigheter och rättsväsende att göra rätt. Detta är lätt att tycka om en själv inte drabbas. Det är dock okunnigt och naivt. Vi som utsätts för rasism är smärtsamt medvetna om att rasismen går igen i hela samhället och att det inte alls går att lita på rättsväsende eller myndigheter i detta. SL har faktiskt i sina egna regler slagit fast att reklam som kan anses sårande för folkgrupper inte skall tillåtas. De valde ändå att godkänna denna reklam, trots att den utpekar tiggande romer som ett stort problem, trots att de ljuger om att dessa romer är kriminella ligor. Varför ska vi lita på att DO skulle bedöma läget annorlunda, men framförallt ,skall vi verkligen tillåta denna avhumaniserande propaganda i tunnelbanan tills dess ett beslut är taget, vilket kan ta veckor, kanske månader och reklamkampanjen tar slut av sig själv innan beslutet kommer? Vissa tycker det, jag håller inte med. Alla bör få vara trygga i tunnelbanan, och ibland krävs civil olydnad för att uppnå detta.

image3-jpgVidare är staten och demokratin som sagt aldrig felfri, vad som stiftas i lagar är vad majoriteten i riksdag/regeringen ser som rätt, inte nödvändigtvis vad som är rätt i fråga om mänskliga rättigheter eller ens vad som majoriteten av folket i landet tycker. Historien är kantad av saker som varit lagligt vi idag ser med avsky på, liksom saker som varit olagligt vi idag ser som en självklarhet att det ska vara rätt. Framtiden får utvisa om vi bestämde oss för att rasistisk reklam i tunnelbanan bör vara förbjudet, eller om rasismen vinner och det ses som givet att tillåta.

Ännu viktigare än diskussionen om huruvida det var lagligt eller ej att riva ner propagandan är frågan om vem som får utrymme att sprida sina åsikter i offentliga rum? Liberalerna snackar om yttrandefriheten i att köpa reklamplats, men för vem gäller den? Det gäller definitivt inte för mig, eller de flesta av de som kämpar vid min sida. Att sätta upp reklam eller propaganda utan lov är nämligen också olagligt och rätt få har råd att köpa detta utrymme för hundratusentals kronor. Så vems yttrandefrihet är det som är så självklar? Jo maktens. De med pengar. De med inflytande. Det som egentligen sägs när nedrivandet av SDs propaganda anklagas för att sabba yttrandefriheten är att makten skall få tala, vi övriga ska tysta ta emot även när budskapet är att vi inte är önskvärda här. Att dela ut flygblad är givetvis inte dåligt, problemet är bara att många struntar i att läsa dem, de kastas bort och glöms igen samtidigt som propagandan är kvar på väggar och tak i tunnelbanan. Därför behövs mer och civil olydnad har alltid varit en viktig hörnsten i demokratiska samhällen. Jag undrar om de som nu gnäller om att demonstranterna valde fel väg genom att riva ner propagandan hade skällt på Rosa Parks också för att hon tog saken i egna händer och satte sig där hon ville i bussen?

När någon ges utrymme i offentliga rum tas utrymme från någon annan. I detta fallet gavs utrymme till SD vilket gjorde att utrymmet för rasifierade, och speciellt hitresta romer, minskade. Därför krävs motstånd, för att ta tillbaka utrymme från rasisterna till de som drabbas. Ju längre rasistisk propaganda tillåts gå, ju längre den tillåts sitta uppe, ju mer begränsas utrymmet för de som drabbas, för de förtryckta. Ska vi tysta acceptera det i hopp om att den makt som inget kan göra åt rasstereotyper i reklam, som skrattar med åt rasistiska skämt i tv program eller rycker på axlarna åt anmälning efter anmälning om hatbrott och rasistiska trakasserier, plötsligt skall reagera och agera? Har vi ens tiden att vänta på detta utan att säga ifrån själva?

Huruvida SD tjänar på detta är däremot mer än  sekundärt. Frågan är om VI i antirasismen tjänar på detta? Jag menar på att vi gör det. Så som debatten i samhället ser ut idag gynnas SD av allt, så vi kan bara skita i dem, och fokusera på oss. Vad vill vi med rörelsen, vad har vi för mål, hur ska vi nå dit? Ett första steg måste ju vara att få till en bred, aktiv antirasistisk rörelse och igår var ett steg i det. Att 3000+ demonstranter kunde samlas på mindre än 2 dygn för att hålla en demo mot rasism är en stor sak. Det är en enorm framgång för antirasismen och vi måste spinna vidare på det!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Vi måste sluta förhålla oss till SD. De ska inte få ha makten att formulera alla problem. Vi måste ta tillbaka makten över den politiska diskursen när det kommer till frågor som rör antirasismen och att inte tillåta SD att tapetsera tunnelbanan med rasistisk propaganda är ett steg. Ett litet steg men ett viktigt steg.

Samhälle

Yttrandefrihet: Mer än ett demokratiskt verktyg.

1 kommentar

Kristina som bloggar om feminism m.m. har skrivit en text om hur yttrandefrihet inte har något egenvärde. Jag har läst texten och känner att jag måste ge lite svar på tal här. Jag kan hålla med om vissa delar av det Kristina vill föra fram, men på det stora hela tycker jag hon är ute och cyklar. Detta är varför:

Främst anser jag att texten totalt saknar maktanalys ur flera perspektiv. Såsom klass, rasism, hbtq och funkisperspektiv. Vem är det som har makten och hur förvaltas makten? Att ha yttrandefrihet i ett land handlar om mycket mer än bara ett demokratiskt verktyg.

Kristina nämner att ett land kan vara demokratiskt och behandla sina invånare väl men sakna yttrandefrihet. Jag skulle vilja grotta ner mig lite här. Hur kan det vara möjligt för ett samhälle att göra det bästa för invånarna om de som styr inte vet vad invånarna vill? För hur ska de veta det om invånarna inte får berätta det?

För här kommer liksom själva grunden i yttrandefriheten: Rätten att ge kritik, positiv som negativ, om samhällets alla funktioner, och rätten att kritisera andras åsikter. Även en så enkel sak som att svara på en enkät om ”vad tycker du om busstrafiken” är att nyttja sin yttrandefrihet. Ett land utan yttrandefrihet saknar därmed alla möjligheter att bejaka befolkningens önskningar eftersom det inte finns någon chans att fråga vad folket vill. Inte ens i teorin kan ett land vara demokratiskt och ha en bra struktur för invånarna och samtidigt sakna yttrandefrihet.

Kristina påstår som sagt att yttrandefriheten saknar ett egenvärde. Att det är hur yttrandefriheten nyttjas och används som är det viktiga, inte att den finns. Frågan är ju hur yttrandefrihet skall kunna användas rätt eller fel om den inte existerar alls? Vad är ens fel sätt?

Det går ju att argumentera för att det är fel sätt att använda yttrandefriheten för att propagera för nazistiska partier, eller uttrycka sig rasistiskt. Faktum är ju att vi faktiskt har begräsningar i yttrandefriheten för att skydda andra och därmed stävja att yttrandefriheten ”missbrukas” (hit hör tex förtal, hets mot folkgrupp eller uppvigling till brott) . Jag kan absolut se en poäng i funderingar om yttrandefriheten är så jäkla bra när människor använder den för att motverka demokratin, men vad är alternativet?

För yttrandefriheten är ytterst viktigt för alla förtryckta grupper. Om rätten att yttra sig, kampanja, protestera, diskutera osv skulle bli något enbart vissa har rätt till (politiker) så skulle makten förskjutas ännu mer bort från de förtryckta till de som redan har makt. Yttrandefriheten är i princip det enda vapen vi som lever i ett förtryck har för att kunna påverka vår situation. Att inte se egenvärdet i detta är att vara enormt priviligierad.

Ser vi till historien är det ju just yttrandefriheten som möjliggjort så mycket kamp och till sist så många reformer som vi idag ser som självklara. Hade det tex funnits allmän rösträtt om vi inte hade haft yttrandefrihet och därmed aktivister som stod på gatorna och agiterade för allas rätt att rösa? Hade tvångssteriliseringarna av transpersoner någonsin upphört om vi inte hade haft rätten att yttra oss om hur vidriga de var?

Nu har vi inget land med en total avsaknad av yttrandefrihet utan enbart extremt begränsad sådan . För total avsaknad av yttrandefrihet skulle innebära att ingen fick säga något över huvud taget. För bara att tala om för ens partner att en älskar hen är att använda sin yttrandefrihet. De länder som har mest begränsad yttrandefrihet har heller ingen demokrati och begränsningarna handlar i princip helt om att personer utan makt inte får kritisera personer med makt.

När yttrandefriheten inskränks, inskränks samtidigt många andra rättigheter. Exempelvis gör en kraftigt begränsad yttrandefrihet att strejkrätten uteblir, möjligheten att organisera sig utomparlamentariskt minskar, tryckfriheten begränsas eftersom det inte går att skriva insändare eller debattartiklar om ingen får yttra sig osv osv. Yttrandefriheten är inte avhängig demokratin, demokratin är avhängig yttrandefriheten. Jag upprepar igen: Yttrandefriheten fyller framförallt en funktion för alla de utsatta grupper som inte har ekonomiska medel att starta upp och driva dyra kampanjer, föreningar eller tidningar. De vars påtryckningsmedel ligger i att protestera på gatan och därmed göra sig hörda.

Ett samhälle utan yttrandefrihet blir oundvikligen ett samhälle med en liten elit som sitter på precis alla makt. Att inte se egenvärdet i yttrandefriheten blir att förminska det viktigaste kampverktyg förtryckta grupper har: Sin röst och rätten att höja den.

Rasism/Antirasism

Demokratin är döende, länge leve demokratin

9 kommentarer

Det är något märkligt som sker i Sverige och Europa, en smygande förändring, en samhälldebatt som blir allt mer sjuk. Samhället och politiken behöver vård, för nu är vi illa ute, demokratin är döende.

Som jag skrev om i går gick flera högerextrema och i vissa fall öppet nazistiska partier (ex Gyllene gryning i Grekland) starkt framåt i Eu parlamentsvalet som var i söndags, totalt fick dessa partier fler mandat än vad Sverige får skicka från samtliga av våra partier. Detta ska dock inte handla om dessa antidemokratiska partier utan den synnerligen sjuka debatt som följt, men som även pågått en tid nu.

I går skrevs en märklig krönika, en krönika som la skulden på framgångarna för bla SD på de som protesterat och belyst det rasistiska och antidemokratiska i deras värderingar och politik. Krönikören verkat tycka att det bästa sättet att värna demokrati och motarbeta antidemokratiska strömmingar är att se bort, blunda, och vara tysta. I går hölls även ett evenemang med en tyst minut för att visa den sorg men även ilska som valresultatet gett upphov till. Att många är rädda och ledsna över de högersextrama partiernas framfart som nu kommer ha en stor inverkan på våra liv är inte konstigt, vi är många som kommer kunna drabbas högst negativt av den värld de önskar skapa. Eventet blev snabbt invaderade av människor som kallade eventet odemokratiskt, som ifrågasatte rätten att få protestera mot hur valresultatet blivit, som hävdade att i en demokrati har en inte rätt att ifrågasätta hur andra röstat och att bli upprörd över valresultat. Det demokratiska är att tyst acceptera vilka som får makt över våra liv utan protester, utan rädsla, utan sorg.

Samtidigt som detta utspelar sig slås det en gång för alla fast att nazistiska partier skall ha rätt att få tala ostört inför skolbarn, det godkänns att SvP skall få tala under almedalsveckan. Nazisterna är på frammarsch, men vi får inte protestera, inte visa vår avsky, för då hotar vi demokratin heter det. Det ironiska i det hela är dessutom att alla dessa förespråkare för det fria ordet och allas rätt att tycka vad de vill så intensivt och hämningslöst försöker tysta oss som vill protestera mot nazismen och fascismens ökade inflytande i våra liv. Alla för tycka som de vill gäller alltså bara så länge det där tyckandet inte ifrågasätter fascism eller nazism.

Vad många verkar ”glömma” gång på gång är att demokrati och rätten att tycka vad man vill går åt flera håll. Den som röstat för SD i Sverige, eller Front National i Frankrike osv har rätten att göra det, men erkänner de öppet att de gjort det valet eller försvarar dessa partier så måste de också ta att andra kommer reagera och ifrågasätta, precis som den som röstat på M, S eller F! självklart skall kunna argumentera för det valet om någon kristerar det eller undrar varför. För lika mycket rätt som vi har att rösta hur vi vill har andra rätt att ifrågasätta det valet. Att vi tyst skulle behöva acceptera valresultat för att inte vara antidemokratiska är helt fel. Vi kan inte göra något åt resultatet men vi har all rätt att ifrågasätta utgången och ifrågasätta hur folk tänkt som gett det valresultat som blev. Många verkar ha en tanke om att demokratin är felfri, att det som röstas igenom/de partier som röstas igenom per automatik har ”rätt” eftersom folk röstat på ett visst sätt, att alla som är valbara per automatik är demokratiska. Att människor helt enkelt inte kan rösta fel.
Demokratin är inte alls felfri, tvärt om har den många brister och en av de allvarligare är just att demokratin kan döda sig själv i demokratins namn. Om demokratibegreppet missbrukas så som det är på väg att missbrukas idag kan antidemokratiska strömningar ta makt och avskaffa demokratin utan att någon protesterar eftersom det gått ”rätt” till. Vi vet om denna brist sedan länge, det var så Hitler kom till makten och skapade sin diktatur. Vi vet också att vad majoriteten tycker är rätt inte nödvändigtvis är det. Majoriteten har tex en gång i tiden varit för slaveri, dödsstraff, skampåle och tortyr, men jag tror få idag tycker att dessa saker (möjligen undantaget dödsstraff) på allvar är bra grejer värda att bevara.

Vad som också är viktigt att minnas när det kommer till just val är att det är väldigt sällan ett parti har egen majoritet. Dvs sällan sker det att mer än 50% av rösterna går till samma parti. Det betyder att även om flest röstat på ex M kan det fortfarande vara så att majoriteten inte gjort det. I en demokrati måste det vara självklart att de som inte röstade för vissa partier skall få protestera om de fått stort stöd. Här kommer en annan märklig grej i detta: När andra partier är föremål för kritik, när andra partiers framgångar sörjs eller protesteras emot är det få som kallar det antidemokratiskt, då är det en del i det politiska spelet. När M subtilt ifrågasätter hur Vs väljare tänkt är det en del av demokratin, men om S ifrågasätter hur SDs väljare tänkt är det smutskastning och antidemokratiskt.

Just nu erhåller fascistiska och nazistiska partier en särställning i politiken där deras åsikter och värdegrunder inte tillåts ifrågasättas, där det direkt skriks om odemokratiska tillvägagångssätt om de inte får tala okritiserat. I skolor blir elever tillsagda att sitta ner och vara tysta om de protesterar mot något som sägs från SD, elever avvisas från skolan eller förbjuds att komma dit om de försöker protestera mot SD eller SvP. Elever tvingas i skolan att lyssna till partier som ifrågasätter deras rätt att bo i landet eller i vissa fall deras rätt att ens existera samtidigt som de förbjuds att protestera mot detta. Hur kan det vara demokrati?

Utöver detta har vi en poliskår som i demokratins namn krävs ett ställningstagande _mot_ demokratiska rättigheter. De tvingas avhysa människor som utnyttjar sina demokratiska rättigheter att bua, protestera eller helt tyst visa sin avsky mot ett partis förda politik genom vända ryggar. Efter Husbykravallerna påstår nu polisen att en bidragande orsak till att dessa skedde var att organiseringen ”Alby är inte till salu” använde sina demokratiska rättigheter för att försöka få igenom en folkomröstning för att förhindra en försäljning av bostäder. Det blir allt tydligare att demokrati bara gäller för vissa, medan andra alltid gör fel oavsett hur noga de är att spela efter uppsatta demokratiska regler.

När jag gick i högstadiet var det obligatoriskt för alla att läsa boken ”Om detta må ni berätta” och se filmen ”The Wave”. Syftet var att få oss att känna igen nazistisk och fascistisk retorik för att förhindra att historien upprepar sig. Idag ser jag det ske, historien upprepar sig, många reagerar men många röstar också fram denna upprepning, och många ytterligare försvarar den och försöker tysta de som höjer sina röster för att varna för vad som är på väg att ske.

Vi har fått en märklig samhällsdebatt där enbart rasister, fascister och nazister okritiserat skall ha rätten att tycka vad de vill medan alla andra skall tystas. I demokratins namn är vi nu på väg att effektivt ta död på den istället. Vi måste nu hjälpas åt att föra debatten tillbaka till den punkt där alla får tycka vad de vill, men där alla också får kritisera åsikter och valresultat. Vi har en situation där personer som flytt från krig nu börjar överväga att fly igen för att minska risken att hamna i krig igen, men de ska inte ha rätten att vädra denna oro eller försöka påverka människor politiskt att tänka om. Jag frågar igen: Hur är det demokratiskt?

Detta är snart vår framtid, ska vi verkligen se på medan det sker med mantrat ”värna demokratin” som en förgörande kör?

Image

Nej, det verkliga hotet mot demokratin är alla de som försöker tysta oss som reagerar och protesterar  mot fascismens och nazismens ökande makt.

(Bilden är lånad med tillstånd av min vän Emanu, kika in hans fantastiska politiska satir på facebook)

Samhälle

Låt oss tala om demokrati

2 kommentarer

Bevarandet av demokratin och yttrandefriheten debatteras frekvent just nu, till stor del på grund av alla de demonstrationer som möter SD vid varje torgmöte men även de motdemos som hållits mot tex SvP, på grund av att nazister attackerat vänsteraktivister och antinazistiska demonstrationer etc. Det är helt enkelt en het fråga, men många verkar ha missat lite vad det här med en demokrati och yttrandefrihet faktiskt är och vad de därmed försöker försvara med näbbar och klor.

I Sverige har vi representativ demokrati, det betyder att vi väljer representanter som vi tror kommer lyfta de frågor vi vill och driva den politik vi önskar oss. För att välja dessa representanter har vi fria val där vi får rösta på vem vi vill från vilket parti vi vill. Demokratin innebär också att staten inte får gå in och förbjuda någon från att starta parti, det är därför vi exempelvis har ett neonazistisk parti (SvP) som ställer upp i kommunvalen. Att valen sköts genom anonyma röster, att staten inte får gå in och med hot eller våld styra röstningen eller enbart tillåta vissa utvalda partier att rösta på är lite av grundpelarna i demokratin. Det hela handlar främst om vad staten har för skyldigheter gentemot individen.

Yttrandefrihet är en del ur demokratin och reglerar enbart vad staten får eller inte får göra mot privata aktörer. Staten får tex inte gå in och stänga av hemsidor de tycker har fel budskap, de får inte förbjuda partier eller organisationer att hålla tal bara för att de talar emot regeringen osv. Yttrandefriheten har däremot inget att göra kring vad som sker mellan privatpersoner. Det betyder tex att det varken är ett hot mot demokratin eller ett brott mot yttrandefriheten om en moderator på ett privat forum plockar bort inlägg hen inte anser hör till forumets ämnen. Det är heller inget hot mot demokratin att jag förhandsmodererar kommentarer till bloggen 😉

Vidare finns det inskränkningar i yttrandefriheten som reglerar att vi får säga nästan vad som helst, men inte allt. Lagen om hets mot folkgrupp är exempelvis en av inskränkningarna i yttrandefriheten. Det vill säga du får tycka bäst du vill att homosexuella är skadliga för samhället och borde skjutas omgående (även om det är synnerligen korkat), men går du ut och säger det under ett torgmöte är det straffbart. Lika så har vi tryckfrihetsförordningen som säger att du har rätt att ge ut texter och böcker, trycka tidningar osv utan att staten får ingripa, så länge du inte genom texterna försöker uppmana till brott eller hetsa mot en folkgrupp. Vad som faller under det senare är däremot rätt luddigt och tja, det ska väldigt mycket till för att passera gränsen för vad som är ok där.

När det kommer till rätten att hålla offentliga politiska möten, ex demonstrationer får alltså inte staten gå in och förbjuda detta, de ska även se till att mötena kan bli av. Vad som däremot är fullständigt tillåtet är att hålla motdemonstration. Det är varje invånares demokratiska rätt att göra sin röst hörd kring budskap de inte delar. Vad de inte får göra är att bruka våld för att tysta motståndare, eller hot om våld i samma syfte. Att överrösta möten är lite av en gråzon, i vissa fall bedöms det som störning av mötesordning, i andra fall som ok ifall mötet ändå genomfördes. Så det finns inga klara regler för exakt hur mycket oljud som får göras.

Det är alltså en demokratisk rättighet att hålla torgmöten och att gå dit för att lyssna, men det är även en demokratisk rättighet att gå dit för att visa sitt missnöje. Att försöka få det till att handla om hot mot demokrati och yttrandefrihet att det hålls aktioner mot ex SD och SvP är således en grov misstolkning av demokratibegreppet och vad yttrandefrihetslagen har för syfte.

Att förorda att de som inte gillar vissa politiska budskap skall stanna hemma eller vara tysta för att ”alla tycker som de vill” är däremot ett steg närmare en diktatur. Om alla ska få tycka som de vill gäller det ju givetvis även för de som vill visa sitt missnöje. Det är en nog så vacker tanke att felcitera Voltaire (”Jag delar inte din åsikt..” etc etc) men det är ytterst priviligierat synsätt. Visst kan jag dö för demokratin, men inte för att folk skall få stå på gatorna och aggitera att jag inte borde existera. En vän till mig skrev häromdagen ”Din yttrandefrihet slutar där mina mänskliga rättigheter tar vid” och det håller jag med om. Jag har en mänsklig rättighet att finnas, att leva, att känna mig trygg fri från förföljelse. De som vill argumentera emot detta får göra det, men de kommer aldrig få göra det ostört.

I valet mellan min egen och andra förtryckta gruppers existens och nazisters rätt att föra ut sin politik ostört väljer jag alla gånger alternativ ett. Makthavare försökte tala Hitler och NSDAP till rätta, motargumentera och visa på deras bristande resonemang, ”ta debatten”. Vi vet hur det slutade, ska vi göra om samma misstag?

Kålsuparteorier och snack om att ”verkliga demokrater” tillåter alla att föra ut sin propaganda ostört är vad som kommer leda oss raka spåret ner i mörkret, vi ser redan vilken värdeförskjutning som skett i samhället till nazismens fördel. För 20 år sedan blev en lärare på ett universitet avstängt för att hon lät en nazist tala inför vuxna elever. Det blev folkstorm och ansågs både oansvarigt och oetiskt att utsätta sina elever för en nazist åsikt då det oundvikligen blev att elever i klassen fick sin existensrätt ifrågasatt. I dagarna slog skolverket fast att i demokratins namn ska SvP tillåtas ha bokbord och tala på skolor ”som vilket parti som helst”. Att de utgör ett hot mot många elever i skolorna är sekundärt. Nazismen har våldet inbyggt i sig, att bruka våld är en del av utövandet av nazism, men vi som drabbas skall bara tysta ta emot detta i demokratins namn? I dag slutar de mänskliga rättigheterna där yttrandefriheten tar vid, ska vi bara tysta köpa det? För mig är svaret nej, vad är det för dig?