Den manliga sexualiteten är minst sagt väl omtalad. Den syns och finns överallt, ofta i en heterosexuell kontext där kvinnans sexualitet finns med i bakgrunden på männens villkor. Detta målas ofta upp som ett privilegie inom feminismen; män får prata om sin sexualitet till skillnad mot kvinnorna, de får ha sex hur de vill och när de vill (men inte riktigt med vem de vill). De får ta för sig sexuellt och har i princip rätt att kräva ständig tillgång till sex. Jag håller dock inte med om analysen, synen på manlig sexualitet är inte ett privilegie, den skadar män och allt för ofta skadar den kvinnor och det påverkar också synen på icke heterosexuella relationer.
Den manliga sexualiteten porträtteras ofta i filmer, media, böcker och det vardagliga samtalet. Problemet är inte att det talas om, utan hur. Det finns i princip två huvudlinjer för hur manlig sexualitet diskuteras och tillåts ta sig uttryck, där ”ha kontrollen” samt ”omättligt sexbehov” ligger som en våt filt över allt, och ofta korsas dessa två linjer.
Linje ett: Som något att skratta åt. Där männen ofta utmålas som smått patetiska slavar för sin sexualitet. Exempel på detta är så gott som alla komedier hollywood någonsin skapat, från American Pie och Supersugen till Get him to the greek och Den där Mary..
Linje två: Som äcklig, något som gärna ska få oss att rysa av lättare obehag eller känna avsmak. Detta innefattar ofta porträtteringar av mannen som den sexuella förövaren på olika vis men kan också korsas med det ”humoristiska” och bli något som skall föreställa äckligt men kul.
Många typer av skällsord som avser att slå mot mäns sexualitet anspelar på dessa två linjer eller på att mannen inte har kontrollen över sexet. ”Pussy whipped”/”Toffel” är två uttryck som betyder ungefär samma sak, dvs att en man är patetisk om han ställer upp ”för mycket” för sin (kvinnliga) partner och där sex antas vara vad han styrs av. Att mannen skall ha kontrollen i det sexuella ses som A och O och påverkar hur det talas om sexuella relationer som inte är hetero. Hur många i homosexuella relationer har tex fått frågan om vem som är mannen resp kvinnan i relationen? En fråga som bygger på uppfattningen att en person måste vara ”mannen” (den med kontroll) och en ska vara ”kvinnan” (den som blir styrd).
Manlig sexuell kontroll ges ofta en våldsam prägel. I filmer och även i porr utmålas manlig dominans via BDSM (light eller hard core) som en norm. Att fysiskt trycka ner en kvinna, hålla fast, dra i hår etc för att visa dominans är helt enkelt hur sex anses ”ska” vara. Män som inte alls gillar den formen av sex utmålas gärna som mesiga och töntiga. Män ska vilja ha sex alltid, och vilja ha samt ha fullständig kontroll. När en man inte har det och tex blir våldtagen ses det inte som ett brott utan som något att skratta åt. Ta filmen ”Get him to the greek” som jag nämnde tidigare. Där blir huvudpersonen våldtagen av en kvinna under en fest, men hela scenen är övertydligt upplagd för att skrattas åt. Vi ska inte känna sympati eller fasas över att mannen våldtas, vi ska skratta åt den patetiska mannen som inte har kontroll över situationen och inte vill knulla eftersom han har en sambo.
Synen på mannens sexualitet som äcklig, farlig eller något att skratta åt påverkar såklart synen på kvinnlig sexualitet. Kvinnor skall vara allt det männen inte anses vara. Det vill säga lugna, sansade, och framförallt med en kontrollerad sexualitet. Eftersom männens sexualitet ses som i grunden äcklig skall kvinnor inte frivilligt åtrå sex med män. Tvärt om skall män ”jaga” sex med kvinnor och sen få möjligheten att skryta om att de trots allt fick till det. Hela tanken om att män ”erövrar” kvinnor kommer ur föreställningen att bra och vettiga kvinnor egentligen inte vill ha sex med män, men att de ställer upp för mannens skull om han gör rätt. En SD politiker symboliserade detta ganska väl genom att uttala sig såhär om feminismen och sexuellt frisläppta kvinnor:
Att som kvinna ”vara som män” är alltså äckligt och en styggelse. Varför? För att synen på mäns sexualitet är att den är äcklig. Vi får lära oss från barnsben att kvinnors sexualitet är hemlighetsfull, något vackert som skall bevaras och hållas skymd. Pojkar får å andra sidan lära sig att deras sexualitet inte går att tygla, att den är äcklig men helt enkelt inget som nån kan göra nått åt. De får lära sig att deras kvinnliga klasskompisar skall anpassa sig, klä sig rätt och ”akta sig” för dem, för att deras sexualitet är farlig och aggressiv och flickornas oskyldig och värd att skydda.
Samma åsikter går igen när 14-15-16 åriga pojkar som har sex med 15-20 år äldre kvinnor utmålas som hjältar. Att deras sexuella utveckling behöver skyddas och utvecklas sakta i relation med jämnåriga finns inte på kartan. En flicka i 14-16 års ålder som har sex med en snubbe på 30+ däremot ses inte som en hjältinna, utan som någon som utnyttjas av äldre snuskiga män och behöver hjälp. För oavsett ålder på killen ingår i hans sexualitet att anses ha fullständig kontroll och att inte kunna vara offer i sexuella situationer.
Allt detta är ju slutligen som upplagt för våldtäkter. Om män får lära sig att deras sexualitet inte förtjänar respekt, hur ska de kunna respektera andras? Om de får lära sig att sex är något de ska tjata sig till, hur ska de med lätthet kunna se när gränsen är passerad och det blir ett övergrepp även om kvinnan säger ja? Men framförallt hur ska män respektera kvinnor som tar sig stora sexuella friheter precis som dem när de fått lära sig att den frihet de har kommer med stämpeln att deras sexualitet är äcklig och farlig? Det går inte, och därför ser vi också stora portioner slut shaming samt åsikten att kvinnor som har mycket sex inte kan våldtas. För med en manligt kodad sexualitet försvinner möjligheten att vara ett offer för övergrepp. Faktum är att det till och med finns fall där förövare på ett bakvänt sätt tänkt att genom att våldta en kvinna så bevaras hennes sexualitet. Eftersom han är så äcklig och det inte kan vara sunt för henne att frivilligt ha sex ska hon ”skyddas” genom att våldtas och därmed kunna visa att hon i alla fall inte var med på det frivilligt.
Vad vi behöver är givetvis att kvinnlig sexualitet får diskuteras mer, men framförallt att prata mer om relationer och respekt rakt av. Vi behöver att män kan få lyftas som vackra, sensuella och mjuka i sin sexualitet. Något som idag ofta får en ”gay” stämpel direkt eftersom bara män antas kunna njuta av den manliga kroppen. Min poäng med hela texten är att om vi vill att män skall respektera varandras sexualitet, kvinnors sexualitet och andras sexualitet kan vi inte lära dem att känna förakt för sig själva. Den som inte respekterar sig själv kan inte respektera andra, därför måste vi börja med den sexuella självkänslan hos männen om vi vill påverka synen på kvinnors sexualitet.
Jag avslutar inlägget med ett kollage av konstnären David Kawena, en person som lyckas porträttera män som både mjuka, sensuella och kraftfulla på en och samma gång. Manlig sexualitet och kropp behöver få porträtteras mer på detta sätt. Män förtjänar att också bli åtrådda.
Vardagsrasismen 
Så klokt skrivet! Känner igen mycket av det från min egen uppväxt, känslan av att ingen kvinna egentligen kunde åtrå mig sexuellt. Alla kvinnor ”ställer upp” för min skull utan att själva ha något utbyte av det. Det tog mig många år att förstå att kvinnor kunde åtrå mig. Även när jag tyckte mig ha fått bevis för det, tvivlade jag.
Känner igen mycket. Har ofta diskuterat med andra män och ibland kvinnor att vi aldrig får känna oss vackra och åtråvärda. Den nakna mannen skildras i regel snarare som komisk eller äcklig än vacker. Män kan skildras som åtråvärda men det är i regel när dom är iklädda kostym och utstrålar makt.
Tänker också att vi har en kultur var en mans värde ofta definieras av dennes sexuella erövringar. Ska jag vara ärlig så vet jag i regel inte om jag ligger med folk för att bekräfta mitt själv värde eller av någon annan anledning (och jag misstänker att det väldigt ofta är därför, det är för att skaffa en ny erövring inte nödvändigtvis för jag tycker om att ha sex). Det är väl inte exklusivt ett problem för män, men ja.
Är nog vad som uppfattas som feminin på en hel del sätt och får ofta min sexualitet och min manlighet ifrågasatt. Mitt sätt att svara är ofta att hävda klassiskt manliga dygder som sexuella (hetrosexuella) erövringar och aggressivitet ”Va fan sa du? Ska du ha stryk? Får ligga med fan så många fler tjejer än dig… dessutom dricker du som en fjolla.”. Det är nog inte så bra (då det ju hjälper till att återskapa en problematisk manssyn), men det känns som det är så man vinner respekt och erkännande i många sammanhang.
Är också i regel dominant i sexuella sammanhang, har ofta funderat på att det vore spännande att undersöka en mer undergiven sida (inte för att jag inte trivs med att vara dominant, men man kan ju uppskatta båda delar). Men känner mig redan tillräckligt ifrågasatt och hade inte velat försvara det också.
Hej Alex, tack för att du delar med dig av dina tankar.Fortsätt vara du,du är på rätt väg och någon gång kommer du att möta den person där du får vara precis den som du vill vara ✨🌟
Bra text, och det stämmer säkert alltihop, men min personliga upplevelse är snarast den motsatta… Jag har nog aldrig riktigt känt på det viset (med reservation för att att jag inte minns hur jag kände under tonåren), eller ingått i grupper där de här synsätten skulle vara norm. Jag undrar om det är för att jag alltid varit ”nörd”, och haft liknande kompisar, och vi alla varit skilda från de typiska ”machogrupperna” där den här sortens resonemang kanske är vanligare?
Visst finns det i film och reklam och överallt, och det är lätt att se mönstren om man analyserar, men jag har aldrig känt att det har tilltalat mig, åtminstone inte i verkligheten. Däremot har jag en del dominanta/sexistiska fantasier, men fantasier är fantasier, och verklighet är verklighet. Iofs verkar många ha svårt att skilja på fantasi och verklighet även i andra fall…
Problemet är väl att det är en grej som bara ligger där och brusar i bakgrunden i hela samhället, så vanligt att man inte tänker på det. Så många har svårt att se det, och uppfatta att det är ett problem, eftersom det är ”normen”… Kanske har det varit lättare för mig att undvika eftersom jag stått utanför flera andra av samhällets normer.
Man får väl försöka följa det man tror på är bra. Och tro bra saker.
Det här summerar typ exakt de tankar jag själv haft kring min sexualitet, och likaså rötterna till många av de komplex och den prestationsångest jag haft inför sex. Vid flertalet gånger har jag haft sex med främmande kvinnor enbart för att det förväntas av mig; ”tvånget” att erövra kvinnokroppar har varit påtagligt, trots att jag själv föredrar att ha sex i kärleksrelationer, och är egentligen inte alls intresserad av att ha ”casual sex” med människor. Likaså har jag svårt att överhuvudtaget kunna ha sex om jag inte känner att jag har viss kontroll över situationen; jag föredrar att vara den mest dominanta och aktiva parten, som styr sexakten, eftersom det är det sätt jag lärt mig att ha sex på, kan knappt slappna av om jag känner att jag inte har kontroll över sexet.
Detta kan säkerligen förklara diverse könskomplex som många män har, vilket kanske uttrycks tydligast i den trend av att alltfler unga tonåringar och unga män tar viagra, som en ”försäkring” på att de ska kunna prestera sexuellt. Mannens sexualitet upplever jag koncentreras mycket till dennes kön och hur detta kön presterar och förmår bibringa kvinnan njutning. Kvinnan blir här då mer ett externt objekt för mannens egna duglighet och självhävdelse snarare än ett subjekt som man inleder en ömsesidig (sexuell) relation med. En vanlig komponent i populärkulturen handlar ju ofta om hur välutrustad denne är, där småkukade mans-personer förlöjligas osv., vilket för många, mig inkluderad, har gett upphov till diverse komplex över att inte duga, kukmässigt. Många män jag känner och har pratat sex med har ofta, eller har haft, nån uppfattning om att deras kuk är/var äcklig och komisk, snarare än sexig och vacker. Detta inkluderar även mig, som länge tänkte så om mitt kön.
Genom diskussioner kring sex med män som identifierar sig som feminister – och som försöker rannsaka sig själva och hur de bemöter kvinnor, reproducerar patriarkala strukturer etc. – så har jag upplevt att det är ganska vanligt bland dessa att de ibland har svårt att prestera sexuellt, eller drabbas av enorma skamkänslor om de känner att de ”ta för sig” för mycket sexuellt. Det tycks som att många känner att de ”utsätter” kvinnan för sig själva, för sin sexualitet – en oroskänsla jag kan känna igen mig i, eller åtminstone har känt igen mig i.
Mycket av detta är ju baserat på egna upplevelser och diskussioner jag haft med andra mans-personer, men en kvalificerad gissning är att det är nog vanligare upplevelser än många tror.