Gång på gång dyker detta argument upp, generellt i samband med någon diskussion om ”otacksamma invandrare”. Den som argumenterar såhär menar att flyktingar och invandrare i Sverige minsann skall sluta upp att ha minsta lilla åsikt om landet de hamnat i, absolut inte behålla några egna traditioner eller kulturyttringar utan hålla käft, anpassa sig och  vara glada. Oftast riktas dessa åsikter mot muslimer som ju anses lite extra otacksamma och oanpassade i samhället. ”Om vi flyttade till muslimland hade vi minsann fått följa deras regler, kvinnorna hade lynschats om de inte bar sjal!”

Under mitt senaste inlägg ang strumptvång på lekland har detta argument poppat upp flera gånger. Jag känner nu att jag är en liten aning less på att höra detta så jag bemöter det i detta inlägg istället för att skriva samma sorts svar gång på gång. Måhända kommer ni själva få användning av detta inlägg framöver.

Så först av allt kanske vi behöver ta reda på vad som egentligen menas med ”muslimland”? Syftas det på Turkiet, dit svenskar inte verkar ha några som helst problem med att åka på semester, utan att klä sig i burqa? Eller snackar de om Indien? Ett annat land där svenskar gärna reser runt, ”finner sig själva” och där muslimer lever sida vid sida med andra religioner? (I Indien är över 100 miljoner invånare muslimer). Eller är det skattesmitarnas paradis Saudiarabien som åsyftas? Eller något av alla de andra länder som svenskar mer än gärna både turistar eller flyttar till, Indonesien tex?

Hmm, nä. Oftas betyder ”muslimland” Afghanistan, eller Iran eller Somalia. Som om alla dessa länder var exakt samma sak med exakt samma kultur och exakt samma stadsskikt. Även om nu alla muslimska länder var som säg, Iran. Varför ska vi sträva efter att vara lika dåliga som de länder vi pekar ut som sämsta tänkbara? Är det inte ganska märkligt att säga ”Titta där, DÄR är de minsann totalitära och hemska och elaka! Nu går vi och gör samma sak!”. Borde vi inte sträva efter att vara jävligt mycket bättre än det vi ser som sämst?

Så hur är det då egentligen med svenskars anpassning? Jag skulle säga att det är rätt jävla dåligt ställt med den. Exempelvis har Svenska kyrkan tillåtits bygga egna kyrkor utomlands på ca 50 olika platser. Bland annat i det tidigare nämnda muslimska landet Turkiet och i Dubai. Bara de senaste 7 åren har det byggts nästan 6000 nya kristna kyrkor runt om i muslimska länder. Apropå det där med att anpassa sin religion efter det nya landet…

Nå, för att titta vidare mer specifikt på svenskars beteenden utomlands. I Thailand finns tex flera olika svenska kolonier bebodd av vita svenskar som velat flytta till varmare breddgrader. På dessa platser finns svensk kyrka, svensk skola, samt affärer som säljer svenska varor. Så mycket för att anpassa sig right?

Liknande kolonier finns i andra länder också dit många svenskar flyttar. I USA finns en hel stad där vägskyltarna är på svenska, där skolan är svensk och de har en svensk kyrka och hela staden firar svenska högtider. Så vi svenskar är visst inte så bra på att anpassa oss eller?

Vad är då min poäng med detta? Jo att det där med att anpassa sig inte är så jäkla enkelt, och kanske inte ens helt önskvärt. När vi flyttar till helt nya länder, oavsett vilket land vi kom ifrån från början, är det naturlig att söka upp och bosätta sig nära andra som flyttat från samma land. Vi dras helt enkelt till de som delar vårt förstaspråk, som vi har vissa gemensamma  beröringspunkter med och som vi känner att vi kan relatera till på ett annat sätt.

Problemet är egentligen först när detta leder till att personerna som flyttat stannar i sina små grupper och inte vill börja knyta kontakt med landets invånare. Här är svenskar som flyttat inte ett dugg bättre än några andra vad gäller att lämna det trygga och knyta kontakter. Lägg nu här till att svenskar som flyttat gör det frivilligt, för att de vill uppleva något nytt. Flyktingar som kommer till oss däremot har inte haft det valet. De kommer inte hit för att de var sugna på äventyr, de kommer hit för att de måste. Ska vi då klandra dem för att de känner trygghet i sina landsmän efter den traumatiska upplevelsen att fly, när vi svenskar kräver samma trygghet för något vi gör av fri vilja?

Nä, kanske dags att sluta kasta sten i glashus och se att det är naturligt att vilja hålla ihop i ett nytt land och att peka ut våra invandrare som mer ovilliga att ta del av det nya landet är ren lögn. Vi är liksom inte ett dugg bättre själva.