Alla inlägg av Paula D

Låt oss tala om demokrati

Bevarandet av demokratin och yttrandefriheten debatteras frekvent just nu, till stor del på grund av alla de demonstrationer som möter SD vid varje torgmöte men även de motdemos som hållits mot tex SvP, på grund av att nazister attackerat vänsteraktivister och antinazistiska demonstrationer etc. Det är helt enkelt en het fråga, men många verkar ha missat lite vad det här med en demokrati och yttrandefrihet faktiskt är och vad de därmed försöker försvara med näbbar och klor.

I Sverige har vi representativ demokrati, det betyder att vi väljer representanter som vi tror kommer lyfta de frågor vi vill och driva den politik vi önskar oss. För att välja dessa representanter har vi fria val där vi får rösta på vem vi vill från vilket parti vi vill. Demokratin innebär också att staten inte får gå in och förbjuda någon från att starta parti, det är därför vi exempelvis har ett neonazistisk parti (SvP) som ställer upp i kommunvalen. Att valen sköts genom anonyma röster, att staten inte får gå in och med hot eller våld styra röstningen eller enbart tillåta vissa utvalda partier att rösta på är lite av grundpelarna i demokratin. Det hela handlar främst om vad staten har för skyldigheter gentemot individen.

Yttrandefrihet är en del ur demokratin och reglerar enbart vad staten får eller inte får göra mot privata aktörer. Staten får tex inte gå in och stänga av hemsidor de tycker har fel budskap, de får inte förbjuda partier eller organisationer att hålla tal bara för att de talar emot regeringen osv. Yttrandefriheten har däremot inget att göra kring vad som sker mellan privatpersoner. Det betyder tex att det varken är ett hot mot demokratin eller ett brott mot yttrandefriheten om en moderator på ett privat forum plockar bort inlägg hen inte anser hör till forumets ämnen. Det är heller inget hot mot demokratin att jag förhandsmodererar kommentarer till bloggen 😉

Vidare finns det inskränkningar i yttrandefriheten som reglerar att vi får säga nästan vad som helst, men inte allt. Lagen om hets mot folkgrupp är exempelvis en av inskränkningarna i yttrandefriheten. Det vill säga du får tycka bäst du vill att homosexuella är skadliga för samhället och borde skjutas omgående (även om det är synnerligen korkat), men går du ut och säger det under ett torgmöte är det straffbart. Lika så har vi tryckfrihetsförordningen som säger att du har rätt att ge ut texter och böcker, trycka tidningar osv utan att staten får ingripa, så länge du inte genom texterna försöker uppmana till brott eller hetsa mot en folkgrupp. Vad som faller under det senare är däremot rätt luddigt och tja, det ska väldigt mycket till för att passera gränsen för vad som är ok där.

När det kommer till rätten att hålla offentliga politiska möten, ex demonstrationer får alltså inte staten gå in och förbjuda detta, de ska även se till att mötena kan bli av. Vad som däremot är fullständigt tillåtet är att hålla motdemonstration. Det är varje invånares demokratiska rätt att göra sin röst hörd kring budskap de inte delar. Vad de inte får göra är att bruka våld för att tysta motståndare, eller hot om våld i samma syfte. Att överrösta möten är lite av en gråzon, i vissa fall bedöms det som störning av mötesordning, i andra fall som ok ifall mötet ändå genomfördes. Så det finns inga klara regler för exakt hur mycket oljud som får göras.

Det är alltså en demokratisk rättighet att hålla torgmöten och att gå dit för att lyssna, men det är även en demokratisk rättighet att gå dit för att visa sitt missnöje. Att försöka få det till att handla om hot mot demokrati och yttrandefrihet att det hålls aktioner mot ex SD och SvP är således en grov misstolkning av demokratibegreppet och vad yttrandefrihetslagen har för syfte.

Att förorda att de som inte gillar vissa politiska budskap skall stanna hemma eller vara tysta för att ”alla tycker som de vill” är däremot ett steg närmare en diktatur. Om alla ska få tycka som de vill gäller det ju givetvis även för de som vill visa sitt missnöje. Det är en nog så vacker tanke att felcitera Voltaire (”Jag delar inte din åsikt..” etc etc) men det är ytterst priviligierat synsätt. Visst kan jag dö för demokratin, men inte för att folk skall få stå på gatorna och aggitera att jag inte borde existera. En vän till mig skrev häromdagen ”Din yttrandefrihet slutar där mina mänskliga rättigheter tar vid” och det håller jag med om. Jag har en mänsklig rättighet att finnas, att leva, att känna mig trygg fri från förföljelse. De som vill argumentera emot detta får göra det, men de kommer aldrig få göra det ostört.

I valet mellan min egen och andra förtryckta gruppers existens och nazisters rätt att föra ut sin politik ostört väljer jag alla gånger alternativ ett. Makthavare försökte tala Hitler och NSDAP till rätta, motargumentera och visa på deras bristande resonemang, ”ta debatten”. Vi vet hur det slutade, ska vi göra om samma misstag?

Kålsuparteorier och snack om att ”verkliga demokrater” tillåter alla att föra ut sin propaganda ostört är vad som kommer leda oss raka spåret ner i mörkret, vi ser redan vilken värdeförskjutning som skett i samhället till nazismens fördel. För 20 år sedan blev en lärare på ett universitet avstängt för att hon lät en nazist tala inför vuxna elever. Det blev folkstorm och ansågs både oansvarigt och oetiskt att utsätta sina elever för en nazist åsikt då det oundvikligen blev att elever i klassen fick sin existensrätt ifrågasatt. I dagarna slog skolverket fast att i demokratins namn ska SvP tillåtas ha bokbord och tala på skolor ”som vilket parti som helst”. Att de utgör ett hot mot många elever i skolorna är sekundärt. Nazismen har våldet inbyggt i sig, att bruka våld är en del av utövandet av nazism, men vi som drabbas skall bara tysta ta emot detta i demokratins namn? I dag slutar de mänskliga rättigheterna där yttrandefriheten tar vid, ska vi bara tysta köpa det? För mig är svaret nej, vad är det för dig?

Om det ser ut som en anka…

…går som en anka och kvackar som en anka är det antagligen en anka. Eller en rasistisk  Sverigedemokrat. Frågade lite vänner vad de skulle vilja att jag skrev på bloggen härnäst och fick önskemålet om en lista på skit sverigedemokrater kläckt ur sig. Om en vill ta dessa citat som ett tecken på att SDare är rasister eller ej är upp till en själv. Om en vill rösta på ett parti som kryllar av begåvningar som dessa rösta SD, annars gör du klokt i att välja något annat. Jag presenterar listan, gör av den vad ni vill:

* ”Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge?
Och en stund senare:
Nej, jag kommer inte kalla er islamofober.– Kent Ekeroth twittrar om Breiviks bombdåd i Norge innan det blev känt att gärningsmannen var vit, kristen och infödd norrman.

* ”Är det nu man får säga ”vad var det jag sa”? #äntligen Alexandra Brunell (Pressekreterare i SD) på twitter efter självmordbombaren i sthlm.

* ”Under många tusentals år har n* kunnat softa i värmen, käka lite
bananer, våldta nån förbipasserande kvinna eller unge, slåss med andra
n*hannar och äta upp dem, spela lite trumma, springa omkring lite,
fånga nån antilop, käka lite bananer, knulla lite, berusa sig på jästa
frukter eller örter, osv. Så har det hållit på under årtusendena utan
att något evolutionärt tryck i form av miljöfaktorer har tvingat n*
att utvecklas i en annan riktning
” – Per T K Wahlberg (Då i SD Karlskrona)

* ”Ställ upp invandrarna här på filmen o sätt en kula mitt mellan
ögonen, lägg dom sen i en påse o sätt frimärke o skicka dom dit där dom
hör hemma.”
Marie-Louise Enderleit (Då i SD Trelleborg)

* ”Araberna är antisemiter – har alltid varit” –Kent Ekeroth

*”Tidningen rapporterar om en mörk framtid där den europeiska kontinenten hyser en allt större andel muslimer, vilket – om ingenting görs – oundvikligen kommer att leda till en omfattande islamisering och en framtid där det sekulära och demokratiska Europa står inför det värsta hotet någonsin – långt värre än tidigare hot från nazism och kommunism”  – Richard Jomshof  i SD kuriren 090928

*”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget”. – Jimmie Åkesson om Islam i en debattartikel i Aftonbladet 2009

*”Vi respekterar dig och ditt engagemang” – Erik Almqvist i en text riktat till medlemar ur nazistiska ND, SvP och NU i samband med att bad dem stanna hemma när  SDU skulle hålla en demonstration för att inte skada SDUs rykte.

* ”Inget straff” – SDU Norbottens vice ordförande Marcus Kjellgren besvarar frågan om vad för straff Anders Behring Breivik borde få.

*”För mig är och förblir det en gåta hur en person som anser sig vara kristen kan vara homosexuell eller godta ett homosexuellt beteende. […]
Homosexuella personer utmålas ofta som fria och lyckliga i sin identitet. Den bilden ljuger. [..]
Unga människor som kämpar med sin homosexualitet uppmuntras, rentav uppmanas, att leva ut sina impulser i stället för att, som rätteligen borde ske, avrådas därifrån.” –
Tommy Hansson SD Södertälje, sitter i kommunfullmäktige

*”De som kommer söder om Alperna. De oönskade, som jag ser det då.” – Ante Steen, gruppledare för SD Göteborg svarar på frågan  ”vilka är de riktiga utlänningarna”.

*”Det här med nazister tycker jag naturligtvis inte om, det är den stora invandringen som gör att vi får nazister” – Pär Norling, gruppledare för SD Bollnäs, passar på att beskylla invandrarna för att vi har aktiva nazister när han svarar på varför han inte vill gå på en antinazistisk demonstration.

*”Det är massinvandringes fel att Anders Behring Breivik blev mördare. Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde” – Erik Hellsborn, Ordförande för SD kommunförening i Varberg

*”Flyktingar kallas de, men sanningen är den att nittio procent av dem är snyltare och parasiter” – Börje Brandhill, SD Västerås

*”Ja, män har ofta bättre åsikter. Därför MP är svaga bland män.” –Erik Almqvist får frågan varför det är främst män inom SD.

*”Alla kulturer är inte lika mycket värda”-Kent Ekeroth

*”Jag är rasist. Stolt rasist.” Stellan Bojerud, riksdagsledamot SD

 

De flesta citat är hämtade från SD citats facebooksida.

Mer på detta ämne kan du läsa i detta inlägg: ”SD, ett parti bland andra?”

 

 

 

Ett sista ord om SDs politik

Efter mitt senaste inlägg om argumentet att alla flyktingar inte kan komma hit har jag fått en del kommentarer jag av olika skäl (bla påhopp) inte publicerat på bloggen. Ska ändå besvara lite av det som står i dessa kommentarer ang siffrorna i förra inlägget samt försvaret av SDs politik som framförts.

Hade det blivit krig i Finland hade vi också tagit emot mest flyktingar- Ja kanske, kanske inte. Oavsett om vi räknar bort grannländer till krigsdrabbade områden kvarstår att Sverige inte tar emot mest flyktingar varken i absoluta siffror, i förhållande till BNP eller i förhållande till befolkningsmängd och verkligen inte i förhållande till landyta. Så oavsett hur vi räknar på det tar inte Sverige emot flest, eller ”alla”.

Nähä, vi tar inte emot alla menar du att vi ska göra det eller? – Nej det gör jag inte. Vi har inte möjligheten att ta emot alla, det jag vänder mig emot är argumentationen att vi redan skulle göra det, eller att det ens är en teoretisk möjlighet att vi skulle ta emot varenda flykting. Dels för att lets face it: Majoriteten har noll intresse av att komma hit, de vill stanna nära hemma för att kunna återvända, dels för att även om alla skulle vilja fly just hit så har de inte möjligheten, Sverige ligger inte direkt i händelsernas centrum så att säga. Det är öht en väldigt arrogant utgångspunkt att Sverige skulle vara så mycket bättre än alla andra länder i världen så att alla skulle välja att fly just hit bara de fick.

SD vill hjälpa fler i närområdet, det är ju något bra! – Den som kan får isf gärna besvara hur denna ekvation går ihop: Hur hjälper vi fler än idag med mycket mindre biståndspengar? Det är svårt som det är idag för organisationer runt om i världen att få pengarna att gå ihop till skolbyggen, barnhem, brunnar osv, för att inte tala om all akut hjälp i form av mediciner och mat. SD vill ta in färre samtidigt som de vill minska vårt bistånd rejält. De vill alltså hjälpa många fler i närområdet för mycket mindre pengar. Vilket får mig att undra: Kan de trolla? Är de Jesus?

SD vill inte alls minska asylinvandringen, det är den övriga invandringen de vill minska –  Både ja och nej. SD har haft motioner i riksdagen som om de hade gått igenom hade minskat asylinvandringen till Sverige med 70%, vilket låter som en rätt rejäl minskning för mig? De har även yrkat på hårdare krav för att beviljas asyl med motiveringen ”flyktingar har rätt att söka asyl, men det betyder inte att de måste beviljas det”. Så jodå, de vill absolut drastiskt minska även asylinvandringen om än inlindat på så sätt att de ”bara” gör det svårare att komma hit och stanna. Ska vi se till övrig invandring har de sagt att de vill minsta den med 90%, vilket är aningen komiskt eftersom det innebär att varannan svensk i utlandet som vill flytta hem kommer nekas och tvingas bo kvar i ett annat land. Får hoppas SD tycker det är en rimlig tanke bara för att ändra i statistiken 😉 Återvändande svenskar utgör strax över 20% av alla invandrare varje år och är en enskilt största gruppen invandrare, större tom än anhöriginvandringen. (Kolla in statistik på migrationsverket)

Titta på vilka det är som har råd att komma hit då, är det rättvist att bara rika kan fly? – Detta är verkligen den punkt där SD försvarare lyckas säga emot sig själva allra mest tror jag.  Å ena sidan hävdas det gärna att Sverige inte har råd med alla invandrare och flyktingar för de är outbildade analfabeter som aldrig lyckas få ett jobb, å andra sidan är det taskigt att ta emot flyktingar istället för att tvinga alla att stanna i flyktingläger och bidra lite mer i att hjälpa dem där efter som ”bara rika” har råd att fly. Hur ska vi ha det, är det bara rika högutbildade som flyr och således borde kunna få jobb här bara vi ger dem en ärlig chans, eller är det analfabeter som lyckas ta sig hit? Jag känner personligen att det är ganska skit samma för oavsett har de rätt att ta sig hit. Skulle det vara så att majoriteten som kommer är rika och utbildade betyder det att vi i Sverige är oerhört kassa på att nyttja den gratis kunskap som serveras oss på silverfat. Är det så att det är fattiga och outbildade som kommer kan vi istället utgå ifrån att de helt enkelt är de som drabbas värst och har det största behovet att fly och därmed största behovet av att få stanna. Fast sanningen är ju att det är en blandning av olika typer, både välutbildade och de utan utbildning men att alla har behov av hjälp. Om vi kunde sluta se på dessa individer som en enda grupp med samma behov och samma utgångspunkt, och framförallt om vi kunde sluta se det som att de ska vara så jävla tacksamma över att bara vara här och istället kunde se till att på allvar hjälpa dem ut i arbetslivet efter förmåga skulle hela den människoförnedrande frågan om invandringens kostnad bli än mer ointressant eftersom invandringen skulle vändas till en redig och bra tillgång för landet.

SDs invandringspolitik handlar inte ett dugg om att hjälpa fler i närområden till krigskatastrofer eller dyl, det handlar enbart om klassisk nationalism där ”Sverige och svenskarna” är ledordet. I SDs värld löser sig alla problem bara vi i princip slutar ha invandrare, vilket är en extremt förenklad bild av verkligheten. I kombination med den högerpolitik de står för skulle SD vid makten enbart innebära färre personer med utländsk härkomst i landet, samtidigt som klyftorna ökar.

Jag undrar. Om vi verkligen rensar ut alla invandrare och lämnar Sverige till svenskarna, vilka ska SD skylla på då när klyftorna ökar, jobben försvinner och de fattiga svälter på boendena för att högerpolitiken premierar vinster framför välfärd, ”eget ansvar” över statligt finansierad sjukvård osv? Vilka finns kvar att lägga skulden på när somalier, romer, etiopier, araber osv inte finns kvar?

SDs politik i praktiken

Ok, jag går emot mig själv lite här och skriver om SD igen, egentligen vill jag fokusera mer på annat men tja, det är valår, SD syns tamefan överallt och det finns ett visst behov av att ändå belysa vad dessa nissar står för. Jag har ju tidigare gått igenom delar av deras principprogram, men vad de säger sig stå för är en sak, vad driver de för politik i verkligheten?

Många som står tveksamma till kritiken mot SD vill gärna se i deras valmanifest, principprogram och dyl exempel på varför SD skulle vara rasister/fascister/hbtq-fientliga osv. Saken är den att SD är smartare än många SD motståndare ger dem cred för. Mycket står väldigt inlindat, eller är helt utelämnat ifrån deras hemsida, och deras rätta färger syns först om en granskar den politik de faktiskt för i form av motioner inom kommun och riksdag. Valda exempel här är för att visa att SD är mer än ett parti som är emot invandrare, SD är ett parti som för en politik som är negativ för alla förutom vita cis-män med en lön en bra bit över normen.

SD och kvinno/jämställdhetsfrågor:

SD har på sistone börjat lägga an en ”feministisk” profil genom att kalla sig särartsfeminister. Det betyder i kort att de anser att kvinnor och män är skapta olika, att det inte kommer att gå att få en jämn fördelning av uttag för VAB/föräldraledighet, jämn fördelning av kön inom olika yrken osv ”för vi vill olika saker”. På grund av denna syn vill de ta bort all form av stöd till forskning med genusperspektiv, de vill ta bort kravet om genusmedvetenhet ur grundskola/förskola, de vill även slopa alla incitament till jämnare fördelning av föräldraledighet.  Utöver detta vill de sänka gränsen för fri abort, i kombination med att göra det svårare att få tag i p-medel då de vill slopa subventioneringen av p-medel för unga.

Att kunna bestämma över sin reproduktion i mesta möjliga mån är en frihet och rättighet som Sverige varit ledande inom, och detta vill SD istället backa i. Detta ses som ett led i SDs ”pepp” att svenska kvinnor ska föda fler barn för att fylla upp behovet av befolkningsökning när antalet invandrare skall minskas. Istället för att kvinnor ska få ses som sina egna individer med en egen vilja ses de av SD som levande kuvöser. En syn de delar med SvP och nazityskland…

SD och HBTQ

Liksom SD försöker sig på en feministisk profil försöker de också kalla sig för det enda rätta valet för HBTQ personer. Vilket rimmar väldigt illa med den politik de faktiskt för. SD var emot att transpersoner som gör en könskorrigering skulle slippa tvångssteriliseras, förutom SD var det bara KD som var emot detta. SD-politiker har även uttalat sig för att återinföra detta tvång. Representanter för SD har flertalet gånger uttalat sig negativt om Prideparaden, och om hbtq-personer. De vill avskaffa både rätten för samkönade par att gifta sig och rätten att adoptera. De är emot införande av ett tredje juridiskt kön, något de ser som ett ”särintresse” och SDare har många gånger uttalat sig om transpersoner som ”onaturliga”.

I fjol la SD en motion till riksdagen om att de enda flyktingar som skall anses ha asylskäl är de som faller under Genevekonventionen och där är förföljelse på grund av sexualitet eller könsidentitet inte inräknat. Detta betyder alltså att de tycker att HBTQ personer som riskerar förföljelse och kanske tom döden i sitt hemland inte har skäl till asyl i Sverige. Den enda orsak de egentligen kan framföra till varför HBTQ personer borde vara för SD är att de är emot muslimer som de anser är de verkliga homofoberna i samhället.

SD som arbetarparti:

Det som gjort SD framgångsrika och det som gett dem mest röster från andra än rena rasister är deras retorik som hämtats från den socialistiska kulturen. De pratar om folkhem, arbetarkamp och om den lilla människan. Att de ska ta strid för alla som inte sitter i Stockholm med makt och pengar, att de ska ta strid för landsbygden.

I den faktiska politiken däremot har tongångarna varit något helt annat. SD har röstat med alliansen i 9 av 10 frågor, de har röstat för enorma skattesänkningar, röstat för nedskärningar och istället för att lägga krutet på den där arbetarkampen de lovat har de varit med och skapat en otryggare arbetsmarknad. I kommunerna lägger de mer energi på att försöka stoppa asylboenden och moskébyggen än att faktiskt lyssna på vad invånarna är intresserade av. Å de där pengarna som skulle gå till SDs arbete i landsbygden har istället skickats till huvudorganisationen i Stockholm, så mycket för ”hela Sveriges parti”.

Så. Även om det är lätt att göra, stirra er inte blinda på vad SD skriver, gå efter vad de faktiskt gör. Fråga sedan samma till övriga partier, vad har de gjort under den mandatperiod som snart är över? Ord är bara ord, det är handlingen som räknas.

 

(För närvarande saknas källor i denna text då jag pga tidsbrist inte hinner med att lägga in det. Källor kommer senare men tills dess kan ni tex googla på ”SD motioner” så finns en del att läsa)

Att ge sig på tiggare är att ge sig på de svagaste i samhället

I dagarna har en gammal artikel från i fjol börjat cirkulera igen. En artikel där en polis som tillbringat fyra år i Rumänien uttalar sig om att det ”är vanligt” med organiserade tiggarligor.
Denna artikel verkar återanvändas som ett svar på kritiken mot SDs valaffischer om att stoppa det organiserade tiggeriet.

Att SD väljer ut tiggarna som sin valfråga har helt enkelt att göra med att tiggare är något som många finner obehagligt, tiggare är en påminnelse om att världen inte är rosenskimrande och vacker, inte ens här i lilla trygga Sverige. Detta gör många illa till mods, men istället för att försöka bekämpa problemen bakom tiggeriet, såsom rasism i hemlandet, fattigdom, kapitalism och klassklyftor är det enklare att sopa problemen under mattan och helt enkelt se till att inte se tiggarna. SD satsar därför hårt på att spela på fördomar om tiggare som lata och giriga, samtidigt som de utnyttjar den olust som många känner av att se fattiga och utslagna på gatan. Artikeln som det hänvisas till är en intervju med en enda polis, dessutom baserat på hans vistelser i ett av de länder med absolut störst förföljelse av tiggare och resandefolk i Europa. Att poliser kan vara rasister är ingen hemlighet, det är faktiskt rätt väl känt och vi har tex romregistret som en rätt nylig påminnelse om just detta. Att utgå ifrån att just denna polis sett och erkänner något som flera hela polisdistrikt hävdar inte pågår är imo rätt långsökt. Varför skulle just han av alla ”se sanningen”? Det har gjorts flera undersökningar på ämnet, inget tyder på något organiserat tiggeri utan enbart på desperata fattiga människor som försöker finna vägar att försörja sig. Några artiklar i urval:

DN: ”Jag ska inte behöva leva såhär”
DN: ”Politiker provar på livet som tiggare”
Metro: ”Ligor bakom tiggeriet en myt”
SvD: ”De vanligaste myterna om tiggare”
Dagens Media: ”Stadsmissionen om SDs tiggerikampanj – Förskräckligt och ren lögn”
SvD: ”SD har inte läst vår rapport”

Det finns alltså ett väldigt tydligt underlag på att det inte förekommer en utbredd organisering av tiggare för att sko sig på givmilda människors naivitet. Tvärt om är livet som tiggare hårt, förnedringen total och helt ärligt, vem skulle frivilligt välja ett sådant liv som tiggare har om de istället erbjöds arbete, studier, ett hem och en trygg inkomst? Svar: Ingen. Så att påstå att tiggare bara är för lata för att arbeta är enormt lågt och jag har svårt att se att det bottnar i annat än en fruktansvärt unken och oempatisk människosyn.

Att ge sig på just tiggare är inget nytt, tiggare har i alla tider varit extra utsatta och tiggeri har varit förbjudet även i Sverige i omgångar. Kort efter att Hitler och nazisterna fått makt i Tyskland skrev tidningarna massor om det organiserade tiggeriet och senare hamnade tiggare med en egen märkning i koncentrationsläger. Tiggare är en enkel måltavla just för att de skapar olustkänslor hos många med sin blotta närvaro, samtidigt som de saknar medel att själva skapa opinion och försvara sin existens. Att vi nu ser en ökad våg med motstånd mot tiggeriet beror dels på att antalet tiggare ökar i Sverige igen (vilket delvis beror på den fria rörligheten inom EU men också på ökade klassklyftor) något vi varit relativt förskonade från under en lång tid, samtidigt som det gått en fascismvåg över Europa vilket bland annat SD är en del av.

Människan vill gärna ha syndabockar, några att peka på och anse sig vara förmer än, och vilka är då lättare att peka ut som ett problem än de svagaste som inte kan försvara sig mot anklagelserna? Det faktum att hatet mot tiggare ökar och ett parti tom gör som huvudfråga att stoppa tiggeriet är en mörk utveckling, för när tiggarna är bort blir det en annan grupp som måste pekas ut för att skylla livets orättvisor på, och sen en annan, och en annan, och en annan….

I just detta fallet passar den kända dikten av Martin Niemöller väldigt väl:

Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde ingen fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns ingen kvar
som kunde tala för mig.

Den goda viljan

Rätt ofta hör jag från personer från priviligerade grupper som ser sig som allierade med förtryckta att de tar illa upp när personer från en förtryckt grupp blir arga för att de uttryckt sig felaktigt eller kommit med exkluderande åsikter. De menar på att de borde bemötas snällare för de ”är på samma sida” och att den förtryckta borde se att de vill väl.

Jag ska försöka förklara hur jag ser på detta med att ge slacks till den som visar ”god vilja”: Först av allt, det stämmer att vi alla är delar av strukturerna och i olika utsträckning upprätthåller dem och att det är just strukturerna som skall kritiseras i första hand. Dock måste vi också kunna kritisera varandra för strukturerna upprätthåller inte sig själva utan upprättshålls av oss som individer. Jag förstår tanken att visa större tålamod med de som är en god vilja att lära, problemet här är att det faktiskt inte alltid är så lätt att veta vilka som vill lära och vilka som försöker få en att hålla långa förklaringar för att sedan pissa en i ansiktet. Det som egentligen avkrävs när förtryckta ombeds ge lite lösare tyglar till de med goda avsikter är att vi ska kunna läsa tankar. Inte rimligt med andra ord.

Vidare kan jag bara tala för mig här med: jag har större förväntningar på att någon som är påläst och en del av den feministiska/antirasistiska kampen ska ha kunnat tänka lite längre, analyserat lite mer och kommit längre än att tex försvara bruket av ordet transa, prata om kön som binära eller dyl. Om någon som är feminist och dessutom påstår sig vara en påläst sådan kommer med tex grovt transfoba saker eller rasism blir jag mer förbannad än om någon jag vet är opåläst gör det. Av den enkla orsaken att jag i första fallet förväntar mig mer och därmed ser det som ett mer aktivt ställningstagande medan det andra fallet mer känns som okunskap som går att rätta till.

När det kommer till individer som gärna ses som ”de riktiga fienderna” lägger jag sällan speciellt mycket krut alls, dessa personer har ju faktiskt tagit ett aktivt ställningstagande emot det jag själv tror på, bättre lägga fokus på att göra förändring hos de som inte tagit ställning än eller hos de som påstår sig vara mina allierade. För egen del gör det ondare och slår hårdare när någon jag trodde mig kunna lita på kommer med problematiska åsikter eller uttalanden än någon jag redan visste inte tycker som mig. Det skadar tryggheten mer helt enkelt och därför tycker jag inte det är ett dugg märkligt att det ofta blir lika hård, eller tom hårdare kritik mot de som räknas som ”på samma sida”.

Jag tror det är rätt bra att påminna sig ibland också om att även om ens egna intentioner är goda och en har en vilja att lära så skadar exkluderande eller förtryckande ord lika mycket ändå, och reaktionerna kan bli därefter. Jag förstår att det kan svida att känna att en vill väl men missförstås eller anser sig få onödigt hård kritik. Å andra sidan, vem ska bestämma vad som är rimlig kritik till skadan, den som skadat eller den som skadats? För den priviligerade med ”god vilja” kanske det kändes som en klumpigt formulerad mening som inte är hela världen, för den förtryckta kan det vara den 20e klumpigt formulerade meningen den dagen som exkluderar och förtrycker. Är det då verkligen rimligt att kräva att den förtryckta skall se varifrån förtrycket kom, se en god vilja bakom och agera med god ton? Jag tycker inte det. Vi måste få bli trötta, även på de som vill dela vår kamp.

”Sverige kan inte ta emot alla flyktingar”

För mer aktuella siffror se detta inlägg med statistik från 2013:
https://vardagsrasismen.wordpress.com/2014/12/12/sverige-tar-fortfarande-inte-emot-alla-flyktingar/

 

SD går till val på det, rasisten älskar att säga det och till och med S har apat efter retoriken. ”Vi kan inte ta hand om alla”. Det är verkligen en liten snuttefilt i diskussionen om invandring och framförallt asylinvandringen, att just vi tar in för många, vi tar hand om ”alla”. Så därför tänkte jag ge er lite statistik på hur det faktiskt ligger till med det där att alla kommer hit.  Nyaste statistiken är från 2012 så det är den jag kommer använda mig av.

* 2012 var 45 miljoner människor bort-tvingade från sina hem.

* 15.4 miljoner var på flykt och i skydd av FN

* 23.000 personer tvingades varje dag lämna sitt hem för att söka skydd från krig, antingen inom det egna landet eller till andra länder.

* Utvecklingsländer tog hand om 81% av alla flyktingar. Till skillnad mot 70% 2002.

* Pakistan tog hand om flest flyktingar, totalt 1.2 miljoner.

*Afghanistan var det land varifrån flest flydde, 95% av alla afghanska flyktingar hamnar i flyktingläger i Pakistan eller Iran.

* 46% av alla flyktingar var under 18 år.

* 28.8 miljoner var på flykt inom sina egna länder.

* 893.700 sökte asyl vid något kontor kopplat till FN. 13% av dessa behandlades under året.

* De fyra länder som tog emot flest asylsökande var: USA (74.400), Tyskland (64.500), Sydafrika (61.500) och Frankrike (55.100)

Källor: UNHCR globala rapport för 2012 samt UNHCRs årsbok

Nu när vi vet hur många som var på flykt och hur många som sökte asyl i något FN land kan vi se på Sverige:

* 2012 ansökte 43.887 asyl i Sverige. Det är alltså 0.2% av alla flyktingar det året. Fördelat på kön och barn/vuxen såg statistiken för 2012 ut såhär:

asyl

Källa: Migrationsverket

* Av dessa fick mindre än 15.000 asyl, dvs färre än 0.09% av alla flyktingar i världen. Källa: Migrationsverket

Att jag nu enbart räknat på asylsökande beror helt enkelt på att övriga invandrare består av (från största till minsta grupp): Återvändande svenskar, anhöriginvandrare vars försörjning måste vara säkrad av den som personen invandrar till, arbetskraftsinvandring, studenter, adoptivbarn.

Så nu kan vi ju då fråga oss om 0.09% är ”alla”? Inte? Nä då kanske det är dags att sluta säga att alla kommer hit?

Om någon känner för att gnälla om att USA, Tyskland osv är rikare länder än oss och därför har råd med fler asylsökande:

* Det land som tog emot flest flyktingar sett till BNP var Pakistan. Följt av Dominikanska republiken, Kongo och Kenya

* Sverige låg först på plats 58 sett till flyktingar och BNP.

Å den som istället vill gaffla om att Sverige är ett litet land med få invånare, sett till invånarantal 2009 så var det Jordanien som tog emot flest flyktingar. Inte Sverige, vi var först på 12:e plats.  Så nä så himla världsledande är vi inte va? (Dessa siffror är från 2009 men tyvärr hittar jag inte en samlad statistik på detta som går att länka till, den som vill kan ju räkna själ utifrån siffrorna hos UNHCR från detta år)

Som sista grej, för den som nu vill hävda att vi inte har råd:

Invandringen (totalt räknat) kostar oss ca 1% av BNP varje år (drygt 34 miljarder). Bara alliansens skattesänkningar mellan 2006-2010 minskade statens inkomster med 100 miljarder och på de la det sedan skattesänkningar för ytterligare 100 miljarder och så sent som i fjol talade de om skattesänkningar för ytterligare 15 miljarder. Så nog finns det pengar, det är bara en fråga om hur de fördelas.

Edit: Eftersom det inkommit en del kommentarer som påstår att skattesänkningarna varit en fördel för jobbskapande och ekonomisk tillväxt. Det finns faktiskt inget som tyder på att det skulle stämma. Alliansen påstår att så skulle vara fallet men mottalas av flera experter inkl regeringens egna ekonomiska utskott. Det har tom avråtts från fler skattelättnader som alliansen gjort ändå. Några länkar på ämnet:
http://www.dagensarena.se/opinion/roland-granqvist-professor-jobbskatteavdrag-utan-effekt/

http://mobil.dn.se/nyheter/politik/expert-sagar-jobbskatteavdraget/

http://www.utredarna.nu/rogermortvik/2012/05/09/tveksamma-och-osakra-jobbeffekter-av-jobbskatteavdraget/

 

 

Varför n-ordet faktiskt är problematiskt

Denna text skrevs av Niklas B i eventet ”Chokladbollens dag” som en beskrivning och förklaring till varför nedsättande rasistiska ord är ett problem. den har även postats i den rasistiska motsvarigheten ”n*bollens dag” eventet. Jag håller med i texten fullt ut och igenkänningen är hög. Eftersom jag tyckte texten var så bra bad jag att få posta den här på bloggen vilket Niklas godkände. Jag har dock censurerat n-ordet som stod utskrivet i original. Om en efter denna text ändå inte förstår varför Niklas, jag och många andra mörkhyade motsätter oss användandet av n-ordet vill en helt enkelt inte fatta. Varsågoda att läsa, begrunda och gärna dela denna fantastiska text!

10 691 personer (i skrivande stund) kräver sin rätt att använda ordet n*boll i gruppen ”N*bollens dag den 11 maj”. Merparten av dessa personer hävdar att det alltid har hetat så och ser inget negativt i ordet n*. Det dem dock alla har gemensamt är att de inte vet bättre. För de kan inte förstå och sätta sig in i hur ett ord som n*, svartskalle, bl*tte eller svarting kan påverka och trycka ner en person som är mörkhyad.

Men jag kan. Jag vet. För jag är mörkhyad. Och under åren har såklart även jag blivit kallad apa, svartskalle, svarting, bl*tte och såklart, n*.

När en person tagit dessa ord i sin mun, har det inte varit i en positiv bemärkelse, typ ”du n*, det var en väldigt fin lunch du lagade till. Jag är proppmätt. Tack så hemskt mycket.” Det har istället varit spridda, negativa kommentarer, typ ”n*jävel” eller ”din jävla n*”. Alltså i ett sammanhang där personen haft som avsikt att trycka ner mig genom att anspela på min hudfärg.

Den mest oväntade och chockartade gången var när jag i 16-årsåldern cyklade hem från skolan och passerade två yngre tjejer i 8-årsåldern. Just när jag passerar den ena tjejen häver hon ur sig ”jävla n*”. Jag borde ha stannat och pratat med henne men eftersom jag blev så chockad och förvånad cyklade jag bara vidare.

Det jag försöker förmedla till er som envist fortsätter kräva er rätt att få använda ordet n*boll är att det handlar inte om dig och vad du tycker. Det handlar om personen som blir nertryckt och hur denne upplever det.

För er som fortfarande inte förstår, se filmerna ”12 Years a slave”, ”The Butler” eller ”Amistad” (alla tre är verklighetsbaserade). Ordet n* (n*gger) används ganska ofta i dessa filmer. Se dem och tänk på HUR ordet används och i vilket syfte.

För er som skiter i allt jag har skrivit, tänk över detta scenario:
Vi har för vana att ibland ge våra vänner och bekanta smeknamn som kanske följer med dem en hel livstid. Oftast baseras smeknamnet utifrån en rolig, pinsam händelse eller hur personen ser ut eller beter sig.

Tänk om din bästa vän en dag säger: ”Du, jag vill inte att ni kallar mig för det längre. Jag tycker det är taskigt och nedsättande. Jag mår dåligt”. Skulle du då fortfarande säga:

Vadå, du har ju ALLTID kallats för det!
JAG tycker inte att det är så nedsättande!

Gaslighting – förtryckarens bästa vän

Gasligting är ett begrepp som myntades i en pjäs skapad 1938 men är nu ett vedertaget begrepp även inom skolpsykologin. Gasligting är en manipulationsteknik som är extremt vanligt förekommande inom misshandelsförhållanden men som även används som maktmedel i andra situationer också. I politiska debatter möter jag ofta försök till gaslighting från priviligierade som försöker trycka ner personer från förtryckta grupper. Gaslighting innehåller flera olika tekniker som alla har som syfte att försöka få den utsatte att tro att hen är problemet, den det är fel på.

Ska försöka ge ett exempel här på hur gaslighting kan gå till:

Pers 1: ”Jag är så less på vardagsrasismen jag möter hela tiden, varför vill människor bara se min hudfärg?”
Pers 2 (gaslightaren): ”Fast jag tror inte det är så mycket vardagsrasism faktiskt, det är nog bara du som feltolkar”
Pers 1: ”Jo fast jag märker ju att det är så, att jag hela tiden får kommentarer om min hudfärg”
Pers 2: ”Nä, jag tror du bara ser problem där de inte finns, de kanske bara tycker du har en fin hudfärg och vill säga det, varför göra det till ett problem?”
osv. där diskussionen hela tiden handlar om att Pers 1 överdriver, ljuger eller misstolkar.

Inom gaslighting är det också vanligt att använda sig av ”derailing”, dvs att vinkla om vad diskussionen handlade om för att få det att handla om något helt annat. det kan tex handla om att en person berättar hur hon blivit följd från tunnelbanan av en främmande man och funnit det obehagligt, vilket någon annan vrider på för att få diskussionen att handla om hur missförstådda män är som inte ens kan gå efter ensamma tjejer på kvällarna för att se att de kommer hem tryggt.

En extremt vanlig fråga som jag fått många gånger och som jag vet att andra feminister/rasifierade fått många gånger som är en form av gaslighting är frågan ”Hur kommer det sig att just du träffat så många rasister/sexister?” Denna fråga lägger skulden på offret som berättar om sina upplevelser, samtidigt som den insinuerar att det kanske inte ens är sant, att offret överdriver eller ljuger.

När gaslighting dras till sin extremare punkt handlar den om att få offret att tro sig vara galen, genom att tex få hen att tro att saker som skett inte alls inträffat.  Att hen gjort saker hen inte kan minnas osv. Gaslighting är helt enkelt ett ofta väldigt effektivt sätt att ingjuta tvivel hos offret, få hen att ta på sig skuld och ifrågasätta sina egna erfarenheter. Syftet är att i förlängningen få personen att tvivla på sin egen uppfattning av verkligheten.

Gaslighting används i större utsträckning mot kvinnor än mot män, det är tom en del av strukturerna i hur kvinnor blir bemötta. Ett tecken på detta är hur ofta kvinnor inte litar på sina egna känslor och gärna frågar andra om de har rätt att känna som de gör. Ett resultat av att ha mött gaslighting allt för ofta. Att tex säga ”jag vet inte, överdriver jag nu eller är det ok att jag blir arg för detta?” och sedan dra ett exempel vem som helst, oavsett kön ,hade blivit förbannad över. Gaslighting leder också till att framförallt kvinnor känner sig osäkra i sina förhållanden, för att de inte vågar ställa krav för att de tror att de inte har rätt att reagera och tänka som de gör.

För att underlätta lite att själv upptäcka när någon försöker gaslighta dig här är en lista på några olika vanligt förekommande fraser:

* Jamen var det så illa, egentligen?

* Varför är det just du som upplever sånt här?

* Varför ta åt dig, tänk på nått annat istället.

* Ja, fast har du tänkt på att…. (sätt in valfri grej som flyttar fokus från ämnet)

* Ok men är du säker på att det var så det gick till? Låter lite väl otroligt för mig.

Har en väl börjat kunna lägga märke till när gaslighting nyttjas blir det uppenbart hur frekvent detta används för att förminska och ogilitgförklara utsatta personer/gruppers berättelser och upplevelser. Det blir också lättare att stå emot denna form av manipulation och inse att en har rätt till sina känslor. Ingen har rätt att få dig eller någon annan att tro att ens känslor är obefogade eller att det är en själv det är fel på för att andra utsätter en för kränkningar.

Disclaimer: Detta handlar givetvis inte om att aldrig ifrågasätta andra eller köpa allt någon annan säger, men så länge du inte har klara bevis på, eller själv var med vid situationen som omtalas har varken du eller någon annan rätt att försöka få personen som berättar om en händelse att tvivla på att den skett. Varken du eller någon annan har heller rätten att få det hela att handla om något annat eller ge offret skuld.

 

Eurovision,Conchita och vinsten

Igår var det Eurovisionfinalen i Danmark. I slutet av kvällen stod artisten Conchita Wurst från Österrike som vinnare, och som genom ett trollslag såg jag sociala medier gå bananas. I vissa fall i form av totala hyllningar kring denna person som närmast beskrevs som guds gåva till människan, i andra fall som en kufisk typ, ja tom äcklig, som inte borde fått tävla öht. Bland rösterna hördes också olika transpersoner som inte alls uppskattat den röst som Conchita plötsligt tillskrivs.

Såhär: Conchita är inte en verklig person, hon är en karaktär skapad av en snoppbärare vid namn Tom. Tom verkar inte definiera sitt kön alls men har pronomen han. Vad jag kan höra/läsa i olika intervjuer kallar han sig ”könsneutral” och verkar av vad jag kan döma vara en icke binär transperson. Tyvärr är det många som inte lyckas koppla detta att han _inte_ är en transkvinna och plötsligt tillskrivs han en röst, en åsikt och en position i transkampen han inte bör ha och heller aldrig gjort anspråk på. Lika ledsamt som jag tycker det är att han görs för symbol för något han inte är, tycker jag det är att så många vill skriva ned betydelsen hans vinst ändå kan ha för att lyfta frågor om diskriminering och rätten att vara sig själv, med motiveringen att han inte är en binär transperson.

Ja, Tom kan tvätta av sig sin roll som Conchita, han kan ta av sminket och då ses som en man. Detta betyder dock inte att han inte får motta hot, att han inte kan diskrimineras eller utstå våld på grund av sitt val att vara dragshowartist eller ”könsneutral”. Faktum är ju att vi såg en enorm hatkampanj mot honom under eurovision just på grund av att han är dragartist. Tre olika länder startade upp namninsamlingar för att få honom portad från tävlingen. Det säger rätt mkt tycker jag.

Nej, Tom kommer aldrig kunna förstå hur det är att vara binär transperson, han har heller aldrig påstått det. Jag hoppas verkligen att alla som nu gör honom till en ikon för transrörelsen stannar upp lite och inser att den position han har inte är i närheten av den verklighet som (binära) transpersoner möter till vardags. Jag hoppas att de som ser detta som en ”seger” över transfobi inser att transfobin är kvar, för oss som är transpersoner har denna seger inte ändrat något alls, faktum är att det för närvarande bara innebär mer lidande och kränkningar med alla transfoba uttalanden som följer i Conchitas segerspår. Det är värt att ha i beaktande när en hyllar denna seger.

Samtidigt önskar jag att de som nu går hårt åt Conchita/Tom med motiveringen att han inte är ”riktig” trans pga växlar mellan kvinnoroll och mansroll kan stanna upp och se att ja, det kanske stämmer men samtidigt finns det många av oss som är ickebinära transpersoner som oftast passerar som cis, och vi är lika mkt trans ändå. Att som ickebinär se hur andra transpersoner bashar på Tom/Conchita utifrån bitar som passar in på en själv gör ont, väldigt ont.

Jag hoppas vi kan glädjas tillsammans åt att en artist som flera länder försökte porta lyckades vinna ändå, samtidigt som vi inte skapar oss några illusioner om att detta skulle leda till en verklig förändring för transpersoner. Dana International vann för 16 år sedan, hon är öppet trans, ändå är situationen för transpersoner idag i många fall värre än det var när hon vann, så det visar ju att även om en vinst som denna är politisk och bra är det långt ifrån ett tecken på att kampen är på väg att vara avklarad. Det behövs mycket mer än en Eurovisionsång för att ändra samhället.