Etikettarkiv: SD

SDs politik i praktiken

Ok, jag går emot mig själv lite här och skriver om SD igen, egentligen vill jag fokusera mer på annat men tja, det är valår, SD syns tamefan överallt och det finns ett visst behov av att ändå belysa vad dessa nissar står för. Jag har ju tidigare gått igenom delar av deras principprogram, men vad de säger sig stå för är en sak, vad driver de för politik i verkligheten?

Många som står tveksamma till kritiken mot SD vill gärna se i deras valmanifest, principprogram och dyl exempel på varför SD skulle vara rasister/fascister/hbtq-fientliga osv. Saken är den att SD är smartare än många SD motståndare ger dem cred för. Mycket står väldigt inlindat, eller är helt utelämnat ifrån deras hemsida, och deras rätta färger syns först om en granskar den politik de faktiskt för i form av motioner inom kommun och riksdag. Valda exempel här är för att visa att SD är mer än ett parti som är emot invandrare, SD är ett parti som för en politik som är negativ för alla förutom vita cis-män med en lön en bra bit över normen.

SD och kvinno/jämställdhetsfrågor:

SD har på sistone börjat lägga an en ”feministisk” profil genom att kalla sig särartsfeminister. Det betyder i kort att de anser att kvinnor och män är skapta olika, att det inte kommer att gå att få en jämn fördelning av uttag för VAB/föräldraledighet, jämn fördelning av kön inom olika yrken osv ”för vi vill olika saker”. På grund av denna syn vill de ta bort all form av stöd till forskning med genusperspektiv, de vill ta bort kravet om genusmedvetenhet ur grundskola/förskola, de vill även slopa alla incitament till jämnare fördelning av föräldraledighet.  Utöver detta vill de sänka gränsen för fri abort, i kombination med att göra det svårare att få tag i p-medel då de vill slopa subventioneringen av p-medel för unga.

Att kunna bestämma över sin reproduktion i mesta möjliga mån är en frihet och rättighet som Sverige varit ledande inom, och detta vill SD istället backa i. Detta ses som ett led i SDs ”pepp” att svenska kvinnor ska föda fler barn för att fylla upp behovet av befolkningsökning när antalet invandrare skall minskas. Istället för att kvinnor ska få ses som sina egna individer med en egen vilja ses de av SD som levande kuvöser. En syn de delar med SvP och nazityskland…

SD och HBTQ

Liksom SD försöker sig på en feministisk profil försöker de också kalla sig för det enda rätta valet för HBTQ personer. Vilket rimmar väldigt illa med den politik de faktiskt för. SD var emot att transpersoner som gör en könskorrigering skulle slippa tvångssteriliseras, förutom SD var det bara KD som var emot detta. SD-politiker har även uttalat sig för att återinföra detta tvång. Representanter för SD har flertalet gånger uttalat sig negativt om Prideparaden, och om hbtq-personer. De vill avskaffa både rätten för samkönade par att gifta sig och rätten att adoptera. De är emot införande av ett tredje juridiskt kön, något de ser som ett ”särintresse” och SDare har många gånger uttalat sig om transpersoner som ”onaturliga”.

I fjol la SD en motion till riksdagen om att de enda flyktingar som skall anses ha asylskäl är de som faller under Genevekonventionen och där är förföljelse på grund av sexualitet eller könsidentitet inte inräknat. Detta betyder alltså att de tycker att HBTQ personer som riskerar förföljelse och kanske tom döden i sitt hemland inte har skäl till asyl i Sverige. Den enda orsak de egentligen kan framföra till varför HBTQ personer borde vara för SD är att de är emot muslimer som de anser är de verkliga homofoberna i samhället.

SD som arbetarparti:

Det som gjort SD framgångsrika och det som gett dem mest röster från andra än rena rasister är deras retorik som hämtats från den socialistiska kulturen. De pratar om folkhem, arbetarkamp och om den lilla människan. Att de ska ta strid för alla som inte sitter i Stockholm med makt och pengar, att de ska ta strid för landsbygden.

I den faktiska politiken däremot har tongångarna varit något helt annat. SD har röstat med alliansen i 9 av 10 frågor, de har röstat för enorma skattesänkningar, röstat för nedskärningar och istället för att lägga krutet på den där arbetarkampen de lovat har de varit med och skapat en otryggare arbetsmarknad. I kommunerna lägger de mer energi på att försöka stoppa asylboenden och moskébyggen än att faktiskt lyssna på vad invånarna är intresserade av. Å de där pengarna som skulle gå till SDs arbete i landsbygden har istället skickats till huvudorganisationen i Stockholm, så mycket för ”hela Sveriges parti”.

Så. Även om det är lätt att göra, stirra er inte blinda på vad SD skriver, gå efter vad de faktiskt gör. Fråga sedan samma till övriga partier, vad har de gjort under den mandatperiod som snart är över? Ord är bara ord, det är handlingen som räknas.

 

(För närvarande saknas källor i denna text då jag pga tidsbrist inte hinner med att lägga in det. Källor kommer senare men tills dess kan ni tex googla på ”SD motioner” så finns en del att läsa)

Att ge sig på tiggare är att ge sig på de svagaste i samhället

I dagarna har en gammal artikel från i fjol börjat cirkulera igen. En artikel där en polis som tillbringat fyra år i Rumänien uttalar sig om att det ”är vanligt” med organiserade tiggarligor.
Denna artikel verkar återanvändas som ett svar på kritiken mot SDs valaffischer om att stoppa det organiserade tiggeriet.

Att SD väljer ut tiggarna som sin valfråga har helt enkelt att göra med att tiggare är något som många finner obehagligt, tiggare är en påminnelse om att världen inte är rosenskimrande och vacker, inte ens här i lilla trygga Sverige. Detta gör många illa till mods, men istället för att försöka bekämpa problemen bakom tiggeriet, såsom rasism i hemlandet, fattigdom, kapitalism och klassklyftor är det enklare att sopa problemen under mattan och helt enkelt se till att inte se tiggarna. SD satsar därför hårt på att spela på fördomar om tiggare som lata och giriga, samtidigt som de utnyttjar den olust som många känner av att se fattiga och utslagna på gatan. Artikeln som det hänvisas till är en intervju med en enda polis, dessutom baserat på hans vistelser i ett av de länder med absolut störst förföljelse av tiggare och resandefolk i Europa. Att poliser kan vara rasister är ingen hemlighet, det är faktiskt rätt väl känt och vi har tex romregistret som en rätt nylig påminnelse om just detta. Att utgå ifrån att just denna polis sett och erkänner något som flera hela polisdistrikt hävdar inte pågår är imo rätt långsökt. Varför skulle just han av alla ”se sanningen”? Det har gjorts flera undersökningar på ämnet, inget tyder på något organiserat tiggeri utan enbart på desperata fattiga människor som försöker finna vägar att försörja sig. Några artiklar i urval:

DN: ”Jag ska inte behöva leva såhär”
DN: ”Politiker provar på livet som tiggare”
Metro: ”Ligor bakom tiggeriet en myt”
SvD: ”De vanligaste myterna om tiggare”
Dagens Media: ”Stadsmissionen om SDs tiggerikampanj – Förskräckligt och ren lögn”
SvD: ”SD har inte läst vår rapport”

Det finns alltså ett väldigt tydligt underlag på att det inte förekommer en utbredd organisering av tiggare för att sko sig på givmilda människors naivitet. Tvärt om är livet som tiggare hårt, förnedringen total och helt ärligt, vem skulle frivilligt välja ett sådant liv som tiggare har om de istället erbjöds arbete, studier, ett hem och en trygg inkomst? Svar: Ingen. Så att påstå att tiggare bara är för lata för att arbeta är enormt lågt och jag har svårt att se att det bottnar i annat än en fruktansvärt unken och oempatisk människosyn.

Att ge sig på just tiggare är inget nytt, tiggare har i alla tider varit extra utsatta och tiggeri har varit förbjudet även i Sverige i omgångar. Kort efter att Hitler och nazisterna fått makt i Tyskland skrev tidningarna massor om det organiserade tiggeriet och senare hamnade tiggare med en egen märkning i koncentrationsläger. Tiggare är en enkel måltavla just för att de skapar olustkänslor hos många med sin blotta närvaro, samtidigt som de saknar medel att själva skapa opinion och försvara sin existens. Att vi nu ser en ökad våg med motstånd mot tiggeriet beror dels på att antalet tiggare ökar i Sverige igen (vilket delvis beror på den fria rörligheten inom EU men också på ökade klassklyftor) något vi varit relativt förskonade från under en lång tid, samtidigt som det gått en fascismvåg över Europa vilket bland annat SD är en del av.

Människan vill gärna ha syndabockar, några att peka på och anse sig vara förmer än, och vilka är då lättare att peka ut som ett problem än de svagaste som inte kan försvara sig mot anklagelserna? Det faktum att hatet mot tiggare ökar och ett parti tom gör som huvudfråga att stoppa tiggeriet är en mörk utveckling, för när tiggarna är bort blir det en annan grupp som måste pekas ut för att skylla livets orättvisor på, och sen en annan, och en annan, och en annan….

I just detta fallet passar den kända dikten av Martin Niemöller väldigt väl:

Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde ingen fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns ingen kvar
som kunde tala för mig.

Nej tack IRM, vi behöver inte er ”antirasism”

Uppdatering 12/4-2015: Jag har omarbetat texten. Kontentan av vad som står är exakt samma som det som stått hela tiden. Skillnaden är att jag nu lagt till en hel rad med skärmdumpar för att ge exempel på just vad jag kritiserar. Vidare vill jag påpeka, då IRM/MrHenko påstår att denna text redigerats med stora ändringar 6 ggr att det är ren skär lögn. Det som tagits ifrån texten tidigare är 1. Ett påstående om Henriks föreläsningar som jag inte kunde styrka samt 2. Allmän reflektion om nyttan med IRM som jag tog bort eftersom det drog iväg och förstörde en röd tråd. Utöver detta har jag lagt till en disclaimer (den om varför jag skriver ”vita snubbar” i texten) samt redigerat språkliga missar. Ska vi verkligen räkna alla versioner av texten som blivit just pga språkliga missar etc så är texten ändrad över 20 ggr. Nåväl, rätt irrelevant.

Jag gör denna uppdatering med alla dessa bilder av en enda orsak: Jag är less på att IRM/Mrhenko försvara sig med att jag hittar på, att allt är ogrundat och felaktigt. Nu får ni bilderna istället så kan ni lättare göra en egen bedömning om huruvida ni ser detta som okej eller ej av påstådda antirasister. Jag kommer fortsätta skriva att detta gäller IRM som grupp av den enkla orsaken att ingen av de bakom IRM tagit avstånd från detta. Tvärt om har samtliga rusat till försvar. Jag har också fått kritik om att ”detta sker ju främst från privata kontot, det talar inte för IRM!” Eftersom MrHenko gillar att göra liknelser till SD så tänker jag göra det också: Sissodär 80% av allt material på IRM handlar om vad SD politiker gjort på sin fritid, uttalanden på deras privata FB konton, under anonyma nicknames på avpixlat etc. Så om vi nu ska hålla ”privata” konton utanför det hela får nog IRM kraftigt omvärdera sitt arbete. Slutligen, nedan finns bilder på MrHenkos uttalande om mig efter att vi bråkat i studion till SVT debatt. Han menar på att jag som varit med i P3 som ”alternativ makthavare” måste kunna ta kritik. Bör vi då inte rimligen kunna kräva exakt samma från honom, som suttit med i exakt samma program och dessutom har en många gånger större plattform än mig? Saker går åt båda håll så att säga.

Så, med det sagt, här följer den utbroderade texten med flertalet exempel och min fråga, ska vi inte kunna begära mer av företrädare för en av Sveriges mest kända ”antirasistiska” grupper?

För att vara tydlig, detta handlar (så vitt jag vet) om de vita snubbarna inom IRM, därför skriver jag som jag gör. Det finns två inom IRM som inte är vita (varav en tjej) och jag hoppas de har omdömet att inte bete sig så som vissa andra gjort. Dock har en del skett via IRMs FB sida eller twitter där det inte framgår vem det är som skriver så jag kan för all del ha fel.
Henrik från IRM besvarar delar av vad han anser vara fel i en kommentar nedan. Föga förvånande håller vi inte med varandra om vad som skett. Vad gäller twitterbilden: Om en inte vill ha med någon i en konversation är det en bra grej att avtagga personen från sina inlägg. Det går tydligt att se att så inte skett i svaren på bilden utan Chang Frick inkluderas i svaren också. Misstag eller med flit får var och en själv fundera på.

Sist: Anledningen till att jag skrev denna text, och uppdaterade den, är för att jag fått vittnesmål från flertalet rasifierade aktivister som vill men inte vågar säga ifrån för att de inte orkar med skitstormen som följer i att kritisera IRM öppet. Jag har tagit på mig att föra deras talan och ta skiten. Om andra har förtroende för IRM ändå är det upp till dem, jag säger inte vad någon ska tycka, alla gör som de vill

———————————————————————————-

Snubbarna bakom IRM har en hel del de behöver ta itu med för att kunna kallas antirasister. Det är svårt att riktigt veta ens var jag ska börja eftersom det finns så mycket att ta av så jag kommer i denna text bara ta ett fåtal exempel. Den som vill veta mer kan forska runt på egen hand.

Först av allt kan  vi ta den händelse som ligger närmast i tid. Efter sändningen av SVT debatt torsdagen den 9/4 valde MrHenko att gå på mig i studion för att ”konfrontera mig” angående den tidigare versionen av denna text. Jag ger er båda sidorna, min version som jag skrev samma natt när jag kommit hem, och MrHenkos som han skrev på sin FB nån dag senare.

debatt henko1 henko2

Ni får som sagt själva avgöra vad ni vill tro på.

På Twitter sker det mesta värt att kritisera. Först gammal bild av MrHenko skämatandes med en SDare. ”av misstag”.image image

 

Hur är någon då en bra allierad i kampen om en själv inte är direkt drabbad av rasism? Eller snarare, hur bör en inte göra? Jo såhär:
Att tex med härskartekniker och syrliga kommentarer ge sig på rasifierade som skriver om vithetsnormer och vitas privilegier är ingen vidare antirasism. Att dessa dessutom oftast är kvinnor lägger ännu ett lager av douch till det hela. Att inte kunna respektera separatistiska forum och ta sig rasifierat namn för att skriva på sidor där vita inte är tillåtna är ett annat grovt problematiskt och allt annat än antirasistiskt beteende. Att besvara kritik en får med överlägsenhet och härskartekniker är inte heller världens bästa agerande för att visa att en är seriöst med sin antirasism. IRM går helt enkelt in i diskussioner med rasifierade med utgångspunkten att de vet bäst, att kritiken som framförs är antingen obefogad eller överdriven. Språket som används är gärna högtravande och rena förolämpningar döljs bakom ”fina” ord för att hålla sin image som schysta. De vill gärna framstå som rationella och vettiga antirasister, men det IRM sysslar med är till största delen inte antirasism, det är en kartläggning av ”pöbeln” som inte fattat att SD är ett dåligt val att rösta på. Det absolut viktigaste som vit (man) inom den antirasistiska rörelsen behöver är lyhördhet, att kunna debattera på en saklig nivå och framförallt att kunna ta kritik. Rasismen drabbar rasifierade, inte vita. Det är mot oss rasismen är ett hot, inte mot vita. Då måste också vi vara de som definierar kampen, visar vilken väg vi vill gå. Att som vit gå in och försöka ta över, definiera hur saker skall göras och bete sig som ett svin vid ifrågasättanden och kritik är allt annat än antirasism. Alla inom IRM är inte vita, men flera är och det är ofta (som det verkar) dessa personer som tar en framträdande roll att skriva via deras kanaler i sociala forum.

Eftersom det efterfrågas mer konkreta exempel kommer det här:

* (vit)Person bakom IRM går in på sidan ”rummet” ett forum enbart för rasifierade och skriver kommentarer under namnet ”Ahmed” för att göra poänger om att inte använda separatism. Något som alltså har erkänts av personen i fråga men anses ”utagerat”.

* Flera rasifierade (även muslimer) ger kritik kring deras hanterande av hakkorsklottret i en moské, IRM vägrar ta till sig av kritiken, tar sig tolkningsföreträde och beter sig allmänt illa. Bilderna visar dels bilden som fick kritik, dels hur de agerade vid kritiken.
irmSkämt

För att läsa mer ur konversationen klicka på länken: http://twitter.com/vardagsrasismen/status/418849246373482497

* Letar upp rasifierade kvinnliga debattörer på bland annat på twitter och går på dem om hur ”fel” deras analyser är, använder härskartekniker och slutar inte gå på trots ombes att sluta. De har blivit blockade av flera olika rasifierade debattörer pga detta. Såhär såg det tex ut när en twitteraktivist ansågs ha fel åsikter. Lägg märke till liknelsen med SD, den dyker upp igen.

Sd2

* Får kritik från flertalet debattörer om varför n-ordet inte skall skrivas ut. Vägrar ta till sig och skriver istället såhär (samt fortsätter envist skriva ut n-ordet i sina texter) :

chokladboll chokladboll2

* Sist men inte minst, diskussionen som ledde till att jag blockade MrHenko eftersom jag inte accepterar att av en vit snubbe få SDs principprogram citerat med innebörden att jag skulle tycka som dem.
Börje Sd

Så länge personerna bakom IRM fortsätter bete sig på det sätt de gjort och gör mot både mig och många av mina rasifierade systrar och bröder kan jag inte se dem som en del i den antirasistiska kampen utan enbart som vita besserwissrar som vill visa att de iaf är mer pålästa än ”dumma” sverigedemokrater. Denna form av ”antirasism” är för vita, för rasifierade gör den bara saker värre. Detta är som sagt ett axplock, det finns mer att finna för den som vill. MrHenkos taktik som försvaras av övriga i IRM går alltså ut på att misskreditera aktivister vars åsikter han inte delar genom att likna dem vid SD, försöka vända det till att de är rasisterna eller på andra sätt är de med makten och de som bör vara tysta. Om detta känns okej så fortsätt för all del stödja IRM, om inte kanske ni får leta er vidare till andra, verkliga, antirasister att stötta.

Låt oss prata om kampen mot SD

Att hata på SD är ju tämligen förekommande inom dagens antirasism, vilket är fullt rimligt med tanke på deras politik. Problemet är att kampen mot SD, tro det eller ej, får alldeles för mkt fokus. Istället för att minnas att SD faktiskt bara är ett symtom på den rasistiska samhällsordning som råder görs SD gärna till den största delen av problemet. Det finns en attityd av att bara SD försvinner ur riksdagen igen kommer rasismen försvinna och problemet vara löst.

Rasism influerar hela samhället och upprättahålls främst av staten. Det är ur denna maktordning partier som SD får sitt syre. SD finns för att rasism är en levande del av samhället, rasismen finns inte pga SD. Således är inte den antirasistsika kampen något som bör fokusera på SD eller öppna rasister i huvudsak utan på den samhällsordning som skapar, och tillåter, dessa organisationer och partier.

Att kämpa mot ett parti som SD är simpelt, det är enkelt att ta ställning emot och det är lätt att förfasas åt och skratta åt SD och deras väljare. Det är en antirasism för de som vill visa sig engagerade men inte på allvar ta itu med rasismen i samhället. För att verkligen komma till roten med problemet krävs nämligen också självransakan och det är betydligt tuffare än att bara ta avstånd från ett parti.

Eftersom rasismen är en del av vår kultur är det något alla också formas in i, både som vit och rasifierad, vilket också betyder att alla göder rasismen på olika vis mer eller mindre medvetet. Att arbeta emot det kräver ständiga ställningstaganden, att läsa på, reflektera, granska sina egna ageranden osv. Det kräver helt enkelt ett arbete inte alla kan, vill eller orkar ta itu med dagligen. Som vit har en valet att helt enkelt strunta i det om det känns jobbigt och det är just vad många gör. De skriver nått ord ibland om hemska SD, eller om att nynazister marcherat men engagemanget stannar där. Rasifierade kommer aldrig undan ens på dagar där energin inte riktigt finns att strida, vår kamp kan inte stanna vid att hata SD, vi måste hata hela systemet som skapat SD.
Att fokusera sin antirasism på att skratta åt och förlöjliga SD väljare är att skratta åt hela den antirasistiska kampen. Dessutom är det allt för ofta grundat i klassförakt, vilket till stor del är grunden till rasism. Dvs istället för att motverka rasism göds den när SD väljarna som känner sig bortglömda och hånade blir ännu mer hånade och bekräftade i sin världsbild.

Vi behöver inte prata mer om rasismen inom SD egentligen, vi behöver prata mer om att de saknar lösningar, vi behöver ge faktiska alternativ och vi behöver SE SDs väljare på riktigt, inte bara skratta åt dem. Kort och gott: vi behöver motarbeta klassamhället och visa vad som faktiskt är sant och vad som är lögner när SD mfl sprider sin propaganda men framförallt behöver var och en titta på sig själv och fundera över hur de själva göder rasismen.

SD är ju inte rasister!!……eller?

Ofta, och då menar jag verkligen ofta, påstås det att SD svartmålas när de kallas rasistiska eller fascistiska, att de ju faktiskt är ett helt vanligt parti som bara råkar vara kritisk mot invandring. Tänkte här gå igenom deras så kallade princip program och visa lite närmare vad som tyder på mer eller mindre öppen rasism trots snygga formuleringar.

Först av allt bara: Rasism handlar inte bara om tanken att det finns mänskliga raser som skiljer sig från varandra. Rasism handlar idag främst om tanken om kulturer som statiska och så vitt skilda att det inte går att förena olika kulturer. Ha detta i åtanke när vi nu dyker ner i SDs principprogram. På grund av omfattningen kommer jag tyvärr inte kunna skriva om precis alla delar utan väljer de mest relevanta. Eventuellt kan jag om önskan finns skriva om fler delar längre fram.

Så, det första som möter mig när jag börjar läsa principprogrammet är punkten ”Sverigedemokraterna och demokratin”. Kortfattat består texten av en rejäl portion omskrivning av historien (som att det aldrig funnits svenska livegna bönder) och sedan fastslås att det helt enkelt är rätt dåligt med många kulturer i ett land för då fungerar inte demokratin. Här är en talande passage i texten:

Den moderna demokratin har vuxit fram i intim symbios med nationalstaten. Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.

Det vill säga: För att demokrati ska fungera måste vi alltså bestämma vilka som är svenskar, inte bara utifrån vad passen säger utan också hur de passar in i en luddig odefinierad ”kultur”. Dessa är de som ska få ha något att säga till om i Sverige. Som jag ser det finns det två sätt SD kan få igenom detta på: Bedöma rösträtt utifrån vilka som faller inom en uppsatt ram för svenskhet vilket rimligen gör att även vita infödda svenskar vars familj bott i landet i många generationer kan förlora sin rösträtt, eller så helt enkelt förbjuda folk utifrån att komma hit. Möjligen en kombination av båda. Sett till motioner och uttalanden SD gjort under sin tid i riksdagen verkar det luta åt att göra en mall och alla som lever upp till den mallen får rösta. Sen kan den som vill givetvis fundera lite på det demokratiska i att ens rösträtt hänger på huruvida en anammar rätt åsikter, rätt intressen och rätt ”kultur”. I senare kapitel (Sverigedemokraterna och nationen) definierar SD hur någon ej infödd svensk kan bli svensk, och en infödd svensk kan upphöra att vara svensk på detta vis:

Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation. På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.

Under rasbiologitiden kunde en person anses vara rasförädare och med detta tappa sina privilegier som tillhörande ”rätt” (läs den ariska) rasen. Detta är i princip samma tänk. Om en infödd vit svensk ”förråder” landet genom att bli lika eller mer lojalt med ett annat land, anammar en annan kultur eller ”identitet” (vad fan det nu är) upphör deras rätt att fortsätta ses som svenskar.

 

 

Nästa punkt i principprogrammet jag fastnar i är ´”Sverigedemokraterna och människan”. Här går det att tex läsa dessa bevingade ord:

Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. (Min fetmarkering)

Enligt SD skulle det alltså finnas nedärvda, specifika ”essenser”  knutna till vissa grupper av människor. För att förklara detta närmare fortsätter texten såhär:

 För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle.Vi kan också konstatera att historiska försök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats, ibland med katastrofala följder som i till exempel före detta Jugoslavien, och att sådana försök därför bör undvikas då de är förenade med stora risker.

Det intressanta i detta är ju att det faktiskt aldrig någonsin funnits ett samhälle med en homogen kultur, religion och språklig tradition som överlevt speciellt länge alls. Sverige har aldrig varit kulturellt homogent. Vidare är ”nationens gränser” ganska dåligt mått på hur stor solidaritet människor kan känna. Sverige är tex ett förhållandevis pyttigt land sett till befolkningsmängd. Så var går gränsen för hur många människor en kan känna sympati med? Att folk befinner sig inom samma lands gränser och har gjort i hundratals år är liksom ingen garanti för att det blir samma kultur, samma språk, samma religion, för sådant krävs totalitära och ofta våldsamma direktiv från makten där kring inte sällan blir ett resultat och ja…vi kan fråga oss igen: Var är det demokratiska i det? (Att SD hävdar att ”nationen” skulle vara något naturligt och fast är f.ö rätt skrattretande. Att människor drar upp statiska nationsgränser och vill förhindra in och utvandring ur dessa är ganska nya påfund sett till hur länge vi funnits)

Jag läser vidare, och kommer nu till den pikanta punkten ”Sverigedemokraterna och mångkulturalismen”. Jag har i denna text valt att byta ut ordet kultur/mångkultur mot ras och rasblandning. Tycker det talar rätt bra för sig själv då:

Sverigedemokraternas syn på ras och dess betydelse för samhällets och nationens fortlevnad medför naturligtvis att vi blir starka motståndare till rasblandning som politisk idé och samhällssystem.

I vår tolkning är begreppet rasblandning synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella raser, sakna en överordnad majoritetsras och att aktivt arbeta för att rasgrupper skall bevara sin ursprungliga rasprägel och identitet. Huruvida slutmålet med de rasblandande strävandena är att skapa ett samhälle där alla nationella raser upplöses och sammanblandas till en ny gemensam rasmix eller om det är att särkulturellt samhälle där en mängd vitt skilda nationella raser existerar parallellt inom samma stat, är för oss ovidkommande. Vår uppfattning är att bägge dessa scenarion kommer att leda till ett försämrat samhällsklimat med ökad rotlöshet, segregation, motsättningar, otrygghet och minskad välfärd som följd.

SD fortsätter sedan med att beskriva hur de vill driva fram en assimileringspolitik av typen ”ta seden dit en kommer” med målet att alla som invandrar skall avsäga sig sin tidigare nation och kultur och helt anamma den svenska kulturen. Eller som de så snyggt avslutar det:

Kärnan i assimilationstanken är att slå fast att den svenska staten inte är ett kulturellt vakuum och att den svenska nationenskultur i kraft av sin historia, med undantag endast för de nationella minoriteterna, är överordnad andra nationers kulturer inom den svenska statens område.

Hur detta går ihop med att de även vill avskaffa samernas rätt att bedriva renskötsel, ta bort hemspråksundervisning för minoritetsspråk osv vet jag inte, men SDs politik är sällan speciellt logisk.

 

Ok, jag hag nu benat igenom valda delar från nästan halva SDs princip program och än så länge, oavsett punkt kommer vi tillbaka till följande: det är invandringen som är hotet, invandringen är problemet, fixar vi det fixar sig allt annat också. Vilket får sägas går hand i hand med hur de debatterar sin politik, de motioner de lämnar och de debattartiklar de skriver. Nåväl, jag betar av lite till. Nästa del i texten blir ”Sverigedemokraterna och invandringen”. Vet egentligen inte vad som kan sägas om detta som inte de flesta redan förstått. De påstår att tidigare invandrings”vågor” bestått av folk från närliggande kulturer eller individer som assimilerats och därför har det aldrig funnits verkliga problem förr. Vilket iof inte hindrat föreningar att startas både på 16-17 och 1800-talet med målet att ”bevara Sverige för svenskar!”. Idag däremot är det inte annat än problem. SD skriver såhär:

Trots att problem inte har saknats har denna historiska invandring i flera fall haft en positiv nettoinverkan på samhället Tendensen i modern tid har varit en oerhört omfattande invandring från avlägsna länder och kulturkretsar. Trots att det inte saknas exempel på enskilda individer som på ett positivt sätt anpassat sig och bidragit till det svenska samhället under senare tid, så är ändå den sammanlagda nettoeffekten av massinvandringen från avlägsna länder starkt negativt, såväl ekonomiskt som socialt.

Det verkligt intressanta i denna text är i min mening att de beskriver invandrare som bidrar till samhället (och rimligen alltså inte begår brottsliga handlingar) som ”enskilda individer” men menar att invandrare som total grupp medför bara negativa konsekvenser, vilket är aningen märkligt med tanke på att ca 85% av alla som invandrar hit aldrig ens kommer ha med polisen att göra. Ja om de inte själva söker upp dem för att de utsatts för ett brott såklart. 85%  är alltså ”enskilda individer”, ca 15% är ”invandringen som helhet”. (Källa BRÅ)

 

Självklart tar det inte slut här. I nästa andetag beskriver SD sin syn på asylinvandring. Enbart små grupper skall beviljas asyl och enbart så länge orsaken till asylsökningen finns kvar.

Sverigedemokraterna värnar om asylrätten, men vill samtidigt betona att rätten att söka asyl inte är detsamma som rätten att bli beviljad asyl. Flyktinginvandringen bör vara begränsad till en mindre mängd flyktingar som uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention och som endast beviljas tillfälliga uppehållstillstånd under den period som de livshotande konsekvenserna av den konflikt eller naturkatastrof man har flytt ifrån varar.

Detta borde åtminstone teoretiskt innebära att någon som beviljas asyl här som 4 åring, växer upp, skaffar familj och barn här plötsligt kan bli av med sitt uppehållstillstånd efter säg 30 år för att kriget hen flydde ifrån tagit slut. Hur detta skall bidra till assimilering vet jag inte heller för varför skall asylinvandrare assimilera sig, lära sig språk och kultur när de vet att i samma sekund de bedöms kunna återvända slutar deras uppehållstillstånd att gälla?

Texten återkommer också till att invandring är ett hot mot nationen på grund av detta med kultur. Även om SD alltså påstår att de förstår att kultur inte är statiskt, och trots att de själva tror att assimilering är möjligt (dvs det går att avsäga sig sin kultur) vidhåller de märkligt nog att blandning av kulturer är så farligt att det måste motarbetas till varje pris. I min mening åsikter som motsäger varandra rätt bra.

 

Så, den sista delen jag tänker ta utdrag ifrån är ”Sverigedemokraterna och religion”.

SD börjar med att slå fast att de är religiöst obundna och tror på religionsfrihet. Den där biten går ju verkligen att ifrågasätta. Speciell som texten bland annat innehåller detta:

Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intim sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten.

De bekänner sig inte som kristna, de bara råkar tycka att kristendomen skall ha en särställning och dessutom genomsyra staten som inte ska vara neutral. Texten avslutas med en känga till islam:

Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad.

Att SD ser islam som ett speciellt hot är ingen nyhet för de flesta. Nu är principprogrammet lite mer kortfattat än om en går in och läser specifikt vad de tycker om andra delar. När det kommer till Islam handlar det inte bara om att begränsa invandringen, utan även om förslag såsom förbud mot alla religiösa huvudbonader (framförallt kvinnors slöjor), förbud att bygga moskéer, förbud mot böneutrop, förbud att be på arbetstid etc etc.

 

För att avrunda: SD sin vana trogen utmålar alltså invandrare och invandring som det enskilt största problemet vi har i detta land. Oavsett vad de skriver om återkommer lösningen till att vi måste bevara en stark nationsidentitet och detta kan bara göras med en kraftigt begränsad invandring och en tydligt reglerad assimileringspolitik. Utöver detta beskrivs kultur både som en statisk essens inom människan för att förklara varför det är dåligt med in/utvandring, men ändå är det en lösning att avsäga sig sin kultur för att passa i ett nytt land.

Om vi som jag visade i ett av citaten byter ut kultur mot ras i SDs texter får vi plötsligt ett dokument som hämtat från rasbiologiska institutet på 40-talet. SD har inte gjort upp med sin rasistiska historia, de har tagit på sig kostym och ändrat om i retoriken men faktum är att samma ”vi och dom” tänk, samma uppdelning i folk och folk och ja, samma rasism, finns kvar än idag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den falska neutraliteten

När jag gick i skolan pratades det minst en gång per läsår om förintelsen och andra världskriget. I varje lärobok, oavsett vilken lärare vi hade pratades det om hur hemskt förintelsen var, hur neutrala Sverige var (sagt med stolthet varje gång) och hur vi hjälpte judarna att komma ifrån kriget mot slutet. På liknande sätt pratades det om slaveriet, det var något USA handlade med och infödda afrikaner samt araber var de som pysslade med infångandet av de personer som sedan skeppades över havet för att plocka bomull på amerikanska plantage.

 

Vad som inte nämndes lika noga (eller i vissa fall alls) var att den där ”neutraliteten” under andra världskriget innebar att nazisterna fick fri lejd genom Sverige, eller att det kom från svenskt håll att det där med judestjärna i passen vore bra så att vi inte skulle släppa in judarna till oss. Sverige var länge tom på Hitlers sida, han var ju trots allt folkligt vald. Det var ju först när det stod klart att Hitler skulle förlora kriget som Sverige på riktigt öppnade gränserna och skickade ut hjälparbetare. När det kommer till slaveriet var det inte en enda lärare eller för den delen annan vuxen som någonsin nämnde att Sverige hade flera slavkolonier och tom var tredje största landet att handla med slavar. Vi var bara så fint neutrala att ingen fick hålla slavar i Sverige och vi tog inte ställning när USA och delar av Europa tog strid för att avgöra huruvida slaveriet skulle fortgå.

 

Idag är neutralitet ett mycket aktuellt ämne igen. Fascismen växer både i Sverige och övriga Europa med flera fascistiska partier som vinner mark. Samtidigt vägrar media ta ställning mot fascismen med hänvisning till att de ska vara neutrala. Med fascismens framsteg blir också rasismen och de fascistiska åsikterna igen mer rumsrena att yttra i det privata. De vädras vid lunchen på jobbet, på familjemiddagen, bland vänner. Ofta hör jag personer som lite besvärat säger att de inte vill ta ställning, att de inte vill skapa dålig stämning och därför håller sig neutrala, att de inte vill värdera.

 

Tidigare i år gick SVT/SR ut med en skrivelse om att de skulle förhålla sig neutrala under valåret, detta ledde bland annat till att Soran Ismail som är en av radiopratarna för SR tog ”time out” tills valet varit eftersom hans ställningstaganden mot rasism och mot SD inte ansågs neutrala. Ungefär samtidigt spreds ett brev som en löpeld i sociala media där public service anställda uppmanades tänka på sin neutrala hållning även privat och inte dela ställningstaganden mot rasism, för mänskliga rättigheter och dyl. Det är självklart inte bara public service som vägrar ta ställning för MR eller mot rasism i neutralitetens namn, i princip alla annan större media gör samma sak. Ex tillät DN en mycket rasistisk annons på en helsida i sin tidning med hänvisning till neutralitet och vikten av att låta ”alla röster höras”.

 

Vad vill jag nu ha sagt med alla dessa exempel? Jo detta: Även neutralitet är ett ställningstagande. Tar en inte ställning för mänskliga rättigheter betyder det att en indirekt tar ställning för de krafter som motarbetar MR. Tar en inte ställning mot rasism betyder det att en tillåter rasismen att frodas osv. Det går inte att vara neutral när det kommer till förtryck. Du kan vara neutral i huruvida du tycker gouda är en smaklig ost eller ej, men du kan inte vara neutral i om rasifierade ska ha samma rättigheter som vita, om grupper ska slippa kränkningar eller för den delen om fascistiska partier ska få utrymme i media utan ifrågasättande.

 

Denna påstådda neutralitet ger också en förskjutning i fråga om värderingar, var gränser dras för det acceptabla och vilka åsikter som ses som rumsrena. Detta syns tydligt i hur media beskriver SD före och efter de kom in i riksdagen. Innan deras intåg var media enade, de var ett främlingsfientligt och starkt problematiskt parti. Nu är de ett av 8 riksdagspartier och har med detta vunnit legitimitet. Att vara emot SD är att inte vara neutral, att ta ställning mot SD är tom ofta ansett som att vara ”extrem”. Detta flyttar i sin tur gränserna för om SDs retorik, politik och åsikter är att anse som ”neutrala” att släppa fram måste det till extremare åsikter för att det ska ses som extrema åt höger, samtidigt som det behövs mindre för att anses extrem på vänsterkanten. Detta såg vi klart och tydligt i en artikel hos SVT där hat och rasistsajten beskrevs som en ”nyhetssida många SD medlemmar gillar att läsa”. Att Avpixlat sysslat med mängder av påhopp, rasistiska uthängningar och att kommentarsfälten haglar med mordhot, våldtäktshot och hot i största allmänhet fyllda med rasism och sexism gör det till allt annat än en nyhetssajt. Ändå var det så det valdes att beskrivas, varför? För neutraliteten då SD toppar bevisats ha stort inflytande över Avpixlat, då tom Jimmie Åkesson uttalat sig positiv till sajten. På samma vis har SD gått från att beskrivas som neofascistiskt, främlingsfientligt och rasistiskt till att beskrivas som ”högerpopulistiskt” och Svenskarnas parti, ett tydligt nazistiskt parti har börjat omskrivas mer neutralt som ”högerextremt”. Frågor som tidigare inte ansågs det minsta relevanta eller rakt av rasistiska ställs nu i bästa sändningstid, tex ”Hur mycket invandring tål Sverige?”. För att inte anklagas att ta ställning anammas en rasistisk retorik och gränserna för rumsrena åsikter flyttas ytterligare lite, och sen ytterligare lite. En stor ängslan att anklagas för att inte vara neutral slår rot, så hårt att det som sagt tom anses ”oneutralt” att stå upp för sådant som borde vara självklarhet, som mänskliga rättigheter.

 

Det jag vill att alla som läser denna text ska ta med sig ut i livet är detta: Det finns ingen sann neutralitet, för i neutraliteten får fascism, rasism och förtryck sin näring och växer. Våga ta ställning!

SD, ett parti bland andra?

Som vi alla vet kom Sverigedemokraterna (SD) in i riksdagen efter förra valet. Detta har lett till att de fått en viss legitimitet och ofta upprepas det att de är folkligt valda och därmed borde behandlas som ”alla andra partier”. Frågan är då, är verkligen SD ett parti bland andra som kan behandlas på samma vis som tex S eller M? Svaret för mig är enkelt: Nej det är de inte.

 

SD härstammar från nynazistiska grupperingar och även om de putsat fasaderna har inte den egentliga argumentationen ändrats över tiden, de påvisas också ständigt nya kopplingar till rasistiska och nazistiska grupperingar. Ett parti som vill inskränka demokratin och tydligt diskriminera stora grupper människor i landet är inte ”ett parti bland andra”. Tvärt om är de ett stort hot och bör behandlas därefter. Här kommer lite exempel på propaganda från SDs historia. De flesta användes i slutet av 90-talet.

ImageImage

Image

 

Verkar denna propaganda komma från ett parti bland andra? Nej inte riktigt va?

 

Även om SD topparna (eller ja, främst Jimmie Åkesson om vi ska vara ärliga) har tränat språket för att låta finare, klätt sig i kostym och mildrat sina åsikter finns grunden kvar. Grunden som utmålar invandringen som ett hot och som skyller ja..allt negativt på invandrare.

SD påstår sig inte vara rasister eftersom de inte pratar ras. Detta är egentligen bara ett spel för galleriorna för rasister är de lika fullt. Ras har bara bytts ut mot ”etnicitet” eller ”kultur” men innebörden kvarstår, vita infödda svenskar är lite finare, lite bättre än andra och bör därför bevaras. Att de vill begränsa demokratiska rättigheter är däremot inget de gömmer undan utan står för helt öppet. Bland annat vill de förbjuda invandrare och deras barn att uttala sig negativt om den svenska staten och kungahuset. Något Jimmie själv kommenterar såhär:

Image(Bild SDcitat.se)

Vi har även politiker inom SD som tycker att det är rimligt att i en riksdagsdebatt ogiltigförklara motdebattörens argument med att han är invandrare:

Image

Så sent som 2004 var SD fortfarande tydligt emot utomeuropeiska adoptioner med hänvisning till att barnen som kom skulle vara för kulturellt olika och att det vore grymt att beröva dem deras rätta kultur. Därför skulle alla statliga ekonomiska bidrag slopas.

Jag tycker även att SD röstare och gräsrötters åsikter säger rätt mycket om partiet, det kan inte vara en slump att de drar till sig mängder av nazister och rasister eller hur?

Som tex denna dam som är fd aktiv i SD:

Image

Eller vad sägs om denna propagandabild runtskickad av SD sympatisörer?

Image

 

Nu är dock SD inte bara ett parti som är emot invandrare och personer med utländsk härkomst. De är även ett parti som är emot kvinnans frihet, HBTQ personer och personer med funktionsnedsättningar. Bland annat vill de inskränka aborträttigheten, propagera för begränsad användning av p-medel (för att ”gynna” barnafödande), kallar unga flickor som gör abort för egoister osv. Utöver det har de fler än en gång skrivit nedvärderande om homosexuella, transpersoner och andra inom HBTQ rörelsen. Får de makten vill de förbjuda samkönade äktenskap och att regnbågsfamiljer adopterar. Deras enda argument för att vara ett HBTQ vänligt parti är att de är emot islam..

 

Utöver detta kan vi fråga oss: Hur många andra partier har personer som tar kort av, och hänger ut, personer som protesterar vid deras torgmöten eller debatterar emot vid deras bokbord? Hur många andra partier har folk som direkt mordhotar meningsmotståndare som protesterar mot deras politik? Hur många andra partier kallar en sida som bland annat hängt ut, mordhotat, våldtäktshotat och kränkt minderåriga barn för ”en sund politisk röst på internet”?

 

Bara dessa frågor och svaren på dem bör räcka för att förstå att SD inte är ett parti bland andra, som kan behandlas på samma vis som övriga partier i riksdagen. Att de är demokratiskt valda är inte en garanti för ett demokratiskt parti, det är heller inte en garanti för att de om de kommer till makten bevarar demokratin. Uttjatat exempel men ändå viktigt: Hitler var också demokratiskt vald, det tog lång tid innan motstånd restes mot honom just på grund av att folket valt fram honom och hans parti. För en gångs skull kanske vi ska lära av historien och inte upprepa den?

Läs mer om SDs företrädare och den politik de står för här och här, eller kolla in Expos sida om SDs historia och politik.