Kategoriarkiv: Samhälle

Vem förtjänar respekt i döden?

Runt om i världen har det pågått eller pågår det flera krig. Detta inlägg kommer handla om skillnaden i vad för bilder som används vid rapporteringar där offren är rasifierade vs vita. Jag varnar i förväg för känsliga bilder!

 

När bilder väljs ut för att beskriva våldsamma händelser är syftet med dem att skapa reaktioner, att slå an på känslor hos läsaren och få dem att reagera. Så varför skiljer sig rapporteringarna så mycket åt beroende på vem som drabbas? Innan jag går vidare med min teori om det hela tänker jag ge exempel på hur jag menar. Jag börjar med bilder från några attentat i västvärlden. Först ett som berörde oss mycket, Utöya. Bilderna därifrån fokuserade mycket på Breivik, och de bilder som togs på offren gjordes så anonyma som möjligt. De döda visades i helst i form av bilder från när de levde. Såhär:

15056733 arton763

När attentatet uppmärksammas i efterhand används mest bilder från press konferenser och stora ansamlingar med blommor som lämnats för att hedra de döda.
Ett annat exempel är attacken på world trade center. Majoriteten av bilder visar bara på skyskraporna som brinner eller bråtet som blev efteråt. Det finns ett fåtal bilder på anonyma personer som hoppar från tornen, tagna när de är i luften. Det saknas inte bilder på döda, med blod och skador men dessa valdes bort av respekt för de döda. istället presenteras de precis som med Utöya i form av bilder från när de levde. Exempel:

911 Victims collage

twin_1522415c

För att ta ännu ett exempel, Columbine. Ett attentat som det gjorts dokumentär om utan att få med blodiga bilder på skjutna offer i någon större utsträckning. Precis som med de två andra exemplen består bilderna där mest av collage med de döda när de fortfarande levde. För döda i väst förtjänar att minnas som levandes och inte som döda.

Så hur ser då bildvalen ut för attentat i icke västländer? Jo de är generellt en orgie i blod och sorg. Ren känsloporr där människor berövas all integritet, fotas i sina svåraste stunder och sen sprids bilderna över världen. Jag ska ta några (censurerade) exempel. Mins att dessa bilder inte varit censurerade när de publicerats.

Först offer de flesta sett i mängder på sistone. Offer i Gaza. Dödade barn, gamla, kvinnor som män, men framförallt barn:

31f0 371009_Gaza-child

När det rapporteras om massakern i Rwanda illustreras det med bilder på massgravar, tex såhär:

File photo of a Rwandan boy covering his face from the stench of dead bodies

Eller vad sägs om denna bild på en våldtagen och misshandlad kvinna med sitt lilla barn hos sig?

rwanda-genocide-1-3

Eller dessa bilder från krigets Bosnien där ingen som helst respekt visas de offer som drabbats av ett hänsynslöst dödande:

00623846 Bosnian-mujahideen-1-630x352

När dessa brott mot mänskligheten får uppmärksamhet i efterhand på minnesdagar sker det inte med bilder på blommor, utan med bilder på skelett, massgravar och gråtande ansikten.
Låt mig avsluta med två bilder från mitt födsloland Colombia, ett land många i väst inte ens vet att det pågår ett krig i:

colombia mord colombia

Hade dessa krig och hemska brott mot människor kunnat omskrivas utan dessa bilder? Ja givetvis, men det görs inte för reportrarna vet att utan bilderna att gotta sig i kommer gemene läsare att bläddra vidare, distansera sig från vad de läst. Det är lättare att tänka att något inte är så farligt om en slipper käftsmällen av lemlästade barn till morgonkaffet. När det är vita i väst som drabbas behövs inte de blodiga bilderna för folk klarar av att koppla ändå.

Detta bottnar i den socialt nedärvda rasismen. I vi och dom tänket. De som hör till gruppen ”vi” är lätt att känna kopplingar till i deras svåra stunder utan närgångna bilder av mord och död. De andra däremot, de som är annorlunda, där krävs mer övertalning av känslorna för att verkligen göra intryck. Därför kommer bilder på döda barn, misshandlade vuxna och torterade män. För att tvinga den som läser att se vad som sker och inte kunna slå bort det med ”de där andra”.

Problemet är att taktiken inte lyckas. Ju mer bilder på svältande döda barn ju mer avtrubbade blir de som ser. Ju fler bilder av döda och sörjande i sina svåraste stunder ju mindre mänskliga upplevs personerna på bilderna. Istället för att få folk att må dåligt och tycka det är hemskt blir det istället en morbid fascination där tittaren vill se grövre och grövre bilder. I krig utnyttjas detta allt mer från makthavare för att utmåla sina fienden som mindre mänskliga, mer rätt att döda. I fallet Gaza syns det tydligt hur Israel fråntar barn rätten att vara offer i kriget och beskyller Hamas att placera dem i skottlinjen eftersom bilder på döda barn ger sympatier. Med misstänkliggörandet blir offren ytterligare lite mindre människor.

I bilderna från mitt hemland ovan, speciellt den med de döda barnen så bortförklarades avrättningen med att familjen i huset, inkl barnen, tillhörde FARC och därmed var legitim måltavla. Att barnen kallblodigt avrättades var ”beklagligt” men ändå ansett som en acceptabel förlust i kampen. Att mörda kan aldrig vara acceptabelt.

Att det ständigt skall behövas intima bilder av döda eller deras sörjande för att människor skall ta till sig av vad som sker i världen är ett stort problem. Jag börjar tro att det vore bättre att människorna i väst missar lite mer av det som sker än att det skall spridas bilder på döda barn när reaktionerna ändå inte blir mycket mer än lite äckel.

När västlänningar dödats pratas det om respekt för familjerna att deras anhörigas döda kroppar inte skall vara för allmän beskådan. En respekt som inte ges rasifierade. Vad som glöms är att när det rapporteras från pågående krig, där döda visas i närbild, så finns det ofta människor från dessa områden mitt bland oss. Människor som får se sina hembyar bombade, som kanske ser grannar, vänner eller tom familj mördade på teve. Varför förtjänar inte dessa människor samma respekt som vita? Är det inte dags att vi kommer lite längre och börjar visa empati med personer i krigsområden utan att gotta oss i bilder på deras döda barn? Vita invänder ofta att de inte behöver utsättas för rasism eftersom de har empati och kan förstå ändå. Så visa den där empatin och att ni kan förstå krigets fasor utan krigsbilderna på mördade människor.

Romantiska män och galna kvinnor

Efter mitt inlägg om att inte dela bilder på anonyma personer som efterlyses av någon så har jag fått rätt många kommentarer av typen ”kvinnor kan också förfölja folk!”. Detta är givetvist sant, men det mitt förra inlägg främst ville belysa är hur just mäns förföljelser av kvinnor ses som romantiska. Kvinnor som förföljer en man däremot ses inte som romantisk utan som galen. I förra inlägget tog jag kort upp några filmer på temat för att visa hur jag menade. För att tydliggöra ännu mer hur filmer och böcker romantiserar män som förföljer kvinnor kommer här några fler exempel på hyllade litterära verk och filmer (och i vissa fall båda delarna) där män förföljer kvinnor som i slutändan blir deras livspartner:

  • Twilight – Vampyr domderar, låser in och totalt styr en ung tjejs liv, hon älskar honom för det och blir hans för all evighet.
  • 50 nyanser av.. – Bok som utger sig för att handla om BDSM men bara innehåller sanktionerad sadism.
  • Stolthet och fördom – Man beter sig som ett as mot en kvinna, friar sedan till henne två gånger trots hennes tydliga avståndstagande. Hon upptäcker sedan en ”dold sida” och faller för honom.
  • Shes all that – Snubbe förföljer, tjatar på och övertalar till sist en tjej att gå med på en ”makeover”, faller för henne när hon ändrat hela sitt utseende och börjat bli populär.
  • 27 Dresses – Kille ringer, skickar blommor och förföljer en kvinna för att få intervjua henne om varför hon är brudtärna så ofta. De faller för varandra och romantiken är ett faktum.
  • Den där Mary – Kille anlitar en detektiv för att leta reda på en tjej han var kär i 10 år tidigare och nu vill försöka få en ny chans med.
  • 50 first dates – Kvinna som på grund av en hjärnskada vaknar varje dag och har glömt vad som hände dagen innan. Man tycker hon är snygg, och börjar övertala henne till att gå på dejt, varje dag övertalar han henne till en dejt på nytt eftersom hon glömt dejten dagen innan.

Sen finns det givetvis många filmer på temat farliga män som förföljer kvinnor också, ex Sova med fienden, Enough och Fear. Gemensamt med dessa är dock att inledningarna i filmerna ofta är nästan exakt samma som i de romantiska filmerna. Mannen är charmig, bryter ner kvinnans motstånd och känslomässiga barriärer. ger gåvor osv. Skillnaden är att i de romantiska filmerna slutar allt lyckligt, inte allt för sällan med ett giftemål. I triller/rysar filmerna får handlingen en mer realistisk utvekling där det kontrollerande beteendet utvecklas till en destruktiv våldsam situation kvinnan måste fly ifrån. Faktum kvarstår dock att män som inte tar ett nej är något som uppmuntras och ses som romantiskt till en viss brytpunkt (i regel när första slaget kommer) vilket en kvinnas beteende inte gör.

När jag sökte vidare efter filmer på kvinnor som förföljer män fann jag nästan enbart thrillers där kvinnorna utmålas som psykiskt sjuka galningar. Ett litet axplock:

  • The Crush – Här är tom ett barn en farlig psykopat när hon inte får som hon vill. En 14 åring försöker få en sexuell relation med sin idol, han säger nej och hon börjar sedan förfölja honom på ett sätt han aldrig räknat med.
  • Farlig förbindelse – En man är otrogen, kvinnan han hade sitt one night stand med börjar förfölja han och hans familj.  Innehåller den mycket kända ”koka kanin” scenen.
  • Swimfan – En kille satsar hårt på att bli bäst i simning, en kväll är han otrogen mot sin flickvän med en nyanländ student på skolan de går på. Hon börjar förfölja honom och hans liv är i fara.
  • Obsessed – En framgångsrik, lyckligt gift man blir förföljd av en tillfälligt anställd på samma firma som han jobbar på. Hans karriär och äktenskap hotas.
  • Up against Amanda – Kvinna som legat inne på en psykvårdsklinik släpps ut och flyttar in i ett nytt hus. Hon blir kär i sin granne och börjar bugga hans telefon etc.

När kvinnorna inte är farliga och obehagliga kan de vara roligt galna istället. Två exempel på det är filmen All about Steve där Sandra Bullock spelar en korsordsskapare som blir besatt av en nyhetsreporter och börjar följa honom över allt. I filmen ”My super ex-girlfriend” gör en vanlig man slut med sin flickvän som har superkrafter. Hon använder dessa för att förfölja honom och hämnas för att han gjorde slut. Noll romantik i något av fallen utan enbart komedi med fokus på hur jobbigt det är med galna brudar som inte fattar ett nej. Kvinnor som följer efter män de är kära i är dessutom ofta med som små sidospår i filmer eller serier. De hör inte till huvudstoryn utan är mer till för komiska effekter. Ex i filmen ”Brudens bäste man” förföljs huvudpersonen av sin pappas sekreterare och vi får se några ”dråpliga” scener när han försöker komma undan från henne. (”Brudens bäste man” är f.ö ännu ett exempel på en man som bestämmer sig för att ta vad han vill ha och gör vad som helst för att få henne)

Romantiserande av förföljelse finns även i musiken, tex i The Police – Every breath you take, eller vad sägs om Robin Thickes senaste album Paula. Döpt efter hans exfru och handlar enbart om varför hon borde komma tillbaka till honom trots att de hade ett destruktivt förhållande. Även artisten Chris Brown skall ha gjort låten ”A love 2 remember” om Rhianna efter att de gjort slut pga att han misshandlat henne. En låt som utmålats som mycket romantisk och fin och många har tyckt synd om Brown för att han lämnades ensam och miserabel. Tar det igen: Folk tycker synd om Brown för att Rhianna lämnade honom efter en grov misshandel. (Här finns en halv bok att skriva om hur Rhianna både skuldbelagts för att hon lämnade ett misshandelsförhållande och hur hon skuldbelagts för att hon gick tillbaka till Brown efter att han legat på rehab för alkoholism)

Detta ger oss en situation där mäns förföljelse glorifieras, där kvinnor själva uppmuntrar det för det är så de tror att det ska vara. Män som ihärdar trots upprepade nej ses som viljestarka och sådär härligt dominanta. Samtidigt lär sig kvinnor att säga nej och spela svåra för att ”krydda” det romantiska spelet. Det bildas en ond spiral där kvinnor spär på ett beteende som tyvärr kan skada andra kvinnor vars allvarliga nej inte tas seriöst. Vi får också en situation där psykopater kan nyttja det romantiska spelet för att få kontroll över offer som inte ser tecknen på fara fören det är alldeles för sent. Våldsamma relationer börjar ju generellt med gåvor, uppmärksamhet och en gullig svartsjuka helt i enlighet med den romantiska förföljelsen från filmens värld. När det sedan sakta eskalerar bryts offret ner och när slagen väl kommer är offret så nedtryckt att hen inte vågar ta sig ur det hela fören långt senare, i vissa fall aldrig och i många fall betyder det döden.

Synen på kvinnliga vs manliga stalkers går även igen i hur rättsväsendet behandlar de två olika företeelserna. En mans stalking kan pågå rätt länge och inte tas på allvar för att det ju är ”komplimanger”, ”romantiskt” eller bara en ensam stackare som söker lite närhet. När det dock börjar komma tecken på att personen faktiskt är farlig tas det oftast seriöst direkt även om lagarna tyvärr är sådana att polisen inte kan ingripa fören något mer allvarligt sker. Med kvinnor å andra sidan ses det aldrig som romantik, det ses som negativt från första stund, däremot upplevs kvinnor generellt som ofarliga och det behövs mer till innan de tas som ett hot på allvar. I slutändan kan kvinnliga och manliga stalkers hålla på ostört ungefär lika länge men av olika orsaker.

Oavsett vem som förföljer vem är det ett negativet beteende, det är skadligt och det är aldrig positivt. Kvinnor som stalkar bör ses som de förövare de är och män som stalkar bör aldrig någonsin ses som romantiska! Det finns inget fint eller romantiskt i att inte sluta jaga en kvinna som tydligt sagt nej.

 

Vad vill partierna med jämställdheten i valet?

Inför valet tänkte jag att det kanske kan passa med en liten samanställning av vad sittande riksdagspartier, + F! som blivit ett parti att räkna med, har för politik i fråga om rasism och jämställdhet. Detta är bara korta sammanfattningar, för mer fullständig insikt är det tvunget att gå in på partiernas egna sidor och läsa själva.

Sverigedemokraterna (SD): SD är ett värdekonservativt parti som trycket mycket på vad de ser som kristna värderingar. De kallar sig även för särartsfeminister. Detta betyder att de anser att kvinnor och mäns könsroller främst beror på genetisk betingning att önska olika saker i livet. SD vill avskaffa genusperspektivet i skolan, de vill minska eller helt avskaffa anslag för forskning med genusperspektiv. De vill sänka gränsen för fri abort till v 12. De vill avskaffa de öronmärkta dagarna i föräldraförsäkringen och bygga ut möjligheten att stanna hemma med barn längre genom vårdnadsbidrag. De vill även förbjuda kvinnor att bära någon form av religiöshuvudbonad i synnerhet om den har muslimsk anknytning (burqa/hijab) då de ser det som ett religiöst förtryck. SD vill även häva den könsneutrala äktenskapslagen och förbjuda samkönade par och ensamstående att adoptera eller få hjälp med insemination.

Kristdemokraterna (KD): KD är ett ju ett kristet högerkonservativt parti vilket märks i deras politik. KD var enda parti som fortsatt att motsätta sig bortplockandet av steriliseringskrav vid könskorrigering. KDs jämställdhetspolitik är liksom Ms rätt luddig. Mycket verkar hänga på att öka valfriheten i fråga om arbetsgivare inom vård och skola (dvs öka privatiseringen av dessa sektorer) men är utöver det mest luddighet om ökad kunskapsnivå hos politiker (hur?), jämnare fördelat uttag av föräldradagar (hur?) och jämnare lönesättning (hur?).

Moderaterna (M): Sin vana trogen satsar M allt krut på att låta arbete vara nyckeln till framgång. M satsade hårt på RUT som menades vara ett steg mot mer jämställdhet, dels för att fler kvinnor kunde bli egenföretagare, dels för att de hem som köpte städhjälp kunde kosta på sig mer tid tillsammans och mindre tjafs om hushållssysslor. I praktiken betyder det bara att vissa kvinnor fått mer jämställdhet för att andra kvinnor tar över deras sysslor.

M går till val på arbetslinjen liksom förra valet. Jämställdhet skall uppnås med fler i arbete. I övrigt är det mycket luddigt från M där det mesta beskrivs i floskler om allas lika värde och fler i arbete men väldigt lite konkret.

Folkpartiet (Fp): Ett marginaliserat parti som mest hakar på M när det verkligen gäller. Däremot när det kommer till vad de vill har de tydligare uttalade önskemål än M. Fp vill införa en tredje öronmärkt månad i föräldraförsäkringen för båda föräldrarna för att förmå fler män att stanna hemma med barn längre. De vill även trycka på ett mer uttalat jämställdhetstänk inom skola och förskola samt (som jag uppfattat det) förbud mot att vissa flickor inte tillåts delta i sexualkunskap och gymnastik. Folkpartiet vill även sätta hårdare press på EU att erkänna hbtq+ personers rättigheter samt var med och drev igenom att tvånget att sterilisera sig för att genomgå könskorrigering togs bort.

Centerpartiet (C): C går till val på att de vill införa samtyckeslagstiftning i sexualbrottsmål, att de vill göra föräldraförsäkringen tydligare och även se över hur reglerna påverkar uttaget av dagar, de vill sätta press internationellt på kvinnors rätt till säkra aborter och preventivmedel, och liksom KD vill de skapa mer jämställdhet genom att öppna upp ytterligare för privatisering inom offentlig sektor. Dock har C en punkt jag inte sett andra partier ha och det är införandet av en graviditetspeng för egenföretagare så att de skall ha lättare att skydda sin inkomst vid graviditet om de inte kan fortsätta arbeta heltid inom sitt företag. De har en betydligt med tydlig och välutvecklad politik inom jämställdhetsfrågor än övriga Allians partier.

Miljöpartiet (Mp): Mp är ett parti som varit noga med jämställdheten från start, de har hela tiden lobbat för delat ledarskap mellan könen och har därför två språkrör. (I dessa tider vore dock ytterligare ett språkrör på sin plats, alt öppna upp för icke binära personer på någon av de två språkrörsplatserna) I valet trycket Mp på en samtyckeslagstiftning vid sexualbrott, de vill öronmärka fler pappadagar för ett jämnare uttag av föräldraledighet, de vill även satsa på högre löner inom offentlig verksamhet vilket gynnar kvinnor och satsa på kollektivtrafiken då fler kvinnor än män reser kollektivt.

Feministiskt initiativ (F!): Hela F!s politik handlar om jämställdhet på olika vis, det är vad hela partiet handlar om och inte bara fristående delar som hos andra. Några av F!s förslag är delad föräldraförsäkring, press på EU om rätt till säker abort inom alla EU länder, en hopslagning av de sociala skyddsnäten med en lagstadgad mininivå för alla (en form av medborgarlön) som ger en säker inkomst vilket gynnar de fattigaste där kvinnor är överrepresenterade.

Socialdemokraterna (S): S vill driva frågor om rätten till heltid, något de talat om i 13 år men tyvärr inte gjort så mycket verklighet av. De vill även att jämställdhetsarbete inom skolan/förskola skall vara kontinuerligt och inte tillåtas drivas som tidsbegränsade projekt. S öppnar även upp för möjligheten om lagstadgad kvotering inom bolagstyrelser om det inte jämnar ut sig på egen hand. Liksom M satsar S också på att lyfta arbete som vägen till jämställdhet. S har satt som mål att Sverige skall ha lägst arbetslöshet i EU om 6 år och för att nå det målet krävs en högre sysselsättning hos kvinnor och då blir rätten till heltid en viktig fråga. S vill även införa en lag mot sexistisk reklam.

Vänsterpartiet (V): V för en politik som till stor del påminner om F!. V vill individualisera föräldraförsäkringen (dvs dela den 50-50 mellan föräldrarna), de vill också införa en samtyckeslag. V vill även höja understödsbidraget för ensamstående föräldrar och stärka bostadsbidraget vilket också gynnar ensamstående föräldrar där kvinnor är överrepresenterade. De vill även satsa på ökad kunskap om kvinnors sjukdomar inom vården för att tex få fler kvinnors arbetsskador erkända, ökad kunskap om genus och jämställdhet i skolan och ökad kunskap om relationsvåld inom socialkontorens verksamheter. De vill även förbättra skolans sexual och samlevnadsundervisning och göra feministiskt självförsvar till obligatorisk i högstadiet och som möjligt tillval i gymnasiet.

 

Ja som sagt är detta bara ett litet skrap på ytan som ändå ger en fingervisning om vad för politik de olika partierna vill föra i fråga om jämställdhet.

”Ingen behöver tigga i Sverige”

När förbud mot tiggeri, eller tiggeri överlag diskuteras hävdar många att tiggeriet är rent bedrägeri eftersom ingen i Sverige behöver tigga. Dessa personer menar på att vi har socialbidrag och alla kan få det så därför behöver ingen tigga. Hur ligger det då till med sanningen i detta?

Ja först av allt är det inte alla som får socialbidrag oavsett medborgarskap för att socialen bedömer att villkoren inte uppfylls, tex för att släktingar gett en pengagåva direkt in på ens bankkonto, en gåva som gått till att betala förra månadens hyra men som soc menar är inkomst och därför drar ner på beviljat bidrag/helt vägrar betala ut bidrag vilket gör att pengarna ändå inte räcker till. Detta kan i sin tur leda till vräkning och hemlöshet. Vi har många fler hemlösa i Sverige än vi har tiggare, eftersom de allra flesta väljer att lida i tystnad, be om hjälp från familj och vänner (vilket iof är en form av tiggeri) eller att helt enkelt svälta till nästa månad och nästa försök att få pengar från socialen. Det är även många fler med bostad som inte får det att gå runt som får hjälp av olika organisationer med tex mat och kläder. Dessa organisationer har sett ett växande antal hjälpsökande de senaste åren.

Vad gäller personer som kommer hit från andra EU länder genom den fria rörligheten har EU en lag om likabehandling. Detta betyder att de har rätten att söka bistånd, men i bedömningen har socialen rätt att ta hänsyn till om de kan anses ha sin huvudsakliga hemvist i den kommun där de söker bistånd. Om så inte är fallet kan bidragen inskränkas till att tex gälla en biljett hem. I material riktat specifikt till socialkontoren i Sverige kan en läsa följande angående EU medborgare och rätten att söka bistånd:

Detta resonemang kan föras även i förhållande till EU/EES-medborgare som bedöms sakna uppe-hållsrätt och därmed sin egentliga hemvist i Sverige, till exempel personer som sökt sig till Sverige utan att ha realistiska möjligheter att göra sig gällande på den svenska arbetsmarknaden och som måste tigga för att klara sin försörjning.

Vad som är nödvändig hjälp för att avhjälpa en akut nödsituation måste socialtjänsten bedöma i varje enskilt fall. Dock innebär rätten till bistånd för att avvärja en nödsituation i många fall att biståndet kan begränsas till en-staka bistånd för mat, logi eller reskostnader för att kunna ta sig tillbaka till det land som EU/EES-medborgaren kommit ifrån.

 

Så även om Eu migranter som kommer hit som tiggare har en teoretisk möjlighet att söka bistånd är verkligheten snarare så att de får en enkel biljett hem. Eftersom de kommer hit för att tiggandet iaf ger mer pengar att skicka hem än att stanna i hemlandet är det alltså ingen vidare utväg. Skulle personerna som tigga försöka ta sig ifrån tiggeriet krävs att de anmäler sig hos arbetsförmedlingen och börjar söka jobb och med det anses ha uppehållsrätt. För att uppehållsrätten skall gälla krävs också en bedömning att personen har en verklig chans att ta sig in på arbetsmarknaden. Många av de som kommer till Sverige för att tigga vill för det första inte stanna på heltid i Sverige då de har familjer och barn kvar i hemlandet de är osäkra på att få ta till Sverige om de stannar, för det andra har många av dem inte fått gå i skolan eller har av olika orsaker en undermålig skolgång. Något som gör det svårt, eller rent omöjligt, att etablera sig på en arbetsmarknad där allt kräver utbildning. Således kommer det i praktiken bedömas att dessa EU medborgare saknar en verklig chans att ta sig in på arbetsmarknaden och med det även uppehållsrätt och rätt till bistånd utöver pengar till biljett hem.

Även om bidrag beviljas, tex etableringsbidrag för att personen är aktiv inom arbetsförmedlingens aktiviteter är ersättningen ofta låg och svår att få att räcka till då bistånden som finns att söka inte har följt med i inflationen och de ökade levnadskostnaderna. Således kan behovet att tigga uppstå även om ekonomiskt bistånd ges även om, som sagt, de flesta i första hand väljer att rikta sig till alla olika frivilligorganisationer som finns.
Nej faktum är att trots att Sverige är ett av de bättre länderna i fråga om sociala skyddsnät kvarstår att det visst kan uppstå ett behov av att tigga, även om det inte skulle komma in tiggare utifrån. Vi har bara till stor del lyckats dölja det genom organisationer som tigger ihop kläder, mat och annat så att de utsatta själva slipper. Så länge världen fortsätter att se ut som den gör, med ökade klyftor, krig och förföljelser av minoriteter kommer både behovet att tigga och behovet av att ta sig till andra länder om så bara för att försöka skramla ihop lite pengar på gatan, att bestå. Tiggeriet har alltid funnits, att det ökar igen är bara ett symtom på att det är saker rejält fel i samhället och världen. Att förbjuda det förskjuter bara problemet eller leder till annan verksamhet istället. Det som behövs är både direkt hjälp till de utsatta och hjälp till organisationer i hemlandet som med stöd kan sätta press på hemländerna att agera.
Fina ord om att inga i Svergie behöver tigga är just bara fina ord, det har inget med verkligheten att göra.

 

Fort Europa bygger ut sina murar

I går var det val till EU parlamentet, bara hälften av de röstberättigade valde att nyttja sin demokratiska rätt och pallra sig till valurnorna. Ett tydligt symtom på hur självklart demokratin blivit för många, så självklar att de slutat bry sig. Med EU känns det för många även som att makten kommer så långt bort att det ändå inte påverkar dem och de kan inte påverka makten. Denna tanke är tyvärr en farlig tanke, för i detta passar de högerkonservativa på att mobilisera, växa och vinna mark.

I Sverige växte SD massor sedan förra valet och fick över 9%, i övriga länder runt om i Europa växte också högerkrafterna och till sist gick hela 96 mandat (av 766) till representanter för rasistiska och facistiska partier. Franska neonazistiska partiet Front National gjorde sitt bästa val någonsin, något svenska SD hyllade och applåderade. Front National är liksom SD ett parti som främst bygger på att hat mot muslimer och islam men även invandrare i stort. Marine Le Pen som är ledare för Front National har bland annat sagt att muslimsk bön på öppen gata är att likställa med ockupationen av Tyskland under andra världskriget. Detta är en av deras valaffischer:

Image

Texten översätts ungefär: ”Immigration…. öppna dina ögon! Front National, sluta låta dig luras”

Denna bild är en av de mildare som de har, många är med betydligt klarare och direkta ställningstaganden mot Islam. Att jag skriver om just Front National beror på att SD gått ut med att de är öppna för ett sammarbete, även om det inte är officiellt (än), något inte ens Norska Fremskrittspartiet eller Dansk folkeparti ser som en möjlighet på grund av Front Nationals tidigare klart judehatande retorik, som de nu allt mer förflyttat till att handla om muslimer.

Runt om i Europa, sanktionerat av Eu finns byggda stängsel och murar, ämnade att hålla ute flyktingar från tex Egypten eller Turkiet. Dessa murar är det märkligt nog rätt få som vet att de existerar och hur de ser ut. Murarna är de som utgör den fysiska biten av ”Fort Europa”. Nedan två bilder från europeiska murar från Bulgarien och Grekland: ImageImage

Taggtrådarna preppareras med rakblad på många håll för att säkerställa att de som försöker ta sig över antingen skadas svårt eller inte lyckas ta sig in. Vid kusterna används gummikulor och våld för att pressa flyende som kommer med båt att vända om. Ett förfarande som nu och då slutar med att båtar välter och flyktingar drunknar. De som trots skott tar sig i land blir ofta tillfångatagna omgående och satta i fängelser innan de skickas bort igen. Grekland har fått motta mycket kritik för att de torterar flyktingar i sina fängelser, ändå görs inget åt problemet från EU. Detta våld och hanterande av flyktingar ursäktas med att flyktingarna är illegala och inte har rätt att ta sig över gränsen in till EU. Problemet är att EU satt upp osynliga murar i form av regler för hur asylsökande ska gå till. I många fall krävs det att asylprövning görs i hemlandet via ambassaden till det land personen vill fly till, i andra fall krävs det att få visum för att resa in i EU, därefter skall asylprövan ske i första landet flyktingen kommer till. I de fall det krävs visum har myndigheterna helt enkelt satt upp väldigt restriktiva regler för rätten till visum, vilket gör att personer som bedöms utgöra en ”risk” att de kommer begära asyl helt enkelt nekas visum och därmed också nekas en laglig väg in i EU. Detta skapar helt enkelt en desperation hos flyktingar att tvingas ta sig via människosmugglare och olagliga vägar in i EU för att väl på plats öka chansen att få stanna.

Trots att det innebär risken att dö (och leder till döden för många) att fly till EU anser flera av de högerextrema partier som vann mark i valet i går att det är för lätt att fly till EU. De vill inskränka både invandring och beviljanden av asyl ytterligare, snäva åt reglerna för vilka som får stanna och på så sätt bygga murarna runt EU tjockare.

EU skapades för att motverka ett andra världskrig, för att bygga på solidaritet och arbeta mot fascism och nazism. Idag används EU av högerextrema krafter för exakt motsatt syfte, för att bygga murar, skapa osäkerhet och misstänksamhet och göda hat mot ”de andra”. EU parlamentet är ofta ansett som världens mäktigaste parlament, de har inflytande över så många länder och styr mer än folk verkar förstå. De högerextrema krafterna är dock inte bara ett hot mot flyktingar och invandrare, de är även ett hot mot hbtq personer, personer med olika funktionsnedsättningar och mot kvinnor.

Några av frågorna flera av de högerextrema partierna som nu växt väntar på att få lyfta är tex inskränkningar i aborträtten, ”samvetsklausul” för alla som jobbar inom kvinnohälsovården att tex vägra utföra aborter eller bistå med p-medel något som hotar kvinnors patientsäkerhet,  lagar mot hbtq personer liknande de i Ryssland och mycket mer. Denna syn på både kvinnor och hbtq personer lyser också igenom i deras argumentation runt vilka som ska ha rätten att stanna inom EU som flyktingar.  Ex anses inte sexuell läggning eller könsidentitet vara giltiga skäl för flera av dessa partier som anser att dessa personer bara kan välja att inte leva ut sin läggning/könsidentitet och därmed inte riskera tortyr eller förföljelse i hemlandet. Lika så att kvinnor som ex blivit gravida utanför äktenskapet eller riskerar straff pga abort inte har rätt att komma då de själva valt att göra sig till måltavlor för totalitära regimer.  En helt vidrig människosyn som alltså fått ökat inflytande nu. Det är inte bara SD och Front national som är ett problem, neonazistiska Gyllene gryning i Grekland nådde höga resultat, ett parti som varit inblandat i dödsmisshandel av politiska motståndare, Danske folkeparti drog också hem många röster, ett parti som ex kräver särlagstiftningar för muslimska invandrare. I Ungern gick Jobbik framåt, i England UKIP osv. Alla dessa har som gemensamma nämnare att de är emot feminism, emot invandrare och speciellt muslimer, att de är emot hbtq personer osv osv. Fattar ni vilket enormt hot de utgår? Att politiken i EU inte skulle påverka oss är rent nonsens, det påverkar massor!

EU har under lång tid avskärmat sig allt mer från omvärlden, ju mer makt de högerextrema vinner ju mer avskärmat kommer EU också att bli, och med det kommer vår demokrati att hotas, rättigheterna för många utsatta grupper minskas och vi kommer snart vara tillbaka i nazityskland, bara det att denna gången kommer det ske utan våld om det fortsätter som nu. Det kommer i ske i demokratins namn, det kommer ske medan liberaler står och brölar om allas rätt att säga sitt, om allas rätt att tala för skolbarn, det kommer ske medan vi alla ser på men låter dem hållas för ”de måste få ha sin åsikt”.

Eller så börjar vi slå tillbaka redan idag. Läs gärna intervjun med Rainer Höss, (SS kommendanten i Auschwitz) Rudolf Höss barnbarn. De högerextrema partiernas ideologier är exakt densamma, de har bara polerat retoriken. Hitler kom  till makten för att ingen slog tillbaka i tid, låt oss ändra historiens upprepning och vara de som säger stopp!

Låt oss tala om demokrati

Bevarandet av demokratin och yttrandefriheten debatteras frekvent just nu, till stor del på grund av alla de demonstrationer som möter SD vid varje torgmöte men även de motdemos som hållits mot tex SvP, på grund av att nazister attackerat vänsteraktivister och antinazistiska demonstrationer etc. Det är helt enkelt en het fråga, men många verkar ha missat lite vad det här med en demokrati och yttrandefrihet faktiskt är och vad de därmed försöker försvara med näbbar och klor.

I Sverige har vi representativ demokrati, det betyder att vi väljer representanter som vi tror kommer lyfta de frågor vi vill och driva den politik vi önskar oss. För att välja dessa representanter har vi fria val där vi får rösta på vem vi vill från vilket parti vi vill. Demokratin innebär också att staten inte får gå in och förbjuda någon från att starta parti, det är därför vi exempelvis har ett neonazistisk parti (SvP) som ställer upp i kommunvalen. Att valen sköts genom anonyma röster, att staten inte får gå in och med hot eller våld styra röstningen eller enbart tillåta vissa utvalda partier att rösta på är lite av grundpelarna i demokratin. Det hela handlar främst om vad staten har för skyldigheter gentemot individen.

Yttrandefrihet är en del ur demokratin och reglerar enbart vad staten får eller inte får göra mot privata aktörer. Staten får tex inte gå in och stänga av hemsidor de tycker har fel budskap, de får inte förbjuda partier eller organisationer att hålla tal bara för att de talar emot regeringen osv. Yttrandefriheten har däremot inget att göra kring vad som sker mellan privatpersoner. Det betyder tex att det varken är ett hot mot demokratin eller ett brott mot yttrandefriheten om en moderator på ett privat forum plockar bort inlägg hen inte anser hör till forumets ämnen. Det är heller inget hot mot demokratin att jag förhandsmodererar kommentarer till bloggen 😉

Vidare finns det inskränkningar i yttrandefriheten som reglerar att vi får säga nästan vad som helst, men inte allt. Lagen om hets mot folkgrupp är exempelvis en av inskränkningarna i yttrandefriheten. Det vill säga du får tycka bäst du vill att homosexuella är skadliga för samhället och borde skjutas omgående (även om det är synnerligen korkat), men går du ut och säger det under ett torgmöte är det straffbart. Lika så har vi tryckfrihetsförordningen som säger att du har rätt att ge ut texter och böcker, trycka tidningar osv utan att staten får ingripa, så länge du inte genom texterna försöker uppmana till brott eller hetsa mot en folkgrupp. Vad som faller under det senare är däremot rätt luddigt och tja, det ska väldigt mycket till för att passera gränsen för vad som är ok där.

När det kommer till rätten att hålla offentliga politiska möten, ex demonstrationer får alltså inte staten gå in och förbjuda detta, de ska även se till att mötena kan bli av. Vad som däremot är fullständigt tillåtet är att hålla motdemonstration. Det är varje invånares demokratiska rätt att göra sin röst hörd kring budskap de inte delar. Vad de inte får göra är att bruka våld för att tysta motståndare, eller hot om våld i samma syfte. Att överrösta möten är lite av en gråzon, i vissa fall bedöms det som störning av mötesordning, i andra fall som ok ifall mötet ändå genomfördes. Så det finns inga klara regler för exakt hur mycket oljud som får göras.

Det är alltså en demokratisk rättighet att hålla torgmöten och att gå dit för att lyssna, men det är även en demokratisk rättighet att gå dit för att visa sitt missnöje. Att försöka få det till att handla om hot mot demokrati och yttrandefrihet att det hålls aktioner mot ex SD och SvP är således en grov misstolkning av demokratibegreppet och vad yttrandefrihetslagen har för syfte.

Att förorda att de som inte gillar vissa politiska budskap skall stanna hemma eller vara tysta för att ”alla tycker som de vill” är däremot ett steg närmare en diktatur. Om alla ska få tycka som de vill gäller det ju givetvis även för de som vill visa sitt missnöje. Det är en nog så vacker tanke att felcitera Voltaire (”Jag delar inte din åsikt..” etc etc) men det är ytterst priviligierat synsätt. Visst kan jag dö för demokratin, men inte för att folk skall få stå på gatorna och aggitera att jag inte borde existera. En vän till mig skrev häromdagen ”Din yttrandefrihet slutar där mina mänskliga rättigheter tar vid” och det håller jag med om. Jag har en mänsklig rättighet att finnas, att leva, att känna mig trygg fri från förföljelse. De som vill argumentera emot detta får göra det, men de kommer aldrig få göra det ostört.

I valet mellan min egen och andra förtryckta gruppers existens och nazisters rätt att föra ut sin politik ostört väljer jag alla gånger alternativ ett. Makthavare försökte tala Hitler och NSDAP till rätta, motargumentera och visa på deras bristande resonemang, ”ta debatten”. Vi vet hur det slutade, ska vi göra om samma misstag?

Kålsuparteorier och snack om att ”verkliga demokrater” tillåter alla att föra ut sin propaganda ostört är vad som kommer leda oss raka spåret ner i mörkret, vi ser redan vilken värdeförskjutning som skett i samhället till nazismens fördel. För 20 år sedan blev en lärare på ett universitet avstängt för att hon lät en nazist tala inför vuxna elever. Det blev folkstorm och ansågs både oansvarigt och oetiskt att utsätta sina elever för en nazist åsikt då det oundvikligen blev att elever i klassen fick sin existensrätt ifrågasatt. I dagarna slog skolverket fast att i demokratins namn ska SvP tillåtas ha bokbord och tala på skolor ”som vilket parti som helst”. Att de utgör ett hot mot många elever i skolorna är sekundärt. Nazismen har våldet inbyggt i sig, att bruka våld är en del av utövandet av nazism, men vi som drabbas skall bara tysta ta emot detta i demokratins namn? I dag slutar de mänskliga rättigheterna där yttrandefriheten tar vid, ska vi bara tysta köpa det? För mig är svaret nej, vad är det för dig?

Eurovision,Conchita och vinsten

Igår var det Eurovisionfinalen i Danmark. I slutet av kvällen stod artisten Conchita Wurst från Österrike som vinnare, och som genom ett trollslag såg jag sociala medier gå bananas. I vissa fall i form av totala hyllningar kring denna person som närmast beskrevs som guds gåva till människan, i andra fall som en kufisk typ, ja tom äcklig, som inte borde fått tävla öht. Bland rösterna hördes också olika transpersoner som inte alls uppskattat den röst som Conchita plötsligt tillskrivs.

Såhär: Conchita är inte en verklig person, hon är en karaktär skapad av en snoppbärare vid namn Tom. Tom verkar inte definiera sitt kön alls men har pronomen han. Vad jag kan höra/läsa i olika intervjuer kallar han sig ”könsneutral” och verkar av vad jag kan döma vara en icke binär transperson. Tyvärr är det många som inte lyckas koppla detta att han _inte_ är en transkvinna och plötsligt tillskrivs han en röst, en åsikt och en position i transkampen han inte bör ha och heller aldrig gjort anspråk på. Lika ledsamt som jag tycker det är att han görs för symbol för något han inte är, tycker jag det är att så många vill skriva ned betydelsen hans vinst ändå kan ha för att lyfta frågor om diskriminering och rätten att vara sig själv, med motiveringen att han inte är en binär transperson.

Ja, Tom kan tvätta av sig sin roll som Conchita, han kan ta av sminket och då ses som en man. Detta betyder dock inte att han inte får motta hot, att han inte kan diskrimineras eller utstå våld på grund av sitt val att vara dragshowartist eller ”könsneutral”. Faktum är ju att vi såg en enorm hatkampanj mot honom under eurovision just på grund av att han är dragartist. Tre olika länder startade upp namninsamlingar för att få honom portad från tävlingen. Det säger rätt mkt tycker jag.

Nej, Tom kommer aldrig kunna förstå hur det är att vara binär transperson, han har heller aldrig påstått det. Jag hoppas verkligen att alla som nu gör honom till en ikon för transrörelsen stannar upp lite och inser att den position han har inte är i närheten av den verklighet som (binära) transpersoner möter till vardags. Jag hoppas att de som ser detta som en ”seger” över transfobi inser att transfobin är kvar, för oss som är transpersoner har denna seger inte ändrat något alls, faktum är att det för närvarande bara innebär mer lidande och kränkningar med alla transfoba uttalanden som följer i Conchitas segerspår. Det är värt att ha i beaktande när en hyllar denna seger.

Samtidigt önskar jag att de som nu går hårt åt Conchita/Tom med motiveringen att han inte är ”riktig” trans pga växlar mellan kvinnoroll och mansroll kan stanna upp och se att ja, det kanske stämmer men samtidigt finns det många av oss som är ickebinära transpersoner som oftast passerar som cis, och vi är lika mkt trans ändå. Att som ickebinär se hur andra transpersoner bashar på Tom/Conchita utifrån bitar som passar in på en själv gör ont, väldigt ont.

Jag hoppas vi kan glädjas tillsammans åt att en artist som flera länder försökte porta lyckades vinna ändå, samtidigt som vi inte skapar oss några illusioner om att detta skulle leda till en verklig förändring för transpersoner. Dana International vann för 16 år sedan, hon är öppet trans, ändå är situationen för transpersoner idag i många fall värre än det var när hon vann, så det visar ju att även om en vinst som denna är politisk och bra är det långt ifrån ett tecken på att kampen är på väg att vara avklarad. Det behövs mycket mer än en Eurovisionsång för att ändra samhället.

Kapitalismens mörker – Företags svarta baksida

Ok, allt vi gör är på olika sätt politiska handlingar, även det privata. Samtidigt sker allt inom ramarna för det samhälle vi har vilket givetvist ger sina begränsningar. Jag kommer i detta inlägg lista olika problematiska företag och alla som kan bör undvika att stödja dessa företag. Egentligen är alla företag problematiska pga hur kapitalismen funkar, och som jag redan skrivit tror jag inte på konsumentmakt som den enda vägen till förändring. Med det sagt är det ändå onödigt att ge sina pengar till de värsta av företag om det går att undvika. Jag kommer inte länka källor till precis allt här just nu, ska dock försöka uppdatera med det allt eftersom jag hinner leta reda på det 🙂

Så, lista över företag alla bör göra sitt bästa för att inte stödja:

American Aparell – Ungefär det mest sexistiska företag som existerar. För mer info kolla in taggen hos Genusfotografen.

Nestlé/Unilever – Företag som bland annat utnyttjat fattiga i krigsdrabbade områden genom att erbjuda dem mat och medicin i utbyte mot att de köper produkter från företaget fast de egentligen inte har råd. De har även varit inblandade i att tvinga fattiga att ställa upp på medicinska försök i utbyte mot mat eller sjukvård. Nestlé äger även delar av Israeliska företag inblandade i ockupationen av Palestina. Tex ägs Hälsans kök av ett israelisk företag som i sin tur ägs av Nestlé.

BodyShop – Utger sig för att vara miljömedvetna och ”bra” men är delaktiga i att skövla regnskog, ha urusla arbetsförhållanden och är inte i närheten av att vara så ansvarstagande som deras marknadsföring påstår.

Shell/St1 – Använder sig av våldsam militär i bla Nigeria för att ”hålla lugn” vid sina oljefabriker. Har bland annat lett till avrättning av arbetare som försökt organisera sig fackligt. Har även rätt sunkiga anställningsvillkor i Sverige. De har även varit inblandade i flera stora oljeutsläpp som varit förödande för befolkningen i närområdet. Utsläpp de inte tar något som helst ansvar för.( http://edition.cnn.com/2012/02/27/opinion/simons-corporations-abuses/ )

Saltå kvarn – Biodynamisk odling låter miljömässigt bra men är i själva verket inte alls en sådant hit för miljön som det påstås vara. Finns även kopplingar mellan Saltå kvarn och Vidarkliniken som är en antoposofisk klinik som bla skriver ut homeopatiska läkemedel (aka vatten) till sjuka barn.

Myrorna – Ägs av Frälsningsarmen som använder pengarna till att bla stödja fängslanden av homosexuella i afrikanska länder, lobba mot abort och homosexuellas rättigheter och även kräva religiösa eftergifter för att ge bistånd.

Indiska – Butikskedjan är för det första en orgie i kulturell appropriering för det andra har de urusla förhållanden för sina arbetare i fabrikerna.

Max hamburgerrestaurang – Ger i brev till anställda uppmaningar till vad de anställda bör rösta på med förtäckta hot om att förlora sina jobb annars, diskriminerar Romer/resandefolk genom att inte tillåta dem in i restaurangen. Tvivelaktiga anställningsvillkor.

McDonalds/Burger King – Utnyttjar ung arbetskraft med urusla anställningsvillkor och är även inblandade i bland annat skövlad regnskog. (Ja jag vet att de är två olika företag men kritiken gäller båda)

Loreal – Har skadlig framställning av sina produkter, utnyttjar sin arbetskraft hänsynslöst.

Urban Outfitters – Har bland annat donerat pengar till homofoba organisationer som lobbar mot homosexuellas rättigheter.

H&M – Betalar löner under miniminivå, har flera gånger ertappats nyttja barnarbete och använda tillverkningsmetoder som är högst skadliga för arbetarna.

IKEA – Har haft många olika produkter i mattsortimentet skapade av barnarbetare. Deras låga priser är låga bland annat för att de utnyttjar fattiga i andra länder.

Chiquita bananer/Dole – Bananer är en av de hårdast besprutade varor som finns, både Chiquita och Dole behandlar sina arbetare uruselt, använder gifter som bland annat leder till svåra nervskador och skövlar regnskog. Rekommenderar att kolla in filmen Bananas the movie

Kaffe – Orkar inte rabbla företag här eftersom alla kaffeföretag är problematiska om en inte väljer krav _och_ rättvisemärkt. Kaffeplantagearbetare har ett av de tyngsta jobben i världen och utnyttjas hårt till löner de inte kan leva på. Kaffe är hårt besprutat med många olika hälsoproblem som följd.

CocaCola/Pepsi – Förbrukar livsnödvändiga vattenreserver och utnyttjar hänsynslöst sin arbetskraft i fattiga områden. (http://mobil.dn.se/kultur-noje/coca-cola-forbrukar-livsviktigt-dricksvatten/ )

 

Fler kommer. Vet du något företag jag missat låt mig veta så uppdaterar jag listan!

 

 

Varför alla bör rösta i EU valet

Snart är det dags för EU val där vi ska försöka välja vilka vi vill ska representera oss i EU parlamentet. EU valet ses av många som ett rätt oviktigt val och det diskuteras runt huruvida det bör röstas öht. Speciellt personer som är emot medlemskapet i EU brukar argumentera för att inte rösta alls.

 

I min mening är det viktigt att alla röstar till EU valet, oavsett vad en tycket om vårt medlemskap i unionen. Över 50% av alla beslut som tas i våra kommuner görs med grund i beslut tagna i EU. Vad som bestäms i eu parlamentet är alltså något som i allra högsta grad påverkar vår vardag här i Sverige. För den som är antirasist och feminist är det nästan ännu viktigare att faktiskt rösta. EU är extremt vitt och mansdominerat och politiken påverkas självklart av detta. I EU finns också flera fascistiska partier, partier som SD gärna kan samarbeta med. Det kanske säger sig självt att den påverkan fascistiska partier kan få på beslut här om de får härja obehindrat inte direkt är önskvärda? Bland annat försöker flera EU länder jobba för ett totalförbud mot religiösa huvudbonader liknande det som tex finns i Frankrike men att det ska gälla för hela EU. Resultatet i Frankrike efter lagändringen har varit en rejäl ökning i våldsbrott riktat mot framförallt muslimska kvinnor då många tagit lagen i egna händer när de sett någon visa sig ute med slöja. Ett av de allvarligaste fallen var misshandeln av en beslöjad höggravid kvinna som slutade med att hon förlorade barnet i magen på grund av den grova misshandeln. Vi har redan sett flera fall av misshandel av beslöjade kvinnor i Sverige, jag vill inte veta vad ett förbud mot religiösa huvudbonader skulle kunna leda till.

 

Det propageras även från fascistiskt håll om ännu hårdare regler för att få ta sig in i EU som flykting, murarna runt EU ska byggas starkare och större. Samtidigt som de vill försvåra möjligheten att stanna även om en tar sig in till ett EU land. Vi har även partier i EU som tex helt vill förbjuda romer att existera. Förföljelsen och diskrimineringen av Romer är redan stor, även i Sverige är det ett problem, vi kan inte lämna deras öde i händerna på EU partier som vill jaga dem till andra sidan jorden.

 

Utöver de hot som fel styre i EU medför för flyktingar, och personer med romskt ursprung är det också ett hot mot alla kvinnors frihet och rätt till sin kropp och mot hbtq personer om EU valet glöms bort och konservativa/högerextrema högern får härja fritt. Exempelvis mobiliserar den kristna högern hårt i många andra EU länder, med tex krav på kraftigt begränsad abort, krav på att EUs medlemsländer inte får arbeta emot diskriminering av hbtq personer, inskränkningar i rätten till p-medel och en nyanserad sexualundervisning osv. (Läs mer här )
SD och andra fascistiska partier inom EU pratar gärna om Islam som vårt största hot men ser vi till vilka som faktiskt besitter makt att påverka vårt samhälle i en religiös riktning just nu är det den kristna högern och de satsar hårt på att få ännu mer makt.

 

Att inte rösta i EU valet är att lämna fri spelplan till fascisterna, den kristna högern och rasisterna. Ska vi verkligen låta dem få härja fritt? Mitt svar är ett rungande nej, och därför kommer jag gå till valurnan på EU valet och jag hoppas du gör det också!