Kategoriarkiv: Samhälle

Hur hör kvacksalveri, kolloidalt silver och feminism ihop?

Personer som utger sig för att ha mirakelkurer för allt från fotvårtor och torr hud till cancer och diabetes verkar vara ett problem vi aldrig kan komma i från. I synnerhet inte så länge vi lever i ett samhälle där profit är allt som betyder något. Att marknadsföra bluffprodukter mot sjuka personer är ett lukrativt sätt att klämma pengar ur desperata personer. Det finns ärligt talat få saker jag avskyr så mycket som de som ger sig på att lura pengar av sjuka människor.

Jag är med i många grupper på facebook med en rejäl rad av intresseområden. Det spelar ingen roll vad för ämne gruppen har som syfte att avhandla så kan en ändå räkna med att debatter om ”big pharma”, kolloidalt silver eller nån annan mirakelkur kommer att blossa upp med jämna mellanrum. Det finns en enorm propagandamaskin ute efter att intala befolkningen att den vanliga medicinen inte fungerar men att just deras, extremt dyra, vatten eller sockerpiller är lösningen på allt.

oh-no-not-this-shit-again
Eftersom jag har två kroniska sjukdomar kan du ge dig på att jag ofta får allehanda tips om hur jag ska skita i sjukvården och istället dricka vatten med minimala mängder silver (aka Kolloidalt silver), äkta svavel eller bara färska grönsaker osv osv. Det finns mängder av kurer och mirakelmedel som alla har en sak gemensamt: De funkar inte på riktigt och de kostar obscent mycket pengar.

Kolloidalt silver är den senaste flugan, som det pratas om mycket och som pushas för tame fasen överallt. Kolloidalt silver (KS) är alltså 99.99% vatten och sedan små små mängder silver. Kolloidalt silver har bevisat sig relativt effektivt som vattenrening men totalt värdelöst som något annat. Ändå påstår Sveriges största tillverkare av KS att KS skulle bota allt från mjäll till cancer och Ebola. Ja ni fattar grejen.

Efter att ha hängt några månader hos denna tillverkares facebook grupp men även sett vad andra KS förespråkare hävdar i andra forum har jag lagt märke till en återkommande grej: Majoriteten av ”frälsta” är kroniskt sjuka kvinnor. Så här kommer mina funderingar rörande titeln på detta inlägg. Är det så att sjukvårdens brister och misslyckande i att ta sjuka kvinnor på allvar gör att de är en grupp som är mer desperat och mer lättlurad och därför är vanligare att återfinna bland ”foliehattarna” som slukar dyra naturläkemedel som det vore godis?

Desperation leder människor till att göra desperata saker. Båda mina diagnoser är det vanligast att kvinnor har och båda är diagnoser som länge varit förbisedda inom vården. Att ha konstant ont dag ut och dag in kan få vem som helst att vara redo att testa precis allt för att må bättre. Att stirra döden i vitögat får garanterat samma effekt. Detta utnyttjas helt hämningslös av kvacksalvare och KS förespråkare. Om du har obotlig cancer och blir lovad att om du dricker björkavkok för 800:- litern kommer du överleva, ja då kommer nog vem som helst vara frestad att ge det en chans.

Tillbaka till vården och kvinnor. Vården har systematiskt negligerat kvinnors kroniska sjukdomar och till viss del görs det fortfarande. Sjukdomar som förknippas med enbart kvinnor såsom endometrios, fibromyalgi eller livmoderhalscancer har länge varit undanskuffade sjukdomar som genom lobbyism fått allt mer fokus. De två förstnämnda är alltså kroniska sjukdomar där smärta är vanliga symtom. Bara i Sverige beräknas cirka 500.000 personer ha dessa diagnoser. 500.000 personer desperata att slippa ha ont om så bara för en dag. Personer som söker vård gång på gång men får veta att det inte finns något mer att göra än att knapra tabletter. Ja, jag vill upprepa igen att det inte är konstigt att många av dessa då gör en chansning och testar ett mirakelmedel även om de innerst inne vet att det är för bra för att vara sant.

Det fantastiska, men i detta fallet också negativa, är kroppens förmåga att övertyga sig själv om förbättring. Det vill säga: Placeboeffekten. Många vittnar om resultat av KS och annan naturmedicin men faktum är att det framförallt handlar om placebo, dvs personen som tar medicinen vill så gärna att den ska fungera att hen förmår sin kropp att fejka att medicinen fungerar. Lite som när någon blir skengravid. Så detta ger då massor av anekdotisk bevisföring som sedan används av tillverkarna för att ytterligare pusha produkten och lura än fler att köpa deras fejkade preparat.

Jag ser ett flertal problem med kvacksalveriet, dels att det inte är ordentligt förbjudet utan får fortsätta säljas på detta sätt. Dels att det riktas framförallt mot desperata människor och dels att kvinnor är överrepresenterade på grund av skolmedicinens misslyckande i att se dem och ge dem hjälp.

Så vad är lösningen på allt detta? Finns det ens någon? Jag tror inte att kvacksalveriet går att få bort helt, men det kan minska i popularitet om lagarna blir bättre och sjukvården får mer resurser igen till att verkligen se sina patienter. Vi behöver även prata mer om och motarbeta det kunskapsförakt som internet medfört där alla anser sig kunna allt om allt eftersom de kan använda google. Dessutom verkar det brådska med detta arbete, för i den fart utvecklingen går just nu är vi snart tillbaka vid kokt bark som behandling och människor som dör som flugor när de vägrar både modern medicin och vacciner. Vi som feminister har ett ansvar här i att bearbeta framförallt vården till att bli mer jämställd och bättre på att fånga upp och ge vård till dessa kvinnor som annars kommer hamna i händerna på hänsynslösa kvacksalvare.

Yttrandefrihet: Mer än ett demokratiskt verktyg.

Kristina som bloggar om feminism m.m. har skrivit en text om hur yttrandefrihet inte har något egenvärde. Jag har läst texten och känner att jag måste ge lite svar på tal här. Jag kan hålla med om vissa delar av det Kristina vill föra fram, men på det stora hela tycker jag hon är ute och cyklar. Detta är varför:

Främst anser jag att texten totalt saknar maktanalys ur flera perspektiv. Såsom klass, rasism, hbtq och funkisperspektiv. Vem är det som har makten och hur förvaltas makten? Att ha yttrandefrihet i ett land handlar om mycket mer än bara ett demokratiskt verktyg.

Kristina nämner att ett land kan vara demokratiskt och behandla sina invånare väl men sakna yttrandefrihet. Jag skulle vilja grotta ner mig lite här. Hur kan det vara möjligt för ett samhälle att göra det bästa för invånarna om de som styr inte vet vad invånarna vill? För hur ska de veta det om invånarna inte får berätta det?

För här kommer liksom själva grunden i yttrandefriheten: Rätten att ge kritik, positiv som negativ, om samhällets alla funktioner, och rätten att kritisera andras åsikter. Även en så enkel sak som att svara på en enkät om ”vad tycker du om busstrafiken” är att nyttja sin yttrandefrihet. Ett land utan yttrandefrihet saknar därmed alla möjligheter att bejaka befolkningens önskningar eftersom det inte finns någon chans att fråga vad folket vill. Inte ens i teorin kan ett land vara demokratiskt och ha en bra struktur för invånarna och samtidigt sakna yttrandefrihet.

Kristina påstår som sagt att yttrandefriheten saknar ett egenvärde. Att det är hur yttrandefriheten nyttjas och används som är det viktiga, inte att den finns. Frågan är ju hur yttrandefrihet skall kunna användas rätt eller fel om den inte existerar alls? Vad är ens fel sätt?

Det går ju att argumentera för att det är fel sätt att använda yttrandefriheten för att propagera för nazistiska partier, eller uttrycka sig rasistiskt. Faktum är ju att vi faktiskt har begräsningar i yttrandefriheten för att skydda andra och därmed stävja att yttrandefriheten ”missbrukas” (hit hör tex förtal, hets mot folkgrupp eller uppvigling till brott) . Jag kan absolut se en poäng i funderingar om yttrandefriheten är så jäkla bra när människor använder den för att motverka demokratin, men vad är alternativet?

För yttrandefriheten är ytterst viktigt för alla förtryckta grupper. Om rätten att yttra sig, kampanja, protestera, diskutera osv skulle bli något enbart vissa har rätt till (politiker) så skulle makten förskjutas ännu mer bort från de förtryckta till de som redan har makt. Yttrandefriheten är i princip det enda vapen vi som lever i ett förtryck har för att kunna påverka vår situation. Att inte se egenvärdet i detta är att vara enormt priviligierad.

Ser vi till historien är det ju just yttrandefriheten som möjliggjort så mycket kamp och till sist så många reformer som vi idag ser som självklara. Hade det tex funnits allmän rösträtt om vi inte hade haft yttrandefrihet och därmed aktivister som stod på gatorna och agiterade för allas rätt att rösa? Hade tvångssteriliseringarna av transpersoner någonsin upphört om vi inte hade haft rätten att yttra oss om hur vidriga de var?

Nu har vi inget land med en total avsaknad av yttrandefrihet utan enbart extremt begränsad sådan . För total avsaknad av yttrandefrihet skulle innebära att ingen fick säga något över huvud taget. För bara att tala om för ens partner att en älskar hen är att använda sin yttrandefrihet. De länder som har mest begränsad yttrandefrihet har heller ingen demokrati och begränsningarna handlar i princip helt om att personer utan makt inte får kritisera personer med makt.

När yttrandefriheten inskränks, inskränks samtidigt många andra rättigheter. Exempelvis gör en kraftigt begränsad yttrandefrihet att strejkrätten uteblir, möjligheten att organisera sig utomparlamentariskt minskar, tryckfriheten begränsas eftersom det inte går att skriva insändare eller debattartiklar om ingen får yttra sig osv osv. Yttrandefriheten är inte avhängig demokratin, demokratin är avhängig yttrandefriheten. Jag upprepar igen: Yttrandefriheten fyller framförallt en funktion för alla de utsatta grupper som inte har ekonomiska medel att starta upp och driva dyra kampanjer, föreningar eller tidningar. De vars påtryckningsmedel ligger i att protestera på gatan och därmed göra sig hörda.

Ett samhälle utan yttrandefrihet blir oundvikligen ett samhälle med en liten elit som sitter på precis alla makt. Att inte se egenvärdet i yttrandefriheten blir att förminska det viktigaste kampverktyg förtryckta grupper har: Sin röst och rätten att höja den.

Lets go nyårskrönika

Det har blivit ett nytt år och det brukar ju höra till att reflektera lite inför det nya året om året som gått. Jag tänkte skriva lite om tre saker jag tycker både varit det mest viktiga under 2014 men också sådant som kommer ge utmaningar under detta nya år. Punkterna är utan inbördes ordning:

1. ANTIRASISMEN BLEV FOLKRÖRELSE:

2014 var året med en bred folklig antirasistisk rörelse. Med start i Kärrtorp för ett år sedan fortsatte många hålla lyckade demonstrationer. Det blev också året då ryggvändande blev en tyst politisk manifestation och runt om i landet bildades nätverk mot rasism. Detta var ur många aspekter något enormt positivt då motståndet mot framförallt SD fick en så pass bred uppslutning att det blev omöjligt från SDs sida att hålla fast vid sin retorik om hur bara unga vänsterextremister är emot dem. På ryggvändardemonstrstionerna kom allt från högstadiekids till pensionärer med rullator för att vända ryggen mot SDs rasism. Samtidigt ledde dessa demonstrationer och det fokus som blev på dem att diskussionen ofta stannade vid att vara emot SD var att vara antirasist. Efter valet stoltserade många med profilbilder i sociala media som belyste att de iaf inte röstade SD, som om rasismen börjar och slutar med dem. Här är den stora utmaningen för året. Hur får vi kvar bredden i rörelsen som börjat nu, att hålla kvar vid dessa nätverk och eldsjälar som vill bekämpa rasismen och samtidigt lyfta problemet bort från SD och till det samhälle som är grogrunden för rasism, grogrunden till att SD finns? För jag har påpekat det förr: Rasism finns inte pga SD, SD finns pga rasismen. För tyvärr har jag flera gånger stött på problem med rasism inom de antirasistiska nätverken. Rasism som sopas undan och den som påpekar det anklagas för att ha fel fokus. Gång på gång sägs det att den verkliga fienden är SD och de än mer mörkskygga partier som kommer i deras fotspår. Detta är förvisso sant men hur ska vi kunna påverka rasismen i samhället om vi inte ens kan ta itu med den bland oss som vill motarbeta den? Det är

svårt att både hålla bredd och samtidigt djup i rörelsen för att förhindra att den på ytan bekämpar en rasism som den samtidigt är med och underblåser.

2. VÄRDEFÖRSKJUTNINGEN

Jag gick i högstadiet på 00-talet. På den tiden var det helt otänkbart att nazistiska partier skulle få ha informationsmöte i skolorna. SD fick öht inte komma nära. Tom i kommuner där de hade mandat var SD självskrivna besökare i kommunens skolor eller gymnasium. Även bland vuxna elever på universitet ansågs det fel om någon professor tillät nynazister eller rasister att hålla ideologiska tal i undervisningen. Att omtala SD som de rasister de är sågs inte som det minsta märkligt. Sen hände något, debatten kom att ändras och SD blev de som mycket med medias hjälp fick styra varåt det barkade. Plötsligt är SD inte rasister mer, ja knappt ens främlingsfientliga, de är bara lite kritisk mot vissa sorters invandrare. Lite inskränkningar i de mänskliga rättigheterna är väl inga problem eller? Mest av allt syntes denna värdeförskjutning när skolverket slog fast att även nynazistiska partier såsom Svenskarnas parti skall tillåtas ha informationsbord på skolor runt om i landet.

Debatten har nu glidit iväg så pass att det räknas som relativt extremt att vars tydligt emot all form av rasism, där nazism anses vara bara en annan åsikt än den gengse uppfattningen och där fascism i princip upphört att existera eftersom dagens fascister inte öppet drömmer om en militärmakt. Allt har nu blivit något som är öppet för diskussion även i skolan och där ”vi har olika åsikter” ses som helt okej argument i frågor som rör människors mänskliga värde och att alla ska ha samma rättigheter. En skola har av skolverket tom fått kritik för att elever påpekat att det inte är accepterat med rasistiska åsikter i skolan. Att skolan ska vara trygg för alla spelar ingen roll. En ung transperson ska ta att rätten till transvård debatteras i skolan, ett flyktingbarn ska vara okej med att få höra hur hen inte hör hemma här. Att få vara rasist i fred har plötsligt blivit något som skall värnas.

Att ta tillbaka styrningen av det politiska samtalet från SD kommer vara en enorm utmaning, inte bara detta år utan troligen för flera år framöver. Vilket för mig till nästa punkt.

3. VALKAOS OCH PROBLEMFORMULERINGSPRIVILEGIET

SD blev de enda riktiga vinnarna i riksdagsvalet i september. De tog inte lång tid på sig för att börja visa sin makt. Med Jimmie Åkesson sjukskriven satte de snabbt in en högre växel i att få igenom sin politik. Jag hoppas det skall visa sig vara ett misstag från deras sida. För att fälla den nya regeringen och skapa ett nyval valde de att rösta för alliansens budget istället för sin egna. Först skulle det bli nyval, sen blev det inte det eftersom regeringen och Alliansen fick till ett samarbete. Åsikterna om detta har gått isär, det har påståtts gynna SD, vara odemokratiskt, svika väljarna m.m.
Personligen är jag lätt positiv till detta. Det håller SD från en avgörande vågmästarroll i ca 4 år till. Det viktiga är dock hur övriga partier kommer nyttja detta. Om M och S upplevs för lika kan det absolut ge fler röster till SD. Om V är för tysta eller medgörliga kommer de inte upplevas som ett alternativ till partierna i regeringen. För att förhindra att SD vinner mer mark måste de andra partierna sluta förhålla sig till SD och börja att på allvar tala mer om sin egna politik, ställa upp egna problemformuleringar och tala om sina lösningar. Framförallt tror jag partierna måste tala mer om visioner, ideologier, framtidshopp och vad de vill göra för att nå sina mål. För är det något SD är bra på så är det att tala om sina visioner utifrån de problem och lösningar de ser och övriga partier måste bli lika bra på detta.

En annan viktig del i detta är att se förbi partipolitiken, mycket handlar också om det vardagliga. Genom att själva tala med människor en möter om andra infallsvinklar på klassklyftor, integration osv så går det att påverka debatten underifrån. Media bär också ett stort ansvar i vilka frågor de lyfter och hur, vilka röster de släpper fram och vilka som göms undan. Det finns helt enkelt en hel del att bita i under det kommande året.

Fascism kan inte mätas i ljudet av marcherande stövlar

Det pågår just nu en het debatt om huruvida SD kan kallas för fascister eller ej. I vissa fall även om de öht kan anses vara rasistiska eller ”bara” nationalister med viss främlingsfientlighet. Jag tänker inte skriva detta utifrån SD, för helt ärligt är det rätt irrelevant vad för ideologisk etikett som skall sättas på dem, deras politik är högst skadlig för många utsatta grupper oavsett om de är nationalister, socialkonservativa, fascister, rasister eller ”sverigevänner”. Vad jag däremot vill skriva om är något som skavt hos mig när jag läst uttalanden från lite olika akademiker som uttalat sig i frågan. För att ta ett citat från Forskning och framsteg som låtit ett antal forskare svara på om SD är fascister:

– Nej, fascister är inte en rimlig benämning. Det är bättre att beskriva partiet som främlingsfientligt, nationalistiskt, konservativt och populistiskt. Det påpekar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet. Han menar att den dagen Sverigedemokraterna börjar beteckna sig som revolutionära manschauvinister, yrkar på korporativism, kräver att alla partier utom det egna ska avskaffas, går till angrepp mot alla som tolkas som ”svaga”, vill återupprätta ett rasbiologiskt institut, uttrycker en önskan att återställa Sveriges gränser till vad som gällde före freden i Nystad 1721 och genomför en militant marsch mot Stockholm med idel partimedlemmar i folkdräkt i syfte att gripa makten – den dagen är de att betrakta som fascister.

Dick Harrison som gett detta svaret är alltså professor i historia, han arbetar och får (utgår jag ifrån) betalt för att tala om historien och lära av den. Jag undrar om Dick tror så lite om dagens fascister att han är säker på att de inte kan lära av det som varit? För detta verkar vara genomgående i de svar olika experter sagt, SD är inte fascister för de vill inte starta militärkupp, eller driva nån fråga om att enbart SD skall vara ett godkänt parti. Det verkar helt enkelt finnas en tro att dagens fascister skulle agera precis som Hitler eller Mussolini. Pang på rödbetan utan minsta finess. Såhär svarar en annan av de tillfrågade forskarna:

– Benämningen är helt fel. Jag har undervisat om SD vid Köpenhamns universitet. Vi studerade partiets eget material och inget ger belägg för rasism eller fascism. Fråga Stefan Löfven eller Magdalena Andersson om de studerat SD primärmaterial – för jag tror inte det. Den ene citerar den andre som citerar den tredje… Det skriver Göran Adamson, forskare i socialt arbete vid Malmö högskola, och som forskar om multikulturalism och populism.

Nu råkar Göran Adamson vara anti mångkultur och har tidigare visat prov på att gärna förminska SDs uttalanden för att få dem att framstå som icke rasistiska eller problematiska. Nu har jag faktiskt läst SDs partimaterial som finns på nätet och hittar många exempel på både rasism och fascism men det kan jag skriva mer om i ett annat inlägg.

Så då till själva kärnan av problemet: Om vi reducerar fascism till att bara handla om totalitär makt och militärkupper som sker helt i det öppna så har vi inte ett enda fascistiskt parti i hela Europa. Varken Svenskarnas parti eller Gyllene gryning faller in under fascism med dessa krav. Jag tycker det är både skrattretande och skrämmande på samma gång att pålästa akademiker tror att fascister är immuna mot kunskap från historien. Det är att underskatta faran i den moderna fascismen å det grövsta. För dagens fascister kommer inte marschera i blanka stövlar och uniform på gatan, de kommer inte tala öppet om att de går till val på att skapa diktarur eller att de vill starta krig för att återställa Sveriges glansdagar som stormakt. De kommer inte ens tala helt öppet om att de önskar göra sig av med vad de anser vara svaga personer i samhället. De har lärt sin läxa och kommer försöka sig på andra vägar till makten, mer rumsrena och oskyldiga. Genom demokratiska val vill de få ökad makt och sen via reformer inskränka allt mer på de rättigheter och friheter vi ser som självklara idag. Människosynen, viljan att styra i en totalitär stat osv finns kvar, om en bara skrapar lite under ytan finns allt där ortfarande men det är upputsat, omformulerat i fina ord och inte lika uppenbart.

För att ta ett exempel med SD så vill de ta bort allt form av ekonomiskt stöd från staten/kommuner till organisationer och föreningar de anser arbetar emot den svenska gemenskapen och allt de anser vara svenskt. Till dessa föreningar hör tex kulturföreningar som handlar om ”icke svensk” kultur, tex intresseförening för afrikansk dans, eller feministiska föreningar. Eftersom alla partier är ideella föreningar gör det också att SD med en sådan lag rent teoretiskt kan förbjuda partier de anser ha fel åsikter. Å vips är vi faktiskt på en av punkterna ovan som nämndes för att ett parti skall vara fascistiskt, att de skall vilja göra sig av med alla andra partier.

Andra partier i Europa som ofta beskrivs som neofascistiska har liknande beteenden. Uniformer och marscherande har bytts mot kostym och välkammat hår. Den uttalade önskan om militär makt och våld är utbytt mot reformer och politisk lobbyism. Idag behövs inte makten tas med våld på samma sätt, vi har sociala medier som på gott och ont gör det lättare att organisera sig och påverka utan att behöva våld eller hot om våld. Det finns förvisso grupper som fortsätter använda våld, och som blir starkare och modigare när icke våldsamma högerextrema partier går framåt. Det är ju bla därför hatbrotten och våld från högergrupper ökat med SDs växande inflytande.

Om vi ska ta dessa experters sätt att definiera fascism och sen anamma på en hel del andra företeelser blir det genast väldigt märkligt.  Rasism tex är ett ord som från början beskrev tanken om att människan kan indelas i olika biologiska raser och att någon av dessa raser är bättre och mer värd än de andra. Få tänker så idag betyder det att rasism inte finns? Eller nazismen, det finns så gott som ingen idag som anammat Hitlers tänk och sätt att propagera för sin sak, med exakt samma mål och tanke om tillvägagångssätt, betyder det att världen är fri från nazister? Nej, givetvis inte.

Ingen ideologi är statisk. Alla ideologier förändras, anpassas efter tiden vi lever i, reformeras och får nya grenar. SD är inte fascister på det sätt Mussolini var. Svenskarnas parti är inte nazister på det vis Hitler var. Dagens Socialdemokrater är inte socialister på det sätt grundarna var i början på 1900 talet, inte ens feminismen är densamma som den var när Suffragetterna agerade. Därför går det inte att se på dagens högerextrema partier och sätta etiketter på dem utefter hur ideologierna såg ut för 30-40-50 år sedan. Dagens fascistiska partier har moderniserat sig, och de har moderniserat sin ideologi. Precis som vi andra försökt att lära av historien har de också gjort det och vi måste sluta underskatta motståndet och tro att de kommer skylta med sina avsikter. Ett modernt försvar mot fascism kräver en modern syn på vad fascism är. Hitler lyckades lura sig till makten på 30 talet, han visade att det går att ha de hemskaste av avsikter men ändå få kontroll över ett helt land. Varför skulle det inte gå att göra om idag? Speciellt om vi stirrar oss blinda på hur vi tror att hotet skall agera istället för att se till vad som faktiskt sker runt om oss. Att vänta på en mob av nationalister i folkdräkt som stormar rosenbad i en militärkupp är lite som att hålla för ögonen och tro att faran inte kommer se en för vi ser inte faran. Hotet mot vår demokrati, mot vårt samhälle finns redan i maktens korridorer men med annat namn och fint språk.  Bli inte lurad.

Romantiken dödar kärleken

Romantik. Från barnsben lär vi oss att romantik är något viktigt, vackert, något att sträva efter, ja ofta utmålat som det viktigaste som existerar i livet. Eller är det kärleken som är viktigast? Ofta är romantik och kärlek samma sak, utan romantiken dör kärleken. Det finns rätt tydligt uppsatta ramar om vad romantik verkligen är. I tidningar, filmer, serier, reklam, musik, ja överallt reproduceras ständigt en bild av kärleken och romantiken i förening och vad detta innebär. Så vad säger alla dessa olika medier att romantik och kärlek är?

Jag googlade romance, det första som kommer upp är mängder av bilder på par i motljus på någon strand i solnedgången. Som den här:

690x380-Romance-Kissing

Romantik är solnedgångar, rosor, smycken, middagar i stearinljusets sken och inte allt för sällan storslagna gester, som att fria i TV eller påkostade dejter på annan ort med champagne och luftballongsresor. Vad romantik anses vara avspeglas också på tanken om vad kärlek är, de är som sagt rätt ofta synonymt med varandra. En man som älskar en kvinna ska göra si och så, en kvinna som älskar en man ska göra andra saker i romantikens (och kärlekens) namn. Bilden av romantik är till 99% något för män och kvinnor i heterorelationer, men jag vill påstå att den påverkar alla, oavsett kön, oavsett relationsform. Romantiken nästlar sig in, infiltrerar och förstör.

Romantiken utmålas inte bara som de där gesterna jag skrev om tidigare utan framförallt är kärlek och romantik en enda sak: ägande. Monorelationsnormen är hårt inbiten i synen på kärleksrelationer. Den som verkligen älskar någon anses bara kunna älska den personen, hen ska vilja ge hela sig till föremålet för sin kärlek, utan motkrav. Kärleken beskrivs som något självutplånande där en upphör att finnas för sig själv och istället finns bara för sin kärlek. I filmen ”The perfect man” beskrivs äkta kärlek såhär:

He could be anywhere in the world but he chooses to be with her because life is better with her by his side

Hur romantik och kärlek porträtteras är extremt könsbundet. Mannen är den som ständigt utmålas som någon som behöver förändra sig, i ledning av en kärleksfull kvinna, men också som beskyddaren och den som har koll på situationen. Kvinnan å andra sidan är den som i regel bli ”ägd”, som skall gå helt och fullt upp i relationen med mannen. För att ta musiken som exempel. När män skriver låtar om sin kärlek till kvinnor finns tre teman som återkommer absolut mest frekvent. Antingen om hur mannen vill bli en bättre man tack vare kvinnan, eller så vill alla andra män sno hans flickvän/han måste skydda henne från andra män och faror (aktuellt exempel låten ”Steal my girl), alternativt handlar det om hur mannen är galen av kärlek till kvinnan trots hennes fel och brister (ack så överseende av honom). När kvinnor sjunger om kärlek till män handlar det oftast om den där galna passionen som får en att göra galna saker, om fjärilar i magen och en framtid i rosa och sockervadd.

Hela tanken om himlastormande romantik och en kärlek som aldrig dör börjar redan i barndomen med Disneys klassiska filmer, barnböcker etc och fortsätter sedan in i tjejtidningar, ungdomsböcker som Twilight eller alla romantiska filmer som det finns så många av att de räcker en livstid. Så varför tycker jag att romantiken dödar kärleken? I min mening skapar den rådande bilden på romantik en högst orealistisk syn på vad kärlek och relationer är och hur de ser ut. Om en vill hoppa från partner till partner i ett ständigt letande efter det där magpirret och passionen är det ju såklart bara att göra det, men risken finns att en blir besviken om en ständigt hoppas på att nästa relation skall bli den där pirret och passionen alltid är på högsta nivån. För att inte tala om hur många kvinnor jag vet som pressar sig till sex för att de tror att relationen kommer dö eller det är något fel på dem när de inte längre vill ha sex 3ggr om dagen (minst). Eller männen jag mött som tror deras partner inte längre älskar dem för att de inte får ständig uppmärksamhet och bekräftelse (helst i form av sex). Synen på romantik och kärlek är också högst skadligt för de som lever i andra relationer är heterosexuella monogama relationer med sex. Framförallt på grund av hur andra former av relationer blir bemötta i samhället: med misstro, ifrågasättanden eller utfrysning och mobbing. Det kanske inte alls är så att någon som är otrogen gång på gång bara inte träffat ”den rätta” utan att personen helt enkelt inte ska leva i monogama förhållanden. Det finns så många former av relationer där kärleken kan blomstra men dagens samhälle och framförallt media tillåter bara en, den monogama heterorelationen. Sanningen är att media och popkulturen ljuger: Romantik är inte samma sak som kärlek, och kärlek är inte att äga en annan person.

 

 

Svenska flaggan är inte min

Idag vaknar jag till nya tider. Jag vaknar till ett Sverige där var 8e person öppet säger att de inte vill ha mig här. Jag vaknar till ett land där ett fascistiskt parti röstats fram till 3e största. Ett parti som om de fått bestämma hade sett till att min familj, mina barn, inte fanns.

Jag tänker på detta när jag i natt såg SD fira. Jag tänker på alla mina transsyskon som kommer få lite längre väg nu till accepterande, hjälp och stöd som de behöver och förtjänar. Jag tänker på alla som liksom jag är adopterad. Både vi som ser vad som sker, och de som valt att rösta för ett parti som inte vill ha dem här. Jag tänker på hur SD drivit fram en syn på ”onda” och ”goda” invandrare, som får de utsatta att vända sig mot varandra istället för att sluta upp och stötta varandra. Jag ser mig omkring i detta nya land och ser hur rädslan sprider ut sig. Rädlsan som vänds till hat mot de som inte räknas som svenskar, och rädslan som får andra att överväga att fly (igen).
I kommunen jag bort i fick SvP 0.2% av rösterna i kommunvalet. Försvinnande liten siffra men i fjol fick de 0%. 0.2% är ändå ett antal människor som tycker etnisk rensning låter lockande. Ett antal röster som drivits fram av den normalisering som SD stått för. Ett antal röster som tillåtits ges den organiserade nazismen för hey, alla får väl tycka som de vill?

Sverige har i valet igår tydligt visat att detta inte är ett land för alla trots allt. När Jimmie står där och talar om ”Sverigevänner” blir jag illamående. Hur kan ett parti som tycker att allt med landet är fel vara de som påstår sig gilla landet mest? När SD viftar med sina svenska flaggor inser jag på allvar:
Sverige är inte mitt land. Svenska flaggan är inte min flagga, och kanske har det alltid varit så?  Jag vet inte..
Vad jag vet är att 13% tagit ställning emot mig, min familj, mina barn. Emot att vi finns. Jag undrar hur många av dem som ens inser det själva? Jag undrar hur många som tror att SD bara är emot de ”onda” invandrarna, de som gör brott? Hur många förstår att alla de där ”goda” invandrarna som kanske är deras kolleger, vänner, kanske tom familjemedlemmar, är precis lika hotade, precis lika oönskande?

Hur många som röstade SD är okej med att SvP får mer luft under vingarna? För det är vad som kommer ske. Ett parti som skanderar om ett vitt Europa och ett Sverige till svenskarna börjar också sakta normaliseras, ett växande SD hjälper dem. Att media och ”experter” igår direkt började tjabbla om att vi nu måste prata mer om invandringen, mer om integration är precis vad SD vill, det är den raka vägen till normalisering. Vi ska INTE prata mer om invandring. Det är en fråga som inte ens ligger på top tio över viktiga valfrågor. Vad politikerna måste inse är att det egentligen inte är invandringen som oroar. Det är skolan, jobben och tryggheten som oroar. Det är vad vi behöver tala mer om. Med klara besked och minimum av flumm och svävande på målet.

Jag vill kunna se Sverige som mitt igen, jag vill kunna ha den svenska flagga  och vara glad att den representerar mig. Idag är detta landet inte mitt, flaggan representerar inte mig. Jag kan inte upprepa det nog ofta. Jag vet att jag inte är ensam med min känsla och det måste alla inse, speciellt alla ”låt oss kämpa vidare bara”, ”nu tar vi nya tag” och ”gläds åt regetingsskiftet” förespråkarna. Ja vi ska kämpa vidare, vad annars finns? Acceptera bara att vi är många idag som är trötta, ledsna och framförallt rädda. Inga peppande ord tar bort detta hot. Inga peppande ord ändrar känslan av att vara oönskad här. Idag är sorgens dag. Låt oss sörja idag så kämpar vi vidare i morgon. 

Vad står det egentligen i F!s partiprogram?

Denna rätt omfattande text har publicerats och delats massor på Facebook. Jag skrev ett svar på min facebooksida som verkar ha försvunnit så nu ger jag er detta inlägg istället. Texten är direkt kopierad från den Fredrik som skrev inlägg och mina svar står i parentesen efter varje ”punkt”. Källan till mina svar är samma sidor i partiprogramet som Fredrik uppger.

”Hej alla som röstade på Fi men glömde läsa partiprogrammet. Nu har jag gjort det åt er och sammanfattar här de viktigaste punkterna:

*BNP-måttet ska innefatta oavlönat hushållsarbete (s. 7) (Fi menar på att kvinnor står för en hög andel obetalt arbete i hemmet, inte bara i form av hushållssysslor utan framförallt vård av anhöriga. Genom att räkna in detta i BNP måtter blir det enklare att se hur arbeter i hemmet påverkar oss alla som samhälle)

*Lagen om valfrihet ska avskaffas så att politiker får bestämma mer över människors vardag (s. 7) (Fi vill avskaffa LOV och vinster i välfärden och menar att LOV är en lag skapt för ökad konkurrens för ökade vinster. Något som inte behövs om företag ändå inte får ta ut vinster ur välfärdssektorn)

* Arbetsmarknadsstatistiken ska ersättas av ”beräkningsgrunder som synliggör kvinnors villkor” (s. 8) (Ja, i enlighet med den statistik som säger att kvinnor går ner mer i tid, jobbar mer i hemmet osv vill Fi göra om hur statistiken byggs upp för att ge ett bättre helhetsperspektiv på hur hem, fritid och arbete samverkar för allas mående)

*En uppförandekod för arbetsmarknaden ska upprättas (s. 9) (Denna kod gäller inte uppförande som i ”snyggr klädd och vårdat språk” utan i krav på alla arbetsgivare att redovisa hur de arbetar för att få en arbetsplats där alla trivs och hur de arbetar för att inkludera olika sexuella läggningar, könsidentiteter etc.)

*Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön införs på alla arbetsplatser (s. 10) (De vill undersöka denna möjlighet och menar på att förslaget finnansierar sig själv av att de som arbetar blir gladare och mer utvilade, vilket leder till bättre resultar på jobbet. Samt genom att fler kommer i arbete)

* Positiv särbehandling ska införas i arbetsliv och utbildningsväsen så att personer med sämre kvalifikationer ska kunna tilldelas tjänster och studieplatser pga. att de tillhör en viss grupp (s. 10) (Fi vill införa kvotering vilket betyder att om valet står mellan två likvärdiga, lika kvalificerade personer skall arbetsgivaren anställa/anta den person som är underrepresenterad på arbetsplatsen/utbildningen. Exempelvis en man i ett kvinnodominerat område, en mörkhyad på en arbetsplats med nästan bara vita osv. Att det skulle handla om förtur för sämre kvalificerade är skitsnack)

* Andra anställningsformer än fast anställning på heltid ska avskaffas (s. 10) (Falskt. Däremot vill Fi arbeta för att heltid skall vara normer i alla yrken)

* Försäkringsbolag ska inte få ha högre premie för riskgrupper om riskgruppen är kvinnor (s. 11) (Falskt. Fi vill att pensionsbolag inte ska få ha högre premier för kvinnor bara för att de förväntas leva lite lite längre än män.)

* Staten ska lägga sig i företags verksamhet och tvinga dem att anställa fler om staten anser att det är nödvändigt (s. 11-12) (Falskt. Däremot vill Fi att förerag som uppvisar ett kontinuerligt behov av vikarier skall tvingas ordna en vikariepool med fast anställda vikarer för att öka tryggheten på arbetsmarknaden)

*Arbetslöshetsersättningen ska vara på maxnivå utan tidsbegränsning (s. 12) (Sant på visst vis. Fi vill avskaffa att akassan sänks efter viss tid.)

* Kvinnor ska få lättare att beviljas banklån för dåliga affärsidéer (s. 12) (skitsnack. Däremot vill Fi skapa ett bättre skyddsnät för egenföretagare så att banker slutar neka lån till kvinnor med hänvisning till att företaget skulle gå åt fanders vid ex en graviditet. )

* Vid större regionalutvecklingsprojekt ska minst hälften av pengarna tilldelas kvinnor (s. 12) (Ja för ca hälften i en region är inte män. Skall regionen utvecklas skall den utvecklas för alla inte bara för snubbar)

*Fler än två personer ska kunna ingå äktenskap (s. 14) (Ja, Fi är av åsikten att staten inte skall lägga sig i andras kärlek)

* Skolor och förskolor som inte har ett HBTQ-persektiv ska förbjudas (s. 16) (Föbjudad nej men Fi vill verka för att alla skolor har ett hbtq perspektiv ändå. Hur beskrivs i andra punkter som Fredrik reagerat på)

* Undervisning i klimatkunskap införs i förskolan (s. 16) (Helt ärligt förstår jag inte alls vad denns punkt gör på listan, är detta något att reagera på? Klimatkunskap är ju skitbra saker och ju tidigare barn lär sig att värna miljön ju bättre. Klimatkunskap i förskolan innebär ju inte hemskare saker än att barn tex får lära sig hur en kompost fungerar. )

* Förskolan ska bli avgiftsfri (s. 16) (Som ett sätt att stävjs klasskkyftor och att personer med mer pengar skall kunna köpa plats åt sina barn på ”finare” förskolor)

*Alla skolor och förskolor måste ha köttfria måndagar (s. 16, 17) (som ett led i miljöarbete. Om skolorna serverar pannkakor, eller minestronesoppa har de sitt på det gröna och hur många prostesterar över pannkakan? Barn idag äter för mycket kött och kommer snarare må bra av att inte serverar kött till exakt varje måltid varje dag. Dessutom bra för skolans ekonomi, kött är dyrt. )

*Alla grundskolor måste undervisa i feministiskt självförsvar (s. 17) (feministiskt självförsvar handlar mkt om normkritik och om hur en försvarar sig vud övergrepp. I ett samhälle där var 5e kvinna utsatts för våldtäkt kanske det inte är så dumt? )

*Skoldagens längd i både grundskola och gymnasium ska begränsas till högst sex timmar och läxor och betyg innan gymnasiet ska avskaffas (s. 17, 20) (I linje med att även arbetstiden för vuxna skall jobba 6 timmar. Forskning tyder även på att läxor och betyg har hämmande effekt på kunskap istället för att gynna den)

* Veganmat ska införas på alla skolor (s. 17) (Veganmat skall erbjudas på alla skolor till de som vill ha den. Ingen kommer tvingas äta morotsbiffar. Förutom möjligen på köttfria måndagen 😉 )

* Yrkesutbildningar ska ge universitetsbehörighet (s. 18) (Ja för att unga inte skall straffas för sitt gymnasieval senare och tvingas kämpa för en plats på komvux för att få behörighet)

* Alla universitetsutbildningar måste ha ett HBTQ-perspektiv (s. 19) (Ja som ett led i att alla skall vara inkuderade och trygga på sina utbildningar och ökad kunskap hos alla om hbtq)

*Ämnet klimatkunskap ska bli obligatoriskt på alla universitetsutbildningar (s. 19) (Som ett försök att rädda miljön genom ökad kunskap. För att miljön är ett perspektiv som behövs inom alla yrken. )

* Ett tredje kön införs och man ska kostnadsfritt och utan några som helst krav kunna byta (juridiskt) kön (s. 22, 30) (Ja, för varför skall staten bestämma över andras könsidentitet? )

* Toaletter, omklädningsrum, fängelser, etc. för transpersoner måste finnas (s. 22, 30) (På offentliga platser skall alla kunna vistas på lika villkor. Därmed skall det finnas möjlighet för transpersoner att tryggt gå på toa, byta om etc)

* Minderåriga ska få göra (fysiskt) könsbyte (s. 22, 30) (Efter sedvanlig utredning för att minska lidandet för transpersoner)

* Möjligheten att avskaffa (juridiskt) kön helt och hållet ska utredas (s. 23) ( Jepp, för kön i juridiska papper är i 99.99% av fallen helt onödigt)

* Alla lärare måste gå en utbildning i ”alkoholens roll ur ett könsmaktsperspektiv” (s. 24) (Inte bara lärare utan alla inom social omsorg. Detta för att se hur alkohol påverkar personer olika pga kön då drickandet ofta set olika ut. Som ett sätt att ge bättre och mer korrekt hjälp)

* Informationsplikten för HIV ska avskaffas (s. 25, 31) (För att minska stigmat och problemet med att HIV positiva drar sig för vård men även för att motverka kränkande tvångsvård)

* Sex- och samlevnadsundervisning ska bli obligatoriskt i förskolan (s. 27) (Ja i en form som handlar om att förebygga sexuella övergrepp på barn. Bara en idiot är emot detta)

* Alla ”grupper som tar samhällsbyggande beslut” ska bestå av exakt hälften kvinnor och hälften män (s. 42) (I enlighet med tanken att de som beslutar över samhället skall representera samhället. Dock exkluderande mot transpersoner så inte helt förtjust i denna punkt själv)

* Alla utbildningar och all offentlig service ska finnas exakt överallt i hela landet (s. 43) (Njae. Utbildning skall finnas inom rimligt avstånd oavsett var i landet en bor, lika så offentlig service såsom vårdcentral eller äldreomsorg.)

*15-minutersprincipen ska lanseras* (s. 42) (En princip som säger att samhället i mesta mån skall byggas så att tillgång till förskolor, grundskola, affärer etc skall finnas inom 15 resväg)

* Reklam (ej bara sexistisk reklam utan all form av reklam) ska inte förbjudas helt men kraftigt begränsas (s. 43) (Ja för reklam är ett jäkla otyg)

*Inkomster upp till 100.000 kr ska vara skattefria, men bara om man jobbar med kultur (s. 45) (Som ett sätt att gynna kultursektort som ofta innebär väldigt otrygg ekonomi)

* Sverige ska ha en kvinnlig proffsliga inom ishockey (s. 46) (Vad gör denna punkt här? Hur är detta dåligt? Sverige är bland de bästa i världen på hockey, manlig som kvinnlig, varför ska då bara männen ha proffsligor att spela i?)

*Inkomstskatten ska sänkas (s. 47) (Ja)

*Sveriges energiförsörjning ska vara 100 % förnyelsebar, och ingen större utbyggnad av vattenkraften får göras (s. 48) (Som mål att sträva mot ja. Vattenkraften får byggas ut men då med noga tagen hänsyn till ekosystemet. Inga nya vattenkraft skall byggas.)

*Alla nybyggen av motorvägar ska stoppas (s. 49) (Jepp. Å istället satsa pengar på tågtrafiken. För miljön)

* Transporter med lastbil ska försvåras till förmån för båt och tåg (s. 49, 79) (Som en miljösattsning)

*Kollektivtrafiken ska bli avgiftsfri (s. 49) (En till miljösattsning som ett sätt att få fler att åka kollektivt)

* Det ska bli förbjudet att bygga externa köpcentrum (s. 49) (Ja eftersom det är kasst för miljön att folk ska köra bil från städer ut till köpcentrum.)

* Genmodifierad mat ska totalförbjudas (s. 50) (Ja. En av de grejer jag själv inte förstår varför…)

*Djur på cirkus ska förbjudas (s. 51) (Ja de vill förbjuda djur på cirkus då de anser det vara djurmisshandel)

* Positiv särbehandling ska tillämpas inom rättsväsendet (s. 53) (Kvotering ja. För att ge ett representativt rättsväsende)

*Möjligheten att helt avskaffa fängelsestraff ska utredas (s. 54) (Ja Fi vill granska vad som ger bästa resultat gällande att förebygga nya brott)

*Upphovsrätten ska avskaffas (s. 54, 71) (Mjae. Fi vill göra kultur mer lättillgängligt och menar på att de som vill åberopa sin upphovsrätt får vara delaktig i att finna enkla vägar för folket att ta del av kulturen)

Alla som uppehåller sig i Sverige, oavsett medborgarskap, ska ha rösträtt (s. 57) (Nej. Däremot skall alla som varit folkbokförd i sverige i minst 3 år få rösta i riksdagsval och de som varit folkbokförda i Sverige i minst 3 månader ska få rösta i kommunalval.)

* Personer som befinner sig illegalt i Sverige ska ha rätt till försörjningsstöd (s. 63) (Papperslösa skall få hjälp att överleva ja.)

*Fri invandring, bortsett från arbetskraftsinvandring (s. 63, 65) ( Falskt. Fi vill ha fri invandring även för arbetare. De som lovas jobb skall få stanna även om jobblöftet inte infrias. Arbetsgivaren som inte håller sitt löfte om jobb skall kunna straffas)

*Utvisning ska avskaffas, även för mycket allvarliga brott (s. 64) (Ja, Sverige skall inte använda sig av dubbelbestraffning)

*Alla vapen (inklusive bland annat pistoler) ska avskaffas globalt (s. 67) (Utan vapen blir det svårt med omfattande krig. Jaktvapen nämns inte i texten)

* Försvaret ska avskaffas (s. 67) (Fi vill verka för total fred och ser ingen orsak till att Sverige skall kriga. Detta är dock en långsiktig plan och inget som skall ske över en natt)

*Konflikter ska istället lösas av bland annat HBTQ-organisationer (s. 68) (Nej, kobflikter skall lösas av kunniga diplomater och FN men Fi vill att bla hbtq organisationer skall få ge input i förhandlingarna för att slå vakt om allas rättigheter)

*Män ska omskolas för att ändra sitt konsumtionsmönster (s. 79) (”Omskolas” som i att material och information till viss del skall riktas speciellt mot män då de har en konsumtion som påverkar miljön mer negativt än kvinnor har)

* Tyvärr framgår det inte av partiprogrammet vad 15-minutersprincipen innebär men det verkar som att ingen ska ha längre än 15 minuter till arbete, förskola, affär etc. Hur detta ska uppnås förklaras dessvärre inte. (Via stadsplanering)

Dessvärre nämns inget om hur allt det här ska finansieras men jag är ganska säker på att om vi höjer skatten till 120-130 % får vi nog med de viktigaste sakerna i alla fall. (Jodå det nämns i de olika punkterna och mycket av detta anses vara självfinansierande. Annat skall ske över väldigt lång tid vilket ger möjlighet att frigöra finansiering under tiden)

Så. Där har ni det hela. Läs gärna partiprogramet själv. Jag röstar inte själv på Fi men börjar vara duktigt less på denna missinformation som cirkulerar för att utmåla Fi som nån form av nazister. Glöm inte att rösta i valet!

Tryggare kan ingen vara….

Vad säger lagen om hets mot folkgrupp?

8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800).

I prejudicerande fall vet vi att bärande av nazistsymboler räknas in i detta. Kom ihåg det längre fram i texten.

Vad säger lagen om att beviljas mötestillstånd, eller kanske viktigare: om att inte beviljas tillstånd? 

10 § Tillstånd till en allmän sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.

(Min markering)

Vad jag vill ha sagt med detta är att det faktiskt finns grund i lagen att inte tillåta nazistiska SvP att demonstrera. Med lagen i ryggen kan det ges avslag med hänvisning till att ordning och säkerhet inte kan garanteras, och om möte ändå hålls kan (och ska) polisen ingripa vid hets mot folkgrupp, exempelvis om SvP har nazistiska symboler på sig. Om polisen vill se till att torgmöte genomförs till varje pris har de också rätten att bestämma att mötet får hållas på annan plats. Jag återkommer till detta senare.

Dessa bilder är från Malmö igår:

image

image

image

Polisens ridatack fångad på film

Detta är inte bilder från någon militärjunta som vill slå ner minsta motstånd, detta är inte bilder från en diktatur. Det är Sverige, 2014, där polisen istället för att flytta 5 nynazister med stöd i lagen väljer att med grovt våld slå ner på motdemonstranter för att skingra dem och tillåta nazisternas torgmöte. Ja, nazisterna hade rätt att ha sitt möte, men det betyder inte att det absolut måte hållas på den plats som bestämts om polisen gör bedömningen att annan plats blir bättre. Polisen måste på intet sätt gå in med våld för att tillåta några nazister att hålla tal. Det finns flera lagligs utvägar för att förhindra sådant.

När nyheterna rapporterat om det som skedde i Malmö har de valt nazisternas vinkling eller polisens som givetvis vill försvara sitt handlande. Här uppmärksammar twittrare arnstad en rätt intressant skillnad mellan vad reporter på plats direktrapporterar vs vad som sedan skrivs i tidningen:

image

Det finns många som försvarar polisen, ”de gör bara sitt jobb” , ”de måste agera vid hot”, ”klart demonstranterna gjorde något annars hade detta inte skett”, ”de får skylla sig själva, hur skulle det se ut om polisen inte gjorde sitt arbete?”.
Så låt oss komma tillbaka till starten av inlägget: Polisen hade gjort sitt jobb om de inte gav tillstånd till SvP, de hade gjort sitt jobb om de bytt plats på torgmötet i sista sekund, de hade gjort sitt jobb utan att attackera demonstranterna. Det kan aldrig vara ok eller försvarligt att Polisen, de som skall skydda oss, skickar 15-20 pers med skallskador till sjukhus när de ”gör sitt jobb”. Det kan aldrig vara försvarligt att polisen inte dödat någon av ren tur. Å hur en än vänder det kan det aldrig förvaras att en polis kör på en icke hotfull demonstrant! 

Oavsett det agerande som delar av motdemonstranterna eventuellt kan lastas för bör det för alla stå fullständigt klart att det agerande polisen uppvisade igår är bortom all rimlighet. Polisen har tydligt valt sida, samma sida som nazisterna. Sett till vårens händelser där medlemmar ut SvP bevisligen var med vid mordförsöket på ett antal vänsteraktivister, så borde det gett stöd nog för polisen att neka SvP tillstånd till gårdagens möte med hänvisning till den uppenbara provokation detta möte utgjorde. Istället kan jag inte annat än tolka polisens agerade som att de visste precis vad deras beslut att godkänna SvPs ansökan medförde och bestämde sig att ta till alla medel för att försvara det beslutet. Att jag säger att polisen tagit ställning för nazismen beror inte bara på hur de agerar mot motdemonstranter utan även hur de agerar mot deltagarna från SvP. De tillåts gå med fanor med nazistiska symboler. De tillåts vara maskerade när maskeringsförbud råder. De tillåts göra utfall mot meningsmotståndare och de tillåts skandera om ett vitt Sverige. Allt är förbjudet i lag, ändå blundar polisen och slår istället med batong för att skingra personer vars brott består i att sjunga psalmer.

Polisen skall vara vår trygghet, de vi kan vända oss till om vi utsätts för brott. I går blev polisens vår fiende, idag fortsätter SvP till Göteborg och jag vet att många som går dit är mer rädda för polisen än de är för nazisterna. Så skall det inte se ut i en rättsstat.

Tryggare kan ingen vara, än nynazister i Sverige 2014. Liberaler står bakom dem, polisen skyddar dem, media försvarar dem. Värdeförskjutningen är ett faktum. I den hastighet detta går upprepas historien och Hitlers välde inom en inte allt för lång framtid. Jag och många av mina vänner har börjat skissa på flyktplaner, på var vi kan ta vägen när Sverige inte längre är ett land för oss. När polisen så tydligt väljer nazismen är det dags att bli rädd, och det är vi många som är. Tryggare kan ingen vara….ännu lever hoppet om att nazismen skall krossas, vi ska inte ge upp utan fajt, no pasaran! Tryggare kan ingen vara….

Vem förtjänar respekt i döden?

Runt om i världen har det pågått eller pågår det flera krig. Detta inlägg kommer handla om skillnaden i vad för bilder som används vid rapporteringar där offren är rasifierade vs vita. Jag varnar i förväg för känsliga bilder!

 

När bilder väljs ut för att beskriva våldsamma händelser är syftet med dem att skapa reaktioner, att slå an på känslor hos läsaren och få dem att reagera. Så varför skiljer sig rapporteringarna så mycket åt beroende på vem som drabbas? Innan jag går vidare med min teori om det hela tänker jag ge exempel på hur jag menar. Jag börjar med bilder från några attentat i västvärlden. Först ett som berörde oss mycket, Utöya. Bilderna därifrån fokuserade mycket på Breivik, och de bilder som togs på offren gjordes så anonyma som möjligt. De döda visades i helst i form av bilder från när de levde. Såhär:

15056733 arton763

När attentatet uppmärksammas i efterhand används mest bilder från press konferenser och stora ansamlingar med blommor som lämnats för att hedra de döda.
Ett annat exempel är attacken på world trade center. Majoriteten av bilder visar bara på skyskraporna som brinner eller bråtet som blev efteråt. Det finns ett fåtal bilder på anonyma personer som hoppar från tornen, tagna när de är i luften. Det saknas inte bilder på döda, med blod och skador men dessa valdes bort av respekt för de döda. istället presenteras de precis som med Utöya i form av bilder från när de levde. Exempel:

911 Victims collage

twin_1522415c

För att ta ännu ett exempel, Columbine. Ett attentat som det gjorts dokumentär om utan att få med blodiga bilder på skjutna offer i någon större utsträckning. Precis som med de två andra exemplen består bilderna där mest av collage med de döda när de fortfarande levde. För döda i väst förtjänar att minnas som levandes och inte som döda.

Så hur ser då bildvalen ut för attentat i icke västländer? Jo de är generellt en orgie i blod och sorg. Ren känsloporr där människor berövas all integritet, fotas i sina svåraste stunder och sen sprids bilderna över världen. Jag ska ta några (censurerade) exempel. Mins att dessa bilder inte varit censurerade när de publicerats.

Först offer de flesta sett i mängder på sistone. Offer i Gaza. Dödade barn, gamla, kvinnor som män, men framförallt barn:

31f0 371009_Gaza-child

När det rapporteras om massakern i Rwanda illustreras det med bilder på massgravar, tex såhär:

File photo of a Rwandan boy covering his face from the stench of dead bodies

Eller vad sägs om denna bild på en våldtagen och misshandlad kvinna med sitt lilla barn hos sig?

rwanda-genocide-1-3

Eller dessa bilder från krigets Bosnien där ingen som helst respekt visas de offer som drabbats av ett hänsynslöst dödande:

00623846 Bosnian-mujahideen-1-630x352

När dessa brott mot mänskligheten får uppmärksamhet i efterhand på minnesdagar sker det inte med bilder på blommor, utan med bilder på skelett, massgravar och gråtande ansikten.
Låt mig avsluta med två bilder från mitt födsloland Colombia, ett land många i väst inte ens vet att det pågår ett krig i:

colombia mord colombia

Hade dessa krig och hemska brott mot människor kunnat omskrivas utan dessa bilder? Ja givetvis, men det görs inte för reportrarna vet att utan bilderna att gotta sig i kommer gemene läsare att bläddra vidare, distansera sig från vad de läst. Det är lättare att tänka att något inte är så farligt om en slipper käftsmällen av lemlästade barn till morgonkaffet. När det är vita i väst som drabbas behövs inte de blodiga bilderna för folk klarar av att koppla ändå.

Detta bottnar i den socialt nedärvda rasismen. I vi och dom tänket. De som hör till gruppen ”vi” är lätt att känna kopplingar till i deras svåra stunder utan närgångna bilder av mord och död. De andra däremot, de som är annorlunda, där krävs mer övertalning av känslorna för att verkligen göra intryck. Därför kommer bilder på döda barn, misshandlade vuxna och torterade män. För att tvinga den som läser att se vad som sker och inte kunna slå bort det med ”de där andra”.

Problemet är att taktiken inte lyckas. Ju mer bilder på svältande döda barn ju mer avtrubbade blir de som ser. Ju fler bilder av döda och sörjande i sina svåraste stunder ju mindre mänskliga upplevs personerna på bilderna. Istället för att få folk att må dåligt och tycka det är hemskt blir det istället en morbid fascination där tittaren vill se grövre och grövre bilder. I krig utnyttjas detta allt mer från makthavare för att utmåla sina fienden som mindre mänskliga, mer rätt att döda. I fallet Gaza syns det tydligt hur Israel fråntar barn rätten att vara offer i kriget och beskyller Hamas att placera dem i skottlinjen eftersom bilder på döda barn ger sympatier. Med misstänkliggörandet blir offren ytterligare lite mindre människor.

I bilderna från mitt hemland ovan, speciellt den med de döda barnen så bortförklarades avrättningen med att familjen i huset, inkl barnen, tillhörde FARC och därmed var legitim måltavla. Att barnen kallblodigt avrättades var ”beklagligt” men ändå ansett som en acceptabel förlust i kampen. Att mörda kan aldrig vara acceptabelt.

Att det ständigt skall behövas intima bilder av döda eller deras sörjande för att människor skall ta till sig av vad som sker i världen är ett stort problem. Jag börjar tro att det vore bättre att människorna i väst missar lite mer av det som sker än att det skall spridas bilder på döda barn när reaktionerna ändå inte blir mycket mer än lite äckel.

När västlänningar dödats pratas det om respekt för familjerna att deras anhörigas döda kroppar inte skall vara för allmän beskådan. En respekt som inte ges rasifierade. Vad som glöms är att när det rapporteras från pågående krig, där döda visas i närbild, så finns det ofta människor från dessa områden mitt bland oss. Människor som får se sina hembyar bombade, som kanske ser grannar, vänner eller tom familj mördade på teve. Varför förtjänar inte dessa människor samma respekt som vita? Är det inte dags att vi kommer lite längre och börjar visa empati med personer i krigsområden utan att gotta oss i bilder på deras döda barn? Vita invänder ofta att de inte behöver utsättas för rasism eftersom de har empati och kan förstå ändå. Så visa den där empatin och att ni kan förstå krigets fasor utan krigsbilderna på mördade människor.

Romantiska män och galna kvinnor

Efter mitt inlägg om att inte dela bilder på anonyma personer som efterlyses av någon så har jag fått rätt många kommentarer av typen ”kvinnor kan också förfölja folk!”. Detta är givetvist sant, men det mitt förra inlägg främst ville belysa är hur just mäns förföljelser av kvinnor ses som romantiska. Kvinnor som förföljer en man däremot ses inte som romantisk utan som galen. I förra inlägget tog jag kort upp några filmer på temat för att visa hur jag menade. För att tydliggöra ännu mer hur filmer och böcker romantiserar män som förföljer kvinnor kommer här några fler exempel på hyllade litterära verk och filmer (och i vissa fall båda delarna) där män förföljer kvinnor som i slutändan blir deras livspartner:

  • Twilight – Vampyr domderar, låser in och totalt styr en ung tjejs liv, hon älskar honom för det och blir hans för all evighet.
  • 50 nyanser av.. – Bok som utger sig för att handla om BDSM men bara innehåller sanktionerad sadism.
  • Stolthet och fördom – Man beter sig som ett as mot en kvinna, friar sedan till henne två gånger trots hennes tydliga avståndstagande. Hon upptäcker sedan en ”dold sida” och faller för honom.
  • Shes all that – Snubbe förföljer, tjatar på och övertalar till sist en tjej att gå med på en ”makeover”, faller för henne när hon ändrat hela sitt utseende och börjat bli populär.
  • 27 Dresses – Kille ringer, skickar blommor och förföljer en kvinna för att få intervjua henne om varför hon är brudtärna så ofta. De faller för varandra och romantiken är ett faktum.
  • Den där Mary – Kille anlitar en detektiv för att leta reda på en tjej han var kär i 10 år tidigare och nu vill försöka få en ny chans med.
  • 50 first dates – Kvinna som på grund av en hjärnskada vaknar varje dag och har glömt vad som hände dagen innan. Man tycker hon är snygg, och börjar övertala henne till att gå på dejt, varje dag övertalar han henne till en dejt på nytt eftersom hon glömt dejten dagen innan.

Sen finns det givetvis många filmer på temat farliga män som förföljer kvinnor också, ex Sova med fienden, Enough och Fear. Gemensamt med dessa är dock att inledningarna i filmerna ofta är nästan exakt samma som i de romantiska filmerna. Mannen är charmig, bryter ner kvinnans motstånd och känslomässiga barriärer. ger gåvor osv. Skillnaden är att i de romantiska filmerna slutar allt lyckligt, inte allt för sällan med ett giftemål. I triller/rysar filmerna får handlingen en mer realistisk utvekling där det kontrollerande beteendet utvecklas till en destruktiv våldsam situation kvinnan måste fly ifrån. Faktum kvarstår dock att män som inte tar ett nej är något som uppmuntras och ses som romantiskt till en viss brytpunkt (i regel när första slaget kommer) vilket en kvinnas beteende inte gör.

När jag sökte vidare efter filmer på kvinnor som förföljer män fann jag nästan enbart thrillers där kvinnorna utmålas som psykiskt sjuka galningar. Ett litet axplock:

  • The Crush – Här är tom ett barn en farlig psykopat när hon inte får som hon vill. En 14 åring försöker få en sexuell relation med sin idol, han säger nej och hon börjar sedan förfölja honom på ett sätt han aldrig räknat med.
  • Farlig förbindelse – En man är otrogen, kvinnan han hade sitt one night stand med börjar förfölja han och hans familj.  Innehåller den mycket kända ”koka kanin” scenen.
  • Swimfan – En kille satsar hårt på att bli bäst i simning, en kväll är han otrogen mot sin flickvän med en nyanländ student på skolan de går på. Hon börjar förfölja honom och hans liv är i fara.
  • Obsessed – En framgångsrik, lyckligt gift man blir förföljd av en tillfälligt anställd på samma firma som han jobbar på. Hans karriär och äktenskap hotas.
  • Up against Amanda – Kvinna som legat inne på en psykvårdsklinik släpps ut och flyttar in i ett nytt hus. Hon blir kär i sin granne och börjar bugga hans telefon etc.

När kvinnorna inte är farliga och obehagliga kan de vara roligt galna istället. Två exempel på det är filmen All about Steve där Sandra Bullock spelar en korsordsskapare som blir besatt av en nyhetsreporter och börjar följa honom över allt. I filmen ”My super ex-girlfriend” gör en vanlig man slut med sin flickvän som har superkrafter. Hon använder dessa för att förfölja honom och hämnas för att han gjorde slut. Noll romantik i något av fallen utan enbart komedi med fokus på hur jobbigt det är med galna brudar som inte fattar ett nej. Kvinnor som följer efter män de är kära i är dessutom ofta med som små sidospår i filmer eller serier. De hör inte till huvudstoryn utan är mer till för komiska effekter. Ex i filmen ”Brudens bäste man” förföljs huvudpersonen av sin pappas sekreterare och vi får se några ”dråpliga” scener när han försöker komma undan från henne. (”Brudens bäste man” är f.ö ännu ett exempel på en man som bestämmer sig för att ta vad han vill ha och gör vad som helst för att få henne)

Romantiserande av förföljelse finns även i musiken, tex i The Police – Every breath you take, eller vad sägs om Robin Thickes senaste album Paula. Döpt efter hans exfru och handlar enbart om varför hon borde komma tillbaka till honom trots att de hade ett destruktivt förhållande. Även artisten Chris Brown skall ha gjort låten ”A love 2 remember” om Rhianna efter att de gjort slut pga att han misshandlat henne. En låt som utmålats som mycket romantisk och fin och många har tyckt synd om Brown för att han lämnades ensam och miserabel. Tar det igen: Folk tycker synd om Brown för att Rhianna lämnade honom efter en grov misshandel. (Här finns en halv bok att skriva om hur Rhianna både skuldbelagts för att hon lämnade ett misshandelsförhållande och hur hon skuldbelagts för att hon gick tillbaka till Brown efter att han legat på rehab för alkoholism)

Detta ger oss en situation där mäns förföljelse glorifieras, där kvinnor själva uppmuntrar det för det är så de tror att det ska vara. Män som ihärdar trots upprepade nej ses som viljestarka och sådär härligt dominanta. Samtidigt lär sig kvinnor att säga nej och spela svåra för att ”krydda” det romantiska spelet. Det bildas en ond spiral där kvinnor spär på ett beteende som tyvärr kan skada andra kvinnor vars allvarliga nej inte tas seriöst. Vi får också en situation där psykopater kan nyttja det romantiska spelet för att få kontroll över offer som inte ser tecknen på fara fören det är alldeles för sent. Våldsamma relationer börjar ju generellt med gåvor, uppmärksamhet och en gullig svartsjuka helt i enlighet med den romantiska förföljelsen från filmens värld. När det sedan sakta eskalerar bryts offret ner och när slagen väl kommer är offret så nedtryckt att hen inte vågar ta sig ur det hela fören långt senare, i vissa fall aldrig och i många fall betyder det döden.

Synen på kvinnliga vs manliga stalkers går även igen i hur rättsväsendet behandlar de två olika företeelserna. En mans stalking kan pågå rätt länge och inte tas på allvar för att det ju är ”komplimanger”, ”romantiskt” eller bara en ensam stackare som söker lite närhet. När det dock börjar komma tecken på att personen faktiskt är farlig tas det oftast seriöst direkt även om lagarna tyvärr är sådana att polisen inte kan ingripa fören något mer allvarligt sker. Med kvinnor å andra sidan ses det aldrig som romantik, det ses som negativt från första stund, däremot upplevs kvinnor generellt som ofarliga och det behövs mer till innan de tas som ett hot på allvar. I slutändan kan kvinnliga och manliga stalkers hålla på ostört ungefär lika länge men av olika orsaker.

Oavsett vem som förföljer vem är det ett negativet beteende, det är skadligt och det är aldrig positivt. Kvinnor som stalkar bör ses som de förövare de är och män som stalkar bör aldrig någonsin ses som romantiska! Det finns inget fint eller romantiskt i att inte sluta jaga en kvinna som tydligt sagt nej.