Vi är alla rasister

september 19, 2014 Paula D 5 kommentarer

Såhär snart en vecka efter valet, en vecka efter att SD blev Sveriges tredje största parti verkar Sverige vara fullt upptagna med att peka finger. Vem vare som röstade? Vems fel är det? Va? Vare DU som gjorde det?

Frågorna ställs, analyserna kommer i hundratal. Jag har själv bidragit till dem. Samtidigt känner jag nu att det får räcka. Sluta peka finger mot andra. Peka mot er själva. För faktum är: Rasismen finns inom oss alla. I allas små innersta väsen gömmer sig en lite rasist. Redo med sina fördomar. Sin exotifiering. Sitt hat. Ingen är immun. Inte den vita svensken som reser land och rike runt och ”upplever andra kulturer”. Inte den ensamstående mamman vars barn ”bara leker med invandrarungar”. Inte heller vi med annan härkomst än den Svenska. Vi som ser rasismen och anstränger oss ännu mer för att visa att vi duger. Eller invandraren som slänger andra invandrare under bussen för att få säga att ”Jag, jag är faktiskt bra. Titta på mig, mina studier, mitt fina jobb! Jag passar in. Det är de där andra som förstör!”

Alla är vi en del av rasismen. Alla föder den, växer i den, andas in den varje dag året om. Ingen går opåverkad och ingen står utan ansvar i detta. SD är inte rasismen. SD är inte orsaken de är blott ett symtom på problemen. En reaktion i en tid där individualism är ordet för dagen och solidaritet en bristvara. När folk skanderar att 87% inte röstade SD, att 87% är bra, inte rasister, så blir jag bara så trött.

Att 87% inte röstade SD betyder inget om vem som är rasist för rasister finns i de andra partierna, bland soffliggarna och bland de som röstade blankt. Vi måste sluta tillåta debatten utmåla SD som de enda rasisterna. Vi måste sluta frånta oss själva från skuld och istället på allvar granska våra egna beteenden. Vad gör vi som föder rasismen? Alla gör något men för att kunna sluta måste vi våga se vad det är så vi kan påverka det.

SDare och rasister är inte märkliga monster från andra planeter, utan känslor eller empati. De är helt vanliga människor, som du och jag. De ser ut som oss, finns mitt bland oss. De kan vara vår kollega, en kär vän, en släkting eller grannen. När vi slutar tala om SDare som några som finns någon annan stans, när vi slutar tala om dem som de hemskaste av hemska då har vi en chans att kanske nå dem, få dem att tänka om.

Politiken de för är vidrig, men det betyder inte att människorna är vidriga. Så peka det där fingret nu mot dig själv och fråga ”Vad gör jag för att bidra till rasismen och hur kan jag sluta?”

På lite samma tema uppmanar jag alla att läsa Adoris debattartikel här.

Samhälle

Svenska flaggan är inte min

september 15, 2014 Paula D 14 kommentarer

Idag vaknar jag till nya tider. Jag vaknar till ett Sverige där var 8e person öppet säger att de inte vill ha mig här. Jag vaknar till ett land där ett fascistiskt parti röstats fram till 3e största. Ett parti som om de fått bestämma hade sett till att min familj, mina barn, inte fanns.

Jag tänker på detta när jag i natt såg SD fira. Jag tänker på alla mina transsyskon som kommer få lite längre väg nu till accepterande, hjälp och stöd som de behöver och förtjänar. Jag tänker på alla som liksom jag är adopterad. Både vi som ser vad som sker, och de som valt att rösta för ett parti som inte vill ha dem här. Jag tänker på hur SD drivit fram en syn på ”onda” och ”goda” invandrare, som får de utsatta att vända sig mot varandra istället för att sluta upp och stötta varandra. Jag ser mig omkring i detta nya land och ser hur rädslan sprider ut sig. Rädlsan som vänds till hat mot de som inte räknas som svenskar, och rädslan som får andra att överväga att fly (igen).
I kommunen jag bort i fick SvP 0.2% av rösterna i kommunvalet. Försvinnande liten siffra men i fjol fick de 0%. 0.2% är ändå ett antal människor som tycker etnisk rensning låter lockande. Ett antal röster som drivits fram av den normalisering som SD stått för. Ett antal röster som tillåtits ges den organiserade nazismen för hey, alla får väl tycka som de vill?

Sverige har i valet igår tydligt visat att detta inte är ett land för alla trots allt. När Jimmie står där och talar om ”Sverigevänner” blir jag illamående. Hur kan ett parti som tycker att allt med landet är fel vara de som påstår sig gilla landet mest? När SD viftar med sina svenska flaggor inser jag på allvar:
Sverige är inte mitt land. Svenska flaggan är inte min flagga, och kanske har det alltid varit så? Jag vet inte..
Vad jag vet är att 13% tagit ställning emot mig, min familj, mina barn. Emot att vi finns. Jag undrar hur många av dem som ens inser det själva? Jag undrar hur många som tror att SD bara är emot de ”onda” invandrarna, de som gör brott? Hur många förstår att alla de där ”goda” invandrarna som kanske är deras kolleger, vänner, kanske tom familjemedlemmar, är precis lika hotade, precis lika oönskande?

Hur många som röstade SD är okej med att SvP får mer luft under vingarna? För det är vad som kommer ske. Ett parti som skanderar om ett vitt Europa och ett Sverige till svenskarna börjar också sakta normaliseras, ett växande SD hjälper dem. Att media och ”experter” igår direkt började tjabbla om att vi nu måste prata mer om invandringen, mer om integration är precis vad SD vill, det är den raka vägen till normalisering. Vi ska INTE prata mer om invandring. Det är en fråga som inte ens ligger på top tio över viktiga valfrågor. Vad politikerna måste inse är att det egentligen inte är invandringen som oroar. Det är skolan, jobben och tryggheten som oroar. Det är vad vi behöver tala mer om. Med klara besked och minimum av flumm och svävande på målet.

Jag vill kunna se Sverige som mitt igen, jag vill kunna ha den svenska flagga och vara glad att den representerar mig. Idag är detta landet inte mitt, flaggan representerar inte mig. Jag kan inte upprepa det nog ofta. Jag vet att jag inte är ensam med min känsla och det måste alla inse, speciellt alla ”låt oss kämpa vidare bara”, ”nu tar vi nya tag” och ”gläds åt regetingsskiftet” förespråkarna. Ja vi ska kämpa vidare, vad annars finns? Acceptera bara att vi är många idag som är trötta, ledsna och framförallt rädda. Inga peppande ord tar bort detta hot. Inga peppande ord ändrar känslan av att vara oönskad här. Idag är sorgens dag. Låt oss sörja idag så kämpar vi vidare i morgon.

Samhälle

Vad står det egentligen i F!s partiprogram?

september 6, 2014 Paula D 41 kommentarer

Denna rätt omfattande text har publicerats och delats massor på Facebook. Jag skrev ett svar på min facebooksida som verkar ha försvunnit så nu ger jag er detta inlägg istället. Texten är direkt kopierad från den Fredrik som skrev inlägg och mina svar står i parentesen efter varje ”punkt”. Källan till mina svar är samma sidor i partiprogramet som Fredrik uppger.

”Hej alla som röstade på Fi men glömde läsa partiprogrammet. Nu har jag gjort det åt er och sammanfattar här de viktigaste punkterna:

*BNP-måttet ska innefatta oavlönat hushållsarbete (s. 7) (Fi menar på att kvinnor står för en hög andel obetalt arbete i hemmet, inte bara i form av hushållssysslor utan framförallt vård av anhöriga. Genom att räkna in detta i BNP måtter blir det enklare att se hur arbeter i hemmet påverkar oss alla som samhälle)

*Lagen om valfrihet ska avskaffas så att politiker får bestämma mer över människors vardag (s. 7) (Fi vill avskaffa LOV och vinster i välfärden och menar att LOV är en lag skapt för ökad konkurrens för ökade vinster. Något som inte behövs om företag ändå inte får ta ut vinster ur välfärdssektorn)

* Arbetsmarknadsstatistiken ska ersättas av ”beräkningsgrunder som synliggör kvinnors villkor” (s. 8) (Ja, i enlighet med den statistik som säger att kvinnor går ner mer i tid, jobbar mer i hemmet osv vill Fi göra om hur statistiken byggs upp för att ge ett bättre helhetsperspektiv på hur hem, fritid och arbete samverkar för allas mående)

*En uppförandekod för arbetsmarknaden ska upprättas (s. 9) (Denna kod gäller inte uppförande som i ”snyggr klädd och vårdat språk” utan i krav på alla arbetsgivare att redovisa hur de arbetar för att få en arbetsplats där alla trivs och hur de arbetar för att inkludera olika sexuella läggningar, könsidentiteter etc.)

*Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön införs på alla arbetsplatser (s. 10) (De vill undersöka denna möjlighet och menar på att förslaget finnansierar sig själv av att de som arbetar blir gladare och mer utvilade, vilket leder till bättre resultar på jobbet. Samt genom att fler kommer i arbete)

* Positiv särbehandling ska införas i arbetsliv och utbildningsväsen så att personer med sämre kvalifikationer ska kunna tilldelas tjänster och studieplatser pga. att de tillhör en viss grupp (s. 10) (Fi vill införa kvotering vilket betyder att om valet står mellan två likvärdiga, lika kvalificerade personer skall arbetsgivaren anställa/anta den person som är underrepresenterad på arbetsplatsen/utbildningen. Exempelvis en man i ett kvinnodominerat område, en mörkhyad på en arbetsplats med nästan bara vita osv. Att det skulle handla om förtur för sämre kvalificerade är skitsnack)

* Andra anställningsformer än fast anställning på heltid ska avskaffas (s. 10) (Falskt. Däremot vill Fi arbeta för att heltid skall vara normer i alla yrken)

* Försäkringsbolag ska inte få ha högre premie för riskgrupper om riskgruppen är kvinnor (s. 11) (Falskt. Fi vill att pensionsbolag inte ska få ha högre premier för kvinnor bara för att de förväntas leva lite lite längre än män.)

* Staten ska lägga sig i företags verksamhet och tvinga dem att anställa fler om staten anser att det är nödvändigt (s. 11-12) (Falskt. Däremot vill Fi att förerag som uppvisar ett kontinuerligt behov av vikarier skall tvingas ordna en vikariepool med fast anställda vikarer för att öka tryggheten på arbetsmarknaden)

*Arbetslöshetsersättningen ska vara på maxnivå utan tidsbegränsning (s. 12) (Sant på visst vis. Fi vill avskaffa att akassan sänks efter viss tid.)

* Kvinnor ska få lättare att beviljas banklån för dåliga affärsidéer (s. 12) (skitsnack. Däremot vill Fi skapa ett bättre skyddsnät för egenföretagare så att banker slutar neka lån till kvinnor med hänvisning till att företaget skulle gå åt fanders vid ex en graviditet. )

* Vid större regionalutvecklingsprojekt ska minst hälften av pengarna tilldelas kvinnor (s. 12) (Ja för ca hälften i en region är inte män. Skall regionen utvecklas skall den utvecklas för alla inte bara för snubbar)

*Fler än två personer ska kunna ingå äktenskap (s. 14) (Ja, Fi är av åsikten att staten inte skall lägga sig i andras kärlek)

* Skolor och förskolor som inte har ett HBTQ-persektiv ska förbjudas (s. 16) (Föbjudad nej men Fi vill verka för att alla skolor har ett hbtq perspektiv ändå. Hur beskrivs i andra punkter som Fredrik reagerat på)

* Undervisning i klimatkunskap införs i förskolan (s. 16) (Helt ärligt förstår jag inte alls vad denns punkt gör på listan, är detta något att reagera på? Klimatkunskap är ju skitbra saker och ju tidigare barn lär sig att värna miljön ju bättre. Klimatkunskap i förskolan innebär ju inte hemskare saker än att barn tex får lära sig hur en kompost fungerar. )

* Förskolan ska bli avgiftsfri (s. 16) (Som ett sätt att stävjs klasskkyftor och att personer med mer pengar skall kunna köpa plats åt sina barn på ”finare” förskolor)

*Alla skolor och förskolor måste ha köttfria måndagar (s. 16, 17) (som ett led i miljöarbete. Om skolorna serverar pannkakor, eller minestronesoppa har de sitt på det gröna och hur många prostesterar över pannkakan? Barn idag äter för mycket kött och kommer snarare må bra av att inte serverar kött till exakt varje måltid varje dag. Dessutom bra för skolans ekonomi, kött är dyrt. )

*Alla grundskolor måste undervisa i feministiskt självförsvar (s. 17) (feministiskt självförsvar handlar mkt om normkritik och om hur en försvarar sig vud övergrepp. I ett samhälle där var 5e kvinna utsatts för våldtäkt kanske det inte är så dumt? )

*Skoldagens längd i både grundskola och gymnasium ska begränsas till högst sex timmar och läxor och betyg innan gymnasiet ska avskaffas (s. 17, 20) (I linje med att även arbetstiden för vuxna skall jobba 6 timmar. Forskning tyder även på att läxor och betyg har hämmande effekt på kunskap istället för att gynna den)

* Veganmat ska införas på alla skolor (s. 17) (Veganmat skall erbjudas på alla skolor till de som vill ha den. Ingen kommer tvingas äta morotsbiffar. Förutom möjligen på köttfria måndagen 😉 )

* Yrkesutbildningar ska ge universitetsbehörighet (s. 18) (Ja för att unga inte skall straffas för sitt gymnasieval senare och tvingas kämpa för en plats på komvux för att få behörighet)

* Alla universitetsutbildningar måste ha ett HBTQ-perspektiv (s. 19) (Ja som ett led i att alla skall vara inkuderade och trygga på sina utbildningar och ökad kunskap hos alla om hbtq)

*Ämnet klimatkunskap ska bli obligatoriskt på alla universitetsutbildningar (s. 19) (Som ett försök att rädda miljön genom ökad kunskap. För att miljön är ett perspektiv som behövs inom alla yrken. )

* Ett tredje kön införs och man ska kostnadsfritt och utan några som helst krav kunna byta (juridiskt) kön (s. 22, 30) (Ja, för varför skall staten bestämma över andras könsidentitet? )

* Toaletter, omklädningsrum, fängelser, etc. för transpersoner måste finnas (s. 22, 30) (På offentliga platser skall alla kunna vistas på lika villkor. Därmed skall det finnas möjlighet för transpersoner att tryggt gå på toa, byta om etc)

* Minderåriga ska få göra (fysiskt) könsbyte (s. 22, 30) (Efter sedvanlig utredning för att minska lidandet för transpersoner)

* Möjligheten att avskaffa (juridiskt) kön helt och hållet ska utredas (s. 23) ( Jepp, för kön i juridiska papper är i 99.99% av fallen helt onödigt)

* Alla lärare måste gå en utbildning i ”alkoholens roll ur ett könsmaktsperspektiv” (s. 24) (Inte bara lärare utan alla inom social omsorg. Detta för att se hur alkohol påverkar personer olika pga kön då drickandet ofta set olika ut. Som ett sätt att ge bättre och mer korrekt hjälp)

* Informationsplikten för HIV ska avskaffas (s. 25, 31) (För att minska stigmat och problemet med att HIV positiva drar sig för vård men även för att motverka kränkande tvångsvård)

* Sex- och samlevnadsundervisning ska bli obligatoriskt i förskolan (s. 27) (Ja i en form som handlar om att förebygga sexuella övergrepp på barn. Bara en idiot är emot detta)

* Alla ”grupper som tar samhällsbyggande beslut” ska bestå av exakt hälften kvinnor och hälften män (s. 42) (I enlighet med tanken att de som beslutar över samhället skall representera samhället. Dock exkluderande mot transpersoner så inte helt förtjust i denna punkt själv)

* Alla utbildningar och all offentlig service ska finnas exakt överallt i hela landet (s. 43) (Njae. Utbildning skall finnas inom rimligt avstånd oavsett var i landet en bor, lika så offentlig service såsom vårdcentral eller äldreomsorg.)

*15-minutersprincipen ska lanseras* (s. 42) (En princip som säger att samhället i mesta mån skall byggas så att tillgång till förskolor, grundskola, affärer etc skall finnas inom 15 resväg)

* Reklam (ej bara sexistisk reklam utan all form av reklam) ska inte förbjudas helt men kraftigt begränsas (s. 43) (Ja för reklam är ett jäkla otyg)

*Inkomster upp till 100.000 kr ska vara skattefria, men bara om man jobbar med kultur (s. 45) (Som ett sätt att gynna kultursektort som ofta innebär väldigt otrygg ekonomi)

* Sverige ska ha en kvinnlig proffsliga inom ishockey (s. 46) (Vad gör denna punkt här? Hur är detta dåligt? Sverige är bland de bästa i världen på hockey, manlig som kvinnlig, varför ska då bara männen ha proffsligor att spela i?)

*Inkomstskatten ska sänkas (s. 47) (Ja)

*Sveriges energiförsörjning ska vara 100 % förnyelsebar, och ingen större utbyggnad av vattenkraften får göras (s. 48) (Som mål att sträva mot ja. Vattenkraften får byggas ut men då med noga tagen hänsyn till ekosystemet. Inga nya vattenkraft skall byggas.)

*Alla nybyggen av motorvägar ska stoppas (s. 49) (Jepp. Å istället satsa pengar på tågtrafiken. För miljön)

* Transporter med lastbil ska försvåras till förmån för båt och tåg (s. 49, 79) (Som en miljösattsning)

*Kollektivtrafiken ska bli avgiftsfri (s. 49) (En till miljösattsning som ett sätt att få fler att åka kollektivt)

* Det ska bli förbjudet att bygga externa köpcentrum (s. 49) (Ja eftersom det är kasst för miljön att folk ska köra bil från städer ut till köpcentrum.)

* Genmodifierad mat ska totalförbjudas (s. 50) (Ja. En av de grejer jag själv inte förstår varför…)

*Djur på cirkus ska förbjudas (s. 51) (Ja de vill förbjuda djur på cirkus då de anser det vara djurmisshandel)

* Positiv särbehandling ska tillämpas inom rättsväsendet (s. 53) (Kvotering ja. För att ge ett representativt rättsväsende)

*Möjligheten att helt avskaffa fängelsestraff ska utredas (s. 54) (Ja Fi vill granska vad som ger bästa resultat gällande att förebygga nya brott)

*Upphovsrätten ska avskaffas (s. 54, 71) (Mjae. Fi vill göra kultur mer lättillgängligt och menar på att de som vill åberopa sin upphovsrätt får vara delaktig i att finna enkla vägar för folket att ta del av kulturen)

Alla som uppehåller sig i Sverige, oavsett medborgarskap, ska ha rösträtt (s. 57) (Nej. Däremot skall alla som varit folkbokförd i sverige i minst 3 år få rösta i riksdagsval och de som varit folkbokförda i Sverige i minst 3 månader ska få rösta i kommunalval.)

* Personer som befinner sig illegalt i Sverige ska ha rätt till försörjningsstöd (s. 63) (Papperslösa skall få hjälp att överleva ja.)

*Fri invandring, bortsett från arbetskraftsinvandring (s. 63, 65) ( Falskt. Fi vill ha fri invandring även för arbetare. De som lovas jobb skall få stanna även om jobblöftet inte infrias. Arbetsgivaren som inte håller sitt löfte om jobb skall kunna straffas)

*Utvisning ska avskaffas, även för mycket allvarliga brott (s. 64) (Ja, Sverige skall inte använda sig av dubbelbestraffning)

*Alla vapen (inklusive bland annat pistoler) ska avskaffas globalt (s. 67) (Utan vapen blir det svårt med omfattande krig. Jaktvapen nämns inte i texten)

* Försvaret ska avskaffas (s. 67) (Fi vill verka för total fred och ser ingen orsak till att Sverige skall kriga. Detta är dock en långsiktig plan och inget som skall ske över en natt)

*Konflikter ska istället lösas av bland annat HBTQ-organisationer (s. 68) (Nej, kobflikter skall lösas av kunniga diplomater och FN men Fi vill att bla hbtq organisationer skall få ge input i förhandlingarna för att slå vakt om allas rättigheter)

*Män ska omskolas för att ändra sitt konsumtionsmönster (s. 79) (”Omskolas” som i att material och information till viss del skall riktas speciellt mot män då de har en konsumtion som påverkar miljön mer negativt än kvinnor har)

* Tyvärr framgår det inte av partiprogrammet vad 15-minutersprincipen innebär men det verkar som att ingen ska ha längre än 15 minuter till arbete, förskola, affär etc. Hur detta ska uppnås förklaras dessvärre inte. (Via stadsplanering)

Dessvärre nämns inget om hur allt det här ska finansieras men jag är ganska säker på att om vi höjer skatten till 120-130 % får vi nog med de viktigaste sakerna i alla fall. (Jodå det nämns i de olika punkterna och mycket av detta anses vara självfinansierande. Annat skall ske över väldigt lång tid vilket ger möjlighet att frigöra finansiering under tiden)

Så. Där har ni det hela. Läs gärna partiprogramet själv. Jag röstar inte själv på Fi men börjar vara duktigt less på denna missinformation som cirkulerar för att utmåla Fi som nån form av nazister. Glöm inte att rösta i valet!

Samhälle

Tryggare kan ingen vara….

augusti 24, 2014 Paula D 9 kommentarer

Vad säger lagen om hets mot folkgrupp?

8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande uppmärksamhet. Lag (2002:800).

I prejudicerande fall vet vi att bärande av nazistsymboler räknas in i detta. Kom ihåg det längre fram i texten.

Vad säger lagen om att beviljas mötestillstånd, eller kanske viktigare: om att inte beviljas tillstånd?

10 § Tillstånd till en allmän sammankomst får vägras endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten eller, som en direkt följd av den, i dess omedelbara omgivning eller med hänsyn till trafiken eller för att motverka epidemi.

(Min markering)

Vad jag vill ha sagt med detta är att det faktiskt finns grund i lagen att inte tillåta nazistiska SvP att demonstrera. Med lagen i ryggen kan det ges avslag med hänvisning till att ordning och säkerhet inte kan garanteras, och om möte ändå hålls kan (och ska) polisen ingripa vid hets mot folkgrupp, exempelvis om SvP har nazistiska symboler på sig. Om polisen vill se till att torgmöte genomförs till varje pris har de också rätten att bestämma att mötet får hållas på annan plats. Jag återkommer till detta senare.

Dessa bilder är från Malmö igår:

Polisens ridatack fångad på film

Detta är inte bilder från någon militärjunta som vill slå ner minsta motstånd, detta är inte bilder från en diktatur. Det är Sverige, 2014, där polisen istället för att flytta 5 nynazister med stöd i lagen väljer att med grovt våld slå ner på motdemonstranter för att skingra dem och tillåta nazisternas torgmöte. Ja, nazisterna hade rätt att ha sitt möte, men det betyder inte att det absolut måte hållas på den plats som bestämts om polisen gör bedömningen att annan plats blir bättre. Polisen måste på intet sätt gå in med våld för att tillåta några nazister att hålla tal. Det finns flera lagligs utvägar för att förhindra sådant.

När nyheterna rapporterat om det som skedde i Malmö har de valt nazisternas vinkling eller polisens som givetvis vill försvara sitt handlande. Här uppmärksammar twittrare arnstad en rätt intressant skillnad mellan vad reporter på plats direktrapporterar vs vad som sedan skrivs i tidningen:

Det finns många som försvarar polisen, ”de gör bara sitt jobb” , ”de måste agera vid hot”, ”klart demonstranterna gjorde något annars hade detta inte skett”, ”de får skylla sig själva, hur skulle det se ut om polisen inte gjorde sitt arbete?”.
Så låt oss komma tillbaka till starten av inlägget: Polisen hade gjort sitt jobb om de inte gav tillstånd till SvP, de hade gjort sitt jobb om de bytt plats på torgmötet i sista sekund, de hade gjort sitt jobb utan att attackera demonstranterna. Det kan aldrig vara ok eller försvarligt att Polisen, de som skall skydda oss, skickar 15-20 pers med skallskador till sjukhus när de ”gör sitt jobb”. Det kan aldrig vara försvarligt att polisen inte dödat någon av ren tur. Å hur en än vänder det kan det aldrig förvaras att en polis kör på en icke hotfull demonstrant!

Oavsett det agerande som delar av motdemonstranterna eventuellt kan lastas för bör det för alla stå fullständigt klart att det agerande polisen uppvisade igår är bortom all rimlighet. Polisen har tydligt valt sida, samma sida som nazisterna. Sett till vårens händelser där medlemmar ut SvP bevisligen var med vid mordförsöket på ett antal vänsteraktivister, så borde det gett stöd nog för polisen att neka SvP tillstånd till gårdagens möte med hänvisning till den uppenbara provokation detta möte utgjorde. Istället kan jag inte annat än tolka polisens agerade som att de visste precis vad deras beslut att godkänna SvPs ansökan medförde och bestämde sig att ta till alla medel för att försvara det beslutet. Att jag säger att polisen tagit ställning för nazismen beror inte bara på hur de agerar mot motdemonstranter utan även hur de agerar mot deltagarna från SvP. De tillåts gå med fanor med nazistiska symboler. De tillåts vara maskerade när maskeringsförbud råder. De tillåts göra utfall mot meningsmotståndare och de tillåts skandera om ett vitt Sverige. Allt är förbjudet i lag, ändå blundar polisen och slår istället med batong för att skingra personer vars brott består i att sjunga psalmer.

Polisen skall vara vår trygghet, de vi kan vända oss till om vi utsätts för brott. I går blev polisens vår fiende, idag fortsätter SvP till Göteborg och jag vet att många som går dit är mer rädda för polisen än de är för nazisterna. Så skall det inte se ut i en rättsstat.

Tryggare kan ingen vara, än nynazister i Sverige 2014. Liberaler står bakom dem, polisen skyddar dem, media försvarar dem. Värdeförskjutningen är ett faktum. I den hastighet detta går upprepas historien och Hitlers välde inom en inte allt för lång framtid. Jag och många av mina vänner har börjat skissa på flyktplaner, på var vi kan ta vägen när Sverige inte längre är ett land för oss. När polisen så tydligt väljer nazismen är det dags att bli rädd, och det är vi många som är. Tryggare kan ingen vara….ännu lever hoppet om att nazismen skall krossas, vi ska inte ge upp utan fajt, no pasaran! Tryggare kan ingen vara….

Sexualbrott och Prostitution

Död åt ”fula gubben”

augusti 13, 2014 Paula D 13 kommentarer

Detta inlägg kommer handla om pedofili, jag vet att det är ett känsligt ämne så viss varning utfärdas.

Alla har vi fått höra om pedofiler sedan rätt låg ålder, att akta oss för ”fula gubbar”, att inte gå med okända när vi är ute, att ropa hjälp om någon försöker locka oss iväg någon stans. Pedofiler som utmålas som de hemskaste av moster, lurandes i varje buske och vrå. När jag ser filmer idag där pedofiler förekommer porträtteras de oftast som sluga enstöringar redo att våldta allt i sin närhet. Att skrämma upp barn kring ”fula gubben” är något som ses som en självklarhet, men för vems skull gör vi det?

Att se på pedofiler som annorlunda och hemska är ett bra sätt att få distans till dem, att riktigt peka ut dem som annorlunda både till personlighet och utseende och samtidigt göra sig trygg i att ingen i ens egna närhet kan vara pedofil för ingen är ju ”sådär som de är”. Detta är att lura sig själv. Det är dags att vi faktiskt på allvar tar itu med myten om hur en pedofil är, att vi på allvar faktiskt jobbar med att minska stigmat att vara pedofil (ja, du läste rätt, förklarar närmare snart). För om vi verkligen vill göra allt i vår makt för att skydda våra barn, ja då duger det inte med att tala om fula gubbar vid lekplatserna.

Först av allt vill jag göra detta klart: Nej, jag menar absolut inte att sexuella övergrepp på barn skall göras mindre stigmatiserat. Tvärt om. I en tid där företag i princip har barnporr som reklam skulle det snarare behövas mer fördömande av att sexualisera barn. Däremot behöver vi minska stigmat att erkänna att en har sexuella tankar om barn. Varför? För att med erkännande finns en möjlighet att få hjälp, och med det en minskad risk att personen går över gränsen och skadar ett barn. För det är såhär: Pedofili är inte samma sak som att ha sex med barn. Pedofili är en sexuell dragning till barn, sexuella övergrepp på barn är något annat. Faktum är tom att de flesta som förgriper sig på barn inte är pedofiler, de har ingen sexuell dragning till barn, de vill bara ha makt och barn är lätta byten men de kan lika gärna ge sig på äldre pensionärer eller någon de lyckas få kontroll över. De är så kallade opportunistiska förövare. Pedofiler däremot lider av en sexuell störning (nej, det är inte en läggning, pedofiler är hetero/homo/bi/pan som alla andra) som gör att de helt, eller delvis, dras till barn som ännu inte kommit in i puberteten. Det rör sig alltså inte om pedofili om en 40 åring tänder på en 15 åring, däremot handlar det om hebifili, men det är en annan story.

Det finns hjälp att få mot pedofili men i Sverige har denna hjälp nedprioriterats och troligen tas snart den sista instansen bort för att det anses ”för dyrt”. Att göra vad samhället kan för att skydda våra barn är tydligen som så mycket annat bara en fråga om pengar. Nåväl, vi vuxna får försöka det vi kan ändå genom att tala med våra barn, men hur? Först av allt: Tala inte om fula gubbar. Dels kan pedofiler ha alla kön, det är inte bara män. För det andra är de inte nödvändigtvis fula. Tvärt om är många väldigt karismatiska och snygga. Att prata om personer som förgriper sig på barn som främlingar är en annan miss som tvärt om kan öka risken för övergrepp snarare än skydda från det. För faktum är att de flesta övergrepp sker av en släkting. Ingen av oss vill tro att någon i vår familj som vi håller kär kan utföra övergrepp på vårt barn men så ser verkligheten ut.

Samtidigt som vi vill lära barn att akta sig för de som kan göra dem illa vill vi inte skrämma dem för hela världen. Det är en svår balansgång att finna. Jag har valt att tala om hur mina barn har fullständig rätt till sin kropp. Att allt någon gör med dem skall ske på deras villkor och allt skall de kunna tala om med oss föräldrar. Om någon vill göra något med dem som de inte får berätta för oss är det något som är fel. Vi har även lagt stor vikt vid att det finns saker vuxna aldrig får göra på barn, någonsin. Pedofiler och förövare som utför övergrepp på barn är smarta, de vet hur de skall få barnet att vara med på noterna och därför är det inte lämpligt att prata med barn om att övergrepp bara sker mot deras vilja, gör ont eller är hemskt. För det gör att barnet kanske inte förstår att det som en vuxen gjorde var fel.

Även om det tar emot att se att en pedofil kan vara vem som helst runt om oss, en granne, vår pappa eller mamma, en farmor eller morfar, närmaste vännen eller barnets bästa väns förälder, så är det så det ser ut. Just därför får vi inte falla i fällan att blåsa upp pedofiler till att vara monster utan likheter med människor. För våra barns skull får vi inte se på pedofiler som ”den där skumma typen”. Vi får inte tro att bara män kan vara pedofiler eller att bara flickor kan vara offer. Om vi hela tiden talat med våra barn om att de som kan göra dem illa är främmande människor, skuma typer som ser fula ut. Ja hur ska de då förstå, och våga tala om, ifall den där fula typen visade sig vara en högt älskad släkting, eller ledare på sportklubben? De flesta pedofiler som kommer undan med massor av övergrepp under lång tid kommer undan just för att de har ett sätt och en personlighet som gör att ingen tänker att hen är märklig.

Jag säger det igen: Vi måste arbeta bort stigmat att vara pedofil, men öka stigmat av att sexualisera barn och begå övergrepp. Vi kan inte förbjuda tankar, och bara tankar kan inte skada någon annan, men en person som inte får hjälp för sina skadliga tankar kan skada andra. Våga tala om sex och vad som är ok och vad som inte är det i relationer med barn från låg ålder så det direkt får med sig en känsla för sin kropps värde och rätt, men även för andras. På så sätt kan vi förebygga att något sker, men även förhoppningsvis skapa en miljö där barnet vågar berätta direkt om något trots allt sker. Lås oss tala nyanserat om pedofili.

Rasism/Antirasism

Agda på hemmet rånas inte av invandrare.

augusti 10, 2014 Paula D 82 kommentarer

Så var det igång igen, spridandet av bilder som talar om hur enormt mycket pengar en nyanländ invandrarkvinna med 3 barn får. I många fall låter det på folk som om denna kvinna rakt av rånar de gamla på hemmen från deras mat och livskvalitet. Det görs den högst ogrundade slutsatsen att om inga pengar behövde gå till stöd för invandrare skulle alla de pengarna gå oavkortat till skola, sjukvård och äldreomsorg. Som om det vore givet att politikerna direkt skulle satsa på dessa områden och inte tex en dyr genomfartsled i Stockholm, eller byggandet av ett sjukhus som tar mindre patienter en det gamla.

Nåväl, den första bilden att cirkulera är denna:

Denna är ganska lätt att krossa av en enda orsak: SFI bonusen är borttagen. Att avskaffa SFI bonusen klubbades igenom redan i fjol. ( Källa:Regeringen ) Utöver det är det inte som att den som läst SFI bara kunde gå dit lite nu och då och sen cacha ut pengarna. Nä den som skulle vara berättigad till detta behövde klara upp till högsta nivån inom 12 månader, annars uteblev bonusen. Detta innebär studier på heltid samtidigt som personen själv måste fixa sin försörjning. Enkelt? Knappast. Som sagt, oavsett tas denna bonus bort nu så då får vi se om de där 12.000 går direkt till Agda på hemmet och hennes ägg eller om de som bara av en händelse passerar lite andra stopp på vägen, tex en fallskärm för en EU vikarie som jobbar 2 månader och är försörjd i 3 år. (Inget ont om de äldre på hemmet, jag lider med dem och tycker det är skandal att både de och våra barn ses som rätt oviktiga att satsa pengar på. En bra avslutning på livet borde vara en självklarhet för alla. Kan dock inte låta bli att raljera lite över hur många bryr sig i de äldre bara när de kan göra poäng på att smutskasta invandrare)

Den andra bilden att delas är denna:

Denna är lite mer omfattande och dessutom till viss del byggd på sanning vilket för många gör den svår att genomskåda. Först av allt är källan felaktig. Statskontoret tillbakavisar att detta är något de står bakom.

Så till övriga punkter: Etableringsbidraget innebär att den sökande måste vara inskriven på arbetsförmedlingen och med dem upprätta en etabkeringsplan. För att fortsätta få pengar krävs att planen uppfylls, det kan tex vara att börja en utbildning i arbetsförmedlingens regi som kan ge ökad chans till jobb (och att avsluta den). Att söka viss mängd jobb varje månad osv. Pengarna är helt enkelt villkorade och att bryta mot planen gör att pengarna dras in helt eller delvis. Invandrare får inte säga nej till arbete utan att förlora inkomst!

Vad gäller extra tillskottet i etableringsstödet för att en har barn stämmer det att det går att få, på samma sätt tex en Svensk student med barn kan få ökat bidrag av CSN. Detta bidrag kan endast fås av asyldökande och endast under de två första åren. Dessutom kan ersättningen inte utgå för barn som det ges underhållsstöd för.

Bostadsbidrag kan alla söka om deras inkomster inte fullt ut täcker hyra så inget som just invandrare har rätt till.
Samma med barnbidrag.

Underhållsstödet gäller enbart om den andra föräldern inte finns med och bidrar till försörjningen, detta kan inte kombineras med det extra etableringsstödet, så här är det alltså påhitt från den som skapat bilden, kvinnan kan få antingen eller av dessa bidrag!
Den verkliga summan är dock inte långt ifrån detta, den ligger på ca 21.000 om det räknas på ett sätt så summorna maximeras. Å andra sidan är det bara ca 1000 mer än vad en infödd vit svensk kan få i bidrag, skillnaden är dock att den svenska på bidrag har rätt att söka ytterligare bidrag en invandrare inte får (bla bidrag för tandvård och glasögon). Så sanningen är att nyanlända invandrare inte alls får mer än en svensk på bidrag.

Vad gäller sista stycket om föräldrapeng så kan den mamma vars bidrag uppgår till de där ca 21.000 kr inte få föräldrapeng eftersom det kräver att alla barnen är minst 11 år och då utgår inte föräldrapeng mer. Att kombinera etableringsbidraget med föräldrapeng går men det gör att etableringsstödet minskar i proportion med uttagen föräldrapeng. Dessutom minskar det extra etableringsstödet eftersom minst ett barn är under 11 år. Således kan dessa bidrag inte alls kombineras så som författaren hävdar,och heller inte betalas ut i valfri takt hur länge som helst (max två år som sagt). Sista om SFI är helt utdaterad som jag nämnde i början av inlägget.
(Källor: Regeringen och Motargument )

Så vad är då syftet med dessa bilder? Jo att genom falska påståenden skapa en misstänksamhet och agg mot invandrare, att få människor att se snett på dem. Att lura människor att tycka illa om invandrare för att det skulle vara deras fel att gamla, sjuka etc inte får det stöd de behöver. Detta är ett led i att göra invandrare till lite mer oönskade, lite mindre människor och till lite mer av ett problem. Samma taktik användes tex mot Judar innan Hitler startade sin utrotning. Det är värt att ha i åtanke vad det faktiskt kan leda till i längden att sprida runt felaktig dynga som utmålar invandrare som ”bad guys”. Speciellt när det skrivs just i den allmänna termen ”invandrare” trots att det egentligen menas asylsökande. För i kategorin invandrare är även de som kommer för studier, jobb eller adopterade. I ”invandrare” räknas även amerikaner, engelsmän, norrmän tillika Irakier och Iranier. När invandrare används så löst som i dessa bilder skapas en bild av invandrare som bara de där mörka från ”avlägsna kulturer” och rasismen frodas. En vit engelsman är precis lika mycket invandrare som en mörk Etiopier. Kom ihåg det och fråga er om den där texten om bidrag hade fått samma spridning och samma ilska riktat mot invandrare om det var en ljus blond man som denna som den som läser såg framför sig:

Samhälle

Vem förtjänar respekt i döden?

augusti 4, 2014 Paula D 5 kommentarer

Runt om i världen har det pågått eller pågår det flera krig. Detta inlägg kommer handla om skillnaden i vad för bilder som används vid rapporteringar där offren är rasifierade vs vita. Jag varnar i förväg för känsliga bilder!

När bilder väljs ut för att beskriva våldsamma händelser är syftet med dem att skapa reaktioner, att slå an på känslor hos läsaren och få dem att reagera. Så varför skiljer sig rapporteringarna så mycket åt beroende på vem som drabbas? Innan jag går vidare med min teori om det hela tänker jag ge exempel på hur jag menar. Jag börjar med bilder från några attentat i västvärlden. Först ett som berörde oss mycket, Utöya. Bilderna därifrån fokuserade mycket på Breivik, och de bilder som togs på offren gjordes så anonyma som möjligt. De döda visades i helst i form av bilder från när de levde. Såhär:

När attentatet uppmärksammas i efterhand används mest bilder från press konferenser och stora ansamlingar med blommor som lämnats för att hedra de döda.
Ett annat exempel är attacken på world trade center. Majoriteten av bilder visar bara på skyskraporna som brinner eller bråtet som blev efteråt. Det finns ett fåtal bilder på anonyma personer som hoppar från tornen, tagna när de är i luften. Det saknas inte bilder på döda, med blod och skador men dessa valdes bort av respekt för de döda. istället presenteras de precis som med Utöya i form av bilder från när de levde. Exempel:

För att ta ännu ett exempel, Columbine. Ett attentat som det gjorts dokumentär om utan att få med blodiga bilder på skjutna offer i någon större utsträckning. Precis som med de två andra exemplen består bilderna där mest av collage med de döda när de fortfarande levde. För döda i väst förtjänar att minnas som levandes och inte som döda.

Så hur ser då bildvalen ut för attentat i icke västländer? Jo de är generellt en orgie i blod och sorg. Ren känsloporr där människor berövas all integritet, fotas i sina svåraste stunder och sen sprids bilderna över världen. Jag ska ta några (censurerade) exempel. Mins att dessa bilder inte varit censurerade när de publicerats.

Först offer de flesta sett i mängder på sistone. Offer i Gaza. Dödade barn, gamla, kvinnor som män, men framförallt barn:

När det rapporteras om massakern i Rwanda illustreras det med bilder på massgravar, tex såhär:

Eller vad sägs om denna bild på en våldtagen och misshandlad kvinna med sitt lilla barn hos sig?

Eller dessa bilder från krigets Bosnien där ingen som helst respekt visas de offer som drabbats av ett hänsynslöst dödande:

När dessa brott mot mänskligheten får uppmärksamhet i efterhand på minnesdagar sker det inte med bilder på blommor, utan med bilder på skelett, massgravar och gråtande ansikten.
Låt mig avsluta med två bilder från mitt födsloland Colombia, ett land många i väst inte ens vet att det pågår ett krig i:

Hade dessa krig och hemska brott mot människor kunnat omskrivas utan dessa bilder? Ja givetvis, men det görs inte för reportrarna vet att utan bilderna att gotta sig i kommer gemene läsare att bläddra vidare, distansera sig från vad de läst. Det är lättare att tänka att något inte är så farligt om en slipper käftsmällen av lemlästade barn till morgonkaffet. När det är vita i väst som drabbas behövs inte de blodiga bilderna för folk klarar av att koppla ändå.

Detta bottnar i den socialt nedärvda rasismen. I vi och dom tänket. De som hör till gruppen ”vi” är lätt att känna kopplingar till i deras svåra stunder utan närgångna bilder av mord och död. De andra däremot, de som är annorlunda, där krävs mer övertalning av känslorna för att verkligen göra intryck. Därför kommer bilder på döda barn, misshandlade vuxna och torterade män. För att tvinga den som läser att se vad som sker och inte kunna slå bort det med ”de där andra”.

Problemet är att taktiken inte lyckas. Ju mer bilder på svältande döda barn ju mer avtrubbade blir de som ser. Ju fler bilder av döda och sörjande i sina svåraste stunder ju mindre mänskliga upplevs personerna på bilderna. Istället för att få folk att må dåligt och tycka det är hemskt blir det istället en morbid fascination där tittaren vill se grövre och grövre bilder. I krig utnyttjas detta allt mer från makthavare för att utmåla sina fienden som mindre mänskliga, mer rätt att döda. I fallet Gaza syns det tydligt hur Israel fråntar barn rätten att vara offer i kriget och beskyller Hamas att placera dem i skottlinjen eftersom bilder på döda barn ger sympatier. Med misstänkliggörandet blir offren ytterligare lite mindre människor.

I bilderna från mitt hemland ovan, speciellt den med de döda barnen så bortförklarades avrättningen med att familjen i huset, inkl barnen, tillhörde FARC och därmed var legitim måltavla. Att barnen kallblodigt avrättades var ”beklagligt” men ändå ansett som en acceptabel förlust i kampen. Att mörda kan aldrig vara acceptabelt.

Att det ständigt skall behövas intima bilder av döda eller deras sörjande för att människor skall ta till sig av vad som sker i världen är ett stort problem. Jag börjar tro att det vore bättre att människorna i väst missar lite mer av det som sker än att det skall spridas bilder på döda barn när reaktionerna ändå inte blir mycket mer än lite äckel.

När västlänningar dödats pratas det om respekt för familjerna att deras anhörigas döda kroppar inte skall vara för allmän beskådan. En respekt som inte ges rasifierade. Vad som glöms är att när det rapporteras från pågående krig, där döda visas i närbild, så finns det ofta människor från dessa områden mitt bland oss. Människor som får se sina hembyar bombade, som kanske ser grannar, vänner eller tom familj mördade på teve. Varför förtjänar inte dessa människor samma respekt som vita? Är det inte dags att vi kommer lite längre och börjar visa empati med personer i krigsområden utan att gotta oss i bilder på deras döda barn? Vita invänder ofta att de inte behöver utsättas för rasism eftersom de har empati och kan förstå ändå. Så visa den där empatin och att ni kan förstå krigets fasor utan krigsbilderna på mördade människor.

Adoption

Att få barn på fattigas bekostnad.

augusti 3, 2014 Paula D 22 kommentarer

Ok, jag vill snacka lite om adoption, om det problematiska med den status adoption fått som något rakt igenom fint. Jag vill tala framförallt om det legitimerade utnyttjandet av fattiga kvinnor runt om i världen. Om hur adoption ses som enbart en positiv sak och inte som det utnyttjande det faktiskt är, men även om hur adoption hela tiden utmålas som en nödlösning för personer som inte får till ett biologiskt barn.

Jag ser om och om igen i diskussioner hur adoption omtalas som en sista utväg, något en kan ta till om inget annat funkar för att få det där barnet en vill ha. Eller hur en tom ska avstå från biologiska barn för att vara (i omgivningens ögon) lite extra god och ta hand om ett barn som redan finns. Mina föräldrar adopterade mig av just den orsaken; det fanns så många barn så varför inte ta ett av de som saknade familj istället för att försöka fixa ett eget? Detta har påverkat mig hela mitt liv, inte pga inställningen hos mina föräldrar men i hur _andra_ gärna påpekar att jag haft sån tur, måste vara så tacksam och yada yada för att mina päron valde att ta mig istället för att försöka få ett biologiskt barn. Jag ser tom adoption omtalas som en fallskärm om någon skulle ångra en sterilisering. Adoption ses sällan som en lösning för ett barn att få tryggheten i en familj utan oftast som möjligheten för vuxna att få ett barn. Som om barn är en rättighet.

Lite info som kan vara bra att ha i beaktande: majoriteten av barn som adopteras är inte föräldralösa. Deras föräldrar väljer att lämna bort dem i förhoppningen att de ska få ett bättre liv. Barn som faktiskt saknar en familj och lever på gatan godkänns nästan aldrig för adoption och om de gör det är de ofta så gamla att ingen adopterar dem ändå. Det är heller inte ovanligt att föräldrar inte vill adoptera bort barnet men får så mycket press på sig att de för det ändå. Det är heller inte speciellt ovanligt med ren människohandel som sen tvättas ”vit” genom att den slutgiltiga adoptionen sker genom legitima organisationer som inte vet om att föräldrarna fått betalt för att avstå från sitt barn, eller att barnet kidnappats.

Detta ger att orsakerna till att det finns barn att adoptera, att vita här i väst kan tala om adoption som en självklar nödlösning är att ”vi” helt utan reflektion utnyttjar det faktum att fattigdomen i andra länder är så stor att folk väljer att ge bort sina barn eller på grund av gammaldags kultur tvingas att lämna bort dem.
Det talas gärna om att det är för barnets bästa, för att barnet ska få det bra. Är det då verkligen det bästa för barnet att komma till ett samhälle fyllt av rasism? Ett samhälle som gör att över hälften av alla adopterade velat ta sitt liv eller haft problem med sitt psykiska mående? Är det verkligen i barnets intresse att slitas från sin familj för att de inte har pengar nog till att täcka ens de mest basala behov som rent vatten och mat? Något som faktiskt bryter mot FNs barnkonvention? Nej, självklart inte. Det bästa för barnet, förutsatt att föräldrarna är lämpliga i övrigt, är ju att familjen får det stöd de behöver för att kunna behålla sitt barn. Det är ju dock enklare att adoptera ett barn hit som får det bättre samtidigt som väst fortsätter utarma många av de länder barnen kommer ifrån. Det är enklare att vara ”god” och rädda en medan dess syskon och familj blir kvar och får fortsätta kampen att överleva dag för dag. Det är lättare att utmåla vita väst som de schysta som sträcker ut en hjälpande hand men blunda för att med en verklig hjälp hade barnen inte behövts adopteras från första början. Det som barnen verkligen hade behövt är en rejäl omfördelningspolitik istället för den rejäla snedfördelning av resurser som vi ser idag.

Jag är glad att jag bor i Sverige, men jag är inte tacksam mer än någon född i Sverige är och det ska jag heller inte behöva vara. Ändå möts jag gång på gång av människor som vill avkräva mig en tacksamhet som om jag hade tvingat mig hit. Som om det är mer tur att adopteras hit än det är att födas här av en vit svensk mamma. Det är också viktigt att minnas att vita föräldrar omöjligt kan ge sina barn fullt ut de verktyg som krävs för att hantera samhällets rasism. För hur en än vrider på det kan de inte själva uppleva rasismen på samma sätt. De ser den bara utifrån. Mina föräldrar gjorde så gott de kunde, men oftast hamnade stöder i en färgblindhet att vi alla ju är lika, att jag bara skulle strunta i de som fällde rasistiska kommentarer för jag visste ju egentligen att jag har rätt att bo här och är värd liks mkt som någon annan. Bara det att jag ofta inte alls kände den rättigheten.

Ibland talas det om att adopterade blir berövade sin rätta kultur. Som om det är det som skulle vara problemet med adoption. Att den rotlösheten som många adopterade upplever beror på att de inte får växa upp med den kultur som är i landet de föddes i. Jag kan inte tala för alla adopterade men för egen del anser jag att det inte är avsaknaden av födslolandets kultur som skapar rotlösheten, utan att en aldrig fullt ut tas upp som en given del i det nya landets kultur. Oavsett hur ”svensk” min kultur är, med sill på midsommar och julskinka och Kalle på jul ses jag aldrig fullt ut som svensk. Jag får fortfarande möta frågorna om varifrån jag är egentligen, frågor om colombiansk kultur och samhälle fast jag inte varit i landet på 25 år. Jag får ständigt möta och se i andra att de registrerar att jag inte är svensk ”egentligen”. Där finns min rotlöshet, för jag vet att om jag skulle flytta till Colombia så passar jag inte in där heller. Mitt utseende må vara rätt men min kultur är fel. Hade jag sluppit att ständigt pekas ut som avvikande och ”fejksvensk” hade jag haft en kultur, en samhörighet i det svenska, men nu berövas jag från det i rasismens namn och jag vet att jag inte är ensam.

Något som också ständigt faller bort i diskussionen om abort är det fakta att alla adoptioner, varenda en, är resultatet av ett trauma. Det går inte att komma ifrån och det kommer påverka barnets relation till de nya föräldrarna. Samtidigt har de allra flesta föräldrar också genomgått trauma, ofrivillig barnlöshet, utredningar och ofta en sorg över att inte kunna bära och föda ett biologiskt barn. Detta innebär stt så gott som alla adoptioner innebär att ett barn med trauman hamnar i en familj med andra trauman. ”Skador” som skall bearbetas samtidigt som processen att bli en familj ska pågå. Det är inte lätt och efter diskussioner med många adopterade vågar jag påstå att det tyvärr ofta skapar situationer som är allt annat än gynnsamma för det adopterade barnet. Inte för att föräldrarna inte vill sitt barn väl, utan pga många gånger omedvetna krav på det adopterade barnet att hen ska läka föräldrarnas själsliga sår. Ett uppdrag allt för stort för något barn att fixa.

Är jag då emot all adoption och vill förbjuda det? Nej det är jag inte och jag vill inte förbjuda adoption. Barn som verkligen är föräldralösa ska givetvis få en ny familj. Barn till vuxna som pga sjukdom eller tex missbruk absolut inte kan ta hand om ett barn bör få adopteras. En sådan utgångspunkt skulle dock medföra betydligt färre adoptioner än idag, speciellt från utlandet. Något som troligen inte skulle accepteras med tanke på att det redan nu klagas mkt på att det är så långa köer för att få adoptera eftersom mängden barn uppe för adoption är mycket mindre än antal som vill adoptera. Istället för att se det positiva i att allt fler länder försöker ordna ett bra liv för barnen i deras hemland klagas det på att länderna inte släpper fler barn för adoption. För i väst har vi såklart rätt till andras ungar…

Vad vill jag då med denna text? Jo mana till lite eftertanke och framförallt att vi ska komma ifrån att se adoption som en extra utväg när inget annat funkar. Att sluta se barn som en rättighet vi kan skaffa oss på bekostnad av kvinnor i fattiga länder och adopterade som en andraklassens barn som skall vara tacksamma över att någon ville ha dem. Jag vill att adoption slutar glorifieras och att vi faktiskt på allvar ska kunna lyfta och tala om problemen med adoption och hur vi alla tillsammans ska kunna jobba för att så många barn som möjligt skall kunna stanna med sina familjer, i alla länder i världen. Jag vill att barns rätt att få bo med sin familj skall stå över barnlösa västlänningars rätt att få någon annans barn. Å jag vill att de barn här i Sverige som saknar en familj skall få rätten till den tryggheten innan andra barn skall tas från sina familjer i fattiga länder. Så låt oss diskutera!

Rasism/Antirasism

I chokladbollen gömmer sig rasismen.

juli 27, 2014 Paula D 6 kommentarer

Ok, så för några dagar sedan la jag alltså upp en bild både på FB och twitter med uppmaningen att maila ansvariga för företaget Saema som valt att ha en produkt med namnet ”Gammaldags fördomsfri N*boll”. Som jag lyft i kritik mot produkten så går det inte att bara ignorera den innebörd som n-ordet har och låssas att ordet är neutralt för det är det inte. N-ordet bär på en lång historia av rasism och förtryck och hur mycket folk än vill argumentera för att det ”bara betyder svart” är det helt enkelt inte sant och att upprepa det gång på gång gör det inte sant. N-ordet har aldrig varit helt värdeneutralt, det kommer aldrig att bli helt neutralt, med dess historia är det helt enkelt en total omöjlighet. Tänk om någon skapade ett bakverk, eller en maträtt och sålde under namnet ”fördomsfri sliskig horboll”. Hur många skulle köpa förklaringen ”jag menar inget illa med detta, hora betyder inget speciellt för mig”. Hur många skulle försvara det med ”Amen, om du inte är en hora varför ta åt dig?” Eller ”Äh vadå, det är en kaka du behöver väl inte bry dig bara för att du mobbats och kallats hora?”. Rätt få är min gissning.

När det kommer till chokladbollen och ”rätten” att kalla det n*boll så finns däremot en hel arme som högljutt skriker ut sin rätt att få säga n-ordet, säga n*boll och absolut inte ändra sitt språkbruk. Efter att Gefle dagblad snappade upp min delade bild och skrev om det, och senare även Arbetarbladet och Aftonbladet har kommentarer, mail och direktmeddelanden på FB ramlat in. Vissa har bara varit ren provokation: ”Det har alltid hetat så och jag kommer därför aldrig sluta säja det!” tex. Inte så förvånande kanske, men hatet som också kommit i mängder är både skrämmande och skrattretande på samma gång.

Jag har fått mail om hur jag borde lämna landet, och det snabbt, hur folk som jag inte borde få leva, att jag borde uppsöka psykolog och en imponerande mängd varianter av ”du är ju helt jävla dum i huvudet”. Jag har både anklagats för och uppmanats till att gå och ha sex med djur, hålla min trut stängd innan någon stänger det åt mig och att aldrig ha en åsikt igen, samt de som helt enkelt ifrågasatt mitt namn, min bakgrund och hela min person, ja några har tom lyckats få det hela till att jag knullar för lite. Främst har kommentarerna och mailen kommit från vita män runt 30-35 i ålder, men även från ett rätt stort antal kvinnor. Alltså, kom igen nu va? Jag pratar om att byta namnet på ett jäkla bakverk och folk finner det rimligt att önska mig död och i samma mening säga att jag är den som är hatisk? Jag vet ärligt talat inte om jag skall skratta eller gråta över den ignorans och rasism som ploppar till ytan likt kolsyra så fort n*bollens helighet hotas.

Det finns de som inte tror på rasism i Sverige, jag säger bara det: Starta en debatt om att n*boll inte är ett ok ord, luta dig tillbaka och se kommentarerna komma om hur invandrare bara är lata och vägrar jobba, hur invandrare gnäller och gnäller, hur vi som inte är vita svenskar bara borde hålla käften eller flytta härifrån om vi inte finner Sverige perfekt, kommentarer om hur svenskar utplånar sig själva för hänsynslösa invandrare som bara vill ha bidrag och våldta eller för all del: Hur invandrarna är orsak till precis allt som är negativt i vårt land, från underbemannad sjukvård, till nedlagda våldtäktsmål till dåligt dasspapper. Proportionerna försvaret av n*bollen tar är helt orimliga och det hat som släpps lös är absurt.

Jag tror inte att någon av de som skrivit skit till mig under dessa dagar (och troligen kommande) inser hur galet ute de är eller har vett att skämmas. Om någon enda av alla som just nu skriver hat till mig känner för att på allvar, med respekt och sansad ton, prata med mig om hur de ser på samhället, om hur jag ser på samhället och de problem som finns så varsågoda och skriv till mig, jag svarar gärna. Allt övrig skit kommer jag fortsätta ta bort, blocka eller ignorera.

Feminismen

Alla är vi offer!

juli 22, 2014 Paula D 4 kommentarer

En väldigt vanligt förekommande invändning mot hur feminister diskuterar patriarkatet och kvinnor som förtryckta är ”Jag är inget offer!”. Antifeminister å sin sida gnäller ofta om att feminister har en ”offermentalitet” och anklagar kvinnor för att göra sig själva till offer för att andra ska tycka synd om dem.

Denna motvilja både mot att acceptera att andra är offer i vissa situationer eller att själv utpekas som ett offer bottnar i ett förakt för svaghet. Att vara offer anses vara ett tecken på att vara svag, att vara svag är dåligt. Jag ser ofta hur kvinnor slår ifrån sig feminismen med ett ”jag är en stark kvinna, inget offer!”. Denna syn på verklig eller inbillad svaghet är problematisk på många sätt. Att vara svag är inte dåligt, alla är svaga ibland. Att vara svag alltid är inte dåligt, vi är alla olika skapta. Samhället är fel utformat när svaghet inte fungerar inom samhällets ramar, och det är samhället vi bör ändra på, inte människorna. (Föraktet för svaghet ses också i hur sjukskrivna eller personer med funktionsnedsättningar behandlas)

När det kommer till att vara offer är det inte något en kan göra sig själv till, offer är något en blir genom att utsättas för kränkningar, våld, diskriminering etc av andra. Att feminismen pekar ut alla, men framförallt kvinnor, som offer för patriarkatet gör inte att kvinnor pekas ut som varken svagare än män eller till personer som inte kan ta tag i saker. Att offer skulle vara samma sak som passivitet är en myt. Om du blir rånad är du ju varken mer eller mindre offer för ett rån baserat på hur mycket du slog tillbaka under rånet. Rånad blev du oavsett. Så ser jag också på hur vi alla på olika sätt förtrycks av patriarkatet. Vi blir rånade på vår frihet, vår möjlighet att helt fritt forma våra egna liv, vår chans att vara vem vi vill, se ut som vi vill, älska vem vi vill osv. Att vi slår tillbaka, protesterar eller kämpar för att gå emot de inskränkningar som finns, och många gånger lyckas, gör inte att vi slutar vara ett offer för detta rån. Vi fortsätter bli rånade, dag efter dag, år efter år, och i detta är vi alla offer. Vissa mer passiva än andra, men lika fullt offer. Att vissa påstår sig inte alls märka av dessa normer, detta patriarkat med sina regler och anser att de absolut får göra som de vill, vara vem de vill kan jämföras med personer som utsätts för bedrägeri där någon under lång tid i smyg norpar deras tillgångar. De märker inte av det, men rånet sker ändå.

För att ta ett annat exempel på hur argumentationen mot att vara offer kan se ut: En kvinna som har ett bra betalt jobb i en hög befattning, välutbildad och med status säger gärna att hon inte är ett offer. Hon har minsann kämpat sig till toppen och det kan alla kvinnor göra om de bara vill. Här är dock grejen: En kvinna borde inte behöva kämpa hårdare än en man för att nå en högre karriär om hon önskar, vilket är fallet idag. Så gott som alltid erkänner dessa kvinnor själva att de också fått anstränga sig mer för att tas seriöst, men att det inte är ett problem för det är ju bara att tuffa till sig. Att som kvinna fått kämpa hårt men ta sig till toppen ändå är ett lysande exempel på hur kvinnor faktiskt är ett offer för patriarkatet. Ibland tror jag att mycket av invändningarna mot att alla kvinnor är förtryckta ligger i en tanke om att ifall den där kvinnliga VDn som kämpat så hårt för att bli VD är förtryckt så skulle det ta nått ifrån hennes kamp. Att den är lite mindre värd eller något för att vi påpekar att hon är ett offer i patriarkatet. I själva verket är det ju tvärt om. Hennes kamp till makten är ju mer beundransvärd när hon fått kämpa i motvind än den vore om hon bara fått allt givet till henne utan att lyfta ett finger.

Att dessutom just karriärkvinnor med bra anställningar lyfts fram som personer som inte är offer eller förtryckta ger också intrycket att karriär är allt. Har du ett välbetalt högstatusjobb är du inget offer, då är du inte svag = nått bra. Betyder det då att alla andra som inte har dessa jobb är svaga? Nej, givetvis inte. Det finns många sätt att leva sina liv och må bra, att ständigt fokusera på kvinnor i toppen är att göra det väl endimensionellt. Ändå kvarstår: Kvinnan som är VD är lika mycket offer för patriarkala strukturer som kvinnan som städar kontoret.

Vi måste komma bort ifrån tänket att en som offer automatiskt är passiv, svag och oförmögen att slå tillbaka. Att se sig som offer för ett patriarkat eller annat förtryck är tvärt om ett utmärkt sätt att starta kampen att slå tillbaka. Utan att erkänna förtrycken som finns och hur vi drabbas av dem kommer vi heller aldrig att kunna ändra på dem. Vi kanske är offer nu, men vi kan arbeta för att sluta vara det genom att stoppa det förtryck som gör oss till offer.

Så låt oss kämpa!

	Aaron Nolan om Om: Konsumentmakt
	Håkan om Vardagsrasismen intervju: Myra…
	Håkan om Vardagsrasismen intervju: Myra…
	Håkan om Vardagsrasismen intervju: Myra…
	Anna k om Att få barn på fattigas bekost…

Inget är heligt.