SDs politik i praktiken

Ok, jag går emot mig själv lite här och skriver om SD igen, egentligen vill jag fokusera mer på annat men tja, det är valår, SD syns tamefan överallt och det finns ett visst behov av att ändå belysa vad dessa nissar står för. Jag har ju tidigare gått igenom delar av deras principprogram, men vad de säger sig stå för är en sak, vad driver de för politik i verkligheten?

Många som står tveksamma till kritiken mot SD vill gärna se i deras valmanifest, principprogram och dyl exempel på varför SD skulle vara rasister/fascister/hbtq-fientliga osv. Saken är den att SD är smartare än många SD motståndare ger dem cred för. Mycket står väldigt inlindat, eller är helt utelämnat ifrån deras hemsida, och deras rätta färger syns först om en granskar den politik de faktiskt för i form av motioner inom kommun och riksdag. Valda exempel här är för att visa att SD är mer än ett parti som är emot invandrare, SD är ett parti som för en politik som är negativ för alla förutom vita cis-män med en lön en bra bit över normen.

SD och kvinno/jämställdhetsfrågor:

SD har på sistone börjat lägga an en ”feministisk” profil genom att kalla sig särartsfeminister. Det betyder i kort att de anser att kvinnor och män är skapta olika, att det inte kommer att gå att få en jämn fördelning av uttag för VAB/föräldraledighet, jämn fördelning av kön inom olika yrken osv ”för vi vill olika saker”. På grund av denna syn vill de ta bort all form av stöd till forskning med genusperspektiv, de vill ta bort kravet om genusmedvetenhet ur grundskola/förskola, de vill även slopa alla incitament till jämnare fördelning av föräldraledighet.  Utöver detta vill de sänka gränsen för fri abort, i kombination med att göra det svårare att få tag i p-medel då de vill slopa subventioneringen av p-medel för unga.

Att kunna bestämma över sin reproduktion i mesta möjliga mån är en frihet och rättighet som Sverige varit ledande inom, och detta vill SD istället backa i. Detta ses som ett led i SDs ”pepp” att svenska kvinnor ska föda fler barn för att fylla upp behovet av befolkningsökning när antalet invandrare skall minskas. Istället för att kvinnor ska få ses som sina egna individer med en egen vilja ses de av SD som levande kuvöser. En syn de delar med SvP och nazityskland…

SD och HBTQ

Liksom SD försöker sig på en feministisk profil försöker de också kalla sig för det enda rätta valet för HBTQ personer. Vilket rimmar väldigt illa med den politik de faktiskt för. SD var emot att transpersoner som gör en könskorrigering skulle slippa tvångssteriliseras, förutom SD var det bara KD som var emot detta. SD-politiker har även uttalat sig för att återinföra detta tvång. Representanter för SD har flertalet gånger uttalat sig negativt om Prideparaden, och om hbtq-personer. De vill avskaffa både rätten för samkönade par att gifta sig och rätten att adoptera. De är emot införande av ett tredje juridiskt kön, något de ser som ett ”särintresse” och SDare har många gånger uttalat sig om transpersoner som ”onaturliga”.

I fjol la SD en motion till riksdagen om att de enda flyktingar som skall anses ha asylskäl är de som faller under Genevekonventionen och där är förföljelse på grund av sexualitet eller könsidentitet inte inräknat. Detta betyder alltså att de tycker att HBTQ personer som riskerar förföljelse och kanske tom döden i sitt hemland inte har skäl till asyl i Sverige. Den enda orsak de egentligen kan framföra till varför HBTQ personer borde vara för SD är att de är emot muslimer som de anser är de verkliga homofoberna i samhället.

SD som arbetarparti:

Det som gjort SD framgångsrika och det som gett dem mest röster från andra än rena rasister är deras retorik som hämtats från den socialistiska kulturen. De pratar om folkhem, arbetarkamp och om den lilla människan. Att de ska ta strid för alla som inte sitter i Stockholm med makt och pengar, att de ska ta strid för landsbygden.

I den faktiska politiken däremot har tongångarna varit något helt annat. SD har röstat med alliansen i 9 av 10 frågor, de har röstat för enorma skattesänkningar, röstat för nedskärningar och istället för att lägga krutet på den där arbetarkampen de lovat har de varit med och skapat en otryggare arbetsmarknad. I kommunerna lägger de mer energi på att försöka stoppa asylboenden och moskébyggen än att faktiskt lyssna på vad invånarna är intresserade av. Å de där pengarna som skulle gå till SDs arbete i landsbygden har istället skickats till huvudorganisationen i Stockholm, så mycket för ”hela Sveriges parti”.

Så. Även om det är lätt att göra, stirra er inte blinda på vad SD skriver, gå efter vad de faktiskt gör. Fråga sedan samma till övriga partier, vad har de gjort under den mandatperiod som snart är över? Ord är bara ord, det är handlingen som räknas.

 

(För närvarande saknas källor i denna text då jag pga tidsbrist inte hinner med att lägga in det. Källor kommer senare men tills dess kan ni tex googla på ”SD motioner” så finns en del att läsa)

Att ge sig på tiggare är att ge sig på de svagaste i samhället

I dagarna har en gammal artikel från i fjol börjat cirkulera igen. En artikel där en polis som tillbringat fyra år i Rumänien uttalar sig om att det ”är vanligt” med organiserade tiggarligor.
Denna artikel verkar återanvändas som ett svar på kritiken mot SDs valaffischer om att stoppa det organiserade tiggeriet.

Att SD väljer ut tiggarna som sin valfråga har helt enkelt att göra med att tiggare är något som många finner obehagligt, tiggare är en påminnelse om att världen inte är rosenskimrande och vacker, inte ens här i lilla trygga Sverige. Detta gör många illa till mods, men istället för att försöka bekämpa problemen bakom tiggeriet, såsom rasism i hemlandet, fattigdom, kapitalism och klassklyftor är det enklare att sopa problemen under mattan och helt enkelt se till att inte se tiggarna. SD satsar därför hårt på att spela på fördomar om tiggare som lata och giriga, samtidigt som de utnyttjar den olust som många känner av att se fattiga och utslagna på gatan. Artikeln som det hänvisas till är en intervju med en enda polis, dessutom baserat på hans vistelser i ett av de länder med absolut störst förföljelse av tiggare och resandefolk i Europa. Att poliser kan vara rasister är ingen hemlighet, det är faktiskt rätt väl känt och vi har tex romregistret som en rätt nylig påminnelse om just detta. Att utgå ifrån att just denna polis sett och erkänner något som flera hela polisdistrikt hävdar inte pågår är imo rätt långsökt. Varför skulle just han av alla ”se sanningen”? Det har gjorts flera undersökningar på ämnet, inget tyder på något organiserat tiggeri utan enbart på desperata fattiga människor som försöker finna vägar att försörja sig. Några artiklar i urval:

DN: ”Jag ska inte behöva leva såhär”
DN: ”Politiker provar på livet som tiggare”
Metro: ”Ligor bakom tiggeriet en myt”
SvD: ”De vanligaste myterna om tiggare”
Dagens Media: ”Stadsmissionen om SDs tiggerikampanj – Förskräckligt och ren lögn”
SvD: ”SD har inte läst vår rapport”

Det finns alltså ett väldigt tydligt underlag på att det inte förekommer en utbredd organisering av tiggare för att sko sig på givmilda människors naivitet. Tvärt om är livet som tiggare hårt, förnedringen total och helt ärligt, vem skulle frivilligt välja ett sådant liv som tiggare har om de istället erbjöds arbete, studier, ett hem och en trygg inkomst? Svar: Ingen. Så att påstå att tiggare bara är för lata för att arbeta är enormt lågt och jag har svårt att se att det bottnar i annat än en fruktansvärt unken och oempatisk människosyn.

Att ge sig på just tiggare är inget nytt, tiggare har i alla tider varit extra utsatta och tiggeri har varit förbjudet även i Sverige i omgångar. Kort efter att Hitler och nazisterna fått makt i Tyskland skrev tidningarna massor om det organiserade tiggeriet och senare hamnade tiggare med en egen märkning i koncentrationsläger. Tiggare är en enkel måltavla just för att de skapar olustkänslor hos många med sin blotta närvaro, samtidigt som de saknar medel att själva skapa opinion och försvara sin existens. Att vi nu ser en ökad våg med motstånd mot tiggeriet beror dels på att antalet tiggare ökar i Sverige igen (vilket delvis beror på den fria rörligheten inom EU men också på ökade klassklyftor) något vi varit relativt förskonade från under en lång tid, samtidigt som det gått en fascismvåg över Europa vilket bland annat SD är en del av.

Människan vill gärna ha syndabockar, några att peka på och anse sig vara förmer än, och vilka är då lättare att peka ut som ett problem än de svagaste som inte kan försvara sig mot anklagelserna? Det faktum att hatet mot tiggare ökar och ett parti tom gör som huvudfråga att stoppa tiggeriet är en mörk utveckling, för när tiggarna är bort blir det en annan grupp som måste pekas ut för att skylla livets orättvisor på, och sen en annan, och en annan, och en annan….

I just detta fallet passar den kända dikten av Martin Niemöller väldigt väl:

Först kom de för att hämta judarna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna
men jag höjde inte min röst
för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket
men jag höjde inte min röst
för jag tillhörde ingen fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig
och då fanns ingen kvar
som kunde tala för mig.

Den goda viljan

Rätt ofta hör jag från personer från priviligerade grupper som ser sig som allierade med förtryckta att de tar illa upp när personer från en förtryckt grupp blir arga för att de uttryckt sig felaktigt eller kommit med exkluderande åsikter. De menar på att de borde bemötas snällare för de ”är på samma sida” och att den förtryckta borde se att de vill väl.

Jag ska försöka förklara hur jag ser på detta med att ge slacks till den som visar ”god vilja”: Först av allt, det stämmer att vi alla är delar av strukturerna och i olika utsträckning upprätthåller dem och att det är just strukturerna som skall kritiseras i första hand. Dock måste vi också kunna kritisera varandra för strukturerna upprätthåller inte sig själva utan upprättshålls av oss som individer. Jag förstår tanken att visa större tålamod med de som är en god vilja att lära, problemet här är att det faktiskt inte alltid är så lätt att veta vilka som vill lära och vilka som försöker få en att hålla långa förklaringar för att sedan pissa en i ansiktet. Det som egentligen avkrävs när förtryckta ombeds ge lite lösare tyglar till de med goda avsikter är att vi ska kunna läsa tankar. Inte rimligt med andra ord.

Vidare kan jag bara tala för mig här med: jag har större förväntningar på att någon som är påläst och en del av den feministiska/antirasistiska kampen ska ha kunnat tänka lite längre, analyserat lite mer och kommit längre än att tex försvara bruket av ordet transa, prata om kön som binära eller dyl. Om någon som är feminist och dessutom påstår sig vara en påläst sådan kommer med tex grovt transfoba saker eller rasism blir jag mer förbannad än om någon jag vet är opåläst gör det. Av den enkla orsaken att jag i första fallet förväntar mig mer och därmed ser det som ett mer aktivt ställningstagande medan det andra fallet mer känns som okunskap som går att rätta till.

När det kommer till individer som gärna ses som ”de riktiga fienderna” lägger jag sällan speciellt mycket krut alls, dessa personer har ju faktiskt tagit ett aktivt ställningstagande emot det jag själv tror på, bättre lägga fokus på att göra förändring hos de som inte tagit ställning än eller hos de som påstår sig vara mina allierade. För egen del gör det ondare och slår hårdare när någon jag trodde mig kunna lita på kommer med problematiska åsikter eller uttalanden än någon jag redan visste inte tycker som mig. Det skadar tryggheten mer helt enkelt och därför tycker jag inte det är ett dugg märkligt att det ofta blir lika hård, eller tom hårdare kritik mot de som räknas som ”på samma sida”.

Jag tror det är rätt bra att påminna sig ibland också om att även om ens egna intentioner är goda och en har en vilja att lära så skadar exkluderande eller förtryckande ord lika mycket ändå, och reaktionerna kan bli därefter. Jag förstår att det kan svida att känna att en vill väl men missförstås eller anser sig få onödigt hård kritik. Å andra sidan, vem ska bestämma vad som är rimlig kritik till skadan, den som skadat eller den som skadats? För den priviligerade med ”god vilja” kanske det kändes som en klumpigt formulerad mening som inte är hela världen, för den förtryckta kan det vara den 20e klumpigt formulerade meningen den dagen som exkluderar och förtrycker. Är det då verkligen rimligt att kräva att den förtryckta skall se varifrån förtrycket kom, se en god vilja bakom och agera med god ton? Jag tycker inte det. Vi måste få bli trötta, även på de som vill dela vår kamp.

”Sverige kan inte ta emot alla flyktingar”

För mer aktuella siffror se detta inlägg med statistik från 2013:
https://vardagsrasismen.wordpress.com/2014/12/12/sverige-tar-fortfarande-inte-emot-alla-flyktingar/

 

SD går till val på det, rasisten älskar att säga det och till och med S har apat efter retoriken. ”Vi kan inte ta hand om alla”. Det är verkligen en liten snuttefilt i diskussionen om invandring och framförallt asylinvandringen, att just vi tar in för många, vi tar hand om ”alla”. Så därför tänkte jag ge er lite statistik på hur det faktiskt ligger till med det där att alla kommer hit.  Nyaste statistiken är från 2012 så det är den jag kommer använda mig av.

* 2012 var 45 miljoner människor bort-tvingade från sina hem.

* 15.4 miljoner var på flykt och i skydd av FN

* 23.000 personer tvingades varje dag lämna sitt hem för att söka skydd från krig, antingen inom det egna landet eller till andra länder.

* Utvecklingsländer tog hand om 81% av alla flyktingar. Till skillnad mot 70% 2002.

* Pakistan tog hand om flest flyktingar, totalt 1.2 miljoner.

*Afghanistan var det land varifrån flest flydde, 95% av alla afghanska flyktingar hamnar i flyktingläger i Pakistan eller Iran.

* 46% av alla flyktingar var under 18 år.

* 28.8 miljoner var på flykt inom sina egna länder.

* 893.700 sökte asyl vid något kontor kopplat till FN. 13% av dessa behandlades under året.

* De fyra länder som tog emot flest asylsökande var: USA (74.400), Tyskland (64.500), Sydafrika (61.500) och Frankrike (55.100)

Källor: UNHCR globala rapport för 2012 samt UNHCRs årsbok

Nu när vi vet hur många som var på flykt och hur många som sökte asyl i något FN land kan vi se på Sverige:

* 2012 ansökte 43.887 asyl i Sverige. Det är alltså 0.2% av alla flyktingar det året. Fördelat på kön och barn/vuxen såg statistiken för 2012 ut såhär:

asyl

Källa: Migrationsverket

* Av dessa fick mindre än 15.000 asyl, dvs färre än 0.09% av alla flyktingar i världen. Källa: Migrationsverket

Att jag nu enbart räknat på asylsökande beror helt enkelt på att övriga invandrare består av (från största till minsta grupp): Återvändande svenskar, anhöriginvandrare vars försörjning måste vara säkrad av den som personen invandrar till, arbetskraftsinvandring, studenter, adoptivbarn.

Så nu kan vi ju då fråga oss om 0.09% är ”alla”? Inte? Nä då kanske det är dags att sluta säga att alla kommer hit?

Om någon känner för att gnälla om att USA, Tyskland osv är rikare länder än oss och därför har råd med fler asylsökande:

* Det land som tog emot flest flyktingar sett till BNP var Pakistan. Följt av Dominikanska republiken, Kongo och Kenya

* Sverige låg först på plats 58 sett till flyktingar och BNP.

Å den som istället vill gaffla om att Sverige är ett litet land med få invånare, sett till invånarantal 2009 så var det Jordanien som tog emot flest flyktingar. Inte Sverige, vi var först på 12:e plats.  Så nä så himla världsledande är vi inte va? (Dessa siffror är från 2009 men tyvärr hittar jag inte en samlad statistik på detta som går att länka till, den som vill kan ju räkna själ utifrån siffrorna hos UNHCR från detta år)

Som sista grej, för den som nu vill hävda att vi inte har råd:

Invandringen (totalt räknat) kostar oss ca 1% av BNP varje år (drygt 34 miljarder). Bara alliansens skattesänkningar mellan 2006-2010 minskade statens inkomster med 100 miljarder och på de la det sedan skattesänkningar för ytterligare 100 miljarder och så sent som i fjol talade de om skattesänkningar för ytterligare 15 miljarder. Så nog finns det pengar, det är bara en fråga om hur de fördelas.

Edit: Eftersom det inkommit en del kommentarer som påstår att skattesänkningarna varit en fördel för jobbskapande och ekonomisk tillväxt. Det finns faktiskt inget som tyder på att det skulle stämma. Alliansen påstår att så skulle vara fallet men mottalas av flera experter inkl regeringens egna ekonomiska utskott. Det har tom avråtts från fler skattelättnader som alliansen gjort ändå. Några länkar på ämnet:
http://www.dagensarena.se/opinion/roland-granqvist-professor-jobbskatteavdrag-utan-effekt/

http://mobil.dn.se/nyheter/politik/expert-sagar-jobbskatteavdraget/

http://www.utredarna.nu/rogermortvik/2012/05/09/tveksamma-och-osakra-jobbeffekter-av-jobbskatteavdraget/

 

 

Varför n-ordet faktiskt är problematiskt

Denna text skrevs av Niklas B i eventet ”Chokladbollens dag” som en beskrivning och förklaring till varför nedsättande rasistiska ord är ett problem. den har även postats i den rasistiska motsvarigheten ”n*bollens dag” eventet. Jag håller med i texten fullt ut och igenkänningen är hög. Eftersom jag tyckte texten var så bra bad jag att få posta den här på bloggen vilket Niklas godkände. Jag har dock censurerat n-ordet som stod utskrivet i original. Om en efter denna text ändå inte förstår varför Niklas, jag och många andra mörkhyade motsätter oss användandet av n-ordet vill en helt enkelt inte fatta. Varsågoda att läsa, begrunda och gärna dela denna fantastiska text!

10 691 personer (i skrivande stund) kräver sin rätt att använda ordet n*boll i gruppen ”N*bollens dag den 11 maj”. Merparten av dessa personer hävdar att det alltid har hetat så och ser inget negativt i ordet n*. Det dem dock alla har gemensamt är att de inte vet bättre. För de kan inte förstå och sätta sig in i hur ett ord som n*, svartskalle, bl*tte eller svarting kan påverka och trycka ner en person som är mörkhyad.

Men jag kan. Jag vet. För jag är mörkhyad. Och under åren har såklart även jag blivit kallad apa, svartskalle, svarting, bl*tte och såklart, n*.

När en person tagit dessa ord i sin mun, har det inte varit i en positiv bemärkelse, typ ”du n*, det var en väldigt fin lunch du lagade till. Jag är proppmätt. Tack så hemskt mycket.” Det har istället varit spridda, negativa kommentarer, typ ”n*jävel” eller ”din jävla n*”. Alltså i ett sammanhang där personen haft som avsikt att trycka ner mig genom att anspela på min hudfärg.

Den mest oväntade och chockartade gången var när jag i 16-årsåldern cyklade hem från skolan och passerade två yngre tjejer i 8-årsåldern. Just när jag passerar den ena tjejen häver hon ur sig ”jävla n*”. Jag borde ha stannat och pratat med henne men eftersom jag blev så chockad och förvånad cyklade jag bara vidare.

Det jag försöker förmedla till er som envist fortsätter kräva er rätt att få använda ordet n*boll är att det handlar inte om dig och vad du tycker. Det handlar om personen som blir nertryckt och hur denne upplever det.

För er som fortfarande inte förstår, se filmerna ”12 Years a slave”, ”The Butler” eller ”Amistad” (alla tre är verklighetsbaserade). Ordet n* (n*gger) används ganska ofta i dessa filmer. Se dem och tänk på HUR ordet används och i vilket syfte.

För er som skiter i allt jag har skrivit, tänk över detta scenario:
Vi har för vana att ibland ge våra vänner och bekanta smeknamn som kanske följer med dem en hel livstid. Oftast baseras smeknamnet utifrån en rolig, pinsam händelse eller hur personen ser ut eller beter sig.

Tänk om din bästa vän en dag säger: ”Du, jag vill inte att ni kallar mig för det längre. Jag tycker det är taskigt och nedsättande. Jag mår dåligt”. Skulle du då fortfarande säga:

Vadå, du har ju ALLTID kallats för det!
JAG tycker inte att det är så nedsättande!

Gaslighting – förtryckarens bästa vän

Gasligting är ett begrepp som myntades i en pjäs skapad 1938 men är nu ett vedertaget begrepp även inom skolpsykologin. Gasligting är en manipulationsteknik som är extremt vanligt förekommande inom misshandelsförhållanden men som även används som maktmedel i andra situationer också. I politiska debatter möter jag ofta försök till gaslighting från priviligierade som försöker trycka ner personer från förtryckta grupper. Gaslighting innehåller flera olika tekniker som alla har som syfte att försöka få den utsatte att tro att hen är problemet, den det är fel på.

Ska försöka ge ett exempel här på hur gaslighting kan gå till:

Pers 1: ”Jag är så less på vardagsrasismen jag möter hela tiden, varför vill människor bara se min hudfärg?”
Pers 2 (gaslightaren): ”Fast jag tror inte det är så mycket vardagsrasism faktiskt, det är nog bara du som feltolkar”
Pers 1: ”Jo fast jag märker ju att det är så, att jag hela tiden får kommentarer om min hudfärg”
Pers 2: ”Nä, jag tror du bara ser problem där de inte finns, de kanske bara tycker du har en fin hudfärg och vill säga det, varför göra det till ett problem?”
osv. där diskussionen hela tiden handlar om att Pers 1 överdriver, ljuger eller misstolkar.

Inom gaslighting är det också vanligt att använda sig av ”derailing”, dvs att vinkla om vad diskussionen handlade om för att få det att handla om något helt annat. det kan tex handla om att en person berättar hur hon blivit följd från tunnelbanan av en främmande man och funnit det obehagligt, vilket någon annan vrider på för att få diskussionen att handla om hur missförstådda män är som inte ens kan gå efter ensamma tjejer på kvällarna för att se att de kommer hem tryggt.

En extremt vanlig fråga som jag fått många gånger och som jag vet att andra feminister/rasifierade fått många gånger som är en form av gaslighting är frågan ”Hur kommer det sig att just du träffat så många rasister/sexister?” Denna fråga lägger skulden på offret som berättar om sina upplevelser, samtidigt som den insinuerar att det kanske inte ens är sant, att offret överdriver eller ljuger.

När gaslighting dras till sin extremare punkt handlar den om att få offret att tro sig vara galen, genom att tex få hen att tro att saker som skett inte alls inträffat.  Att hen gjort saker hen inte kan minnas osv. Gaslighting är helt enkelt ett ofta väldigt effektivt sätt att ingjuta tvivel hos offret, få hen att ta på sig skuld och ifrågasätta sina egna erfarenheter. Syftet är att i förlängningen få personen att tvivla på sin egen uppfattning av verkligheten.

Gaslighting används i större utsträckning mot kvinnor än mot män, det är tom en del av strukturerna i hur kvinnor blir bemötta. Ett tecken på detta är hur ofta kvinnor inte litar på sina egna känslor och gärna frågar andra om de har rätt att känna som de gör. Ett resultat av att ha mött gaslighting allt för ofta. Att tex säga ”jag vet inte, överdriver jag nu eller är det ok att jag blir arg för detta?” och sedan dra ett exempel vem som helst, oavsett kön ,hade blivit förbannad över. Gaslighting leder också till att framförallt kvinnor känner sig osäkra i sina förhållanden, för att de inte vågar ställa krav för att de tror att de inte har rätt att reagera och tänka som de gör.

För att underlätta lite att själv upptäcka när någon försöker gaslighta dig här är en lista på några olika vanligt förekommande fraser:

* Jamen var det så illa, egentligen?

* Varför är det just du som upplever sånt här?

* Varför ta åt dig, tänk på nått annat istället.

* Ja, fast har du tänkt på att…. (sätt in valfri grej som flyttar fokus från ämnet)

* Ok men är du säker på att det var så det gick till? Låter lite väl otroligt för mig.

Har en väl börjat kunna lägga märke till när gaslighting nyttjas blir det uppenbart hur frekvent detta används för att förminska och ogilitgförklara utsatta personer/gruppers berättelser och upplevelser. Det blir också lättare att stå emot denna form av manipulation och inse att en har rätt till sina känslor. Ingen har rätt att få dig eller någon annan att tro att ens känslor är obefogade eller att det är en själv det är fel på för att andra utsätter en för kränkningar.

Disclaimer: Detta handlar givetvis inte om att aldrig ifrågasätta andra eller köpa allt någon annan säger, men så länge du inte har klara bevis på, eller själv var med vid situationen som omtalas har varken du eller någon annan rätt att försöka få personen som berättar om en händelse att tvivla på att den skett. Varken du eller någon annan har heller rätten att få det hela att handla om något annat eller ge offret skuld.

 

Eurovision,Conchita och vinsten

Igår var det Eurovisionfinalen i Danmark. I slutet av kvällen stod artisten Conchita Wurst från Österrike som vinnare, och som genom ett trollslag såg jag sociala medier gå bananas. I vissa fall i form av totala hyllningar kring denna person som närmast beskrevs som guds gåva till människan, i andra fall som en kufisk typ, ja tom äcklig, som inte borde fått tävla öht. Bland rösterna hördes också olika transpersoner som inte alls uppskattat den röst som Conchita plötsligt tillskrivs.

Såhär: Conchita är inte en verklig person, hon är en karaktär skapad av en snoppbärare vid namn Tom. Tom verkar inte definiera sitt kön alls men har pronomen han. Vad jag kan höra/läsa i olika intervjuer kallar han sig ”könsneutral” och verkar av vad jag kan döma vara en icke binär transperson. Tyvärr är det många som inte lyckas koppla detta att han _inte_ är en transkvinna och plötsligt tillskrivs han en röst, en åsikt och en position i transkampen han inte bör ha och heller aldrig gjort anspråk på. Lika ledsamt som jag tycker det är att han görs för symbol för något han inte är, tycker jag det är att så många vill skriva ned betydelsen hans vinst ändå kan ha för att lyfta frågor om diskriminering och rätten att vara sig själv, med motiveringen att han inte är en binär transperson.

Ja, Tom kan tvätta av sig sin roll som Conchita, han kan ta av sminket och då ses som en man. Detta betyder dock inte att han inte får motta hot, att han inte kan diskrimineras eller utstå våld på grund av sitt val att vara dragshowartist eller ”könsneutral”. Faktum är ju att vi såg en enorm hatkampanj mot honom under eurovision just på grund av att han är dragartist. Tre olika länder startade upp namninsamlingar för att få honom portad från tävlingen. Det säger rätt mkt tycker jag.

Nej, Tom kommer aldrig kunna förstå hur det är att vara binär transperson, han har heller aldrig påstått det. Jag hoppas verkligen att alla som nu gör honom till en ikon för transrörelsen stannar upp lite och inser att den position han har inte är i närheten av den verklighet som (binära) transpersoner möter till vardags. Jag hoppas att de som ser detta som en ”seger” över transfobi inser att transfobin är kvar, för oss som är transpersoner har denna seger inte ändrat något alls, faktum är att det för närvarande bara innebär mer lidande och kränkningar med alla transfoba uttalanden som följer i Conchitas segerspår. Det är värt att ha i beaktande när en hyllar denna seger.

Samtidigt önskar jag att de som nu går hårt åt Conchita/Tom med motiveringen att han inte är ”riktig” trans pga växlar mellan kvinnoroll och mansroll kan stanna upp och se att ja, det kanske stämmer men samtidigt finns det många av oss som är ickebinära transpersoner som oftast passerar som cis, och vi är lika mkt trans ändå. Att som ickebinär se hur andra transpersoner bashar på Tom/Conchita utifrån bitar som passar in på en själv gör ont, väldigt ont.

Jag hoppas vi kan glädjas tillsammans åt att en artist som flera länder försökte porta lyckades vinna ändå, samtidigt som vi inte skapar oss några illusioner om att detta skulle leda till en verklig förändring för transpersoner. Dana International vann för 16 år sedan, hon är öppet trans, ändå är situationen för transpersoner idag i många fall värre än det var när hon vann, så det visar ju att även om en vinst som denna är politisk och bra är det långt ifrån ett tecken på att kampen är på väg att vara avklarad. Det behövs mycket mer än en Eurovisionsång för att ändra samhället.

Allt är rasism nuförtiden.

Eftersom jag redan har börjat svara på lite allehanda mer eller mindre genomtänkta argument från rasister som kräver att kalla chokladboll för något helt annat så tänkte jag fortsätta lite på samma tema och bemöta ett antal exempel som ältas till förbannelse i antirasistiska diskussioner. Dessa dras upp för att påvisa hur mycket det överdrivs i pratet om rasism och att ”allt är ju rasism idag!”. Nu är ju saken bara den att de exempel de själva kommer dragandes med är gravt överdrivna och förvanskade av rasister som försöker tjäna enkla poäng. Så med det sagt, dags att krossa lite myter!

1) ”Sverige är så överkänsligt, vi får inte ens ha med en svart docka i Kalles Jul!” – Denna har varit en riktig favorit sedan ändringarna i programmet julen 2012. Det som väl snarast visar på en överkänslighet och rejäl egocentrism hos svenskar är det faktum att så många tror att beslutet handlar om oss. Fakta däremot är: Kalle Ankas jul sänds i över 40 olika länder. I originalet finns inte den svarta dockan med, den klipptes in nån gång tidigt 50 tal, klipptes bort en stund i början på 70 talet, klipptes in igen på 80 talet och togs så bort igen. Kalles jul började visas i Sverige på 60 talet men den svarta dockan är med första gången 82. (Den som här vill gnälla nått om tidsaspekterna: Inslaget med tomtens verkstad är från en film från 38, så även om kalles jul kom först på 50 talet är filmen äldre än så). Filmen skulle restaureras för att få en bättre kvalité, i samband med det bestämde sig  amerikanska Disney (aka huvudkontoret) att det var lika bra att ta den tillbaka till den ursprungliga versionen utan svart pickaninny docka som de ansåg förlegad och rasistisk. Av alla dessa länder som sänder Kalles jul var det ett enda land som reagerade med namninsamlingar, facebookgrupper, omröstningar i tidningen och folkstorm. Gissa vilket? Just det: Sverige. Jag misstänker att ansvariga i USA (om de ens fick veta om det hela) garvade sig fördärvade över detta. Så en gång för alla: Det var inte Sveriges idé att klippa i Kalles jul!! Dessutom är det aningen skrattretande att just avsaknaden av den svarta dockan gör folk så upprörda, medan den vita dockan och dockan som är en stereotyp på judar som också klipps bort knappt rönt någon uppmärksamhet.  ( http://www.svt.se/kultur/film/disney-censurerar-i-kalle-ankas-jul )

2) ”De censurerar Tintin på biblioteken!” – Detta handlade om att ett, one, uno, 1, bibliotek valde att flytta Tintin böckerna från en hylla till en annan. De upplevde att dessa serier inte lästes i någon stor utsträckning och tyckte det var lämpligt att lyfta dem till en hylla för mindre populära serieböcker för att göra plats åt nyare och mer efterfrågad lektyr. I en annan version förklaras beslutet med att böckerna är rasistiska (vilket de är) och att de inte passar bland böcker riktade till barn och därför flyttas de till en sektion för vuxna. Eftersom det blev sådan enorm upprördhet över detta ack så hemska beslut tvingades biblioteket flytta tillbaka dem igen. De står nu där de alltid stått. Jag har nog aldrig varit med om ett sådant missbruk av ordet ”censur” som i detta fallet.
Edit: Som ni kan se i kommentarerna har jag blivit upplyst om att det handlade om att en avdelning på kulturhuset ville ta bort TinTin böckerna medan en annan hade dem kvar. Avdelningarna i sig hade inget med varandra att göra. Dock kvarstår att diskussionen om att _hela_ kulturhuset ville censurera TinTin är felaktig, det handlade alltså enbart om den verksamhet som riktas till barn/ungdomar under 13 år.

Tintin-debatten handlade alltså om en flytt av böcker

http://www.svt.se/kultur/bok/kulturhuset-backar-tintin-blir-kvar

3) Nån har bestämt att Nogger är rasistiskt! – Nä, nogger går att köpa idag, den har inte bytt namn och den ser ut precis som förr. Ingen har någonsin påstått att Nogger är rasistiskt. Däremot för 9 år sedan tyckte dåvarande ordföranden för Centrum mot rasism att reklamen för Nogger black var på gränsen till rasistisk och påtalade för GB att de borde fundera på att ändra den. Utformningen på typsnitt/reklambild gjorde det nämligen allt för lätt att läsa ”nigger+ lakrits= sant” istället för ”nogger+lakrits=sant”. Jag upprepar: Reklamen ansågs rasistisk, reklamen, inte glassen eller namnet på glassen. Nogger black fanns kvar i 2 år. 9 år senare har folk alltså fortfarande inte släppt detta utan drar upp det gång på gång, dessutom om fel Nogger version. Skärpning, move on!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10578012.ab

4) Skolavslutningarna har flyttats från kyrkan! – Ok first off är det en seglivad myt att det skulle vara nån allmängiltig tradition som ”alla” varit med om, detta att fira skolavslutningar i kyrkan. Enda avslutning jag hade i en kyrka var min student, pga utrymme och de som exkluderades där var Jehovas, inte muslimer (som vanligen ges skulden för denna ändring). Det är på sin höjd 50-50 huruvida en haft skolavslutningar i kyrka eller ej under uppväxten för oss som är 20+ idag. I mina föräldrars generation (40 talister) är det ännu ovanligare att skolavslutningar hölls i kyrkan. Vilket jag faktiskt tror har att göra med att kyrkan var starkare då än nu. Idag är kyrkan relativt svag och folk verkar glömma att en kyrka faktiskt är en helig plats för de som är troende och ser den istället bara som en extra utsmyckad aula. När kyrkan hade starkare ställning däremot var skolavslutningar sällan i kyrkan just för att de inte hörde hemma där. Kyrkan var för andakt och tro, inte för osnutna ungar att fira att de fick vara lediga. Att kyrkor idag börjar fasas ur igen från skolavslutningar har inte att göra med invandringen, det har att göra med sekulariseringen. Eftersom stat och kyrka är helt separerade nu och skolan har gjorts konfessionsfri har reglerna också ändrats till att kyrkobesök eller dyl skall vara en undervisande del av skolan med tydligt pedagogiskt syfte, men inte ”bara för att”. Således: ingen avslutning i kyrkan om den inte kan hållas fri från religiösa inslag såsom tex bön, välsignelser eller andakt. Eftersom få kyrkor tillåter att lokalen används utan att en präst får tala och ofta ge en välsignelse eller bön går avslutningar i kyrkan bort. ( http://www.skolverket.se/regelverk/juridisk-vagledning/2.6125/skolavslutning-i-kyrkan-1.175509 )

5) Det är rasistiskt att sjunga nationalsången! – Ummmm……nej. Nej det är det inte. Går du runt i ”stolt svensk” tröja, heilar och sjunger nationalsången samtidigt kan det nog te sig en aning rasistiskt ja, men brister du ut i sång under flagghissning på nationaldagen tex kommer ingen bry sig ett skvatt. Om du skippar heilandet.

I de fall där det bedömts som rasistiskt har det i så gott som samtliga fall handlat om just nynazister som betett sig olämpligt i samband med sjungandet. Eller nån enstaka rektor som skippat sjungandet på grund av problem med unga nazister på skolan. (Som parentes, Du gamla du fria är fortfarande inte officiellt klubbad som nationalsång, vi har egentligen ingen nationalsång)

6) Vi har tom fått ändra svenska flaggan! – Svenska flaggan ser ut som den alltid gjort. I samband med fotbolls/hockey vm ( sportintresse noll, rätta mig den som vet) hade hejarklacken andra flaggor för att de ansåg det vara snyggare på läktaren. Något vi knappast kan ta som ett allmängiltigt direktiv för hela landet. Det är också helt ok att ha flaggor i sin trädgård, på huset, på sin bil osv. Flagga på. Kallar någon dig rasist har det troligen mer med annat att göra än din vurm för svenska flaggan.

7) Våra högtider är hotade, snart får vi inte ens köpa skinka i butiken längre! – Just detta har jag svårt att bemöta, det är liksom en så helt absurd tanke att en liten minoritet av landets invånare skulle bry sig ett skit om hur alla andra firar sina högtider så länge de inte tvingas delta mot sin vilja. Att de skulle bry sig så mkt att de tom får igenom lagförslag som gör att den stora majoriteten inte kan fira sina högtider som vanligt. Nä, det låter inte vidare troligt va? Sist jag var och handlade fanns det dessutom ”helgskinka”, något jag aldrig såg i butik som barn, så verkar snarare komma fler produkter från gris än färre. Fira lugnt!

8) Barn får inte vara pepparkaksgubbar på Lucia! – Jag har hört om två olika situationer som blossat upp i media angående detta. Fall 1 var på en skola där barnen fick rösta om vilka låtar som skulle sjungas i tåget, eftersom ingen låt som handlade om pepparkakor var med beslutade läraren att barnen inte skulle vara pepparkakor i tåget. Ett barn blev ledsen och hans föräldrar gick ut i media, han fick vara pepparkaka ändå. Situation löst. Det andra fallet handlar om några olika kyrkor som beslutat att Luciatåg som ska vara i kyrkan måste vara traditionsenliga enligt kristen tradition. I ett traditionellt kristet tåg finns egentligen bara Lucia och tärnor men de tillät även stjärngossar. Tomtar, pepparkakor och annat är hedniska inslag och var förbjudna. Märkligt nog handlade all upprördhet om pepparkakorna men inget om tomtarna… undrar varför? Det roliga är att i inget av dessa fall påstås orsaken vara att pepparkakor är rasistiska, det är något som hittats på av: Rasister.

http://na.se/nyheter/laxa/1.1909915-skolan-backar-mio-far-vara-pepparkaksgubbe

http://www.expressen.se/nyheter/tomtar-forbjuds-i-kyrkans-luciatag/

9) Men kritiken mot Lilla Hjärtat och Pippi då, DET är väl ändå överdrivet?- Kort svar: Nej.

Långt svar: Pippi är gamla vanliga Pippi, storyn, karaktären och Astrid Lindgrens berättarteknik försvinner inte av att ett ord som används, ja vadå, 10ggr totalt i hela boken, byts ut. Att modernisera böcker som ständigt får ny publik för att hänga med i språket osv är inget nytt, det görs ofta. Vad gäller Lilla Hjärtat tycker jag att debatten som rasade då rätt tydligt visade vad som var problemet. Syftet var att ge mörkhyade barn en karaktär att känna igen sig i, denna karaktär blev ritad på exakt samma vis som en PickaNinny. PickaNinnys är alltså rasistiska nidbilder som användes i reklam främst i USA framförallt under 30-60 talet. De hade som syfte att håna och förlöjliga svarta och på detta vis sälja antingen produkter till vita som kunde få se sig som överlägsna, eller kränga prylar till svarta genom att få dem att tro att det skulle öka deras status (ex blekmedel för hyn). Å detta tycker alltså Stina Wirsén var en lämplig utgångspunkt för en karaktär riktad till rasifierade barn. Jag tycker det är ganska rimligt att det i ett sådant läge påtalas att även om författarens avsikter var goda så klev hon rejält i klaveret. 3 bilder nedan, två klassiska pickaninnys, en lilla hjärtat. Den som inte ser de enorma likheterna bör kolla upp sin syn.

Healing-the-pickaninny-curse~~element55  lillahjartat Pickaninnysoap1910to1940

 

10) De tog bort kinesen på kinapuffar! – Ja till sist! Allt för sent dessutom om ni frågar mig. Den bild som var på kinapuffar tidigare är i samma liga som pickaninnys. En bild skapad för att nedvärdera inte bara kineser utan asiater i stort. Jag tycker de hade kunnat skippa rishatten som de lämnat kvar på förpackningarna också, men antar det är för mycket begärt.

11) Höll på att glömma den största myten av alla: ”Detta får en ju inte säga längre i det här landet!” – Har du sagt saken? har du kanske tom spenderat ett helt blogginlägg, debattartikel eller samtal med att prata om just den saken? Ja då får du uppenbarligen säga det. Att stå oemotsagt däremot är något helt annat, och det är något som inte är en rättighet. Så fort du säger ”men det får jag ju inte säga/tycka” så har du precis motbevisat dig själv då du just sa/tyckte den saken. Du säger ditt ,vem som helst får säga emot. Så fungerar en demokrati!

Nå som avslutning:  Kom ihåg att rasism var vardag i ännu större utsträckning förr än idag, att det ibland verkar som att det tjafsas om småsaker handlar helt enkelt om att sådant som alltid varit rasistiskt rensas bort eller kritiseras för att de som är utsatta nu har en större chans att göra sin röst hörd.

Det minsta du kan göra är att lyssna.

 

”Jag är inte rasist, jag har en vän!”

Det finns inget som rasister gillar så mycket som att hänvisa till någon anonym vän som ett alibi till att de inte alls kan vara rasister. Amra och Ninni har skrivit en väldigt bra text om det som ni borde läsa.

Att hänvisa till sin vän, familjemedlem eller partner är på intet sätt hållbart i diskussioner om rasism, eller något annat läge för den delen heller, där någon påpekar att en uttrycker sig kränkande. Oavsett om den där vännen/partnern/familjemedlemmen existerar eller ej så är hens närvaro i ens liv ändå inget som gör att en är immun mot att vara rasistisk eller ha problematiska åsikter i övrigt.

Denna text delas friskt på FB (Trigger rasism och fördomar mot muslimer!)

Nu är jag så arg att tårna krullar sig!!! För att förtydliga innan nån läser så är jag INTE rasist eller mot invandrare. Punkt. Läste just att det ligger ett förslag att servera halalslaktat kött i skolorna. Nu är min gräns nådd. Det kommer muslimska flyktingar varje dag. Dom flyr från fasor vi kanske inte ens kan föreställa oss. Det jag blir så jäkla förbannad över är Sveriges flathet!! Dom vill ha moskeer. Japp vi bygger det! För skattepengar som muslimerna inte är den största betalande delen av. Om jag flyttar till ett land med muslimskt styre får jag bygga min kristna lokal själv ( om det inte är till hälften kristet folk där redan) och det bekostas inte av annat än dom kristna som vill ha lokalen. Jag tvingas skyla mig annars får jag skylla mig själv om jag blir våldtagen. Jag simmar två dagar i veckan. I badhuset står det tydligt att man ska duscha naken innan och man får inte ha kläder i badet. Detta gäller tydligen inte muslimer. Jo männen kastar glatt kläderna och går runt i badbyxor. Kvinnorna badar sällan men småtjejerna och tonårsflickorna har tights, tröja med långa ärmar och huvudduk. Och dom duschar inte utan kläder innan. Varför är dom ett undantag från regeln?? Lever vi inte i samma land med samma regler? Varför kan inte dom simma/bada i en baddräkt och en duschmössa?? Och varför slipper dom tvätta sig innan badet?? Personligen tycker jag att det är ofräscht att simma tillsammans med påklädda människor som inte har duschat!! KS har flera klasskompisar som är muslimer. Jag tycker att det är sorgligt att se dessa tjejer tvingas skyla sig och inte delta på vissa aktiviteter just för att dom är tjejer. Lever vi inte i ett jämställt land där kvinnor och män värderas lika?? Är inte det ett svek mot dessa kvinnor/tjejer från Sveriges sida att inte sätta ner foten och ryta ifrån?! Å nej KS får inte följa med någon av dessa tjejer hem för att leka. Dom får gärna komma hit men inte tvärtom. Fördomsfullt? Ja absolut! Men hur kan jag skicka min fria dotter ( i deras ögon även halvnaken) till en miljö där männen och pojkarna dömer henne som en slampa/hora och även mig som hennes mamma eftersom vi inte skyler oss och där dom kommer ifrån så kan vi behandlas som sexuella leksaker bara av den anledningen?? Och nu till köttfrågan… Jag jobbar med djur. Jag älskar djur och har vigt mitt liv åt att ta hand om dessa. I dom flesta muslimska länder behandlas djur som skit. Och halalslakt är djurplågeri på hög nivå!!! Vi har världens högsta djurskyddsregler i Sverige. Svensk halalslakt bedövar djuret först innan halsen skärs av. Så lidandet blir inte lika stort nej. Det är principen!! VARFÖR ska vi föra in det i skolorna?? Det är i grunden ett djurplågeri man har försvenskat! Varför ska den muslimska tron in i den kristna skolan?? För vi är ett kristet land med kristna värderingar. Då får man väl ha muslimsk skola i moskeerna?! För jag kan inte med dessa saker längre!! Båda mina barn har besökt både moskeer och synagogor genom skolan för at lära sig om och skaffa förståelse för andra religioner. BRA!! Men dom muslimska barnen satt kvar och ritade i skolan när dom skulle besöka den kristna kyrkan! Undrar vilka som egentligen är främlingsfientliga… Jag är trött på att folk särbehandlas pga tro. Ta seden dit man kommer är ett mycket bra ordspråk. Börjar dom servera halalslaktat kött i mina barns skola så kommer inte mina barn att sätta sin fot där. Punkt! Och kan vi bara sluta att ändra oss för andra?? Stå upp för vad VI är och vad VI tror på! Sluta förminska oss själva! Dom söker skydd och tillvaro här och det erbjuder vi, passar det inte så finns det ju returresor. Vi kan inte hålla på så här längre! Det är tyvärr dom som får anpassa sig till det svenska samhället precis som vi skulle få göra om vi flyttade till deras land. Återigen, jag är inte rasist eller främlingsfientlig bara så jävla trött på att vi svenskar alltid ska ändra oss för andra och aldrig vara stolta för vad vi är/kan och vill..Och en sak till.. Varför är det hela tiden krig i muslimska länder med det styre som dom har? Varför flyr dom till våra länder, kristna och demokratiska? Och varför är det sällan eller inga krig i kristna demokratier?? Dom söker tryggheten här men fortsätter ändå att bygga upp sin levnad här på deras grunder, som återigen leder till bråk och krig. Makes no sense….

Som ni ser, en text pepprat med ”jag har vänner som…”, ”mina barn leker med personer som…” och ändå en text fylld med hat, fördomar och ja, rasism. Att avsluta en text med att det är de som flyr ifrån krig som orsakat krigen? Seriöst, hur lågt kan en sjunka? Texten i övrigt innehåller enormt många sakfel (mer om det längre ner) Detta är lite av ett typexempel på hur rasism ursäktas genom att hävda att en ju umgås med de personer en just spyr hat över så då kan en inte vara rasist.

Nu ska jag berätta något spännande: Att utsättas för rasism av sina egna vänner eller familj är extremt vanligt! Speciellt om en är rasifierad men tillsammans med någon som inte är det. Shit pommes var rasismen kan vina från partnerns familj i sådana lägen!

När texter som den ovan sprids, folk håller med och hyllar och samtidigt tycker ”jag är inte rasist, min vän är muslim” så undrar jag dels hur nära en står den där vännen, är det kanske i själva verket en kollega på jobbet en hejar på en gång om dagen? Dels funderar jag på vem som är så oempatisk med sina vänner? Med så hatiska vänner behövs inga fiender liksom… Det är dessutom generellt mkt svårare att orka säga ifrån till sina vänner när de uttrycker sig rasistisk än mot random främlingar just för att det så ofta bemöts med ”du vet vad jag menar, jag är ju inte rasist på riktigt!”. Alltså, rasistiska skämt, ord osv sårar även om det kommer från vänner som ”inte menar något dumt egentligen”. Bryr du dig om din vän, skippa rasismen.

Eftersom denna text spridits en hel del tänkte jag även passa på att besvara lite av påståendena i texten, klarar inte av att dela den såhär och inte besvara det som står.

1) Halalslakten: Halalslakt är varken mer eller mindre hemsk än annan slakt. Djuret dör, oftast har det lidit innan pga helt sjuk djurindustri. Ett dött djur bryr sig inte ett skit om ifall de välsignades innan dödsögonblicket eller ej, så vad spelar det för roll? ”En princip sak” står det i texten. En princip mot vad? Religion? Rimmar illa med att texten gång på gång trycker på att vi skulle vara kristna i Sverige. Om en faktiskt, på allvar, bryr sig om djurens situation är det läge att kritisera _all_ djurindustri, _all_ slakt, inte bara halal. Vägra släppa barnen till skolan så länge inte all mat som serverar är vegansk. Är det bara halal som stör är det inte pga hur djuren har det utan på grund av vilken religion det är som förespråkar det.

2) Moskéerna: Ja, vissa moskéer får statliga bidrag, de flesta har byggts med medel från muslimerna själva utan statlig inblandning utöver bygglov. Vad är det att gnälla om? Skattefrågan är ju bara nonsens. De flesta i Sverige idag är inte kristna, ändå underhålls och byggs kyrkor med skattemedel. Är det lika hemskt? Ser sällan upprörda texter om det faktiskt…

3) Badhusen: Japp, på många badhus görs det undantag för muslimska kvinnor motiverat med att det är bättre att de kommer och lär sig simma än att de stannar hemma. Helt ok tänk enligt mig men alltså inte enligt skribenten. Iof brukar det inte bara vara muslimer som skippar att duscha nakna, det finns rätt många som inte finner det bekvämt att duscha inför andra. Att duschbås fortfarande inte finns på de flesta badhus är för mig en total gåta.

4) Krigen: De enda som startar krig är de med makt, vanliga invånare i länder startar inga krig, de tvingas bara strida i dem. Flyktingar som kommit hit har inte startat några krig, de är offer för dem. Att kristna inte skulle kriga är så historielöst och okunnigt att klockorna stannar. USA, någon?! Där presidenten tom måste svära en ed till landet, flaggan och gud. Inget annat land är med i, och startar, så många väpnade konfliker som USA.

5) Besök till trossamfunds lokaler: Enligt skollag får elever inte tvingas besöka andra trossamfund eller delta i konfessionella inslag i skolans regi. All sådan aktivitet måste vara frivillig. Det är inte barnens fel att föräldrar har en religion som de tolkar förbjuder besök hos andra trossamfund. Uppenbarligen lever skribenten i ett område där Jehovas inte är speciellt starka, annars hade hon vetat att Jehovas är strängt förbjudna att besöka andra trossamfunds lokaler, tom om de inte är religiöst anknutna, tex fritidsgårdar. Så att detta skulle vara något bara muslimer pysslar med är helt fel. Dessutom gäller det långt ifrån alla muslimer, finns minst lika många som inte bryr sig ett dugg om deras barn besöker en kyrka eller synagoga.

6) ”Ta seden dit ni kommer!”: Sådär som svenskar gör när de kräver att alla på semesterorten ska kunna prata engelska? Sådär som svenskar gör när de bygger upp hela städer för svenskar, med svenska gatunamn osv för att ”känna sig hemma”? På samma sätt som svenskar som vill fira svensk jul, midsommar osv på charterresan? Sådär som svenskar som tar sig rätten att köpa sexslavar i tex Thailand gör, en industri som inte skulle finnas utan efterfrågan från rika västerlänningar? Nä. Inse fakta, vita svenskar är varken bättre eller sämre än folk från något annat land. Alla är vi samma skrot och korn så försök inte ens hävda att svenskar tar seden dit de kommer i någon mer utsträckning än andra.

7) Att uppmana de som ”inte tycker det passar” att resa hem/”Skulle jag flytta till deras land så”: Så bara för att en invandrat hit får en inte ha åsikter om landet? Önskemål om hur landet ska styras? En religiös lokal att gå till som passar ens tro? Är en flykting ska en alltså bara vara tacksam och inte ha några demokratiska rättigheter? Inte direkt förenligt med den jämlikhet, demokrati och kristna värderingar skribenten yrar om. Dessutom, vilket land är ”därifrån de kommer”. Det kommer liksom flyktingar från fler än ett land, alla länder är inte lika. Att tala om muslimska flyktingar/invandrare som en enda homogen massa är rasism, oavsett hur många muslimska vänner hens barn har. Å även om det vore sant, att vi inte hade fått några rättigheter i något muslimskt land, ska vi sjunka till samma nivå? Ser inte skribenten själv hur oerhört fånigt de låter? ”De är dumma så jag ska också vara dum!!” *stampar med foten som en 3åring*

Varför inte satsa på att var det bästa landet, det friaste landet, det land där alla har en chans att känna sig hemma och må bra istället för att satsa på att bara vara lite lite bättre än det sämsta av länder att leva i?

Nä hörrni, om ni har vänner ni använder som alibi för att häva ur er rasistiskt skitsnack, lämna den/de personerna ifred för uppenbarligen är du ingen vän värd att ha.

Könskontrakt och internaliserad rasism

När det diskuteras förtryck och orsakerna bakom förtryck ligger diskussionen oftast (och ganska naturligt) fokuset på vem det är som har makten, vem det är som förtrycker. När i pratar om rasism talar vi om vithetsnormer, vitas makt och rasifierades förtryck. När vi pratar om feminism diskuteras mäns överordning, kvinnors förtryck osv. Det som sällan talas om är däremot hur vi förtryckta faktiskt hjälper till att upprätthålla vårt eget förtryck. Jag vet att många både feminister och antirasister inte håller med mig i detta att en kan bidra till sitt eget förtryck, att endast den som förtrycker har makten att påverka förtrycket men jag anser motsatsen. Förtrycket finns delvis (men inte enbart) för att vi som är förtryckta tillåter det och tom underlättar det. Ingen rolig tanke men när jag ser mig runt i samhället och världen är det just vad jag ser. Ska förklara mer ingående hur jag menar.

Könskontrakt har jag skrivit i rubriken, vad är det? Jag lärde mig begreppet för flera år sedan men har nästan aldrig sett det diskuteras i feministiska kretsar vilket jag tycker är synd. Könskontrakt är det sätt som alla, oavsett kön, bidrar till att upprätthålla ett patriarkat. I könskontraktet är det cismän som är de med största makten, de som är de största vinnarna, men könskontrakten finns som ett sätt att få de förtryckta att köpa sitt förtryck. Detta låter kanske helsnurrigt så ska ge ett exempel:

En man och en kvinna gifter sig, de får barn. Kvinnan tar ut all föräldraledighet, mannen tar ut sina 10 dagar och sen nån strödag här och där av sina övriga dagar. Båda tycker det funkar och är nöjda med detta. De ser sig som rätt jämställda, delar på en del av hussysslorna osv. Barnet börjar förskola och båda jobbar men kvinnan jobbar 70% för att hämta från förskolan tidigt, mannen jobbar vidare 100% ibland tom med. Detta resulterar i försämrad lön för kvinnan, sämre pension, sämre möjligheter att klara sig på egen hand om förhållandet skiter sig eller mannen dör, mannen i sin tur får förvisso en betydligt starkare ekonomisk trygghet men samtidigt en sämre kontakt med sitt barn. Ändå är båda nöjda, varför? Jo på grund av könskontraktet. Genom att ”skriva på” könskontrakten slipper de dels sticka ut från normen, de är helt enkelt ett rätt vanligt par som ”gör kön” på ett enligt samhället korrekt sätt. Kvinnan anser sig ha fått en stor vinst i en bra relation till sitt barn och en trygghet i att mannen tar hand om henne, mannen anser sig få en vinst i att förkovra sig i sitt arbete och veta att barnet tas om hand av någon han litar på. Det hela kan sammanfattas i :Trygghet. Det finns en trygghet i att veta vad en får, i att veta vad för regler som gäller i hur en bör bete sig, i att veta vad som förväntar av en. På grund av detta finns det många både män och kvinnor som inte alls vill arbeta emot könsroller och möjligheten att slippa sättas i fack, de gillar tryggheten de snäva ramarna ger, och ser feminismen som ett hot mot denna trygghet. Könskontraktet gäller inte bara för cis heteropar utan för alla i en relation. Att ”göra kön” på rätt sätt har blivit en grundsten i vårt samhälle, de som sticker ut skall snabbt tryckas tillbaka igen.

Att som förtryckt finna trygghet i sitt förtryck är något som ses igen och igen i olika sammanhang. Det fanns många slavar som var nöjda med slaveriet, de hade en ok slavägare, de hade ett hem, de hade mat, de visste vad som gällde och var inte alls nöjd med slaveriets avskaffande. De jobbade tom aktivt emot att avskaffa slaveriet. Inom kriminalvården pratas det om att vissa fångar blir institutionaliserade, dvs de klarar inte av att leva utanför fängelsets stängsel och fasta ramar. De finner en trygghet i att sitta inlåsta och veta vad för regler som gäller.

Samma ser vi kring kvinnor som aktivt arbetar emot feminismen för om feminismen lyckas och kvinnor blir fria att skapa sina liv utan att ha män som utgångspunkt faller deras trygga ramar. Nu finns det de som använder dessa insikter till en form av bevis på att det är dumt att arbeta emot könsroller och könskontrakt eftersom det tar bort tryggheten för många. Personligen tycker jag tvärt om, att finna en trygghet i sitt förtryck är inte en bra orsak till att bevara förtrycket.

Diskuterar vi istället rasism finns begreppet internaliserad rasism, vilket betyder att en rasifierad ser på sig med samma syn som vita rasister. Detta kan tex handla om att se på personer med samma ursprung med en större misstänksamhet än på andra, att hata sitt utseende för att det är fult att inte vara vit, eller att argumentera för en rasistisk politik där ens egna ursprung görs till ett stort problem. De rasifierade som gärna argumenterar emot en antirasistisk politik/åsikt finner också en trygghet i att veta vad för syn det finns på invandrare, samtidigt som de kan kämpa för att få bekräftelse från det vita samhället att just de faktiskt inte är sådär som rasismen påstår att personer av deras ursprung är. Vi har tex sett personer med utländsk härkomst prata om att rasismen inte alls finns för just de har ett bra jobb och hög utbildning och har aldrig mött rasism, att de som inte lyckas bara är lata, eller tycker synd om sig själva.

Samtidigt kan internaliserad rasism även slå över åt andra hållet och helt enkelt få personer av utländsk härkomst att inte ens försöka fixa en utbildning eller ett jobb, att de känner att det inte är någon ide för de är ändå inte värda något. De anammar helt enkelt rasismens syn på sig själva i sådan utsträckning att de inte kan se sig själva som en egen person utan bara som en rasistisk schablon. Könskontrakt, internaliserad rasism osv uppstår för att den förtryckte helt enkelt fostras in i det, hen vet inget annat och att bryta sig loss blir då något stort och skrämmande.

Jag skriver inte denna texten nu för att skulbelägga, eller påstå att den som förtrycks får skylla sig själv, tvärt om skriver jag detta för att förklara varför vissa kanske inte ens vill se det förtryck som drabbar dem. Jag skriver detta för att försöka öka förståelsen för att vi inte kan gå på och dumförklara tex antifeministiska kvinnor (ser det ske rätt ofta). Det samhällssystem vi lever i är komplext, olika förtryck går in i varandra och att upprätthålla könskontrakt eller internaliserad rasism är ett sätt att försöka lura sig själv att en inte alls är förtryckt i en samhällskontext. Det är inte den förtrycktes fel att hen blir förtryckt, men förtryckara kommer inte sluta med sitt maktutövande så länge det accepteras och därför är det upp till oss förtryckta att tillsammans höja våra röster, säga nej till könskontrakt och ja till ett jämställt samhälle för alla. Det kräver att ständigt granska våra egna beteenden, granska vad vi tillåter att andra gör mot oss utan att vi säger ifrån, att granska hur våra relationer ser ut. Det kräver också att vi står enade tillsammans, ger varandra styrka och lyssnar på varandra. Först då kan vi få makten att lyssna och bit för bit tvinga den att ge upp sin kontroll. Det kan tom betyda att vi ibland måste ta kampen och kämpa för en frihet förtryckta själva påstår sig inte vilja ha.

Inget är heligt.

NYANS

Feministisk true crime

MKLCRLSSN

Ett nödvändigt tankeflöde mitt i nuet

Politifonen

Idéer i skrift