Västerländsk hederskultur?

När ni hör ordet hederskultur vad tänker ni på då? Gissar på att majoriteten ser framför sig en svartmuskig man, muslim, som styr sin familj med järnhand, slår sig fru och hotar att mörda sina döttrar om de inte gifter sig med en man han utsett. Är jag helt off? Det är i alla fall så hederskultur beskrivs i media, filmer och det vardagliga samtalen. Hederskultur är något som bara finns i andra länder, något som ”importerats” med våra invandrare från muslimska länder, något ”de där andra” står för. Att det skulle finnas en väl inarbetad hederskultur även i vår västerländska kultur är liksom helt otänkbart. Så, därför ska jag spräcka denna världsbild och säga att JO, det finns en vit,västerländsk hederskultur som genomsyrar hela jäkla samhället.

 

Ok, först av allt har vi hederskulturen förklädd i ”den omtänksamma pappan”. Här följer några exempel på skämt som sanktionerar hederskulturen:

guns prom tisha

 

 

Texter och bilder som dessa må syfta till att skämta om hur pappor skulle skada unga pojkar som sårar deras dotter eller inte visar dem respekt. Faktum är dock att det inte alltid stannar vid just skämt. Även om det bara är skämt visar det på en rätt sunkig syn på både pojkar och flickor. Dels att flickors sexualitet ska skyddas (för det är ju vad detta främst handlar om) och det är pappans uppgift, dels i synen på pojkar som några som absolut inte går att lita på, som är sexuella vildar styrda enbart av sina lustar. Endast hotet om våld kan hålla dem i schack. Oftast ses dessa typer av bilder, skämt och synsätt som i det närmaste gulliga, eller som krass verklighet. Jag vet faktiskt inte vilket jag tycker är värst. Att det heller aldrig delas bilder eller ens verkar existera bilder om att pappor ska skydda sina söners sexualitet och känslor säger rätt mycket också om vad för syn detta bottnar i, var pappans heder ligger. Det är inte i sonens sexualitet som gärna får uttryckas ofta och med många olika, utan i dotterns sexualitet som skall hållas bakom lås och bom.

Edit: Tröjan med dejtingregler finns i en svensk version som lyckats med konststycket att vara värre än originalet:
image

 

Nu kanske någon invänder att det ändå är skillnad för i ”riktig” hederskultur är hela familjen inblandad. Ja, det är den här också:

 

brothers

”Don´t mess with her”  fotograferingar är mycket vanliga i USA, lyckligtvis inte fullt lika vardagliga här även om det förekommer. Det finns en oskriven regel att äldre bröder skall vakta sina småsystrar, stå upp för dem om killar är dumma och hålla koll på deras dejter. Finns inte pappan där är det liksom brödernas skyldighet att ta hand om sin syster för hon kan inte ta hand om sig själv. Vilket vid en första anblick såklart låter fint, men vi kommer hela tiden tillbaka till detta: Varför är inte mäns sexualitet, oskuld, värd att bevara? Varför är bara just flickor solkade om de haft sex?

 

Nu kommer då troligen invändningen istället att i en ”riktig” hederskultur är minsann hela samhället med på noterna och alla tror på detta. Jag säger såhär: Hederskulturen när den dras till sin spets mynnar ut i en annan rätt omskriven kultur, nämligen våldtäktskulturen. Hela mekanismen i hederskulturen där mannen (pappan) ska skydda kvinnan (dotterns) ”ära” (sexualitet) och därmed sin egen heder spelar nämligen in i våldtäktskulturen och hur den fungerar. För det första finns en syn på att kvinnor som är gifta, och som älskar sin man och vill honom väl inte är sexiga utanför hemmets väggar. Ex såhär:

tröja

 

Det syns också i hur det resoneras kring våldtäkter. Alltid ska kvinnans beteenden analyseras ner till atomer, hur var hon klädd? Var befann hon sig? Vilka var med? Var det hennes partner och hur hade hon då betett sig? Fanns det något som ursäktade våldtäkten?
Ett extremt exempel på detta från USA är det omtalade Steubenville målet där en 16 årig tjej blev full på en fest och däckade, därefter släpades hon runt av några killar mellan fester, våldtogs upprepade gånger, fotades och blev uthängd och hånad på nätet. Till och med amerikanska kändisar gick ut i media och frågade sig ”Vad har egentligen en 16 åring att göra full på en fest?”. När domen kom och killarna fälldes fokuserades bevakningen på hur deras liv krossats av ungdomlig dumhet, hur deras drömmar gick upp i rök för att en tjej var full och de bara gjorde var alla killar skulle göra. Rättens dom må ha varit fällande för pojkarna men samhällets dom var att allt var tjejens fel. I allt detta fick hennes föräldrar, och främst hennes pappa också mycket skit, varför hade han inte bättre koll på sin dotter? Här har vi hederskultur i sin renaste form. I Sverige har vi också haft liknande situationer, där hela samhällen vänt sig emot unga tjejer (Bjästafallet tex), ifrågasatt deras heder, ärlighet, hela karaktär för att de anmält en kille för våldtäkt. Deras beteenden analyseras, de hängs ut som lögnare och horor och det rynkas på näsan åt föräldrarna (papporna) som inte sett till att ha pli på sin dotter. Faktum är att det är vanligt att våldtäktsoffer tvingas flytta på grund av samhällets behandling av dem, medan förövaren kan bo kvar.

Utöver detta har vi även en utbredd hatkultur som främst visar sig på nätet där sexuell våld är ett ständigt återkommande tema i hot mot kvinnliga skribenter med ”fel” åsikter. Deras heder tros tas ifrån dem om män dels önskar dem våldtagna, dels talar om att de själva inte skulle röra dem med tång. Även detta är ett utslag av en hederskultur där kvinnans kropp och ”oskuld” är vad hon är värd, där all hennes heder ligger och även i förlängningen hennes familjs. Utan den hedersrelaterade synen på kvinnlig sexualitet hade inte män kunnat använda en kvinnas möjlighet att behaga en man som ett nedvärderande argument kring hela kvinnans karaktär.

 

purity

 

Även den västerländska kulturen vill ha hänglås på kvinnans sexualitet, hålla henne fast i ett beroende till mannen där hans åsikter och vilja är det som är prio ett. I tidningar riktade till kvinnor skriks det ut hur vi kan anpassa oss, sminka oss, klä oss och bete oss för att män ska vilja ha oss. Vad män menar när de säger vissa saker, hur de ska tolkas och hur vi ska svara. Allt för att forma oss efter mäns önskan och vad de gillar. Titta noga på den inarbetade västerländska kulturen, titta sedan på vad de ”riktiga” hederskulturerna kritiseras för främst ifråga om kvinno och manssyn. Likheterna är många och uppenbara.

 

Disclaimer: Jag påstår på intet sätt att hederskulturer inte förekommer i tex muslimska länder. Tvärt om är det ett synnerligen utbrett problem. Problemet är dock inte bundet till enbart en eller ett fåtal kulturer eller religioner utan finns i alla kulturer mer eller mindre öppet. Hederskultur är en patriarkal kultur och så länge världen är patriarkal kommer den finnas kvar i alla samhällen. Vi måste kunna se att dessa värderingar och tankar finns över allt och inte tro att det är ett problem som bara andra har. Vi har det också, här hos oss och har alltid haft. Dags att ta itu med all hederskultur nu, inte bara ”de andras”.

Edit: Som synes i kommentarerna är det många som hävdar att det inte alls finns en syn i Sverige eller väst om att papporna har ansvaret för flickors oskuld och att den är viktig att bevara. I dagarna kom denna reklam upp (och har nu även anmälts)

3267821_1200_675

Detta är ett exempel på precis det hela detta blogginlägg handlar om. Självklart är det negativt att våldtas, säger inget om det, men det är liksom lika negativt oavsett om en är oskuld eller ej, oavsett om ens pappa försökt skydda en eller ej. Det är inte mannens ansvar att vakta sin dotter som en hök och en flicka/kvinna som blir våldtagen är inte förstört gods utan precis lika mycket värd som en oskuld. Den enda som har ansvar är förövaren.

Den vita offerkoftan

Funderat flera varv på hur jag på bästa sätt kan formulera denna text sedan jag bestämde mig för att skriva den. Den vita offerkoftan. Vad kan jag mena med det? Jo detta: Som rasifierad debatterandes rasism möter en ofta, och då menar jag verkligen ofta, vita personer som försöker lägga beslag på rasismfrågan och få det att handla om dem.

Jag har pratat med vänner som också är rasifierade som liksom jag upplevt hur de får sitta och trösta vita vänner som är ledsna över att andra drabbas av rasism. Jag tar det igen: Rasifierade får trösta vita personer som gråter över att andra människor upplever rasism.

Istället för att bekräfta att det suger för oss rasifierade att bemötas utifrån vår hud och inte vår person kräver de att tyckas synd om, tröstas, få en klapp på axeln och guldstjärna för att de fattat att rasism är något jobbigt att behöva möta. Ja det är säkert tungt att inse att någon en bryr sig om får uppleva kränkingar så gott som dagligen för att de fötts med ”fel” hud, men tro mig, det är tyngre att vara den utsatta.

Att som vit ta avstånd från rasifierade vänner för att det är ”för jobbigt” att se att de drabbas av rasism. Sorry men hur mycket mer kan en försöka få sympatier för något en inte är direkt drabbad av?

Jag kräver självklart inte att vita ska tycka synd om rasifierade, tvärt om är den formen av bemötande bara nedlåtande som jag ser det. Däremot vore det på sin plats att erkänna att rasism suger, aktivt arbeta för att ändra det och att stötta de som utsätts istället för att rikta strålkastarna mot sig själv.

 

Ett annat exempel på detta är hur debatten om rasism gång på gång hamnar i att prata om rasism mot vita. Slutsatsen brukar alltid vara att rasismen mot vita är det verkliga problemet, det som får alldeles för lite fokus, det som vi måste agera mot nu-helst redan igår. Den ”vanliga” rasismen är mest överdrivna fantasifoster i rasifierades hjärnor skapade för att slippa anstränga sig för att bli en fullgod del av samhället. För det första: Rasism mot vita existerar inte. Hela världen är vithetsfokuserad även i de delar där vita är i minoritet. Detta ger vita som grupp fördelar i fråga om samhällsmakt, pengar och politiskt inflytande. De blir mer lyssnade på, har lättare att få jobb, anses mer tillförlitliga, är normen. Däremot kan vita utsättas för rasfördomar (ras f.ö handlar inte om biologi utan socialt skapade föreställningar). Rasfördomar är dock inte alls samma sak som rasism, rasism är nämligen styrt av makt. Den utan samhällsmakt har inte möjligheten till verklig rasism. Däremot som sagt rasfördomar. Båda är fel men det ena är mer strukturellt än det andra.  För det andra: Det faktum att det finns dessa personer som bara måste flytta fokus tillbaka till den vita människan visar också hur vana de är vid att vara norm, vara de samtalet handlar om och de som styr. Det är också därför renodlade rum för rasifierade ofta kritiseras hårt av vita som inte får vara med. De tror sig ha rätt att vara med, säga sin åsikt och höras i alla sammanhang de känner för, men så ser inte verkligheten ut längre.

Ok, jag vet nu att det kommer sitta folk och läsa detta som ba ”Men DU är ju den verkliga rasisten som delar upp i vit och rasifierad, som pratar ras och hudfärg, DU skapar rasism! Kan vi inte bara se alla som lika värda oavsett hudfärg och sluta fokusera på olikheterna” Mitt svar på detta är: Nej. Vi kan inte sluta fokusera på olikheterna för det är olikheterna som är problemet. Nu menar jag givetvis inte olikheter som i olika kulturer, intressen, personligheter utan olikheter i hur vi bemöts utifrån hur vi ser ut. Att ignorera att dessa skillnader existerar, att vita behandlas olika från andra är att stoppa huvudet i sanden. Rasismen kommer inte försvinna bara för att vi slutar prata om den lika lite som långt framskriden cancer försvinner bara för att läkarna låssas att den redan är borta. Att belysa de vita privilegierna är ett måste för att kunna bryta ner dem, förändra och göra saker bättre. Det är framförallt ett måste för att göra vita personer medvetna om vilka privilegier de har enbart pga sin hud så att de själva, om de vill motarbeta rasism, kan använda detta för att lyfta rasifierade, bryta ner rasism och motarbeta dessa privilegier. Det är inte vita individers fel att de fötts med sin hudfärg i ett vitfokuserat samhälle, men alla (även rasiiferade) har ett ansvar att aktivt motarbeta rasismen. Gör vi inte det är vi en del av den, då stödjer vi förtrycket, och eftersom ingen orkar vara aktiv varje stund av sin vakna tid kommer ofrånkomligen alla vita förtrycka rasifierade mer än en gång i sitt liv.

 

Sist men inte minst: Att som vit gå in och berätta att en förstår hur det känns att drabbas av rasism för att en visslades efter på Kreta eller blev kallad jävla svenne av ett gäng invandrarkillar är höjden av vit offerkofta. Du som vit vet inte hur det är, så försök inte ens. Du kan absolut ha upplevt kränkande situationer men nej, det är inte samma sak. Jag som rasifierad vet ju inte ens hur andra rasifierade upplever rasism, hur det känns för dem så hur ska då någon som inte utsatts för rasism veta? Omöjligt. Så förminska inte rasifierades berättelser av rasism med att söka sympatier för dina egna, ej rasismorsakade, upplevelser. Förminska inte heller rasism genom att bara kalla det mobbing och skylla på dålig uppfostran. Rasism är strukturellt, rasism finns i polisens rasprofileringar, de bortrensade jobbansökningarna med ”konstiga” namn, i blickarna, glåporden, slagen, spottet i ansiktet, myndigheternas förutfattade meningar och lärares bemötanden. Så snart vi kan fokusera på det och inte alla vita känslor kanske det går att komma någon vart i antirasismen på allvar.

Worst of- Ett samlingsverk rasistiska uttalanden

Bloggarna AmraHamra och Glitterblaster har gjort varsin lista över rasistiska uttalanden de mött (se länkar längst ner). Här kommer mitt bidrag till detta. Tanken är att detta ska spridas och ge en bild av hur det faktiskt är att vara rasifierad i Sverige idag, att visa att rasismen inte är något som sker någon annan stans eller bara typ SD står för. Detta är vår verklighet, något som sker än idag. Om du gör en egen lista, hojta så jag kan lägga in länk i inlägget här.

 

”Going back to my roots, born in Africa” – Ett år äldre kille sjöng detta varje gång vi möttes i korridoren dvs ca 4-5 ggr om dagen, varje dag, i två års tid. Jag är inte ens från Afrika.

 

”Öh, yo, n*mamma!” – Mitt ”smeknamn” i mellanstadiet (åk 4-6). Inte en enda vuxen reagerade på detta.

 

”Smetar du in dig i bajs innan varje skoldag eller? För det ser så ut och du luktar lika illa!” – Sagt av kille i skolan i åk 6. Lärarens reaktion? ”Han är väll bara kär i dig”

 

” Jaha, vad tar du för droger då?” – Va? Inga alls. ”Det tror jag inte på, alla Colombianer knarkar, det vet ju vem som helst” – Fördomar om droger och allehanda ”skämt” om att folk vet vem de ska komma till om de vill ha kokain, fråga om jag hör till en kokainkartell osv har jag fått höra fler gånger än jag kan räkna. Det enda många vet om Colombia är att det är vanligt med kokainförsäljning.

 

”Det blir bättre sedan, att hon inte stavar så bra nu är ju inte märkligt hon är ju inte svensk trots allt” – Sagt av lärare till mina föräldrar som oroade sig över min stavning. I åk 6 slogs det fast att jag har dyslexi men det tog flera år av kamp för mina föräldrar att få skolan at inte vifta undan allt med ”hon är ju inte svensk”.

 

”Va? Är DET dina föräldrar? Varför är de inte mörka som du?” – För att jag är adopterad, mina föräldrar är vita för de är inte mina biologiska föräldrar.

 

”Nä, säg inte att du är gift med en n*? Stackars dig, då har du fått det tufft, de har ju sådant temperament!” – Sagt av total främling på stan till min man, inför våra barn.

 

” Det är schyst med er svartingar, ni är så mkt mer frigjorda än svenskar och har så goa rövar.” – Försök till ragg av snubbe på krogen. En av alla exempel på liknande repliker jag fått.

 

”Du har tur som sökte  jobb här ,hade jag inte velat ha hit någon som dig hade jag bara behövt säga Nej tack så hade du inte fått något jobb” – Pepptalk första dagen på ny anställning.

 

”Du är ju inte invandrare, du är ju adopterad så jag ser dig som svensk för du är inte som de där andra” – Att vara som ”de andra” brukar vanligen definieras med att jag inte bränner bilar…

 

” Asså, är det så dåligt stick härifrån då, dina föräldrar är ju iaf inte dina riktiga föräldrar så varför ska du vara här?” – Sagt av många, många ggr, oftast i samband med politiska diskussioner. Kombineras gärna med åsikten att jag borde visa lite tacksamhet.

 

” Åh är du från Colombia? Kan du inte dansa som Shakira för mig?” – Ok förutom droger är detta vad folk associerar mitt födelseland med. Jag kan inte dansa som Shakira och även om jag kunde har jag ingen som helst skyldighet att visa upp det för att underhålla nyfikna vita. Ibland är det även mer rakt på där personen helt enkelt utbrister ”Jaha Colombia!” och sen börjar sjunga på en Shakiralåt, vanligen Hips dont lie.

 

”Är inte du väldigt mörk för att vara sydamerikan? Är du blandras?” – Nej, jag är bergsindian. I övrigt har du inte ett skit med det hela att göra. Att kalla någon blandras är dessutom fel på så många nivåer. Bara låt bli med det.

 

”Du borde läsa svenska för invandrare så du kommer ikapp med svenskan” – Sagt av lärare i högstadiet samtidigt som jag hade MVG i svenska… Sattes även i en klass för elever med ”dålig språkbegåvning” under samma period. Tyvärr inte speciellt ovanligt att rasifierade elever erbjuds eller tvingas till stödundervisning i språk oavsett vad de har för betyg.

 

Här kan du läsa Glitterblasters lista: http://glitterblaster.wordpress.com/2014/04/01/worst-of-ett-samlingsverk-rasistiska-uttalanden/

 

Och här finns AmraHamras lista: http://amrahamra.wordpress.com/2014/04/01/worst-of-ett-samlingsverk-av-rasistiska-uttalanden/

Om: Konsumentmakt

I dagarna kom ett nytt avslöjande om hur fattiga arbetare inom textilindustrin avrättats för att de försökt organisera sig fackligt. Direkt höjs röster som riktar ansvaret på konsumenterna som köper för billiga kläder. Lösningen, påstås det, skulle ligga i att vi som köper kläder ser till att köpa kläder från dyrare märken så att arbetarna får betalt. Vissa ser aningen längre och anser att alla borde köpa fairtrade och ekologiskt framtagna plagg. En vacker tanke som bottnar i den marknadsliberala synen om att marknaden reglerar sig självt genom valen konsumenter gör och att problemen därmed försvinner.

Nu till varför jag inte ser konsumentmakt som en lösning:
1) Alla har inte råd med dyrt framtagna kläder så som samhället ser ut. Att kräva av alla att göra ett sådant val är inte hållbart och är inte en fråga om prioriteringar utan om ekonomiska medel. De som kan borde självklart välja de bra framtagna kläderna men för att konsumentmakten ska fungera måste de allra flesta göra samma val. Dessutom är dyra kläder öht ingen garanti för att de extra pengarna går till arbetarna. Det har ju tidigare avslöjats att tex märken som Adidas använt sig av barnarbetare i sina produktioner. Hela kravet på att alla konsumenter ska vara pålästa, engagerade och göra ”rätt val” är väldigt begränsat till de med ekonomiska ocj kunskapsmässiga medel.

2) Det borde inte finnas ett val alls. Alla kläder, mat och prylar borde oavsett prislapp vara bra tillverkade. Det är dessutom helt möjligt för den största orsaken till priserna är inte omkostnaderna utan vinstkraven. Så länge hela företagskedjan bygger på ett kapitalistiskt samhälle där vinsterna är allt kommer människors väl och ve att hamna i andra hand, om ens det.

3) Tron på företagen som en god makt i samhället. Stora företag har ett enda mål:att tjäna pengar. Hur det går till är inte så noga. Därför kan vi aldrig räkna med att företag på allvar gör ändringar i sina produktionskedjor bara för att konsumenterna snällt ber dem göra det. De vet att de flesta konsumenters minnen är korta och att det kostar mer att lägga om hela produktionen till en människo (och miljö)-vänlig kedja än det kostar att förlora lite kunder för en tid.

4) Att sluta köpa kläder med dåliga förhållanden för arbetarna löser inte de verkliga problemen. Klass, ojämlikhet, stor fattigdom, totalitära stater osv fortsätter att vara ett problem även om vi i väst köper lite schysstare producerade saker. En bojkott av visst märke leder antingen till två saker: produkten tas bort och arbetarna förlorar jobbet eller fortsätter med samma förhållande åt någon annan. Arbetarna får det lite bättre tills skandalen är glömd och allt går tillbaka till ruta 1.

För verklig solidaritet och ändrade levnadsvillkor för arbetarna krävs en förändring av hela samhället, inte bara en tröja som får hänga kvar i butiken.

Im here to piss off the white men of the world. Twitter: @vardagsrasismen

MKLCRLSSN

Ett nödvändigt tankeflöde mitt i nuet

antropomorf

här bloggar Christofer Laurin, alias @dreadnallen

Politifonen

Idéer i skrift