Etikettarkiv: antirasism

Rasism/Antirasism

Kulturell apropriering är inte kulturutbyte.

5 kommentarer

Jag får många frågor angående kulturell apropriering (CA), vad det är men framförallt varför det är något dåligt. Är det inte positivt att kulturer blandas och borde det inte vara något som motverkar rasism? Jag har gjort en liten liknelse som kanske kan hjälpa till lite att förklara vad CA handlar om, för att visa att det är mer än bara kulturella utbyten på lika villkor. Hoppas det kan räta ut lite frågetecken 🙂

Föreställ dig Dalahästen. Något unikt för Sverige som många turister uppskattar och gärna köper just för att den är så unik. Dalahästen används ofta för att symbolisera Sverige och det svenska. Så en dag snappas den upp av folk från en annan kultur som tycker att dalahästen är så häftig att de vill ha den själv men det är omständigt att importera eller själv ta sig till Sverige för att köpa en. Så de börjar tillverka egna dalahästar, de målar den på sätt som inte görs i Sverige för att den skall passa in lite bättre i sin egna kultur. Efter ett tag ger de den också en ny innebörd då någon kommer på en rolig lek att använda dalahästen till. Den andra kulturen börjar massproducera dalahästar till denna lek och allt färre vill köpa de svenska dalahästarna eftersom de dels anses för dyra men även för gammeldags. När svenskar försöker visa sina dalahästar blir de förminskade och det ses ner på dem, för de/vi följer inte den nya normen, den nya standarden för vad en dalahäst är. Våra dalahästar är inte längre fina nog och vi kan heller inte använda dalahästen som en symbol för svensk kultur eller sälja till turister som en prydnad eftersom den nu bara är förknippad med en lek. Det slutar med att den andra kulturen helt tar patent på dalahästar och svenskar kan inte längre visa dalahästar öppet utan att mötas av ifrågasättanden och tom påhopp. Att sälja dalahästar kan nu bara göras nästan i smyg mellan svenskar, ska andra dalahästar säljas måste de anpassas bort från den svenska traditionen för att istället passa den nya kulturen och den påhittade dalahästleken.

Skulle det kännas bra? Skulle det upplevas som byggda broar och ökad förståelse mellan kulturer eller skulle det kännas märkligt att en sak som är så självklar för oss idag som en dalahäst plötsligt är något vi inte längre kan använda för oss själva, på våra villkor eftersom en annan kultur istället definierar vad de är, hur de ska användas och hur de ska se ut?

DET är vad CA handlar om.

Inget utbyte av kulturer. Inget som sker på lika villkor. Det handlar enbart om ett ensidigt tagande och förvrängande av andras kulturer. Dessutom i kombination med att göra ursprungskulturen till något suspekt som inte bör praktiseras.

Nu sitter det garanterat folk här och tycker att det verkar väl inte så farligt, kulturer har ju alltid ändrats lite hit och dit. Vilket är sant. Att kunna se på sin kultur som något helt oviktigt som vem som helst kan ta är dock förunnat de som aldrig ens behövt fundera på att vara i sitsen att inte få uttrycka sin kultur men se andra göra det istället. För de vita i väst har kulturerna aldrig varit hotade för det är ”vi” som tagit från andra. Det är ”vi” som förvanskat innebörden i andras kulturer men gjort vår version till sanningen. Den som redan har all makten behöver liksom inte oroa sig.

Samhälle

Lets go nyårskrönika

Lämna en kommentar

Det har blivit ett nytt år och det brukar ju höra till att reflektera lite inför det nya året om året som gått. Jag tänkte skriva lite om tre saker jag tycker både varit det mest viktiga under 2014 men också sådant som kommer ge utmaningar under detta nya år. Punkterna är utan inbördes ordning:

1. ANTIRASISMEN BLEV FOLKRÖRELSE:

2014 var året med en bred folklig antirasistisk rörelse. Med start i Kärrtorp för ett år sedan fortsatte många hålla lyckade demonstrationer. Det blev också året då ryggvändande blev en tyst politisk manifestation och runt om i landet bildades nätverk mot rasism. Detta var ur många aspekter något enormt positivt då motståndet mot framförallt SD fick en så pass bred uppslutning att det blev omöjligt från SDs sida att hålla fast vid sin retorik om hur bara unga vänsterextremister är emot dem. På ryggvändardemonstrstionerna kom allt från högstadiekids till pensionärer med rullator för att vända ryggen mot SDs rasism. Samtidigt ledde dessa demonstrationer och det fokus som blev på dem att diskussionen ofta stannade vid att vara emot SD var att vara antirasist. Efter valet stoltserade många med profilbilder i sociala media som belyste att de iaf inte röstade SD, som om rasismen börjar och slutar med dem. Här är den stora utmaningen för året. Hur får vi kvar bredden i rörelsen som börjat nu, att hålla kvar vid dessa nätverk och eldsjälar som vill bekämpa rasismen och samtidigt lyfta problemet bort från SD och till det samhälle som är grogrunden för rasism, grogrunden till att SD finns? För jag har påpekat det förr: Rasism finns inte pga SD, SD finns pga rasismen. För tyvärr har jag flera gånger stött på problem med rasism inom de antirasistiska nätverken. Rasism som sopas undan och den som påpekar det anklagas för att ha fel fokus. Gång på gång sägs det att den verkliga fienden är SD och de än mer mörkskygga partier som kommer i deras fotspår. Detta är förvisso sant men hur ska vi kunna påverka rasismen i samhället om vi inte ens kan ta itu med den bland oss som vill motarbeta den? Det är

svårt att både hålla bredd och samtidigt djup i rörelsen för att förhindra att den på ytan bekämpar en rasism som den samtidigt är med och underblåser.

2. VÄRDEFÖRSKJUTNINGEN

Jag gick i högstadiet på 00-talet. På den tiden var det helt otänkbart att nazistiska partier skulle få ha informationsmöte i skolorna. SD fick öht inte komma nära. Tom i kommuner där de hade mandat var SD självskrivna besökare i kommunens skolor eller gymnasium. Även bland vuxna elever på universitet ansågs det fel om någon professor tillät nynazister eller rasister att hålla ideologiska tal i undervisningen. Att omtala SD som de rasister de är sågs inte som det minsta märkligt. Sen hände något, debatten kom att ändras och SD blev de som mycket med medias hjälp fick styra varåt det barkade. Plötsligt är SD inte rasister mer, ja knappt ens främlingsfientliga, de är bara lite kritisk mot vissa sorters invandrare. Lite inskränkningar i de mänskliga rättigheterna är väl inga problem eller? Mest av allt syntes denna värdeförskjutning när skolverket slog fast att även nynazistiska partier såsom Svenskarnas parti skall tillåtas ha informationsbord på skolor runt om i landet.

Debatten har nu glidit iväg så pass att det räknas som relativt extremt att vars tydligt emot all form av rasism, där nazism anses vara bara en annan åsikt än den gengse uppfattningen och där fascism i princip upphört att existera eftersom dagens fascister inte öppet drömmer om en militärmakt. Allt har nu blivit något som är öppet för diskussion även i skolan och där ”vi har olika åsikter” ses som helt okej argument i frågor som rör människors mänskliga värde och att alla ska ha samma rättigheter. En skola har av skolverket tom fått kritik för att elever påpekat att det inte är accepterat med rasistiska åsikter i skolan. Att skolan ska vara trygg för alla spelar ingen roll. En ung transperson ska ta att rätten till transvård debatteras i skolan, ett flyktingbarn ska vara okej med att få höra hur hen inte hör hemma här. Att få vara rasist i fred har plötsligt blivit något som skall värnas.

Att ta tillbaka styrningen av det politiska samtalet från SD kommer vara en enorm utmaning, inte bara detta år utan troligen för flera år framöver. Vilket för mig till nästa punkt.

3. VALKAOS OCH PROBLEMFORMULERINGSPRIVILEGIET

SD blev de enda riktiga vinnarna i riksdagsvalet i september. De tog inte lång tid på sig för att börja visa sin makt. Med Jimmie Åkesson sjukskriven satte de snabbt in en högre växel i att få igenom sin politik. Jag hoppas det skall visa sig vara ett misstag från deras sida. För att fälla den nya regeringen och skapa ett nyval valde de att rösta för alliansens budget istället för sin egna. Först skulle det bli nyval, sen blev det inte det eftersom regeringen och Alliansen fick till ett samarbete. Åsikterna om detta har gått isär, det har påståtts gynna SD, vara odemokratiskt, svika väljarna m.m.
Personligen är jag lätt positiv till detta. Det håller SD från en avgörande vågmästarroll i ca 4 år till. Det viktiga är dock hur övriga partier kommer nyttja detta. Om M och S upplevs för lika kan det absolut ge fler röster till SD. Om V är för tysta eller medgörliga kommer de inte upplevas som ett alternativ till partierna i regeringen. För att förhindra att SD vinner mer mark måste de andra partierna sluta förhålla sig till SD och börja att på allvar tala mer om sin egna politik, ställa upp egna problemformuleringar och tala om sina lösningar. Framförallt tror jag partierna måste tala mer om visioner, ideologier, framtidshopp och vad de vill göra för att nå sina mål. För är det något SD är bra på så är det att tala om sina visioner utifrån de problem och lösningar de ser och övriga partier måste bli lika bra på detta.

En annan viktig del i detta är att se förbi partipolitiken, mycket handlar också om det vardagliga. Genom att själva tala med människor en möter om andra infallsvinklar på klassklyftor, integration osv så går det att påverka debatten underifrån. Media bär också ett stort ansvar i vilka frågor de lyfter och hur, vilka röster de släpper fram och vilka som göms undan. Det finns helt enkelt en hel del att bita i under det kommande året.

Rasism/Antirasism

Vi är alla rasister

5 kommentarer

Såhär snart en vecka efter valet, en vecka efter att SD blev Sveriges tredje största parti verkar Sverige vara fullt upptagna med att peka finger. Vem vare som röstade? Vems fel är det? Va? Vare DU som gjorde det?

Frågorna ställs, analyserna kommer i hundratal. Jag har själv bidragit till dem. Samtidigt känner jag nu att det får räcka. Sluta peka finger mot andra. Peka mot er själva. För faktum är: Rasismen finns inom oss alla. I allas små innersta väsen gömmer sig en lite rasist. Redo med sina fördomar. Sin exotifiering. Sitt hat. Ingen är immun. Inte den vita svensken som reser land och rike runt och ”upplever andra kulturer”. Inte den ensamstående mamman vars barn ”bara leker med invandrarungar”. Inte heller vi med annan härkomst än den Svenska. Vi som ser rasismen och anstränger oss ännu mer för att visa att vi duger. Eller invandraren som slänger andra invandrare under bussen för att få säga att ”Jag, jag är faktiskt bra. Titta på mig, mina studier, mitt fina jobb! Jag passar in. Det är de där andra som förstör!” 

Alla är vi en del av rasismen. Alla föder den, växer i den, andas in den varje dag året om. Ingen går opåverkad och ingen står utan ansvar i detta. SD är inte rasismen. SD är inte orsaken de är blott ett symtom på problemen. En reaktion i en tid där individualism är ordet för dagen och solidaritet en bristvara. När folk skanderar att 87% inte röstade SD, att 87% är bra, inte rasister, så blir jag bara så trött.

Att 87% inte röstade SD betyder inget om vem som är rasist för rasister finns i de andra partierna, bland soffliggarna och bland de som röstade blankt. Vi måste sluta tillåta debatten utmåla SD som de enda rasisterna. Vi måste sluta frånta oss själva från skuld och istället på allvar granska våra egna beteenden. Vad gör vi som föder rasismen? Alla gör något men för att kunna sluta måste vi våga se vad det är så vi kan påverka det.

SDare och rasister är inte märkliga monster från andra planeter, utan känslor eller empati. De är helt vanliga människor, som du och jag. De ser ut som oss, finns mitt bland oss. De kan vara vår kollega, en kär vän, en släkting eller grannen. När vi slutar tala om SDare som några som finns någon annan stans, när vi slutar tala om dem som de hemskaste av hemska då har vi en chans att kanske nå dem, få dem att tänka om.

Politiken de för är vidrig, men det betyder inte att människorna är vidriga. Så peka det där fingret nu mot dig själv och fråga ”Vad gör jag för att bidra till rasismen och hur kan jag sluta?”

På lite samma tema uppmanar jag alla att läsa Adoris debattartikel här.

Rasism/Antirasism

Mitt första år med Vardagsrasismen, en tillbakablick.

2 kommentarer

Ok, så idag firar jag mitt första år under nicket Vardagsrasismen. För ett år sedan startade jag min twitter under detta namn. Jag tänkte se tillbaka på året som varit. Det påtalas nämligen gärna att rasism, nazism och hot mot rasifierade, hbtq personer mfl skulle vara myter, överdrivna för att sitta och tycka synd om sig själva. Så hur har året egentligen sett ut? Nedan följer ett litet axplock:

Ja vi kan börja med att Mona Sahlin blev förföljd och bla kallad landsförädare av personer från Svenskarnas parti när hon var på väg hem till sitt boende i Visby under förra årets Almedalsvecka. Att de för det första tilläts komma och för det andra inte hade någon övervakning för vad de pysslade med är under all kritik.

I augusti annordnades Hijabuppropet som ett sätt att belysa den rasism som möter kvinnor som bär sjal. Hijabuppropet var en reaktion på att flera olika muslimska kvinnor fått sina sjalar våldsamt avslitna och även misshandlats pga av sjalarna. Ett specifikt fall blev droppen och hijabuppropet lanserades. Detta ledde till stor debatt då många ansåg att hijabuppropet var ett svek mot de kvinnor som tvingas att bära sjal mot sin vilja.

I September i fjol avslöjades att polisen i Skåne hade ett detaljerat, och olagligt, register över romer. Från små barn på bara nått år till döda fanns med i registrets som påstods enbart innehålla tungt kriminella. Polisens bortförklaringar var många men strax innan jul slogs det fast att registret var olagligt upprättat.

I Oktober slog inte bara svensk utan europeisk media på stora trumman med varning om att romer rövade bort blonda barn. Tidningarnas förstasidor pryddes av en liten blond flicka som kallades ”Maria” och löpsedlar lät även göra gällande att flickan  ”kan vara svensk”.  Efter ungefär en vecka av massiva artikeldelningar, tumult och misstänksamhet mot romer kom sanningen fram. ”Maria” var inte alls kidnappad, de vuxna som togs fast som kidnappare var barnvakter, hennes mamma var på en resa, inget brott hade skett. I spåren av detta blev bla 2 barn omhändertagna på Irland efter anmälan om att de var blonda och ”troligen kidnappade, precis som Maria”. Rasistiska sidor som ex Exponerat såg detta fallet som ett kvitto på varför Romregistret hos skånepolisen var ett måste och krävde tom att det skulle utökas. Åsikter de inte tog tillbaka efter att det kom fram att inget brott hade skett.

I september blev en man grovt misshandlad och nästan slängd från en viadukt ner på en trafikerad väg. Misshandeln skedde av flera personer inför hans då 1.5 år gamla son. Orsak till misshandeln? Mannen var svart. Detta gav fart till en debatt om den växande afrofobin (rasism speciellt riktat mot personer med afrikanskt ursprung) och ledde till att det i februari i år publicerades en nygjord utredning kring afrofobi och rasism.

I september rapporterades även att en grupp kvinnor med östasiatiskt ursprung nekats tillträde till en krog enbart på grund av sina utseenden. Krogen hävdade att detta skett för att motarbeta prostitution trots att det inte fanns några belägg för att just dessa kvinnor var prostituerade. I en dom slogs det senare fast att detta inte rörde sig om diskriminering för ”syftet var legitimt” vilket gör att kampen mot sexköp nu tagit sig ytterst rasistiska uttryck.

I november tilläts nazister från Svenskarnas parti att hålla en demonstration med tillhörande demonstrationståg på minnesdagen för kristallnatten. Att det dessutom var exakt 75 år sedan kristallnatten inföll sågs som ett extra stort hån mot alla de som föll offer för förintelsen.

I december attackerar nazister en antirasistisk demonstration i Kärrtorp. Flera skadas och polisen möter hård kritik för att de inte tillsatte fler poliser för att övervaka demon när de visste i förväg att det fanns en hotbild. Redan innan denna nazistattack hade flera ensamma privatpersoner misshandlats av nazister i Kärrtorp, bland annat en ung man som knivhöggs i magen på väg från tunnelbanan. Som en motreaktion samlas senare den hittills största demonstrationen mot nazism i Sverige då ca 16.000 personer sökte sig till Kärrtorp bara dagar innan jul.

I mars attackerade nazister en liten grupp med antirasister som just lämnat en antivåldsdemonstration i Malmö. Flera knivhöggs och en av dem utsattes för grovt våld mot huvudet, så pass att han hamnade i koma och ett tag svävade mellan liv och död. Attacken rubricerades som mordförsök men trots detta valde media att länge omtala händelsen som ett ömsesidigt bråk där båda ”sidor” var lika skyldiga och det spreds även ut ogrundad information att nazisterna skulle ha attackerat i självförsvar. Något som senare kunde motbevisas. Efter attacken arrangerades flera antinazistiska demonstrationer runt om i landet till stöd för de drabbade och som ett ställningstagande mot den ökade nazistiska aktiviteten.

På 1a maj tilläts Svenskarnas parti hålla marsch och torgmöte i Jönköping, trots massiv kritik mot beslutet och att tom Jönköping kommun bad polisen att ändra beslutet med hänvisning till allmän ordning stod beslutet kvar. Nazisterna möttes dock av ett massivt motstånd och Jönköpings kyrkoklockor ringde varning för fara för första gången sedan inledningen av andra världskriget.

Under våren har flera elever på olika skolor blivit avvisade från skollokalerna, ombetts sitta tysta för att inte tvingas lämna lokalen etc för att de protesterat mot SDs besök. I ett fall fick en elev som på förhand försök mobilisera motstånd mot SD inte ens befinna sig på skolområdet under SDs besök. Detta är ett klart hot mot elevernas yttrandefrihet då de har all rätt att protestera mot närvaron av partier de inte vill se i sin skola. Även elever har rätt till en trygg arbetsmiljö! Samtidigt som protesterna från elever haglat slog Skolverket nyligen fast att alla politiska partier skall vara välkomna till skolor för att tala och hålla bokbord. Även nazistiska partier som SvP skall vara välkomna, så länge de är ett officiellt parti får skolor inte längre neka dem tillträde i valtider.

Ok, jag stannar här för denna gång. Utöver alla dessa händelser bär jag med mig kraften från det enade motståndet, alla nya inspirerande aktivister jag mött via twitter, känslan av att se en bred folklig antirasistisk kamp växa fram genom vända ryggar mot SD, protester i skolan, protester på arbetsplatser och en växande medvetenhet. Det finns hopp! Kampen mot rasismen, fascismen och nazismen och alla sorters förtryck fortsätter. Jag hoppas du vill hänga med mig ett år till! Från idag finns jag även på facebook där jag kommer dela nya blogginlägg, nyheter, och tankar, välkommen att följa mig där. 🙂

 

 

 

 

Begrepp

Tolkningsföreträde, hur funkar det?

26 kommentarer

I politiska diskussioner är ett ord som ofta kommer upp just detta om tolkningsföreträde. Vem har tolkningsföreträde när, hur fungerar det? Ofta blir det heta debatter just om detta när åsikterna går isär, och debattörer känner sig överkörda. Här ger jag min syn på det hela, och det är långt ifrån ett oproblematiskt begrepp.

Kortfattat betyder tolkningsföreträde att personer tillhörande en förtryckt grupp har första tjing på att definiera hur det förtrycket ser ut, vad som är nedsättande mot denna grupp samt hur kampen skall föras. Personer som inte hör till gruppen får fortfarande ge sina tankar och åsikter men dessa har inte fullt samma betydelse och vikt som åsikterna från de inom gruppen. Exempel på detta är att om en muslim säger ”detta är nedsättande mot muslimer” så bör en som icke muslim lyssna och inte börja komma med en radda ifrågasättanden och tjaffs om varför det inte alls är nedsättande mot muslimer. Tolkningsföreträdet betyder att de som inte hör till gruppen inte har samma rätt att höras, synas eller säga sin åsikt. Något som ofta ses som oerhört provocerande för personerna i privilegierad position som är van att få delge sina åsikter i alla sammanhang.

Tolkningsföreträdet betyder dock inte att alla inom samma grupp kan, ska eller vill tycka exakt samma saker. Tvärt om. Blir det skilda åsikter inom en grupp är det ingen som har rätt, men den som ev känner sig kränkt/förtryckt skall absolut få sina känslor respekterade och beaktade. Om två personer från samma grupp inte tycker lika är det dock inte ok för någon som inte hör till gruppen att använda meningsskiljaktigheter som exempel på att den utanför gruppen har rätt. För att förtydliga tar jag ett exempel: Det finns rasifierade som tycker det är helt ok att säga n*boll, det finns rasifierade som tycker det är helt fel. Det är ok att rasifierade har olika åsikter i frågan däremot är det inte ok att som vit säga till en rasifierad att hens åsikter om n*bollar inte är rätt för andra rasifierade tycker annat.

Hela detta om ”jag har en vän som….” argumentet som används av personer i förtryckande position för att försvara sitt förtryck handlar just om tolkningsföreträde. Det spelar ingen som helst roll om din vän påstår sig vara ok med vissa begrepp, är andra inom gruppen inte det är det vad du ska lyssna på. Som inte tillhörande gruppen har du alltså ingen rätt att föra andras talan om vad som är ok eller inte oavsett hur påläst du tycker att du är i frågan. Vill en ändå delta i debatten kan det vara ok om en kan hänvisa sina tankar vidare till personer inom gruppen istället för att föra hela resonemangen själv och göra tankarna till sina egna.

Nu till problemet med begreppet: Ofta i debatter som blir lite mer heta på gröten slutar det nästan oundvikligen med att personer börjar slänga förutfattade meningar runt sig som vore det fågelfrö på ett bröllop. Istället för att lämna diskussionen när det blir ilsken stämning dras tolkningsföreträdet fram och personer som tillhör en förtryckt grupp börjar peka finger. Problemet är att fingret rätt ofta pekar på någon som faktiskt också hör till gruppen. Jag kan tex inte själv räkna alla de gånger folk bett mig sluta skriva om saker som rör rasifierade för jag ”som vit fattar inte hur det är”. Jag har oftast anonyma profilbilder på konton osv så folk vet inte hur jag ser ut, och jag har ett svenskt efternamn. Istället för att ens tänka tanken att _fråga_ dras istället slutsatsen ”hen tycker inte som jag, då är hen vit!”. Samma gäller i många andra sammanhang. Ibland känns det dock rent absurt när tex någon som själv erkänner sig vara vitpasserande anklagar mig som aldrig passerar för vit, för att vara just vit. För att de inte vet vem jag är.

Detta fingerpekande och att _andra_ tar sig rätten att peka ut vilken grupp olika personer tillhör baserat på att de inte tycker lika är den största nackdelen i hela tolkningsföreträdesdiskussionen. Att jag pekas ut som vit nu och då kan väl vara därhän, men jag har också sett transpersoner felkönas, personer få sin sexualitet osynliggjord osv osv allt för att någon blir arg när andra inte håller med.

Jag tycker det är viktigt att vara medveten om tolkningsföreträdet, men jag ser också en fara i när det polariseras och används som en härskarteknik där alla måste tycka samma, eller så exkluderas det från diskussionen eller tom den grupp de tillhör. Det är inte ok. Som jag ofta påpekar: Vi måste inte tycka samma saker, det är ok att ha olika åsikter! Tolkningsföreträdet är ett trubbigt verktyg och vi bör faktiskt vara mer försiktiga med hur det brukas i diskussioner. Att kränkas av andra inom sin egna grupp pga olika åsikter är inte begreppets syfte. Låt tolkningsföreträdet hamna rätt, dvs hos den utsatta gruppen, men i debatter _inom_ gruppen har ingen mer tolkningsrätt än någon annan. Innan du exkluderar någon från en grupp och pekar ut dem som motståndare som helst bör vara tyst, våga fråga om de kanske, måhända, faktiskt också hör till och har en lika stor rätt att höras i frågan. Låt inte begreppet tolkningsföreträde bli en härskarteknik som bara nyttjas i försökt att tysta andras röst.

Att åberopa tolkningsföreträde innebär heller inte att diskussionen är slut. Andra måste fortfarande kunna fråga och be om utveckling av resonemang utan att få höra att de inte har rätt att fråga för andra har tolkningsföreträde. Tolkningsföreträde betyder inte heller att en står fri från att få kritik för sina tankar, andra även utanför gruppen har rätt att ifrågasätta hur en kommit fram till sin åsikt, däremot har inte de utanför gruppen rätt att ogiltigförklara ens åsikt i frågan. 

Tolkningsföreträde är helt enkelt ett komplext och som sagt trubbigt begrepp. Använd det med försiktighet och vet du med säkerhet att du inte hör till en viss grupp, var redo att backa i diskussionen och inse att din åsikt inte väger lika tungt som andras i fråga!

Rasism/Antirasism

I begynnelsen var vita.

5 kommentarer

Har ni någonsin tänkt på hur enormt vittvättad världshistorien är? Läser en i historieböcker, ser på gamla tavlor osv kan en lätt få intrycket av att allt som någonsin fått historien framåt har skapats av vita. Den vita normen genomsyrar allt trots att vita faktiskt är i minoritet i världen. Denna vithetstvätt är skapad i rasismens namn, och genom detta får vi även en nedärvd rasism där det vita perspektivet alltid hamnar i första rummet, där frågor som rör andra grupper än vita hetereo cis personer ses som särintressen, lyxfrågor eller sådant vi får ”ta senare”. Detta går igen inom feminismen, hbtq kampen och tom inom antirasismen.

Vad menar jag med en vittvättad historia? Jo att historiska personer nästan alltid avbildas som vita eller med ljusare hy än de mest troligt hade, att världsomvälvande kamper anses drivna och avgjorda av vita. Det går också att se i historiska målningar, sagor, texter och sånger hur personer med mörkt utseende uteslutande utmålas som onda eller helt enkelt exkluderas totalt ur historien. Några exempel: Jesus. Avbildas som vit, ofta med blont eller ljusbrunt hår, blå ögon. Maria avbildas på liknande sätt. Jesus var med största sannolikhet varken vit, ljushårig eller blåögd och inte heller hans mor. Sett till varifrån han kom var han betydligt mer troligt mörkögd med svart hår. Trots denna vetskap fortsätter Jesus och Maria att avbildas som blonda och ljushåriga. Samtidigt avbildas judarna som avrättade Jesus som mörka. Ljus vs mörk, god vs ond, ett återkommande tema inom historiebeskrivningen. Slaveriet är en annan vittvättad historia där avskaffandet av slaveriet helt beskrivs utifrån att vita avskaffade det, vilket inte alls stämmer. Bland de som ledde kampen återfanns flertalet fria före detta slavar. Den tändande lågan kom från en frigiven slav. I inbördeskriget i USA stred många ickevita soldater på båda sidor av kriget men det är bara vita som syns på avbildningar eller beskrivs i berättelser om kriget. Lucia en flicka från Sicilien som i de svenska firandena fram till rätt nyligen haft som krav att vara ljus och blond trots att den verkliga Luca var mörk. Eller vad sägs om det faktum att romarna i skildringar om antikens rom ofta avbildas som vita och ljushåriga? Ja som sagt bara ett litet axplock för att beskriva vad jag syftar till.

Att det vita är norm är så ingrott i samhället att de flesta inte ens reflekterar över det, att många inte ens ser att det är så det ser ut eller att det skulle vara något märkligt att det är så. När Disney kritiseras för att nästan helt välja vita personer i sina tecknade filmer försvaras det med att sagorna som filmerna baseras på är från länder med vit befolkning så det är bara historiskt riktigt att huvudpersonerna är vita. Ett försvar som inte ens reflekterar över det absurda i att kräva historisk korrekthet i hudfärgen på huvudpersonen samtidigt som hen tex dansar med en levande snögubbe eller pratar med en mus, eller för den delen är en flygande älva eller boende på en helt annan planet. Detta mina vänner är precis vad vithetsnormen handlar om, att det vita är en sådan självklarhet att den inte får ifrågasättas, inte kan ifrågasättas. När det ses som märkligare att en vit person får en annan hudfärg i en modern tappning av en saga än att byta ut människorna mot djur. (Ja, tänker här på tex Lejonkungen som baserats på Hamlet, eller på Micke och Molle som är en annan variant av Romeo och Julia osv)

För att då återanknyta till feminismen och antirasismen har jag under en ganska lång period blivit allt mer frustrerad över hur fokuset hela tiden flyttar tillbaka till de vita aktivisterna, kring vad de tycker är viktigast, vad de ser som rätt väg att gå, hur det tycker ”grunden i kampen” skall definieras. Amra har skrivit bra om detta här. Vi kommer hela tiden tillbaka till en kamp som handlar om priviligierade utgångspunkter, tex fler kvinnor i bolagsstyrelser. Alltså seriöst nu, det är en jäkla ickefråga hur många kvinnor som sitter i bolagstopparna så länge vi har problem såsom att våldtäktsoffer inte blir tagna seriöst pga förlegade förebilder om vem som kan vara offer och hur de ska bete sig. Eller att kvinnor fortfarande måste låta killkompisar låssas vara deras partner för att andra män skall sluta antasta dem på krogen. Vi kan inte lägga allt krut på karriäristerna så länge det finns de som kämpar för att ens ha en lön som räcker till husrum och mat för en hel månad. Vi kan inte lägga allt fokus på nån diffus rätt för kvinnor att få vara kvinnor och samtidigt ställa transpersoners verklighet och krav på lika rättigheter som ett särintresse. Å vet ni vad, det är verkligen inte ok att gång på gång behöva se hur den antirasistiska kampen kapas av vita som vill kräva att rasifierade ber snällt om att sluta bli förtryckta. När det sitter vita personer och slår sig för bröstet om att det är sådan tur att just de är antirasister. När feminister börjar hojta om systerskapet vid kritik samtidigt som de premierar en snubbes vilja att läsa om feminism framför rasifierade feministers rätt att slippa rasism, när det ser ut på detta sätt ja då är den antirasistiska och feministiska kampen riktigt mycket ute och cyklar på fyllan.

Nej det är faktiskt dags att sluta vittvätta historien. Att sluta flytta fokus tillbaka till normen och förminska de förtrycktas kamp. Det är inte synd om normen för att de exkluderade kräver att få samma rättigheter som normen haft i årtionden. Det är inte diskriminering mot normen att förtryckta kräver att behandlas på samma villkor. Det är inte förtryck av normen att de exkluderade blir arga när de kräver att få synas och höras men tystas. Gör skillnad på sårade känslor och strukturellt förtryck, annars kan du aldrig bli en sann allierad i kampen. Kampen om hur förtryck skall upphöra kan inte definieras utifrån hur förtryckarna tycker det skall vara, för de med makten vill behålla den.

Just ja som sista sak: Att prata om att de i underläge bara skall ändra sin attityd, att det är deras uppdrag att ”ta itu” med saker för att ”jobba sig upp”, att det bara är inställningen som är problemet är väldigt mycket nonsens. Nej alla har inte samma förutsättningar, nej alla kan inte bara jobba sig upp och få en schyst liv. För vissa är livet som att åka linbana uppför en liten kulle, för andra är det som att bestiga Everest medan någon står och knuffar en tillbaka för varje steg en tar. Det är kränkande och rent av oempatiskt om den som åker linbana tittar ner på den som försöker ta sig uppför Everest och hojtar ”Hörru, du behöver bara ha en mer positiv inställning så ses vi på toppen sedan!”.

Sverigedemokraterna

Ett sista ord om SDs politik

3 kommentarer

Efter mitt senaste inlägg om argumentet att alla flyktingar inte kan komma hit har jag fått en del kommentarer jag av olika skäl (bla påhopp) inte publicerat på bloggen. Ska ändå besvara lite av det som står i dessa kommentarer ang siffrorna i förra inlägget samt försvaret av SDs politik som framförts.

Hade det blivit krig i Finland hade vi också tagit emot mest flyktingar- Ja kanske, kanske inte. Oavsett om vi räknar bort grannländer till krigsdrabbade områden kvarstår att Sverige inte tar emot mest flyktingar varken i absoluta siffror, i förhållande till BNP eller i förhållande till befolkningsmängd och verkligen inte i förhållande till landyta. Så oavsett hur vi räknar på det tar inte Sverige emot flest, eller ”alla”.

Nähä, vi tar inte emot alla menar du att vi ska göra det eller? – Nej det gör jag inte. Vi har inte möjligheten att ta emot alla, det jag vänder mig emot är argumentationen att vi redan skulle göra det, eller att det ens är en teoretisk möjlighet att vi skulle ta emot varenda flykting. Dels för att lets face it: Majoriteten har noll intresse av att komma hit, de vill stanna nära hemma för att kunna återvända, dels för att även om alla skulle vilja fly just hit så har de inte möjligheten, Sverige ligger inte direkt i händelsernas centrum så att säga. Det är öht en väldigt arrogant utgångspunkt att Sverige skulle vara så mycket bättre än alla andra länder i världen så att alla skulle välja att fly just hit bara de fick.

SD vill hjälpa fler i närområdet, det är ju något bra! – Den som kan får isf gärna besvara hur denna ekvation går ihop: Hur hjälper vi fler än idag med mycket mindre biståndspengar? Det är svårt som det är idag för organisationer runt om i världen att få pengarna att gå ihop till skolbyggen, barnhem, brunnar osv, för att inte tala om all akut hjälp i form av mediciner och mat. SD vill ta in färre samtidigt som de vill minska vårt bistånd rejält. De vill alltså hjälpa många fler i närområdet för mycket mindre pengar. Vilket får mig att undra: Kan de trolla? Är de Jesus?

SD vill inte alls minska asylinvandringen, det är den övriga invandringen de vill minska –  Både ja och nej. SD har haft motioner i riksdagen som om de hade gått igenom hade minskat asylinvandringen till Sverige med 70%, vilket låter som en rätt rejäl minskning för mig? De har även yrkat på hårdare krav för att beviljas asyl med motiveringen ”flyktingar har rätt att söka asyl, men det betyder inte att de måste beviljas det”. Så jodå, de vill absolut drastiskt minska även asylinvandringen om än inlindat på så sätt att de ”bara” gör det svårare att komma hit och stanna. Ska vi se till övrig invandring har de sagt att de vill minsta den med 90%, vilket är aningen komiskt eftersom det innebär att varannan svensk i utlandet som vill flytta hem kommer nekas och tvingas bo kvar i ett annat land. Får hoppas SD tycker det är en rimlig tanke bara för att ändra i statistiken 😉 Återvändande svenskar utgör strax över 20% av alla invandrare varje år och är en enskilt största gruppen invandrare, större tom än anhöriginvandringen. (Kolla in statistik på migrationsverket)

Titta på vilka det är som har råd att komma hit då, är det rättvist att bara rika kan fly? – Detta är verkligen den punkt där SD försvarare lyckas säga emot sig själva allra mest tror jag.  Å ena sidan hävdas det gärna att Sverige inte har råd med alla invandrare och flyktingar för de är outbildade analfabeter som aldrig lyckas få ett jobb, å andra sidan är det taskigt att ta emot flyktingar istället för att tvinga alla att stanna i flyktingläger och bidra lite mer i att hjälpa dem där efter som ”bara rika” har råd att fly. Hur ska vi ha det, är det bara rika högutbildade som flyr och således borde kunna få jobb här bara vi ger dem en ärlig chans, eller är det analfabeter som lyckas ta sig hit? Jag känner personligen att det är ganska skit samma för oavsett har de rätt att ta sig hit. Skulle det vara så att majoriteten som kommer är rika och utbildade betyder det att vi i Sverige är oerhört kassa på att nyttja den gratis kunskap som serveras oss på silverfat. Är det så att det är fattiga och outbildade som kommer kan vi istället utgå ifrån att de helt enkelt är de som drabbas värst och har det största behovet att fly och därmed största behovet av att få stanna. Fast sanningen är ju att det är en blandning av olika typer, både välutbildade och de utan utbildning men att alla har behov av hjälp. Om vi kunde sluta se på dessa individer som en enda grupp med samma behov och samma utgångspunkt, och framförallt om vi kunde sluta se det som att de ska vara så jävla tacksamma över att bara vara här och istället kunde se till att på allvar hjälpa dem ut i arbetslivet efter förmåga skulle hela den människoförnedrande frågan om invandringens kostnad bli än mer ointressant eftersom invandringen skulle vändas till en redig och bra tillgång för landet.

SDs invandringspolitik handlar inte ett dugg om att hjälpa fler i närområden till krigskatastrofer eller dyl, det handlar enbart om klassisk nationalism där ”Sverige och svenskarna” är ledordet. I SDs värld löser sig alla problem bara vi i princip slutar ha invandrare, vilket är en extremt förenklad bild av verkligheten. I kombination med den högerpolitik de står för skulle SD vid makten enbart innebära färre personer med utländsk härkomst i landet, samtidigt som klyftorna ökar.

Jag undrar. Om vi verkligen rensar ut alla invandrare och lämnar Sverige till svenskarna, vilka ska SD skylla på då när klyftorna ökar, jobben försvinner och de fattiga svälter på boendena för att högerpolitiken premierar vinster framför välfärd, ”eget ansvar” över statligt finansierad sjukvård osv? Vilka finns kvar att lägga skulden på när somalier, romer, etiopier, araber osv inte finns kvar?

Rasism/Antirasism

Allt är rasism nuförtiden.

159 kommentarer

Eftersom jag redan har börjat svara på lite allehanda mer eller mindre genomtänkta argument från rasister som kräver att kalla chokladboll för något helt annat så tänkte jag fortsätta lite på samma tema och bemöta ett antal exempel som ältas till förbannelse i antirasistiska diskussioner. Dessa dras upp för att påvisa hur mycket det överdrivs i pratet om rasism och att ”allt är ju rasism idag!”. Nu är ju saken bara den att de exempel de själva kommer dragandes med är gravt överdrivna och förvanskade av rasister som försöker tjäna enkla poäng. Så med det sagt, dags att krossa lite myter!

1) ”Sverige är så överkänsligt, vi får inte ens ha med en svart docka i Kalles Jul!” – Denna har varit en riktig favorit sedan ändringarna i programmet julen 2012. Det som väl snarast visar på en överkänslighet och rejäl egocentrism hos svenskar är det faktum att så många tror att beslutet handlar om oss. Fakta däremot är: Kalle Ankas jul sänds i över 40 olika länder. I originalet finns inte den svarta dockan med, den klipptes in nån gång tidigt 50 tal, klipptes bort en stund i början på 70 talet, klipptes in igen på 80 talet och togs så bort igen. Kalles jul började visas i Sverige på 60 talet men den svarta dockan är med första gången 82. (Den som här vill gnälla nått om tidsaspekterna: Inslaget med tomtens verkstad är från en film från 38, så även om kalles jul kom först på 50 talet är filmen äldre än så). Filmen skulle restaureras för att få en bättre kvalité, i samband med det bestämde sig  amerikanska Disney (aka huvudkontoret) att det var lika bra att ta den tillbaka till den ursprungliga versionen utan svart pickaninny docka som de ansåg förlegad och rasistisk. Av alla dessa länder som sänder Kalles jul var det ett enda land som reagerade med namninsamlingar, facebookgrupper, omröstningar i tidningen och folkstorm. Gissa vilket? Just det: Sverige. Jag misstänker att ansvariga i USA (om de ens fick veta om det hela) garvade sig fördärvade över detta. Så en gång för alla: Det var inte Sveriges idé att klippa i Kalles jul!! Dessutom är det aningen skrattretande att just avsaknaden av den svarta dockan gör folk så upprörda, medan den vita dockan och dockan som är en stereotyp på judar som också klipps bort knappt rönt någon uppmärksamhet.  ( http://www.svt.se/kultur/film/disney-censurerar-i-kalle-ankas-jul )

2) ”De censurerar Tintin på biblioteken!” – Detta handlade om att ett, one, uno, 1, bibliotek valde att flytta Tintin böckerna från en hylla till en annan. De upplevde att dessa serier inte lästes i någon stor utsträckning och tyckte det var lämpligt att lyfta dem till en hylla för mindre populära serieböcker för att göra plats åt nyare och mer efterfrågad lektyr. I en annan version förklaras beslutet med att böckerna är rasistiska (vilket de är) och att de inte passar bland böcker riktade till barn och därför flyttas de till en sektion för vuxna. Eftersom det blev sådan enorm upprördhet över detta ack så hemska beslut tvingades biblioteket flytta tillbaka dem igen. De står nu där de alltid stått. Jag har nog aldrig varit med om ett sådant missbruk av ordet ”censur” som i detta fallet.
Edit: Som ni kan se i kommentarerna har jag blivit upplyst om att det handlade om att en avdelning på kulturhuset ville ta bort TinTin böckerna medan en annan hade dem kvar. Avdelningarna i sig hade inget med varandra att göra. Dock kvarstår att diskussionen om att _hela_ kulturhuset ville censurera TinTin är felaktig, det handlade alltså enbart om den verksamhet som riktas till barn/ungdomar under 13 år.

Tintin-debatten handlade alltså om en flytt av böcker

http://www.svt.se/kultur/bok/kulturhuset-backar-tintin-blir-kvar

3) Nån har bestämt att Nogger är rasistiskt! – Nä, nogger går att köpa idag, den har inte bytt namn och den ser ut precis som förr. Ingen har någonsin påstått att Nogger är rasistiskt. Däremot för 9 år sedan tyckte dåvarande ordföranden för Centrum mot rasism att reklamen för Nogger black var på gränsen till rasistisk och påtalade för GB att de borde fundera på att ändra den. Utformningen på typsnitt/reklambild gjorde det nämligen allt för lätt att läsa ”nigger+ lakrits= sant” istället för ”nogger+lakrits=sant”. Jag upprepar: Reklamen ansågs rasistisk, reklamen, inte glassen eller namnet på glassen. Nogger black fanns kvar i 2 år. 9 år senare har folk alltså fortfarande inte släppt detta utan drar upp det gång på gång, dessutom om fel Nogger version. Skärpning, move on!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10578012.ab

4) Skolavslutningarna har flyttats från kyrkan! – Ok first off är det en seglivad myt att det skulle vara nån allmängiltig tradition som ”alla” varit med om, detta att fira skolavslutningar i kyrkan. Enda avslutning jag hade i en kyrka var min student, pga utrymme och de som exkluderades där var Jehovas, inte muslimer (som vanligen ges skulden för denna ändring). Det är på sin höjd 50-50 huruvida en haft skolavslutningar i kyrka eller ej under uppväxten för oss som är 20+ idag. I mina föräldrars generation (40 talister) är det ännu ovanligare att skolavslutningar hölls i kyrkan. Vilket jag faktiskt tror har att göra med att kyrkan var starkare då än nu. Idag är kyrkan relativt svag och folk verkar glömma att en kyrka faktiskt är en helig plats för de som är troende och ser den istället bara som en extra utsmyckad aula. När kyrkan hade starkare ställning däremot var skolavslutningar sällan i kyrkan just för att de inte hörde hemma där. Kyrkan var för andakt och tro, inte för osnutna ungar att fira att de fick vara lediga. Att kyrkor idag börjar fasas ur igen från skolavslutningar har inte att göra med invandringen, det har att göra med sekulariseringen. Eftersom stat och kyrka är helt separerade nu och skolan har gjorts konfessionsfri har reglerna också ändrats till att kyrkobesök eller dyl skall vara en undervisande del av skolan med tydligt pedagogiskt syfte, men inte ”bara för att”. Således: ingen avslutning i kyrkan om den inte kan hållas fri från religiösa inslag såsom tex bön, välsignelser eller andakt. Eftersom få kyrkor tillåter att lokalen används utan att en präst får tala och ofta ge en välsignelse eller bön går avslutningar i kyrkan bort. ( http://www.skolverket.se/regelverk/juridisk-vagledning/2.6125/skolavslutning-i-kyrkan-1.175509 )

5) Det är rasistiskt att sjunga nationalsången! – Ummmm……nej. Nej det är det inte. Går du runt i ”stolt svensk” tröja, heilar och sjunger nationalsången samtidigt kan det nog te sig en aning rasistiskt ja, men brister du ut i sång under flagghissning på nationaldagen tex kommer ingen bry sig ett skvatt. Om du skippar heilandet.

I de fall där det bedömts som rasistiskt har det i så gott som samtliga fall handlat om just nynazister som betett sig olämpligt i samband med sjungandet. Eller nån enstaka rektor som skippat sjungandet på grund av problem med unga nazister på skolan. (Som parentes, Du gamla du fria är fortfarande inte officiellt klubbad som nationalsång, vi har egentligen ingen nationalsång)

6) Vi har tom fått ändra svenska flaggan! – Svenska flaggan ser ut som den alltid gjort. I samband med fotbolls/hockey vm ( sportintresse noll, rätta mig den som vet) hade hejarklacken andra flaggor för att de ansåg det vara snyggare på läktaren. Något vi knappast kan ta som ett allmängiltigt direktiv för hela landet. Det är också helt ok att ha flaggor i sin trädgård, på huset, på sin bil osv. Flagga på. Kallar någon dig rasist har det troligen mer med annat att göra än din vurm för svenska flaggan.

7) Våra högtider är hotade, snart får vi inte ens köpa skinka i butiken längre! – Just detta har jag svårt att bemöta, det är liksom en så helt absurd tanke att en liten minoritet av landets invånare skulle bry sig ett skit om hur alla andra firar sina högtider så länge de inte tvingas delta mot sin vilja. Att de skulle bry sig så mkt att de tom får igenom lagförslag som gör att den stora majoriteten inte kan fira sina högtider som vanligt. Nä, det låter inte vidare troligt va? Sist jag var och handlade fanns det dessutom ”helgskinka”, något jag aldrig såg i butik som barn, så verkar snarare komma fler produkter från gris än färre. Fira lugnt!

8) Barn får inte vara pepparkaksgubbar på Lucia! – Jag har hört om två olika situationer som blossat upp i media angående detta. Fall 1 var på en skola där barnen fick rösta om vilka låtar som skulle sjungas i tåget, eftersom ingen låt som handlade om pepparkakor var med beslutade läraren att barnen inte skulle vara pepparkakor i tåget. Ett barn blev ledsen och hans föräldrar gick ut i media, han fick vara pepparkaka ändå. Situation löst. Det andra fallet handlar om några olika kyrkor som beslutat att Luciatåg som ska vara i kyrkan måste vara traditionsenliga enligt kristen tradition. I ett traditionellt kristet tåg finns egentligen bara Lucia och tärnor men de tillät även stjärngossar. Tomtar, pepparkakor och annat är hedniska inslag och var förbjudna. Märkligt nog handlade all upprördhet om pepparkakorna men inget om tomtarna… undrar varför? Det roliga är att i inget av dessa fall påstås orsaken vara att pepparkakor är rasistiska, det är något som hittats på av: Rasister.

http://na.se/nyheter/laxa/1.1909915-skolan-backar-mio-far-vara-pepparkaksgubbe

http://www.expressen.se/nyheter/tomtar-forbjuds-i-kyrkans-luciatag/

9) Men kritiken mot Lilla Hjärtat och Pippi då, DET är väl ändå överdrivet?- Kort svar: Nej.

Långt svar: Pippi är gamla vanliga Pippi, storyn, karaktären och Astrid Lindgrens berättarteknik försvinner inte av att ett ord som används, ja vadå, 10ggr totalt i hela boken, byts ut. Att modernisera böcker som ständigt får ny publik för att hänga med i språket osv är inget nytt, det görs ofta. Vad gäller Lilla Hjärtat tycker jag att debatten som rasade då rätt tydligt visade vad som var problemet. Syftet var att ge mörkhyade barn en karaktär att känna igen sig i, denna karaktär blev ritad på exakt samma vis som en PickaNinny. PickaNinnys är alltså rasistiska nidbilder som användes i reklam främst i USA framförallt under 30-60 talet. De hade som syfte att håna och förlöjliga svarta och på detta vis sälja antingen produkter till vita som kunde få se sig som överlägsna, eller kränga prylar till svarta genom att få dem att tro att det skulle öka deras status (ex blekmedel för hyn). Å detta tycker alltså Stina Wirsén var en lämplig utgångspunkt för en karaktär riktad till rasifierade barn. Jag tycker det är ganska rimligt att det i ett sådant läge påtalas att även om författarens avsikter var goda så klev hon rejält i klaveret. 3 bilder nedan, två klassiska pickaninnys, en lilla hjärtat. Den som inte ser de enorma likheterna bör kolla upp sin syn.

Healing-the-pickaninny-curse~~element55  lillahjartat Pickaninnysoap1910to1940

 

10) De tog bort kinesen på kinapuffar! – Ja till sist! Allt för sent dessutom om ni frågar mig. Den bild som var på kinapuffar tidigare är i samma liga som pickaninnys. En bild skapad för att nedvärdera inte bara kineser utan asiater i stort. Jag tycker de hade kunnat skippa rishatten som de lämnat kvar på förpackningarna också, men antar det är för mycket begärt.

11) Höll på att glömma den största myten av alla: ”Detta får en ju inte säga längre i det här landet!” – Har du sagt saken? har du kanske tom spenderat ett helt blogginlägg, debattartikel eller samtal med att prata om just den saken? Ja då får du uppenbarligen säga det. Att stå oemotsagt däremot är något helt annat, och det är något som inte är en rättighet. Så fort du säger ”men det får jag ju inte säga/tycka” så har du precis motbevisat dig själv då du just sa/tyckte den saken. Du säger ditt ,vem som helst får säga emot. Så fungerar en demokrati!

Nå som avslutning:  Kom ihåg att rasism var vardag i ännu större utsträckning förr än idag, att det ibland verkar som att det tjafsas om småsaker handlar helt enkelt om att sådant som alltid varit rasistiskt rensas bort eller kritiseras för att de som är utsatta nu har en större chans att göra sin röst hörd.

Det minsta du kan göra är att lyssna.

 

Begrepp

Könskontrakt och internaliserad rasism

2 kommentarer

När det diskuteras förtryck och orsakerna bakom förtryck ligger diskussionen oftast (och ganska naturligt) fokuset på vem det är som har makten, vem det är som förtrycker. När i pratar om rasism talar vi om vithetsnormer, vitas makt och rasifierades förtryck. När vi pratar om feminism diskuteras mäns överordning, kvinnors förtryck osv. Det som sällan talas om är däremot hur vi förtryckta faktiskt hjälper till att upprätthålla vårt eget förtryck. Jag vet att många både feminister och antirasister inte håller med mig i detta att en kan bidra till sitt eget förtryck, att endast den som förtrycker har makten att påverka förtrycket men jag anser motsatsen. Förtrycket finns delvis (men inte enbart) för att vi som är förtryckta tillåter det och tom underlättar det. Ingen rolig tanke men när jag ser mig runt i samhället och världen är det just vad jag ser. Ska förklara mer ingående hur jag menar.

Könskontrakt har jag skrivit i rubriken, vad är det? Jag lärde mig begreppet för flera år sedan men har nästan aldrig sett det diskuteras i feministiska kretsar vilket jag tycker är synd. Könskontrakt är det sätt som alla, oavsett kön, bidrar till att upprätthålla ett patriarkat. I könskontraktet är det cismän som är de med största makten, de som är de största vinnarna, men könskontrakten finns som ett sätt att få de förtryckta att köpa sitt förtryck. Detta låter kanske helsnurrigt så ska ge ett exempel:

En man och en kvinna gifter sig, de får barn. Kvinnan tar ut all föräldraledighet, mannen tar ut sina 10 dagar och sen nån strödag här och där av sina övriga dagar. Båda tycker det funkar och är nöjda med detta. De ser sig som rätt jämställda, delar på en del av hussysslorna osv. Barnet börjar förskola och båda jobbar men kvinnan jobbar 70% för att hämta från förskolan tidigt, mannen jobbar vidare 100% ibland tom med. Detta resulterar i försämrad lön för kvinnan, sämre pension, sämre möjligheter att klara sig på egen hand om förhållandet skiter sig eller mannen dör, mannen i sin tur får förvisso en betydligt starkare ekonomisk trygghet men samtidigt en sämre kontakt med sitt barn. Ändå är båda nöjda, varför? Jo på grund av könskontraktet. Genom att ”skriva på” könskontrakten slipper de dels sticka ut från normen, de är helt enkelt ett rätt vanligt par som ”gör kön” på ett enligt samhället korrekt sätt. Kvinnan anser sig ha fått en stor vinst i en bra relation till sitt barn och en trygghet i att mannen tar hand om henne, mannen anser sig få en vinst i att förkovra sig i sitt arbete och veta att barnet tas om hand av någon han litar på. Det hela kan sammanfattas i :Trygghet. Det finns en trygghet i att veta vad en får, i att veta vad för regler som gäller i hur en bör bete sig, i att veta vad som förväntar av en. På grund av detta finns det många både män och kvinnor som inte alls vill arbeta emot könsroller och möjligheten att slippa sättas i fack, de gillar tryggheten de snäva ramarna ger, och ser feminismen som ett hot mot denna trygghet. Könskontraktet gäller inte bara för cis heteropar utan för alla i en relation. Att ”göra kön” på rätt sätt har blivit en grundsten i vårt samhälle, de som sticker ut skall snabbt tryckas tillbaka igen.

Att som förtryckt finna trygghet i sitt förtryck är något som ses igen och igen i olika sammanhang. Det fanns många slavar som var nöjda med slaveriet, de hade en ok slavägare, de hade ett hem, de hade mat, de visste vad som gällde och var inte alls nöjd med slaveriets avskaffande. De jobbade tom aktivt emot att avskaffa slaveriet. Inom kriminalvården pratas det om att vissa fångar blir institutionaliserade, dvs de klarar inte av att leva utanför fängelsets stängsel och fasta ramar. De finner en trygghet i att sitta inlåsta och veta vad för regler som gäller.

Samma ser vi kring kvinnor som aktivt arbetar emot feminismen för om feminismen lyckas och kvinnor blir fria att skapa sina liv utan att ha män som utgångspunkt faller deras trygga ramar. Nu finns det de som använder dessa insikter till en form av bevis på att det är dumt att arbeta emot könsroller och könskontrakt eftersom det tar bort tryggheten för många. Personligen tycker jag tvärt om, att finna en trygghet i sitt förtryck är inte en bra orsak till att bevara förtrycket.

Diskuterar vi istället rasism finns begreppet internaliserad rasism, vilket betyder att en rasifierad ser på sig med samma syn som vita rasister. Detta kan tex handla om att se på personer med samma ursprung med en större misstänksamhet än på andra, att hata sitt utseende för att det är fult att inte vara vit, eller att argumentera för en rasistisk politik där ens egna ursprung görs till ett stort problem. De rasifierade som gärna argumenterar emot en antirasistisk politik/åsikt finner också en trygghet i att veta vad för syn det finns på invandrare, samtidigt som de kan kämpa för att få bekräftelse från det vita samhället att just de faktiskt inte är sådär som rasismen påstår att personer av deras ursprung är. Vi har tex sett personer med utländsk härkomst prata om att rasismen inte alls finns för just de har ett bra jobb och hög utbildning och har aldrig mött rasism, att de som inte lyckas bara är lata, eller tycker synd om sig själva.

Samtidigt kan internaliserad rasism även slå över åt andra hållet och helt enkelt få personer av utländsk härkomst att inte ens försöka fixa en utbildning eller ett jobb, att de känner att det inte är någon ide för de är ändå inte värda något. De anammar helt enkelt rasismens syn på sig själva i sådan utsträckning att de inte kan se sig själva som en egen person utan bara som en rasistisk schablon. Könskontrakt, internaliserad rasism osv uppstår för att den förtryckte helt enkelt fostras in i det, hen vet inget annat och att bryta sig loss blir då något stort och skrämmande.

Jag skriver inte denna texten nu för att skulbelägga, eller påstå att den som förtrycks får skylla sig själv, tvärt om skriver jag detta för att förklara varför vissa kanske inte ens vill se det förtryck som drabbar dem. Jag skriver detta för att försöka öka förståelsen för att vi inte kan gå på och dumförklara tex antifeministiska kvinnor (ser det ske rätt ofta). Det samhällssystem vi lever i är komplext, olika förtryck går in i varandra och att upprätthålla könskontrakt eller internaliserad rasism är ett sätt att försöka lura sig själv att en inte alls är förtryckt i en samhällskontext. Det är inte den förtrycktes fel att hen blir förtryckt, men förtryckara kommer inte sluta med sitt maktutövande så länge det accepteras och därför är det upp till oss förtryckta att tillsammans höja våra röster, säga nej till könskontrakt och ja till ett jämställt samhälle för alla. Det kräver att ständigt granska våra egna beteenden, granska vad vi tillåter att andra gör mot oss utan att vi säger ifrån, att granska hur våra relationer ser ut. Det kräver också att vi står enade tillsammans, ger varandra styrka och lyssnar på varandra. Först då kan vi få makten att lyssna och bit för bit tvinga den att ge upp sin kontroll. Det kan tom betyda att vi ibland måste ta kampen och kämpa för en frihet förtryckta själva påstår sig inte vilja ha.

Rasism/Antirasism

Vem håller min hand?

4 kommentarer

Nazismen växer, hoten från dem ökar. Rasismen växer och hoten det innebär. 2: maj begicks ett terrorattentat i Odessa där över 60 vänsteraktivister mördades av nazister i en kallblodig aktion. Strax innan jul här hos oss attackerades en fredlig demo i Kärrtorp av just nynazister. 1a maj, bara dagen innan attentatet i Odessa marscherade nynazister i Jönköping eskorterade av polis. De var maskerade och beväpnade och bråkade med både polis och motdemonstranter. Utöya, mordförsöket på Showan osv.  Nazismen är en ideologi enbart baserat på våld och hot om våld, med syfte att avskaffa arbetarrörelsen och demokrati. Min vän Bilbo skriver mer om Odessa och vad vi bör dra för lärdomar. Även Adori Rahman skriver bra hos Tempermagazine om hotet från nazismen. Jag kommer därför inte skriva så himla mycket om just nazismens hot i detta, utan mer om en annan aspekt av nazismen: hur vi rasifierade igen glöms bort till förmån för vita.

 

De flesta har rätt bra koll tror jag på vilka nazisterna hatar mest, vänsteraktiva, hbtq personer, rasifierade. Ändå stannar ofta diskussionerna i att det är vänsteraktivisterna som är rädda,och de som lyfts och hörs mest är vita vänsteraktiva. Faktum är ju dock att det är ett val att vara engagerad i antirasism, antifascism osv. Ett bra val, jag säger inget annat, men ändock ett val. Att vara rasifierad eller hbtq person är däremot inget du kan välja, det är något du föds som. Nazsister utgör ett hot mot vita vänsteraktivister enbart när de vet om dennes politiska åsikt, mot rasifierade och hbtq personer är de ett hot alltid. Vi kan inte klä oss och bete oss på ett sätt som gör att vi passerar nazisternas radar, vi är alltid en måltavla för deras hot. Även om en rasifierad person har åsikter åt höger, anpassar sig efter konstens alla regler för att smälta in i det svenska samhället kommer nazismen utgöra ett hot mot hen. Det finns ingen väg att fly, inga åtgärder för att gömma sig.

Ändå är fokuset på vita, på vita aktivister som blir måltavlor pga val av politik. Jag ser ofta vita prata om sin rädsla för nazisters närvaro, sin rädsla för att nazismen växer och hotar deras tillvaro. Jag ser även hur de skriver om chocken när vänner och släktingar uttrycker rasistiska eller tom nazistiska åsikter. Förståelsen, peppningarna och sympatierna kommer alltid i överflöd från andra vita, med råd, och en värmande hand. När jag eller andra rasifierade skriver om vår rädsla däremot blir bemötandet mycket mer avmätt. Ibland känns det som att folk nästan tycker vi borde vara vana, att det väl inte är nått nytt att nazisterna finns och är jobbiga? Samtidigt som vi ska ge lite extra värme till vita som väljer en vänsterpolitisk hållning just för att de då samtidigt (till viss del) väljer att bli en måltavla för nazister.

 

Här i området där jag bor är majoriteten personer med annan bakgrund en vit och svensk. På senare tiden har både SvP och SMR rört sig i området, affischerat och satt upp klisterlappar med budskap om hur vi som bor här borde jagas ur landet. Jag har tom sett klisterlappar om hur vi borde hängas från ett träd. Jag mår dåligt av detta givetvis, det gör mig otrygg, det känns läskigt att veta att de rör sig precis utanför min dörr, att de troligen bara är en tidsfråga innan första våldsdådet kommer. När jag uttrycker denna oro för mina vänner blir resultatet som ovan, är jag inte van? De kommer inte våga attackera iaf. De är säkert få. De siktar säkert in sig på män.
”Pepp” som aldrig möter mina vita vänners oro för nazister. Varför är min rädsla inte lika befogad bara för att de vet, och jag vet, att nazismen alltid utgör ett hot mot min kropp?

Vem håller min hand nu när det stormar? Vem skyddar min rygg när nazismen växer? Vem ser till min säkerhet när SvP marscherar på gatorna? Att staten skulle göra det har jag redan räknat bort, deras ”neutralitet” gör att nazisternas hat får företräde framför min säkerhet. Antirasister och feminister då? Ni som påstår er vara mot nazismen och på min sida? Var finns ni när mitt hjärta rusar och magen knyter sig till en liten boll av rädsla att gå ut för att jag ser hur nya märken från SvP och SMR kommer upp gång på gång på gång. Jag vet ju att ni finns där ute, jag vet att jag inte står ensam. Bara det att ibland vore det så skönt att få en hand i min som lugnar och inte bara hurtiga tillrop om att kämpa vidare, krossa rasismen  nu nu nu för att sedan ge en kram till den vita kamraten bredvid. Jag behöver också en kram ibland.