Månadsarkiv: april 2014

Feminismen

Ätstörningar – inte bara bland smala

8 kommentarer

Trigger warning, text om vikt, dieter och vikthets!

På sistone har det varit lite på tapeten att prata om de privilegier smala har i samhället och att belysa diskriminering av överviktiga. Bland annat via taggen #smalaförtrycker på twitter, en tagg som snabbt togs över av smala som hånade och rent mobbade överviktiga. Detta med smalas privilegier har också bland annat tack vare detta blivit ett hett samtalsämne i olika feministiska forum, jag har själv varit inblandad i flera. Ett återkommande argument till varför smala inte alls skulle ha privilegier just för att de är smala har varit att prata om ätstörningar. Att alla smala inte alls har privilegier för de kan faktiskt vara sjuka. Nu är en eventuell sjukdom inget som gör en immun mot att ha privilegier men vad som också osynliggörs totalt, och har vägrat bemötas när det tagits upp, är det faktum att ätstörningar är en av de absolut vanligaste orsakerna bakom övervikt.

 

Den som är smal och lider av en ätstörning har betydligt lättare att få vård, av den enkla anledningen att det faktiskt ses som negativt att vilja gå ner i vikt om en redan är smal. Om du är tjock däremot och har en ätstörning är det nästan omöjligt eftersom tom vården hejar på ditt osunda matbeteende om det kan innebära att du går ner bara lite lite i vikt. För många överviktiga leder detta till ett ständigt jojobantande. Att i ena sekunden tröstäta eller försöka äta ganska ”normalt”, för att i nästa sluta äta helt. Omgivningen står på sidan av, hejat på viktnedgång samtidigt som alla matval granskas under lupp. Äter en inte kaka? Ja då är det fel, lite ska en unna sig. Äter en kaka? Borde vi inte ha lite koll på midjemåttet kanske? Är det en ren sallad i matlådan? Men det måste ju vara annat också annars blir en inte mätt! Äter en en bit kyckling till salladen med dressing? Passa så det inte blir dolda kalorier nu!

 

Diskuterar detta med andra överviktiga feminister och en starkt gemensam nämnare är hur vården bemöter oss. Nästan oavsett vad vi söker för skylls problemen på vår övervikt, vi ges dietråd och uppmanas att röra på oss mer, tom när vår situation försämras av fysisk aktivitet. När vi överviktiga faktiskt har sjukdomar som på olika sätt förhindrar oss från fysisk aktivitet i större utsträckning lyssnas vi inte på, istället ses det som ursäkter för att vi är för lata för att vilja röra på fläsket. Har vi inte ätit på en hel dag och skyller på fasta får vi nästan stående ovationer, det är ju såå bra att vi vill ta itu med våra problem och gå ner i vikt.Att även överviktiga behöver äta balanserat och regelbundet för att undvika att sabba kroppen med undernäring (vanligt bland överviktiga) är det sällan någon som reflekterar över. Försöker vi prata om våra kroppar i positiva ordalag, vara nöjda med hur vi ser ut och hur vi mår, ja då är det direkt personer där och trycker ner oss igen, talar om att vi står för ohälsosamma ideal och faktiskt måste tänka på att vår hälsa är kass om vi inte går ner i vikt. 

 

Även matmissbruk är en form av ätstörning, att tröstäta och inte kunna sluta, att hetsäta. Att bli kraftigt överviktig är inget som någon blir bara för att de tycker det är kul, det finns orsaker bakom och att ständigt påpeka att vi borde gå ner i vikt är garanterat inget som kommer hjälpa någon. Vi vet att det är bättre att väga mindre, vi vet att idealet och det bästa är att vara smal, vi vet att en borde äta hälsosamt. Samtidigt skriker media, tv och reklam ut om och om igen att bara äta nyttigare inte är bra nog, vi ska inte bara gå ner i vikt utan göra det snabbt också. Mirakelkurer omskrivs med krigsrubriker i tidningar. ”Så tappar du över 70 kg på ett år!”, ”Gå ner 5kg på 4 veckor med denna diet”, bli smal, bli lycklig, bli lyckad. Budskapet är alltid tydligt: Är du överviktig kan du inte vara glad eller nöjd med vem du är.

 

Är det då så konstigt att ätstörningar blir vanliga även hos oss som väger ”för mycket”? Nej, precis som det inte är konstigt att redan smala har svårt att se sig som just smala och fortsätter banta sig lägre ner i vikt. Bland det minst hjälpsamma som finns för överviktiga är alla dessa ”goda råd”. Seriöst, vill vi ha dem ber vi om det! Att hurtigt snacka om att springa bort den där kakan till eftermiddagskaffet, eller prata om kalorier i lunchmaten spär bara på det dåliga måendet. Släpp dietfokuset, släpp hetsen om mat! Sluta tro att du gör feta en tjänst genom att påpeka helt uppenbara saker!

 

Istället för att ständigt fokusera på siffror på en våg måste vi kunna fokusera på att må psykiskt bra. Även som överviktig måste vi kunna få må bra precis som vi är och visa det utan att det ska höja varningens fingrar om att göra tjockhet till nytt ideal osv. Vi ska inte alltid beläggas med skuld och skam över hur vi ser ut, hur våra kroppar är skapta. Får vi må bra ökar faktiskt möjligheten att vi går ner i vikt, och om det inte sker, so what? Det viktigaste måste väll ändå vara glada människor som gillar sig själva, inte vad det står på vågen?

Manlighet

Låt oss prata om män.

14 kommentarer

”Men, men, men, men, manly men, men, men.” *Nynnar lite på introt till 2 2/1 men*

Män, manlighet, mansnorm… låt oss snacka lite om detta för det verkar behövas. ”Amen, ni feminister ser ju bara män som jordens avskum som gör allt fel, våldtar och slåss. Ni hatar ju män!”. Är du feminist? Ja då har du hört den förut. Tänkte ta och bryta ner manlighetsnormen lite i några olika aspekter, delar som feministen ofta beskylls för att smutskasta män med.

Vi börjar med: Män, sexualiteten och våldtäkter.

Att feminister skulle anse att alla män är våldtäktsmän stämmer inte, faktum är att det är tvärt om. Det är vi som menar att män förmår mer, fattar bättre och kan behärska sig och inte våldta. Det är det icke feministiska samhället som ständigt ursäktar mäns beteenden med att de inte förstod, var för kåta och inte kunde stoppa det som skedde. Vi ser detta om och om igen i våldtäktsdomar, kunde verkligen mannen förstå att den gråtande kvinnan inte ville? Kunde han förväntas behärska sig när han var där med en naken kvinna? Hela synen på mäns agerande vid våldtäkter bygger på synen på mäns sexualitet som något djuriskt och omöjligt att tygla. Män ska alltid vara på hugget, villiga, kåta. Ser de en sexig tjej ska de vilja ha sex med henne, får de chansen ska de inte säga nej. En man som haft få sexpartners ses ofta ner på, han är lite mesig, lite mindre man än de som knullat runt.

Det finns en syn på män som att hela deras liv cirkulerar runt sex (och sport men mer om det senare). Sex sex sex, det är allt män tänker på någonsin så är det då så konstigt att de tappar behärskningen och våldtar ibland? Varje gång prostitution är på tapeten kommer någon och försvara det med att män måste kunna få köpa sex annars kanske de våldtar någon istället. Mäns oförmåga att ta ansvar för sin sexualitet ses som en självklarhet. Kvinnor ska akta sig, anpassa sig, inte locka fel män, vara för sexiga, skicka fel signaler osv men aldrig att män skall läras in att inte ha sex med någon som inte gett ett tydligt medgivande.

Denna bild har jag sett cirkulera ofta och visar lite på samhällsynen runt hur män ser ut:

mannenshjarna-300x270

Men synen på män som sexuella djur skadar inte bara kvinnor som faller offer för män som tror sig ha rätt att ta sex av vem de vill när de vill, det drabbar också män och icke-binära transpersoner som offer och de som faller offer för förövare som inte är män.

Eftersom män tros vara alltid på att ha sex tas det sällan på allvar när en man anmäler sexuella övergrepp. En man kan knappt bli våldtagen i samhällets ögon. Ex har jag läst flera artiklar/domar där en kvinnlig lärare haft sex med en manlig elev yngre än 16 år. Kommentarer av typen ”va fan vadå övergrepp? bruden gjorde grabben en tjänst!” eller ”det där är ju alla killars dröm, är fan ingen våldtäkt!” osv haglar i sådana artiklar. Är situationen omvänd, läraren en man och offret en tjej däremot är reaktionerna en hel annan. Sexuella övergrepp tas helt enkelt inte på allvar om offret är en man. Samtidigt osynliggörs offer för kvinnliga förövare grovt då kvinnor knappt ses som innehavare av dominanta sidor som kan ge utslag i övergrepp eller så ursäktas det som ovan med att det är klart offret måste ha velat, vilken kille vill inte knulla? När de kommer till transpersoner är förminskandet ännu värre. Vi har tex fått se domar där förövare frias med motiveringen att de inte visste att personen de försökte våldta var trans. För hade de vetat att det ”egentligen” var en man de försökte våldta hade de inte fortsatt. (Ja, så jävla skevt transfobiskt språk brukas i dessa domar). Ja, att män tänder på just kvinnor ses ju som en självklarhet, homofobin i mansnormen är total.

 

Den riktiga mannen och ”halvkvinnan”

Mansnormen bygger ju på föreställningen om hur ”riktiga män” är. Det där med riktiga män ändrar också lite innebörd beroende på vad den som sätter upp ramarna vill få ut av det hela. Det har tex blivit allt vanligare att använda ”riktiga män” argument för att försöka pusha mot önskvärda beteenden. Ex kampanjen ”riktiga män köper inte flickor” som cirkulerat. Nu är ju faktum det att alla som definierar sig som en man är en riktig man, oavsett brottsliga förehavanden, kroppshydda, intressen, genetalier osv. Detta förhindrar iof inte att tex texter som dessa ses som roliga: 26051sib306_helsidormedlogo_sida_2 118814004_1 johnnysstor

Riktiga män grillar, äter massor av mat och pysslar med bilar och motorer som får dem att lukta diesel. Så ni vet liksom. Riktiga män är hårda, okänsliga, och stora. Iaf om vi ska tro mansnormen. En riktig man kan också både tåla och ge lite stryk. Viktiga saker det där. De som inte följer normen, tex smala/slanka män, korta män, eller män som inte har kuk ses som halvmän, eller snarare halvkvinnor. De är helt enkelt inte ”riktiga” och gudarna vet att de får höra det också.

För att återanknyta lite till det här om våldtäkt så är faktiskt ”riktiga män” stämpeln starkt bidragande i gruppvåldtäkter, eftersom riktiga män inte säger nej till sex är det extremt vanligt med deltagare i gruppvåldtäkter som finner situationen obehaglig, som inte kan få stånd, som fejkar att de genomför en penetrerande våldtäkt för att inte ses som mesar inför de som tittar på. Gruppvåldtäkter används ofta som ett sätt för dysfunktionella kill/mansgrupper att göra en form av manlighetsrit genom att utöva makt och förnedring på en annan person. Det är också på detta sätt överfall och misshandel i grupp ofta går till. En person är drivande, andra hakar på för ingen vill vara mesen som säger ifrån, som är ”omanlig” och inte vågar vara tuff. I denna del av mansnormen döljer sig också ett rejält kvinnoförakt. ”Riktiga män” ska nämligen vara allt de anser att kvinnor inte är.

Som feminist anser jag som sagt att det inte finns något sådant som ”riktiga män” baserat på beteenden/intressen etc. Denna norm skadar både män och de som kommer i vägen för dessa män. Det är något som hela samhället blir lidande för och det förminskar män till så mycket mindre än vad de faktiskt kan vara.

Män, känslor och kroppsideal:

Sista punkten nu. Män är de som oftast tar livet av sig, även om kvinnor toppar självmordsförsöksstatistiken är det män som i störst utsträckning gör allvar av sina självmord och dör. Detta bottnar i synen på män och känslor. Redan som små små barn lärs pojkar in i att de inte ska visa känslor på samma sätt som flickor, de ska inte gråta, inte prata om det som gör ont utan rycka upp sig. ”Stora pojkar gråter inte”. Män förväntas varken kunna eller vilja prata om känslor. När en man söker hjälp för psykiskt lidande möts han mycket oftare av oförstående, uppmaningar att bita ihop och att vara stark.  ”Manly men men…”

På likande vis ser vi sämre hjälp för män på glid ner i ekonomiska problem, de förväntas kunna ta hand om sig själva och reda ut situationerna lättare än kvinnor. Män är de förnuftiga, kvinnorna de känslosamma utan riktig koll. En syn båda förlorar stort på. Samhället erkänner helt enkelt inte att män också kan vara svaga och i behov av hjälp. Igen något vi alla förlorar på och som är en fara för både män och andra runt om.

När det kommer till män och skönhetsideal är de rätt få och sällan speciellt uttalade. I reklam får män gärna vara muskulösa men det är inte de enda män som syns. Män tillåts ha många olika former och utseenden. Detta gör att när män faktiskt uttrycker osäkerhet över sitt utseende tas det inte på allvar, vad har de att oroa sig för? Deras kroppar är osynliga i samhället och deras eventuella funderingar om kropparna lika så. Unga killar i tonåren har massor av frågor runt sina kroppar precis som tjejer men de får sällan höras förderas kroppar ses redan som normala och rätt även om de själva inte får höra det. Idag skriver Amra bra om just hur den manliga kroppen osynliggörs och istället bara ”är” med allt det innebär.

Vi måste kunna tala om mansnormen och vad den gör med män, varför det bara är män som går runt och vandaliserar i städer i samband med fotbollsmatcher, varför det är just män som slår ner varandra på krogen, varför män är så överrepresenterade i våldsstatistiken. Det är ingen slump att det är så och jag tror vi gör män en enorm otjänst om vi förklarar det i att ”män är så”. Det är inte att smutskasta alla män att belysa dessa saker, däremot förlorar alla män på att mansnormens våldsideal och sexnorm får fortsätta stå oemotsagd. Kom igen män, upp på barrikaderan nu och kämpa för att ni ska få ses som de individer ni är och inte sexgalna våldsmän!

Rasism/Antirasism

Släpp fokuset på andra kulturer

5 kommentarer

Kultur. Min kultur, din kultur, vår kultur, andras kultur. Kultur är ett ord som hörs jämt och ständigt i alla möjliga sammanhang. När en person med utländsk härkomst tycker något eller gör något som ges uppmärksamhet förklaras det gärna med hens kultur. En muslim som är för slöjbärande? Ja det hör till kulturen, hen är säkert lite hjärntvättad, klart hen tycker det är bra då! En muslim som vill avskaffa slöjan? Asså hen är ju uppvuxen med muslimsk kultur och har sett baksidan, klart hen vill motarbeta det då. Tillåta kvinnor att bada topless på badhus? Njae, tänkt på alla invandrare, vi måste visa lite hänsyn till de också. Det ingår ju inte i deras kultur att se nakna bröst.   Ja, det ovan är lite små exempel på hur diskussionen ofta går bland folk i gemen men även bland aktiva antirasister och feminister. Att de som inte är speciellt brydda av antirasism/feminism kan jag kanske förstå lätt faller in i grova generaliseringar men att antirasister gång på gång gör samma tabbe? Har vi verkligen inte kommit längre?   Alltså. En människans handlingar, åsikter och beteenden kan bara delvis förklaras med den uppväxt personen haft och den kultur denne vuxit upp i. Eftersom kultur inte är statiskt, åsikter inte är statiska och inte ens beteenden är statiska är det dock saker som går att påverka, forma om, ändras. Att då ständigt gå runt och prata om stora grupper människor utifrån hur ”de” uppfattar saker, vad de vill är både missvisande och faktiskt rätt rasistiskt oavsett vem som gör det.   Faktum är ju att även rasifierade är individer, vi vill inte alltid samma saker, vi ser inte samma problem eller har samma önskningar om hur samhället skall utformas. Därför går det inte att prata om hur vi visar respekt genom att säga att ”de” ju vill ha det på ett visst sätt. Vilka är de? Varför skulle just de vara så talande för precis alla rasifierade? Å framförallt: Har de ens blivit tillfrågade? Oavsett fråga ser jag vita som för rasifierades talan i antirasismens/feminismens namn, säger vad vi vill och hur vi upplever saker. Detta tolkningsföreträde försvaras generellt med ”jamen min kompis tycker si”. Den där kompisen som alla verkar ha, som alltid går att slänga fram lite passande när ens tolkningsföreträde ifrågasätts. Vad sägs om att bjuda in den där vännen istället att föra sin egen talan? Om hen är intresserad. Är hen inte det, lämna då den där vännen utanför diskussionen.   Både feminismen och antirasismen i Sverige (och till viss del världen)är väldigt vit och baserad i vita normer. Frågor rasifierade lyfter tas snabbt över av vita och plötsligt har vi massor av vita debattörer som talar om vad rasifierade  _egentligen_ tycker i olika frågor. Vips är vi igen sedda som en enda stor homogen grupp utelämnade på nåder till de vitas välvilja. Behovet inom det vita samhället att rädda rasifierade är stort, det lyser igenom i många sammanhand men jag tror ändå att det lyser igenom allra mest när vita inte klarar av att gå åt sidan och låta rasifierade styra sin egen kamp utan istället leker räddande riddare på vit springare. Sluta förminska oss från likvärdiga människor och individer till en enda stor homogen grupp som döljer alla de olika tankar, frågor och problem vi vill belysa. Vi är förmögna att föra vår egen talan, vita behöver inte ständigt göra det åt oss som vore vi små barn.   Jag tycker det är dags att alla, men framförallt antirasister och feminsiter, på allvar släpper fram rasifierade att definiera och föra sin egen kamp. Att sluta appropriera rasifierades kamp, vi klarar att dra ut ramarna för hur vi vill gå tillväga själva, jag lovar.  Sluta förklara hur ”vi” tänker och att förklara hur du  (tror) ”vår” kultur fungerar.  Varje människa är sin egen kultur. Ingen människas kultur är den andra lik. Se likheterna, se skillnaderna men framförallt: se och hör individerna.

Vi är många som är redo att göra våra röster hörda, bara vi får chansen. Så låt oss höras.

Begrepp

Exotifiering eller rasism, vad är vad och vem drabbar det?

8 kommentarer

Rasism och exotifiering, två begrepp som ofta används inom den antirasistiska rörelsen. Det sägs ofta (även av mig) att vita inte kan drabbas av rasism vilket jag står fast vid. Rasism är en samhällssanktionerad diskriminering som är strukturell och inget som sker bara på individnivå. För att kunna bygga på rasism krävs att det som görs/sägs är en del av den redan rådande strukturen. Det vill säga: Någon som är vit är en del av normen och därmed en del av maktstrukturen. Någon som är rasifierad är inte det utan alltid i en form av underläga gentemot någon som är vit. Om en rasifierad uttalar sig svepande om vita som varande si eller så är det en rasfördom, men det är inte rasism för det bygger inte på en struktur som säger att vita är lite mindre värda. Däremot när det är omvänt att vita uttalar sig svepande om rasifierade är det en del av den rasistiska strukturen och därmed rasism. Rasifierade kan även själva bygga på denna struktur genom så kallad internaliserad rasism men det skriver jag mer om någon annan dag.

 

Exotifiering däremot är snarare vad som brukar omnämnas ”positiv rasism”. Först av allt låt mig klargöra detta: Det finns ingen sådan sak som positiv rasism! Rasism är alltid alltid negativ, lika så är exotifiering inget positivt utan alltid negativt. Till skillnad från rasism är dock exotifiering något alla kan drabbas av. Ett vanligt exempel från vita som blir upprörda över att en påtalar att de aldrig utsatts för rasism är att påpeka hur snubbar i andra länder busvisslar, raggat och varit påflugna under semestrar pga att de varit vita och ofta ljushåriga. Detta, mina vänner, är inte rasism. Det är urtypen av exotifiering. Att tycka att någon är extra snygg, extra åtråvärd, mer spännande eller intressant etc är exotifiering. Att prata om att kvinnor från specifika afrikanska länder har så vackra läppar är exotifiering, att prata om hur personer från vissa kulturer lukar extra gott är exotifiering osv osv. Precis som med rasism handlar det om att degradera en människa till att inte få vara en individ med känslor utan istället bli en reklampelare för sin kultur. Skillnaden som sagt ligger i att alla kan exotifieras beroende på omgivningen. Som vit på semesterresa är det dock betydligt kortvarigare än det som drabbar rasifierade i en värld styrd av vithetsnormer.

 

Som sagt, att exotifiera något är inte en bra sak, oavsett hur snäll du själv tycker du är som ju bara visar uppskattning. För exotifiering har en fulare baksida, nämligen de represalier som följer när någon inte motsvarar förväntningarna som finns. Exempelvis: En populär exotifiering är att anse att svarta kvinnor är lite extra sexiga för att de har stora rumpor. Men faktum är ju att alla svarta inte alls har speciellt stora rumpor. I detta fallet blir det en dubbelbestraffning, dels att möta den ständiga exotifieringen och förväntningen att en minsann ska ha mer former än vita anses ha, och även besvikelsen och påståenden om att en inte är svart ”på riktigt” för att kroppen inte följer den exotifierande skönhetsmall de vita satt upp.
Liknande kan vita kvinnor uppleva som raggas på för vita är ju snygga och lättfotade, men om just denna kvinna inte vill ha sex, ja då blir besvikelsen stor och stämningen otrevlig. (Lägg märke till f.ö hur den mesta exotifiering drabbar kvinnor. Patriarkatet in action)

 

Så, för att sammanfatta det hela:

Rasism – Stereotypa beskrivningar av hur någon med ett visst utseende/ursprung/kultur tänker, beter sig och önskemål i livet. Sätter en viss kultur/utseende/ursprung som lite bättre, lite mer önskvärd än andra. Drabbar inte vita.

Exotifiering – Stereotypa bilder av hur personer från olika områden beter sig/ser ut och varför detta gör dem lite mer intressanta, spännande, exotiska. Kan drabba alla.

Samhälle

Varför alla bör rösta i EU valet

1 kommentar

Snart är det dags för EU val där vi ska försöka välja vilka vi vill ska representera oss i EU parlamentet. EU valet ses av många som ett rätt oviktigt val och det diskuteras runt huruvida det bör röstas öht. Speciellt personer som är emot medlemskapet i EU brukar argumentera för att inte rösta alls.

 

I min mening är det viktigt att alla röstar till EU valet, oavsett vad en tycket om vårt medlemskap i unionen. Över 50% av alla beslut som tas i våra kommuner görs med grund i beslut tagna i EU. Vad som bestäms i eu parlamentet är alltså något som i allra högsta grad påverkar vår vardag här i Sverige. För den som är antirasist och feminist är det nästan ännu viktigare att faktiskt rösta. EU är extremt vitt och mansdominerat och politiken påverkas självklart av detta. I EU finns också flera fascistiska partier, partier som SD gärna kan samarbeta med. Det kanske säger sig självt att den påverkan fascistiska partier kan få på beslut här om de får härja obehindrat inte direkt är önskvärda? Bland annat försöker flera EU länder jobba för ett totalförbud mot religiösa huvudbonader liknande det som tex finns i Frankrike men att det ska gälla för hela EU. Resultatet i Frankrike efter lagändringen har varit en rejäl ökning i våldsbrott riktat mot framförallt muslimska kvinnor då många tagit lagen i egna händer när de sett någon visa sig ute med slöja. Ett av de allvarligaste fallen var misshandeln av en beslöjad höggravid kvinna som slutade med att hon förlorade barnet i magen på grund av den grova misshandeln. Vi har redan sett flera fall av misshandel av beslöjade kvinnor i Sverige, jag vill inte veta vad ett förbud mot religiösa huvudbonader skulle kunna leda till.

 

Det propageras även från fascistiskt håll om ännu hårdare regler för att få ta sig in i EU som flykting, murarna runt EU ska byggas starkare och större. Samtidigt som de vill försvåra möjligheten att stanna även om en tar sig in till ett EU land. Vi har även partier i EU som tex helt vill förbjuda romer att existera. Förföljelsen och diskrimineringen av Romer är redan stor, även i Sverige är det ett problem, vi kan inte lämna deras öde i händerna på EU partier som vill jaga dem till andra sidan jorden.

 

Utöver de hot som fel styre i EU medför för flyktingar, och personer med romskt ursprung är det också ett hot mot alla kvinnors frihet och rätt till sin kropp och mot hbtq personer om EU valet glöms bort och konservativa/högerextrema högern får härja fritt. Exempelvis mobiliserar den kristna högern hårt i många andra EU länder, med tex krav på kraftigt begränsad abort, krav på att EUs medlemsländer inte får arbeta emot diskriminering av hbtq personer, inskränkningar i rätten till p-medel och en nyanserad sexualundervisning osv. (Läs mer här )
SD och andra fascistiska partier inom EU pratar gärna om Islam som vårt största hot men ser vi till vilka som faktiskt besitter makt att påverka vårt samhälle i en religiös riktning just nu är det den kristna högern och de satsar hårt på att få ännu mer makt.

 

Att inte rösta i EU valet är att lämna fri spelplan till fascisterna, den kristna högern och rasisterna. Ska vi verkligen låta dem få härja fritt? Mitt svar är ett rungande nej, och därför kommer jag gå till valurnan på EU valet och jag hoppas du gör det också!

Rasism/Antirasism

Debatten som inte borde existera

139 kommentarer

Update: Är du mitt inne i en debatt om chokladbollar i detta nu och söker motargument? Innan du går vidare passa på att nyttja denna fina bingobricka som jag gjort tillsammans med två vänner (Där Lisa stod för det faktiska arbetet att pyssla ihop själva brickan). Jag blir förvånad om en debatt kan pågå någon längre stund utan att brickan blir full. Sen kan du läsa vidare mina svar på dessa argument 🙂
image

Det finns få diskussioner som är så uttjatade som debatten om chokladbollen. Det är helt fantastiskt hur svårt det är att ändra ett litet bakverks namn för att inte kränka andra människor. Här kommer en liten samling vanliga argument till varför somliga anser att chokladboll egentligen heter något annat samt motargument till detta. De som efter detta liktförbannat vägrar använda ordet chokladboll är antingen empatilösa, provokatörer, rasister eller så jävla låsta i sin egen bubbla att de inte kan ta till sig argument från andra. Eller en kombo av flera av dessa. Så, here it goes (obs att jag inte kommer använda det andra namnet själv i denna text, ordet är kränkande oavsett syfte i att använda det. The end):

1) ”Det har ju alltid hetat så!” – Nej faktiskt inte. Det har alltid hetat chokladboll men vissa lustigkurrar har haft det andra namnet för det och dessa två namn har existerat bredvid varandra. Speciellt under rasismens guldera på 40 talet var det nedsättande namnet på chokladboll populärt. Dessutom verkar de flesta chokladbollshatare ha noll problem med ”nyord” som bil (automobil), cykel (velociped), halstablett (pastill), TV (televisionsapparatur) osv osv. Så det är ju onekligen rätt selektivt med vad för ord som bara måste bevaras till varje pris. Detta ord skapades dessutom som ett nedsättande skämt om svarta mäns pungkulor som påstods vara ovanligt stora. Varför en nu uppskattar att käka pungkulor vet jag inte men men…

2) ”Det heter så i min kokbok!” – Skaffa en ny kokbok. Mycket har hänt i matkulturen sedan 40 talet.

3) ”Det är bara vita som bryr sig!” – Nej, men oftast tar vita debatten åt rasifierade för att vi rasifierade inte orkar ta diskussionen igen och igen och igen ….

4) ”Men vadå? Negro betyder ju svart!” – Japp, men Negro är inte ordet i namnet right? Du skulle mest troligt heller aldrig beställa en kopp kaffe, beställa byxor eller en tröja, eller förklara din nya hårfärg med detta ord. Så försök inte ens påstå att det bara ”betyder svart”. Det har aldrig betytt bara svart och kommer aldrig betyda bara svart. Faktum är att ordet härstammar från Niger, som i landet/floden i betydelsen ”person från Niger” vars namn i sin tur härstammar från latinets Niger = svart. Dock att det aldrig varit en neutral omnämning av mörkhyade utan alltid använts för att på nedsättande vis beskriva mörkhyade som tex lägre stående, lågintelligenta osv.

5) ”Om det är rasistiskt är vitlök, vitkål, finskapinnar,gul lök etc också det!” – Nej. Vit/gul är en färg (eller rättare sagt en kontrast) som talar om vad färgen på kålen/löken/annat är. Att vara vit är heller inget som är nedsättande. Finland är ett land, finska pinnar heter så för att de påstås komma från Finland, såvida du inte vill påstå att ordet i bollnamnet är ett land är det alltså inte jämförbart. (Å påstår du att det är ett land är det läge att gå en geografikurs)

6) ”Allt är ju rasistiskt numer!” – Nej bara rasistiska saker. Känns det som ”allt” kan du ta det som en fingervisning över vilket rasistiskt samhälle vi lever i trots ”världens minst rasistiska land”.

7) ”Jag har mörkhyade vänner och de bryr sig inte!” – Kul för de vännerna, men vet du vad? De talar inte för alla och vi är många som blir ledsna. Vår rätt att inte kränkas går före din rätt att vägra utveckla ditt språk.

8) ”Det är bara ett namn på en kaka, bry dig om nått viktigare” – För det första kan jag reagera mot detta namn och bry mig om annat samtidigt. Häftigt va? För det andra så är det inte bara ett namn på en kaka. Ordet i namnet som är kränkande används i betydligt fler sammanhang än det, för att kränka, förminska och sanktionera våld. Så ursäkta mig om jag inte tar så lätt på detta.

9) ”Du bestämmer inte över mig, jag kommer fortsätta säga såhär” – Ok. Ja vill du visa dig som en fullkomlig idiot är det självklart ditt beslut.

10) ”Det är bara politiker som bestämt att detta är fel!” – Nej, däremot har (vissa) politiker lyssnat på rasifierade som mår dåligt av att ordet används. Du borde kanske också lyssna lite?

11) ”Svarta borde vara stolta över att ha en kaka uppkallad efter sig, se det positivt!” – Historielösheten i detta alltså. Jag finner inte ord. Att se människor fullt allvarligt använda detta argument är som att se en svår bilolycka, hemsk, gör det svårt att sova, men går ändå inte att se bort ifrån. Det finns inte ens lämpliga ord för att förklara hur helt fel detta är.

12) ”Finns ju mörkhyade som själva använder ordet, tom om sig själva” – Ja. Det gör ändå inte ordet ok. Bland annat för att ANDRA TAR ILLA UPP! Seriöst, det är inte kvantfysik vi diskuterar utan ett gammalt, nedsättande ord för människor med mörkare hud än vita nordbor. Det är inte svårare än att bara säga något annat. Testa och se hur enkelt det är! Jag lovar, det är inte ens fysiskt ansträngande.

13) ”Det är ju inte sagt med elak baktanke utan bara neutralt och bakverket är ju uppskattat!” – Vet du, det spelar faktiskt ingen som helst roll vad du tycker dig ha för uppsåt. Ordet är fortfarande sårande, det hör inte hemma i ett bakverksnamn och det är bara att sluta med! Om jag sparkar dig på benet gör det knappast mindre ont för att jag påstår att det var en spark i uppskattning.

14) ”Det är ju bara ett fånigt namn, vad gör det för skada!” – Om det nu är så fånigt, SLUTA använda det! Varför slåss med näbbar och klor för att bruka ett ord du iaf tycker är fånigt och oviktigt? Det är liksom betydligt enklare att du slutar använda ett rasistiskt ”fånigt” ord än att vi som utsätts för rasism slutar bry oss om rasismen.

15) ”Det heter inte chokladboll för det innehåller kakao, inte choklad!” – Den innehåller inte mörkhyade människor heller så med den retoriken är det andra namnet ännu mer felaktigt. Kalla det kakaoboll då om det är så jävla noga med att det ska vara korrekt utifrån innehåll. Havreboll är ett annat vedertaget ord. Finns många andra ord att använda, att envisas med ett förlegat namn bara på pin kiv är liksom inget annat än rasistiskt och idiotiskt.

Liknande debatt har tydligen börjat runt mintkyssar, av exakt samma personer som vägrar säga chokladboll. Alla motargument ovan är applicerbara även där.

image

Så. Nu låter vi denna diskussion vara avklarad en gång för alla right? För den som blev sugen så har ni här recept på chokladbollar:
20 st

100 g smör
1 dl socker
3 tsk vaniljsocker
3 msk kakao
2.5 dl havregryn
1 tsk snabbkaffepulver
pärlsocker

Blanda rumsvarmt smör med alla ingredienser förutom pälsocker. Låt stå kallt ca 30 minuter. Rulla till bollar som du sedan rullar i pärlsocker. Pärlsockret kan bytas ut mot tex hackade nötter, cocosflingor, strössel m.m.

Enjoy!

Samhälle

Nazismens hot finns alltid

Lämna en kommentar

Igår på uppdrag granskning undersöktes nynazisters åsikter, bruk av våld och organisering. Ett bra program på det stora hela även om rättsväsendets flathet kring dessa individer fick allt för litet utrymme. Samt faktumet att de lät programmet både starta och sluta med kommentarer om att vänstern också brukar våld. Vilket ju känns som väldigt viktigt att ha med när det tas upp det faktum att nazismen mobiliserar mest folk någonsin i vår historia…eller inte.

Reaktionerna efter programmet var ungefär som väntat. Mängder av människor som pratar om hur hemskt det är med nazister, vilken ”ögonöppnare” detta var, att de blir rädda för nazismen nu osv. Samt en och annan som försöker flika in om att vänstern är lika goda kålsupare.

Men helt ärliga nu. Vi har hört detta förut. Alla vet ju egentligen vad nazister går för. Det är ingen hemlighet att våld är en del av ideologin. Vi vet att de inte tvekar att misshandla, eller mörda, meningsmotståndare. Detta är inte det första program som görs angående nazistiska organisationer, hur de fungerar och deras våldsvurm. Vi har sett det förut. Reaktionerna har vi också sett förut. Ändå är vi kvar och stampar på samma punkt. Ett program görs, folk förfäras, men sedan då? Jo den stora massan går vidare i livet, de som verkligen lever undet nazismens hot kämpar vidare. Försöker få gemene människa att förstå vad som sker, att de är farliga. Tills nästa program kommer och folk förfasas igen.

Efter varje program tänds också hoppet. Är det denna gång allmänheten ska vakna? Är det nu som vi faktiskt ska få se verkliga förslag från regeringshåll på hur detta bekämpas? Kommer detta en gång för alla tas på allvar och inte glömmas bort vid nästa lets dance?

För faktum är ju, att för de som nazismen inte utgör ett verkligt hot för just nu är det lätt att glömma, men för alla oss andra finns hotet kvar, varje dag, året om, oavsett om det visas på TV. Så kan denna gång bli den gången då alla lyssnar, ser vad vi har att göra med, reser oss från TV soffan och går ut på gatorna och faktiskt på allvar motarbetar detta?

1:a maj i Jönköping demonstrerar Svenskarnas Parti med tillstånd från polisen. Kl 11.00 på Västra torget samlas en motdemo. De som kan bör ta sig dit, det är en bra start för att visa att detta program inte faller i glömska direkt. Sen går vi vidare och fortsätter kampen, tillsammans!

Rasism/Antirasism

Nej tack IRM, vi behöver inte er ”antirasism”

12 kommentarer

Uppdatering 12/4-2015: Jag har omarbetat texten. Kontentan av vad som står är exakt samma som det som stått hela tiden. Skillnaden är att jag nu lagt till en hel rad med skärmdumpar för att ge exempel på just vad jag kritiserar. Vidare vill jag påpeka, då IRM/MrHenko påstår att denna text redigerats med stora ändringar 6 ggr att det är ren skär lögn. Det som tagits ifrån texten tidigare är 1. Ett påstående om Henriks föreläsningar som jag inte kunde styrka samt 2. Allmän reflektion om nyttan med IRM som jag tog bort eftersom det drog iväg och förstörde en röd tråd. Utöver detta har jag lagt till en disclaimer (den om varför jag skriver ”vita snubbar” i texten) samt redigerat språkliga missar. Ska vi verkligen räkna alla versioner av texten som blivit just pga språkliga missar etc så är texten ändrad över 20 ggr. Nåväl, rätt irrelevant.

Jag gör denna uppdatering med alla dessa bilder av en enda orsak: Jag är less på att IRM/Mrhenko försvara sig med att jag hittar på, att allt är ogrundat och felaktigt. Nu får ni bilderna istället så kan ni lättare göra en egen bedömning om huruvida ni ser detta som okej eller ej av påstådda antirasister. Jag kommer fortsätta skriva att detta gäller IRM som grupp av den enkla orsaken att ingen av de bakom IRM tagit avstånd från detta. Tvärt om har samtliga rusat till försvar. Jag har också fått kritik om att ”detta sker ju främst från privata kontot, det talar inte för IRM!” Eftersom MrHenko gillar att göra liknelser till SD så tänker jag göra det också: Sissodär 80% av allt material på IRM handlar om vad SD politiker gjort på sin fritid, uttalanden på deras privata FB konton, under anonyma nicknames på avpixlat etc. Så om vi nu ska hålla ”privata” konton utanför det hela får nog IRM kraftigt omvärdera sitt arbete. Slutligen, nedan finns bilder på MrHenkos uttalande om mig efter att vi bråkat i studion till SVT debatt. Han menar på att jag som varit med i P3 som ”alternativ makthavare” måste kunna ta kritik. Bör vi då inte rimligen kunna kräva exakt samma från honom, som suttit med i exakt samma program och dessutom har en många gånger större plattform än mig? Saker går åt båda håll så att säga.

Så, med det sagt, här följer den utbroderade texten med flertalet exempel och min fråga, ska vi inte kunna begära mer av företrädare för en av Sveriges mest kända ”antirasistiska” grupper?

För att vara tydlig, detta handlar (så vitt jag vet) om de vita snubbarna inom IRM, därför skriver jag som jag gör. Det finns två inom IRM som inte är vita (varav en tjej) och jag hoppas de har omdömet att inte bete sig så som vissa andra gjort. Dock har en del skett via IRMs FB sida eller twitter där det inte framgår vem det är som skriver så jag kan för all del ha fel.
Henrik från IRM besvarar delar av vad han anser vara fel i en kommentar nedan. Föga förvånande håller vi inte med varandra om vad som skett. Vad gäller twitterbilden: Om en inte vill ha med någon i en konversation är det en bra grej att avtagga personen från sina inlägg. Det går tydligt att se att så inte skett i svaren på bilden utan Chang Frick inkluderas i svaren också. Misstag eller med flit får var och en själv fundera på.

Sist: Anledningen till att jag skrev denna text, och uppdaterade den, är för att jag fått vittnesmål från flertalet rasifierade aktivister som vill men inte vågar säga ifrån för att de inte orkar med skitstormen som följer i att kritisera IRM öppet. Jag har tagit på mig att föra deras talan och ta skiten. Om andra har förtroende för IRM ändå är det upp till dem, jag säger inte vad någon ska tycka, alla gör som de vill

———————————————————————————-

Snubbarna bakom IRM har en hel del de behöver ta itu med för att kunna kallas antirasister. Det är svårt att riktigt veta ens var jag ska börja eftersom det finns så mycket att ta av så jag kommer i denna text bara ta ett fåtal exempel. Den som vill veta mer kan forska runt på egen hand.

Först av allt kan  vi ta den händelse som ligger närmast i tid. Efter sändningen av SVT debatt torsdagen den 9/4 valde MrHenko att gå på mig i studion för att ”konfrontera mig” angående den tidigare versionen av denna text. Jag ger er båda sidorna, min version som jag skrev samma natt när jag kommit hem, och MrHenkos som han skrev på sin FB nån dag senare.

debatt henko1 henko2

Ni får som sagt själva avgöra vad ni vill tro på.

På Twitter sker det mesta värt att kritisera. Först gammal bild av MrHenko skämatandes med en SDare. ”av misstag”.image image

 

Hur är någon då en bra allierad i kampen om en själv inte är direkt drabbad av rasism? Eller snarare, hur bör en inte göra? Jo såhär:
Att tex med härskartekniker och syrliga kommentarer ge sig på rasifierade som skriver om vithetsnormer och vitas privilegier är ingen vidare antirasism. Att dessa dessutom oftast är kvinnor lägger ännu ett lager av douch till det hela. Att inte kunna respektera separatistiska forum och ta sig rasifierat namn för att skriva på sidor där vita inte är tillåtna är ett annat grovt problematiskt och allt annat än antirasistiskt beteende. Att besvara kritik en får med överlägsenhet och härskartekniker är inte heller världens bästa agerande för att visa att en är seriöst med sin antirasism. IRM går helt enkelt in i diskussioner med rasifierade med utgångspunkten att de vet bäst, att kritiken som framförs är antingen obefogad eller överdriven. Språket som används är gärna högtravande och rena förolämpningar döljs bakom ”fina” ord för att hålla sin image som schysta. De vill gärna framstå som rationella och vettiga antirasister, men det IRM sysslar med är till största delen inte antirasism, det är en kartläggning av ”pöbeln” som inte fattat att SD är ett dåligt val att rösta på. Det absolut viktigaste som vit (man) inom den antirasistiska rörelsen behöver är lyhördhet, att kunna debattera på en saklig nivå och framförallt att kunna ta kritik. Rasismen drabbar rasifierade, inte vita. Det är mot oss rasismen är ett hot, inte mot vita. Då måste också vi vara de som definierar kampen, visar vilken väg vi vill gå. Att som vit gå in och försöka ta över, definiera hur saker skall göras och bete sig som ett svin vid ifrågasättanden och kritik är allt annat än antirasism. Alla inom IRM är inte vita, men flera är och det är ofta (som det verkar) dessa personer som tar en framträdande roll att skriva via deras kanaler i sociala forum.

Eftersom det efterfrågas mer konkreta exempel kommer det här:

* (vit)Person bakom IRM går in på sidan ”rummet” ett forum enbart för rasifierade och skriver kommentarer under namnet ”Ahmed” för att göra poänger om att inte använda separatism. Något som alltså har erkänts av personen i fråga men anses ”utagerat”.

* Flera rasifierade (även muslimer) ger kritik kring deras hanterande av hakkorsklottret i en moské, IRM vägrar ta till sig av kritiken, tar sig tolkningsföreträde och beter sig allmänt illa. Bilderna visar dels bilden som fick kritik, dels hur de agerade vid kritiken.
irmSkämt

För att läsa mer ur konversationen klicka på länken: http://twitter.com/vardagsrasismen/status/418849246373482497

* Letar upp rasifierade kvinnliga debattörer på bland annat på twitter och går på dem om hur ”fel” deras analyser är, använder härskartekniker och slutar inte gå på trots ombes att sluta. De har blivit blockade av flera olika rasifierade debattörer pga detta. Såhär såg det tex ut när en twitteraktivist ansågs ha fel åsikter. Lägg märke till liknelsen med SD, den dyker upp igen.

Sd2

* Får kritik från flertalet debattörer om varför n-ordet inte skall skrivas ut. Vägrar ta till sig och skriver istället såhär (samt fortsätter envist skriva ut n-ordet i sina texter) :

chokladboll chokladboll2

* Sist men inte minst, diskussionen som ledde till att jag blockade MrHenko eftersom jag inte accepterar att av en vit snubbe få SDs principprogram citerat med innebörden att jag skulle tycka som dem.
Börje Sd

Så länge personerna bakom IRM fortsätter bete sig på det sätt de gjort och gör mot både mig och många av mina rasifierade systrar och bröder kan jag inte se dem som en del i den antirasistiska kampen utan enbart som vita besserwissrar som vill visa att de iaf är mer pålästa än ”dumma” sverigedemokrater. Denna form av ”antirasism” är för vita, för rasifierade gör den bara saker värre. Detta är som sagt ett axplock, det finns mer att finna för den som vill. MrHenkos taktik som försvaras av övriga i IRM går alltså ut på att misskreditera aktivister vars åsikter han inte delar genom att likna dem vid SD, försöka vända det till att de är rasisterna eller på andra sätt är de med makten och de som bör vara tysta. Om detta känns okej så fortsätt för all del stödja IRM, om inte kanske ni får leta er vidare till andra, verkliga, antirasister att stötta.

Sverigedemokraterna

Låt oss prata om kampen mot SD

5 kommentarer

Att hata på SD är ju tämligen förekommande inom dagens antirasism, vilket är fullt rimligt med tanke på deras politik. Problemet är att kampen mot SD, tro det eller ej, får alldeles för mkt fokus. Istället för att minnas att SD faktiskt bara är ett symtom på den rasistiska samhällsordning som råder görs SD gärna till den största delen av problemet. Det finns en attityd av att bara SD försvinner ur riksdagen igen kommer rasismen försvinna och problemet vara löst.

Rasism influerar hela samhället och upprättahålls främst av staten. Det är ur denna maktordning partier som SD får sitt syre. SD finns för att rasism är en levande del av samhället, rasismen finns inte pga SD. Således är inte den antirasistsika kampen något som bör fokusera på SD eller öppna rasister i huvudsak utan på den samhällsordning som skapar, och tillåter, dessa organisationer och partier.

Att kämpa mot ett parti som SD är simpelt, det är enkelt att ta ställning emot och det är lätt att förfasas åt och skratta åt SD och deras väljare. Det är en antirasism för de som vill visa sig engagerade men inte på allvar ta itu med rasismen i samhället. För att verkligen komma till roten med problemet krävs nämligen också självransakan och det är betydligt tuffare än att bara ta avstånd från ett parti.

Eftersom rasismen är en del av vår kultur är det något alla också formas in i, både som vit och rasifierad, vilket också betyder att alla göder rasismen på olika vis mer eller mindre medvetet. Att arbeta emot det kräver ständiga ställningstaganden, att läsa på, reflektera, granska sina egna ageranden osv. Det kräver helt enkelt ett arbete inte alla kan, vill eller orkar ta itu med dagligen. Som vit har en valet att helt enkelt strunta i det om det känns jobbigt och det är just vad många gör. De skriver nått ord ibland om hemska SD, eller om att nynazister marcherat men engagemanget stannar där. Rasifierade kommer aldrig undan ens på dagar där energin inte riktigt finns att strida, vår kamp kan inte stanna vid att hata SD, vi måste hata hela systemet som skapat SD.
Att fokusera sin antirasism på att skratta åt och förlöjliga SD väljare är att skratta åt hela den antirasistiska kampen. Dessutom är det allt för ofta grundat i klassförakt, vilket till stor del är grunden till rasism. Dvs istället för att motverka rasism göds den när SD väljarna som känner sig bortglömda och hånade blir ännu mer hånade och bekräftade i sin världsbild.

Vi behöver inte prata mer om rasismen inom SD egentligen, vi behöver prata mer om att de saknar lösningar, vi behöver ge faktiska alternativ och vi behöver SE SDs väljare på riktigt, inte bara skratta åt dem. Kort och gott: vi behöver motarbeta klassamhället och visa vad som faktiskt är sant och vad som är lögner när SD mfl sprider sin propaganda men framförallt behöver var och en titta på sig själv och fundera över hur de själva göder rasismen.

Samhälle

Psykvården är till för vita

Lämna en kommentar

Har blivit utmanad av min bloggvän Glitterblaster att skriva om psykvården och behandlingen av rasifierade. Läs vad hon har att säga om ämnet här.

 

Jag har själv varit i kontakt med psykvården många gånger och oavsett vad jag bett om hjälp för har mina problem negligeras. Det intressanta är att orsaken till att de inte tagits seriösa varierat enormt beroende på om personen jag träffat vetat om att jag är adopterad (och alltså har vita föräldrar) eller ej.

 

Första kontakten hade jag i högstadiet, en kamratstödjare på skolan upptäckte att jag hade skurit mig i armarna och skickade mig till skolans kurator. Så fort han fick veta att mina föräldrar var vita var det som att alla problem var borta. Jag kunde ju bara prata med dem så löste sig allt! Att problemen bottnade i helt andra saker än mina föräldrars härkomst och att jag inte ens kunde sätta ord på exakt allt jag kände var inte så noga. Jag träffade honom 2 gånger och sedan avskrevs mitt behov av hjälp. Kort tid senare tyckte en annan lärare att jag åt för dåligt och att ”sådana som jag” borde ha större rumpa. Detta ledde till att jag stämplades som ätstörd och under ca 1 år konstant övervakades kring mina måltider både i skolan och hemma. Däremot fick jag ingen som helst samtalshjälp, att finna en orsak bakom att jag inte ville äta var det ingen som brydde sig om. Mest sköts det undan som ett försök från mig att vara svår och speciell.

 

Efter detta höll jag mig undan psykvården så mycket jag kunde, men så andra året på gymnasiet utsattes jag för ett sexuellt övergrepp av en lärare och fick akuttid hos BUP. Tid som sedan spenderades med att i gemensamt samtal med mina föräldrar utröna hur _de_ mådde av detta och i enskilda samtal med mig ta reda på hur mycket sex jag hade i övrigt, om jag hade ett KK och om det fanns något i mitt beteende som orsakat övergreppet. Behöver jag säga att jag inte gick på många möten där innan jag sa att jag inte behövde gå dit mer för jag mådde ”bra”? Att jag fortfarande, 10 år senare drömmer mardrömmar om detta tyder iof på motsatsen men det är så det får se ut antar jag när ingen är intresserad av att faktiskt lyssna.

 

Nåväl, i mitt sista försök att få hjälp gick jag till en läkare när min äldsta unge var ungefär 4 månader, jag sa att jag behövde psykvård, att jag mådde dåligt pga obearbetade trauman tidigare som gjorde att jag sov dåligt, var nedstämd och att jag oroade mig för att göra min dotter illa eftersom jag kände att mitt psykiska mående inte var vad det borde för att orka med en liten bebis på bästa sätt. Läkaren frågade lite om min livssituation i övrigt, uppväxt etc och igen, direkt hen fick höra att jag är adopterad och har svenska föräldrar försvann alla problem. Läkarens utlåtande till sist? ”Du är ju medveten om dina problem, läs en bok på ämnet så löser det sig”.

 

Under dessa år försökte jag nu och då prata med läkare om behovet av att få hjälp från andra, men icke. Antingen för att ”det är ju sådär ni är” där ”ni” alltså syftar till personer med mörk hud, eller så löser det faktum att jag är adopterad alla mina problem. Frågan är ju hur mycket som mina föräldrar ska fixa bara för att de valde att adoptera ett barn?

 

När jag sedan ser på mina vita vänner och bekanta ser bilden helt annorlunda ut.  Precis som Glitterblaster skriver om tas de på större allvar och framförallt har jag aldrig varit med om att deras föräldrar förväntas vara lösningen till alla deras problem. När det kommer till möjligheten att få utskrivet medicin upplever jag även att det går lättare, jag har rakt ut fått höra att läkare inte vill ge mig något för ”ni invandrare blir bara beroende”. Samtidigt finns också en ständigt misstänksamhet att en som rasifierad söker hjälp inte för att en mår dåligt utan för att en vill smita undan från att behöva jobba. För alla vet ju att ”invandrare” bara är lata bidragstager eller?

 

Att få vård i dagens Sverige där sjukdom oavsett sort ses som ett tecken på lathet och svaghet är svårt nog, men för oss med rasifierade kroppar tillkommer ytterligare en mur att komma igenom för att få den hjälp vi behöver. Är det märkligt att många av oss får svårt att bidra till samhället så som förväntas av oss när vi inte först kan få den hjälp som behövs för att vi ska må bra och faktiskt klara av att vara en aktiv del i samhället?

 

Jag skickar nu utmaningen vidare till AmraHamra och hoppas även fler bloggare hakar på detta!