Alla inlägg av Paula D

Rasism/Antirasism

Debatten som inte borde existera

139 kommentarer

Update: Är du mitt inne i en debatt om chokladbollar i detta nu och söker motargument? Innan du går vidare passa på att nyttja denna fina bingobricka som jag gjort tillsammans med två vänner (Där Lisa stod för det faktiska arbetet att pyssla ihop själva brickan). Jag blir förvånad om en debatt kan pågå någon längre stund utan att brickan blir full. Sen kan du läsa vidare mina svar på dessa argument 🙂
image

Det finns få diskussioner som är så uttjatade som debatten om chokladbollen. Det är helt fantastiskt hur svårt det är att ändra ett litet bakverks namn för att inte kränka andra människor. Här kommer en liten samling vanliga argument till varför somliga anser att chokladboll egentligen heter något annat samt motargument till detta. De som efter detta liktförbannat vägrar använda ordet chokladboll är antingen empatilösa, provokatörer, rasister eller så jävla låsta i sin egen bubbla att de inte kan ta till sig argument från andra. Eller en kombo av flera av dessa. Så, here it goes (obs att jag inte kommer använda det andra namnet själv i denna text, ordet är kränkande oavsett syfte i att använda det. The end):

1) ”Det har ju alltid hetat så!” – Nej faktiskt inte. Det har alltid hetat chokladboll men vissa lustigkurrar har haft det andra namnet för det och dessa två namn har existerat bredvid varandra. Speciellt under rasismens guldera på 40 talet var det nedsättande namnet på chokladboll populärt. Dessutom verkar de flesta chokladbollshatare ha noll problem med ”nyord” som bil (automobil), cykel (velociped), halstablett (pastill), TV (televisionsapparatur) osv osv. Så det är ju onekligen rätt selektivt med vad för ord som bara måste bevaras till varje pris. Detta ord skapades dessutom som ett nedsättande skämt om svarta mäns pungkulor som påstods vara ovanligt stora. Varför en nu uppskattar att käka pungkulor vet jag inte men men…

2) ”Det heter så i min kokbok!” – Skaffa en ny kokbok. Mycket har hänt i matkulturen sedan 40 talet.

3) ”Det är bara vita som bryr sig!” – Nej, men oftast tar vita debatten åt rasifierade för att vi rasifierade inte orkar ta diskussionen igen och igen och igen ….

4) ”Men vadå? Negro betyder ju svart!” – Japp, men Negro är inte ordet i namnet right? Du skulle mest troligt heller aldrig beställa en kopp kaffe, beställa byxor eller en tröja, eller förklara din nya hårfärg med detta ord. Så försök inte ens påstå att det bara ”betyder svart”. Det har aldrig betytt bara svart och kommer aldrig betyda bara svart. Faktum är att ordet härstammar från Niger, som i landet/floden i betydelsen ”person från Niger” vars namn i sin tur härstammar från latinets Niger = svart. Dock att det aldrig varit en neutral omnämning av mörkhyade utan alltid använts för att på nedsättande vis beskriva mörkhyade som tex lägre stående, lågintelligenta osv.

5) ”Om det är rasistiskt är vitlök, vitkål, finskapinnar,gul lök etc också det!” – Nej. Vit/gul är en färg (eller rättare sagt en kontrast) som talar om vad färgen på kålen/löken/annat är. Att vara vit är heller inget som är nedsättande. Finland är ett land, finska pinnar heter så för att de påstås komma från Finland, såvida du inte vill påstå att ordet i bollnamnet är ett land är det alltså inte jämförbart. (Å påstår du att det är ett land är det läge att gå en geografikurs)

6) ”Allt är ju rasistiskt numer!” – Nej bara rasistiska saker. Känns det som ”allt” kan du ta det som en fingervisning över vilket rasistiskt samhälle vi lever i trots ”världens minst rasistiska land”.

7) ”Jag har mörkhyade vänner och de bryr sig inte!” – Kul för de vännerna, men vet du vad? De talar inte för alla och vi är många som blir ledsna. Vår rätt att inte kränkas går före din rätt att vägra utveckla ditt språk.

8) ”Det är bara ett namn på en kaka, bry dig om nått viktigare” – För det första kan jag reagera mot detta namn och bry mig om annat samtidigt. Häftigt va? För det andra så är det inte bara ett namn på en kaka. Ordet i namnet som är kränkande används i betydligt fler sammanhang än det, för att kränka, förminska och sanktionera våld. Så ursäkta mig om jag inte tar så lätt på detta.

9) ”Du bestämmer inte över mig, jag kommer fortsätta säga såhär” – Ok. Ja vill du visa dig som en fullkomlig idiot är det självklart ditt beslut.

10) ”Det är bara politiker som bestämt att detta är fel!” – Nej, däremot har (vissa) politiker lyssnat på rasifierade som mår dåligt av att ordet används. Du borde kanske också lyssna lite?

11) ”Svarta borde vara stolta över att ha en kaka uppkallad efter sig, se det positivt!” – Historielösheten i detta alltså. Jag finner inte ord. Att se människor fullt allvarligt använda detta argument är som att se en svår bilolycka, hemsk, gör det svårt att sova, men går ändå inte att se bort ifrån. Det finns inte ens lämpliga ord för att förklara hur helt fel detta är.

12) ”Finns ju mörkhyade som själva använder ordet, tom om sig själva” – Ja. Det gör ändå inte ordet ok. Bland annat för att ANDRA TAR ILLA UPP! Seriöst, det är inte kvantfysik vi diskuterar utan ett gammalt, nedsättande ord för människor med mörkare hud än vita nordbor. Det är inte svårare än att bara säga något annat. Testa och se hur enkelt det är! Jag lovar, det är inte ens fysiskt ansträngande.

13) ”Det är ju inte sagt med elak baktanke utan bara neutralt och bakverket är ju uppskattat!” – Vet du, det spelar faktiskt ingen som helst roll vad du tycker dig ha för uppsåt. Ordet är fortfarande sårande, det hör inte hemma i ett bakverksnamn och det är bara att sluta med! Om jag sparkar dig på benet gör det knappast mindre ont för att jag påstår att det var en spark i uppskattning.

14) ”Det är ju bara ett fånigt namn, vad gör det för skada!” – Om det nu är så fånigt, SLUTA använda det! Varför slåss med näbbar och klor för att bruka ett ord du iaf tycker är fånigt och oviktigt? Det är liksom betydligt enklare att du slutar använda ett rasistiskt ”fånigt” ord än att vi som utsätts för rasism slutar bry oss om rasismen.

15) ”Det heter inte chokladboll för det innehåller kakao, inte choklad!” – Den innehåller inte mörkhyade människor heller så med den retoriken är det andra namnet ännu mer felaktigt. Kalla det kakaoboll då om det är så jävla noga med att det ska vara korrekt utifrån innehåll. Havreboll är ett annat vedertaget ord. Finns många andra ord att använda, att envisas med ett förlegat namn bara på pin kiv är liksom inget annat än rasistiskt och idiotiskt.

Liknande debatt har tydligen börjat runt mintkyssar, av exakt samma personer som vägrar säga chokladboll. Alla motargument ovan är applicerbara även där.

image

Så. Nu låter vi denna diskussion vara avklarad en gång för alla right? För den som blev sugen så har ni här recept på chokladbollar:
20 st

100 g smör
1 dl socker
3 tsk vaniljsocker
3 msk kakao
2.5 dl havregryn
1 tsk snabbkaffepulver
pärlsocker

Blanda rumsvarmt smör med alla ingredienser förutom pälsocker. Låt stå kallt ca 30 minuter. Rulla till bollar som du sedan rullar i pärlsocker. Pärlsockret kan bytas ut mot tex hackade nötter, cocosflingor, strössel m.m.

Enjoy!

Samhälle

Nazismens hot finns alltid

Lämna en kommentar

Igår på uppdrag granskning undersöktes nynazisters åsikter, bruk av våld och organisering. Ett bra program på det stora hela även om rättsväsendets flathet kring dessa individer fick allt för litet utrymme. Samt faktumet att de lät programmet både starta och sluta med kommentarer om att vänstern också brukar våld. Vilket ju känns som väldigt viktigt att ha med när det tas upp det faktum att nazismen mobiliserar mest folk någonsin i vår historia…eller inte.

Reaktionerna efter programmet var ungefär som väntat. Mängder av människor som pratar om hur hemskt det är med nazister, vilken ”ögonöppnare” detta var, att de blir rädda för nazismen nu osv. Samt en och annan som försöker flika in om att vänstern är lika goda kålsupare.

Men helt ärliga nu. Vi har hört detta förut. Alla vet ju egentligen vad nazister går för. Det är ingen hemlighet att våld är en del av ideologin. Vi vet att de inte tvekar att misshandla, eller mörda, meningsmotståndare. Detta är inte det första program som görs angående nazistiska organisationer, hur de fungerar och deras våldsvurm. Vi har sett det förut. Reaktionerna har vi också sett förut. Ändå är vi kvar och stampar på samma punkt. Ett program görs, folk förfäras, men sedan då? Jo den stora massan går vidare i livet, de som verkligen lever undet nazismens hot kämpar vidare. Försöker få gemene människa att förstå vad som sker, att de är farliga. Tills nästa program kommer och folk förfasas igen.

Efter varje program tänds också hoppet. Är det denna gång allmänheten ska vakna? Är det nu som vi faktiskt ska få se verkliga förslag från regeringshåll på hur detta bekämpas? Kommer detta en gång för alla tas på allvar och inte glömmas bort vid nästa lets dance?

För faktum är ju, att för de som nazismen inte utgör ett verkligt hot för just nu är det lätt att glömma, men för alla oss andra finns hotet kvar, varje dag, året om, oavsett om det visas på TV. Så kan denna gång bli den gången då alla lyssnar, ser vad vi har att göra med, reser oss från TV soffan och går ut på gatorna och faktiskt på allvar motarbetar detta?

1:a maj i Jönköping demonstrerar Svenskarnas Parti med tillstånd från polisen. Kl 11.00 på Västra torget samlas en motdemo. De som kan bör ta sig dit, det är en bra start för att visa att detta program inte faller i glömska direkt. Sen går vi vidare och fortsätter kampen, tillsammans!

Rasism/Antirasism

Nej tack IRM, vi behöver inte er ”antirasism”

12 kommentarer

Uppdatering 12/4-2015: Jag har omarbetat texten. Kontentan av vad som står är exakt samma som det som stått hela tiden. Skillnaden är att jag nu lagt till en hel rad med skärmdumpar för att ge exempel på just vad jag kritiserar. Vidare vill jag påpeka, då IRM/MrHenko påstår att denna text redigerats med stora ändringar 6 ggr att det är ren skär lögn. Det som tagits ifrån texten tidigare är 1. Ett påstående om Henriks föreläsningar som jag inte kunde styrka samt 2. Allmän reflektion om nyttan med IRM som jag tog bort eftersom det drog iväg och förstörde en röd tråd. Utöver detta har jag lagt till en disclaimer (den om varför jag skriver ”vita snubbar” i texten) samt redigerat språkliga missar. Ska vi verkligen räkna alla versioner av texten som blivit just pga språkliga missar etc så är texten ändrad över 20 ggr. Nåväl, rätt irrelevant.

Jag gör denna uppdatering med alla dessa bilder av en enda orsak: Jag är less på att IRM/Mrhenko försvara sig med att jag hittar på, att allt är ogrundat och felaktigt. Nu får ni bilderna istället så kan ni lättare göra en egen bedömning om huruvida ni ser detta som okej eller ej av påstådda antirasister. Jag kommer fortsätta skriva att detta gäller IRM som grupp av den enkla orsaken att ingen av de bakom IRM tagit avstånd från detta. Tvärt om har samtliga rusat till försvar. Jag har också fått kritik om att ”detta sker ju främst från privata kontot, det talar inte för IRM!” Eftersom MrHenko gillar att göra liknelser till SD så tänker jag göra det också: Sissodär 80% av allt material på IRM handlar om vad SD politiker gjort på sin fritid, uttalanden på deras privata FB konton, under anonyma nicknames på avpixlat etc. Så om vi nu ska hålla ”privata” konton utanför det hela får nog IRM kraftigt omvärdera sitt arbete. Slutligen, nedan finns bilder på MrHenkos uttalande om mig efter att vi bråkat i studion till SVT debatt. Han menar på att jag som varit med i P3 som ”alternativ makthavare” måste kunna ta kritik. Bör vi då inte rimligen kunna kräva exakt samma från honom, som suttit med i exakt samma program och dessutom har en många gånger större plattform än mig? Saker går åt båda håll så att säga.

Så, med det sagt, här följer den utbroderade texten med flertalet exempel och min fråga, ska vi inte kunna begära mer av företrädare för en av Sveriges mest kända ”antirasistiska” grupper?

För att vara tydlig, detta handlar (så vitt jag vet) om de vita snubbarna inom IRM, därför skriver jag som jag gör. Det finns två inom IRM som inte är vita (varav en tjej) och jag hoppas de har omdömet att inte bete sig så som vissa andra gjort. Dock har en del skett via IRMs FB sida eller twitter där det inte framgår vem det är som skriver så jag kan för all del ha fel.
Henrik från IRM besvarar delar av vad han anser vara fel i en kommentar nedan. Föga förvånande håller vi inte med varandra om vad som skett. Vad gäller twitterbilden: Om en inte vill ha med någon i en konversation är det en bra grej att avtagga personen från sina inlägg. Det går tydligt att se att så inte skett i svaren på bilden utan Chang Frick inkluderas i svaren också. Misstag eller med flit får var och en själv fundera på.

Sist: Anledningen till att jag skrev denna text, och uppdaterade den, är för att jag fått vittnesmål från flertalet rasifierade aktivister som vill men inte vågar säga ifrån för att de inte orkar med skitstormen som följer i att kritisera IRM öppet. Jag har tagit på mig att föra deras talan och ta skiten. Om andra har förtroende för IRM ändå är det upp till dem, jag säger inte vad någon ska tycka, alla gör som de vill

———————————————————————————-

Snubbarna bakom IRM har en hel del de behöver ta itu med för att kunna kallas antirasister. Det är svårt att riktigt veta ens var jag ska börja eftersom det finns så mycket att ta av så jag kommer i denna text bara ta ett fåtal exempel. Den som vill veta mer kan forska runt på egen hand.

Först av allt kan  vi ta den händelse som ligger närmast i tid. Efter sändningen av SVT debatt torsdagen den 9/4 valde MrHenko att gå på mig i studion för att ”konfrontera mig” angående den tidigare versionen av denna text. Jag ger er båda sidorna, min version som jag skrev samma natt när jag kommit hem, och MrHenkos som han skrev på sin FB nån dag senare.

debatt henko1 henko2

Ni får som sagt själva avgöra vad ni vill tro på.

På Twitter sker det mesta värt att kritisera. Först gammal bild av MrHenko skämatandes med en SDare. ”av misstag”.image image

 

Hur är någon då en bra allierad i kampen om en själv inte är direkt drabbad av rasism? Eller snarare, hur bör en inte göra? Jo såhär:
Att tex med härskartekniker och syrliga kommentarer ge sig på rasifierade som skriver om vithetsnormer och vitas privilegier är ingen vidare antirasism. Att dessa dessutom oftast är kvinnor lägger ännu ett lager av douch till det hela. Att inte kunna respektera separatistiska forum och ta sig rasifierat namn för att skriva på sidor där vita inte är tillåtna är ett annat grovt problematiskt och allt annat än antirasistiskt beteende. Att besvara kritik en får med överlägsenhet och härskartekniker är inte heller världens bästa agerande för att visa att en är seriöst med sin antirasism. IRM går helt enkelt in i diskussioner med rasifierade med utgångspunkten att de vet bäst, att kritiken som framförs är antingen obefogad eller överdriven. Språket som används är gärna högtravande och rena förolämpningar döljs bakom ”fina” ord för att hålla sin image som schysta. De vill gärna framstå som rationella och vettiga antirasister, men det IRM sysslar med är till största delen inte antirasism, det är en kartläggning av ”pöbeln” som inte fattat att SD är ett dåligt val att rösta på. Det absolut viktigaste som vit (man) inom den antirasistiska rörelsen behöver är lyhördhet, att kunna debattera på en saklig nivå och framförallt att kunna ta kritik. Rasismen drabbar rasifierade, inte vita. Det är mot oss rasismen är ett hot, inte mot vita. Då måste också vi vara de som definierar kampen, visar vilken väg vi vill gå. Att som vit gå in och försöka ta över, definiera hur saker skall göras och bete sig som ett svin vid ifrågasättanden och kritik är allt annat än antirasism. Alla inom IRM är inte vita, men flera är och det är ofta (som det verkar) dessa personer som tar en framträdande roll att skriva via deras kanaler i sociala forum.

Eftersom det efterfrågas mer konkreta exempel kommer det här:

* (vit)Person bakom IRM går in på sidan ”rummet” ett forum enbart för rasifierade och skriver kommentarer under namnet ”Ahmed” för att göra poänger om att inte använda separatism. Något som alltså har erkänts av personen i fråga men anses ”utagerat”.

* Flera rasifierade (även muslimer) ger kritik kring deras hanterande av hakkorsklottret i en moské, IRM vägrar ta till sig av kritiken, tar sig tolkningsföreträde och beter sig allmänt illa. Bilderna visar dels bilden som fick kritik, dels hur de agerade vid kritiken.
irmSkämt

För att läsa mer ur konversationen klicka på länken: http://twitter.com/vardagsrasismen/status/418849246373482497

* Letar upp rasifierade kvinnliga debattörer på bland annat på twitter och går på dem om hur ”fel” deras analyser är, använder härskartekniker och slutar inte gå på trots ombes att sluta. De har blivit blockade av flera olika rasifierade debattörer pga detta. Såhär såg det tex ut när en twitteraktivist ansågs ha fel åsikter. Lägg märke till liknelsen med SD, den dyker upp igen.

Sd2

* Får kritik från flertalet debattörer om varför n-ordet inte skall skrivas ut. Vägrar ta till sig och skriver istället såhär (samt fortsätter envist skriva ut n-ordet i sina texter) :

chokladboll chokladboll2

* Sist men inte minst, diskussionen som ledde till att jag blockade MrHenko eftersom jag inte accepterar att av en vit snubbe få SDs principprogram citerat med innebörden att jag skulle tycka som dem.
Börje Sd

Så länge personerna bakom IRM fortsätter bete sig på det sätt de gjort och gör mot både mig och många av mina rasifierade systrar och bröder kan jag inte se dem som en del i den antirasistiska kampen utan enbart som vita besserwissrar som vill visa att de iaf är mer pålästa än ”dumma” sverigedemokrater. Denna form av ”antirasism” är för vita, för rasifierade gör den bara saker värre. Detta är som sagt ett axplock, det finns mer att finna för den som vill. MrHenkos taktik som försvaras av övriga i IRM går alltså ut på att misskreditera aktivister vars åsikter han inte delar genom att likna dem vid SD, försöka vända det till att de är rasisterna eller på andra sätt är de med makten och de som bör vara tysta. Om detta känns okej så fortsätt för all del stödja IRM, om inte kanske ni får leta er vidare till andra, verkliga, antirasister att stötta.

Sverigedemokraterna

Låt oss prata om kampen mot SD

5 kommentarer

Att hata på SD är ju tämligen förekommande inom dagens antirasism, vilket är fullt rimligt med tanke på deras politik. Problemet är att kampen mot SD, tro det eller ej, får alldeles för mkt fokus. Istället för att minnas att SD faktiskt bara är ett symtom på den rasistiska samhällsordning som råder görs SD gärna till den största delen av problemet. Det finns en attityd av att bara SD försvinner ur riksdagen igen kommer rasismen försvinna och problemet vara löst.

Rasism influerar hela samhället och upprättahålls främst av staten. Det är ur denna maktordning partier som SD får sitt syre. SD finns för att rasism är en levande del av samhället, rasismen finns inte pga SD. Således är inte den antirasistsika kampen något som bör fokusera på SD eller öppna rasister i huvudsak utan på den samhällsordning som skapar, och tillåter, dessa organisationer och partier.

Att kämpa mot ett parti som SD är simpelt, det är enkelt att ta ställning emot och det är lätt att förfasas åt och skratta åt SD och deras väljare. Det är en antirasism för de som vill visa sig engagerade men inte på allvar ta itu med rasismen i samhället. För att verkligen komma till roten med problemet krävs nämligen också självransakan och det är betydligt tuffare än att bara ta avstånd från ett parti.

Eftersom rasismen är en del av vår kultur är det något alla också formas in i, både som vit och rasifierad, vilket också betyder att alla göder rasismen på olika vis mer eller mindre medvetet. Att arbeta emot det kräver ständiga ställningstaganden, att läsa på, reflektera, granska sina egna ageranden osv. Det kräver helt enkelt ett arbete inte alla kan, vill eller orkar ta itu med dagligen. Som vit har en valet att helt enkelt strunta i det om det känns jobbigt och det är just vad många gör. De skriver nått ord ibland om hemska SD, eller om att nynazister marcherat men engagemanget stannar där. Rasifierade kommer aldrig undan ens på dagar där energin inte riktigt finns att strida, vår kamp kan inte stanna vid att hata SD, vi måste hata hela systemet som skapat SD.
Att fokusera sin antirasism på att skratta åt och förlöjliga SD väljare är att skratta åt hela den antirasistiska kampen. Dessutom är det allt för ofta grundat i klassförakt, vilket till stor del är grunden till rasism. Dvs istället för att motverka rasism göds den när SD väljarna som känner sig bortglömda och hånade blir ännu mer hånade och bekräftade i sin världsbild.

Vi behöver inte prata mer om rasismen inom SD egentligen, vi behöver prata mer om att de saknar lösningar, vi behöver ge faktiska alternativ och vi behöver SE SDs väljare på riktigt, inte bara skratta åt dem. Kort och gott: vi behöver motarbeta klassamhället och visa vad som faktiskt är sant och vad som är lögner när SD mfl sprider sin propaganda men framförallt behöver var och en titta på sig själv och fundera över hur de själva göder rasismen.

Samhälle

Psykvården är till för vita

Lämna en kommentar

Har blivit utmanad av min bloggvän Glitterblaster att skriva om psykvården och behandlingen av rasifierade. Läs vad hon har att säga om ämnet här.

 

Jag har själv varit i kontakt med psykvården många gånger och oavsett vad jag bett om hjälp för har mina problem negligeras. Det intressanta är att orsaken till att de inte tagits seriösa varierat enormt beroende på om personen jag träffat vetat om att jag är adopterad (och alltså har vita föräldrar) eller ej.

 

Första kontakten hade jag i högstadiet, en kamratstödjare på skolan upptäckte att jag hade skurit mig i armarna och skickade mig till skolans kurator. Så fort han fick veta att mina föräldrar var vita var det som att alla problem var borta. Jag kunde ju bara prata med dem så löste sig allt! Att problemen bottnade i helt andra saker än mina föräldrars härkomst och att jag inte ens kunde sätta ord på exakt allt jag kände var inte så noga. Jag träffade honom 2 gånger och sedan avskrevs mitt behov av hjälp. Kort tid senare tyckte en annan lärare att jag åt för dåligt och att ”sådana som jag” borde ha större rumpa. Detta ledde till att jag stämplades som ätstörd och under ca 1 år konstant övervakades kring mina måltider både i skolan och hemma. Däremot fick jag ingen som helst samtalshjälp, att finna en orsak bakom att jag inte ville äta var det ingen som brydde sig om. Mest sköts det undan som ett försök från mig att vara svår och speciell.

 

Efter detta höll jag mig undan psykvården så mycket jag kunde, men så andra året på gymnasiet utsattes jag för ett sexuellt övergrepp av en lärare och fick akuttid hos BUP. Tid som sedan spenderades med att i gemensamt samtal med mina föräldrar utröna hur _de_ mådde av detta och i enskilda samtal med mig ta reda på hur mycket sex jag hade i övrigt, om jag hade ett KK och om det fanns något i mitt beteende som orsakat övergreppet. Behöver jag säga att jag inte gick på många möten där innan jag sa att jag inte behövde gå dit mer för jag mådde ”bra”? Att jag fortfarande, 10 år senare drömmer mardrömmar om detta tyder iof på motsatsen men det är så det får se ut antar jag när ingen är intresserad av att faktiskt lyssna.

 

Nåväl, i mitt sista försök att få hjälp gick jag till en läkare när min äldsta unge var ungefär 4 månader, jag sa att jag behövde psykvård, att jag mådde dåligt pga obearbetade trauman tidigare som gjorde att jag sov dåligt, var nedstämd och att jag oroade mig för att göra min dotter illa eftersom jag kände att mitt psykiska mående inte var vad det borde för att orka med en liten bebis på bästa sätt. Läkaren frågade lite om min livssituation i övrigt, uppväxt etc och igen, direkt hen fick höra att jag är adopterad och har svenska föräldrar försvann alla problem. Läkarens utlåtande till sist? ”Du är ju medveten om dina problem, läs en bok på ämnet så löser det sig”.

 

Under dessa år försökte jag nu och då prata med läkare om behovet av att få hjälp från andra, men icke. Antingen för att ”det är ju sådär ni är” där ”ni” alltså syftar till personer med mörk hud, eller så löser det faktum att jag är adopterad alla mina problem. Frågan är ju hur mycket som mina föräldrar ska fixa bara för att de valde att adoptera ett barn?

 

När jag sedan ser på mina vita vänner och bekanta ser bilden helt annorlunda ut.  Precis som Glitterblaster skriver om tas de på större allvar och framförallt har jag aldrig varit med om att deras föräldrar förväntas vara lösningen till alla deras problem. När det kommer till möjligheten att få utskrivet medicin upplever jag även att det går lättare, jag har rakt ut fått höra att läkare inte vill ge mig något för ”ni invandrare blir bara beroende”. Samtidigt finns också en ständigt misstänksamhet att en som rasifierad söker hjälp inte för att en mår dåligt utan för att en vill smita undan från att behöva jobba. För alla vet ju att ”invandrare” bara är lata bidragstager eller?

 

Att få vård i dagens Sverige där sjukdom oavsett sort ses som ett tecken på lathet och svaghet är svårt nog, men för oss med rasifierade kroppar tillkommer ytterligare en mur att komma igenom för att få den hjälp vi behöver. Är det märkligt att många av oss får svårt att bidra till samhället så som förväntas av oss när vi inte först kan få den hjälp som behövs för att vi ska må bra och faktiskt klara av att vara en aktiv del i samhället?

 

Jag skickar nu utmaningen vidare till AmraHamra och hoppas även fler bloggare hakar på detta!

Sverigedemokraterna

SD är ju inte rasister!!……eller?

13 kommentarer

Ofta, och då menar jag verkligen ofta, påstås det att SD svartmålas när de kallas rasistiska eller fascistiska, att de ju faktiskt är ett helt vanligt parti som bara råkar vara kritisk mot invandring. Tänkte här gå igenom deras så kallade princip program och visa lite närmare vad som tyder på mer eller mindre öppen rasism trots snygga formuleringar.

Först av allt bara: Rasism handlar inte bara om tanken att det finns mänskliga raser som skiljer sig från varandra. Rasism handlar idag främst om tanken om kulturer som statiska och så vitt skilda att det inte går att förena olika kulturer. Ha detta i åtanke när vi nu dyker ner i SDs principprogram. På grund av omfattningen kommer jag tyvärr inte kunna skriva om precis alla delar utan väljer de mest relevanta. Eventuellt kan jag om önskan finns skriva om fler delar längre fram.

Så, det första som möter mig när jag börjar läsa principprogrammet är punkten ”Sverigedemokraterna och demokratin”. Kortfattat består texten av en rejäl portion omskrivning av historien (som att det aldrig funnits svenska livegna bönder) och sedan fastslås att det helt enkelt är rätt dåligt med många kulturer i ett land för då fungerar inte demokratin. Här är en talande passage i texten:

Den moderna demokratin har vuxit fram i intim symbios med nationalstaten. Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.

Det vill säga: För att demokrati ska fungera måste vi alltså bestämma vilka som är svenskar, inte bara utifrån vad passen säger utan också hur de passar in i en luddig odefinierad ”kultur”. Dessa är de som ska få ha något att säga till om i Sverige. Som jag ser det finns det två sätt SD kan få igenom detta på: Bedöma rösträtt utifrån vilka som faller inom en uppsatt ram för svenskhet vilket rimligen gör att även vita infödda svenskar vars familj bott i landet i många generationer kan förlora sin rösträtt, eller så helt enkelt förbjuda folk utifrån att komma hit. Möjligen en kombination av båda. Sett till motioner och uttalanden SD gjort under sin tid i riksdagen verkar det luta åt att göra en mall och alla som lever upp till den mallen får rösta. Sen kan den som vill givetvis fundera lite på det demokratiska i att ens rösträtt hänger på huruvida en anammar rätt åsikter, rätt intressen och rätt ”kultur”. I senare kapitel (Sverigedemokraterna och nationen) definierar SD hur någon ej infödd svensk kan bli svensk, och en infödd svensk kan upphöra att vara svensk på detta vis:

Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation. På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.

Under rasbiologitiden kunde en person anses vara rasförädare och med detta tappa sina privilegier som tillhörande ”rätt” (läs den ariska) rasen. Detta är i princip samma tänk. Om en infödd vit svensk ”förråder” landet genom att bli lika eller mer lojalt med ett annat land, anammar en annan kultur eller ”identitet” (vad fan det nu är) upphör deras rätt att fortsätta ses som svenskar.

 

 

Nästa punkt i principprogrammet jag fastnar i är ´”Sverigedemokraterna och människan”. Här går det att tex läsa dessa bevingade ord:

Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. (Min fetmarkering)

Enligt SD skulle det alltså finnas nedärvda, specifika ”essenser”  knutna till vissa grupper av människor. För att förklara detta närmare fortsätter texten såhär:

 För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle.Vi kan också konstatera att historiska försök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats, ibland med katastrofala följder som i till exempel före detta Jugoslavien, och att sådana försök därför bör undvikas då de är förenade med stora risker.

Det intressanta i detta är ju att det faktiskt aldrig någonsin funnits ett samhälle med en homogen kultur, religion och språklig tradition som överlevt speciellt länge alls. Sverige har aldrig varit kulturellt homogent. Vidare är ”nationens gränser” ganska dåligt mått på hur stor solidaritet människor kan känna. Sverige är tex ett förhållandevis pyttigt land sett till befolkningsmängd. Så var går gränsen för hur många människor en kan känna sympati med? Att folk befinner sig inom samma lands gränser och har gjort i hundratals år är liksom ingen garanti för att det blir samma kultur, samma språk, samma religion, för sådant krävs totalitära och ofta våldsamma direktiv från makten där kring inte sällan blir ett resultat och ja…vi kan fråga oss igen: Var är det demokratiska i det? (Att SD hävdar att ”nationen” skulle vara något naturligt och fast är f.ö rätt skrattretande. Att människor drar upp statiska nationsgränser och vill förhindra in och utvandring ur dessa är ganska nya påfund sett till hur länge vi funnits)

Jag läser vidare, och kommer nu till den pikanta punkten ”Sverigedemokraterna och mångkulturalismen”. Jag har i denna text valt att byta ut ordet kultur/mångkultur mot ras och rasblandning. Tycker det talar rätt bra för sig själv då:

Sverigedemokraternas syn på ras och dess betydelse för samhällets och nationens fortlevnad medför naturligtvis att vi blir starka motståndare till rasblandning som politisk idé och samhällssystem.

I vår tolkning är begreppet rasblandning synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella raser, sakna en överordnad majoritetsras och att aktivt arbeta för att rasgrupper skall bevara sin ursprungliga rasprägel och identitet. Huruvida slutmålet med de rasblandande strävandena är att skapa ett samhälle där alla nationella raser upplöses och sammanblandas till en ny gemensam rasmix eller om det är att särkulturellt samhälle där en mängd vitt skilda nationella raser existerar parallellt inom samma stat, är för oss ovidkommande. Vår uppfattning är att bägge dessa scenarion kommer att leda till ett försämrat samhällsklimat med ökad rotlöshet, segregation, motsättningar, otrygghet och minskad välfärd som följd.

SD fortsätter sedan med att beskriva hur de vill driva fram en assimileringspolitik av typen ”ta seden dit en kommer” med målet att alla som invandrar skall avsäga sig sin tidigare nation och kultur och helt anamma den svenska kulturen. Eller som de så snyggt avslutar det:

Kärnan i assimilationstanken är att slå fast att den svenska staten inte är ett kulturellt vakuum och att den svenska nationenskultur i kraft av sin historia, med undantag endast för de nationella minoriteterna, är överordnad andra nationers kulturer inom den svenska statens område.

Hur detta går ihop med att de även vill avskaffa samernas rätt att bedriva renskötsel, ta bort hemspråksundervisning för minoritetsspråk osv vet jag inte, men SDs politik är sällan speciellt logisk.

 

Ok, jag hag nu benat igenom valda delar från nästan halva SDs princip program och än så länge, oavsett punkt kommer vi tillbaka till följande: det är invandringen som är hotet, invandringen är problemet, fixar vi det fixar sig allt annat också. Vilket får sägas går hand i hand med hur de debatterar sin politik, de motioner de lämnar och de debattartiklar de skriver. Nåväl, jag betar av lite till. Nästa del i texten blir ”Sverigedemokraterna och invandringen”. Vet egentligen inte vad som kan sägas om detta som inte de flesta redan förstått. De påstår att tidigare invandrings”vågor” bestått av folk från närliggande kulturer eller individer som assimilerats och därför har det aldrig funnits verkliga problem förr. Vilket iof inte hindrat föreningar att startas både på 16-17 och 1800-talet med målet att ”bevara Sverige för svenskar!”. Idag däremot är det inte annat än problem. SD skriver såhär:

Trots att problem inte har saknats har denna historiska invandring i flera fall haft en positiv nettoinverkan på samhället Tendensen i modern tid har varit en oerhört omfattande invandring från avlägsna länder och kulturkretsar. Trots att det inte saknas exempel på enskilda individer som på ett positivt sätt anpassat sig och bidragit till det svenska samhället under senare tid, så är ändå den sammanlagda nettoeffekten av massinvandringen från avlägsna länder starkt negativt, såväl ekonomiskt som socialt.

Det verkligt intressanta i denna text är i min mening att de beskriver invandrare som bidrar till samhället (och rimligen alltså inte begår brottsliga handlingar) som ”enskilda individer” men menar att invandrare som total grupp medför bara negativa konsekvenser, vilket är aningen märkligt med tanke på att ca 85% av alla som invandrar hit aldrig ens kommer ha med polisen att göra. Ja om de inte själva söker upp dem för att de utsatts för ett brott såklart. 85%  är alltså ”enskilda individer”, ca 15% är ”invandringen som helhet”. (Källa BRÅ)

 

Självklart tar det inte slut här. I nästa andetag beskriver SD sin syn på asylinvandring. Enbart små grupper skall beviljas asyl och enbart så länge orsaken till asylsökningen finns kvar.

Sverigedemokraterna värnar om asylrätten, men vill samtidigt betona att rätten att söka asyl inte är detsamma som rätten att bli beviljad asyl. Flyktinginvandringen bör vara begränsad till en mindre mängd flyktingar som uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention och som endast beviljas tillfälliga uppehållstillstånd under den period som de livshotande konsekvenserna av den konflikt eller naturkatastrof man har flytt ifrån varar.

Detta borde åtminstone teoretiskt innebära att någon som beviljas asyl här som 4 åring, växer upp, skaffar familj och barn här plötsligt kan bli av med sitt uppehållstillstånd efter säg 30 år för att kriget hen flydde ifrån tagit slut. Hur detta skall bidra till assimilering vet jag inte heller för varför skall asylinvandrare assimilera sig, lära sig språk och kultur när de vet att i samma sekund de bedöms kunna återvända slutar deras uppehållstillstånd att gälla?

Texten återkommer också till att invandring är ett hot mot nationen på grund av detta med kultur. Även om SD alltså påstår att de förstår att kultur inte är statiskt, och trots att de själva tror att assimilering är möjligt (dvs det går att avsäga sig sin kultur) vidhåller de märkligt nog att blandning av kulturer är så farligt att det måste motarbetas till varje pris. I min mening åsikter som motsäger varandra rätt bra.

 

Så, den sista delen jag tänker ta utdrag ifrån är ”Sverigedemokraterna och religion”.

SD börjar med att slå fast att de är religiöst obundna och tror på religionsfrihet. Den där biten går ju verkligen att ifrågasätta. Speciell som texten bland annat innehåller detta:

Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intim sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten.

De bekänner sig inte som kristna, de bara råkar tycka att kristendomen skall ha en särställning och dessutom genomsyra staten som inte ska vara neutral. Texten avslutas med en känga till islam:

Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad.

Att SD ser islam som ett speciellt hot är ingen nyhet för de flesta. Nu är principprogrammet lite mer kortfattat än om en går in och läser specifikt vad de tycker om andra delar. När det kommer till Islam handlar det inte bara om att begränsa invandringen, utan även om förslag såsom förbud mot alla religiösa huvudbonader (framförallt kvinnors slöjor), förbud att bygga moskéer, förbud mot böneutrop, förbud att be på arbetstid etc etc.

 

För att avrunda: SD sin vana trogen utmålar alltså invandrare och invandring som det enskilt största problemet vi har i detta land. Oavsett vad de skriver om återkommer lösningen till att vi måste bevara en stark nationsidentitet och detta kan bara göras med en kraftigt begränsad invandring och en tydligt reglerad assimileringspolitik. Utöver detta beskrivs kultur både som en statisk essens inom människan för att förklara varför det är dåligt med in/utvandring, men ändå är det en lösning att avsäga sig sin kultur för att passa i ett nytt land.

Om vi som jag visade i ett av citaten byter ut kultur mot ras i SDs texter får vi plötsligt ett dokument som hämtat från rasbiologiska institutet på 40-talet. SD har inte gjort upp med sin rasistiska historia, de har tagit på sig kostym och ändrat om i retoriken men faktum är att samma ”vi och dom” tänk, samma uppdelning i folk och folk och ja, samma rasism, finns kvar än idag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Begrepp

Rasifierad, vad betyder det?

15 kommentarer

Rasifierad är ett ord som jag använder ofta i mina texter vilket kanske redan märks 😉 Men vad betyder egentligen ordet?

Ordet i sig har använts länge men inte nått de större massorna riktigt, nu har det anammats i bredare utsträckning inom framförallt den feministiska intersektionella rörelsen. Ordet syftar helt enkelt till att beskriva sociala konstruktioner som placerar människor i fack. Ofta kommer det invändningar från (vita) personer att ordet har sådan negativ klang och för tankarna till rasbiologi. Detta är exakt vad meningen med ordet är! Det är inget ord tänkt att vara trevligt eller positivt laddat utan visa på just negativa, orimliga föreställningar om människor baserat på ”ras”.

 

Som de flesta av oss vet fanns det förr en väldigt utbredd syn på människan som bestående av olika biologiska raser, svarta, asiater, arier osv. I Sverige hade vi liksom flera andra länder ett rasbiologiskt institut. Där försökte forskarna finna tydliga biologiska skillnader i både fysik och psyke mellan personer från olika länder och koppla detta till en påstådd rasprofil. Idag är vetenskapen enad om att det inte finns raser bland människor men tanken om mänskligheten som uppdelad i ”raser” lever kvar. Numer pratas det om etniciteter och kulturer där kultur gärna görs till något statiskt, något medfött som vi aldrig kan ändra helt på. Detta medför fördomar och ideer om att personer från vissa länder eller kulturer skulle bete sig på ett visst vis, se ut på ett visst vis och framförallt: vara rejält olika de födda i ett västerländskt land. Det är detta som är rasifiering.

 

Rasifiering liksom ”vit” är rent sociala konstruktioner och därför inget statiskt. Det finns även vita som på grund av sin religion eller härkomst/kultur rasifieras, ett tydligt exempel på detta är Romer och resandefolk. Det finns även de som passerar som vit så länge ingen frågar om deras ursprung, dessa har del av en del vithetsprivilegium men inte alla då det alltid finns en risk att de ”avslöjas”. Detta gäller tex personer från östeuropeiska länder som Ryssland eller Polen.

 

Rasifiering finns i både det lilla och det stora. SD har gjort politik på att rasifiera stora delar av världens befolkning, Alliansen har också skapat politik på att rasifiera människor tex genom REVA som är rakt igenom modern sanktionerad rasprofilering. Så kallad vardagsrasism (det jag tagit mitt blogg/twitternamn ifrån) är också rasifiering, att tex påstå att någon från Afrika har rytmen i blodet eller att latinamerikaner är sensuella, eller att i princip alla som inte är vita är hetsiga i humöret är rasifiering. Rasifiering är alltså ett sätt att beskriva hur rasism målar upp bilder av andra människor som inte är ”vita”.

 

Och vem är det nu som räknas som ”vit”? Jo det med vit hy, som av omgivningen ses som en normperson och med detta får de privilegier det medför. Om du aldrig egentligen behövt fundera speciellt på din hudfärg för att ingen behandlat dig annorlunda på grund av den är du mest troligt vit.

Samhälle

Den rasifierade kroppen som handelsvara.

4 kommentarer

Kolonialismen. En tid där vita skapade sig kolonier runt om i hela världen och såg sig som välgörare som drog upp ”vildarna” till en mer civiliserad (läs vit) standard. Kolonialtiden påstås avslutats ungefär samtidigt som slaveriet i USA upphörde, men är det verkligen sant?

 

I min mening pågår koloniseringen än idag, men med andra metoder och mer subtilt.

Först av allt: Kolonisering handlar främst om att vita anser sig ha de bästa samhällena, bästa kunskaperna och på grund av viss materiell och ekonomisk standard lite mer rätt att göra ganska precis vad de vill. Denna tanke om rätten att få sin vilja igenom och att vara lite förmer än andra har fått vita att gå ut i världen för att frälsa andra länder genom att dela med sig av all sin vishet. Förr skedde det genom regelrätta krig, korståg etc idag genom en helt annan metod nämligen: Att göra den rasifierade kroppen till handelsvara. Detta är något som sker både här på hemmaplan och i utlandet. Hur kanske någon frågar sig? Jo det ska jag ge exempel på nu.

 

Exempel nr 1: En marknad av svartarbete.

Vad få vet är att Sverige har en enorm marknad för svartarbete, framförallt inom lokalvårdaren och byggnadsbranschen. De som anställs som arbetare inom denna marknad är framförallt rasifierade papperslösa, personer utan skyddsnät, utan rättigheter. Denna marknad har faktiskt inte minskat av det så kallade RUT avdraget, tvärt om finns det snarare sådant som tyder på motsatsen. Företag skaffar sig nödvändiga papper för att vara ”vita”, anställer 2-3 personer med fullständiga papper och sedan ytterligare 10-20 st svart. Att ta papperslösa är enkelt för de kan inte skvallra om sin situation, de har alltid hotet om omedelbar utvisning över huvudet och får helt enkelt gå med på de regler de ges. För kvinnor som städar svart är sexuella övergrepp vanligt förekommande där hotet om att anges för polisen används som påtryckning för att tvinga dem att gå med på övergreppen. Trots detta klappar sig gärna köparna på axeln över att de är schysta människor som ger dessa personer chansen till ett bättre liv. Att de vägrar betala en levnadsduglig lön är inte så noga.

Det är inte heller bara privatpersoner som utnyttjar svart städhjälp för att få ner priset. Även restauranger, tex McDonalds och kommuner anlitar städfirmor som till stor del utnyttjar papperslösa för att på så sätt pressa priserna och vinna budgivningar. Inom byggbranschen är det lika illa. Det har höjts röster om att tillåta papperslösa att organisera sig fackligt och på det sättet hjälpa dem att få upp sina löner men än så länge verkar inga fack riktigt nappa på iden pga en rädsla att detta skulle uppmuntra fler att stanna illegalt i landet.  Oavsett står vi just nu inför det faktum att vi har en stor grupp människor som lever rättslösa i vårt land och utnyttjas för att den vita medelklassen vill spara lite till på sin städerska och dessutom anser sig ha rätten att göra det.

Exempel 2: Adoption.

Detta är något jag vet inte kommer falla i god jord alls men det får vara så. Adoption utgår ifrån vita som de goda samariterna, samtidigt som vita anses ha en rättighet i att få barn till varje pris och det även finns en viss tanke om att fattiga ska ”ställa upp” och se till att det alltid finns barn att tillgå för de rika vita som inte kan få barn på egen hand. Detta går lite hand i hand med surrogatmödraskap med skillnaden att det inte redan finns ett barn i det läget. Lite ”fun facts”: Visste ni att majoriteten av barn som adopteras faktiskt inte är varken föräldralösa eller hemlösa? De har både föräldrar och hem men föräldrarna bedömer att barnet får en bättre chans till ett vettigt liv om de ger bort det till någon annan. Hela konceptet med adoption där vita hämtar hem barn från andra länder förutsätter att dessa länder hålls i en sådan ekonomisk sits att fattigdomen är stor för en så stor andel av landets befolkning att det inte finns andra lösningar än att ge bort sina barn. Skulle vi på allvar ta itu med riktig hjälp till andra länder skulle behovet av att adoptera bort barn från dessa länder minska och plötsligt står rika vita par här utan barn. Otänkbar tanke. Denna syn märks även i abortdiskussioner där det ständigt framförs argument att den som aborterar är egoistisk som ju bara kan ge bort barnet till någon annan. Det finns helt enkelt en djupt rotad tanke om att fattiga skall finnas till för rikare och ge dem av både sina kroppar och sina barn.

(Kan passa på att påpeka här att jag inte är emot adoption per se, det är helt enkelt det bättre av två onda ting)

 

3. ”Import-fruar” (i brist på bättre ord).

Detta är en av de vidrigare och mest patriarkala aspekter av den moderna koloniseringen.  Vita, oftast äldre, män reser till fattiga länder (vanligen asiatiska sådana tex Fillipinerna) och skaffar där en betydligt yngre fru från en fattig familj. En fru som på grund av kulturen hon kommer ifrån inte fått lära sig mycket annat än att passa upp på män. Sedan anser mannen att de lever i ett ömsesidigt förhållande där hon passar upp på honom och ev barn och han ser till att hon slipper fattigdomen i hemlandet. Frågan är då, är ett  förhållande verkligen ömsesidigt om det baseras på att den ena utnyttjar den andras possition som fattig och utan utbildning för sina egna syften? Jag tycker inte det.

Nog finns det givetvis fall där relationerna är seriösa och faktiskt ömsesidiga, men jag betvivlar att något av dessa fall leder till en ung tjej som inte får plugga, knappt lämna hemmet, inte lär sig det nya språket speciellt  bra och lever för att massera sin mans fötter. En man som är 40-50 år äldre..  Se dokumentären ”Min pappas unga fru” som finns på SVT play för att se ett exempel på det jag syftar på. En 73 årig man som gifter sig med en 17 åring och tycker detta är vettigt.

 

Nä ska avrunda här, min poäng är alltså att även i modern tid, både här hos oss nära inpå och i andra länder utnyttjas rasifierade (och framförallt kvinnor) för att vita anser sig ha rätten att utnyttja deras kroppar och deras fattigdom för sina egna syften. Att prata om kolonisering som något som upphört är missvisande, vi måste se att  det pågår än idag och ibland fråga oss: Har vi verkligen rätten att göra detta bara för att vi kan och tycker att det hjälper några enstaka andra?

 

Rasism/Antirasism

Den ensamma galningen.

3 kommentarer

Efter mitt inlägg om hederskultur i västvärlden har det blivit många kommentarer och diskussioner både här på bloggen och i sociala medier. Om och om igen har det uttrycks att när en vit, svensk man eller kvinna mördat sina barn eller partner är det inte ett uttryck för en hederskultur även om orsakerna bakom är tex svartsjuka utan att de är ”ensamma galningar”. Att dessa argument kommer är inget som förvånar mig alls, för det är så det ser ut när det skall skiljas på ”vi” och ”dom”.

 

Ser vi till hur media ständigt gör skillnad på fall och fall ser vi snart hur den vita svenska mannen eller kvinnan som gjort brott antingen är offer för omständigheter (aka ”det har skett missförstånd”) eller så är de ensamma galningar, personer som handlar utanför sociala normer och godkännanden. När en person med invandrarbakgrund däremot gör ett brott är hen alltid en kulturbärare. Aldrig är personen en ensam galning och även om det bevisas att så är fallet fortsätter rasistiska grupperingar att spekulera i vad för kultur personen bär på som lett till brottet, vilka kontakter hen har eller på vems order hen egentligen agerar. Jag ska ge några exempel på vad jag menar:

 

Våldtäkt: En svensk kille våldtar en tjej på ett hotellrum under en utlandsresa tillsammans med några andra killar, tjejen anmäler våldtäkten när hon kommit hem till Sverige. Killen åker fast. De andra killarna kom från andra länder (Norge och Danmark) och hittas inte. I mediarapporteringen efteråt ställs researrangören till svars för varför de tillåter unga att dricka alkohol i stora mängder, varför de inte har bättre koll på sina resenärer och varför de anordnar ”sexfester”. Även föräldrar anklagas som låter sina (myndiga) barn åka iväg på dessa former av resor. Utöver detta tar tom ledande krönikörer strid för killen som minsann råkat ut för ett missförstånd på fyllan, hur kan vi göra det olagligt att vara full? Alla har väl vaknat någon gång efter fyllesex och ångrat oss det gör det inte till våldtäkt ändå! Kort och gott, allt är allas fel utom killen som gjort våldtäkten.

 

I samma veva åker tre killar fast för en nästan identisk våldtäkt, dessa killar är dock alla av invandrarbakgrund, 2 av dem från muslimska familjer och nu kommer den enorma skillnaden. Ursäktas dessa killar av att de var fulla när våldtäkten skedde? Nej. Ursäktas de av att deras föräldrar borde förhindra dem att gå på fyllefester? Nej. Ursäktas dessa killar över huvud taget på något sätt? Nej. Ansvaret är deras och ingen annans. De görs till kulturbärare av en kvinnofientlig och våldtäktsbejakande kultur. De utmålas som hänsynslösa. När den vita killen beskrivs som en pojke eller på sin höjd ung man och offret som kvinna omtalas dessa som män och offret som en flicka för att tydliggöra maktförhållanden och skuld. Detta trots att samtliga inblandade i dessa två fall var inom ett åldersspann av ungefär 2 år i skillnad mellan yngsta och äldsta. Dessa skillnader är inte unikt för detta.

 

Ännu tydligare exempel är kanske hur rapporteringen gick runt Anders Behring Breivik efter hans dåd på Utöya. Aldrig har jag nog hört ”Ensam galning” nötas så mycket som då. Att han tog stöd i och hetsades på för sitt dåd av andra på hat och rasistsajter spelade ingen roll, ensam och galen var han lika fullt i medias ögon. En person som de facto var en ensam galning, Sveriges första (och hittills enda) muslimska självmordsbombare debatteras fortfarande på rasistiska sajter kring vad för kopplingar han har till muslimska jihadorganisationer. Att han kunde agera efter eget huvud är för många helt otänkbart medan det är helt otänkbart att Anders B Breivik agerade med stöd från andra.

 

Varför finns då denna vilja att ständigt finna strukturella orsaker till andras problem men bara individuella för personer från den egna kulturen? Det är egentligen ganska enkelt: Att erkänna att någon som ser ut som oss har gjort något pga strukturella/kulturella incitament är att erkänna att den egna kulturen felar, och med det att det finns en stor risk att en själv eller någon som står en nära också kan fela. Det är mycket enklare att se och peka ut andras fel än ens egna. Att vägra se att även de som ser ut som en själv kan agera på grund av vår kultur är en försvarsmekanism för att slippa se att en själv har ett ansvar för sådant som sker. För faktum är att vi alla har ett ansvar för den kultur vi lever i, att påverka den till det bästa den kan bli. Förnekar vi exempelvis våldtäktskulturen är vi indirekt bidragande till att våldtäktsoffer anklagas för att själva vållat våldtäkten, vi är bidragande till att unga killar tror att en våldtäkt på fyllan inte är en riktig våldtäkt osv. Var och en av oss är kulturens start och slut, väljer vi att motverka de negativa aspekterna i kulturen kan vi göra ändring men väljer vi att inte agera accepterar vi också de negativa följder som kommer.

Feminismen

Sno inte mitt kampverktyg!

7 kommentarer

Det pågår en diskussion om huruvida djur bör/kan inkluderas i en feministisk kamp genom en intersektionell analys. Jag har följt inlägg och diskussioner via bland annat feministiskt perspektiv på detta tema. Min fellow bloggare Amra har skrivit bra om detta men jag tänkte utveckla lite ytterligare.

 

Som det står i Amras text är intersektionalitet ett analysverktyg/begrepp som myntats av svarta feminister i USA, detta för att få ett bättre sätt att beskriva sin kamp, sin position i samhället och det faktum att svarta kvinnor ofta förtrycks på flera olika sätt samtidigt. Intersektionalitet kom alltså till med ett specifikt mål för en specifik grupp. Detta med att inkludera djur i den intersektionella analysen är en aspekt som lyfts av vita feministiska veganer/vegetarianer och som får allt mer utrymme. Huvudargumentet är att om djur ses som lika värda som människor kommer det inte gå att använda djurliknelser som ett sätt att se ner på andra människor, samt att allt förtryck är dåligt. Jag håller med om det sista, allt förtryck är dåligt, däremot håller jag inte med om det första och detta är varför:

 

Alla människor är djur, men inte alla djur är människor. Oavsett hur vi vrider på det kommer den genomsnittliga människan att ha en mental kapacitet långt över det genomsnittliga djuret oavsett vilken art vi ser till. Är detta skäl till att behandla djur dåligt? Självklart inte, precis som det inte är skäl till att behandla människor som av någon orsak har en försämrad mental förmåga. Värdet går helt enkelt inte efter hur komplext vi klarar av att tänka. Nu är dock saken denna: Vita har aldrig beskrivits som djur på det sätt rasifierade har. Detta lägger en historisk kontext till det hela som är svår, om inte omöjlig, att komma förbi. Det är, än idag, rasifierade som liknas vid djur på olika vis, vi är exotiska, vilda, otämjda, djuriska osv osv. Även om djur var precis lika högt värderade som människor hade detta fortfarande varit ett problem. För att säga att någon är djurisk är att mer eller mindre direkt säga att den personen saknar den mentala kapacitet som är iaf medel för människan. Det är också att säga att den personen inte är lika ”civiliserad” som en själv, eller att personen inte klarar av att behärska sig så som de sociala reglerna påvisar att en bör. Oftast när jag, eller någon jag känner som är rasifierad jämförs med djur görs det inte utifrån premissen att vi därför är mindre värda utan just att vi är sedda som mer impulsiva, aggressiva eller ”exotiska”. Rakt igenom rasistisk alltså. Att ses som annorlunda är nämligen det allt för ofta skäl nog till att också behandlas annorlunda även om en inte ses som mindre värd.

 

Bara för att djur får samma värde som människor kommer dessa aspekter inte sluta vara rasistiska, tvärt om är de precis lika rasistiska som de var under slaveriet och som de är idag. Det är helt enkelt ett jävla oskick att likna människor vid djur speciellt när en vet hur detta nyttjats i historien. Dessutom är det en stor fara för djuren att förmänskligas och ges mänskliga tankebanor och reaktioner de inte har. En stor del av attacker från djur mot människor sker just för att människan förväntar sig att djuret skall agera och resonera som en människa vilket inte fungerar. Igen: Inget av detta är skäl till att inte se människor och djur som likvärdiga! Inget av detta är skäl till att behandla djur dåligt!

 

Så när det nu kommer till begreppet intersektionalitet och djur: Dessa två är inte förenliga. Intersektionalitet syftar till att beskriva hur människor samspelar med varandra och i samspelet skapar och reproducerar förtryck. Djur kan inte driva sin kamp själv, de kan inte med ord tala om hur de vill att deras liv ska se ut eller vilka behov de faktiskt önskar få uppfyllda. Oavsett om en är jägare, köttälskare utan tanke på djurens väl och ve, vegetarian eller militant vegan är allt vi kan göra när det kommer till djurs känsloliv att chansa. Intersektionalitet är till för att belysa hur vi alla är både subjekt och objekt, att även förtryckaren kan vara förtryckt och den förtryckta kan vara förtryckare. Ett djur kan aldrig bli subjekt i kampen för djurrätt, djuret är alltid objekt för människan även när vi vill det allra bästa för dem. Således funkar inte intersektionaliteten på djur eftersom djuren inte kan beskriva sitt egna förtryck och driva kampen.

 

Slutligen: Om målet med att prata om djurens plats i feminismen som en självklarhet för att feminister ska vara emot alla förtryck kan det vara på sin plats att faktiskt inse att det i sig är ett förtryck att som vit sno ett begrepp och analysverktyg från en utsatt grupp och sedan bestämma hur detta verktyg ska nyttjas, vad som ska platsa inom det och varför. Apropriering är ett förtryck, det cementerar maktordningar och det motverkar vad som påstås vara syftet med det hela. Att vit kultur och även feminism ständigt lagt beslag på rasifierades kampverktyg är inget nytt, men borde vi inte ha kunnat komma ifrån det lite nu? För en gångs skull kanske rasifierade kan få definiera sin kamp, sitt förtryck, sina behov utan att få se begrepp och verktyg hijackas av vita feminister för deras syften? Strid för djuren, men gör det utan att trampa på andra på vägen, för vi vinner inget av att frigöra en genom att fängsla någon annan.