Etikettarkiv: rasism

Rasism/Antirasism

Vem håller min hand?

4 kommentarer

Nazismen växer, hoten från dem ökar. Rasismen växer och hoten det innebär. 2: maj begicks ett terrorattentat i Odessa där över 60 vänsteraktivister mördades av nazister i en kallblodig aktion. Strax innan jul här hos oss attackerades en fredlig demo i Kärrtorp av just nynazister. 1a maj, bara dagen innan attentatet i Odessa marscherade nynazister i Jönköping eskorterade av polis. De var maskerade och beväpnade och bråkade med både polis och motdemonstranter. Utöya, mordförsöket på Showan osv.  Nazismen är en ideologi enbart baserat på våld och hot om våld, med syfte att avskaffa arbetarrörelsen och demokrati. Min vän Bilbo skriver mer om Odessa och vad vi bör dra för lärdomar. Även Adori Rahman skriver bra hos Tempermagazine om hotet från nazismen. Jag kommer därför inte skriva så himla mycket om just nazismens hot i detta, utan mer om en annan aspekt av nazismen: hur vi rasifierade igen glöms bort till förmån för vita.

 

De flesta har rätt bra koll tror jag på vilka nazisterna hatar mest, vänsteraktiva, hbtq personer, rasifierade. Ändå stannar ofta diskussionerna i att det är vänsteraktivisterna som är rädda,och de som lyfts och hörs mest är vita vänsteraktiva. Faktum är ju dock att det är ett val att vara engagerad i antirasism, antifascism osv. Ett bra val, jag säger inget annat, men ändock ett val. Att vara rasifierad eller hbtq person är däremot inget du kan välja, det är något du föds som. Nazsister utgör ett hot mot vita vänsteraktivister enbart när de vet om dennes politiska åsikt, mot rasifierade och hbtq personer är de ett hot alltid. Vi kan inte klä oss och bete oss på ett sätt som gör att vi passerar nazisternas radar, vi är alltid en måltavla för deras hot. Även om en rasifierad person har åsikter åt höger, anpassar sig efter konstens alla regler för att smälta in i det svenska samhället kommer nazismen utgöra ett hot mot hen. Det finns ingen väg att fly, inga åtgärder för att gömma sig.

Ändå är fokuset på vita, på vita aktivister som blir måltavlor pga val av politik. Jag ser ofta vita prata om sin rädsla för nazisters närvaro, sin rädsla för att nazismen växer och hotar deras tillvaro. Jag ser även hur de skriver om chocken när vänner och släktingar uttrycker rasistiska eller tom nazistiska åsikter. Förståelsen, peppningarna och sympatierna kommer alltid i överflöd från andra vita, med råd, och en värmande hand. När jag eller andra rasifierade skriver om vår rädsla däremot blir bemötandet mycket mer avmätt. Ibland känns det som att folk nästan tycker vi borde vara vana, att det väl inte är nått nytt att nazisterna finns och är jobbiga? Samtidigt som vi ska ge lite extra värme till vita som väljer en vänsterpolitisk hållning just för att de då samtidigt (till viss del) väljer att bli en måltavla för nazister.

 

Här i området där jag bor är majoriteten personer med annan bakgrund en vit och svensk. På senare tiden har både SvP och SMR rört sig i området, affischerat och satt upp klisterlappar med budskap om hur vi som bor här borde jagas ur landet. Jag har tom sett klisterlappar om hur vi borde hängas från ett träd. Jag mår dåligt av detta givetvis, det gör mig otrygg, det känns läskigt att veta att de rör sig precis utanför min dörr, att de troligen bara är en tidsfråga innan första våldsdådet kommer. När jag uttrycker denna oro för mina vänner blir resultatet som ovan, är jag inte van? De kommer inte våga attackera iaf. De är säkert få. De siktar säkert in sig på män.
”Pepp” som aldrig möter mina vita vänners oro för nazister. Varför är min rädsla inte lika befogad bara för att de vet, och jag vet, att nazismen alltid utgör ett hot mot min kropp?

Vem håller min hand nu när det stormar? Vem skyddar min rygg när nazismen växer? Vem ser till min säkerhet när SvP marscherar på gatorna? Att staten skulle göra det har jag redan räknat bort, deras ”neutralitet” gör att nazisternas hat får företräde framför min säkerhet. Antirasister och feminister då? Ni som påstår er vara mot nazismen och på min sida? Var finns ni när mitt hjärta rusar och magen knyter sig till en liten boll av rädsla att gå ut för att jag ser hur nya märken från SvP och SMR kommer upp gång på gång på gång. Jag vet ju att ni finns där ute, jag vet att jag inte står ensam. Bara det att ibland vore det så skönt att få en hand i min som lugnar och inte bara hurtiga tillrop om att kämpa vidare, krossa rasismen  nu nu nu för att sedan ge en kram till den vita kamraten bredvid. Jag behöver också en kram ibland.

Begrepp

Exotifiering eller rasism, vad är vad och vem drabbar det?

8 kommentarer

Rasism och exotifiering, två begrepp som ofta används inom den antirasistiska rörelsen. Det sägs ofta (även av mig) att vita inte kan drabbas av rasism vilket jag står fast vid. Rasism är en samhällssanktionerad diskriminering som är strukturell och inget som sker bara på individnivå. För att kunna bygga på rasism krävs att det som görs/sägs är en del av den redan rådande strukturen. Det vill säga: Någon som är vit är en del av normen och därmed en del av maktstrukturen. Någon som är rasifierad är inte det utan alltid i en form av underläga gentemot någon som är vit. Om en rasifierad uttalar sig svepande om vita som varande si eller så är det en rasfördom, men det är inte rasism för det bygger inte på en struktur som säger att vita är lite mindre värda. Däremot när det är omvänt att vita uttalar sig svepande om rasifierade är det en del av den rasistiska strukturen och därmed rasism. Rasifierade kan även själva bygga på denna struktur genom så kallad internaliserad rasism men det skriver jag mer om någon annan dag.

 

Exotifiering däremot är snarare vad som brukar omnämnas ”positiv rasism”. Först av allt låt mig klargöra detta: Det finns ingen sådan sak som positiv rasism! Rasism är alltid alltid negativ, lika så är exotifiering inget positivt utan alltid negativt. Till skillnad från rasism är dock exotifiering något alla kan drabbas av. Ett vanligt exempel från vita som blir upprörda över att en påtalar att de aldrig utsatts för rasism är att påpeka hur snubbar i andra länder busvisslar, raggat och varit påflugna under semestrar pga att de varit vita och ofta ljushåriga. Detta, mina vänner, är inte rasism. Det är urtypen av exotifiering. Att tycka att någon är extra snygg, extra åtråvärd, mer spännande eller intressant etc är exotifiering. Att prata om att kvinnor från specifika afrikanska länder har så vackra läppar är exotifiering, att prata om hur personer från vissa kulturer lukar extra gott är exotifiering osv osv. Precis som med rasism handlar det om att degradera en människa till att inte få vara en individ med känslor utan istället bli en reklampelare för sin kultur. Skillnaden som sagt ligger i att alla kan exotifieras beroende på omgivningen. Som vit på semesterresa är det dock betydligt kortvarigare än det som drabbar rasifierade i en värld styrd av vithetsnormer.

 

Som sagt, att exotifiera något är inte en bra sak, oavsett hur snäll du själv tycker du är som ju bara visar uppskattning. För exotifiering har en fulare baksida, nämligen de represalier som följer när någon inte motsvarar förväntningarna som finns. Exempelvis: En populär exotifiering är att anse att svarta kvinnor är lite extra sexiga för att de har stora rumpor. Men faktum är ju att alla svarta inte alls har speciellt stora rumpor. I detta fallet blir det en dubbelbestraffning, dels att möta den ständiga exotifieringen och förväntningen att en minsann ska ha mer former än vita anses ha, och även besvikelsen och påståenden om att en inte är svart ”på riktigt” för att kroppen inte följer den exotifierande skönhetsmall de vita satt upp.
Liknande kan vita kvinnor uppleva som raggas på för vita är ju snygga och lättfotade, men om just denna kvinna inte vill ha sex, ja då blir besvikelsen stor och stämningen otrevlig. (Lägg märke till f.ö hur den mesta exotifiering drabbar kvinnor. Patriarkatet in action)

 

Så, för att sammanfatta det hela:

Rasism – Stereotypa beskrivningar av hur någon med ett visst utseende/ursprung/kultur tänker, beter sig och önskemål i livet. Sätter en viss kultur/utseende/ursprung som lite bättre, lite mer önskvärd än andra. Drabbar inte vita.

Exotifiering – Stereotypa bilder av hur personer från olika områden beter sig/ser ut och varför detta gör dem lite mer intressanta, spännande, exotiska. Kan drabba alla.

Rasism/Antirasism

Debatten som inte borde existera

139 kommentarer

Update: Är du mitt inne i en debatt om chokladbollar i detta nu och söker motargument? Innan du går vidare passa på att nyttja denna fina bingobricka som jag gjort tillsammans med två vänner (Där Lisa stod för det faktiska arbetet att pyssla ihop själva brickan). Jag blir förvånad om en debatt kan pågå någon längre stund utan att brickan blir full. Sen kan du läsa vidare mina svar på dessa argument 🙂
image

Det finns få diskussioner som är så uttjatade som debatten om chokladbollen. Det är helt fantastiskt hur svårt det är att ändra ett litet bakverks namn för att inte kränka andra människor. Här kommer en liten samling vanliga argument till varför somliga anser att chokladboll egentligen heter något annat samt motargument till detta. De som efter detta liktförbannat vägrar använda ordet chokladboll är antingen empatilösa, provokatörer, rasister eller så jävla låsta i sin egen bubbla att de inte kan ta till sig argument från andra. Eller en kombo av flera av dessa. Så, here it goes (obs att jag inte kommer använda det andra namnet själv i denna text, ordet är kränkande oavsett syfte i att använda det. The end):

1) ”Det har ju alltid hetat så!” – Nej faktiskt inte. Det har alltid hetat chokladboll men vissa lustigkurrar har haft det andra namnet för det och dessa två namn har existerat bredvid varandra. Speciellt under rasismens guldera på 40 talet var det nedsättande namnet på chokladboll populärt. Dessutom verkar de flesta chokladbollshatare ha noll problem med ”nyord” som bil (automobil), cykel (velociped), halstablett (pastill), TV (televisionsapparatur) osv osv. Så det är ju onekligen rätt selektivt med vad för ord som bara måste bevaras till varje pris. Detta ord skapades dessutom som ett nedsättande skämt om svarta mäns pungkulor som påstods vara ovanligt stora. Varför en nu uppskattar att käka pungkulor vet jag inte men men…

2) ”Det heter så i min kokbok!” – Skaffa en ny kokbok. Mycket har hänt i matkulturen sedan 40 talet.

3) ”Det är bara vita som bryr sig!” – Nej, men oftast tar vita debatten åt rasifierade för att vi rasifierade inte orkar ta diskussionen igen och igen och igen ….

4) ”Men vadå? Negro betyder ju svart!” – Japp, men Negro är inte ordet i namnet right? Du skulle mest troligt heller aldrig beställa en kopp kaffe, beställa byxor eller en tröja, eller förklara din nya hårfärg med detta ord. Så försök inte ens påstå att det bara ”betyder svart”. Det har aldrig betytt bara svart och kommer aldrig betyda bara svart. Faktum är att ordet härstammar från Niger, som i landet/floden i betydelsen ”person från Niger” vars namn i sin tur härstammar från latinets Niger = svart. Dock att det aldrig varit en neutral omnämning av mörkhyade utan alltid använts för att på nedsättande vis beskriva mörkhyade som tex lägre stående, lågintelligenta osv.

5) ”Om det är rasistiskt är vitlök, vitkål, finskapinnar,gul lök etc också det!” – Nej. Vit/gul är en färg (eller rättare sagt en kontrast) som talar om vad färgen på kålen/löken/annat är. Att vara vit är heller inget som är nedsättande. Finland är ett land, finska pinnar heter så för att de påstås komma från Finland, såvida du inte vill påstå att ordet i bollnamnet är ett land är det alltså inte jämförbart. (Å påstår du att det är ett land är det läge att gå en geografikurs)

6) ”Allt är ju rasistiskt numer!” – Nej bara rasistiska saker. Känns det som ”allt” kan du ta det som en fingervisning över vilket rasistiskt samhälle vi lever i trots ”världens minst rasistiska land”.

7) ”Jag har mörkhyade vänner och de bryr sig inte!” – Kul för de vännerna, men vet du vad? De talar inte för alla och vi är många som blir ledsna. Vår rätt att inte kränkas går före din rätt att vägra utveckla ditt språk.

8) ”Det är bara ett namn på en kaka, bry dig om nått viktigare” – För det första kan jag reagera mot detta namn och bry mig om annat samtidigt. Häftigt va? För det andra så är det inte bara ett namn på en kaka. Ordet i namnet som är kränkande används i betydligt fler sammanhang än det, för att kränka, förminska och sanktionera våld. Så ursäkta mig om jag inte tar så lätt på detta.

9) ”Du bestämmer inte över mig, jag kommer fortsätta säga såhär” – Ok. Ja vill du visa dig som en fullkomlig idiot är det självklart ditt beslut.

10) ”Det är bara politiker som bestämt att detta är fel!” – Nej, däremot har (vissa) politiker lyssnat på rasifierade som mår dåligt av att ordet används. Du borde kanske också lyssna lite?

11) ”Svarta borde vara stolta över att ha en kaka uppkallad efter sig, se det positivt!” – Historielösheten i detta alltså. Jag finner inte ord. Att se människor fullt allvarligt använda detta argument är som att se en svår bilolycka, hemsk, gör det svårt att sova, men går ändå inte att se bort ifrån. Det finns inte ens lämpliga ord för att förklara hur helt fel detta är.

12) ”Finns ju mörkhyade som själva använder ordet, tom om sig själva” – Ja. Det gör ändå inte ordet ok. Bland annat för att ANDRA TAR ILLA UPP! Seriöst, det är inte kvantfysik vi diskuterar utan ett gammalt, nedsättande ord för människor med mörkare hud än vita nordbor. Det är inte svårare än att bara säga något annat. Testa och se hur enkelt det är! Jag lovar, det är inte ens fysiskt ansträngande.

13) ”Det är ju inte sagt med elak baktanke utan bara neutralt och bakverket är ju uppskattat!” – Vet du, det spelar faktiskt ingen som helst roll vad du tycker dig ha för uppsåt. Ordet är fortfarande sårande, det hör inte hemma i ett bakverksnamn och det är bara att sluta med! Om jag sparkar dig på benet gör det knappast mindre ont för att jag påstår att det var en spark i uppskattning.

14) ”Det är ju bara ett fånigt namn, vad gör det för skada!” – Om det nu är så fånigt, SLUTA använda det! Varför slåss med näbbar och klor för att bruka ett ord du iaf tycker är fånigt och oviktigt? Det är liksom betydligt enklare att du slutar använda ett rasistiskt ”fånigt” ord än att vi som utsätts för rasism slutar bry oss om rasismen.

15) ”Det heter inte chokladboll för det innehåller kakao, inte choklad!” – Den innehåller inte mörkhyade människor heller så med den retoriken är det andra namnet ännu mer felaktigt. Kalla det kakaoboll då om det är så jävla noga med att det ska vara korrekt utifrån innehåll. Havreboll är ett annat vedertaget ord. Finns många andra ord att använda, att envisas med ett förlegat namn bara på pin kiv är liksom inget annat än rasistiskt och idiotiskt.

Liknande debatt har tydligen börjat runt mintkyssar, av exakt samma personer som vägrar säga chokladboll. Alla motargument ovan är applicerbara även där.

image

Så. Nu låter vi denna diskussion vara avklarad en gång för alla right? För den som blev sugen så har ni här recept på chokladbollar:
20 st

100 g smör
1 dl socker
3 tsk vaniljsocker
3 msk kakao
2.5 dl havregryn
1 tsk snabbkaffepulver
pärlsocker

Blanda rumsvarmt smör med alla ingredienser förutom pälsocker. Låt stå kallt ca 30 minuter. Rulla till bollar som du sedan rullar i pärlsocker. Pärlsockret kan bytas ut mot tex hackade nötter, cocosflingor, strössel m.m.

Enjoy!

Sverigedemokraterna

SD är ju inte rasister!!……eller?

13 kommentarer

Ofta, och då menar jag verkligen ofta, påstås det att SD svartmålas när de kallas rasistiska eller fascistiska, att de ju faktiskt är ett helt vanligt parti som bara råkar vara kritisk mot invandring. Tänkte här gå igenom deras så kallade princip program och visa lite närmare vad som tyder på mer eller mindre öppen rasism trots snygga formuleringar.

Först av allt bara: Rasism handlar inte bara om tanken att det finns mänskliga raser som skiljer sig från varandra. Rasism handlar idag främst om tanken om kulturer som statiska och så vitt skilda att det inte går att förena olika kulturer. Ha detta i åtanke när vi nu dyker ner i SDs principprogram. På grund av omfattningen kommer jag tyvärr inte kunna skriva om precis alla delar utan väljer de mest relevanta. Eventuellt kan jag om önskan finns skriva om fler delar längre fram.

Så, det första som möter mig när jag börjar läsa principprogrammet är punkten ”Sverigedemokraterna och demokratin”. Kortfattat består texten av en rejäl portion omskrivning av historien (som att det aldrig funnits svenska livegna bönder) och sedan fastslås att det helt enkelt är rätt dåligt med många kulturer i ett land för då fungerar inte demokratin. Här är en talande passage i texten:

Den moderna demokratin har vuxit fram i intim symbios med nationalstaten. Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.

Det vill säga: För att demokrati ska fungera måste vi alltså bestämma vilka som är svenskar, inte bara utifrån vad passen säger utan också hur de passar in i en luddig odefinierad ”kultur”. Dessa är de som ska få ha något att säga till om i Sverige. Som jag ser det finns det två sätt SD kan få igenom detta på: Bedöma rösträtt utifrån vilka som faller inom en uppsatt ram för svenskhet vilket rimligen gör att även vita infödda svenskar vars familj bott i landet i många generationer kan förlora sin rösträtt, eller så helt enkelt förbjuda folk utifrån att komma hit. Möjligen en kombination av båda. Sett till motioner och uttalanden SD gjort under sin tid i riksdagen verkar det luta åt att göra en mall och alla som lever upp till den mallen får rösta. Sen kan den som vill givetvis fundera lite på det demokratiska i att ens rösträtt hänger på huruvida en anammar rätt åsikter, rätt intressen och rätt ”kultur”. I senare kapitel (Sverigedemokraterna och nationen) definierar SD hur någon ej infödd svensk kan bli svensk, och en infödd svensk kan upphöra att vara svensk på detta vis:

Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation. På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.

Under rasbiologitiden kunde en person anses vara rasförädare och med detta tappa sina privilegier som tillhörande ”rätt” (läs den ariska) rasen. Detta är i princip samma tänk. Om en infödd vit svensk ”förråder” landet genom att bli lika eller mer lojalt med ett annat land, anammar en annan kultur eller ”identitet” (vad fan det nu är) upphör deras rätt att fortsätta ses som svenskar.

 

 

Nästa punkt i principprogrammet jag fastnar i är ´”Sverigedemokraterna och människan”. Här går det att tex läsa dessa bevingade ord:

Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. (Min fetmarkering)

Enligt SD skulle det alltså finnas nedärvda, specifika ”essenser”  knutna till vissa grupper av människor. För att förklara detta närmare fortsätter texten såhär:

 För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle.Vi kan också konstatera att historiska försök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats, ibland med katastrofala följder som i till exempel före detta Jugoslavien, och att sådana försök därför bör undvikas då de är förenade med stora risker.

Det intressanta i detta är ju att det faktiskt aldrig någonsin funnits ett samhälle med en homogen kultur, religion och språklig tradition som överlevt speciellt länge alls. Sverige har aldrig varit kulturellt homogent. Vidare är ”nationens gränser” ganska dåligt mått på hur stor solidaritet människor kan känna. Sverige är tex ett förhållandevis pyttigt land sett till befolkningsmängd. Så var går gränsen för hur många människor en kan känna sympati med? Att folk befinner sig inom samma lands gränser och har gjort i hundratals år är liksom ingen garanti för att det blir samma kultur, samma språk, samma religion, för sådant krävs totalitära och ofta våldsamma direktiv från makten där kring inte sällan blir ett resultat och ja…vi kan fråga oss igen: Var är det demokratiska i det? (Att SD hävdar att ”nationen” skulle vara något naturligt och fast är f.ö rätt skrattretande. Att människor drar upp statiska nationsgränser och vill förhindra in och utvandring ur dessa är ganska nya påfund sett till hur länge vi funnits)

Jag läser vidare, och kommer nu till den pikanta punkten ”Sverigedemokraterna och mångkulturalismen”. Jag har i denna text valt att byta ut ordet kultur/mångkultur mot ras och rasblandning. Tycker det talar rätt bra för sig själv då:

Sverigedemokraternas syn på ras och dess betydelse för samhällets och nationens fortlevnad medför naturligtvis att vi blir starka motståndare till rasblandning som politisk idé och samhällssystem.

I vår tolkning är begreppet rasblandning synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella raser, sakna en överordnad majoritetsras och att aktivt arbeta för att rasgrupper skall bevara sin ursprungliga rasprägel och identitet. Huruvida slutmålet med de rasblandande strävandena är att skapa ett samhälle där alla nationella raser upplöses och sammanblandas till en ny gemensam rasmix eller om det är att särkulturellt samhälle där en mängd vitt skilda nationella raser existerar parallellt inom samma stat, är för oss ovidkommande. Vår uppfattning är att bägge dessa scenarion kommer att leda till ett försämrat samhällsklimat med ökad rotlöshet, segregation, motsättningar, otrygghet och minskad välfärd som följd.

SD fortsätter sedan med att beskriva hur de vill driva fram en assimileringspolitik av typen ”ta seden dit en kommer” med målet att alla som invandrar skall avsäga sig sin tidigare nation och kultur och helt anamma den svenska kulturen. Eller som de så snyggt avslutar det:

Kärnan i assimilationstanken är att slå fast att den svenska staten inte är ett kulturellt vakuum och att den svenska nationenskultur i kraft av sin historia, med undantag endast för de nationella minoriteterna, är överordnad andra nationers kulturer inom den svenska statens område.

Hur detta går ihop med att de även vill avskaffa samernas rätt att bedriva renskötsel, ta bort hemspråksundervisning för minoritetsspråk osv vet jag inte, men SDs politik är sällan speciellt logisk.

 

Ok, jag hag nu benat igenom valda delar från nästan halva SDs princip program och än så länge, oavsett punkt kommer vi tillbaka till följande: det är invandringen som är hotet, invandringen är problemet, fixar vi det fixar sig allt annat också. Vilket får sägas går hand i hand med hur de debatterar sin politik, de motioner de lämnar och de debattartiklar de skriver. Nåväl, jag betar av lite till. Nästa del i texten blir ”Sverigedemokraterna och invandringen”. Vet egentligen inte vad som kan sägas om detta som inte de flesta redan förstått. De påstår att tidigare invandrings”vågor” bestått av folk från närliggande kulturer eller individer som assimilerats och därför har det aldrig funnits verkliga problem förr. Vilket iof inte hindrat föreningar att startas både på 16-17 och 1800-talet med målet att ”bevara Sverige för svenskar!”. Idag däremot är det inte annat än problem. SD skriver såhär:

Trots att problem inte har saknats har denna historiska invandring i flera fall haft en positiv nettoinverkan på samhället Tendensen i modern tid har varit en oerhört omfattande invandring från avlägsna länder och kulturkretsar. Trots att det inte saknas exempel på enskilda individer som på ett positivt sätt anpassat sig och bidragit till det svenska samhället under senare tid, så är ändå den sammanlagda nettoeffekten av massinvandringen från avlägsna länder starkt negativt, såväl ekonomiskt som socialt.

Det verkligt intressanta i denna text är i min mening att de beskriver invandrare som bidrar till samhället (och rimligen alltså inte begår brottsliga handlingar) som ”enskilda individer” men menar att invandrare som total grupp medför bara negativa konsekvenser, vilket är aningen märkligt med tanke på att ca 85% av alla som invandrar hit aldrig ens kommer ha med polisen att göra. Ja om de inte själva söker upp dem för att de utsatts för ett brott såklart. 85%  är alltså ”enskilda individer”, ca 15% är ”invandringen som helhet”. (Källa BRÅ)

 

Självklart tar det inte slut här. I nästa andetag beskriver SD sin syn på asylinvandring. Enbart små grupper skall beviljas asyl och enbart så länge orsaken till asylsökningen finns kvar.

Sverigedemokraterna värnar om asylrätten, men vill samtidigt betona att rätten att söka asyl inte är detsamma som rätten att bli beviljad asyl. Flyktinginvandringen bör vara begränsad till en mindre mängd flyktingar som uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention och som endast beviljas tillfälliga uppehållstillstånd under den period som de livshotande konsekvenserna av den konflikt eller naturkatastrof man har flytt ifrån varar.

Detta borde åtminstone teoretiskt innebära att någon som beviljas asyl här som 4 åring, växer upp, skaffar familj och barn här plötsligt kan bli av med sitt uppehållstillstånd efter säg 30 år för att kriget hen flydde ifrån tagit slut. Hur detta skall bidra till assimilering vet jag inte heller för varför skall asylinvandrare assimilera sig, lära sig språk och kultur när de vet att i samma sekund de bedöms kunna återvända slutar deras uppehållstillstånd att gälla?

Texten återkommer också till att invandring är ett hot mot nationen på grund av detta med kultur. Även om SD alltså påstår att de förstår att kultur inte är statiskt, och trots att de själva tror att assimilering är möjligt (dvs det går att avsäga sig sin kultur) vidhåller de märkligt nog att blandning av kulturer är så farligt att det måste motarbetas till varje pris. I min mening åsikter som motsäger varandra rätt bra.

 

Så, den sista delen jag tänker ta utdrag ifrån är ”Sverigedemokraterna och religion”.

SD börjar med att slå fast att de är religiöst obundna och tror på religionsfrihet. Den där biten går ju verkligen att ifrågasätta. Speciell som texten bland annat innehåller detta:

Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intim sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten.

De bekänner sig inte som kristna, de bara råkar tycka att kristendomen skall ha en särställning och dessutom genomsyra staten som inte ska vara neutral. Texten avslutas med en känga till islam:

Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket starkt begränsad.

Att SD ser islam som ett speciellt hot är ingen nyhet för de flesta. Nu är principprogrammet lite mer kortfattat än om en går in och läser specifikt vad de tycker om andra delar. När det kommer till Islam handlar det inte bara om att begränsa invandringen, utan även om förslag såsom förbud mot alla religiösa huvudbonader (framförallt kvinnors slöjor), förbud att bygga moskéer, förbud mot böneutrop, förbud att be på arbetstid etc etc.

 

För att avrunda: SD sin vana trogen utmålar alltså invandrare och invandring som det enskilt största problemet vi har i detta land. Oavsett vad de skriver om återkommer lösningen till att vi måste bevara en stark nationsidentitet och detta kan bara göras med en kraftigt begränsad invandring och en tydligt reglerad assimileringspolitik. Utöver detta beskrivs kultur både som en statisk essens inom människan för att förklara varför det är dåligt med in/utvandring, men ändå är det en lösning att avsäga sig sin kultur för att passa i ett nytt land.

Om vi som jag visade i ett av citaten byter ut kultur mot ras i SDs texter får vi plötsligt ett dokument som hämtat från rasbiologiska institutet på 40-talet. SD har inte gjort upp med sin rasistiska historia, de har tagit på sig kostym och ändrat om i retoriken men faktum är att samma ”vi och dom” tänk, samma uppdelning i folk och folk och ja, samma rasism, finns kvar än idag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Begrepp

Rasifierad, vad betyder det?

15 kommentarer

Rasifierad är ett ord som jag använder ofta i mina texter vilket kanske redan märks 😉 Men vad betyder egentligen ordet?

Ordet i sig har använts länge men inte nått de större massorna riktigt, nu har det anammats i bredare utsträckning inom framförallt den feministiska intersektionella rörelsen. Ordet syftar helt enkelt till att beskriva sociala konstruktioner som placerar människor i fack. Ofta kommer det invändningar från (vita) personer att ordet har sådan negativ klang och för tankarna till rasbiologi. Detta är exakt vad meningen med ordet är! Det är inget ord tänkt att vara trevligt eller positivt laddat utan visa på just negativa, orimliga föreställningar om människor baserat på ”ras”.

 

Som de flesta av oss vet fanns det förr en väldigt utbredd syn på människan som bestående av olika biologiska raser, svarta, asiater, arier osv. I Sverige hade vi liksom flera andra länder ett rasbiologiskt institut. Där försökte forskarna finna tydliga biologiska skillnader i både fysik och psyke mellan personer från olika länder och koppla detta till en påstådd rasprofil. Idag är vetenskapen enad om att det inte finns raser bland människor men tanken om mänskligheten som uppdelad i ”raser” lever kvar. Numer pratas det om etniciteter och kulturer där kultur gärna görs till något statiskt, något medfött som vi aldrig kan ändra helt på. Detta medför fördomar och ideer om att personer från vissa länder eller kulturer skulle bete sig på ett visst vis, se ut på ett visst vis och framförallt: vara rejält olika de födda i ett västerländskt land. Det är detta som är rasifiering.

 

Rasifiering liksom ”vit” är rent sociala konstruktioner och därför inget statiskt. Det finns även vita som på grund av sin religion eller härkomst/kultur rasifieras, ett tydligt exempel på detta är Romer och resandefolk. Det finns även de som passerar som vit så länge ingen frågar om deras ursprung, dessa har del av en del vithetsprivilegium men inte alla då det alltid finns en risk att de ”avslöjas”. Detta gäller tex personer från östeuropeiska länder som Ryssland eller Polen.

 

Rasifiering finns i både det lilla och det stora. SD har gjort politik på att rasifiera stora delar av världens befolkning, Alliansen har också skapat politik på att rasifiera människor tex genom REVA som är rakt igenom modern sanktionerad rasprofilering. Så kallad vardagsrasism (det jag tagit mitt blogg/twitternamn ifrån) är också rasifiering, att tex påstå att någon från Afrika har rytmen i blodet eller att latinamerikaner är sensuella, eller att i princip alla som inte är vita är hetsiga i humöret är rasifiering. Rasifiering är alltså ett sätt att beskriva hur rasism målar upp bilder av andra människor som inte är ”vita”.

 

Och vem är det nu som räknas som ”vit”? Jo det med vit hy, som av omgivningen ses som en normperson och med detta får de privilegier det medför. Om du aldrig egentligen behövt fundera speciellt på din hudfärg för att ingen behandlat dig annorlunda på grund av den är du mest troligt vit.

Rasism/Antirasism

Den ensamma galningen.

3 kommentarer

Efter mitt inlägg om hederskultur i västvärlden har det blivit många kommentarer och diskussioner både här på bloggen och i sociala medier. Om och om igen har det uttrycks att när en vit, svensk man eller kvinna mördat sina barn eller partner är det inte ett uttryck för en hederskultur även om orsakerna bakom är tex svartsjuka utan att de är ”ensamma galningar”. Att dessa argument kommer är inget som förvånar mig alls, för det är så det ser ut när det skall skiljas på ”vi” och ”dom”.

 

Ser vi till hur media ständigt gör skillnad på fall och fall ser vi snart hur den vita svenska mannen eller kvinnan som gjort brott antingen är offer för omständigheter (aka ”det har skett missförstånd”) eller så är de ensamma galningar, personer som handlar utanför sociala normer och godkännanden. När en person med invandrarbakgrund däremot gör ett brott är hen alltid en kulturbärare. Aldrig är personen en ensam galning och även om det bevisas att så är fallet fortsätter rasistiska grupperingar att spekulera i vad för kultur personen bär på som lett till brottet, vilka kontakter hen har eller på vems order hen egentligen agerar. Jag ska ge några exempel på vad jag menar:

 

Våldtäkt: En svensk kille våldtar en tjej på ett hotellrum under en utlandsresa tillsammans med några andra killar, tjejen anmäler våldtäkten när hon kommit hem till Sverige. Killen åker fast. De andra killarna kom från andra länder (Norge och Danmark) och hittas inte. I mediarapporteringen efteråt ställs researrangören till svars för varför de tillåter unga att dricka alkohol i stora mängder, varför de inte har bättre koll på sina resenärer och varför de anordnar ”sexfester”. Även föräldrar anklagas som låter sina (myndiga) barn åka iväg på dessa former av resor. Utöver detta tar tom ledande krönikörer strid för killen som minsann råkat ut för ett missförstånd på fyllan, hur kan vi göra det olagligt att vara full? Alla har väl vaknat någon gång efter fyllesex och ångrat oss det gör det inte till våldtäkt ändå! Kort och gott, allt är allas fel utom killen som gjort våldtäkten.

 

I samma veva åker tre killar fast för en nästan identisk våldtäkt, dessa killar är dock alla av invandrarbakgrund, 2 av dem från muslimska familjer och nu kommer den enorma skillnaden. Ursäktas dessa killar av att de var fulla när våldtäkten skedde? Nej. Ursäktas de av att deras föräldrar borde förhindra dem att gå på fyllefester? Nej. Ursäktas dessa killar över huvud taget på något sätt? Nej. Ansvaret är deras och ingen annans. De görs till kulturbärare av en kvinnofientlig och våldtäktsbejakande kultur. De utmålas som hänsynslösa. När den vita killen beskrivs som en pojke eller på sin höjd ung man och offret som kvinna omtalas dessa som män och offret som en flicka för att tydliggöra maktförhållanden och skuld. Detta trots att samtliga inblandade i dessa två fall var inom ett åldersspann av ungefär 2 år i skillnad mellan yngsta och äldsta. Dessa skillnader är inte unikt för detta.

 

Ännu tydligare exempel är kanske hur rapporteringen gick runt Anders Behring Breivik efter hans dåd på Utöya. Aldrig har jag nog hört ”Ensam galning” nötas så mycket som då. Att han tog stöd i och hetsades på för sitt dåd av andra på hat och rasistsajter spelade ingen roll, ensam och galen var han lika fullt i medias ögon. En person som de facto var en ensam galning, Sveriges första (och hittills enda) muslimska självmordsbombare debatteras fortfarande på rasistiska sajter kring vad för kopplingar han har till muslimska jihadorganisationer. Att han kunde agera efter eget huvud är för många helt otänkbart medan det är helt otänkbart att Anders B Breivik agerade med stöd från andra.

 

Varför finns då denna vilja att ständigt finna strukturella orsaker till andras problem men bara individuella för personer från den egna kulturen? Det är egentligen ganska enkelt: Att erkänna att någon som ser ut som oss har gjort något pga strukturella/kulturella incitament är att erkänna att den egna kulturen felar, och med det att det finns en stor risk att en själv eller någon som står en nära också kan fela. Det är mycket enklare att se och peka ut andras fel än ens egna. Att vägra se att även de som ser ut som en själv kan agera på grund av vår kultur är en försvarsmekanism för att slippa se att en själv har ett ansvar för sådant som sker. För faktum är att vi alla har ett ansvar för den kultur vi lever i, att påverka den till det bästa den kan bli. Förnekar vi exempelvis våldtäktskulturen är vi indirekt bidragande till att våldtäktsoffer anklagas för att själva vållat våldtäkten, vi är bidragande till att unga killar tror att en våldtäkt på fyllan inte är en riktig våldtäkt osv. Var och en av oss är kulturens start och slut, väljer vi att motverka de negativa aspekterna i kulturen kan vi göra ändring men väljer vi att inte agera accepterar vi också de negativa följder som kommer.

Feminismen

Sno inte mitt kampverktyg!

7 kommentarer

Det pågår en diskussion om huruvida djur bör/kan inkluderas i en feministisk kamp genom en intersektionell analys. Jag har följt inlägg och diskussioner via bland annat feministiskt perspektiv på detta tema. Min fellow bloggare Amra har skrivit bra om detta men jag tänkte utveckla lite ytterligare.

 

Som det står i Amras text är intersektionalitet ett analysverktyg/begrepp som myntats av svarta feminister i USA, detta för att få ett bättre sätt att beskriva sin kamp, sin position i samhället och det faktum att svarta kvinnor ofta förtrycks på flera olika sätt samtidigt. Intersektionalitet kom alltså till med ett specifikt mål för en specifik grupp. Detta med att inkludera djur i den intersektionella analysen är en aspekt som lyfts av vita feministiska veganer/vegetarianer och som får allt mer utrymme. Huvudargumentet är att om djur ses som lika värda som människor kommer det inte gå att använda djurliknelser som ett sätt att se ner på andra människor, samt att allt förtryck är dåligt. Jag håller med om det sista, allt förtryck är dåligt, däremot håller jag inte med om det första och detta är varför:

 

Alla människor är djur, men inte alla djur är människor. Oavsett hur vi vrider på det kommer den genomsnittliga människan att ha en mental kapacitet långt över det genomsnittliga djuret oavsett vilken art vi ser till. Är detta skäl till att behandla djur dåligt? Självklart inte, precis som det inte är skäl till att behandla människor som av någon orsak har en försämrad mental förmåga. Värdet går helt enkelt inte efter hur komplext vi klarar av att tänka. Nu är dock saken denna: Vita har aldrig beskrivits som djur på det sätt rasifierade har. Detta lägger en historisk kontext till det hela som är svår, om inte omöjlig, att komma förbi. Det är, än idag, rasifierade som liknas vid djur på olika vis, vi är exotiska, vilda, otämjda, djuriska osv osv. Även om djur var precis lika högt värderade som människor hade detta fortfarande varit ett problem. För att säga att någon är djurisk är att mer eller mindre direkt säga att den personen saknar den mentala kapacitet som är iaf medel för människan. Det är också att säga att den personen inte är lika ”civiliserad” som en själv, eller att personen inte klarar av att behärska sig så som de sociala reglerna påvisar att en bör. Oftast när jag, eller någon jag känner som är rasifierad jämförs med djur görs det inte utifrån premissen att vi därför är mindre värda utan just att vi är sedda som mer impulsiva, aggressiva eller ”exotiska”. Rakt igenom rasistisk alltså. Att ses som annorlunda är nämligen det allt för ofta skäl nog till att också behandlas annorlunda även om en inte ses som mindre värd.

 

Bara för att djur får samma värde som människor kommer dessa aspekter inte sluta vara rasistiska, tvärt om är de precis lika rasistiska som de var under slaveriet och som de är idag. Det är helt enkelt ett jävla oskick att likna människor vid djur speciellt när en vet hur detta nyttjats i historien. Dessutom är det en stor fara för djuren att förmänskligas och ges mänskliga tankebanor och reaktioner de inte har. En stor del av attacker från djur mot människor sker just för att människan förväntar sig att djuret skall agera och resonera som en människa vilket inte fungerar. Igen: Inget av detta är skäl till att inte se människor och djur som likvärdiga! Inget av detta är skäl till att behandla djur dåligt!

 

Så när det nu kommer till begreppet intersektionalitet och djur: Dessa två är inte förenliga. Intersektionalitet syftar till att beskriva hur människor samspelar med varandra och i samspelet skapar och reproducerar förtryck. Djur kan inte driva sin kamp själv, de kan inte med ord tala om hur de vill att deras liv ska se ut eller vilka behov de faktiskt önskar få uppfyllda. Oavsett om en är jägare, köttälskare utan tanke på djurens väl och ve, vegetarian eller militant vegan är allt vi kan göra när det kommer till djurs känsloliv att chansa. Intersektionalitet är till för att belysa hur vi alla är både subjekt och objekt, att även förtryckaren kan vara förtryckt och den förtryckta kan vara förtryckare. Ett djur kan aldrig bli subjekt i kampen för djurrätt, djuret är alltid objekt för människan även när vi vill det allra bästa för dem. Således funkar inte intersektionaliteten på djur eftersom djuren inte kan beskriva sitt egna förtryck och driva kampen.

 

Slutligen: Om målet med att prata om djurens plats i feminismen som en självklarhet för att feminister ska vara emot alla förtryck kan det vara på sin plats att faktiskt inse att det i sig är ett förtryck att som vit sno ett begrepp och analysverktyg från en utsatt grupp och sedan bestämma hur detta verktyg ska nyttjas, vad som ska platsa inom det och varför. Apropriering är ett förtryck, det cementerar maktordningar och det motverkar vad som påstås vara syftet med det hela. Att vit kultur och även feminism ständigt lagt beslag på rasifierades kampverktyg är inget nytt, men borde vi inte ha kunnat komma ifrån det lite nu? För en gångs skull kanske rasifierade kan få definiera sin kamp, sitt förtryck, sina behov utan att få se begrepp och verktyg hijackas av vita feminister för deras syften? Strid för djuren, men gör det utan att trampa på andra på vägen, för vi vinner inget av att frigöra en genom att fängsla någon annan.

Samhälle

Den falska neutraliteten

Lämna en kommentar

När jag gick i skolan pratades det minst en gång per läsår om förintelsen och andra världskriget. I varje lärobok, oavsett vilken lärare vi hade pratades det om hur hemskt förintelsen var, hur neutrala Sverige var (sagt med stolthet varje gång) och hur vi hjälpte judarna att komma ifrån kriget mot slutet. På liknande sätt pratades det om slaveriet, det var något USA handlade med och infödda afrikaner samt araber var de som pysslade med infångandet av de personer som sedan skeppades över havet för att plocka bomull på amerikanska plantage.

 

Vad som inte nämndes lika noga (eller i vissa fall alls) var att den där ”neutraliteten” under andra världskriget innebar att nazisterna fick fri lejd genom Sverige, eller att det kom från svenskt håll att det där med judestjärna i passen vore bra så att vi inte skulle släppa in judarna till oss. Sverige var länge tom på Hitlers sida, han var ju trots allt folkligt vald. Det var ju först när det stod klart att Hitler skulle förlora kriget som Sverige på riktigt öppnade gränserna och skickade ut hjälparbetare. När det kommer till slaveriet var det inte en enda lärare eller för den delen annan vuxen som någonsin nämnde att Sverige hade flera slavkolonier och tom var tredje största landet att handla med slavar. Vi var bara så fint neutrala att ingen fick hålla slavar i Sverige och vi tog inte ställning när USA och delar av Europa tog strid för att avgöra huruvida slaveriet skulle fortgå.

 

Idag är neutralitet ett mycket aktuellt ämne igen. Fascismen växer både i Sverige och övriga Europa med flera fascistiska partier som vinner mark. Samtidigt vägrar media ta ställning mot fascismen med hänvisning till att de ska vara neutrala. Med fascismens framsteg blir också rasismen och de fascistiska åsikterna igen mer rumsrena att yttra i det privata. De vädras vid lunchen på jobbet, på familjemiddagen, bland vänner. Ofta hör jag personer som lite besvärat säger att de inte vill ta ställning, att de inte vill skapa dålig stämning och därför håller sig neutrala, att de inte vill värdera.

 

Tidigare i år gick SVT/SR ut med en skrivelse om att de skulle förhålla sig neutrala under valåret, detta ledde bland annat till att Soran Ismail som är en av radiopratarna för SR tog ”time out” tills valet varit eftersom hans ställningstaganden mot rasism och mot SD inte ansågs neutrala. Ungefär samtidigt spreds ett brev som en löpeld i sociala media där public service anställda uppmanades tänka på sin neutrala hållning även privat och inte dela ställningstaganden mot rasism, för mänskliga rättigheter och dyl. Det är självklart inte bara public service som vägrar ta ställning för MR eller mot rasism i neutralitetens namn, i princip alla annan större media gör samma sak. Ex tillät DN en mycket rasistisk annons på en helsida i sin tidning med hänvisning till neutralitet och vikten av att låta ”alla röster höras”.

 

Vad vill jag nu ha sagt med alla dessa exempel? Jo detta: Även neutralitet är ett ställningstagande. Tar en inte ställning för mänskliga rättigheter betyder det att en indirekt tar ställning för de krafter som motarbetar MR. Tar en inte ställning mot rasism betyder det att en tillåter rasismen att frodas osv. Det går inte att vara neutral när det kommer till förtryck. Du kan vara neutral i huruvida du tycker gouda är en smaklig ost eller ej, men du kan inte vara neutral i om rasifierade ska ha samma rättigheter som vita, om grupper ska slippa kränkningar eller för den delen om fascistiska partier ska få utrymme i media utan ifrågasättande.

 

Denna påstådda neutralitet ger också en förskjutning i fråga om värderingar, var gränser dras för det acceptabla och vilka åsikter som ses som rumsrena. Detta syns tydligt i hur media beskriver SD före och efter de kom in i riksdagen. Innan deras intåg var media enade, de var ett främlingsfientligt och starkt problematiskt parti. Nu är de ett av 8 riksdagspartier och har med detta vunnit legitimitet. Att vara emot SD är att inte vara neutral, att ta ställning mot SD är tom ofta ansett som att vara ”extrem”. Detta flyttar i sin tur gränserna för om SDs retorik, politik och åsikter är att anse som ”neutrala” att släppa fram måste det till extremare åsikter för att det ska ses som extrema åt höger, samtidigt som det behövs mindre för att anses extrem på vänsterkanten. Detta såg vi klart och tydligt i en artikel hos SVT där hat och rasistsajten beskrevs som en ”nyhetssida många SD medlemmar gillar att läsa”. Att Avpixlat sysslat med mängder av påhopp, rasistiska uthängningar och att kommentarsfälten haglar med mordhot, våldtäktshot och hot i största allmänhet fyllda med rasism och sexism gör det till allt annat än en nyhetssajt. Ändå var det så det valdes att beskrivas, varför? För neutraliteten då SD toppar bevisats ha stort inflytande över Avpixlat, då tom Jimmie Åkesson uttalat sig positiv till sajten. På samma vis har SD gått från att beskrivas som neofascistiskt, främlingsfientligt och rasistiskt till att beskrivas som ”högerpopulistiskt” och Svenskarnas parti, ett tydligt nazistiskt parti har börjat omskrivas mer neutralt som ”högerextremt”. Frågor som tidigare inte ansågs det minsta relevanta eller rakt av rasistiska ställs nu i bästa sändningstid, tex ”Hur mycket invandring tål Sverige?”. För att inte anklagas att ta ställning anammas en rasistisk retorik och gränserna för rumsrena åsikter flyttas ytterligare lite, och sen ytterligare lite. En stor ängslan att anklagas för att inte vara neutral slår rot, så hårt att det som sagt tom anses ”oneutralt” att stå upp för sådant som borde vara självklarhet, som mänskliga rättigheter.

 

Det jag vill att alla som läser denna text ska ta med sig ut i livet är detta: Det finns ingen sann neutralitet, för i neutraliteten får fascism, rasism och förtryck sin näring och växer. Våga ta ställning!

Rasism/Antirasism, Uncategorized

Att göda ett hat

Lämna en kommentar

Alla har fördomar och tankar runt hur någon ”är” baserat på verkliga eller inbillade grupptillhörigheter. Det är inte något märkligt, människans hjärna grupperar automatiskt för vår överlevnad. Att vara medveten om sina fördomar är ett mycket bra sätt att kunna motarbeta dem, eller iaf vara så pass medveten att en inte agerar utefter dem. De som påstår sig vara fördomsfria är oftast de som agerar värst utefter sina fördomar eftersom de inte tror att de har några.

 

Eftersom vi alla letar efter mönster blir det också så att vi söker efter sådant i vår omgivning som bekräftar de fördomar vi har. Det kan tex handla om att personen som tycker att ungdomar är ohyfsade och högljudda lägger märke till alla ungdomar som är just det, stör sig på dem och registrerar dem i sitt minne som en bekräftelse på att fördomen är riktig. Samtidigt kan hen missa de där lika högljudda och störiga medelålders männen som gapar i mobiltelefon eftersom de inte ingår i hens förutfattade tankar om hur saker ligger till.

 

På samma sätt fungerar det med rasistiska fördomar. En myt slår rot och sedan gör folk allt de kan (medvetet eller omedvetet) för att finna bekräftelse för att denna myt är sann. Saker som i en annan kontext hade tolkats som något neutralt tolkas plötsligt som tecken på fuffens. Detta gör det väldigt enkelt att snabbt få spridning för texter/berättelser som anspelar på dessa myter eftersom de bekräftar en rasistisk nidbild som redan finns. På grund av detta bryr sig inte folk om att källgranska utan delar friskt. ”Ja vad var det jag sa!” både tänks och sägs det när texten/bilden/historien delas vidare. Några exempel på storys jag själv fått delat till mig på olika vis:

 

* Att invandrare med östeuropeiskt utseende skulle resa runt och kidnappa vita blonda barn i Sverige med ”starkt och friskt” utseende för att använda i ”barnkamper” där barn tvingas slåss till någon av dem dör. Som hundkamper men med barn alltså. Förvånade mig hur många gånger jag såg en text om detta delas på FB och hur många som inte kunde se det absurda i detta påstående. Hade det varit minsta uns av sanning i det hade vi kunnat vara säkra på att det stått om det i media men det påstods ”mörkas” för att inte visa på problem med invandringen.

 

* Att romer kidnappar barn på IKEA som sedan hittas på toan med rakat huvud. Detta är en så kallad ”urban legend” som ändå aldrig verkar dö. Har hört samma story från flera olika personer om flera olika IKEA både i Sverige och utomlands. Märkligt nog aldrig en enda artikel som kan bekräfta att det faktiskt hänt hur mycket folk än bedyrar att deras kompis kompis faktiskt var på platsen själv. Tydligen mörkas det för att inte romer ska åka illa ut.

 

* En annan seglivad urban legend är den om kinarestaurangen som ertappas med döda schäfrar i frysen och där tester skulle visat att det som kallades ”biff” på menyn var hundkött. Behöver jag säga att det inte finns några bevis på denna story heller? Även här hävdas media mörka sanningen. (Märker ni ett mönster?)

 

* Myten om hur mycket pengar nyanlända flyktingar kan få i bidrag. Summan som nämns brukar ligga på ca 22-30.000 efter skatt. Sanningen är att bidragen uppgår till ungefär 4-9.000. En ganska rejäl skillnad.

 

Nu senast har det delats en bild uppsatt på en anslagstavla på en ICA butik om att inte ge pengar till tiggare för de går bara till organiserade ligor. Detta om ligorna som tjänar storkovan på tiggare är något som diskuterats om och om och om igen, det har gjorts flertalet undersökningar på ämnet och ingen hittar stöd för att det skulle vara något som existerar här eller att det ens skulle vara lönt. Enligt alla dessa myter påstås tiggare tjäna ofta flera tusen om dagen, tillräckligt för att det ska vara meningslöst att arbeta. Ligornas ledare påstås i princip bada i pengar tack vare givmilda medmänniskor. Sanningen är att på en bra dag drar en tiggare ihop ungefär 200:-. Inte vidare fett. Detta är en del av lappen som skickats runt och ja, kommentaren från hen som delat säger ungefär hur de som utan att reflektera mer på saken delar detta verkar resonera:

Image

Att inte ifrågasätta en sådan här bild, uppsatt av någon anynom i en butik visar på hur lätt det är för människor att direkt köpa påståenden som passar in på vad de redan tror om en viss grupp. Just tiggare/Romer är extra utsatta och det behövs inte mycket alls för att folk ska sprida dynga utan att tänkta en sekund på sanningshalten i det hela. Tex startade snabbt ett drev mot tiggare efter att en politiker i Malmö hävdat att hon rånats av en tiggare (något som senare visade sig vara en lögn rakt igenom). Det faktum att hon kunde dra till med en sådan lögn och direkt skapa en mob mot inte bara tiggaren som var anklagad utan mot alla tiggare visar hur instabilt läget är.

 

Denna bild har givetvis dragit fram en hel del råttor ur garderoberna som passar på att spy sitt hat. Jag har velat lite fram och tillbaka kring att posta bilderna ocensurerade då jag kan tycka att dessa personer bör stå för skiten de skriver men väljer att påsta med suddade namn. Detta är alltså vad som luftas efter att en bild full av lögner får spridning (ett ytterst ytterst litet axplock bara för att visa vad jag menar):

ImageImage

Samt såklart ”bekräftaren”, personen som vet att det som står är sant baserat på anekdoter av olika slag:

Image

 

Fenomen som detta poppar upp med jämna mellanrum kring olika folkgrupper. Alla har gemensamt att de spelar på redan etablerade fördomar och förr eller senare kommer även argumentet att media mörkar och därför får vi inte läsa om det i tidningar alt motsäger tidningarna det som står. Dessa bilder har ett syfte och ett syfte endast: Att elda på rasism. Att föda det hat som gör att rasismen bevaras, sprids och når ny mark. Att bygga på de motsättningar som finns, den diskriminering det leder till och på så sätt vända folk mot varandra. Att faktakolla sådant här är sällan speciellt svårt om en bryr sig om vad som är sant och inte bara vill få sina fördomar bekräftade. De som blir de stora förlorarna är de utsatta grupper som rasismen drabbar, och i slutändan även hela samhället.

 

Nästa gång bilder/texter/”sanningar” som denna delas där du ser dem, ifrågasätt och våga vara besvärlig! Det är de som kommer med påståendet som ska kunna bevisa att det är sant, inte de som ifrågasätter som ska bevisa att det är falskt.

 

Sverigedemokraterna

SD, ett parti bland andra?

28 kommentarer

Som vi alla vet kom Sverigedemokraterna (SD) in i riksdagen efter förra valet. Detta har lett till att de fått en viss legitimitet och ofta upprepas det att de är folkligt valda och därmed borde behandlas som ”alla andra partier”. Frågan är då, är verkligen SD ett parti bland andra som kan behandlas på samma vis som tex S eller M? Svaret för mig är enkelt: Nej det är de inte.

 

SD härstammar från nynazistiska grupperingar och även om de putsat fasaderna har inte den egentliga argumentationen ändrats över tiden, de påvisas också ständigt nya kopplingar till rasistiska och nazistiska grupperingar. Ett parti som vill inskränka demokratin och tydligt diskriminera stora grupper människor i landet är inte ”ett parti bland andra”. Tvärt om är de ett stort hot och bör behandlas därefter. Här kommer lite exempel på propaganda från SDs historia. De flesta användes i slutet av 90-talet.

ImageImage

Image

 

Verkar denna propaganda komma från ett parti bland andra? Nej inte riktigt va?

 

Även om SD topparna (eller ja, främst Jimmie Åkesson om vi ska vara ärliga) har tränat språket för att låta finare, klätt sig i kostym och mildrat sina åsikter finns grunden kvar. Grunden som utmålar invandringen som ett hot och som skyller ja..allt negativt på invandrare.

SD påstår sig inte vara rasister eftersom de inte pratar ras. Detta är egentligen bara ett spel för galleriorna för rasister är de lika fullt. Ras har bara bytts ut mot ”etnicitet” eller ”kultur” men innebörden kvarstår, vita infödda svenskar är lite finare, lite bättre än andra och bör därför bevaras. Att de vill begränsa demokratiska rättigheter är däremot inget de gömmer undan utan står för helt öppet. Bland annat vill de förbjuda invandrare och deras barn att uttala sig negativt om den svenska staten och kungahuset. Något Jimmie själv kommenterar såhär:

Image(Bild SDcitat.se)

Vi har även politiker inom SD som tycker att det är rimligt att i en riksdagsdebatt ogiltigförklara motdebattörens argument med att han är invandrare:

Image

Så sent som 2004 var SD fortfarande tydligt emot utomeuropeiska adoptioner med hänvisning till att barnen som kom skulle vara för kulturellt olika och att det vore grymt att beröva dem deras rätta kultur. Därför skulle alla statliga ekonomiska bidrag slopas.

Jag tycker även att SD röstare och gräsrötters åsikter säger rätt mycket om partiet, det kan inte vara en slump att de drar till sig mängder av nazister och rasister eller hur?

Som tex denna dam som är fd aktiv i SD:

Image

Eller vad sägs om denna propagandabild runtskickad av SD sympatisörer?

Image

 

Nu är dock SD inte bara ett parti som är emot invandrare och personer med utländsk härkomst. De är även ett parti som är emot kvinnans frihet, HBTQ personer och personer med funktionsnedsättningar. Bland annat vill de inskränka aborträttigheten, propagera för begränsad användning av p-medel (för att ”gynna” barnafödande), kallar unga flickor som gör abort för egoister osv. Utöver det har de fler än en gång skrivit nedvärderande om homosexuella, transpersoner och andra inom HBTQ rörelsen. Får de makten vill de förbjuda samkönade äktenskap och att regnbågsfamiljer adopterar. Deras enda argument för att vara ett HBTQ vänligt parti är att de är emot islam..

 

Utöver detta kan vi fråga oss: Hur många andra partier har personer som tar kort av, och hänger ut, personer som protesterar vid deras torgmöten eller debatterar emot vid deras bokbord? Hur många andra partier har folk som direkt mordhotar meningsmotståndare som protesterar mot deras politik? Hur många andra partier kallar en sida som bland annat hängt ut, mordhotat, våldtäktshotat och kränkt minderåriga barn för ”en sund politisk röst på internet”?

 

Bara dessa frågor och svaren på dem bör räcka för att förstå att SD inte är ett parti bland andra, som kan behandlas på samma vis som övriga partier i riksdagen. Att de är demokratiskt valda är inte en garanti för ett demokratiskt parti, det är heller inte en garanti för att de om de kommer till makten bevarar demokratin. Uttjatat exempel men ändå viktigt: Hitler var också demokratiskt vald, det tog lång tid innan motstånd restes mot honom just på grund av att folket valt fram honom och hans parti. För en gångs skull kanske vi ska lära av historien och inte upprepa den?

Läs mer om SDs företrädare och den politik de står för här och här, eller kolla in Expos sida om SDs historia och politik.