Alla inlägg av Paula D

Samhälle

Människors beteenden har aldrig enkla lösningar.

3 kommentarer

De ”invandringskritiska” så kallade ”Sverigevännerna” har tre för närvarande ständigt återkommande diskussioner där de tycker att svaren och lösningarna är enkla. Att SD med svans ständigt letar enkla svar är inget ovanligt, men i detta fallet verkar även icke SDare anse att svaren är enkla. När det kommer till människor och människors förehavanden finns dock aldrig enkla lösningar. Människor är svåra varelser, hur vi agerar med och mot varandra är ännu knepigare att reda i. Jag tänkte ge mina tankar om dessa tre återkommande frågor: 1. Utvisa alla invandrare som gjort grova brott oavsett situation. 2. Vägra separata badtider för kvinnor/de som inte är män. 3. Förbjud minderåriga gifta flickor att bo ihop med sina män.

  1. Utvisa alla invandrare som gjort grova brott.

det_svarta_fc3a5ret

Debatten om att kunna utvisa alla invandrare för grova brott blossade upp strax innan jul. Bland annat uppeldat av Joakim Lamottes (minst sagt) onyanserade FB inlägg om 4 killar från Nordafrika som inte kan utvisas då det inte finns några bevis på varifrån de kommer. Detta tyckte Lamotte med en stor rad följare inte ska spela någon roll. Det var bara att utvisa packet, om de hamnade i tortyr, avrättades eller dumpades i något land de inte hade kopplingar till kvittade totalt. Ut skulle det.

Det kan verka enkelt när känslorna svallar efter att 4 killar gjort en fasansfull våldtäkt att de bara ska ut, oavsett pris. Samtidigt skall vi föreställa ett rättssäkert land (insert ironiskt skratt) och där funkar det helt enkelt inte att utvisa personer när en inte vet varifrån de kom, eller när en vet varifrån de kom och att de kommer torteras eller dödas om de blir utvisade tillbaka. I Svensk lag är det redan okej att utvisa invandrare som ännu inte fått svensk medborgarskap om de utför grövre brott, tex rån/våldtäkt/mord. Detta är dock villkorat utifrån mänskliga rättigheter där utvisning inte får ske om det är stor sannolikhet att personen kommer utsättas för tortyr eller avrättning.

Att tumma på de mänskliga rättigheterna är för många enkelt när det gäller personer som de anser gjort så grova brott att de inte längre har ett mänskligt värde. Problemet är att om vi börjar se förbi de mänskliga rättigheterna är det inte alls svårt att tumma på det i andra fall också. Att asylrätten och den mänskliga rättigheten att slippa krig och förföljelse börjar utarmas eller rent av struntas i helt är en reell fara för _alla_. De länder som gått längst i att ignorera asylrätten är också de länder som i rask takt börjat inskränka saker som pressfrihet, tryckfrihet och åsiktsfrihet genom att tex förbjuda demonstrationer. Är det dit vi vill gå?

2. Vägra separata badtider.

c3a4ventyrsbad.jpg

Detta är en fråga som delar feministiska kretsar men verkar ganska självklart för många: Att ha separata badtider är ett steg i fel riktning och enligt islamofoberna ett tydligt tecken på islamiseringen.

Separata badtider är inget nytt. Många badhus har länge haft 2-3 timmar i veckan där bara kvinnor får bada och 2-3 timmar bara för män. Det finns också tider där motionssim inte är tillåtet och tider där bara motionssim är okej. Ingen protesterar mot motionssimningen men separata badtider pga kön är det många som får dåndimpen över. Eller ja, det har inte varit ett problem alls fören det började skyllas på muslimer. Troligen har det inte varit ett problem innan eftersom 1. de flesta har förstått varför framförallt kvinnor uppskattat att ha en möjlighet att bada utan mäns närvaro. 2. Det har inte funnits en rasistisk aspekt i argumenten för och emot separata badtider. Många som är emot idag är inte emot för att de inte ser vitsen med separata tider, utan för att de bara inte vill tillåta något som gör livet lite lättare för en del muslimska kvinnor.

Det är enkelt att se separata badtider som ett steg bakåt, å andra sidan verkar vi ju inte gått bakåt av alla de tiotals år detta redan existerat. Vi lever heller inte i en perfekt värld ännu, och hur fel det än känns att kvinnor och transpersoner inte skall våga bada med män är det så det ser ut. Den situationen ändrar vi inte genom att be kvinnor eller transpersoner att skärpa till sig, svälja sin rädsla och bada ändå. Det måste gå att jobba parallellt med dessa frågor. Att dels tillåta de som inte är män att få andrum i badandet och slippa män. Dels arbeta med att män helt enkelt ska ge fan i att bete sig rövigt mot personer som inte är män i badhuset.

Imo är det helt enkelt så att separata badtider för personer som inte är män behövs samtidigt som arbetet för att alla ska få/våga bada med män fortgår. Separata badtider bör ses som en tillfällig lösning på ett svårare problem, en symtomlindring men inte en hållbar långsiktig lösning.

3. Förbjud minderåriga gifta flickor att leva ihop med sina män. 

Äktenskap

Med krig och oroligheter i världen har mängden flyktingar till Sverige ökat. Med detta har det också blivit en ökning av flickor som kommer hit och är under 18 men redan gifta. De kommer nästan alltid hit tillsammans med sina (generellt betydligt äldre) makar. Att barnäktenskap inte är något som skall tillåtas i Sverige är givetvis en självklarhet, däremot är det inte lika självklart hur vi skall behandla de minderåriga flickor som redan är gifta när de sätter sin fot på svensk mark.

Även i fråga om barnäktenskap sker en normaliseringsprocess. Den som gifts bort som barn har normaliserats in i att detta är det liv hon ska ha. Efter  lång tid på flykt, med allt det innebär, blir mannen den trygghet hon har oavsett hur fel äktenskapet i grunden är. Att separera flickan från sin man är att ta hennes troligtvis enda trygghet ifrån henne. Det svåra med människor är ju att vi kan finna trygghet även i hemska situationer. OM mannen är kontrollerande, kanske misshandlar henne etc kan han ändå vara den enda hon känner sig trygg med.

Att ha mannen och flickan i samma boende ger dels möjlighet att låta flickan behålla sin trygghet, dels en möjlighet att ha koll på relationen och hur hennes situation verkar. 16-17 åringar i Sverige som bor ihop med äldre partners är inte helt ovanligt. Att flickan inte är myndig men mannen är det måste inte automatiskt innebära att han gör henne illa, men eftersom äktenskapet är påtvingat i 99.99% av dessa fall är det ändå bra att ha koll. En koll vi inte får av att tvinga isär paret där risken blir stor att flickan återvänder till mannen så fort hon fyllt 18 och inte längre kan tvingas av svenska myndigheter att inte bo med honom.

Att låta gifta omyndiga flickor bo med sina män kan alltså vara ett medel för att hjälpa flickan ur situationen på ett sätt som är bra för henne, istället för att göra det sätt som känns mest moraliskt rätt för oss.

frabz-Its-Complicated-6b785c.jpg

Sammanfattat: Det finns aldrig enkla svar, och vi gör ingen vinning av att låssas som att lösningarna på människors beteenden, viljor och önskemål någonsin är enkelt.

 

Feminismen

Är någon kamp för liten att föra?

1 kommentar

I den så kallade ”internkritiken” diskuteras det ofta kring vilka frågor som får mest fokus, och om det skulle finnas frågor som är för små att bry sig om. Att göra fittkonst, synliggöra mens eller prata om att våga vara osminkad hånas lätt som ”oviktiga” frågor och en kamp som inte är värd att ta seriös.

Mer luttrade feminister tittar lite nedlåtande mot de som känner sig modiga i att de bär ett snippsmycke och frågar varför de inte snackar om våldtäkt istället? Varför kör Nyhetsmorgon ännu en kampanj om att våga vara osminkade och om separata badtider när de faktiskt hade kunnat lyfta konsekvenserna av kass förlossningsvård eller kvinnomisshandel? Den nedlåtande attityden mot ”fel” frågor har ett enda budskap: Ni bryr er inte om det jag finner viktigt så ni gör fel.

Nu kan jag för all del själv känna mig trött ibland på fokuset kring snippor och mens, eller smink och rakade/orakade armhålor. Frågan jag ställer mig är dock: Vem tjänar på att jag gör offentliga poänger på att håna dessa frågor, håna andra feministers kamp? Ju mer jag granskar dessa strömmar, ju mer jag tänkt kring det hela har jag lagt märke till att det hela verkar handla mycket om ålder.

130614_5e69z_rci-statusquo-karencho_sn6351

De som hånar är ofta äldre feminister, de som står för den sk. ”fåniga kampen” är ofta yngre, nykläckta feminister. Vad vi får är dels ett åldersförtryck, dels ett kunskapsförtryck. De äldre feministerna har haft tid att mogna i sin feminism, utveckla den och sin analys (med vissa undantag för all del, somliga utvecklas aldrig), medan de yngre just håller på att lära sig och därmed fokuserar på frågor som står dem närmast.

Jag tycker inte det är så konstigt att det bland 15-20 åriga nyblivna feminister finns ett stort fokus på frågor som rör yta, med tanke på att skönhetsindustrin och utseendehetsen är hårdast mot denna grupp. När en fortfarande är fast i föreställningen att mens och snippan inte skall omtalas och är skamligt är det heller inte märkligt att finna det oerhört befriande att få tala om sådant. Vara öppna med att en har mens, gillar sin fitta och att ha sex.

Borde inte vi som varit med i gamet lite längre kunna tillåta nyblivna feminister att ha en ytlig analys, att ha fokus på ”små” frågor som ändå är viktiga för dem? Jag tänker att en djupare feministisk analys kräver tid, det kräver tålamod från de som kommit längre och det kräver att folk orkar undervisa en. Att komma med förmaningar och pekpinnar kan skrämma bort de som just börjar förstå vitsen av feminism, att få börja i det lilla kan ge modet att orka engagera sig i det större på sikt. Bara vi ger utrymme till att växa in i feminismen och slutar kräva att alla skall ha en perfekt analys från dag 1.

Dessutom hänger det stora och det lilla ihop, så ingen kamp är onödig. Vi som anser oss kommit längre kan ju fokusera på de stora frågorna istället för att lägga energi på att tala om för andra feminister att deras fokus är på för fjuttiga problem. Antifeminister skriker ”orka se detta som ett problem, så töntigt!” så det räcker, vi behöver inte göra samma sak. Utöver det kan det vara rätt avslappnande att ibland få fokusera på enklare frågor och bara ge varandra allmänt peppande utan att hela tiden tänka ”är detta verkligen ett problem i förhållande till könsstympning och våldtäkt?”.

menarewrong

Feminister på löpande band bränner ut sig i kampen eftersom vad vi än gör är det aldrig bra nog. Det står ständigt någon och påtalar att fokus är fel, att det finns viktigare saker att bry oss om. Så låt oss inom feminismen stötta varandra, låt nybörjarna ta de enkla frågorna och växa in i de svårare med vårat stöd, istället för vårat hån. Låt människor föra en kamp de orkar med, istället för en kamp som skall se ”rätt” ut för utomstående. Tycker du att det saknas diskussion om ett visst ämne, var den som startar igång den diskussionen istället för att klaga på att andra gör fel.

Vi har inte ett problem fören alla bara bryr sig om ifall armhålor är rakade eller ej, och där är vi verkligen inte idag. Tvärt om stöts och blöts större frågor såsom hederskultur, våldtäktskultur, kvinnomisshandel etc hela tiden. Vi har utrymme för ”fåniga” frågor också. Med andra ord: Live and let live.

Gästbloggsinlägg

Rasism handlar i första hand om klass – inte pigment

Lämna en kommentar

Detta är lite funderingar som jag haft kring det relativt nya begreppet rasifiering. Rasifiering har numera ersatt begreppet invandrare i diskursen om den rasistiska maktordningen. Visst, pigment är en egenskap som rasifierar oss, men är bara en i mängden av dessa. För min egna del har jag märkt att detta tas i uttryck när folk frågar vart jag kommer ifrån och blir förvånade över mitt chilenska ursprung (efter att ha tjatat om vart jag kommer ifrån _egentligen_). Detta för att jag pratar bra svenska, och inte bara uttalar det utan också kan hantera språket bra får jag ofta höra. De blir förvånade när jag inte kan prata spanska eller när jag inte ens har besökt Chile. Detta avrasifierar på det sättet att jag distansierar mig ifrån mitt ursprung. Detta ger indikationer på att jag fostrats in i det svenska samhället, det vill säga att jag har de egenskaper som invandrare inte förväntas ha. Med dessa egenskaper menar jag ofta saker som personer längst ner i klassamhället ofta saknar: allmänbildning om det svenska samhället, kunskapen om hur utbildningssystemet, myndigheter, arbets- och bostadsmarknaden osv. fungerar, att jag har de allmänna kulturella referensramarna, en vit umgängeskrets, erfarenhet av vita subkulturer och två terminer (visserligen misslyckade pga sjukdom) universitetskurser. Jag bor nu i ett av Göteborgs invandrartätaste områden men kommer snart att flytta till område som är vitare. När jag flyttar ifrån detta område kommer jag inte att associeras med den fattiga och invandrartäta förorten. Jag kommer ytterligare att insocialiseras i de sociala koderna och jag kommer ytterligare att ta distans ifrån min rasifiering För rasifiering handlar om associationer med egenskaper som hör till arbetarklassens lägsta skikt. 

image

En person med mörka pigment som är adopterad av en medelklassfamilj kommer växa upp under andra villkor än mina grannar. Den kommer att ha andra förutsättningar när det gäller att skaffa sig de egenskaper som behövs i klassamhället på samma sätt som den vita medelklassen har det enklare än den vita arbetarklassen. Den kommer att ha ett svenskt efternamn när den söker bostad, den kommer att ha ett mer intressant och välstavat CV, den kommer att kunna prata om den allmänna kulturen på samma villkor som sina vita grannar En rasifierad person ur arbetarklassen kommer visserligen ha en underposition gentemot vita ur arbetarklassen, men kommer ändå ha mer gemensamt med en vit person i en nedlagd bruksort än vad den har med rasifierade personer i medelklassen. Det suger att vara arbetarklass och/eller rasifierad, men det är just kombinationen som gör oss så sårbara och utstötta. I den bemärkelsen är jag och många av mina vänner halvt adopterade, eller snarare halvt adapterade av det vita samhället. Vi har hamnat i något slags limbo där vi har det bättre än våra grannar i förorten men kommer ändå då och då alltid påminnas om vilka vi egentligen är i den vita offentliga miljön: Vi kommer att bli kallade för blattar, svartskallar och få uppmaningar att åka hem. Vi kommer aldrig lyckas bli så vita som samhället i någon mån ändå försöker få oss att bli. 

image

Att ha socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital är att ha makt. Med den makten följer även möjligheten att utöva makt. Att bli rasifierad är att bli utsatt för makt, och ens möjligheter att värja sig ifrån det beror på hur mycket makt du själv har. En stor majoritet av befolkningen i detta samhället är utsatta för patriarkatet, rasism, homofobi, transfobi och/eller funkfobi och jag tror att de flesta är överens om att omfattningen av den är högre ju längre ner i klassamhället man befinner sig: En hbtq-person på södermalm har bättre förutsättningar än en i Bergsjön, ifall man är rik går det att söka privat vård som vi andra bara kan drömma om och jag är ganska övertygad om att de flesta kvinnor skulle hålla med om att det är värre att jobba deltid i ett underbetalt och stressigt jobb inom omsorgen än att chansen till att bli VD är lägre pga sitt kön. Som antirasister kan vi inte bara säga att identitetspolitiska frågor hänger ihop med klass – vi måste analysera och agera därefter. Och även ifall jag vet att många har en bra analys kring detta så är ofta retoriken under all kritik. Det går inte att skriva detta för många gånger och uppenbarligen går det inte att vara tydlig nog heller. Därför avslutar jag kvällens funderingar kort och gott med: Det handlar om klass. / Kamrat Katten

Samhälle

Sänkta ingångslöner slår mot hela arbetsmarknaden.

Lämna en kommentar

Centerns förslag att sänka ingångslönerna på arbetsmarknaden har blivit en het potatis. Förslaget kommer mitt under avtalsförhandlingarna mellan fack och arbetsgivare och har inte tagits emot väl från fackens sida. Förslaget påstås vara ett medel för de grupper som ofta har lång arbetslöshet att komma in på arbetsmarknaden. Det finns inga konkreta siffror på hur mycket centern tycker att lönerna skall sänkas men 20-25% är en siffra som kommit upp. För en nyanställd servitör inom handels kan detta innebära en ingångslön på 12.000 innan skatt. För en heltidstjänst….

Centern hävdar bestämt att detta inte kommer påverka övrig arbetsmarknad utan bara vara en väg in för de som annars står utanför arbetsmarknaden. De grupper som nämns är unga utan utbildning samt invandrare. Det verkar som att förslaget innehåller två olika riktningar, antingen skall lönesänkningen gälla exakt alla som är arbetslösa om de varit arbetslösa ”en längre tid”, var tidsgränsen för lönesänkningen skall gå nämns däremot inte. Det andra förslaget är att detta skall gälla för de som aldrig haft ett tidigare arbete på svensk arbetsmarknad. Vilket alltså blir alla unga som får sitt första arbete och alla invandrare…

 

Vad Centern så strategiskt verkar ”glömma” är att fortsatt löneutveckling för en anställd beror på ingångslönen. En person som anställs med 20-25% lägre lön, kanske tom ännu lägre kommer inte att komma ikapp på arbetsmarknaden efter det. Detta betyder i realiteten att vi dels kommer skapa en andra klassens arbetskraft som från första början stämplas som så omöjliga på arbetsmarknaden att de inte förtjänar samma löner som alla andra (läs: Invandrarna). Dels skapar det en generation som aldrig kommer få en chans att komma ikapp på arbetsmarknaden (läs: de unga). Vilket om vi ska se riktigt långsiktigt om en sissodär 60 år ger oss en generation där en betydande del kommer ha svårt att leva på sin pension.

För de som redan är etablerade på arbetsmarknaden kommer båda förslagen riskera att påverka även deras löner negativt. Antingen i risken att de själva blir arbetslösa och inte får jobb innan de faller för gränsen om sänkt lön, detta kommer slå framförallt mot de som är 50+. Den andra vägen är att de som redan är etablerade på arbetsmarknaden helt enkelt hotas med att om de inte tar den lön de erbjuds kan arbetsgivaren bara anställa någon som får 25% lägre lön. Så börjar lönepressen nedåt. För i princip alla utom de som redan idag lyfter månadslöner på 100.000+. Det är enkelt att tycka att alla andra kan arbeta för allt mindre löner när en själv ensam tjänar som två medel-svenssonfamiljer ihop.

Förslaget är dessutom rasistisk i sin grund, oavsett vad DN försöker påstå, eftersom det utgår ifrån den förutfattade meningen att invandrare inte har utbildning som är relevant för svensk arbetsmarknad och därmed behöver lägre löner för att komma in. Att arbeta emot den strukturella diskrimineringen istället för att gynna den är ju klart mer krävande, men det är den enda vägen vi kan gå. DN försöker måla upp en bild där vi antingen dömer vissa människor till ett liv i utanförskap eller så dömer vi dem till ett liv med ständigt lägre löner än de som är ”rätt” i samhället.

Det finns många vägar vi kan välja att gå om vi bara vill. Utbildning parallellt med arbete är en väg om det är utbildningen som sviker. Ungdomsarbeten med kollektivavtal och praktik en annan väg. Att fokusera på sänkta löner handlar inte i grunden om att skapa fler arbeten och få människor ut i arbetslivet, primärt handlar det om att se till att arbetarna hålls på mattan så att de som sitter på produktionsmedlen kan tjäna ännu mer. Att invandrare och unga har hållits utanför arbetsmarknaden används som ett slagträ för att slå mot alla arbetare. Här vill jag faktiskt värna en svensk tradition: Låt facken fortsätta att förhandla fram rimliga lägstalöner utan att staten blandar sig i och pressar lönerna åt arbetsgivarna! Å ska vi ta en kapitalistisk vinkel på detta: Sänkta löner ger sänkt konsumtion, sänkt konsumtion leder till lägre vinster för företagen som är beroende av att vi konsumerar varor och tjänster. Sänkta vinster leder till färre arbeten. Vem vinner på denna utvecklingskedja? Absolut ingen. Inte ens Annie Lööf.

Feminismen

Sprickorna blir vårt fall.

4 kommentarer

Internkritik. Smaka på ordet. Det används ofta idag. Ibland känns det som att allt vi i vänstern gör är att bedriva internkritik. Jag skulle säga att det blivit en sådan synonym sak med vänstern att högertroll lätt kan sabba i kampen genom att utge sig för att vara vänster och sedan bedriva ”internkritik”. För faktum är att internkritiken ibland höjs så mycket som en av de viktigaste delarna i kampen att den tar helt absurda former. Mitt i en debatt mot en SDare kan hela trådar derailas när olika personer som alla är på vänstersidan istället argumenterar ordval, eller bristande intersektionalitet.

Nog för att allt sånt är viktigt, men fan, nazister patrullerar våra gator, folk misshandlas bara för att de är bruna och svarthåriga. Poliser vägrar tala om rasistiska motiv och nyheter kallar det för ”invandringskritik”. Är det då verkligen rätt fokus att köra med ”internkritik” och starta debatt om huruvida det är okej att kalla rasister för äckliga, om det är funkofobt att säga att en situation är ”helt sjuk” eller om det är appropriering att använda en feministsymbol med knuten näve.

Högern har ett alldeles för lätt jobb just nu. Medan vi i vänstern är upptagna med att bråka om vem som lyckas klämma in flest vinklar på en och samma fråga har högern fullt upp med att skapa misstänksamhet mot de redan utsatta, agitera för att ökade klyftor är vägen att gå och att allt egentligen bara är invandringens fel.

Detta klimat ger inte utrymme för att göra fel, det ger inte utrymme för att lära. Folk vågar inte yttra sina tankar i rädsla för att råka använda fel begrepp och bli utmålade som onda. Samtidigt är det i diskussion och samtal som vi verkligen har möjlighet att utvecklas, med dagens situation inom vänstern dödar vi möjligheten att locka nya att joina oss och de som redan är med skräms bort.

barn_i_ring_400

Titta in i valfri kommentatorstråd på tex Nyheter24 där SD svansen härjar. Kolla hur de förhåller sig till varandra. Om de inte håller med håller de käft, eller svarar kort att vad en annan SDare gör eller sagt inte talar för alla inom SD. De är samtidigt enormt snabba med att stötta varandra utåt, skriva att folk har bra åsikter/säger rätt grejer/fattat ”sanningen” oavsett hur den framförs. Ilska och hat riktas mot de som är ”PK”. De har helt enkelt en tydlig fiende utmålad för sig och inför andra gör de gemensam sak mot denna fiende.

Det känns läskigt att säga men här tror jag vänstern har en hel del att lära. Vi måste inte hålla med varandra, ibland går folk riktigt över gränsen och det skall inte tolereras. Men däremellan, bör vi inte bli bättre på att öppet stötta varandra? Att faktiskt säga till varandra när vi tycker nån gjort nått bra, istället för att bara tala om när vi tycker nån har fel?

Jag tänker att vi måste lämna öppet för att lära, att ge folk en chans att tabba sig och sen göra rätt. Att först när en person visar att de inte tänker lära om, att de inte vill lyssna DÅ kan vi ta kritiken öppet, ta avstånd eller säga att nej, jag accepterar inte detta. Fram tills dess, kan vi inte satsa på att vara snällare och framförallt visa en enad front, en stöttande front som människor kan känna att de vågar söka sig till? Hos rasisterna är gemenskapen a och o utåt, de interna konflikterna håller de borta från insyn av personer som kan lockas att joina dem. Det finns för och nackdelar med allt, men sett till hur situationen är just nu verkar det vara ett vinnande koncept.

Jag vill poängtera igen att ni för missförstå mig rätt, internkritiken bör inte upphöra, men vi bör bli bättre på att välja tidpunkt och kontext för när den är rimlig att framföra. Det gäller i synnerhet för de vita feministerna med makt. Ska vi kunna putta den här bussen som är samhället upp ur det höger-rasistiska dike det kanat ner i måste vi jobba ihop. Sen skiter jag i om det sker genom separatism för att slippa tjafsa med privilegierade utan koll eller i blandade grupper men kan vi inte ens enas om en gemensam riktning utåt i de mindre grupperna är det verkligen kört.

buss

Masculinity

The disgusting male sexuality

Lämna en kommentar

The male sexuality is, to say the least, very well talked about. It is displayed and seen everywhere, often in an heterosexual kontext where the female sexuality is part of the background on the men’s terms. This is often viewed as an privilege amongst feminists, men are allowed to talk about their sexuality while women can not. They can have sex how ever they want it and when ever they want it (but not with everyone they want). They (the men) can more or less command sex and take what they like. I dont agree with the analysis that this is a privilige for men, the standard view on male sexuality is negative and harms men and in the end women and it inflicts on how we view non heterosexual sexuality.

The male sexuality is portrayed in movies, media, books and the everyday speach a lot. The problem is not that we talk about it but how it is talked about. There are two roads the discussion can go down, and over it all lays ”control” and ”always wanting sex” as a wet blanket, and now and then these two roads meet.
Road 1: The male sexuality is something to laugh about. The men often get to be portrayed as pathetic slaves under their own sexuality. This view is in almost every kind of comedy film Hollywood has created. From American pie and Superbad to Get him to the greek and All about Mary.
Road 2: As disgusting, as something that is suppose to make us feel a tiny bit uncomfortable or disgusted. This is usually made by portraying men as predators and the ones doing sexual crimes in some way. It can also be crossed with the ”humourus” part and seen as discusting but still something to laugh about.

A lot of the invectives used to degrade men and their sexuality alludes on how men don’t have the controll over sex. ”Pussy whipped” is an expression that means that a man is caring ”too much” about his partner and that the reason for it is sex. The man is supposed to have the sexual control, its the most important part, and it also affect how non heterosexual relations is viewed. How many living in a homosexual relationship has gotten the question who is the man and who is the woman in the relationship, for example? A question that is build on the thought that someone must be the ”man” and have the sexual control and that the other has to be the ”woman” and be dominated.

27.jpg

 

Male sexuality control is often given an violent touch. In movies, and also in porn, the male dominance via BDSM is seen as a norm. To physically hold a woman down, keep her controlled, pull her hair violently and so on to show dominance is just how sex is ”supposed” to be. If a man doesn’t like that kind of sex at all he is called a whimp and dork. Men is supposed to always wanting sex, to always be in and wanting control. If he of some reason don’t want sex and are not in control it is seen as a failure, and even if he gets raped it’s not seen as a crime, but as him not living up to the masculine standard. Take the movie ”Get him to the Greek” that i mentioned before. In the movie the main character gets raped by a girl during a party. But it’s not a scene where the viewer is made to feel sorry or emphaty with the victim, instead it’s made for the audience to laugh at the situation. We are not supposed to feel sorry for a man geting raped, we are supposed to laugh at the pathetic man that can’t control the situation and that don’t want sex with the girl since he has another girlfriend.

When male sexuality is portrayed as disgusting, dangerous or something to laugh about it is ofcourse affecting the way we see female sexuality. Women should be everything men are thought of not to be. Wich means they should be calm, level-headed and most important having their sexuality in control. Beause the male sexuality in the ground is seen as disgusting women should not want to have sex with a man. Instead men are supposed to ”hunt” for sex with a woman and then get the oportunity to boast about how they made it. The whole talk about how men ”conquer” women comes from the myth that good women don’t want to have sex with men but that they do it for the man if he acts the right way. A Swedish politician symbolizes this well when he talkes about feminism and women who have an active sexlife.

fb_img_1452609124016.jpg

The caption goes: ”The ”female liberation” of today (The whoreification) is an abomination in mother earth’s eyes. It is only aiming to legitimizing a whore behaviour where women drinks liquor like men, whore around like men and god forbids can kill little babies because it’s ”the wrong time right now” etc. Those bitches deservs to have been aborted them selves”

To be a woman and act ”like a man” is disgusting and an abomination. How can it be? Because of the opinion that men have a disgusting sexuality. We get to learn from childhood that females have a sexuality that is a secret, something beautiful that has to be kept secured. Boys on the other hand get to learn that their sexuality is something they can’t control, that it is disgusting but it’s nothing to do about it. They get to learn that their female classmates has to adapt to them, dress not to provoce them and that they (the girls) have to ”be careful” around the boys because the boys sexuality is dangerous and agressive and the girls sexuality is worth protecting.

The same opinions comes again when boys at the age of 14-15-16 who have sex with 15-20 year older women is seen as heroes. That their sexuality should be protected and allowed to slowly evolve with someone of the same age is nothing anyone seem to care about. A girl in the age of 14-16 who have sex with a guy thats 30+ is not seen as a heroine, but as someone in need of help that is abused by an older creep. Because no matter what age the boy is in it’s part of his sexuality to always be in control with power and never being able to be the victim of abuse in sexual situations.

All of this is as society is asking for rapes to happen. If men are learned that heir sexuality don’t deserve respect, how are they supposed to respect others? If they get to learn that sex is something they have to nag to get, how are they supposed to easily know when they pass the line and the sex is an violation even if the girl says yes? But most of all, how are men supposed to respect women who are sexually liberated just as they are if they at the same time think that being sexually free is also to be disgusting and dangerous? It can’t work and that’s why we see a lot of slut shaming and the opinion that a woman that have had a lot of sex with different guys can’t get raped. Because with ”male labled sexuality” the position to be able to be a victim disapears. The fact is that there’s even cases where men who have raped feels that they made the victim a favour. Those men think that since their sexuality is so disgusting (and that they as a whole is disgusting) theres no way for a woman to have a good sexual relationship with them. So by raping her the men feel they have ”protected” her sexuality since she can say that it was not consensual.

What we need is of course that the female sexuality can be shown more in society, but also to not talk less about male sexuality but to talk about it in a better way. We need to talk more about relationships and respect as a whole. We need to see men being lifted as beutiful, soft and sensual in their sexuality. Something that today gets labled as ”gay” directly since only men are thought to be able to enjoy the male body. My point with this text is that if we want men to respect their own sexuality, female sexuality or any kind of sexuality, we can not go on and teach them to feel self loathing becaus of their sexuality. We must therfore start with the men’s self confidence about sex and sexuality before we can expect them to change the view on female sexuality.

I want to end this text by showing a picture by the artist David Kawena. A person who succeedes with showing men as both soft, sensual and powerful at the same time. Male bodys and sexuality has to be portrayed like this more often. Men also deserves to be desired.

02973f7a1137e7cbf736b39eabe786fd-d8ox1x3.png

Manlighet

Mannens äckliga sexualitet

6 kommentarer

Den manliga sexualiteten är minst sagt väl omtalad. Den syns och finns överallt, ofta i en heterosexuell kontext där kvinnans sexualitet finns med i bakgrunden på männens villkor. Detta målas ofta upp som ett privilegie inom feminismen; män får prata om sin sexualitet till skillnad mot kvinnorna, de får ha sex hur de vill och när de vill (men inte riktigt med vem de vill). De får ta för sig sexuellt och har i princip rätt att kräva ständig tillgång till sex. Jag håller dock inte med om analysen, synen på manlig sexualitet är inte ett privilegie, den skadar män och allt för ofta skadar den kvinnor och det påverkar också synen på icke heterosexuella relationer.

Den manliga sexualiteten porträtteras ofta i filmer, media, böcker och det vardagliga samtalet. Problemet är inte att det talas om, utan hur. Det finns i princip två huvudlinjer för hur manlig sexualitet diskuteras  och tillåts ta sig uttryck, där ”ha kontrollen” samt ”omättligt sexbehov” ligger som en våt filt över allt, och ofta korsas dessa två linjer.
Linje ett: Som något att skratta åt. Där männen ofta utmålas som smått patetiska slavar för sin sexualitet. Exempel på detta är så gott som alla komedier hollywood någonsin skapat, från American Pie och Supersugen till Get him to the greek och Den där Mary..
Linje två: Som äcklig, något som gärna ska få oss att rysa av lättare obehag eller känna avsmak. Detta innefattar ofta porträtteringar av mannen som den sexuella förövaren på olika vis men kan också korsas med det ”humoristiska” och bli något som skall föreställa äckligt men kul.

Många typer av skällsord som avser att slå mot mäns sexualitet anspelar på dessa två linjer eller på att mannen inte har kontrollen över sexet. ”Pussy whipped”/”Toffel” är två uttryck som betyder ungefär samma sak, dvs att en man är patetisk om han ställer upp ”för mycket” för sin (kvinnliga) partner och där sex antas vara vad han styrs av. Att mannen skall ha kontrollen i det sexuella ses som A och O och påverkar hur det talas om sexuella relationer som inte är hetero. Hur många i homosexuella relationer har tex fått frågan om vem som är mannen resp kvinnan i relationen? En fråga som bygger på uppfattningen att en person måste vara ”mannen” (den med kontroll) och en ska vara ”kvinnan” (den som blir styrd).

image

Manlig sexuell kontroll ges ofta en våldsam prägel. I filmer och även i porr utmålas manlig dominans via BDSM (light eller hard core) som en norm. Att fysiskt trycka ner en kvinna, hålla fast, dra i hår etc för att visa dominans är helt enkelt hur sex anses ”ska” vara. Män som inte alls gillar den formen av sex utmålas gärna som mesiga och töntiga. Män ska vilja ha sex alltid, och vilja ha samt ha fullständig kontroll. När en man inte har det och tex blir våldtagen ses det inte som ett brott utan som något att skratta åt. Ta filmen ”Get him to the greek” som jag nämnde tidigare. Där blir huvudpersonen våldtagen av en kvinna under en fest, men hela scenen är övertydligt upplagd för att skrattas åt. Vi ska inte känna sympati eller fasas över att mannen våldtas, vi ska skratta åt den patetiska mannen som inte har kontroll över situationen och inte vill knulla eftersom han har en sambo.

Synen på mannens sexualitet som äcklig, farlig eller något att skratta åt påverkar såklart synen på kvinnlig sexualitet. Kvinnor skall vara allt det männen inte anses vara. Det vill säga lugna, sansade, och framförallt med en kontrollerad sexualitet. Eftersom männens sexualitet ses som i grunden äcklig skall kvinnor inte frivilligt åtrå sex med män. Tvärt om skall män ”jaga” sex med kvinnor och sen få möjligheten att skryta om att de trots allt fick till det. Hela tanken om att män ”erövrar” kvinnor kommer ur föreställningen att bra och vettiga kvinnor egentligen inte vill ha sex med män, men att de ställer upp för mannens skull om han gör rätt. En SD politiker symboliserade detta ganska väl genom att uttala sig såhär om feminismen och sexuellt frisläppta kvinnor:

image

Att som kvinna ”vara som män” är alltså äckligt och en styggelse. Varför? För att synen på mäns sexualitet är att den är äcklig. Vi får lära oss från barnsben att kvinnors sexualitet är hemlighetsfull, något vackert som skall bevaras och hållas skymd. Pojkar får å andra sidan lära sig att deras sexualitet inte går att tygla, att den är äcklig men helt enkelt inget som nån kan göra nått åt. De får lära sig att deras kvinnliga klasskompisar skall anpassa sig, klä sig rätt och ”akta sig” för dem, för att deras sexualitet är farlig och aggressiv och flickornas oskyldig och värd att skydda.

Samma åsikter går igen när 14-15-16 åriga pojkar som har sex med 15-20 år äldre kvinnor utmålas som hjältar. Att deras sexuella utveckling behöver skyddas och utvecklas sakta i relation med jämnåriga finns inte på kartan. En flicka i 14-16 års ålder som har sex med en snubbe på 30+ däremot ses inte som en hjältinna, utan som någon som utnyttjas av äldre snuskiga män och behöver hjälp. För oavsett ålder på killen ingår i hans sexualitet att anses ha fullständig kontroll och att inte kunna vara offer i sexuella situationer.

Allt detta är ju slutligen som upplagt för våldtäkter. Om män får lära sig att deras sexualitet inte förtjänar respekt, hur ska de kunna respektera andras? Om de får lära sig att sex är något de ska tjata sig till, hur ska de med lätthet kunna se när gränsen är passerad och det blir ett övergrepp även om kvinnan säger ja? Men framförallt hur ska män respektera kvinnor som tar sig stora sexuella friheter precis som dem när de fått lära sig att den frihet de har kommer med stämpeln att deras sexualitet är äcklig och farlig? Det går inte, och därför ser vi också stora portioner slut shaming samt åsikten att kvinnor som har mycket sex inte kan våldtas. För med en manligt kodad sexualitet försvinner möjligheten att vara ett offer för övergrepp. Faktum är att det till och med finns fall där förövare på ett bakvänt sätt tänkt att genom att våldta en kvinna så bevaras hennes sexualitet. Eftersom han är så äcklig och det inte kan vara sunt för henne att frivilligt ha sex ska hon ”skyddas” genom att våldtas och därmed kunna visa att hon i alla fall inte var med på det frivilligt.

Vad vi behöver är givetvis att kvinnlig sexualitet får diskuteras mer, men framförallt att prata mer om relationer och respekt rakt av. Vi behöver att män kan få lyftas som vackra, sensuella och mjuka i sin sexualitet. Något som idag ofta får en ”gay” stämpel direkt eftersom bara män antas kunna njuta av den manliga kroppen. Min poäng med hela texten är att om vi vill att män skall respektera varandras sexualitet, kvinnors sexualitet och andras sexualitet kan vi inte lära dem att känna förakt för sig själva. Den som inte respekterar sig själv kan inte respektera andra, därför måste vi börja med den sexuella självkänslan hos männen om vi vill påverka synen på kvinnors sexualitet.

Jag avslutar inlägget med ett kollage av konstnären David Kawena, en person som lyckas porträttera män som både mjuka, sensuella och kraftfulla på en och samma gång. Manlig sexualitet och kropp behöver få porträtteras mer på detta sätt. Män förtjänar att också bli åtrådda. 

image

Sexualbrott och Prostitution

Synen på sexualbrott, en fråga om Vi och Dem?

2 kommentarer

Detta blir mina avslutande funderingar kring de tankar som väckts i samband med debatten om händelserna i Köln. Jag har följt flera diskussioner, läst en uppsjö artiklar och fått mängder med kommentarer kring detta och i allt detta har jag slagits av hur benhårt en majoritet av debattörerna vill hålla fast vid en uppdelning av ”Vi” mot ””Dom”. Inte bara när det gäller förövare, utan också när det kommer till att beskriva offren. Jag har också lagt märke till en tydlig uppdelning i fråga om vita och rasifierades kvinnors upplevelser av vita svenska mäns sexuella övergepp och generella kvinnosyn.

Ett stort antal svenska kvinnor har tagit svenska män i försvar, kvinnor (oavsett etnicitet) som vittnar om hur svenska män i grupp begår övergrepp anklagas, mer eller mindre rakt ut, för att ljuga eller överdriva. Jag ser gång på gång vita kvinnor påstå att det är milsvid skillnad i hur svenska män beter sig jämfört tex Afghanska män. Samtidigt ser jag ser framförallt rasifierade kvinnor vittna igen och igen om svenska vita män som frågar vad de kostar, trycker upp fingrar där deras fingrar inte ska vara, klämmer hårt om kvinnors bröst, runkar på bussen osv. Berättelser som sen, av vita kvinnor, förnekas, förminskas och viftas bort för vita män är så mycket bättre än alla andra.

I en artikel går skribenten (säger ej vem pga vill inte ge onödiga sidvisningar) så långt som till att låta insuinera att alla kvinnor som hävdar att svenska män inte alls har så himla schyst kvinnosyn aldrig kan ha blivit våldtagna och därför bör vara tysta. I ivern att försvara vita kvinnor från mörka män flödar kvinnohatet mot rasifierade kvinnor…. Apropå det där med vita kvinnor och mörka män kan vi gå vidare till synen på vem som är offer och vem som är förövare.

image

I alla artiklar och i en stor portion bildgoogling har jag konstaterat följande:

Offer för våldtäkt: Vita kvinnor från västvärden. Anses stå för ”västerländska värderingar” såsom rätten till den egna kroppen, rätten att klä sig som en vill, ha sex med vem en vill, vara full och jämställdhet i största allmänhet. Hon utmålas som den som våldtas och utsätts inte på grund av mäns syn på kvinnor generellt utan på grund av att hon är just en vit västerländsk kvinna. Tropen att vita kvinnor ska ”straffas” av mörka män med hemska värderingar går igen i debatten gång på gång.

I diskussionerna om Köln tas det upp i ett flertal artiklar. Trots att polisen ännu inte har någon bild över varför övergreppen skedde hävdas det att det handlade om rasism mot vita. Att Afghanska och Iranska män utstuderat velat ge sig på ”västerländska kvinnor” för att trycka dem/oss tillbaka i fråga om frihet och jämställdhet. Händelsen i Köln utmålas som en ny form av terrorism mot vita och liknelser har gjorts till terrordåden i Paris. Att det bland kvinnorna som anmält skulle finnas rasiferade  offer finns öht inte på kartan, trots att polisen inte sagt ett ord om etnicitet hos de drabbade.

På BBC finns en serie klipp där kvinnor som drabbades vittnar om händelsen i Köln, bland dem finns rasiferade kvinnor som i den svenska debatten helt raderats ut. Händelserna i Köln var en attack mot kvinnor, inte bara vita kvinnor. Misstänkliggörandet och osynliggörandet av rasiferade kvinnor som offer för sexuella övergrepp är ett enormt problem. Här kan vi verkligen snacka om att svika offren i Köln när händelsen falskt utmålas som en attack bara mot vita kvinnor.

Synen på gärningsmännen: När det kommer till förövarna är bilden istället det omvända. Vita män exkluderas konstant som möjliga gärningsmän istället handlar det bara om att peka ut andra som de ”riktiga” förövarna. Är kan nämnas rapporteringen om ”We are Stockholm” där det påstås att enbart killar från Afghanistan och Iran var inblandade i den första versionen. En av de fältarbetate som var på plats och tog del av polisens signalement säger däremot att det inte var sant. Att pojkar med olika signalement som kan betyda en massa olika etniciteter var eftersökta.

image

Kvar blir en bild som ger vid handen att rasifierade kvinnor bara kan våldtas eller trakasseras av rasiferade män OM de öht kan vara offer alls. Samtidigt som vita män fortsätter ursäktas och få komma undan. Vill vi göra skillnad på ursprung i arbetet mot sexuella övergrepp finns klart bättre vägar att gå än att peka ut vissa som de ständiga förövarna och andra som de ständigt missförstådda. Det finns vägar att gå som inte skambelägger offer för att de våldtogs av ”fel” förövare. Viktigast av allt kanske är att vi borde sluta låssas som att allt var så bra i nått diffust ”förr”, för jag vet inte med er men jag har iaf aldrig levt i en tid där badhus inte utgjort ett orosmoment, där jag inte behövt väga in risken för sexuella trakasserier för en kväll på krogen eller där jag utan pekpinnar kunnat röra mig fritt i en stad på kvällstid.

På bilden är f.ö en ”våldtäktskondom”. Ett konstprojekt som skulle lyfta diskussionen om våldtäkt. Kondomen skulle användas av kvinnor som en form av självförsvar. När kondomen ”släpptes” uppstod ramaskri, det var ju synd om männen…..

De vitt skilda erfarenheterna och upplevelserna kring svenska mäns attityder mot kvinnor får mig också att dra slutsatsen att vem som väljs ut som offer också till viss del bottnar i ett vi och dem tänk. Kanske grunden är en form av rasism där rasifierade kvinnor i Sverige inte ses som lika mycket värda och därför är det okej att behandla oss på ett sätt som svenska kvinnor inte behandlas på i samma utsträckning? Det är iaf den enda förklaring jag kan komma på till den kompakta igenkänningen jos rasiferade kvinnor om svenska mäns beteenden som samtidigt förnekas så starkt av vita kvinnor. Slutsatsen blir iaf att rasism definitivt spelar in i synen på sexualbrott, i vem som kan utföra dem, i hur allvarliga de är och i vilka de riktiga offren är.

Sexual crimes and prostitution

We live in a rape culture

Lämna en kommentar

Im starting the new year writing a lot about sexual crimes, some may find it a bit annoying but hey, deal with it! This is a subject we can never discuss to much. And its also good to write about this when so many men for once care about the safety of women. Even if most of them only seem to care about blaming others its still a start and we do have to start somewhere…

Something most of us women are fully aware of byt men try to deny is the fact that we live in a rape culture. That almost every man if asked directly will dissociate himself from any kind of rape or sexual assault is pointed out as an evidence that rape is in no way accepted and that a rape culture does not excist. If we do accept this way of argueing I feel that i have to point out that no rape culture excist in countries like India, Afghanistan, Eritrea, Sudan etc either. Because even in those countries rape is viewd as a despicable thing and in some of this countires rape is punished with a lifetime in prison or public flogging. The thing about a rape cultur is not the societeys theoretical view on rape but how they treat those who report that they have been raped, and in what is actually seen as a rapecase.

It is to no help at all to hate rape, and in the meantime have the opinion that women who acts is certain ways, dress in certain ways or have the ”wrong” people around them cant be raped and only gets what they deserv. Another problem is the opinion that rape cant be performed in a romantic relationship. The opinions that women have their selfe to blame if they are raped becaus of how they acted earlier during the day/night, or because of their clothes are something thats deeply embedded in the Swedish and western culture. It can be seen in the way people react to reported rapes, in jokes and of course in how the courts reason when they choose not to sentence a man for rape even when all evidence show that they should.

kvinnohat

The comments read, from the top: 1. Its not rape if you are sleeping since you dont fight back and are considered willing to have sex. Stop the whining. 2. Its a ”Suprise Buttsex” so its not rape since te person didnt say yas or no. 3. BTDT, If you have been a couple for a while its common that it is ok to ”hit it” while the other is asleep, ye know, as long as you tell why its leaking out the ass in the morning. 4. Why cant all biter pussys and womens rights activists shut up and start maturbate to Mona Sahlin (Swedish feminist) instead?! This is love on a high lever cant you tell? 5. If she is lying half naked beside him, how in hell can it be rape then? 6. Lets say this was a real event and not a cartoon picture, if the girl did wanted to be wakened this way its not rape right? So to call this a rape only shows how damn stupid you are.

What do you tink, will these normal swedish guys get where the line for rape goes in a relationship if they think that kind of behaviour is all right? If they believe that someone who has fallen asleep beside them automatically have given concent to sex? No, i think not. This is not a unusal way to look at sex in a relationship and that women have some kind of duty to have sex for the ”better good of the relationship” is an opinion that is widely spread. Sex against someones will is always rape, yet professionals in the health care system still give women the advice to suck it up and have sex even if they dont want to so that their partner can get what he wants.

If we look at how courts get to give a verdict of not guilty its almost magical in the ways the courts bend over backwards to fins a way to free a man from rape. Even if the woman have said no, yelled so much she lost her voice about how she dont want to have sex or repeatedly trying to get away from the situation the court can still find a way to deem the guy not guilty. Offen with explanations about how the guy didnt understand the no, thought it was a game or part of BDSM or whats in Sweden is called ”nagging sex”, not rape. The pictures shows some eamples of headlines from articles about rape cases.

First one reads: ”13 year old should have made more recistance”- 16 year old get free from rape accusation after having forced a 13 year old girl to have anal sex. She did want to have sex, just not anal sex and therefor should have been able to make the boy stop…

Second one: 16 year old freed from accusations of rape. The girl got shot by a soft airgun and forced to have sex. ”They where all in on the game” the court explains…

Third: ”He thought No meant Yes. Sentenced not guilty of rape”

Last one: ”The girl tried to out on her clothes and get away. ”She might have said no but that doesnt mean its rape” says the judge. ”The sex might have been against her will but if they didnt put her in a helpless state its not rape”

 

Nice isnt it? This is a big part of the rape culture. The last part is the attitude towards the victims. Something that is everyday life when it comes to rape in Sweden is to blame the victim. In this we also have things like ”well meaning” advice from the police to women to not drink, think about what they weare or not even go alone by taxi in the night. In the same time no advice is given to men in how not to rape…. In the summer a lot of rapes is blamed on the alcohol consumtion on festivals and bars. Women are frequently asked to think about how much they drink and to not end up as the only girl at an afterparty. No one tells te men to lessen te risk of rape by take it easy on the alcohol and not end up at an afterparty whit a lonely girl. No one tells the guys what to do because in a rape culture the women are expected to take responsibility for the mens sexuality. It offen get explained by the fact that it is the girl who get hurt so its in her interest to not get raped, like men dont have an interest in not hurting another human being….

That rape is viewed upon witch such discust is paradoxically abog part to why the rape culture excist. For once the view of rape as the most horrific crime makes it a valid treath towars women and a perfect way to punish someone or show power but putting them thru ”the worst crime”. The threath of sexual violence is something all women have had to learn to deal with in the everyday life, and it starts by learning as a kid that being raped is the worst thing that can happen and that we have to be aware of the risks. Second the view of rape as even worse than murder makes it mor or less impossible for anyone to admit that someone they know and love can be a rapist, or that themself have raped someone. Its so much easier to blame the victim than to accept that a friend, brother, lover or anyone else in their surroundings has commitet the wors crime. Because of that the myth about women accusing innocent guys of rape is spread everywhere. On a right wunged extremist site they claimed that a anonymous police had said that 8 out of 10 rape cases with an unknown rapist was fake accusations made so that the victim could get money. If its true that policeofficers think like that maybe that can explain a bit about why almost every case doesnt reatch a court, and even less cases lead to the offender being convicted….

IN Sweden most people know about what happened in the small town called Bjästa. Two young girls reported a guy for rape. He got convicted in both cases. Even though he was found guilty the whole town of Bjästa stood by his side and started hate campaigns towards the girls, wishing them dead, or ”raped for real”.  One of them had to move 500 km to another town to be left alone. Even if Bjästa was a bit extreme its not at all unusal with rape cases ending with the girl having to move from the town she lives in because of all the blame and hate she receives. The pictures is about vitimblaming, for example a girl that people say is lying about rape because she still hang out with boys and wears somewhat revealing clothes.

 

When a rape has occured its standard that rumors start to circulate about the girl who made the report, about how shes a whore, that she cant have been raped beacuse shes not acting lika a ”real victim” or that she just wants the atention. Those rumors are spread by girls as much as by boys who want to misscredit the girls story. Girls jump on this kind of rumors to get acceptance by the boys and also to give them self a fake kind of security that they are to smart to be raped.

When I repordet a sexual crime commited by a teacher was the reaction both in media, on the internet and locally that I was lying to get attention. It was so obvious to them all that i was lying because everyone knows how girls in highschool are… Amongs the students they started a hate campaign against me talking about how I had sex with teatchers to get higher grades. Im not looking for sympathy im only trying to show how normal those things are.

All of this is what rape culture is all about. To be against rape in theory has nothing to do with if rape culure are real or not, its all about how the victims are treated when a rape is reported. In todays society theres a long way to go, to put it mildley. Those men, and women, who still denies the existence of a rape culture  is part in how this can go on. They are almost equally responsible as the ones doing the rape and they should be ashamed. To deny the existence of a rape culture is to kick one the ones allready lying down: The victims of rape.

Adoptionpolitics

In the land of inbetween.

Lämna en kommentar

To live ”Inbetween” is nothing new but its not offen talked about in Sweden. Thats why i will start the new year of 2016 to write about this. The ”inbetweenship” is what a lot of us adoptees but also children to immigrants has to deal with.

The inbetweenships is about expectations from the society that we are suppose to be part of a culture people _think_ we belong when they see our exterior (african culture, south american culture etc), but in the meantime we are expected to be fully intergrated with the community we live in. The first part make us exkluded from the second part. We are viewed upon as not belonging in Sweden, that we are not ”real swedes” or that we dont have a given place in Sweden, but since we have lived in Sweden and know only the Swedish culture we dont fit in if we should go back to the country where we have our roots. Going back where we, or our parents, was born we are acting, and are treated, like common turists.

As an adoptee the inbetweenship can become extra  visible. Where immigrants and their children can find support and community with each other the adoptee stands alone. We who are adopted offen grow up in an almost white surroundng, missing out on the chance to interact with people we can mirror ourselves in. The representation in media is also extremley white which gives us few oportunities to find characters in movies, TV or books to relate to. To talkt about this as an adoptee is hard, we are expected to not have an need to see children from around the world on tv, or to be able to fins non stereotypical characters fom the countrys we where born in, in the childrens book we are reading. To talk about such topics, about the fact that you dont feel fully att home in the country is a huge risk to take, one easily get pointed out as whiney, egocentrical and ungrateful for complaining.

 

adoption

If your adopted you should only be grateful to be here, to not feel at home because of the racist society is seen as accusations towards those who has adopted. Because of this a lot of adoptees keep silent about how they feel inbetween cultures. Searching for roots to try to find some kind of belonging is a big step to make for an adoptee. Will the adoptive parents think that the adoptee dont like them any more? What will happen if the biological parents are found? Its not unusal that adoptees searching their roots are called backwards going and silly. ”DNA is not everything”, ”Why is what you have enough?” – Thats how it can sound, or worse. If you on top of this also are chritical to how international adoption is performed, or the fact that a lot of adoptees end up in between cultures, than it can really make people go into a spin of pure hatred that you are not grateful enough. We are supposed to be happy and grateful, anything else is wrong and we have only our self to blame if we are not happy with the way society treats us.

To talk about this ”inbetweenship”, especially for adoptees, is also important if we are going to have an understanding for what happens when adoptees, or other, is trying to find an identity in this society. Lately i have seen people of color who have an secure identity in their culture laugh at and make fun of  adoptees and others who try to find where they belong. They are accused of ”faking it”, trying to seem exposed, or in some cases being accused of not being a victim of racism at all since they are not been growing up in the ”hood”. (The hood in Sweden is suburbs to the bigger cities lika Stockholm and Gothenburg with a high population of immigrants)  This fixation of being from ”the hood” have made people romanticize living in the hood. To be from the hood is seen as a evidence that you are ”racialized for real” and suddenly we who are adopted find ourselves once again out in the cold. Most of us who are adopted are not from the hood, many of us have never lived there, but that does not mean that we dont have to face racism, or that we are not racialized. Besides, ”the hood” is something that excist in one way or another in all cities in Sweden, and I can tell you when i grew up I was jealous of those who grew up in Stockholm for example, because they got something i didnt: Somewhere they belonged.

When people who didnt grew up in the hood, but who are racialized, is trying to mimic cultural expressions created in the hood they are trying to find somewhere they can fit in. its not about trying to fake it. Its about finding a place where you are accepted for who you are, where you can see yourself in the people around you and talk to people who allso know about the racism you meet. Guess if it hurts when this search is met with mockery and exclusion? The inbetweenship make us who are stuck between cultures to walt a thin line all the time. If we seek to much acceptance and community white the white population theres a huge risk of internalisize racism and start turning against other people of color. If we try to reenforce our cultural heritage from the coutry we or our parents was born the risk is instead that we make western mistakes, or get accused of faking our roots. No matter what we do we cant make the right thing and get forced back to living between cultures in the lack of a place to fit in.

By talking more about this we who experience being in between can start finding our own comunity with each other, rather than with those who has the privilige of never having to doubt where they belong. Theres not only problem with the mockery of thos who live between cultures, but also a witch hunt on what is called ”identity politics”(idpol for short). Idpol has an important place in the political discussion, not always but often. Its easy for those wo never have experienced a lack of belonging to say that identity is not important, but for those who has never had the chance to fully belong identity matter, and for all of us (even with a strong identity and belonging) that again and again has to hear that our identity is not good enough for this society identiy gets even more important. Its about reclaiming who we are, to belong and to be able to say ”This is who I am and this is where i belong!”

lost

 

To be inbetween is a constan nagging feeling of being lost. To look for your home but never finding it. Its door being closed in your face over and over againg and in the samte time when you try to talk about it having people telling you its not happening, that this is where you supposed to be. To live inbetween is a long line of contradictions and its not easy to get past, but if we start talking about it some more, maybe a few of us get a chance to find their way.